11 Eftergiftsbedömning enligt 108 kap. 11 § SFB
Det här kapitlet beskriver vilka omständigheter som påverkar bedömningen av om eftergift kan beviljas enligt 108 kap. 11 § SFB.
11.1 Den enskilde har orsakat eller medverkat till den felaktiga utbetalningen
Återbetalningsskyldighet kan uppkomma både när den enskilde varit fullt medveten om att hen lämnat felaktiga uppgifter och när hen rimligen inte haft någon som helst aning om att en utbetalning varit felaktig. Det gör att möjligheterna till att bevilja eftergift kan påverkas av på vilken grund den enskilde är återbetalningsskyldig.
Ju mer medveten den enskilde varit om en felaktighet och ju mer hen medverkat till att felaktigheten uppkommit desto mindre är utrymmet för att bevilja eftergift.
Försäkringskassan ska bedöma om den enskilde ska beviljas eftergift oavsett anledningen till att en ersättning har betalats ut felaktigt. Den som har orsakat en felaktig utbetalning genom att ha lämnat felaktiga uppgifter, inte fullgjort sin uppgifts- eller anmälningsskyldighet är återbetalningsskyldig oavsett om hen handlat avsiktligt, oavsiktligt eller oaktsamt. Men om den enskilde avsiktligt har lämnat oriktiga uppgifter eller låtit bli att anmäla ändrade förhållanden är det ett mycket starkt skäl mot att bevilja eftergift. Det kan dock i vissa speciella fall finnas andra skäl som talar för att eftergift ändå ska beviljas.
I ett mål konstaterade HFD att det aktuella återbetalningskravet gällde utbetalningar som hade sin grund i brott mot Försäkringskassan. Enligt domstolen behövde detta i och för sig inte utesluta att eftergift kunde beviljas men i ett sådant fall borde det krävas mycket starka skäl för att eftergift till någon del skulle kunna medges. (HFD 2011 ref. 61).
Enligt 108 kap. 2 § SFB blir en person återbetalningsskyldig om hen inte uppfyller sin anmälningsskyldighet. Det krävs inte att den enskilde borde ha insett att hen var anmälningsskyldig. I vissa fall kan denna skyldighet dock bli orimligt sträng och då kan den enskilde beviljas eftergift (jfr Rune Lavin, Återbetalning av social ersättning s. 159).
I vissa fall kan det vara svårt för den enskilde att inse att hen borde ha anmält ändrade förhållanden. Om Försäkringskassan anser att den enskilde inte skäligen bort eller kunnat inse att hen var anmälningsskyldig kan det vara ett skäl som talar för eftergift (jfr prop. 2008/09:200 s. 571).
11.2 Den enskildes uppfattning om utbetalningens riktighet
Att den enskilde inte förstått att en utbetalning varit felaktig kan tillmätas betydelse i frågan om eftergift. Sådan god tro är per definition utesluten när återbetalnings-skyldigheten grundas på att den enskilde medvetet lämnat felaktiga uppgifter till Försäkringskassan eller när hen insett att en utbetalning varit felaktig.
Även om Försäkringskassan bedömer att den enskilde skäligen borde ha insett att en utbetalning varit felaktig, kan det vara så att hen faktiskt inte har förstått det. Vid bedömningen av om eftergift ska beviljas finns det möjlighet att ta hänsyn till den enskildes förutsättningar att inse felaktigheten. Den enskildes faktiska uppfattning kan alltså vägas in i bedömningen.
Kammarrätten i Stockholm bedömde i ett mål att den enskilde skäligen borde ha insett att utbetalningarna av föräldrapenning från och med en viss tidpunkt varit felaktiga. Enligt kammarrättens mening fanns dock anledning att även därefter beakta de ojämna utbetalningarna och svårigheten att vissa månader inse att föräldrapenningen varit felaktig. Domstolen beslutade utifrån dessa förhållanden att den enskilde skulle beviljas eftergift. (KRNS 6121-07)
I ett avgörande från HFD framgår att när den enskilde till följd av sitt hälsotillstånd själv saknar förmåga att anmäla ändrade förhållanden och att inse att det har skett en felaktig utbetalning, men har en god man i vars uppdrag det ingår att anmäla ändrade förhållanden, kan enbart den omständigheten att den enskilde varit i god tro inte utgöra skäl för eftergift (HFD 2023 ref. 21). Detsamma torde gälla om den enskilde har förvaltare. I avgörandet från HFD hade den enskilde god man som var förordnad att bevaka rätt, förvalta egendom och sörja för person.
