14 Sjukpenning i särskilda fall

Kapitlet beskriver syftet med sjukpenning i särskilda fall och tar upp vem som kan ha rätt till förmånen. Kapitlet tar också upp bedömning av arbetsförmågan, ersättningsnivåer och skillnader mellan sjukpenning och sjukpenning i särskilda fall.

14.1 Syftet med sjukpenning i särskilda fall

Bakgrunden till att sjukpenning i särskilda fall infördes var att den tidsbegränsade sjukersättningen avskaffades den 1 juli 2008. För att en försäkrad ska ha rätt till sjukersättning krävs numera att hens arbetsförmåga är stadigvarande nedsatt. I vägledning (2013:1) Sjukersättning kan du läsa om vad som krävs för att ha rätt till sjukersättning. Samtidigt saknade många av dem som tidigare hade fått tidsbegränsad sjukersättning en SGI, eftersom de aldrig hade arbetat eller bara hade arbetat i begränsad omfattning. Det innebar att de riskerade att helt bli utan ersättning från socialförsäkringen. (Prop. 2011/12:1 utgiftsområde 10 s. 65 f.)

Sjukpenning i särskilda fall infördes därför den 1 januari 2012 för att ge dem som haft tidsbegränsad sjukersättning under maximal tid ett skydd som motsvarar sjukpenning enligt 27 kap. SFB. Förmånen kan till exempel bli aktuell för den som inte hunnit komma in i arbetslivet innan hen blev sjuk, den som gjort uppehåll från arbetet och den som har mycket låg SGI. (Prop. 2011/12:1 utgiftsområde 10 s. 64 f.)

Den 1 januari 2013 utökades personkretsen som kan få sjukpenning i särskilda fall till att även inkludera dem vars aktivitetsersättning upphör på grund av att de fyllt 30 år. (Bet. 2011/12:SfU1, s. 36)

14.2 Sjukpenning i särskilda fall i förhållande till 27 och 28 kap. SFB

28 a kap. 2 § SFB Bestämmelserna i 27 och 28 kap. gäller även i fråga om sjukpenning i särskilda fall, om inte annat följer av detta kapitel.

Bestämmelserna i 27 och 28 kapitlet gäller alltså som utgångspunkt även för sjuk-penning i särskilda fall, men det finns en rad viktiga skillnader mellan förmånerna. Skillnaderna gäller till exempel sjukdomsbegreppet, bedömningen av arbetsförmågan, den övre åldersgränsen för att kunna få ersättning och beräkningsmetoden. Dessa beskrivs i detta kapitel.

14.2.1 Sjukpenning i särskilda fall i förebyggande syfte

Bestämmelsen i 28 a kap. 2 § SFB innebär att bestämmelserna i 27 kap. 6–7 §§ SFB om sjukpenning i förebyggande syfte även gäller för sjukpenning i särskilda fall. Det är alltså möjligt att få sjukpenning i särskilda fall i förebyggande syfte, det vill säga under tiden man genomgår en medicinsk behandling eller rehabilitering som syftar till att förebygga sjukdom, förkorta sjukdomstiden eller helt eller delvis förebygga eller häva nedsättning av arbetsförmågan. För att kunna få ersättning behöver den försäkrade ingå i den personkrets som kan få sjukpenning i särskilda fall samt uppfylla kraven som gäller för att kunna få sjukpenning i förebyggande syfte (se avsnitt 4).

14.3 Rätten till sjukpenning i särskilda fall

För att ingå i personkretsen som omfattas av rätten till sjukpenning i särskilda fall måste man dels ha haft tidsbegränsad sjukersättning eller aktivitetsersättning, dels ha låg eller ingen SGI.

Om den försäkrade en gång har förlorat rätten till sjukpenning i särskilda fall så går den inte att få tillbaka vid ett senare tillfälle (prop. 2011/12:1 utgiftsområde 10, s. 90). Läs om när man får behålla rätten till sjukpenning i särskilda fall i avsnitt 14.10.

14.3.1 Har haft tidsbegränsad sjukersättning eller aktivitetsersättning

Det är bara försäkrade vars tidsbegränsade sjukersättning eller aktivitetsersättning har upphört av en viss anledning som omfattas.

28 a kap. 3 § SFB En försäkrad som helt eller delvis har fått tidsbegränsad sjukersättning under det högsta antalet månader som sådan ersättning kan betalas ut enligt 4 kap. 31 § lagen (2010:111) om införande av socialförsäkringsbalken har i de fall och under de närmare förutsättningar som anges i detta kapitel rätt till sjukpenning i särskilda fall. Detta gäller även för en försäkrad vars rätt till aktivitetsersättning upphör på grund av att han eller hon fyller 30 år.

