5 Sekretessbrytande bestämmelser och bestämmelser om undantag från sekretess

Sekretessbrytande bestämmelser och bestämmelser om undantag från sekretess ger en myndighet möjlighet att i vissa fall lämna ut uppgifter som annars skulle omfattas av sekretess. Sådana bestämmelser finns dels i 10 kap. OSL, dels på andra håll till exempel i SFB). I detta avsnitt beskrivs de vanligaste sekretessbrytande bestämmelser som vi tillämpar på Försäkringskassan.

Sekretessbrytande bestämmelser i förhållande till enskilda

• Samtycke
• Nödvändigt utlämnande
• Partsinsyn
• Sekretessförbehåll
• Teknisk bearbetning och lagring

Sekretessbrytande bestämmelser i förhållande till myndigheter

• Samtycke
• Nödvändigt utlämnande
• Partsinsyn
• Omprövning eller överprövning
• Tillsyn eller revision
• Brott och brottsmisstankar
• Generalklausulen
• Uppgiftsskyldigheter
• Teknisk bearbetning och lagring

Avslutningsvis beskrivs vad som gäller i förhållande till utländska myndigheter.

5.1 Samtycke

10 kap. 1 § OSL Att sekretess till skydd för en enskild inte hindrar att en uppgift lämnas till en annan enskild eller till en myndighet, om den enskilde samtycker till det, följer av 12 kap. och gäller med de begränsningar som anges där.

Att den enskilde kan samtycka till att andra får ta del av uppgifter om hen har beskrivits i avsnitt 3.8.1. Ett samtycke fungerar på detta sätt sekretessbrytande, vilket även förtydligas i 10 kap. 1 § OSL.

I de allra flesta fall är det den som uppgiften rör som kan lämna sitt samtycke. I avsnitt 3.8.3 står det vad som gäller om den som uppgiften rör har en legal ställföreträdare (god man eller förvaltare). I avsnitt 3.8.2 står det vad som gäller när den som uppgiften rör har vårdnadshavare.

Formen för samtycke

Normalt sett är det fråga om ett skriftligt samtycke, exempelvis i form av en fullmakt. Men det är inget som hindrar att ett samtycke lämnas muntligt. Då är det viktigt att samtycket dokumenteras, till exempel i journalbladet, så att det klart framgår vad samtycket omfattar och när det lämnades.

Eftersom Försäkringskassan hanterar känsliga uppgifter ska vi inte förutsätta att det finns ett samtycke, utan samtycket ska vara uttryckligt. Enbart det förhållande att en enskild exempelvis känner till vad ett möte med en utomstående ska handla om eller vilka som kommer att delta vid mötet innebär inte att vi kan utgå från att den enskilde samtycker till att sekretesskyddade uppgifter lämnas ut (se JO:s dnr 3507-2017 och JO:s dnr 670-2015).

Ett samtycke får inte ges ett så generellt innehåll att den enskilde allmänt förklarar sig avstå från sekretessen hos en viss myndighet (prop. 1979/80:2 Del A s. 331). Ett samtycke måste alltså ha en viss precision för att det ska fungera sekretessbrytande. Det ska framgå att samtycket gäller för de aktuella uppgifterna hos Försäkringskassan och i förhållande till den som vill ta del av dem. Försäkringskassan kan därför inte utan vidare godta generellt utformade samtycken.

Om samtycket är oprecist eller om det av annan anledning är oklart om de uppgifter som begärs ut omfattas av samtycket behöver vi kontrollera eller komplettera det. Exempel på andra anledningar som bör föranleda att samtycket kontrolleras eller kompletteras är om det är ett äldre samtycke, eller om det handlar om uppgifter eller en situation som den enskilde inte kunnat förutse skulle komma att omfattas av samtycket. Om vi bedömer att det behövs kan vi be sökanden komma in med ett nytt skriftligt samtycke, eller så kan vi kontakta den som lämnat samtycket för att kontrollera eller komplettera det. Det är viktigt att komma ihåg att ett samtycke, eller en fullmakt, kan vara tidsbegränsat och kan återkallas.

Det är viktigt att giltiga samtycken respekteras. Samtycken som är ogiltiga enligt allmänna rättsregler får däremot inte sekretessbrytande verkan. Så kan vara fallet om det framgår att den som lämnar samtycket saknar förmåga att lämna ett giltigt samtycke, exempelvis om hen inte har tillräcklig psykisk förmåga att fullt ut förstå vad samtycket innebär. (Jfr prop. 1979:80:2 Del A s. 329 och RÅ 1991 not. 167.)

Observera att de krav på formen för ett sekretessbrytande samtycke som beskrivits ovan inte ska förväxlas med de krav som ställs på formen för en ombudsfullmakt, det vill säga när den försäkrade gett ett ombud i uppdrag att föra hens talan i ett förmånsärende hos Försäkringskassan. En generalfullmakt (exempelvis att NN har rätt att bistå i kontakt med myndigheter) som inte specifikt anger vilka slags uppgifter, vilken myndighet eller vilken tidsperiod som avses kan alltså vara tillräcklig som ombudsfullmakt men kan normalt sett inte godtas som ett sekretessbrytande samtycke utan att det kontrolleras. Läs mer om sekretess i förhållande till ombud i avsnitt 3.8.1.

