8 Återbetalningsskyldighet enligt 108 kap. 2 § andra stycket SFB – någon annan har orsakat den felaktiga utbetalningen

Det här kapitlet beskriver bedömningen av återbetalningsskyldighet när någon annan än den enskilde har orsakat den felaktiga utbetalningen.

Försäkringskassan kan orsaka den felaktiga utbetalningen genom till exempel räknefel, felaktig tillämpning av bestämmelserna eller att registrera hel omfattning av en dagersättning trots att den enskilde bara ska ha ersättning för en del av dagen.

Försäkringskassan kan också fortsätta att betala ut ersättning efter att den enskilde har anmält sådana uppgifter som gör att hen inte skulle ha haft ersättningen. Försäkringskassan anses då ha orsakat den felaktiga utbetalningen för den period som löper efter det att den enskilde gjorde sin anmälan.

En felaktig utbetalning kan också ha sin orsak i att Försäkringskassan fått felaktiga uppgifter från exempelvis en arbetsgivare, en a-kassa eller en annan myndighet.

Vi ska även pröva återbetalningsskyldigheten enligt 108 kap. 2 § andra stycket SFB när kravet på orsakssamband i 108 kap. 2 § första stycket SFB inte är uppfyllt. För att det ska finnas ett relevant orsakssamband krävs att den enskilde direkt har orsakat felutbetalningen. Även om den enskilde har lämnat oriktiga uppgifter eller underlåtit att fullgöra sin uppgifts- eller anmälningsskyldighet, så har hen inte direkt orsakat felutbetalningen om Försäkringskassan har varit medorsakande till den. Så kan det exempelvis vara om Försäkringskassan inte har fullgjort sitt utredningsansvar och detta medfört att felutbetalningen hade skett alldeles oavsett den enskildes agerande (se avsnitt 7.3).

8.1 Förutsättningen för återbetalningsskyldighet – insett eller skäligen borde ha insett

Om den enskilde inte har orsakat den felaktiga utbetalningen, så är hen återbetalningsskyldig under förutsättning att hen har insett eller skäligen borde ha insett att utbetalningen var felaktig (108 kap. 2 § andra stycket SFB). Med skäligen menas att det är rimligt att den försäkrade skulle ha känt till felaktigheten.

Exempel på när den enskilde har insett att utbetalningen är felaktig är när hen kontaktar Försäkringskassan och meddelar att utbetalningen är fel. I andra fall måste Försäkringskassan bedöma om den enskilde skäligen borde ha insett att utbetalningen varit felaktig.

8.1.1 Bedömningen – borde den enskilde skäligen ha insett?

Lagtexten i 108 kap. 2 § andra stycket SFB lämnar ett stort bedömningsutrymme där befintlig praxis får vara vägledande.

Läs mer

Läs mer om bedömningsutrymme och domstolspraxis i vägledning (2004:7) Förvaltningsrätt i praktiken.

Försäkringskassan måste väga in skäl för och emot att den enskilde skäligen borde ha insett att en utbetalning varit felaktig. Bedömningen måste göras i varje enskilt ärende. Den kan i många fall vara komplicerad och kräva en hel del utredning och överväganden. Olika omständigheter kan väga olika tungt – ha olika bevisvärde – vid bedömningen.

Att den enskilde är medveten om att de förhållanden som ligger till grund för ersättningen från Försäkringskassan har ändrats innebär inte automatiskt att hen skäligen borde ha insett att det påverkar rätten till ersättning. Om den enskilde till exempel har anmält att hen blivit sambo eller börjat arbeta i en högre utsträckning måste Försäkringskassan bedöma om hen också borde ha insett att de ändrade förhållandena påverkade hens rätt till ersättning.