Vad HFD uttalar om god man i rättsfallet HFD 2023 ref. 21 torde även gälla om enskilde har förvaltare.
11.3 Om Försäkringskassan orsakat eller medverkat till den felaktiga utbetalningen
Försäkringskassan kan orsaka eller medverka till en felaktig utbetalning på olika sätt. I vissa fall kan detta vara ett skäl för att bevilja eftergift.
11.3.1 När Försäkringskassan har känt till de korrekta uppgifterna eller ändrade förhållanden
Den enskilde kan ha anmält ändrade förhållanden till Försäkringskassan, men Försäkringskassan kan ändå av olika skäl ha fortsatt att betala ut en ersättning felaktigt.
Om det funnits skäl för Försäkringskassan att utreda en viss utbetalning, och Försäkringskassan har dröjt med det, så kan det vara ett skäl för att bevilja eftergift.
Exempel på ett sådant skäl kan vara att den enskilde har anmält ett visst förhållande till Försäkringskassan eller att Försäkringskassan fått trovärdiga och pålitliga uppgifter från en annan myndighet om att den enskilde får ersättning på felaktiga grunder. Ett annat exempel är om den enskilde har lämnat uppgifter till Försäkringskassan som påverkar rätten till ersättning, men inte tänkt anmäla ändrade förhållanden. I det fallet har Försäkringskassan inte fått en anmälan om ändrade förhållanden, men det har ändå kommit in uppgifter som gör att rätten till ersättning borde utredas.
I ett mål framförde Kammarrätten i Stockholm som skäl för att den enskilde skulle beviljas eftergift att Försäkringskassan varit delvis ansvarig för de felaktiga utbetalningarna som pågått under flera år. Försäkringskassan hade beslutat om att rätten till ersättning hade upphört, men inte registrerat att ersättningen skulle upphöra. (KRNS 4863–08)
11.3.2 Försäkringskassans dröjsmål med en utredning
Om Försäkringskassan dröjt med att utreda en utbetalning, kan det vara skäl för eftergift. Om Försäkringskassan har dröjt med utredningen, ska handläggaren utreda om fördröjningen uteslutande beror på omständigheter som Försäkringskassan råder över, eller om den enskilde på ett eller annat sätt har skuld till att utredningen tagit lång tid.
Kammarrätten i Göteborg konstaterade i ett mål att tiden mellan impuls till utredning och beslut om återbetalning var lång – drygt fyra år. Kammarrätten sänkte i målet det totala återbetalningspliktiga beloppet till hälften. Det återkrävda beloppet uppgick ursprungligen till 100 000 kronor. (KRNG 136-10)
När den enskilde orsakat den felaktiga utbetalningen får Försäkringskassans dröjsmål inte samma betydelse.
Kammarrätten i Stockholm har prövat frågan om eftergift i ett mål där den enskilde hade lämnat felaktiga uppgifter om sin inkomst och Försäkringskassan hade fastställt för hög SGI. Till följd av det fick den enskilde för hög sjukpenning. Kammarrätten anförde att
- det var den enskilde som orsakat att sjukpenning hade betalats ut med ett för högt belopp
- den enskilde under hela förloppet haft möjlighet att upplysa Försäkringskassan om de faktiska förhållandena
- beslutet i återbetalningsärendet hade kunnat fattas tidigare om den enskilde hade lämnat korrekta uppgifter.
I det här fallet var inte Försäkringskassans långa handläggningstid – cirka två år mellan impuls till utredning och beslut om återbetalning – ett skäl för att bevilja eftergift. (KRNS 2714-07)
11.3.3 Om Försäkringskassan har hjälpt till att fylla i ansökan
När den enskilde undertecknar en ansökan om ersättning ansvarar hen för att uppgifterna i ansökan är riktiga och fullständiga. Detta gäller även om den enskilde har fått hjälp med att fylla i ansökan. Att den som har hjälpt till med att fylla i ansökan är en tjänsteman på Försäkringskassan tar inte ifrån den enskilde hens ansvar för uppgifterna i ansökan. Att Försäkringskassan har bidragit till att uppgifterna i ansökan har blivit felaktiga eller ofullständiga kan dock vara ett skäl för att medge eftergift. Se FÖD-dom 434-1988, är refererad FÖD 1989:16.