Det är alltså två grupper som kan få sjukpenning i särskilda fall:

• De som har fått tidsbegränsad sjukersättning under maximal tid enligt de övergångsregler som infördes i samband med att den tidsbegränsade sjukersättningen avskaffades (läs om dessa regler i vägledning [2013:1] Sjukersättning).
• De som har fått aktivitetsersättning till och med månaden innan de fyllt 30 år och därmed inte kan få sådan ersättning längre (läs om åldersgränser för aktivitetsersättning i vägledning [2013:2] Aktivitetsersättning).

14.3.2 Har låg eller ingen SGI

För att tillhöra personkretsen krävs också att man får låg eller ingen sjukpenning till följd av reglerna om SGI.

28 a kap. 4 § första stycket SFB En försäkrad som omfattas av 3 § och som på grund av bestämmelserna om sjukpenninggrundande inkomst i denna balk inte skulle ha rätt till hel sjukpenning som på fortsättningsnivån medför en sjukpenning om minst 160 kronor per kalenderdag, har rätt till sjukpenning i särskilda fall vid sjukdom som sätter ned hans eller hennes arbetsförmåga.

Kravet på en sjukpenning som på fortsättningsnivå är lägre än 160 kronor per kalenderdag uppfylls om den försäkrades SGI understiger 80 300 (prop. 2011/12:1 utgiftsområde 10 s. 73). Rätten till sjukpenning i särskilda fall upphör när den försäkrade har en SGI eller skulle kunna få en SGI som uppgår till minst 80 300 kronor.

28 a kap. 19 § SFB Rätten till sjukpenning i särskilda fall upphör när det för den försäkrade har bestämts eller skulle ha kunnat bestämmas en sjukpenninggrundande inkomst som uppgår till minst 80 300 kronor.

Den som har en SGI på lägst 80 300 kronor kan få en sjukpenning som är minst lika hög som sjukpenning i särskilda fall, och den försäkrade anses därmed inte behöva sjukpenning i särskilda fall (prop. 2011/12:1 utgiftsområde 10 s. 73).

Som framgår av bestämmelsens ordalydelse krävs det inte att SGI:n har fastställts till minst 80 300 kronor, bara att den skulle ha kunnat bestämmas till minst det beloppet. SGI fastställs när en försäkrad ansöker om en ersättning som baseras på SGI eller om en försäkrad särskilt begär att SGI ska fastställas (se vägledning [2004:5] Sjukpenninggrundande inkomst och årsarbetstid).

14.3.3 Studerande och deltagare i arbetsmarknadspolitiska program har inte rätt till sjukpenning i särskilda fall

Den som studerar med studiestöd, studiestartsstöd eller deltar i ett arbetsmarknads-politiskt program med aktivitetsstöd har inte rätt till sjukpenning i särskilda fall.

28 a kap. 6 § SFB Sjukpenning i särskilda fall lämnas inte när den försäkrade

1. bedriver studier, för vilka han eller hon uppbär studiestöd enligt studiestödslagen (1999:1395) eller studiestartsstöd enligt lagen (2017:527) om studiestartsstöd, eller
2. deltar i ett arbetsmarknadspolitiskt program och får aktivitetsstöd. Sjukpenning i särskilda fall lämnas inte heller när den försäkrade deltar i ett arbetsmarknadspolitiskt program men är avstängd från rätt till aktivitetsstöd.

Det gäller oavsett omfattningen av studierna eller det arbetsmarknadspolitiska programmet. Orsaken till undantaget är att dessa försäkrade får andra ersättningar, vanligen studiestöd eller aktivitetsstöd. (Prop. 2011/12:1 utgiftsområde 10 s. 70 f.).

14.3.4 Övre åldersgräns vid 66

Det finns en övre åldersgräns för sjukpenning i särskilda fall.

28 a kap. 7 § SFB Sjukpenning i särskilda fall lämnas längst till och med månaden före den när den försäkrade fyller 66 år.

För försäkrade som fyllt 65 år före den 1 januari 2023 är åldersgränsen 65 år, läs mer i avsnitt 2.11.