8.1.2 Vid vilken tidpunkt borde den enskilde senast skäligen ha insett felaktigheten?

Enligt Lavin är den enskilde återbetalningsskyldig om hen senast när hen lyfte och kvitterade beloppet insåg eller skäligen borde ha insett att utbetalningen var felaktig (Lavin, s. 131 f.). Enligt Försäkringskassans uppfattning måste detta motsvara tidpunkten då den enskilde kunnat få vetskap om utbetalningen och de omständigheter som Försäkringskassan lagt till grund för den. Bedömningen ska göras utifrån det tänkta förhållandet att den enskilde senast får vetskap om utbetalningen och grunden för den vid utbetalningen. Den som tar del av ett beslut eller ett utbetalningsbesked per post, digital brevlåda, mejl, sms eller på Mina sidor före en utbetalning kan således ha skäligen bort inse att den utbetalning som följer på beslutet är felaktig.

Den som tagit del av ett beslut före utbetalningen kan alltså inte hävda att hen inte kände till vilka insättningar som skett på kontot eller att den felaktiga utbetalningen ingått i ett tillgodosaldo på bankkontot som det inte funnits skäl att ifrågasätta.

Försäkringskassan ska utgå från vad den enskilde har insett eller skäligen borde ha insett när hen fick den felaktiga utbetalningen.

Det finns även stöd för detta i rättspraxis, exempelvis från Kammarrätten i Stockholm som i sin bedömning utgått från tidpunkten för respektive utbetalning (KRNS 476-10).

8.1.3 Vilka uppgifter ska ligga till grund för bedömningen?

Bedömningen av om den enskilde skäligen borde ha insett att utbetalningen var felaktig ska göras utifrån både de uppgifter som den enskilde lämnat till Försäkringskassan och de uppgifter som Försäkringskassan lämnat till hen.

8.2 Omständigheter som påverkar bedömningen av om den enskilde skäligen borde ha insett

Vilka omständigheter och uppgifter som påverkar bedömningen av om den enskilde skäligen borde ha insett att en utbetalning var felaktig, beror på det enskilda ärendet. Avsnitten 8.2.1–8.2.8 beskriver några omständigheter och på vilket sätt de kan påverka bedömningen av om den enskilde skäligen borde ha insett.

8.2.1 Felaktiga uppgifter i beslutet eller ett felaktigt beslut

Ett beslut från Försäkringskassan kan innehålla oriktiga uppgifter som gör att beslutet blir fel. Försäkringskassan ska då bedöma om den enskilde skäligen borde ha insett att beslutet var fel.

Felaktiga uppgifter om den enskildes personliga förhållanden, exempelvis antal barn, boendeförhållanden eller inkomstförhållanden kan innebära att hen skäligen borde ha insett att beslutet var felaktigt.

Ibland kan Försäkringskassan fatta ett felaktigt beslut trots att underlaget varit korrekt. Felet kan bestå i misstag vid beräkningar eller andra liknande omständigheter. För att den enskilde skäligen borde ha insett att utbetalningen varit felaktig krävs att man kan fastställa att den enskilde, med hänsyn till hur beslutet är utformat eller liknande omständigheter, haft goda skäl att inse felaktigheten.

8.2.2 Information från Försäkringskassan om att rätten till ersättning kan påverkas

Försäkringskassan kan i ett enskilt ärende ha informerat den enskilde om att hens rätt till ersättning kan påverkas om vissa förhållanden ändras.

Vid bedömningen av om den enskilde skäligen borde ha insett den felaktiga utbetalningen räcker det inte med att konstatera att hen har fått information om att ändrade förhållanden kan påverka ersättningen. Försäkringskassan måste också bedöma om den enskilde skäligen borde ha insett betydelsen av förändringen. Om informationen är generellt utformad kan det vara svårt för den enskilde att inse att en viss omständighet har betydelse för rätten till ersättning. Om informationen i stället innehåller en detaljerad beskrivning av de omständigheter som kan påverka rätten till ersättningen kan det vara ett skäl för att anse att den enskilde skäligen borde insett att en utbetalning varit felaktig.

Här följer tre domar som behandlar betydelsen om vilken information den enskilde hade fått.