11.4 Eftergift av ekonomiska skäl
Försäkringskassan kan bevilja den enskilde eftergift av ekonomiska skäl när hen inte kan betala tillbaka hela det felaktigt utbetalade beloppet. Vi ska då göra en individuell bedömning utifrån den enskildes framtidsutsikter att kunna betala sin skuld. I bedömningen kan vi förutom arbetsinkomster också ta hänsyn till eventuella realiserbara tillgångar.
I rättspraxis har ekonomiska skäl godtagits i bland annat FÖD-dom 191-1988 och FÖD-dom 1153-1989.
11.4.1 Utredning av den enskildes betalningsförmåga
Om den enskilde uppger att hen inte kan betala sin skuld måste vi utreda det. Hur och i vilken omfattning vi gör det beror på omständigheterna i det enskilda ärendet.
Om den enskilde är återbetalningsskyldig för ett lågt belopp, finns generellt en högre presumtion för att hen kan betala skulden än om det handlar om ett högre belopp. Det innebär att ett lågt belopp kan vara ett skäl mot eftergift.
Kammarrätten i Jönköping konstaterade i ett mål att den enskilde uppgett att hans ekonomiska situation gjorde att han inte kunde betala tillbaka det aktuella beloppet, och att Försäkringskassan i allt väsentligt låtit denna uppgift stå oemotsagd. Att den enskilde uppgett att han inte kunde betala tillbaka var en av de saker som ledde till att domstolen ansåg att skulden delvis skulle efterges. (KRNJ 1280-08)
I ett annat mål hade den enskilde uppgett att hon hade en mycket ansträngd ekonomi, men Försäkringskassan hade inte bemött det. Med hänsyn bland annat till detta ansåg kammarrätten att det fanns skäl att delvis bevilja eftergift. (KRNS 3668-08)
Även om en bristande betalningsförmåga är ett skäl som talar för eftergift, så kan det i det enskilda fallet finnas andra tyngre vägande skäl som talar emot ett beslut om eftergift. Ett exempel på det är ett mål i HFD (HFD 2011 ref 61). Målet gällde en person som var återbetalningsskyldig för utbetalningar som hade sin grund i brott mot Försäkringskassan. HFD att den enskildes dåliga ekonomi inte vägde särskilt tungt vid bedömningen av eftergift i detta fall. Den enskilde hade nämligen under en följd av år haft dubbla inkomster, dels genom eget arbete, dels i form av ersättning från Försäkringskassan.
11.4.2 Om den enskilde har fler skulder eller är beviljad skuldsanering
Om den enskilde har flera skulder som drivs in av Kronofogden, eller har skuldsanering påverkar det hens betalningsförmåga. Uppgifterna ger ofta en prognos för hur den enskildes ekonomi kommer att vara under en längre tid och ska vägas in i bedömningen av betalningsförmågan.
11.4.3 Beräkning av betalningsförmåga
Försäkringskassan ska bedöma den enskildes betalningsförmåga och de ekonomiska konsekvenserna av ett beslut om återbetalning med hjälp av samma beräkningsmodell som Kronofogden använder vid indrivning av fordringar. Men Försäkringskassans beräkning av betalningsförmågan är ungefärlig och inte en exakt beräkning.
Kronofogden bestämmer varje år ett normalbelopp. Normalbeloppet finns i Krono-fogdens föreskrifter om bestämmande av förbehållsbelopp vid utmätning av lön. Det ska räcka till den enskildes alla vanliga levnadskostnader utom bostadskostnaden. Till de vanliga levnadskostnaderna räknas utgifter för mat, kläder, tvätt, hygien, gas, elektricitet, telefon, TV-avgift, försäkringar, fackföreningsavgifter och andra medlemsavgifter samt mindre utgifter för tillfälliga behov.
