5 Vem kan ersättning återkrävas från och till vem ska beslutet skickas?
Det här kapitlet beskriver vem Försäkringskassan kan kräva tillbaka ersättning från och i vilka situationer som beslutet om återbetalning ska skickas till någon annan än den enskilde.
5.1 Huvudregel – återkravet ska ställas mot den som beviljats ersättningen
Huvudregeln är att den som har beviljats en ersättning blir återbetalningsskyldig för felaktigt utbetald ersättning oavsett om det finns ett ombud, en god man, en förvaltare eller en förmyndare.
5.2 Återkrav mot en minderårig
Försäkringskassan ska normalt inte ställa återkrav mot en person som är minderårig (under 18 år). Det kan dock finnas särskilda skäl för att göra det, till exempel om den minderåriga själv ha lämnat oriktiga uppgifter eller om hens ställföreträdare vill betala tillbaka ersättningen.
5.2.1 Metodstöd – återkrav mot en minderårig
Om du som handlägger ett ärende bedömer att det finns särskilda skäl för att ställa ett återkrav mot den minderåriga, ska du först stämma av din bedömning med en ansvarig för återkrav på GF VO Rättsligt stöd via mejl till F GFR Rättsligt stöd.
Om du bedömer att återkravet inte ska ställas mot den minderårige ska du avbryta handläggningen och avsluta ärendet med en notering om att det avslutas på grund av att den enskilde är minderårig.
5.3 Återkrav av assistansersättning
108 kap. 9 a § SFB
När det gäller beslut enligt 2 § om återbetalning av ersättning får Försäkringskassan besluta om återkrav av assistansersättning från den försäkrades förmyndare, annan ställföreträdare eller den till vilken ersättningen har betalats ut enligt 51 kap. 19 § i stället för från den försäkrade.
Återkrav mot någon annan än den försäkrade får uppgå till högst det belopp som denne tagit emot.
Om det inte finns särskilda skäl, ska hela beloppet återkrävas från den försäkrades förmyndare i stället för från den försäkrade, om denne är under 18 år. Om det finns flera förmyndare, svarar de solidariskt för återkravet.
När förutsättningarna i 108 kap. 2 § är uppfyllda kan ett beslut om att återkräva assistansersättning riktas till någon av följande personer i stället för till den enskilde:
- den enskildes förmyndare
- en annan ställföreträdare
- den till vilken ersättningen betalats ut enligt 51 kap. 19 § SFB, till exempel en anordnare.
Den enskilde kan bli återbetalningsskyldig även om någon annan har tagit emot ersättningen.
Om förutsättningarna är uppfyllda för att kräva tillbaka ersättning både från den enskilde och anordnaren, så kan Försäkringskassan välja att ställa återkravet mot anordnaren. Det här gäller oavsett om den enskilde är över eller under 18 år. Försäkringskassan kan dock inte ställa återkrav mot båda.
Om den enskilde har orsakat felutbetalningen och anordnaren varit i god tro, finns det inte förutsättningar att ställa återkrav mot anordnaren. Försäkringskassan ska då ställa återkravet mot den enskilde.
Om den enskilde är under 18 år, ska återkravet i regel ställas mot förmyndarna. Men om det finns särskilda skäl ska återkravet ställas mot den enskilde. Särskilda skäl kan vara att hen är nära 18 år och själv har ansökt om assistansersättning, eller att förmyndaren placerat alla tillgångar hos hen (prop. 2012/13:1, utgiftsområde 9, s. 231). Försäkringskassan godtar dock inte längre ansökningar om assistansersättning från minderåriga, se vägledning (2003:6) Assistansersättning och vägledning (2004:7) Förvaltningsrätt i praktiken. De nämnda situationerna kan alltså bedömas utgöra särskilda skäl, men i första hand ställs återkravet mot den anordnare som tagit emot ersättningen även i de här situationerna. Det kan även finnas andra omständigheter som kan utgöra särskilda skäl. Se avsnitt 5.2.1 om vad som gäller när det kan finnas särskilda skäl för att ställa krav mot en minderårig.