Rättsfall

Den enskilde hade låtit bli att anmäla att han bytt arbete, och därför fortsatt att få livränta som grundades på inkomsten av hans tidigare arbete. Kammarrätten i Stockholm konstaterade att den enskilde tidigare fått avslag på en ansökan om utökad livränta. Denna erfarenhet, samt det faktum att den enskilde informerats om skyldigheten att anmäla inkomständringar gjorde att kammarrätten fann att den enskilde skäligen borde ha insett att en utbetalning varit felaktig eftersom den grundades på inkomst av det tidigare arbetet. (KRNS 9270-2008)

Kammarrätten i Göteborg konstaterade i ett mål att den enskilde, som fått en felaktig utbetalning av sjukpenning, hade fått information om att Försäkringskassan avsåg att byta ut sjukpenningen mot sjukersättning. Detta hade betydelse vid bedömningen av vad den enskilde skäligen borde ha insett. (KRNG 2955-2007)

Kammarrätten i Stockholm konstaterade i ett mål att Försäkringskassan informerat den enskilde om att Försäkringskassan vid beslutet om livränta utgått från att han var helt arbetsoförmögen. Försäkringskassan hade också informerat om att en förbättrad arbetsförmåga och förändrade inkomstförhållanden påverkade ersättningens storlek. När den enskilde började arbeta deltid ansåg kammarrätten att hen skäligen borde ha insett att den oförändrade utbetalningen av livränta varit felaktig, bland annat genom den information han fått av Försäkringskassan. (KRNS 476-2010)

8.2.3 Skillnaden mellan den faktiska utbetalningen och det som borde ha betalats ut

En annan omständighet som påverkar bedömningen av om den enskilde skäligen borde ha insett att en utbetalning var felaktig, är hur stor den felaktiga utbetalningen är, det vill säga skillnaden mellan den ersättning som betalats ut och den som skulle ha betalats ut.

En stor skillnad kan tyda på att den enskilde skäligen borde ha insett felaktigheten. Skillnaden kan inte endast mätas i kronor. Det kan vara svårare att inse att en utbetalning är felaktig om det är fråga om större belopp. Om exempelvis den enskilde egentligen skulle ha fått 150 000 kronor, men i stället fått 160 000 kronor kan det vara svårare att inse att det blivit fel än om hen fått 20 000 kronor i stället för 10 000 kronor.

Det är dock inte alltid som den enskilde vet vad som är normal ersättning. Här får vi väga in om den enskilde vid något tidigare tillfälle kan ha befunnit sig i samma ekonomiska situation. Om det inte har gått alltför lång tid mellan ersättningstillfällena bör den enskilde kunna komma ihåg och inse att den nya utbetalningen är för hög. (Se även avsnitt 9.2.4 om tidigare erfarenhet av utbetalning från socialförsäkringen.)

Här följer några exempel där domstolarna bedömt att mottagaren skäligen borde ha insett att utbetalningen var felaktig.

Rättsfall

• Dubbla ersättningar betalades ut för samma period (FÖD-dom 470-1979 och KRNG 3701-2009)
• Utbetalningen av föräldrapenning för en månad översteg den enskildes normala månadslön (KRNS 6121-2007).
• Försäkringskassan hade fortsatt betala ut livränta efter att den enskilde fyllt 65 år och hen fick då både ålderspension och livränta (KRNJ 3320-2007)
• Hel sjukersättning och hel sjukpenning har betalats ut för samma period (KRNG 2955-2007).

Det finns också rättspraxis som visar när den enskilde inte skäligen borde ha insett felaktigheten. Ett exempel på det är en dom från Kammarrätten i Göteborg.

Rättsfall

Den enskilde hade fått ett beslut om omräkning av sin änkepension. I samband med beslutet om omräkning skulle hennes garantiersättning samordnas med garantipensionen. Detta gjordes aldrig, och den enskilde fick hela garantiersättningen utbetalad. Kammarrätten konstaterade att Försäkringskassans förbiseende medfört att den enskilde fick 8 870 kronor i stället för 7 383 kronor per månad före skatt. Det felaktiga nettobeloppet understeg alltså 1 000 kronor. Bland annat med hänsyn till det låga beloppet ansåg kammarrätten att den enskilde inte skäligen borde ha insett felaktigheten. (KRNG 2390-08).