14.3.5 När inträder rätten till sjukpenning i särskilda fall?

28 a kap. 5 § SFB Rätten till sjukpenning i särskilda fall inträder från och med dagen efter den då rätten till sådan tidsbegränsad sjukersättning eller aktivitetsersättning som avses i 3 § har upphört.

14.3.6 Sjukdomsbegreppet inom sjukpenning i särskilda fall

I 28 a kap. 4 § andra stycket SFB behandlas sjukdomsbegreppet som gäller för sjukpenning i särskilda fall.

28 a kap. 4 § andra stycket SFB Med sjukdom likställs, förutom vad som föreskrivs i 27 kap. 2 § andra stycket, även annan nedsättning av den fysiska eller psykiska prestationsförmågan.

Sjukdomsbegreppet är alltså något vidare än det som gäller för sjukpenning. Genom att omfatta även ”annan nedsättning av den fysiska eller psykiska prestationsförmågan” motsvarar det sjukdomsbegreppet som finns för sjuk- och aktivitetsersättning (33 kap. 5 § SFB). Det gör också att bedömningen av rätten till sjukpenning i särskilda fall kan skilja sig från den bedömning som görs när en person ansöker om sjukpenning (prop. 2011/12:1 utgiftsområde 10 s. 66).

Det framgår av förarbetena att anledningen till att sjukdomsbegreppet är vidare än för sjukpenning är att försäkrade som fått sjukersättning eller aktivitetsersättning annars skulle riskera att bli utan sjukpenning i särskilda fall. Man ansåg därför att det sjukdomsbegrepp som gäller för sjukersättning och aktivitetsersättning är lämpligast. (Prop. 2011/12:1 utgiftsområde 10 s. 67)

Av förarbeten gällande sjukersättning och aktivitetsersättning framgår att den medicinska faktorn kan vara en kroppslig eller psykisk sjukdom eller ett följdtillstånd efter sjukdom. Den kan även vara en medfödd funktionsnedsättning. (Prop. 2007/08:124 s. 40)

Läs mer

Läs mer om sjukdomsbegreppet för sjukersättning i vägledning (2013:1) Sjukersättning.

14.4 Bedömning av arbetsförmågans nedsättning

Bedömningsgrunden för sjukpenning i särskilda fall framgår av 28 a kap. 8 § SFB.

28 a kap. 8 § SFB Vid bedömningen av om arbetsförmågan är nedsatt ska det beaktas om den försäkrade på grund av sjukdomen har sådan förmåga att han eller hon kan försörja sig själv genom

1. förvärvsarbete i en sådan yrkesgrupp som innehåller arbeten som är normalt förekommande på arbetsmarknaden, eller
2. annat lämpligt arbete som är tillgängligt för honom eller henne. Bedömningen av arbetsförmågans nedsättning ska göras i förhållande till ett heltidsarbete.

Det innebär att den försäkrades arbetsförmåga prövas på samma sätt som för den som är arbetslös och ansöker om sjukpenning. Det beror på att sjukpenning i särskilda fall inte syftar till att kompensera för en inkomstförlust som den försäkrade fått till följd av att det inte går att utföra ett visst arbete. (Prop. 2011/12:1 utgiftsområde 10 s. 67 f.). Läs mer om vad det innebär att bedömningen ska göras mot arbete i en angiven yrkesgrupp i avsnitt 11.6.1.

Bedömningen av arbetsförmågans nedsättning ska alltid göras i förhållande till ett heltidsarbete, vilket innebär 40 timmar per vecka (prop. 2011/12:1 utgiftsområde 10 s. 67).

Det betyder att den kan skilja sig från en bedömning som utgår från den försäkrades normala arbetstid. Om en försäkrad till exempel har en normal arbetstid på 20 timmar per vecka och klarar att arbeta tio timmar per vecka kan hen ha rätt till halv sjukpenning. hen kan också ha rätt till tre fjärdedels sjukpenning i särskilda fall, eftersom bedömningen där ska utgå från ett normalt heltidsarbete på 40 timmar och inte det arbete som den försäkrade faktiskt har. (Prop. 2011/12:1 utgiftsområde 10 s. 68)

14.5 Ersättningsnivåer

Sjukpenning i särskilda fall betalas ut med ett belopp som ska motsvara den lägsta nivån inom aktivitetsstödet, som är 223 kronor per dag. För sjukpenning i särskilda fall blir beloppet per dag dock lägre, eftersom sjukpenningen betalas ut för sju dagar i veckan medan aktivitetsstödet betalas ut för fem dagar i veckan. (Prop. 2011/12:1 utgiftsområde 10 s. 70 f.)

