7 Beslut
Detta kapitel handlar om
- Försäkringskassans beslut i allmänhet
- kommunicering inför beslut
- anstånd
- interimistiska beslut
- beslut om förlängning utan ansökan
- beslut om förlängt omvårdnadsbidrag när ett barn har avlidit
- beslut om ferieomvårdnadsbidrag
- beslut angående ändring av tidigare fattat beslut
- begäran om omprövning och överklagande av beslut.
I detta kapitel används begreppet förälder i den vidare betydelsen, det vill säga inklusive de som kan likställas med förälder. Läs mer i kapitel 2 om vem som likställs med förälder.
7.1 Allmänt om Försäkringskassans beslut
Vem som får fatta beslut om omvårdnadsbidrag framgår av Generaldirektörens arbetsordning för Försäkringskassan (2016:02). En särskilt utsedd beslutsfattare avgör ärenden om rätten till omvårdnadsbidrag och även vissa andra beslut som fattas i direkt anslutning till beslutet om rätten till förmånen. En del beslut fattas av utredare, se längre ned i det här kapitlet.
Försäkringskassans vägledning (2004:7) Förvaltningsrätt i praktiken beskriver utförligt vad som gäller när Försäkringskassan ska besluta i ett ärende. Där kan du till exempel läsa om
- den särskilda beslutsordningen
- motivering av beslut
- interimistiska beslut
- beslut vid dröjsmålstalan
- avvikande mening
- kommunicering
- anstånd.
Försäkringskassans vägledning (2001:7) Omprövning och överklagande av Försäkringskassans beslut beskriver vad som gäller när någon begär omprövning av ett beslut eller överklagar det. Försäkringskassans vägledning (2018:1) Rättelse av beslut och ändring av beslut enligt socialförsäkringsbalken och förvaltningslagen beskriver vad som gäller när ett beslut ska rättas.
I Försäkringskassans riktlinjer (2005:14) Att skriva kommuniceringsbrev och beslutsbrev i Försäkringskassan finns beskrivet hur Försäkringskassans kommuniceringsbrev och beslutsbrev ska vara uppbyggda. Där finns också exempel på hur man kan formulera sig för att den som får brevet lättare ska kunna förstå dess innehåll.
7.2 Beslut som fattas av utredaren
Vissa beslut får fattas av utredaren. Följande är exempel på sådana beslut.
- Beslut om att rätten till omvårdnadsbidrag ändras eller upphör på grund av dödsfall.
- Beslut om avslag i de fall grunden för avslaget är att den enskilde inte omfattas eller har omfattats av socialförsäkringen enligt bestämmelserna i 3-7 kap. SFB eller motsvarande äldre bestämmelser.
- Beslut om omvårdnadsbidrag där den sökande inte är förälder eller likställd med förälder.
- Beslut om omvårdnadsbidrag när ansökan endast avser tid efter juni månad det år när barnet eller barnen fyller 19 år
- Beslut om omvårdnadsbidrag där ansökan endast avser tid då vårdbidrag lämnas för samma barn och tid.
- Beslut om ändrad fördelning av omvårdnadsbidrag när de sökande är överens.
- Beslut om utbetalning av omvårdnadsbidrag (22 kap. 17 § SFB).
- Beslut om utbetalning av ferieomvårdnadsbidrag (106 kap. 37 § SFB).
- Beslut om att förutsättningarna för omprövning av omvårdnadsbidrag inte är uppfyllda (22 kap. 15 § SFB).
Av Generaldirektörens arbetsordning för Försäkringskassan (2016:02) kapitel 6 framgår att en särskilt utsedd beslutsfattare efter föredragning ska avgöra ärenden om rätten till omvårdnadsbidrag. Där framgår även vilka undantag som finns.