HFD har i några fall avseende återkrav av livränta bedömt att den enskilde inte skäligen borde ha insett att ersättning lämnats med för högt belopp. Detta eftersom de årliga inkomstförändringarna i det nya yrket inte varit av någon betydande storlek eller avvikit från den allmänna löneutvecklingen samt att den enskilde inte haft kännedom om löneutvecklingen i sitt tidigare yrke (HFD 2013 ref. 9 och 2015 not 35).

8.2.4 Tidigare erfarenhet av utbetalningar från socialförsäkringen

En omständighet som domstolarna tillmäter betydelse vid bedömningen av vad den enskilde skäligen borde ha insett är hens tidigare erfarenhet av utbetalningar från socialförsäkringen. Den som tidigare har fått utbetalningar av en viss ersättning kan ha fått en ökad insikt om hur systemet fungerar och hur en utbetalning typiskt sett ser ut. En sådan kunskap kan vara en omständighet som talar för att den enskilde skäligen borde ha insett missförhållandet. Om den enskilde tvärtom inte tidigare fått utbetalningar får detta anses tala för att hen inte skäligen borde ha insett felaktigheten.

Exempel på rättspraxis, alla tre från Kammarrätten i Stockholm:

Rättsfall

Kammarrätten tog hänsyn till att det var första gången den enskilde fick ersättning och att han således inte hade några tidigare ersättningsperioder att jämföra med (KRNS 3484-2010).

Kammarrätten anförde att den enskilde skäligen borde ha insett att livräntan skulle ha omräknats vid en inkomstförändring som föranledde att inkomstförlust inte längre förelåg. Kammarrätten beaktade särskilt det faktum att den enskilde tidigare efter en förändring i inkomstförhållandena genom beslut från Försäkringskassan fått livräntan omräknad. (KRNS 3249-2007)

Kammarrätten konstaterade att den enskilde tidigare fått avslag på en ansökan om utökad livränta. Detta var en omständighet som tillsammans med andra ledde till att domstolen ansåg att den enskilde skäligen borde ha insett att utbetalningen varit felaktig. (KRNS 9270-2008)

8.2.5 Kunskap om gällande regler

Vid utredning av återbetalningsskyldighet kan det ibland vara svårt att bedöma vad den enskilde kan förväntas känna till om de bestämmelser som gäller för en viss förmån eller om hen borde ha insett att hen varit skyldig att anmäla ändrade förhållanden.

Det som den enskilde förväntas känna till är baskunskaper men inte praxis eller detaljer i regelverk generellt. Hen förväntas inte heller kunna göra komplicerade juridiska bedömningar (se Lavin, 1986 s. 132 ff).

Inom all rättstillämpning utgår man från att en medborgare ska känna till innehållet i gällande författningar (se exempelvis Rune Lavin, Återbetalning av social ersättning, s. 126). Det innebär att bristande kunskap bara undantagsvis är ett skäl till att den enskilde inte borde ha insett att en utbetalning var felaktig. Om grundläggande och självklara förutsättningar för rätten till att en ersättning har upphört eller förändrats, så har det funnits skäl för den enskilde att inse att utbetalningen varit felaktig. Det gäller även om den enskilde hävdar det motsatta. När det gäller bostadsförmåner bör den enskilde till exempel känna till att ersättningen beviljas för en viss bostad och på grundval av hushållets sammansättning. Om dessa förutsättningar ändras bör den enskilde inse att hen inte har rätt till fortsatt ersättning med samma belopp.

Hur beslutet att bevilja ersättningen är utformat och vilken information som har funnits tillgänglig för den enskilde kan påverka vad hen kan förväntas känna till. Informationen måste dock ha varit förmånsspecifik eller på annat sätt anpassad till det enskilda fallet för att den ska kunna ha avgörande betydelse i bedömningen. Alltför allmän eller gammal information på till exempel Försäkringskassans webbplats kan alltså inte ges någon avgörande betydelse (bevisvärde) vid bedömningen av om den enskilde borde ha insett att en utbetalning varit felaktig.