I de fall som Försäkringskassan ställer återkrav mot den enskilde ingår det i anordnarens uppdrag att bistå den enskilde med att betala tillbaka ersättning som inte använts för assistans (jfr prop. 2007/08:61 s. 25). Det kan därför vara lämpligt att skicka en kopia av beslutet till anordnaren. Den enskilde måste då ge sitt samtycke till det.
5.4 Återkrav av bostadsbidrag
Makar eller sambor som gemensamt ansökt om och beviljats bostadsbidrag är i rättslig mening solidariskt ansvariga för att betala tillbaka för mycket utbetalt bidrag (jfr prop. 1995/96:186 s. 27). Det gäller både preliminärt och slutligt bostadsbidrag. Återkravet ställs mot dem båda. Efter att återkravet är beslutat kan Försäkringskassan på begäran av en av dem under vissa förutsättningar omfördela återkravet. Läs mer i avsnitt 25.5.
5.5 Återkrav av underhållsstöd
I ärenden om underhållsstöd ska Försäkringskassan ställa återkravet mot den som ersättningen har betalats ut till. I 18 kap. 15–19 §§ SFB regleras till vem eller vilka underhållsstöd kan betalas ut.
5.6 Återkrav av vårdbidrag
Bestämmelserna om vårdbidrag har upphört att gälla. Det kan dock fortfarande bli aktuellt med återkrav av vårdbidrag. Hänvisningarna till 22 kap. SFB nedan avser dess lydelse före 1 januari 2019.
I ärenden om vårdbidrag ska Försäkringskassan kräva tillbaka bidraget med det belopp som föräldern har fått felaktigt. Det var bara en förälder som kunde beviljas vårdbidrag enligt 22 kap. 3 § SFB. Föräldrarna kunden visserligen begära att båda föräldrarna skulle få utbetalningar enligt 22 kap. 16 § SFB, men återkravet kan trots det enbart ställas mot den förälder som har beviljats vårdbidrag med det belopp som hen har fått felaktigt.
Om båda föräldrarna uppfyllt villkoren för vårdbidrag, fick den förälder som stod för den huvudsakliga tillsynen och vården av barnet vårdbidrag enligt 22 kap. 15 § SFB, och det är alltså mot den föräldern återkravet ska ställas.
5.7 Återkrav av omvårdnadsbidrag och merkostnadsersättning
Ansvaret för återbetalning av omvårdnadsbidrag och merkostnadsersättning är enskilt, oavsett om ansökan om ersättningarna gjordes gemensamt med någon annan. Återkravet kan bara omfatta det belopp som personen har fått.
5.8 Återkrav när den försäkrade har ett ombud, en god man eller en förvaltare
Den som har beviljats ersättningen blir återbetalningsskyldig för felaktigt utbetald ersättning, även om det finns ett ombud, en god man eller en förvaltare. Det här gäller med undantag för återkrav av assistansersättning, där det finns särskilda regler om mot vem återkrav kan ställas och vem som blir återbetalningsskyldig. Se avsnitt 5.3 om vad som gäller för assistansersättning.
Läs mer i vägledning (2004:7) Förvaltningsrätt i praktiken om vem vi ska skicka kommunicerings- och beslutsbreven till i dessa situationer.
5.9 Återkrav mot bolag och ekonomiska föreningar
Försäkringskassan kan oftast utgå från att en anställd i ett företag har rätt att företräda företaget med ställningsfullmakt (jfr 2 kap. 10 § andra stycket AvtL) och exempelvis lämna uppgifter. Om företaget företräds av ett ombud måste fullmakten vara underskriven av en behörig firmatecknare. Vilka som tecknar firma för olika slags juridiska personer framgår i avsnitt 5.9.1–5.9.4. Bolagsverket har uppgift om vilka fysiska personer som innehar dessa roller. Se vidare www.bolagsverket.se.