7.3 Ett eller två beslut?
I ärenden där föräldrarna ansöker gemensamt så kan deras ansökan handläggas i ett gemensamt ärende. När handläggningen sker i ett gemensamt ärende fattar Försäkringskassan ett beslut som riktas till båda föräldrarna. Även om beslutet är gemensamt betyder det inte alltid att båda två antingen har rätt till omvårdnadsbidrag eller att bådas ansökan ska avslås. Det kan vara så att två personer söker gemensamt och ingen eller bara en av dem är förälder eller likställd med förälder. De får i så fall ett beslut där en eller ingen av dem beviljas omvårdnadsbidrag. I ärenden där föräldrarna ansöker var för sig skapas två ärenden och varje ärende avslutas med ett beslut, vilket betyder att föräldrarna får var sitt beslut.
7.4 Kommunicering inför beslut
Försäkringskassans vägledning (2004:7) Förvaltningsrätt i praktiken beskriver utförligt vad som gäller för kommunicering. Där finns också ett metodstöd för hur kommunicering går till och vad man ska ta hänsyn till i olika situationer.
Utöver vad som står i vägledningen 2004:7 gäller följande för omvårdnadsbidrag:
- Vid gemensam ansökan behöver uppgifter som lämnats av den ena föräldern inte kommuniceras den andra föräldern eftersom föräldrarna förutsätts vara överens och medvetna om vilka handlingar som sänts in tillsammans med ansökan när de ansöker gemensamt.
- När föräldrarna har lämnat in varsin ansökan som inte handläggs i ett gemensamt ärende kan det bli aktuellt att använda uppgifter om barnets funktionsnedsättning och hjälpbehov som lämnats av en av föräldrarna för bedömningen av båda föräldrarnas rätt till omvårdnadsbidrag. Det kan också gälla uppgifter om var barnet vistas och om annat samhällsstöd finns. Den andra föräldern måste då kommuniceras och få möjlighet att yttra sig över uppgifterna.
Om föräldrarna har gemensam vårdnad har båda rätt att få ta del av uppgifter som rör barnet. Det finns dock vissa undantag. Sekretess kan gälla även mot en vårdnadshavare om det kan antas att barnet lider betydande men om uppgiften röjs för vårdnadshavaren (12 kap 3 § första stycket i OSL).
Försäkringskassans vägledning (2001:3) Offentlighet, sekretess och behandling av personuppgifter.
När föräldrarnas ansökningar för samma barn handläggs som två ärenden, vilket innebär att föräldrarna ska få varsitt beslut, är det lämpligt att båda besluten fattas samtidigt. Om vissa uppgifter bara behöver kommuniceras i det ena ärendet, exempelvis uppgifter om avdrag för utbetald ersättning som ska samordnas med den ena förälderns omvårdnadsbidrag (se kapitel 8), får man avvakta med beslutet i det andra ärendet så att båda besluten kan fattas samtidigt.
Om en förälder får hela omvårdnadsbidraget när den andra föräldern ansöker vid ett senare tillfälle och Försäkringskassans utredning visar att den andra föräldern har rätt till del av omvårdnadsbidraget, måste Försäkringskassan pröva båda föräldrarnas rätt till omvårdnadsbidrag samtidigt. En omprövning av den första förälderns beslut om omvårdnadsbidrag kan leda till en minskning av bidraget. Detta måste då kommuniceras före beslut.
Om man fattar ett interimistiskt beslut om minskning i avvaktan på att utredningen blir helt klar sker kommuniceringen vanligtvis i och med att det interimistiska beslutet skickas ut, läs mer om interimistiska beslut i avsnitt 7.6.
7.5 Anstånd
I samband med kommunicering, och även vid begäran om komplettering, kan frågan om anstånd bli aktuell. Det kan till exempel bero på att personen vill ha längre tid på sig för att hinna få ett medicinskt underlag som denna vill komplettera utredningen med.
Försäkringskassan bör bevilja begäran om anstånd utifrån vad som är rimlig tid och vid behov avslå begäran om anstånd när det är aktuellt.