28 a kap. 9 § SFB Sjukpenning i särskilda fall lämnas med högst

• 160 kronor per dag vid hel förmån,
• 120 kronor per dag vid tre fjärdedels förmån,
• 80 kronor per dag vid halv förmån, och
• 40 kronor per dag vid en fjärdedels förmån.

Sjukpenning i särskilda fall betalas ut för varje kalenderdag.

28 a kap. 10 § SFB Sjukpenning i särskilda fall lämnas för sju dagar per vecka.

14.6 Beräkning av sjukpenning i särskilda fall

Beräkningen av sjukpenning i särskilda fall regleras i 28 a kap. 11 § SFB:

28 a kap. 11 § SFB Sjukpenning i särskilda fall beräknas, om inte annat följer av 12 eller 13 §, enligt följande:

1. För en försäkrad för vilken en sjukpenninggrundande inkomst inte kan fastställas, uppgår sjukpenning i särskilda fall per dag för respektive förmånsnivå till de belopp som anges i 9 §.
2. För annan försäkrad än den som avses i 1, motsvarar sjukpenning i särskilda fall per dag för respektive förmånsnivå differensen mellan
   • de belopp som anges i 9 § och
   • den sjukpenning som lämnas per dag enligt 27 och 28 kap.

Om den försäkrade har så låg inkomst att man inte kan fastställa någon SGI uppgår alltså sjukpenningen i särskilda fall till de kalenderdagsbelopp som beskrivs i avsnitt 14.5. Annars uppgår sjukpenningen i särskilda fall till mellanskillnaden mellan dessa belopp och den sjukpenning som beräknats utifrån SGI:n. Mellanskillnaden beräknas dag för dag och kan variera, till exempel om den försäkrades arbetsförmåga varierar.

Under de första 14 dagarna i en sjukperiod ska jämförelsen dock göras för hela 14-dagarsperioden och inte för varje enskild dag.

28 a kap. 12 § SFB Om sjukpenning ska lämnas under de första 14 dagarna i en sjukperiod med stöd av 27 kap. 10 eller 11 §, lämnas sjukpenning i särskilda fall endast till den del denna ersättning, sammanlagt under fjortondagarsperioden, överstiger vad som annars ska lämnas i sjukpenning under samma period.

Sjukpenning i särskilda fall betalas alltså bara ut om den totalt för hela 14-dagarsperioden blir högre än sjukpenningen.

Om en försäkrad har varit sjuk tisdag till fredag i en vecka då hen skulle ha arbetat sex timmar under onsdag samt fyra timmar under fredagen beräknas till exempel ersättningen på följande sätt, om den försäkrades arbetstidsberäknade sjukpenning är 80 kronor per timme. Sjukpenningen blir 480 kronor för onsdagen och 320 kronor för fredagen, sammanlagt 800 kronor. Sjukpenningen i särskilda fall uppgår till 160 kronor per dag i fyra dagar, sammanlagt 640 kronor. Någon sjukpenning i särskilda fall ska alltså inte betalas ut (prop. 2011/12:1, utgiftsområde 10, s. 69). Läs mer om karensavdrag för sjukpenning i särskilda fall i avsnitt 9.4

14.7 Sjukpenning i särskilda fall och sjukersättning

Om en försäkrad har partiell sjukersättning så kan sjukpenning i särskilda fall betalas ut som en kompletterande förmån.

28 a kap. 13 § SFB I det fall en försäkrad får sjukersättning lämnas hel sjukpenning i särskilda fall med högst

• 120 kronor per dag när sjukersättning lämnas som en fjärdedels förmån,
• 80 kronor per dag när sjukersättning lämnas som en halv förmån, och
• 40 kronor per dag när sjukersättning lämnas som tre fjärdedels förmån.

När sjukpenning i särskilda fall ska lämnas som partiell förmån, lämnas ersättning med högst tre fjärdedelar, hälften eller en fjärdedel av beloppen i första stycket. För en försäkrad för vilken en sjukpenninggrundande inkomst kan fastställas, motsvarar sjukpenning i särskilda fall per dag differensen mellan

• de belopp som framgår av första eller andra styckena och
• den sjukpenning som lämnas per dag enligt 27 och 28 kap.

Om en försäkrad får sjukersättning minskas alltså utbetalningen av sjukpenning i särskilda fall i motsvarande mån. Skulle den försäkrade exempelvis få en fjärdedels sjukersättning minskas utbetalningen av sjukpenning i särskilda fall också med en fjärdedel.