Förbehållsbeloppet är det belopp som den enskilde behöver för sin dagliga livsföring. Kronofogden räknar fram det vid utmätning av lön. Förbehållsbeloppet räknas fram individuellt utifrån normalbeloppet. I förbehållsbeloppet ingår normalbeloppet samt kostnader för hyra, eventuella kostnader för inkomstens förtjänande, utgifter för sjukdom och barnomsorgsavgifter. I detta belopp ingår till exempel utgifter för glasögon och tandvård när en sådan utgift ska betalas.
Uppgifter om relevanta belopp finns i Kronofogdens föreskrifter om bestämmande av förbehållsbeloppet vid utmätning av lön. Se vidare www.kronofogden.se där det också finns en webbtjänst med räknehjälp.
Vilket tidsperspektiv som gäller när man bedömer personens betalningsförmåga är inte tydligt reglerat, vare sig när det gäller återbetalningsskyldighet enligt 108 kap. 2 § SFB eller likartade återkravsbestämmelser som till exempel 8 kap. 1 § FEA. Kammarrätten uttalade i ett avgörande att bedömningen av återbetalningsförmågan ska göras utifrån en prognos av en överblickbar framtid (KRSU 3436-2000).
Den enskildes tillgångar
Den enskildes tillgångar kan tas med vid bedömningen av hens betalningsförmåga. Tillgångar kan till exempel vara pengar på banken, aktier, obligationer, bostadsrätter, villor, fritidshus, bilar och båtar.
Vid bedömningen av eftergift ska handläggaren i regel utgå från de uppgifter som Försäkringskassan har om den enskildes tillgångar och behöver inte göra någon beräkning av det faktiska värdet av tillgångarna.
Om den enskilde har en bostadsrätt, villa eller bil utgår vi från att det finns ett övervärde på bostaden eller bilen.
11.5 Högt återkravsbelopp eller lång återkravsperiod
Om det handlar om ett högt återkravsbelopp eller en lång återkravsperiod kan det vara oskäligt att återkräva hela beloppet på grund av att
- den enskilde inte bedöms kunna betala hela beloppet
- beloppet har blivit så stort eller återkravsperioden så lång för att Försäkringskassan fortsatt att betala ut ersättning på samma nivå trots att det funnits skäl att besluta om att ersättningen skulle upphöra eller minskas.
Läs mer om den enskildes betalningsförmåga i avsnitt 11.4 och Försäkringskassans dröjsmål med utredningen i avsnitt 11.3.2.
Det förekommer att domstolar vid prövning av eftergift tar hänsyn till ett högt återkravsbelopp eller en lång återkravsperiod utan att detta kopplas ihop med en bristande betalningsförmåga eller att Försäkringskassan underlåtit att reagera mot en felaktig utbetalning. Ofta hänvisar domstolarna här till RÅ 2008 ref. 2. Det målet gällde en person som var återbetalningsskyldig av ersättning från en a-kassa. Personen hade fått felaktiga utbetalningar under åren 1995–2001. Kammarrätten ansåg att personen inte visat att det fanns personliga eller ekonomiska skäl till att efterge delar av beloppet. Men med hänsyn till att så lång tid förflutit mellan tidpunkten för de felaktiga utbetalningarna och den tidpunkt då felet upptäcktes, fann kammarrätten dock att det var skäligt att efterge skulden för den felaktigt utbetalda ersättningen för åren 1995 till och med 1998. Målet överklagades till HFD, som påpekade att a-kassan under en följd av år hade fortsatt att betala ut arbetslöshetsersättning på bristande underlag och det var oklart varför a-kassan hade gjort det. HFD gjorde följande bedömning: ”Med hänsyn till dessa oklarheter, till den tid felaktigheterna pågått och till återbetalningsbeloppets storlek i relation till [personens] nuvarande ekonomiska situation, får det anses skäligt att en viss del av återbetalningsbeloppet efterges. Den avvägning som underinstanserna därvid gjort bör godtas.”
Ett högt återkravsbelopp eller att återkravet omfattar en lång tid kan alltså vara skäl som talar för eftergift. Ett starkt skäl mot att bevilja eftergift är om den enskilde har orsakat den felaktiga utbetalningen.