Läs mer

I Försäkringskassans vägledning (2004:7) Förvaltningsrätt i praktiken kan du läsa mer om fullmakter, bland annat hur du kontrollerar giltigheten och omfattningen av en ombudsfullmakt.

Ibland lämnar en enskild individ ett generellt medgivande till ett försäkringsbolag att det genom en fullmakt får ta del av allt som kan finnas om hen hos olika myndigheter och inrättningar. Försäkringskassan bör inte utan vidare godta ett sådant medgivande, framför allt om det har lämnats för länge sedan. Vi kan nämligen inte utan vidare anta att den enskilde skulle ha lämnat det generella medgivandet om hen hade kunnat förutse att vissa känsliga uppgifter skulle komma att omfattas (Norström 1999, s. 76). Att försäkringsbolagen har möjlighet att begära samtycke till att inhämta uppgifter om en enskild persons hälsotillstånd framgår av 7 kap. 1 a § försäkringsavtalslagen (2005:104). Försäkringskassan måste dock alltid ta ställning till om det är möjligt att lämna ut begärda uppgifter med stöd av samtycket. Om det rör utlämnande av uppgifter för samordning med ersättning från försäkringsbolaget kan vissa slags uppgifter lämnas ut med stöd av 110 kap. 39 § SFB (läs mer i avsnitt 5.12).

Vem bör hämta in ett samtycke?

Vem som bör hämta in en enskilds samtycke är inte helt givet. Det beror på vilken situation det handlar om, vem som förfogar över själva uppgiften och i vems intresse samtycket begärs.

Vem som bör hämta in ett eventuellt samtycke när Försäkringskassan begär uppgifter från hälso- och sjukvården har diskuterats mellan dåvarande Riksförsäkringsverket och Landstingsförbundet. I en promemoria från den 20 maj 1981 uttalas att det i allmänhet bör vara sjukvården som i alla led prövar förutsättningarna för att en begärd uppgift lämnas ut och att frågan om samtycke därmed bör ställas av sjukvårdspersonalen (se Norström 1999, s. 149 f.). Utgångspunkten får alltså vara att denna uppgift normalt sköts av hälso- och sjukvården (JO:s dnr 5162-2013).

I många fall är det Försäkringskassan som tar initiativ till att hämta in ett samtycke från den försäkrade, till exempel inför ett avstämningsmöte där flera olika aktörer kan delta.

Det förekommer ofta att försäkringsbolag begär uppgifter från Försäkringskassan. I de allra flesta fall har bolaget då en fullmakt från den enskilde som innebär att uppgifter kan lämnas ut. Om det inte finns någon fullmakt kan försäkringsbolaget be den enskilde att lämna uppgiften, till exempel en kopia av ett beslut. I undantagsfall kan man tänka sig att Försäkringskassan kontaktar den enskilde och frågar om hen samtycker till att skicka kopian av beslutet till bolaget.

Särskilt behov av samtycke vid rehabilitering

Försäkringskassans arbete med rehabilitering innebär ofta samverkan med olika externa aktörer. När den gäller rehabilitering är det särskilt viktigt att ha hens samtycke att lämna ut sekretesskyddade uppgifter till andra som deltar i arbetet. En sådan samverkan förutsätter att Försäkringskassan redan i ett inledningsskede hämtar in samtycket.

Inom ramen för uppföljningssystemet SUS (ett it-system för resultatuppföljning av samverkan inom rehabiliteringsområdet) lämnar den försäkrade dels ett särskilt samtycke till att uppgifter får lämnas ut mellan de berörda aktörerna, dels ett samtycke kopplat till att viss behandling av personuppgifter sker digitalt.

5.2 Nödvändigt att lämna ut en uppgift

10 kap. 2 § OSL Sekretess hindrar inte att en uppgift lämnas till en enskild eller till en annan myndighet, om det är nödvändigt för att den utlämnande myndigheten ska kunna fullgöra sin verksamhet.

Bestämmelsen har tillkommit för att sekretess inte ska hindra myndigheter från att kunna fullgöra sina uppdrag. Det är alltså Försäkringskassans intresse av att lämna ut en uppgift som är avgörande, inte mottagarens eventuella intresse av att få den.

Bestämmelsen ska tillämpas restriktivt (prop. 1979/80:2 Del A s. 465 och 494). Det krävs att det verkligen är en nödvändig förutsättning för myndighetens verksamhet att uppgiften lämnas. Bestämmelsen ger inte stöd för att åsidosätta sekretess till förmån för ökad effektivitet (Lenberg m.fl. JUNO version 21, kommentaren till 10 kap. 2 § samt JO:s dnr 2616-1983 och dnr 798-2003).

