Hoppa till huvudinnehåll

15 Beslut om återkrav

Kapitlet beskriver övergripande vad Försäkringskassans beslut om återkrav ska innehålla. Se vidare vägledning (2004:7) Förvaltningsrätt i praktiken och vägledning (2018:1) Rättelse och ändring av beslut.

15.1 Skillnaden mellan beslut om återkrav och beslut om att rätten till ersättning ska upphöra​

I en del ärenden kan det vara aktuellt att både ställa ett återkrav och att fatta beslut om att rätten till ersättning ska upphöra eller minska. Ett beslut om återkrav gäller för förfluten tid och ett beslut om att rätten till ersättning ska upphöra eller minska gäller framåt i tiden.

I vissa ärenden är det särskilt utsedda beslutsfattare som ska bedöma rätten till ersättning för förfluten tid och beslutsfattaren ska dokumentera sin bedömning i journalen. Se mer om den särskilda beslutsordningen i avsnitt 15.2 och i vägledningen (2004:7).

I beslutet om att rätten till ersättning ska upphöra eller minskas ingår det inte någon bedömning av rätten till ersättning för förfluten tid, men om det är aktuellt ska det framgå att Försäkringskassan kommer att utreda ett eventuellt återkrav för förfluten tid.

Se vidare vägledningar om respektive förmån.

15.2 Vissa beslut om återkrav ska beslutas enligt den särskilda beslutsordningen​

Enligt Generaldirektörens arbetsordning för Försäkringskassan (2016:02) ska en särskild beslutsordning tillämpas för vissa ärenden (se avsnittet Försäkrings- och bidragsärenden Försäkringskassans arbetsordning). Den särskilda beslutsordningen innebär att beslutet ska fattas av en särskilt utsedd beslutsfattare efter föredragning av handläggaren. Handläggaren utreder ärendet och lämnar förslag till beslut. Se mer om den särskilda beslutsordningen i vägledning (2004:7) Förvaltningsrätt i praktiken.

Den särskilda beslutsordningen ska tillämpas när Försäkringskassan överväger att besluta om återkrav där det felaktiga beloppet överstiger 40 000 kronor brutto.

Om beslutsfattaren och återkravshandläggaren är oeniga om beslutet har handläggaren rätt att få sin avvikande mening antecknad (19 § andra stycket FL). Den avvikande meningen ska framgå av beslutsbrevet. Se Försäkringskassans riktlinjer (2005:14) om att skriva beslut i Försäkringskassan.

15.3 Kommunicering​

Kommunicering beskrivs i vägledning (2004:7) Förvaltningsrätt i praktiken. Det här avsnittet utvecklar vad som gäller specifikt för kommunicering av beslut om återkrav. Se även riktlinjerna (2005:14) Att skriva kommuniceringsbrev och beslutsbrev i Försäkringskassan.

15.3.1 Huvudregel – kommunicering ska ske i återkravsärenden​

I vägledning (2004:7) Förvaltningsrätt i praktiken beskrivs när man inte behöver kommunicera. För återkrav blir följden av undantagen att det i huvudsak enbart är när den enskilde inte är återbetalningsskyldig som man inte behöver kommunicera. I den situationen är kommunicering uppenbart obehövligt eftersom beslutet är helt till den enskildes fördel. Även när den enskilde är återbetalningsskyldig men får hel eftergift är kommunicering uppenbart obehövligt.

15.4 Underrättelse om beslutet​

Huvudregeln är att den försäkrade ska underrättas om Försäkringskassans beslut och detta gäller oavsett om den försäkrade bedöms vara återbetalningsskyldig, inte bedöms vara återbetalningsskyldig, helt eller delvis beviljas eftergift. Därför ska Försäkringskassan i de flesta ärendena skicka ett skriftligt beslutsbrev som kan omprövas eller överklagas, men det finns vissa situationer när Försäkringskassan inte behöver meddela den försäkrade om beslutet.

En situation när Försäkringskassan inte behöver underrätta den försäkrade är när den försäkrade inte ens är medveten om att en återkravsutredning har inletts och beslutet är att den försäkrade inte är återbetalningsskyldig. Om den försäkrade inte underrättas ska beslutet antecknas och motiveras i journalen.

När Försäkringskassan har haft någon form av kontakt med den försäkrade i ett ärende om återkrav ska han eller hon alltid få ett beslut från Försäkringskassan.