Det finns exempel på rättspraxis där ett högt återkravsbelopp inte har ansetts vara skäl för eftergift.
Kammarrätten i Sundsvall (mål nr 1055–1058-09) ansåg att det inte fanns skäl att bevilja eftergift bara för att det sammanlagda återkravsbeloppet var högt. Detta särskilt då den enskilde medvetet lämnat ofullständiga och delvis oriktiga uppgifter i samband med en försäkringsmedicinsk utredning.
HFD (HFD 2011 ref 61) ansåg att det faktum att återbetalningskravet gällde ett stort belopp inte utgjorde skäl för eftergift. Detta eftersom den försäkrade orsakat de felaktiga utbetalningarna och hade kunnat begränsa dem genom att anmäla de rätta förhållandena till Försäkringskassan.
11.6 Den enskilde betalar tillbaka innan beslut fattas om återkrav
Emellanåt hör en person av sig till Försäkringskassan och vill betala tillbaka ett felaktigt utbetalat belopp innan Försäkringskassan har utrett den felaktiga utbetalningen. Även då ska vi alltid utreda om den enskilde är återbetalningsskyldig och om det finns skäl att bevilja eftergift.
Att en person vill betala tillbaka eller har betalat tillbaka en felaktig utbetalning är dock ett skäl som talar emot eftergift, eftersom det tyder på att personen har betalningsförmåga.
11.7 Den enskildes hälsa
Den enskildes hälsa kan vara ett skäl för att bevilja eftergift. Allvarlig eller långvarig sjukdom kan påverka såväl den enskildes betalningsförmåga som insikten om att en utbetalning är felaktig.
Kammarrätterna har i flera mål ansett den enskildes hälsa varit skäl som talat för eftergift.
- Den enskilde fick försörjningsstöd och led av psykisk sjukdom. (KRNS 5649-08)
- Den enskilde led av en psykisk sjukdom och hade hel sjukersättning. Med hänsyn till bland annat dessa omständigheter ansåg Kammarrätten i Jönköping att halva återkravsbeloppet, närmare 600 000 kronor, skulle efterges. (KRNJ 2473-08)
- Den enskilde hade genomgått ett stort antal hjärtoperationer. Kammarrätten i Jönköping eftergav två tredjedelar av den felaktiga utbetalningen på 615 000 kronor. (KRNJ 1280-08)
- Den enskilde hade orsakat den felaktiga utbetalningen. Kammarrätten i Sundsvall ansåg att den enskildes agerande var ett starkt skäl mot eftergift. Men det fanns också starka skäl för eftergift. Den enskilde saknade enligt en utredning från Kronofogden realiserbara tillgångar, han led av en allvarlig depression, hade beviljats fortsatt sjukersättning och förväntades inte kunna återgå i arbete före pensionen. Kammarrätten beviljade eftergift med en tredjedel av den felaktiga utbetalningen på 420 000 kronor. (KRSU 3358–3359-07)
Det finns även exempel på rättspraxis från kammarrätterna där det inte funnits skäl att bevilja eftergift, trots att den enskilde har varit sjuk.
I ett fall hade den enskilde varit medveten om att han lämnat felaktiga uppgifter. Som skäl för eftergift uppgav den enskilde att han var sjuk och inte kunde återgå i arbete inom den närmaste framtiden. Det handlade också om ett stort belopp, närmare 800 000 kronor. Kammarrätten i Stockholm ansåg dock inte att dessa skäl räckte för att bevilja eftergift. (KRNS 528-09).
11.8 Den enskildes ålder
Det förekommer att domstolar som grund för eftergift hänvisar till den enskildes ålder.
Men enligt Försäkringskassan finns det inget stöd i förarbeten eller i uttalanden från HFD för att se ålder som ett skäl för eftergift. Försäkringskassan anser därför att den enskildes ålder inte ska vägas in i bedömningen av om eftergift ska beviljas. (Rättsfallsöversikt FK Anser 2012:1)
Däremot kan den enskildes ålder ha betydelse för hens ekonomiska och sociala situation. Ett skäl emot eftergift kan vara att den enskilde är ung och att hen därför har lång tid på sig att få en betalningsförmåga. Men då måste det också finnas skäl till att anta att den enskilde kommer att få betalningsförmåga.