Om det vid tidpunkten för bedömningen av återbetalningsskyldighet råder en annan praxis i en rättsfråga än det gjorde vid tidpunkten för den felaktiga utbetalningen kan det inte krävas att den enskilde borde ha insett att utbetalningen var felaktig. Det beror på att det krävs att hen har insett felaktigheten vid tidpunkten då utbetalningen skedde (se RÅ 2007 ref. 8).

Här följer exempel från rättspraxis där bristande kunskap eller misstag från den enskilde har beaktats och hen därmed inte blivit återbetalningsskyldig.

Rättsfall

Kammarrätten tog vid bedömningen i avgörandet hänsyn till den begreppsförvirring som rått vid namnändring av vissa ersättningar och bedömde därmed att den enskildes missuppfattning eller bristande kunskap om en viss regel var ursäktlig (KRNG 2390-08).

Kammarrätten tog i avgörandet, som gällde bostadstillägg, hänsyn till att den enskilde under den aktuella perioden fått sju olika beslut om bostadstillägg baserat på samma inkomstuppgifter som lämnats i samband med ansökan. För samtliga beslut har också noterats att senare beslut till viss del omfattar tidigare beslutsperioder och att bostadstilläggets storlek har ändrats i efterföljande beslut. Beloppen har också fastställts till olika belopp varje månad. Försäkringskassan hade alltså ändrat bostadstilläggets storlek vid flera tillfällen under den aktuella perioden och även till viss del för samma beslutsperioder. I domskälen anges också att det enligt uppgift framkommit att den enskilde vid kontakt med Försäkringskassan fått till svar att bostadstillägget varit rätt beräknat (KRNS 5862-11).

Kammarrätten klargjorde, i ett mål som gällde aktivitetsstöd, att bedömningen av om en person är återbetalningsskyldig eller inte ska göras mot bakgrund av vad man kan förvänta sig att en person i allmänhet borde kunna inse (se vidare 8.2.6). Därefter uttalade Kammarrätten att en bedömning av om en person borde ha kunnat inse att en viss omständighet kan leda till avstängning från rätt till ersättning rimligtvis inte kan göras utan att man vet vilken denna omständighet är. Kammarrätten menade i domsskälen att utredningen inte redovisar vilka omständigheter som har bedömts utgöra misskötsamhet i det aktuella fallet. Det saknades därmed tillräckligt stöd för att konstatera att den enskilde borde ha insett att han inte hade rätt till ersättning (KRSU 1715-20).

Kammarrätten bedömde i ett mål som gällde bostadstillägg, att Försäkringskassan inte visat att omständigheterna var sådana att den enskilde insett eller skäligen borde ha insett att de utbetalda beloppen blivit högre än vad hen var berättigad till. Den enskilde hade sedan tidigare varit beviljad halv sjukersättning och löpande beviljats bostadstillägg. Hen gick senare över från att ha arbetsinkomster till att ha sjukpenning, vilket sammantaget innebar en minskning av hens inkomster. På grund av bestämmelserna om så kallad viktning av inkomster vid beräkning av reduceringsinkomsten för bostadstillägg innebar inkomstförändringen emellertid att bostadstillägget borde ha minskat (se 102 kap. SFB). Försäkringskassan orsakade således de felaktiga utbetalningarna genom bristande samordning mellan ersättningarna (sjukpenning och bostadstillägg). Försäkringskassan argumenterade i målet för att alla förväntas känna till lagen och att den enskilde därför borde ha känt till att det i fråga om bostadstillägg är ogynnsamt att få sjukpenning i stället för arbetsinkomster. Detta synsätt var enligt kammarrätten allt för strikt och saknar täckning i lagtexten. Domstolen angav i skälen att den enskilde såvitt framgått inte tidigare gått från att få lön till att få sjukpenning samtidigt som hen fått bostadstillägg. Hen hade inte heller av Försäkringskassan fått någon information om reglerna om viktning, det vill säga att inkomster tas upp med olika stor andel och därmed påverkar bostadstillägget olika. Den enskilde hade fört fram att hen med hänsyn till den minskade inkomsten trodde att hen fått bostadstillägg med ett för lågt belopp under perioden och att det var därför hen kontaktade Försäkringskassan, som då upptäckte de felaktiga utbetalningarna. Att den enskilde själv misstänkte att något inte stämde när bostadstillägget inte ändrades trots ändrade inkomster menade domstolen inte är inte detsamma som att hen insåg eller skäligen borde ha insett att ersättning utgick med ett för högt belopp (KRNG 5773-22).