Om det är två föräldrar som söker omvårdnadsbidrag och Försäkringskassan beviljar anstånd till den ena föräldern bör den andre föräldern meddelas om att den förste har fått anstånd om handläggningstiden för den andre påverkas märkbart. Anledningen till anståndet bör inte uppges om det gäller uppgifter som rör föräldern. Eftersom det är fler än en som påverkas bör anstånd ges, eller förlängning av anstånd göras, efter noggrant övervägande om vad som är rimligt. Det är Försäkringskassan som beslutar om anstånd ska medges. Läs mer i Försäkringskassans vägledning (2004:7) Förvaltningsrätt i praktiken.
7.6 Interimistiska beslut
Vägledning (2004:7) beskriver utförligt vad som gäller för interimistiska beslut. Där kan du läsa om vilka villkor som ska vara uppfyllda, om vem som kan ta initiativ och om förutsättningar för att fatta ett interimistiskt beslut. Där förklaras också hur du ska tolka begreppen betydande dröjsmål, sannolikt, och väsentlig betydelse i fråga om förutsättningarna att fatta ett interimistiskt beslut.
Utöver vad som står i vägledningen 2004:7 gäller följande för omvårdnadsbidrag.
När två föräldrar ansöker
Ibland kan det bli aktuellt att fatta två interimistiska beslut samtidigt om rätten till omvårdnadsbidrag för ett barn. Det blir aktuellt om en förälder har ett beslut om omvårdnadsbidrag när barnets andra förälder ansöker och det är sannolikt att den andra föräldern har rätt till omvårdnadsbidrag. Om det står klart att ett slutligt beslut inte kan fattas utan betydande dröjsmål (jämfört med den normala handläggningstiden) och ersättningen är av väsentlig betydelse för den sökande föräldern, så kan Försäkringskassan fatta ett intermistiskt beslut om att bevilja omvårdnadsbidrag.
Samtidigt måste Försäkringskassan då också ta ställning till hur denna ansökan påverkar rätten till omvårdnadsbidrag för den förälder som redan har ett beslut. Om det är sannolikt att hen inte längre ska få lika mycket omvårdnadsbidrag för barnet kan Försäkringskassan fatta ett interimistiskt beslut om att minska den förälderns ersättning.
Om Försäkringskassan bedömer att utredning och beslut om rätt till omvårdnadsbidrag inte kommer att ta så lång tid att man kan tala om betydande dröjsmål, eller att ersättningen inte är av väsentlig betydelse för den andra föräldern, kan Försäkringskassan finna att det inte är lämpligt att fatta något interimistiskt beviljandebeslut.
Ett interimistiskt beslut om att minska eller dra in bidraget kan fattas när det finns sannolika skäl att en förälder som tidigare beviljats omvårdnadsbidrag inte har rätt till ersättningen, inte har rätt till samma ersättningsnivå eller att ersättningen ska fördelas, eller fördelas på ett annat sätt, mellan föräldrarna. Det betyder att Försäkringskassan i vissa fall kan fatta ett interimistiskt beslut om att minska omvårdnadsbidraget tills det går att besluta om båda föräldrarnas rätt till omvårdnadsbidrag och fördelningen dem emellan.
Om Försäkringskassan inte fattar ett interimistiskt beslut om att minska omvårdnadsbidraget för en förälder som tidigare beviljats bidraget kommer hen att få det utbetalt i samma omfattning som tidigare till dess att ett nytt beslut har fattats. Den andra föräldern kan ha rätt till utbetalning från det att hen lämnade in sin ansökan om rätten till bidraget fanns vid den tidpunkten och det inte är fråga om en höjning av bidraget (se avsnitt 8.2.1). Det innebär att Försäkringskassan för tiden mellan ansökan och beslutstillfället kan komma att behöva betala ut ersättning för samma period två gånger. För retroaktiv tid före ansökan kan Försäkringskassan begränsa utbetalningen till den del som överstiger det som redan betalats ut i omvårdnadsbidrag för barnet. Läs mer om utbetalning i kapitel 8.