5.9.1 Handelsbolag
Ett handelsbolag är en juridisk person och består alltid av minst två personer, bolagsmän (1 kap. 1 och 4 §§ lagen [1980:1102] om handelsbolag och enkla bolag [HBL]).
I ett handelsbolag ansvarar varje bolagsman solidariskt och personligt för bolagets förpliktelser (2 kap. 20 § HBL). Bolagets skulder kan utkrävas hos vem som helst av bolagsmännen.
Var och en av bolagsmännen tecknar firma för ett handelsbolag. (2 kap. 17 § HBL)
Återkravet ska riktas mot handelsbolaget.
5.9.2 Kommanditbolag
Ett kommanditbolag är ett handelsbolag där varje bolagsman bara ansvarar för den kapitalinsats hen har satt in, eller åtagit sig att sätta in, i bolaget (1 kap. 2 § HBL). En sådan bolagsman kallas kommanditdelägare. Alla bolagsmän i ett kommanditbolag får inte vara kommanditdelägare, utan det ska finnas minst en bolagsman som solidariskt och personligt ansvarar för bolagets förpliktelser (3 kap. 2 § och 2 kap. 20 § HBL). En sådan bolagsman kallas komplementär. Komplementären har ett obegränsat ansvar. Om komplementären försvinner från kommanditbolaget, övergår bolaget till att bli ett handelsbolag och delägarna blir personligt ansvariga för bolagets skulder (3 kap. 2 § HBL).
I ett kommanditbolag är en komplementär, men inte en kommanditdelägare, behörig att teckna firma för kommanditbolaget. (Jfr 1 kap. 2 §, 3 kap. 7 § och 2 kap. 17 § HBL.)
Återkravet ska ställas mot kommanditbolaget.
5.9.3 Aktiebolag
I ett aktiebolag är ingen aktieägare i regel personligt ansvarig för bolagets förpliktelser (1 kap. 3 § aktiebolagslagen [2005:551] [ABL]).
De som har rätt att teckna firma för ett aktiebolag är den verkställande direktören, styrelsen eller en särskild firmatecknare. (8 kap. 35–37 §§ ABL) Ett aktiebolag i likvidation företräds av likvidatorn. (Jfr 25 kap. 30 § ABL)
Återkravet ska riktas mot aktiebolaget.
Om aktiebolaget har upplösts genom konkurs eller likvidation har aktiebolagets förpliktelser inte övertagits av någon annan. Om aktiebolaget har fusionerats med ett annat aktiebolag har det övertagande aktiebolaget övertagit det upplösta aktiebolagets skulder. (Jfr 23 kap. 1 § ABL.) Det inkluderar även felaktiga utbetalningar som gjorts innan fusionen. Avtal som avviker från lagen gäller bara mellan avtalsparterna.
5.9.4 Ekonomisk förening
En ekonomisk förening driver ekonomisk verksamhet för att främja medlemmarnas ekonomiska intressen. Den ska ha minst tre medlemmar (2 kap. 1 § lagen [1987:667] om ekonomiska föreningar [EFL]).
En ekonomisk förening ska registreras hos Bolagsverket och blir då en juridisk person. Den ekonomiska föreningens medlemmar är inte personligt ansvariga för föreningens skulder och andra förpliktelser. (1 kap. 2 och 3 §§ EFL och 2 § förordningen [1987:978] om ekonomiska föreningar)
Vem som tecknar föreningens firma finns beskrivet i föreningens stadgar och aktuellt årsmötesprotokoll.
Återkravet ska ställas mot den ekonomiska föreningen.
5.10 Återkrav mot myndigheter, kommuner och regioner
Om Försäkringskassan ska återkräva ett belopp från en myndighet, kommun eller region ska återkravet ställas mot den. Den eller de personer som representerar myndigheten, kommunen eller regionen ska styrka sin behörighet i samband med exempelvis svar på kommunicering. Behörigheten styrks genom utdrag ur arbetsordning eller annan handling.