10 Återbetalningsskyldighet
Ett bidragshushåll kan bli återbetalningsskyldigt i två situationer. Dels om preliminärt bostadsbidrag har betalats ut felaktigt eller med för högt belopp (108 kap. 9 § SFB). Dels om det slutliga bostadsbidraget beräknats till ett lägre belopp än vad som har betalats ut preliminärt (98 kap. 6 § SFB).
I detta kapitel beskrivs
- vad som utgör en felaktig utbetalning
- när en försäkrad blir återbetalningsskyldig och vem som är återbetalningsskyldig
- förutsättningar för och bedömning av eftergift
- frågor rörande hanteringen av fastställt återkrav.
Läs mer om felaktiga utbetalningar och återkrav i vägledning (2024:02) Återbetalning.
10.1 Felaktig utbetalning
10.1.1 Återkrav av bostadsbidrag som har lämnats felaktigt eller med för högt belopp
En försäkrad kan, med stöd av 108 kap. 2 och 9 §§ SFB, endast bli återbetalningsskyldig för sådan ersättning som är felaktigt utbetald. För att avgöra vad som är felaktigt utbetalt är det inte tillräckligt att konstatera att den försäkrade har lämnat felaktiga uppgifter eller inte har anmält sina ändrade förhållanden. Försäkringskassan måste därför överväga vilken rätt den försäkrade skulle ha haft till den ersättning som har betalats ut om samtliga förhållanden varit kända. Detta övervägande måste göras i varje enskilt ärende. Några situationer då detta kan bli aktuellt beskrivs här.
Kammarrätten i Göteborg har i mål nr 5047-2000 haft att bedöma återbetalningsskyldigheten för en försäkrad som fått bostadsbidrag som ensamstående trots att hon varit sammanboende. I domen förde kammarrätten resonemanget att en underlåten anmälan om ändrade förhållanden kan medföra återbetalningsskyldighet om upplysningen skulle ha föranlett att bostadsbidraget påföljande månad skulle ha sänkts eller upphört. Återkrav kan ställas om för högt preliminärt bidrag betalats ut på grund av att bidragstagaren inte anmält ändring av till exempel hushållets sammansättning som skulle medföra ett lägre bostadsbidrag. Återbetalningsskyldighet uppkom inte i detta fall eftersom samboförhållandet inte skulle ha medfört någon ändring av bostadsbidragets storlek då mannen i det aktuella målet saknade inkomster.
För kammarrätten är det avgörande vad den försäkrade haft för rätt till bostadsbidrag om Försäkringskassan upplysts om att hon varit sammanboende. Genom att den försäkrades sambo saknade inkomster hade samma bostadsbidrag utbetalats till den försäkrade även om hon anmält att hon blivit sambo. Kammarrätten konstaterade därmed att någon felaktig ersättning inte hade betalats ut.
I den motsatta situationen, när två sammanboende separerar och inte anmäler det, kommer återbetalningsskyldigheten endast att kunna omfatta sådan ersättning som de båda sammanboende inte skulle ha haft rätt till om de hade ansökt om bostadsbidrag var för sig.
En jämförelse görs då mellan vad som har betalats ut felaktigt och summan av vad var och en av makarna skulle ha fått i bostadsbidrag om de ansökt om det. Om någon av makarna eller båda har flyttat samman med en ny make eller sambo, beaktas det nya hushållets rätt till bostadsbidrag.
Ida och Isak får gemensamt bostadsbidrag. I oktober lämnar Ida in en ny ansökan om bostadsbidrag som ensamstående och anger i den att paret separerade i maj. Isak har inte ansökt på nytt om bostadsbidrag.
Försäkringskassan ska nu ta ställning till vad som felaktigt har betalats ut i bostadsbidrag under perioden juni–oktober. Eftersom Ida ansökt på nytt om bostadsbidrag behövs inte några kompletterande uppgifter från henne. Försäkringskassan skickar däremot en förfrågan till Isak om hans inkomst- och bostadsförhållanden under den aktuella perioden. Isaks svar visar att han har en ny sambo. En beräkning av vad hushållet skulle ha fått i bidrag visar att Isak inte har haft rätt till bostadsbidrag. Försäkringskassan beräknar därför det felaktigt utbetalda beloppet genom att minska den ersättning som har betalats ut till Ida och Isak med vad Ida skulle ha fått i bidrag under juni–oktober.