När det behövs för bedömningen av frågan om ersättning eller i övrigt för tillämpningen av SFB får Försäkringskassan göra vissa förfrågningar och begära utlåtanden av läkare (110 kap. 14 § SFB). I samband med sådana utredningsåtgärder kan handläggaren behöva lämna ut sekretessbelagda uppgifter som rör den försäkrade, till exempel säga vem det rör och att det gäller ett ärende. Det är tillåtet att röja enstaka uppgifter med stöd av 10 kap. 2 § OSL om det behövs för att Försäkringskassan över huvud taget ska kunna göra en förfrågan (prop. 1996/97:121 s. 31). Uppgifter får dock inte lämnas ut i större utsträckning än vad som behövs för att få till stånd en meningsfull kontakt eller för att få ett relevant svar på en fråga. Det krävs avvägningar i varje enskilt fall om vad som är nödvändigt för att Försäkringskassan ska kunna uppfylla sin utredningsskyldighet. Vanligtvis handlar det om att fråga andra myndigheter, privatpraktiserande läkare och arbetsgivare. Bestämmelsen kan även vara aktuell i samband med remisser till sjukvårdsinrättningar. Observera att det i fråga om försäkringsmedicinska utredningar finns en särskild sekretessbrytande bestämmelse i 7 § lagen (2018:744) om försäkringsmedicinska utredningar som, tillsammans med 10 kap. 28 § OSL, innebär att Försäkringskassan kan lämna underlag till den vårdgivare som ska utföra den försäkringsmedicinska utredningen utan hinder av sekretess (prop. 2017/18:224 s. 130).

Bestämmelsen kan även bli aktuell att tillämpa vid brottsanmälan, se avsnitt 5.9.

5.3 Teknisk bearbetning och teknisk lagring

10 kap. 2 a § OSL Sekretess hindrar inte att en uppgift lämnas till en enskild eller till en annan myndighet som för den utlämnande myndighetens räkning har i uppdrag att endast tekniskt bearbeta eller tekniskt lagra uppgiften, om det med hänsyn till omständigheterna inte är olämpligt att uppgiften lämnas ut.

Bestämmelsen syftar till att utvidga möjligheten att lämna ut uppgifter som omfattas av sekretess vid utkontraktering eller samordning av it-drift. Den syftar däremot inte till att möjliggöra andra former av utkontraktering eller samordning av tjänster med digitala inslag som en myndighet kan behöva (se prop. 2022/23:97 s. 11).

För att bestämmelsen ska vara tillämplig krävs det att mottagaren av uppgifterna har i uppdrag att endast tekniskt bearbeta eller tekniskt lagra uppgifterna. Ett sådant uppdrag kan exempelvis bestå av att införa, förvalta, utveckla och så småningom avveckla en it-driftstjänst. Under dessa olika faser kan en mängd olika åtgärder behöva vidtas för att upprätthålla den tillgänglighet, funktionalitet och prestanda i tjänsten som har avtalats mellan parterna. Vilka slags åtgärder som kan omfattas av begreppet teknisk bearbetning eller teknisk lagring kan enligt lagstiftaren komma att förändras över tid med anledning av den tekniska utvecklingen (se prop. 2022/23:97 s. 16 f.). Observera att begreppet bland annat också används i 2 kap. 9 och 13 §§ TF samt i 11 kap. 4 a § och 40 kap. 5 § OSL och har samma innebörd i samtliga bestämmelser. Läs mer om innebörden i avsnitt 2.6.6.

Det krävs också att det inte är olämpligt att lämna ut den uppgift som omfattas av sekretess. Den bedömningen ska göras utifrån alla relevanta omständigheter i den specifika situationen. Det kan vara omständigheter som är kopplade till Försäkringskassan, uppgiftsmottagaren eller till de uppgifter som ska lämnas ut. Det kan också vara omständigheter som är kopplade till den aktuella tjänsten, avtalsvillkoren eller det allmänna säkerhetsläget. I förarbetena (prop. 2022/23:97 s. 17) nämns att det bland annat kan vara nödvändigt att ta hänsyn till uppgifternas art och omfattning, vilka intressen som ligger till grund för sekretessen och vilka åtgärder som mottagaren vidtar för att skydda uppgifterna. Det kan också vara nödvändigt att ta hänsyn till eventuella avtalsvillkor som gör att den utlämnade myndigheten riskerar att fråntas kontrollen över uppgifterna, var uppgifterna hanteras geografiskt, eventuell samlokalisering med andra uppgiftsmängder och om det finns underleverantörer.

5.4 Partsinsyn

10 kap. 3 § OSL Sekretess hindrar inte att en enskild eller en myndighet som är part i ett mål eller ärende hos domstol eller annan myndighet och som på grund av sin partsställning har rätt till insyn i handläggningen, tar del av en handling eller annat material i målet eller ärendet. En sådan handling eller ett sådant material får dock inte lämnas ut till parten i den utsträckning det av hänsyn till allmänt eller enskilt intresse är av synnerlig vikt att sekretessbelagd uppgift i materialet inte röjs. I sådana fall ska myndigheten på annat sätt lämna parten upplysning om vad materialet innehåller i den utsträckning det behövs för att parten ska kunna ta till vara sin rätt och det kan ske utan allvarlig skada för det intresse som sekretessen ska skydda. Sekretess hindrar aldrig att en part i ett mål eller ärende tar del av en dom eller ett beslut i målet eller ärendet. Inte heller innebär sekretess någon begränsning i en parts rätt enligt rättegångsbalken att få del av alla omständigheter som läggs till grund för avgörande i ett mål eller ärende. Om det i lag finns bestämmelser som avviker från första eller andra stycket gäller de bestämmelserna.