Om den försäkrade utöver sjukpenning i särskilda fall har rätt till både sjukersättning och sjukpenning ska sjukpenning i särskilda fall minskas utifrån båda förmånerna. Först minskas sjukpenningen i särskilda fall utifrån den nivå som sjukersättningen betalas ut. Om den försäkrade till exempel får en fjärdedels sjukersättning minskas hens hela sjukpenning till 120 kronor. Sedan minskas sjukpenningen i särskilda fall med det belopp som sjukpenningen betalas ut med.

14.8 Sjukpenning i särskilda fall och livränta

Sjukpenning i särskilda fall minskas om den försäkrade får livränta enligt 41 eller 43 kap. SFB.

28 a kap. 14 § SFB I det fall en försäkrad får livränta enligt 41 eller 43 kap., minskas sjukpenning i särskilda fall per dag enligt följande. När sjukpenning i särskilda fall har beräknats enligt 11 §, ska det framräknade beloppet per dag minskas med ett belopp som motsvarar det livräntebelopp enligt 41 eller 43 kap. som gäller vid tiden för beslutet delat med 365. Livräntebeloppet avrundas till närmaste hela krontal och 50 öre avrundas nedåt. Det som föreskrivs i första och andra styckena gäller endast om den försäkrade inte får sjukersättning för samma tid som livränta enligt 41 eller 43 kap.

Om en försäkrad får livränta och är berättigad till både sjukpenning och sjukpenning i särskilda fall ska skillnaden mellan sjukpenning och sjukpenning i särskilda fall först räknas fram. Därefter minskas sjukpenningen i särskilda fall med hänsyn till livräntan. (Prop. 2011/12:1 Utgiftsområde 10, s. 67)

Exempel

Ann Marie har rätt till både hel sjukpenning och hel sjukpenning i särskilda fall. Hennes sjukpenning ska kalenderdagsberäknas och uppgår till 60 kronor per dag. Högsta dagbeloppet för hel sjukpenning i särskilda fall är 160 kronor men för Ann Maries del ska beloppet minskas med hennes sjukpenning, det vill säga med 60 kronor per dag.

Ann Marie får 18 250 kronor per år i livränta, vilket fördelat på 365 dagar blir 50 kronor per dag. Efter att Ann Maries sjukpenning i särskilda fall har minskats med 60 kronor per dag, motsvarande hennes sjukpenning, ska den därför minskas med ytterligare 50 kronor per dag. Sjukpenning i särskilda fall betalas alltså ut med 50 kronor per dag.

14.9 I vilka situationer kan den försäkrade behålla rätten till sjukpenning i särskilda fall?

I 28 a kap. 18 § första och andra stycket SFB framgår vad som krävs för att behålla rätten till sjukpenning i särskilda fall.

28 a kap. 18 § första och andra stycket SFB En försäkrad behåller sin rätt till sjukpenning i särskilda fall under tid då

1. han eller hon förvärvsarbetar,
2. en sådan situation föreligger som anges i 26 kap. 11, 12, eller 14–18 §§ som grund för SGI-skydd, eller
3. han eller hon deltar i ett arbetsmarknadspolitiskt program och får aktivitetsstöd eller står till arbetsmarknadens förfogande. Rätten enligt första stycket gäller endast om den inte upphör på grund av 19 §.

Den försäkrade måste skydda sin rätt till ersättningen från och med dagen efter den dag då rätten till sjukersättning eller aktivitetsersättning upphör. Annars kan hen förlora sin rätt till sjukpenning i särskilda fall för framtida sjukfall.

Det gäller dock inte för tid före den 1 juli 2012. Det framgår i punkt 1 i övergångs-bestämmelserna till lagen (2011:1513) om ändring i socialförsäkringsbalken. Även om reglerna om sjukpenning i särskilda fall började gälla från och med den 1 januari 2012 trädde just regeln om behållande av rätten till sjukpenning i särskilda fall i kraft först den 1 juli 2012. Syftet med det var att de försäkrade skulle hinna få information om vad som krävs för att behålla rätten till sjukpenning i särskilda fall och rehabiliteringspenning i särskilda fall (prop. 2011/12:1 utgiftsområde 10 s. 74).

Möjligheten att behålla rätten till sjukpenning i särskilda fall är inte kopplad till någon viss omfattning av förmånen. Om den försäkrade uppfyller något av dessa tre kriterier så behåller hen rätten till hel förmån i framtiden. (Prop. 2011/12:1 utgiftsområde 10 s. 73 f.)