Om Isak och hans nya sambo skulle ha haft rätt till bidrag den aktuella perioden skulle även det ha minskat det felaktigt utbetalda beloppet.
Om Isak inte skickar in något svar alls, kan Försäkringskassan bortse från hur hans uppgifter skulle ha påverkat kravet på återbetalning och besluta om det solidariska återbetalningskravet enbart utifrån Idas uppgifter.
När den försäkrade byter bostad utan att anmäla detta kommer Försäkringskassan, med stöd av resonemanget ovan, behöva beakta den försäkrades kostnader för den nya bostaden vid bestämmandet av vad som betalats ut felaktigt. Förutsättningen för det är dock att alla övriga villkor för rätt till bostadsbidrag är uppfyllda, till exempel folkbokföringskravet.
Anna hyr en lägenhet på Storgatan 5 med en hyra på 3 100 kronor per månad. Hon ansöker om bostadsbidrag och beviljas bidrag med 600 kronor per månad för perioden januari–december.
Den 5 augusti får Försäkringskassan reda på att Anna den 1 maj flyttat till en bostad på Nygatan 3. Hyran är 3 900 kronor per månad. Anna är folkbokförd på den nya bostaden sedan den 1 maj.
För perioden maj–juli har bostadsbidrag betalats ut med 1 800 kronor för bostaden på Storgatan 5. Vid beräkning av vad Anna är skyldig att betala tillbaka, tar Försäkringskassan hänsyn till att Anna skulle ha haft rätt till bostadsbidrag med totalt 3 000 kronor för samma period om hon sökt bostadsbidrag för bostaden på Nygatan 3. Eftersom Anna hade haft rätt till ett högre bostadsbidrag än vad som har betalats ut, har för mycket bostadsbidrag inte betalats ut och Anna är därför inte återbetalningsskyldig.
Förmånshandläggare måste först ta ställning till om bostadsbidrag har betalats ut felaktigt eller inte för att veta om det är aktuellt med ett krav på återbetalning. Därefter måste Försäkringskassan ta ställning till hur stort belopp som har betalats ut felaktigt innan ett beslut om återbetalning kan fattas.
Exemplen ovan beskriver situationer när den försäkrade inte längre har haft rätt till bostadsbidrag under en viss tidsperiod. Sådana perioder ska inte ingå i den period för vilken slutligt bostadsbidrag senare ska bestämmas.
10.1.2 Återkrav av slutligt bostadsbidrag
Om det slutliga bostadsbidraget bestäms till lägre belopp än det som preliminärt har betalats ut, ska hushållet betala tillbaka skillnaden. Men bara när beloppet är 1 200 kronor eller mer (98 kap. 6 § SFB). I sådant fall ska hela beloppet betalas tillbaka. Beslut om återbetalning meddelas i samband med beslut om slutligt bostadsbidrag.
Regeringsrätten har prövat frågan om det vid återkrav enligt 98 kap. 6 § SFB kan tas hänsyn till andra faktorer än den bidragsgrundande inkomsten. I målet åberopade bidragstagaren högre bostadskostnader än de han anmält vid ansökan om preliminärt bostadsbidrag. Regeringsrätten fann att det endast är den bidragsgrundande inkomsten som är preliminär. I övrigt är bidragstagaren skyldig att omgående anmäla sådana ändrade förhållanden, både inkomster och andra faktorer som påverkar storleken av bidraget (RÅ 2002 ref. 86).
Det sagda innebär att det vid beslut om slutligt bostadsbidrag inte tas hänsyn till om andra faktorer än inkomsten har ändrats. Redan den omständigheten att en för låg inkomst anmälts vid ansökan om preliminärt bostadsbidrag medför att bostadsbidrag utbetalats felaktigt, såvida inkomsterna inte understiger gränsen för reducering av bostadsbidraget.
10.2 Återbetalningsskyldighet
För bostadsbidrag gäller strikt återbetalningsskyldighet. När bostadsbidrag utbetalats med felaktigt belopp är den försäkrade återbetalningsskyldig och det oavsett vem som orsakat den felaktiga utbetalningen och om den försäkrade insett eller skäligen bort inse om utbetalningens riktighet.
Läs mer om felaktiga utbetalningar och återkrav i vägledning (2024:02) Återbetalning.