Att den som är part i ett ärende har rätt att ta del av allt material som har tillförts ärendet framgår av 10 § FL. Rätten att ta del av uppgifter i det egna ärendet fyller flera funktioner och är en viktig rättssäkerhetsgaranti för den enskilde.

I 10 kap 3 § OSL regleras förhållandet mellan denna partsinsyn och OSL:s bestämmelser om sekretess. Enligt huvudregeln hindrar inte sekretess att en part tar del av handlingar eller annat material i ett ärende. Om det av hänsyn till ett allmänt eller enskilt intresse är av synnerlig vikt att sekretessbelagd uppgift inte röjs, ska parten dock endast få sådan upplysning som behövs för att parten ska kunna ta tillvara sin rätt.

I avsnitt 3.8.1 framgår att sekretess oftast inte gäller mot den enskilde själv. Vid en utlämnandeprövning blir bestämmelsen i 10 kap. 3 § alltså aktuell att tillämpa för uppgifter i det egna ärendet som rör andra individer eller ett annat skyddsvärt intresse.

Vem har rätt till partsinsyn?

Det är den som är part i ett ärende som har rätt till partsinsyn. Bestämmelsen i 10 kap. 3 § OSL pekar inte ut vem som är part och som har rätt till partsinsyn, utan beskriver hur sekretessen ska bedömas om en enskild på annan grund har rätt till partsinsyn.

Vem som är part och som har rätt till partsinsyn kan följa av en uttrycklig författningsbestämmelse eller framgå av allmänna rättsgrundsatser. I de flesta försäkringsärenden på Försäkringskassan har vi att göra med en part, den som ansöker om en förmån eller ett bidrag. Vid gemensam ansökan finns det två parter.

I vissa fall är det svårare att avgöra vem som är part i ett ärende. Det kan vara fallet när flera personer kan ha rätt till en förmån eller är gemensamt ansvariga för till exempel ett återkrav. I sådana fall måste man ta ställning till vem som är part i det ärende som handlingar begärs ut ifrån, för att kunna avgöra om 10 kap. 3 § OSL ska tillämpas vid utlämnandet, eller inte.

Det förekommer att den som inte är part i ett ärende har rätt till viss insyn eller information under handläggningen av ärendet enligt särskilda bestämmelser i SFB. Exempel på det är underhållsstöd där det finns särskilda handläggningsbestämmelser i 18 kap. SFB. I sådana situationer, när en person har rätt till viss insyn eller information utan att vara part i ärendet, är 10 kap. 3 § OSL inte tillämplig.

Vilket material omfattas av partsinsynen?

Rätten till partsinsyn ger en person rätt att ta del av material som har tillförts hens ärende. Detta innebär att även material som inte är allmän handling omfattas av partsinsynen, om materialet har tillförts ärendet. Att något ”tillförts” ärendet ska dock inte tolkas som att varje handling i en akt ska anses tillförd ärendet. Läs mer i vägledningen (2004:7) Förvaltningsrätt i praktiken om vilka handlingar som ska anses tillförda ärendet.

Ett utdrag ur integritetsloggen, som visar vilka handläggare som har varit inne i ett ärende, är inte uppgifter som har tillförts ärendet. Integritetsloggen är däremot en allmän handling vilket betyder att en part, precis som andra, har rätt att begära att ta del av den enligt 2 kap. TF.

Partsinsyn i avslutat ärende

En enskild har ofta rätt att ta del av uppgifter om sig själv i avslutade ärenden. Det beror på att uppgifter om en enskild inte omfattas av sekretess i förhållande till den enskilde själv (läs mer i avsnitt 3.8.1). Ofta har hen dessutom tagit del av uppgifterna under handläggningen av ärendet. Om det i undantagsfall bedöms gälla sekretess för uppgifter i ett numera avslutat ärende mot den som varit part i ärendet, aktualiseras frågan om det finns rätt till insyn med stöd av 10 kap. 3 § OSL.

Rätten till partsinsyn gäller i första hand i pågående ärenden. Under vissa förutsättningar gäller den även efter att ärendet avslutats (jfr prop. 2016/17:180 s. 292 f, RÅ 2001 ref. 27 och HFD 2014 not. 44). Så är fallet om parten har ett beaktansvärt behov av uppgifter i ett avslutat ärende, till exempel när hen behöver det begärda materialet för att kunna ta till vara sin rätt i en pågående eller en planerad rättsprocess som har samband med det avslutade ärendet. I sådana fall ska alltså 10 kap. 3 § OSL tillämpas även i ett avslutat ärende.

Om det inte framkommer några beaktansvärda motiv för sökandens begäran om insyn saknas rätt till insyn med stöd av 10 kap. 3 § OSL i ett avslutat ärende (se till exempel KRNS 6800-22).