Hänvisningen till 19 § i bestämmelsens andra stycke tydliggör att rätten till sjukpenning i särskilda fall alltid upphör när den försäkrades SGI kan bestämmas till minst 80 300 kronor. Läs om 28 a kap. 19 § i avsnitt 14.3.2.

Läs mer

Läs mer om fastställande av SGI och SGI-skydd i vägledning (2004:5) Sjukpenninggrundande inkomst och årsarbetstid.

Punkt 1 – förvärvsarbete

En försäkrad kan behålla sin rätt att i framtiden få sjukpenning i särskilda fall under tid som den försäkrade arbetar i sådan omfattning att en SGI kan fastställas, förutsatt att SGI:n inte överstiger 80 300 kronor.

Punkt 2 – SGI-skydd

En försäkrad får även behålla rätten att i framtiden få sjukpenning i särskilda fall under tid som hens SGI skulle varit skyddad om hen hade haft någon sådan (så kallad SGI-skyddad tid).

Punkt 3 – arbetssökande eller deltar i arbetsmarknadspolitiskt program

Den försäkrade kan behålla sin rätt att i framtiden få sjukpenning i särskilda fall när hen står till arbetsmarknadens förfogande eller deltar i ett arbetsmarknadspolitiskt program och får aktivitetsstöd. Det framgår av tredje punkten i bestämmelsens första stycke.

I bestämmelsens tredje stycke finns det dock ett bemyndigande att föreskriva om vissa undantag och villkor:

28 a kap. 18 § tredje stycket SFB Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer kan med stöd av 8 kap. 7 § regeringsformen meddela

1. föreskrifter om undantag från kravet på att den som deltar i ett arbetsmarknadspolitiskt program ska få aktivitetsstöd, och
2. föreskrifter om de villkor som gäller för att den försäkrade ska anses stå till arbetsmarknadens förfogande.

Med stöd av bemyndigandet har regeringen meddelat förordningen (2011:1526) om tillämpning av vissa bestämmelser om rätten att behålla sjukpenning i särskilda fall, rehabiliteringspenning i särskilda fall och boendetillägg.

I förordningen regleras det när en försäkrad ska anses stå till arbetsmarknadens förfogande.

1 § förordningen (2011:1526) En försäkrad som är arbetslös ska anses stå till arbetsmarknadens förfogande enligt 28 a kap. 18 § första stycket 3, 31 a kap. 13 § första stycket 3 eller 103 c kap. 9 § första stycket 3 socialförsäkringsbalken när han eller hon

1. är anmäld som arbetssökande hos den offentliga arbetsförmedlingen,
2. är beredd att anta erbjudet arbete i en omfattning som svarar mot minst en fjärdedel av ett heltidsarbete, och
3. aktivt söker sådant arbete som avses i 2. Med heltidsarbete i första stycket 2 avses ett arbete om 40 timmar per vecka.

I förordningen regleras också när man ska göra undantag från kravet på att den som deltar i ett arbetsmarknadspolitiskt program ska få aktivitetsstöd för att behålla rätten till sjukpenning i särskilda fall:

2 § första stycket förordningen (2011:1526) En försäkrad som deltar i ett arbetsmarknadspolitiskt program men inte får aktivitetsstöd på grund av att han eller hon är avstängd från rätt till sådan ersättning enligt förordningen (2017:819) om ersättning till deltagare i arbets-marknadspolitiska insatser behåller sin rätt till sjukpenning i särskilda fall enligt 28 a kap. 18 § första stycket 3 socialförsäkringsbalken, rehabiliteringspenning i särskilda fall enligt 31 a kap. 13 § första stycket 3 socialförsäkringsbalken och boendetillägg enligt 103 c kap. 9 § första stycket 3 socialförsäkringsbalken när han eller hon enligt den förordningen

1. inte medverkat till att upprätta en individuell handlingsplan, inte lämnat en aktivitetsrapport till Arbetsförmedlingen inom utsatt tid eller inte besökt eller tagit kontakt med Arbetsförmedlingen eller en kompletterande aktör vid en överenskommen eller på annat sätt bestämd tidpunkt,
2. vid ett tillfälle avvisat någon insats, aktivitet eller annan arbetsmarknadspolitisk åtgärd inom programmet, eller
3. utan giltig anledning lämnat sitt arbete eller på grund av otillbörligt uppträdande skilts från sitt arbete.