10.2.1 Solidarisk återbetalningsskyldighet
Makar som gemensamt ansökt om och beviljats bostadsbidrag är i rättslig mening solidariskt ansvariga för återbetalning av för mycket utbetalt bidrag. Det gäller krav på återbetalning av både preliminärt och slutligt bostadsbidrag. Solidarisk återbetalningsskyldighet innebär att Försäkringskassan kan driva in pengar av vem som helst av de betalningsskyldiga personerna som betalning för hela återkravet.
10.2.2 Om den försäkrade har avlidit
Om Försäkringskassan har betalat ut preliminärt bostadsbidrag efter det att rätten till bidrag har upphört på grund av att den försäkrade har avlidit, bör bestämmelserna om återbetalningsskyldighet tillämpas mot dödsboet efter den avlidne (RAR 2002:14 till 108 kap. 9 § SFB). Se även Högsta förvaltningsdomstolens (HFD) avgörande 2011-11-24 mål nr 7013-10.
Om kravet på återbetalning avser skillnaden mellan slutligt och preliminärt bostadsbidrag i samband med avstämningen, är dödsboet också ansvarigt för kravet på återbetalning. Det gäller även eventuell avgift som tillkommer när återbetalningsbeloppet är mer än 2 500 kronor. Om dödsboet har skiftats är i stället dödsbodelägarna ansvariga i den omfattning som framgår av ärvdabalken (12 § RFFS 1996:12).
I ärvdabalken framgår att dödsbodelägarna är ansvariga för betalning av skulden i förhållande till vad var och en av dem har fått för mycket vid bodelningen eller arvskiftet (21 kap. 4 § ärvdabalken).
Se avsnitt 9.4.2 om vad som gäller vid utbetalning när den försäkrade har avlidit.
10.3 Eftergift
Försäkringskassan får efterge kravet på återbetalning helt eller delvis om det finns särskilda skäl för det.
För att Försäkringskassan ska kunna pröva rätten till eftergift måste den som ansökt om bostadsbidrag och dennes medsökande ha fullgjort anmälningsskyldigheten enligt 110 kap. 46 och 47 §§ SFB. Om de inte har anmält ändrade förhållanden kan frågan om eftergift ändå prövas om de inte skäligen borde ha insett att de var skyldiga att göra en sådan anmälan (108 kap. 14 § SFB).
Om Försäkringskassan känner till en inkomständring, är föräldern eller ungdomen inte anmälningsskyldig enligt 110 kap. 46 § SFB. När Försäkringskassan har fått in en uppgift i våra digitala system anses Försäkringskassan känna till uppgiften. Om föräldern eller ungdomen inte haft någon anmälningsskyldighet kan eftergift prövas enligt 108 kap. 14 § SFB. (KRNG mål nr 7022-13).
Om hushållet medvetet eller av oaktsamhet lämnat felaktiga uppgifter till grund för bedömningen av rätten till bostadsbidrag, får kravet på återbetalning inte efterges (108 kap. 13 § SFB).
10.3.1 Anmälningsskyldighet vid eftergift
Den som ansöker om eller får preliminärt bostadsbidrag är skyldig att anmäla ändrade förhållanden som påverkar rätten till bidraget eller bidragets storlek. Det kan till exempel vara ändringar i inkomst- och bostadsförhållanden eller ändring av hushållets sammansättning (110 kap. 46 § SFB). Här är det viktigt att komma ihåg att bostadsbidrag lämnas för den bostad där den försäkrade är bosatt och folkbokförd. Detta innebär att hushållet måste anmäla ett byte av bostad oavsett om kostnaden för den nya bostaden är högre eller lägre än för den tidigare bostaden. (Se även avsnitt 7.3.1 Anmälningsskyldighet vid pågående bidrag.)
En anmälan om ändrade förhållanden eller ändrade uppgifter måste inte göras till den avdelning på Försäkringskassan som handlägger bostadsbidrag. Om uppgiften har kommit in till Försäkringskassan anses den försäkrade ha fullgjort sin anmälningsskyldighet, trots att hen gjorde anmälan i annat syfte än att ändra uppgifterna i ärendet om bostadsbidrag.
De ändrade förhållandena ska anmälas så snart som möjligt och senast 14 dagar efter det att den anmälningsskyldige fick kännedom om förändringen (110 kap. 47 § SFB).