Sekretess som hindrar partsinsyn

Av 10 kap. 3 § OSL framgår att sekretess som huvudregel inte hindrar en part i ett ärende hos en myndighet att ta del av handling eller annat material i ärendet. Rätten till insyn i det egna ärendet kan dock begränsas i undantagsfall. En handling eller annat material får inte lämnas ut om det av hänsyn till allmänt eller enskilt intresse är av synnerlig vikt att en sekretessbelagd uppgift i materialet inte röjs. I sådana fall ska myndigheten på annat sätt upplysa parten om vad materialet innehåller i den utsträckning det behövs för att parten ska kunna ta till vara sin rätt och det kan ske utan allvarlig skada för det intresse som sekretessen ska skydda.

Vi måste göra en avvägning i det enskilda fallet mellan de intressen som står emot varandra – mellan partens rätt till partsinsyn och intresset av att de sekretessbelagda uppgifterna inte lämnas ut. Om vi bedömer att det är av synnerlig vikt att en sekretessbelagd uppgift inte lämnas ut ska vi även bedöma om det är möjligt, för att parten ska kunna ta till vara sin rätt, att upplysa hen om innehållet i uppgifterna utan att allvarligt skada det intresse som sekretessen ska skydda.

Om vi bedömt att uppgifter i ett enskilt fall omfattas av sekretess enligt 28 kap. 2 § och 3 § OSL (känsliga uppgifter som rör den enskilde själv eller den som gjort en anmälan, avsnitt 4.1.2 och 4.1.3 får det anses vara av synnerlig vikt att de inte lämnas ut (jfr JO:s dnr 1405-1995 och KRNS 4827-20).

Det kan även i andra situationer finnas särskilt känsliga uppgifter om andra individer än parten i ärendet, och då kan det röra sig om synnerlig vikt. Det kan exempelvis vara möjligt att neka utlämnande av sådana uppgifter om en annan individ som är av rent personlig art och som parten inte behöver för att kunna ta tillvara sin rätt. I praxis har uppgifter i ärenden om underhållsstöd bedömts inte kunna lämnas ut till en person med partsinsyn (jfr KRNS 414-22, KRNS 5648-22, KRNS 4275-22 och KRNS 3775-22).

En annan situation då det kan röra sig om synnerlig vikt är när uppgifter om en polisanmälan eller en pågående förundersökning som finns i ett socialförsäkringsärende bedöms omfattas av sekretess enligt 18 kap. 1 och 3 §§ OSL.

Rättsfall

HFD har uttalat att uttrycket synnerlig vikt markerar att det ska vara fråga om undantagssituationer, i vilka det syfte som bär upp sekretessregeln framstår som särskilt tungt vägande i förhållande till partens intresse av full insyn i materialet i ärendet. Utgångspunkten är att partens intresse i det stora flertalet situationer ska tillmätas större betydelse och sekretessen vika även när det gäller stark sekretess. Bedömningen ska göras i det enskilda fallet, där skadeverkningarna av ett offentliggörande av innehållet i den konkreta, i princip sekretessbelagda handlingen, får vägas mot intresset av partsinsyn. Domstolen fann, vid en avvägning mellan partens intresse av att få insyn i ärendet hos myndigheten och de enskilda individernas intresse av att uppgifterna inte skulle röjas, att vissa uppgifter kunde lämnas ut. Det bedömdes inte vara av synnerlig vikt av hänsyn till de enskilda – eller något allmänt intresse – att vägra lämna ut uppgifterna. Däremot krävde inte partens intresse av partsinsyn att vissa andra uppgifter (av renodlat personlig art) skulle lämnas ut. (RÅ 1994 ref. 79)

Sökanden hade begärt att få ta del av anmälan som låg till grund för Försäkringskassans utredning av rätten till sjukpenning för en viss period. Försäkringskassan bedömde att det kunde antas att uppgiftslämnaren eller någon som står hen nära skulle lida men om uppgifterna lämnades ut (28 kap. 3 § OSL). Även kammarrätten bedömde, mot bakgrund av vad som framkommit i målet, att uppgifterna omfattades av sekretess enligt 28 kap. 3 § OSL. Kammarrätten uttalade vidare att om uppgifter omfattas av sekretess enligt 28 kap. 3 § OSL får det även anses vara av synnerlig vikt enligt 10 kap. 3 § OSL att uppgifterna inte lämnas ut. (KRNS 4827-20)

Rättsfall

Vissa uppgifter om en underårig som fanns i en journal hos Försäkringskassan bedömdes omfattas av sekretess mot vårdnadshavaren, som även var part i ärendet. Kammarrätten ansåg att uppgifterna omfattades av sekretess enligt 28 kap. 1 § OSL och att det var av synnerlig vikt att de inte skulle röjas mot parten. Kammarrätten uttalade att det därmed också kunde antas att den underårige skulle lida betydande men om uppgifter röjdes. Det innebar att sökanden varken hade rätt att ta del av uppgifterna som part i ärendet eller som vårdnadshavare för barnet. (KRNS 3658-19)

Sökanden hade begärt att få ta del av handlingar i ett avslutat ärende, bland annat för att se vad han anklagades för och för att få en chans att replikera. Kammarrätten bedömde att det inte kommit fram att sökanden hade beaktansvärda motiv för sin begäran om insyn. Han hade därför inte rätt till partsinsyn. (KRNS 6800-22)

