3 När reglerna om återkrav ska tillämpas och inte
Det här kapitlet beskriver vilka situationer som omfattas av reglerna om återkrav, och några av de situationer som inte omfattas av reglerna om återkrav. Det är alltså inte i alla situationer som vi ska kräva tillbaka pengar även om de har betalats ut för mycket.
Se vidare avsnitt 3.1 för exempel på situationer när reglerna om återkrav ska tillämpas.
Se vidare avsnitten 3.2 och 3.3 för exempel på situationer när reglerna om återkrav inte ska tillämpas.
Läs mer i Försäkringskassans rättsliga ställningstagande 2016:06, Gränsen mellan återkrav och condictio indebiti.
3.1 Exempel på situationer när reglerna om återkrav ska tillämpas
Det är i första hand återkravsreglerna som gäller. Det är bara när det saknas regler om återkrav, eller när domstolspraxis begränsat möjligheterna att använda reglerna om återkrav, som principen om condictio indebiti ska tillämpas.
Här nedan följer exempel på situationer när reglerna om återkrav ska tillämpas.
När en försäkrad har ansökt om en förmån och
- får den utbetald men med ett felaktigt belopp
- får den utbetald flera gånger för samma tidsperiod
- får en annan persons utbetalning av samma förmån och utbetalningen beloppsmässigt överstiger det som den försäkrade rätteligen borde ha fått
- får fel förmån utbetalad.
Andra situationer där reglerna om återkrav ska tillämpas är när
- den försäkrade anmäler uttag av en förmån och får den utbetalad utan att ansökan har skickats in
- Försäkringskassan på grund av förväxling av personnummer felaktigt beviljar och betalar ersättning till fel person – exempelvis till en person som felaktigt blivit registrerad som förälder till ett barn. I en sådan situation ska reglerna om återkrav användas oavsett om personen som felaktigt fått ersättningen har eller har haft ett ärende hos Försäkringskassan.
- Försäkringskassan har missat att samordna ersättning vid utbetalning enligt 107 kap. 2 § SFB samt 5 kap. 1–5 §§ FEA. Fram till 31 december 2017 gäller reglerna i 11 och 12 §§ FAS
- Försäkringskassan betalar ut ersättning till såväl den försäkrade som till ett ombud som har fullmakt
- Försäkringskassan betalar dubbelt eller ett för högt belopp till ett ombud som har fullmakt
- Försäkringskassan betalar hela ersättningen till den försäkrade trots att det finns ett beslut om utmätning.
När Försäkringskassan betalar ut en ersättning kan en del av denna skickas till Kronofogden för den försäkrades räkning. Om det blir aktuellt med återkrav i ett sådant ärende kan Försäkringskassan återkräva den försäkrade även på den del som har redovisats till Kronofogden. Denna situation kan till exempel inträffa om en försäkrad med pågående löneutmätning har fått för mycket ersättning och delar av den felaktiga ersättningen har betalats ut till Kronofogden.
3.2 Misstagsutbetalningar som inte omfattas av reglerna om återkrav
Det inträffar ibland att Försäkringskassan gör en misstagsutbetalning som inte kan återkrävas enligt socialförsäkringens regler om återkrav. Några sådana situationer har fastställts av Försäkringsöverdomstolen (FÖD Dom 1009-1982, är refererad FÖD 1984:22 och i FÖD Dom 178-1983).
Försäkringskassan kan i en sådan situation i stället kräva tillbaka misstagsutbetalningen med stöd av principen condictio indebiti.
3.2.1 Vad är condictio indebiti?
Condictio indebiti är en civilrättslig princip för återkrav som innebär att den som av misstag betalat ut ett belopp till någon har rätt att få tillbaka beloppet. Condictio indebiti är en civilrättslig princip som inte är reglerad i någon lag.
När Försäkringskassan begär att få tillbaka en felaktig utbetalning enligt principen om condictio indebiti är det inte ett förvaltningsrättsligt beslut. Det innebär att mottagaren av den felaktiga utbetalningen inte kan begära omprövning och överklaga beslutet. Ett ärende om condictio indebiti hanteras av de allmänna domstolarna, det vill säga tingsrätt, hovrätt och Högsta domstolen (HD). Se mer om utformning av begäran i avsnitt 3.2.4 Metodstöd – Condictio indebiti.