15.4.1 Dödsbo​

Om den försäkrade är avliden och Försäkringskassan kommer fram till att den försäkrade inte var återbetalningsskyldig eller att hel eftergift ska beviljas behöver Försäkringskassan i många fall inte skicka ut något beslut. Det är viktigt att Försäkringskassan dokumenterar i den försäkrades akt

  • om ersättning har betalats ut efter registrerat dödsdatum,
  • vad detta beror på,
  • när rätten till ersättning upphörde,
  • eventuell utredning och beslut om återbetalningsskyldighet och
  • eventuell utredning och beslut om eftergift.

15.5 Beslut​

Beslut beskrivs i vägledning (2004:7) Förvaltningsrätt i praktiken. Det här avsnittet utvecklar vad som gäller specifikt för beslut om återkrav. Se även riktlinjerna (2005:14) Att skriva kommuniceringsbrev och beslutsbrev i Försäkringskassan.

15.5.1 Beslut i journal eller i beslutsbrev?​

Ett beslut kan fattas antingen i journalen eller i ett beslutsbrev. Ett beslut om återkrav fattas i formell mening när handläggaren dokumenterar beslutet i journalen. Det brev som skickas till den försäkrade är enbart en underrättelse om det fattade beslutet. Trots det kallar vi underrättelsen om beslutet för beslutsbrev, men distinktionen är ändå viktig för att det ska vara tydligt från och med när beslutet ska anses gälla.

Beslutet (i journal) ska innehålla vilket beslut som fattas, det vill säga samma uppgifter som står i beslutsmeningen (första meningen) i beslutsbrevet.

15.5.2 Uppgifter i beslutsbrevet​

Ett beslutsbrev om återkrav måste innehålla uppgift om vem som har orsakat den felaktiga utbetalningen. Om det var annan än den försäkrade orsakade den, till exempel Försäkringskassan, ska det finnas en bedömning av om den försäkrade hade insett, eller skäligen borde ha insett att utbetalningen var fel. Bedömningen ska tydligt motiveras. Om det var den försäkrade som orsakade den felaktiga utbetalningen ska beslutet innehålla uppgift om hur det gick till.

Beslutsbrevet ska också innehålla uppgifter om

  • varför den försäkrade inte hade rätt till ersättning, när rätten till ersättning upphörde eller ändrades samt vilket lagstöd som finns för detta
  • det felaktigt utbetalade beloppet, och hur detta är uträknat
  • beloppet är före eller efter skatt.

I vissa fall behövs också uppgift om ersättningen är kalenderdags- eller arbetstidsberäknad (tim- eller dagberäknad).

Det ska finnas uppgift om den försäkrade är återbetalningsskyldig eller om den försäkrade inte är återbetalningsskyldig. Det ska också finnas en motivering till bedömningen av återbetalningsskyldighet.

När den försäkrade är återbetalningsskyldig, ska det finnas beslut i frågan om eftergift och skälen för det beslutet. Alternativt ska eventuella skäl till varför eftergift inte kan prövas finnas när det gäller bostadsbidrag.

När den försäkrade inte beviljas hel eftergift, ska beslutet innehålla uppgift om när ränta börjar löpa (gäller i de förmåner där ränta tas ut) och uppgift om när pengarna ska betalas tillbaka och med vilket betalningssätt.

15.5.3 Hänvisning till rätt bestämmelse​

I beslutet om återkrav ska det finnas en hänvisning till vilka bestämmelser som beslutet grundar sig på. Bestämmelserna ska vara de som gällde för den tid som återkravet avser. Det handlar både om förmånsspecifika bestämmelser om varför den försäkrade inte haft rätt till det som betalats ut, samt bestämmelser gällande återbetalningsskyldighet och eftergift.

Om återkravet gäller ersättning för tid före och efter 2011 hänvisar handläggare till tidigare bestämmelser (till exempel AFL), den aktuella övergångsbestämmelsen i SFBP och till SFB:s bestämmelser.

15.6 När återkravet är beslutat​

Ett återkravsbeslut kan ändras och rättas på samma sätt som övriga försäkringsbeslut. Se vidare vägledning (2018:1) Rättelse och ändring av beslut.

När Försäkringskassan har fattat ett beslut om återkrav övergår kravet till att bli en fordran som ska drivas in. Se vidare vägledning (2005:2) Fordringshantering hos Försäkringskassan.