Sökanden hade begärt att få ta del av handlingar i ett avslutat ärende om underhållsstöd. Det gällde handlingar som skickats in av en annan individ och vissa uppgifter i handlingarna bedömdes omfattas av sekretess mot sökanden. Han hade tidigare varit part i ärendet och uppgav att han behövde handlingarna för att kunna ta tillvara sin rätt i en pågående rättsprocess som av Försäkringskassan bedömdes ha samband med det avslutade ärendet. Kammarrätten ansåg därför att han hade beaktansvärda motiv för sin begäran om insyn. Kammarrätten prövade sedan om 10 kap. 3 § OSL gav sökanden rätt till insyn. Kammarrätten konstaterade först att de aktuella uppgifterna var av sådan art att de inte kunde anses ha betydelse för sökandens möjlighet att tillvara sin rätt i en eventuell process. Mot denna bakgrund och med beaktande av att uppgiftemas karaktär var sådana att berörda enskilda fick anses ha ett starkt intresse av att uppgifterna inte röjdes, bedömde kammarrätten att det med hänsyn till enskilt intresse var av synnerlig vikt att uppgifterna inte röjdes. Sökanden hade därför inte rätt att ta del av uppgifterna genom partsinsyn. (KRNS 4275-22)

Sökanden hade begärt att få ta del av en ansökan om förlängt underhållsstöd för sitt barn. Handlingen fanns i ett ärende som han var part i. Vissa uppgifter om barnet bedömdes omfattas av sekretess mot sökanden. I Försäkringskassans beslut angavs att det inte framkommit något som tydde på att uppgifterna begärdes ut för att sökanden skulle kunna ifrågasätta rätten till underhållstöd. Försäkringskassans bedömde att uppgifterna inte var av betydelse för bedömningen av rätten till underhållstöd. Vid en avvägning mellan sökandens intresse som part av att få insyn i ärendet och barnets intresse av att uppgifterna inte skulle röjas bedömde Försäkringskassan att det av hänsyn till barnets intresse var av synnerlig vikt att vägra lämna ut uppgifterna. I kammarrätten framförde klaganden (sökanden) bland annat att han som part ville försäkra sig om att allt var korrekt. Det som framkom i kammarrätten gav inte domstolen någon anledning att göra någon annan bedömning än den som Försäkringskassan gjort. (KRNS 5648-22)

Partsinsyn och begäran om att ta del av allmänna handlingar

Bestämmelserna i 2 kap. TF ger var och en, även en part, rätt att ta del av handlingar och uppgifter som är offentliga. En begäran om insyn kan alltså grundas enbart på TF, men rätten till partsinsyn enligt FL är vidare och omfattar även annat än allmänna handlingar (jfr JO:s dnr 4370-2002). Samma skyndsamhetskrav gäller för partsinsyn som för utlämnande av allmän handling enligt TF (6 och 9 §§ FL och JO:s dnr 1905-2000). Partsinsynsrätten enligt FL ska inte heller förväxlas med den rätt till information som framgår av artikel 15 EU:s dataskyddsförordning (registerutdrag).

Försäkringskassan måste vid en begäran från den enskilde ta ställning till vilket regelverk som ska tillämpas.

Läs mer

I riktlinjerna (2011:7) Utlämnande av allmänna handlingar och uppgifter står det mer om hur en förfrågan från en part om att ta del av handlingar eller uppgifter ska hanteras. Där framgår hur man ska avgöra vilket regelverk som ska tillämpas – om begäran ska hanteras enligt regelverket i 2 kap. TF, reglerna om partsinsyn i förvaltningslagen eller om det är fråga om en begäran om registerutdrag.

5.5 Sekretessförbehåll

10 kap. 14 § OSL Om en myndighet finner att sådan risk för skada, men eller annan olägenhet som enligt en bestämmelse om sekretess hindrar att en uppgift lämnas till en enskild kan undanröjas genom ett förbehåll som inskränker den enskildes rätt att lämna uppgiften vidare eller utnyttja den, ska myndigheten göra ett sådant förbehåll när uppgiften lämnas till den enskilde. Att den tystnadsplikt som uppkommer genom ett sådant förbehåll som anges i första stycket inskränker den rätt att meddela och offentliggöra uppgifter som följer av 1 kap. 1 och 7 §§ tryckfrihetsförordningen och 1 kap. 1 och 10 §§ yttrandefrihetsgrundlagen följer av 13 kap. 5 § andra stycket.

Genom att använda ett förbehåll, där man ställer upp olika villkor, kan den utlämnande myndigheten styra hur uppgifter används. Ett sekretessförbehåll kan alltså förhindra att utlämnandet blir till men för den enskilde. På så sätt kan en stelhet i sekretessregleringen motverkas och utomståendes informationsbehov tillgodoses i angelägna fall (se prop. 1979/80:2 Del A s. 349 f.).

Ett sekretessförbehåll får endast ställas upp om det behövs för att undanröja en risk för skada som annars skulle hindra ett utlämnande (RÅ 1997 ref. 21). Förbehåll kan alltså inte göras generella, utan måste specifikt gälla de uppgifter som annars inte skulle kunna lämnas ut (RÅ 2007 not. 45). Förbehållet får inte heller innehålla några andra villkor än de som behövs för att undanröja skaderisken när uppgifterna lämnas ut (se RÅ 1990 not. 418).