En försäkrad som underlåter att komma in med anmälan kan ändå få sin rätt till eftergift prövad om hen inte skäligen borde ha insett att anmälningsskyldighet förelåg.
Av förarbetsuttalande (prop. 2001/02:9 s. 59–60) framgår följande typsituationer där den försäkrade inte skäligen bort inse att anmälningsskyldighet förelegat.
- När den försäkrade kan visa att en inkomstökning inträffat efter det att bidraget har upphört eller efter att bidraget ”jämkats” till noll kronor för resten av året.
- När en socialbidragstagare som vid en inkomstökning får motsvarande sänkning i socialbidrag och därigenom i princip en oförändrad ekonomisk situation, får kompletterande socialbidrag även efter inkomstökningen.
- När den som får bostadsbidrag beviljas ytterligare en socialförsäkringsförmån under bidragsåret från Försäkringskassan, till exempel vårdbidrag för ett handikappat barn eller retroaktiv arbetsskadelivränta.
Enligt Försäkringskassans allmänna råd till 108 kap. 14 § SFB (RAR 2001:8) bör kravet på att den försäkrade skäligen inte borde ha insett att hen var skyldig att göra en anmälan vidare anses uppfyllt om den försäkrade på grund av svår sjukdom eller mycket svåra personliga förhållanden varit förhindrad att anmäla inkomstförändringar under bidragsåret.
Försäkringskassan måste bedöma i varje enskilt fall om den försäkrade skäligen bort inse sin skyldighet att anmäla ett ändrat förhållande. Till ledning för denna bedömning finns det ovan redovisade uttalandet från förarbetena till lagen och det allmänna rådet. Men även andra omständigheter än de som anges där kan behöva vägas in i bedömningen.
10.3.2 Metodstöd – exempel på när eftergift kan prövas och inte kan prövas
Om en person har en inkomst från Försäkringskassan eller någon annan inkomst och ändå uppger 0 kr i inkomst i ansökan, så har hen antingen medvetet lämnat fel uppgifter eller varit oaktsam. I så fall får kravet inte efterges (108 kap. 13 § SFB). Då ska frågan om eftergift inte utredas.
Om personen har bostadsbidrag och får högre inkomster under tiden, så blir frågan om hen har anmält de ändrade förhållandena eller om hen skäligen inte borde ha insett att anmälan skulle göras (108 kap. 14 § SFB). När den som får bostadsbidrag inte skäligen kunnat inse att uppgiften skulle anmälas, finns det ingen anmälningsskyldighet. Det kan till exempel gälla när det är Försäkringskassan som har betalat ut den ersättning som påverkar bostadsbidraget (110 kap. 46 § SFB).
Nedan finns exempel på när eftergift kan prövas och inte kan prövas när en person har fått för mycket bostadsbidrag på grund av att hen inte fyllt i rätt inkomst på ansökan, eller inte anmält ändrade förhållanden som påverkar rätten till eller storleken på bostadsbidraget:
- Föräldern eller ungdomen har ersättning från Försäkringskassan som ska räknas in i BGI. Hen anger inte ersättningen på sin ansökan, och när Försäkringskassan beräknar bostadsbidraget räknas ersättningen inte med i BGI.
I den här situationen har föräldern eller ungdomen medvetet eller av oaktsamhet lämnat felaktiga uppgifter i ansökan. Då får kravet på återbetalning inte efterges (108 kap. 13 § SFB). Det räcker alltså med att personen varit oaktsam för att det inte ska vara aktuellt att utreda om hen har anmält eller inte skäligen borde ha insett att en anmälan skulle göras.
- Föräldern eller ungdomen har inte någon ersättning från Försäkringskassan vid tidpunkten för ansökan om bostadsbidrag, men beviljas ersättning som ska räknas in i BGI efter att hen beviljats bostadsbidrag. Föräldern eller ungdomen meddelar inte att hen fått ersättning som påverkar BGI.
Det här är en uppgift som Försäkringskassan har kännedom om, eftersom det är Försäkringskassan som beviljat ersättningen. Den som får bostadsbidrag behöver inte anmäla om myndigheten har kännedom om ändringen (110 kap. 46 § 3 st. SFB). Eftersom hen inte haft anmälningsskyldighet kan Försäkringskassan pröva eftergift.
- Föräldern eller ungdomen har vid ansökningstillfället ersättning från Försäkringskassan som ska räknas med i BGI, men beräknar inkomsten till ett för lågt belopp.