3.2.2 När ska principen om condictio indebiti tillämpas?
Försäkringskassan ska begära tillbaka ersättning enligt principen om condictio indebiti
- när Försäkringskassan har betalat ersättning till någon annan än den försäkrade trots att Försäkringskassan hade uppgifter om att betalningsmottagaren inte var behörig att ta emot betalning för den försäkrades räkning
- när Försäkringskassan har betalat ersättning till någon annan än den försäkrade på grund av felregistrering av kontonummer
- när Försäkringskassan felaktigt har betalat ut ersättning och det inte finns någon tillämplig återkravsregel.
Här nedan finns exempel på konkreta situationer när principen om condictio indebiti ska tillämpas
- Försäkringskassan har betalat ut ersättning till någon som utpekas som betalningsmottagare i fullmakt trots att fullmakten är återkallad och Försäkringskassan har fått uppgift om det
- Försäkringskassan har med stöd av 107 kap. 5 § SFB betalat ut ersättning till en kommun och av misstag betalat ut för mycket till kommunen
- Försäkringskassan har på grund av felregistrering av konto betalat ut ersättning till ett konto som inte innehas av den försäkrade
- Försäkringskassan har betalat ut ersättning till någon som tidigare har varit ställföreträdare för den försäkrade men inte är det längre, till exempel en förälder till någon som blivit myndig
- Försäkringskassan har betalat ut assistansersättning till en tidigare assistans-anordnare trots att den försäkrade anmält byte av assistansanordnare i rätt tid
- Försäkringskassan har felaktigt eller med för högt belopp betalat ut ersättning för internationell vård (det finns inte någon tillämplig återkravsregel för internationell vård).
3.2.3 Rättspraxis om condictio indebiti
Huvudregeln vid condictio indebiti är att den som har gjort en felaktig utbetalning har rätt att kräva tillbaka pengarna. I praxis har avsteg gjorts från den regeln i vissa situationer. I domskäl har Högsta domstolen (HD) uttalat att ”huvudregeln för condictio indebiti har sedan gammalt ansetts vara att den betalande har rätt att kräva tillbaka det för mycket erlagda, men avvägningen av de motstående intressen som gör sig gällande har lett till åtskilliga modifikationer, särskilt för fall då den som tagit emot betalningen har varit i god tro och förbrukat det uppburna beloppet eller annars inrättat sig efter betalningen”. (NJA 1999 s. 575)
HD har prövat några mål där frågan gällde om principen om condictio indebiti var tillämplig. Se bland annat NJA 1933 s. 25, NJA 1961 s. 18, NJA 1970 s. 539, NJA 1989 s. 224, NJA 1991 s. 3, NJA 1994 s. 177, NJA 1999 s. 575.
Enligt HD:s argumentation talar följande emot att mottagaren ska betala tillbaka den felaktiga utbetalningen
- mottagaren har varit i god tro
- mottagaren har förbrukat den felaktiga utbetalningen eller annars inrättat sig efter betalningen
- den som gjort den felaktiga utbetalningen har varit oaktsam
- den som gjort den felaktiga utbetalningen inte snarast efter att felet upptäckts underrättat betalningsmottagaren.
När det gäller motsatt situation, det vill säga misstagsinbetalningar till Försäkrings-kassan, se Försäkringskassans vägledning (2005:2) Fordringshantering hos Försäkringskassan.
3.2.4 Metodstöd – condictio indebiti
För att kräva tillbaka en utbetalning till fel person ska Försäkringskassan utforma kravet som ett brev med begäran om återbetalning, inte ett beslut. I brevet ska det finnas information om orsaken till att Försäkringskassan begär tillbaka pengarna, sista dag för betalning och vad som händer om personen inte betalar. Det är viktigt att personen kan identifiera vilken betalning det handlar om och det kan därför i många fall vara lämpligt att i brevet ange vilket datum och till vilket konto som betalningen gjordes. Detta brev ligger sedan till grund för Försäkringskassans fortsatta hantering av fordran. Det är enbart beloppet före eventuellt skatteavdrag som kan begäras tillbaka.
3.2.5 Om personen inte betalar
Om personen inte betalar tillbaka övergår begäran om återbetalning till att bli en fordran som ska drivas in. Se vägledning (2005:2) Fordringshantering hos Försäkringskassan.