Ett sekretessförbehåll kan bara komma i fråga vid utlämnande av uppgifter till enskilda, till exempel journalister eller forskare som inte är knutna till något statligt universitet. Ett förbehåll kan inte riktas till en myndighet eller en anställd vid en myndighet. Genom myndighetens beslut om förbehåll blir den enskilde bunden av tystnadsplikt som omfattar de utlämnande uppgifterna. Om uppgifterna används på ett sätt som strider mot förbehållet, kan hen dömas för brott mot tystnadsplikt (20 kap. 3 § BrB). Eftersom en juridisk person inte kan bli straffrättsligt ansvarig enligt svensk rätt ska förbehållet rikta sig mot en fysisk person (jfr JK:s beslut dnr 3687-01-30).

I normalfallet ska den som vill ta del av uppgifterna tillfrågas om ett förbehåll kan godtas innan ett utlämnande med förbehåll sker (JO:s dnr 7484-2018).

Ett förbehåll är ett beslut som fattas av den utlämnande myndigheten och som kan överklagas.

5.6 Riksdagen, regeringen, utredningar med mera

10 kap. 15 § OSL Sekretess hindrar inte att en uppgift lämnas till riksdagen eller regeringen.

Sekretessbelagda uppgifter får alltid lämnas till riksdagen och regeringen. Det följer av 10 kap. 15 § OSL.

Till regeringen kan det bland annat bli aktuellt för Försäkringskassan att lämna över uppgifter när ett beslut om utlämnande överklagas av en annan statlig myndighet (jfr 6 kap. 7 och 8 §§ OSL). I sådana fall förs sekretessen också över till regeringen (41 kap. 6 § OSL). Även i andra fall kan regeringen behöva få sekretessbelagda uppgifter för sin verksamhet och då är 10 kap. 15 § OSL tillämplig, men sekretessen förs inte över enligt 41 kap. 6 § OSL. Regeringskansliet är inte en del av myndigheten regeringen utan en egen myndighet. Om exempelvis Socialdepartementet begär ut uppgifter för egen räkning gäller alltså inte 10 kap. 15 § OSL.

Vad gäller riksdagen är det oftast utskott som begär ut uppgifter. Då finns det en särskild uppgiftsskyldighet i 10 kap. 8 § riksdagsordningen som gäller i förhållande till utskott i riksdagen och som gör det möjligt att lämna ut uppgifter dit.

En utredning är en egen myndighet (KRNG 5677-17 och KRNS 2078-23).

Fotnot

Innan regeringen lägger fram ett lagförslag tillsätts ofta en utredning som får i uppdrag att utreda en viss fråga, jfr. 1 § kommittéförordningen (1998:1474). Om det är en person som gör utredningen kallas denna för särskild utredare, om det är flera personer kallas det för en kommitté. Utredningen slutsatser samlas i ett betänkande som publiceras i serien Statens offentliga utredningar (SOU). Regeringen kan också utreda en fråga inom Regeringskansliet. Slutsatser och förslag kan sedan publiceras i Departementsserien (Ds) eller i Regeringskansliets promemoriaformat.

Även Riksdagsförvaltningen är en egen myndighet. Det betyder att 10 kap. 15 § OSL inte gör det möjligt att lämna ut sekretessbelagda uppgifter till en utredning eller till Riksdagsförvaltningen.

När 10 kap. 15 § OSL inte är tillämplig kan generalklausulen i 10 kap. 27 § OSL möjliggöra ett utlämnande av sekretessbelagda uppgifter. Det kan exempelvis bli aktuellt i förhållande till en utredning eller till Socialdepartementet. Det förutsätter dock i princip att uppgifterna skyddas av sekretess hos mottagaren. Sekretessbestämmelser som kan vara tillämpliga är exempelvis 21 kap. OSL (gäller hos alla myndigheter), 24 kap. 8 § andra stycket OSL jämfört med 7 § OSF (gäller bland annat hos Regeringskansliet) eller 24 kap. 8 § andra stycket OSL (gäller inom det statliga kommittéväsendet). Läs mer om generalklausulen i avsnitt 5.10.

Det förekommer att exempelvis en utredning vill besöka Försäkringskassan och ta del av sekretessreglerade uppgifter i kärnverksamheten. Det kan handla om medlyssning, medsittning eller aktgranskning. I andra fall begär de ut ärenden eller statistik. Även om det rör sig om viktiga uppdrag att granska Försäkringskassan eller på annat sätt utvärdera och förbättra socialförsäkringen, så måste ett sådant röjande föregås av en sekretessprövning. I många fall bör det vara tillräckligt att föra diskussioner avidentifierat eller ta del av avidentifierat material. Om det inte är tillräckligt krävs det att en sekretessbrytande bestämmelse möjliggör röjandet av individuppgifter. Uppgifter kan dock bara i undantagsfall lämnas ut med stöd av generalklausulen utan en intresseavvägning i det enskilda fallet. Vid medlyssning och medsittning kan det vara särskilt svårt att tillämpa generalklausulen, eftersom det kan vara svårt att förutse vilka uppgifter som kommer att röjas och därför göra en intresseavvägning i det enskilda fallet enligt paragrafen. Läs mer om generalklausulen i avsnitt 5.10.