I en sådan situation får man bedöma om man anser att den som ansöker om bostadsbidrag har lämnat felaktiga uppgifter medvetet, av oaktsamhet eller om det är ett ursäktligt misstag. Om inkomsten är avsevärt fel kan man nog inte säga att det är ursäktligt, utan då är det sannolikt oaktsamt. Det går inte att sätta en gräns för vad som är ett ursäktligt misstag, oaktsamhet eller medvetet, utan det är en bedömning som måste göras i varje enskilt ärende. Om man bedömer att den som ansöker om bostadsbidrag medvetet eller av oaktsamhet lämnat felaktiga uppgifter i ansökan får kravet på återbetalning inte efterges. Om man bedömer att det är ursäktligt misstag kan eftergift prövas.
10.3.3 Särskilda skäl för eftergift
Normalt ska eftergiftsbedömning alltid göras ex officio, det vill säga utan att den försäkrade särskilt begär det. Vid beslut om slutligt bostadsbidrag är detta dock inte möjligt eftersom flertalet beslut hanteras helt maskinellt.
Bedömningen av om den försäkrade ska beviljas eftergift innebär att man väger skälen som talar för respektive emot ett sådant beslut. Den försäkrade ska kunna visa de omständigheter som hen åberopar som stöd för begäran om eftergift. Men om Försäkringskassan har information om sådana omständigheter som normalt sett anges som skäl för eftergift, ska denna information beaktas. Det gäller även om den försäkrade inte uttryckligen åberopar dess omständigheter.
Vid bedömningen av om det finns särskilda skäl för eftergift av bostadsbidrag ska särskilt beaktas vilken förmåga sökanden och dennes medsökande har att kunna återbetala bidraget (108 kap. 12 § SFB).
Vid bedömningen av en försäkrads betalningsförmåga ska Försäkringskassan göra en prognos över den försäkrades möjligheter att återbetala skulden. Vid denna prognos måste Försäkringskassan utgå från de förhållanden som gäller vid tidpunkten för bedömningen. Bedömningen av betalningsförmågan ska göras på relativt lång sikt. Vid bedömning av möjligheterna att kunna betala tillbaka skulden måste en helhetsbild av den ekonomiska situationen göras. Man måste således beakta den ekonomiska situationen både bakåt i tiden, den aktuella situationen samt vilka utsikter som kan bedömas föreligga vad gäller framtida inkomster. I bedömningen ska, utöver bidragstagarnas inkomster, även beaktas realiserbara förmögenhetsvärden (prop. 1998/99:77 s. 9).
När betalningsförmågan ska beräknas kan ledning sökas i Kronofogdens (KFM) föreskrifter om bestämmande av förbehållsbeloppet vid utmätning av lön. Se vidare Kronofogdens webbplats, där det också finns en webbtjänst med räknehjälp. KFM bestämmer varje år ett normalbelopp.
Se mer om eftergiftsbedömning i vägledning (2024:2) Återbetalning. Vad gäller försäkrade som beviljats skuldsanering hänvisas till vägledning (2005:02) Fordringshantering hos Försäkringskassan.
Eftergift om den försäkrade har betalningsförmåga
Varken lagtext eller förarbeten utesluter möjligheten att ta hänsyn till andra omständigheter än just betalningsförmåga i det enskilda fallet. Det går alltså att bevilja eftergift även när den försäkrade har förmåga att betala tillbaka kravet. I ett sådant fall måste dock skälen som talar för eftergift vara mycket starka.
Eftersom den försäkrade är strikt återbetalningsskyldig för felaktigt utbetalat bostadsbidrag finns det inte, förrän vid eftergiftsprövningen, skäl att ta ställning till vems agerande som föranlett den felaktiga utbetalningen. Om det är den försäkrade som förorsakat den felaktiga utbetalningen genom att lämna felaktiga uppgifter bör detta beaktas som ett skäl emot eftergift. Detsamma får anses gälla om den försäkrade medvetet uppburit felaktig ersättning och underlåtit att anmäla detta förhållande till Försäkringskassan. Om den försäkrade däremot inte skäligen bort inse att utbetalningen varit felaktig kan detta väga för ett beslut om eftergift.
För eftergift kan också beloppets storlek eller återkravsperiodens längd tala (se RÅ 2009 ref. 2).