8.2.6 Den enskildes personliga omständigheter

Det förekommer att den enskilde hävdar att hen inte insett att en utbetalning varit felaktig och att detta beror på sjukdom eller andra personliga problem.

Försäkringskassan anser dock att ett sådant påstående enbart ska vägas in i bedömningen av eftergift och inte i bedömningen av återbetalningsskyldigheten. Till stöd för detta finns viss kammarättspraxis som säger att bedömningen av vad någon borde ha insett ska göras på objektiv grund. Utgångspunkten vid insiktsbedömningen bör alltså vara vad man kan förvänta sig att en person i allmänhet bör kunna inse (se KRSU 1434-18, KRSU 1715-20). Se mer om eftergift i kapitlen 10–13. Kammarrätten i Göteborg har i en dom ansett att den försäkrade skäligen borde ha insett att en utbetalning varit felaktig trots att den försäkrade led av en allvarlig psykisk störning (KRNG 6577-09).

8.2.7 Om den enskilde har ställföreträdare

I flera kammarrättsdomar, där den enskilde haft god man, har domstolarna bedömt att betalningsmottagaren själv, på grund av sitt funktionshinder, inte haft förmåga att inse att utbetalningarna var felaktiga. I stället har domstolarna bedömt att det är den gode mannen som skäligen borde ha insett detta (se t.ex. KRSU 53-13, 187-13 och 633-13, KRNJ 3299-13, KRNG 1427-16).

Har den enskilde god man ska vi alltså som utgångspunkt bedöma vad den gode mannen har insett eller skäligen borde ha insett. Det krävs dock att vi först bedömer den enskildes förmåga innan det blir aktuellt att pröva den gode mannens insikt. Om den gode mannens förordnande inte omfattar att bevaka den enskildes rätt saknas också möjlighet att göra bedömningen i förhållande till den gode mannen.

8.2.8 Särskilt om vad bolag bör ha insikt om

När vi bedömer vad ett bolag skäligen bör inse behöver vi ta hänsyn till vad ett bolag till exempel kan förväntas känna till i sin roll som arbetsgivare. Här följer tre exempel på domar som berör vad bolag bör ha insikt om.

Rättsfall

Kammarrätten bedömde att det inte framkommit någon uppgift som visade att bolaget haft kännedom om att den enskilde vårdats på sjukhus. Däremot ansåg kammarrätten att en assistansanordnare, med hänsyn till sitt arbetsgivaransvar för de anställda assistenterna, typiskt sett bör ha en sådan organisation att de har kännedom om hur assistansen bedrivs och att bolaget skäligen borde ha insett att ersättning har betalats ut med för högt belopp. (KRNG 418-18).

I ett avgörande från kammarrätten som också avsåg assistansersättning uttalade domstolen att en assistansanordnare med hänsyn till sitt arbetsgivaransvar bör ha en sådan organisation att det har kännedom om hur assistansen bedrivs och att den motsvarar den enskildes faktiska behov av assistans (KRNG 1749-21).

Ytterligare ett exempel från praxis som avser bolag, där bolaget blivit återbetalningsskyldigt, gällde ett assistansbolag som hade villkor i sitt tillstånd från IVO och ersättning betalats ut i strid med villkoret. Domstolen bedömde då att bolaget skäligen måste ha insett att ersättningen betalats ut felaktigt. (HFD 2020 ref. 18).