När annat samhällsstöd är aktuellt
Det kan också bli aktuellt med ett interimistiskt beslut om att minska eller dra in omvårdnadsbidraget när Försäkringskassan får kännedom om att assistans utförs innan beslut har fattats om rätten till assistansersättning och det är sannolikt att assistansersättning kommer att beviljas. En situation där ett sådant beslut kan övervägas är när Försäkringskassan kommunicerar ett förslag om att bevilja assistansersättning och assistans utförs.
7.7 Beslut om förlängning av tidsbegränsat omvårdnadsbidrag utan ansökan
110 kap 6 § andra stycket SFB Om omvårdnadsbidrag eller merkostnadsersättning har beviljats för begränsad tid får den tid för vilken förmånen ska lämnas förlängas utan att ansökan om detta har gjorts.
Ett tidsbegränsat omvårdnadsbidrag kan förlängas utan ansökan. Avsikten är att förhindra att det blir ett glapp mellan två beslut om omvårdnadsbidrag för barnet.
Det vanliga är att frågan om förlängning aktualiseras i samband med en ny ansökan om omvårdnadsbidrag. Man får då inledningsvis ta ställning till om det går att bevilja ersättning retroaktivt högst tre månader från ansökningsmånaden. Därefter, om det även efter beviljad retroaktiv tid finns ett glapp, får man bedöma om det finns möjlighet att förlänga det tidigare beslutet.
Förlängningen kan göras fram till tre månader innan ansökningsmånaden under förutsättning att man kan utreda att nivån varit oförändrad fram till dess. Även vid en förlängning utan ansökan ska ärendet utredas i den omfattning dess beskaffenhet kräver. Det ska finnas medicinska underlag som visar att barnet haft behov av omvårdnad och tillsyn på grund av sin funktionsnedsättning även under den period som omfattas av förlängningsbeslutet. Om det inte går att utreda behovet av omvårdnad och tillsyn under den perioden kan ersättning beviljas först tidigast från och med tre månader innan ansökningsmånaden.
Om omvårdnadsbidraget förlängs utan ansökan måste det ligga kvar på samma nivå och, om beslutet eller besluten gäller två föräldrar, med samma fördelning. Ett högre omvårdnadsbidrag eller annan fördelning kan beviljas först efter ansökan.
7.8 Beslut om förlängt omvårdnadsbidrag när barn har avlidit
22 kap. 11 § SFB Om det lämnas mer än en fjärdedels omvårdnadsbidrag för ett barn och barnet avlider lämnas omvårdnadsbidraget till och med den åttonde månaden efter dödsfallet eller den tidigare månad när bidraget annars skulle ha upphört.
22 kap. 12 § SFB Under den tid som anges i 11 § lämnas omvårdnadsbidrag som
- halv förmån om bidraget vid tiden för dödsfallet lämnades som hel eller tre fjärdedels förmån, och
- en fjärdedels förmån om bidraget vid tiden för dödsfallet lämnades som halv förmån. Om bidraget före dödsfallet lämnades till barnets båda föräldrar, ska det fortfarande lämnas i enlighet med den fördelning som redan är beslutad för föräldrarna.
Av lagen följer att om en fjärdedels omvårdnadsbidrag var beviljat vid dödsfallet betalas inte något förlängt omvårdnadsbidrag. Inte heller kan förlängt omvårdnadsbidrag betalas ut för ett barn vars förälder vid tidpunkten för barnets dödsfall får ersättning i form av ferieomvårdnadsbidrag.
Förlängt omvårdnadsbidrag betalas ut utan någon särskild begäran från barnets förälder.