Försäkringskassan har också i allmänt råd (RAR 2001:8 till 108 kap. 14 § SFB) uttryckt att eftergift kan beviljas om den försäkrades medicinska eller sociala rehabilitering skulle äventyras om denne tvingades att återbetala bostadsbidrag.
Social rehabilitering kan exempelvis innebära att en myndighet har fastställt ett särskilt rehabiliteringsprogram som ska leda till återanpassning. En förutsättning för eftergift är då att programmet följs.
Vid bedömning av eftergift för en försäkrad som inte helt saknar betalningsförmåga får samtliga omständigheter sammanvägas. Som ovan angivits ska en skälighetshänsyn vara ledande för bedömningen.
10.4 Hantering av fastställt krav på återbetalning
10.4.1 Omfördelning av krav på återbetalning efter avstämning
En av två solidariskt betalningsansvariga makar kan begära att kravet på återbetalning ska omfördelas. Försäkringskassan har möjlighet att omfördela kravet om återbetalningsskyldigheten beror på en betydande inkomstökning som den andra maken fått efter separationen (11 § RFFS 1996:12).
I ett sådant fall kan Försäkringskassan besluta att dela upp återbetalningsbeloppet mellan makarna. Uppdelningen görs i förhållande till var och ens andel av den inkomstökning som orsakat att det slutliga bostadsbidraget blivit lägre än det preliminära bidrag som betalats ut. Det innebär att beslutet om slutligt bostadsbidrag blir två separata beslut, ett för varje make. Betalningsansvaret blir då inte längre solidariskt.
Bosse och Kristina har två barn. De beviljas bostadsbidrag för tiden januari–december. BGI beräknas till 120 000 kronor för dem vardera. Deras preliminära bostadsbidrag beräknas till 1 950 kronor per månad, vilket betalas ut med 1 900 kronor.
Ett halvår senare separerar de. Kristina ansöker om bostadsbidrag som ensamstående med två hemmavarande barn från och med juli.
Vid avstämningen visar det sig att Bosses inkomst under det år som han fått bostadsbidrag tillsammans med Kristina blev 150 000 kronor. Han fick nämligen en löneökning från och med juli.
Under första halvåret fick Bosse och Kristina tillsammans bostadsbidrag med 1 900 kronor per månad, totalt 11 400 kronor för perioden januari–juni. Bosses löneökning innebär att bidraget skulle ha varit 1 450 kronor per månad, 8 700 kronor för januari–juni. Makarna blir således skyldiga att betala tillbaka 3 200 kronor (11 900 – 8 700) på grund av Bosses löneökning.
Kristina begär att Försäkringskassan ska pröva frågan om återbetalningsskyldighet. Försäkringskassan kommer fram till att kravet på återbetalning helt och hållet beror på Bosses löneökning efter separationen och beslutar att Bosse ska svara för hela återbetalningen av bostadsbidraget.
Ally och Billy beräknade sin BGI till 150 000 kronor respektive 85 000 kronor när de ansökte om bostadsbidrag. De fick bostadsbidrag med 1 200 kronor per månad under januari–april.
I beslut om slutligt bostadsbidrag fastställer Försäkringskassan Allys BGI till 160 000 kronor och Billys BGI till 135 000 kronor. Ally och Billy blir skyldiga att solidariskt betala tillbaka 4 000 kronor.
Ally begär att Försäkringskassan ska omfördela kravet på återbetalning eftersom Billy har fått högre inkomst efter separationen. Efter utredning finner Försäkringskassan att återbetalningsbeloppet kan omfördelas på följande sätt:
Allys inkomstökning är 10 000 kronor, vilket motsvarar 17 procent av den totala inkomstökningen på 60 000 kronor. Hennes krav på återbetalning blir 680 kronor.
Billys inkomstökning är 50 000 kronor, vilket motsvarar 83 procent av den totala inkomstökningen på 60 000 kronor. Hans krav på återbetalning blir 3 320 kronor.
10.5 Kvittning
Om någon är skyldig att betala tillbaka bostadsbidrag får Försäkringskassan, i den utsträckning det är skäligt, göra avdrag på ersättning enligt SFB (108 kap. 22 § SFB).
I vägledning (2005:02) Fordringshantering hos Försäkringskassan kan du läsa mer om när avdrag och kvittning kan göras på annan ersättning som betalas ut av Försäkringskassan.