7.8.1 Förlängningstidens längd
Det förlängda omvårdnadsbidraget kan som längst betalas ut under åtta månader efter dödsfallet, dock inte längre än till den månad då bidraget skulle ha upphört för att förutsättningarna inte var uppfyllda eller till och med juni det år barnet skulle ha fyllt 19 år. Av förarbetena framgår att avsikten varit att samma tillämpning som tidigare gällt för vårdbidrag även ska gälla omvårdnadsbidrag (prop. 2017/18:190 s. 92–93).
7.8.2 Ansökan inlämnad men slutligt beslut är inte fattat
En förutsättning för att förlängt omvårdnadsbidrag ska kunna betalas ut för ett avlidet barn är att bidraget betalas för barnet vid tiden för dödsfallet. Förlängning kan även ske om omvårdnadsbidrag betalas ut enligt ett interimistiskt beslut.
Om något beslut om omvårdnadsbidrag inte finns men en ansökan är inlämnad när barnet avlider kan bidrag betalas ut för tiden före ansökan och fram till dödsfallet men bidraget kan inte förlängas till tid efter dödsfallet. Det gäller under förutsättning att ansökan omfattar tid före dödsfallet och föräldern bedöms ha rätt till omvårdnadsbidrag (22 kap. 3, 8, 11 och 12 §§ SFB).
7.8.3 Flerbarnsprövning
Om en familj får omvårdnadsbidrag för flera barn och ett av barnen avlider kan förlängt omvårdnadsbidrag betalas under förutsättning att det barnet ensamt motiverade helt, tre fjärdedels eller halvt omvårdnadsbidrag (prop.1987/88:100, bil. 7, s. 35–36 och prop. 1991/92:106 s. 41).
När beslutet omfattar flera barn behöver en bedömning göras av hur mycket omvårdnadsbidrag som lämnas för det avlidna barnet. Om det är minst ett halvt omvårdnadsbidrag lämnas ersättning för det barnet enligt reglerna i 22 kap. 11 och 12 §§ SFB. Försäkringskassan ska också alltid ompröva den del av beslutet som avser de övriga barnen.
7.9 Beslut om ferieomvårdnadsbidrag
Föräldrar till barn som vårdas med det offentliga som huvudman kan i vissa situationer ha rätt till ferieomvårdnadsbidrag. Förutsättningar för rätt till sådant bidrag beskrivs i avsnitt 4.4.2.
Rätten till ferieomvårdnadsbidrag och eventuell fördelning mellan föräldrarna ska framgå i beslutet om ferieomvårdnadsbidrag. Utbetalning av ferieomvårdnadsbidrag blir aktuell när Försäkringskassan får veta vilka dagar som barnet inte har vårdats genom huvudmannens försorg. Läs mer om utbetalning av ferieomvårdnadsbidrag i avsnitt 8.4.
7.10 Ändring av beslut
Försäkringskassan är i vissa fall skyldig att ändra ett beslut som innehåller en uppenbar felaktighet i form av ett skrivfel eller liknande eller ett beslut som blivit oriktigt på grund av att det har fattats på ett uppenbart felaktigt eller ofullständigt underlag eller på grund av en uppenbart felaktig rättstillämpning eller liknande. Det anges i 113 kap. 3 § SFB. Beslutet ska ändras även om omprövning inte har begärts.
Ändring behöver dock inte göras om oriktigheten är av ringa betydelse.
Försäkringskassans vägledning (2018:1) Rättelse och ändring av beslut enligt socialförsäkringsbalken och förvaltningslagen beskriver vad som gäller när ett beslut ska ändras.
7.11 Begära omprövning och överklaga beslut
Den som inte är nöjd med Försäkringskassans beslut kan begära att beslutet omprövas (113 kap. 7 § SFB). En sådan begäran ska göras inom två månader från den dag hen fick del av beslutet. Det är först efter det att Försäkringskassan omprövat beslutet som den enskilde kan överklaga till förvaltningsrätten.
Försäkringskassans vägledning (2001:7) Omprövning och överklagande av Försäkringskassans beslut beskriver vad som gäller vid omprövning och överklagande.