5.7 Omprövning eller överprövning

10 kap. 16 § OSL Sekretess hindrar inte att en uppgift lämnas till en myndighet, om uppgiften behövs där för omprövning eller överprövning av beslut eller åtgärd av den myndighet hos vilken uppgiften förekommer.

Bestämmelsen möjliggör för Försäkringskassan att i vissa fall lämna sekretessbelagda uppgifter till överinstanser som har i uppgift att ompröva eller överpröva våra beslut. Bestämmelsen ger inte någon allmän befogenhet att lämna ut uppgifter till exempelvis domstolar, utan det krävs att uppgiften behövs i den mottagande myndighetens verksamhet för överprövning eller omprövning av Försäkringskassans beslut.

Bestämmelsen kan användas när det finns en begäran från domstolen. I regel bör vi då kunna utgå från att den myndighet som begär ut uppgiften också behöver den i sin verksamhet (prop. 1979/80:2 Del A s. 323 f.).

Om det inte finns någon begäran om specificerade uppgifter, exempelvis om Försäkringskassan föreläggs att yttra sig över ett överklagande, så får Försäkringskassan göra en närmare behovsprövning. Då bör vi hålla i minnet att det är fråga om tillämpning av en undantagsbestämmelse och vi bör iaktta en viss försiktighet. Vi måste överväga behovet av varje uppgift som lämnas ut. (JO:s dnr 1614-2008, JO:s dnr 754-2011 och JK:s dnr 5568-18-143.)

Om ett utlämnande inte föregås av någon begäran utan sker helt på Försäkringskassans eget initiativ ställs stora krav på vårt omdöme. Vi måste också se till att uppgifterna inte överförs på ett sätt som gör att de blir offentliga. Att lämna ut uppgifterna vid en offentlig öppen muntlig förhandling är direkt olämpligt. (JO:s dnr 6197-2008)

I 2 § UF finns en bestämmelse som innebär att Försäkringskassan, på begäran från domstol, är skyldig att lämna uppgifter om enskilda om uppgifterna behövs där i ärenden enligt SFB eller en annan jämförbar lagstiftning om ekonomisk förmån för enskilda m.m. Även denna bestämmelse gör det möjligt för Försäkringskassan att efter en slags behovsprövning lämna ut uppgifter när domstolen begär det.

Försäkringskassan processar även i tvistemål (fordringsmål) i allmän domstol. Om domstolen förelägger Försäkringskassan att ge in vissa uppgifter eller handlingar kan de lämnas ut utan hinder av sekretess (så kallad edition, jfr. 38 kap. 8 § RB). När Försäkringskassan ansöker om stämning, yttrar sig till domstolen eller ger in bevisning bör i vart fall 10 kap. 2 § och 10 kap. 16 § OSL vara tillämpliga. Bestämmelserna innebär att vi kan lämna ut sådana uppgifter som är nödvändiga för att driva den aktuella domstolsprocessen och möjliggör därmed den prövning i allmän domstol som krävs för att Försäkringskassans beslut (eller en förvaltningsdomstols dom) om återkrav ska kunna verkställas.

5.8 Tillsyn eller revision

Statliga myndigheter har en mycket långtgående skyldighet att lämna ut uppgifter till olika tillsynsmyndigheter.

På begäran från Riksrevisionen ska Försäkringskassan lämna den hjälp och de uppgifter och upplysningar som Riksrevisionen behöver för sin granskning (13 kap. 7 § andra stycket RF). En sådan begäran kan gälla ett stort antal uppgifter av varierande slag.

JO har rätt att få upplysningar och yttranden (13 kap. 6 § andra stycket RF) och JK har tillgång till en myndighets protokoll och handlingar (9 § lagen [1975:1339] om justitiekanslerns tillsyn).

Försäkringskassan är skyldig att lämna uppgifter till Inspektionen för socialförsäkringen (ISF). Det handlar om de uppgifter som ISF behöver för sin systemtillsyn och effektivitetsgranskning (5 a § SofdF).

Försäkringskassan ska lämna de uppgifter som Inspektionen för arbetslöshetsförsäkringen (IAF) behöver för sin tillsyn över handläggningen av och rutinerna för handläggning av ärenden om avstängning från rätt till aktivitetsstöd, utvecklingsersättning eller etableringsersättning, eller för IAF:s uppföljning på området (9 kap. 5 § förordningen (2017:819) om ersättning till deltagare i arbetsmarknadspolitiska insatser).

Samtliga ovan angivna uppgiftsskyldigheter är sekretessbrytande enligt 10 kap. 28 § OSL (se avsnitt 5.11). Därutöver finns en bestämmelse som sträcker sig längre än olika lagreglerade skyldigheter att lämna uppgifter på en tillsyns- eller revisionsmyndighets begäran. Sekretess hindrar inte att en uppgift lämnas till en myndighet, om uppgiften behövs där för tillsyn över eller revision hos den myndighet där uppgiften förekommer (10 kap. 17 § OSL).

Med stöd av 10 kap. 17 § OSL kan en anställd på Försäkringskassan på eget initiativ lämna uppgifter till tillsynsmyndigheterna JO, JK eller ISF. För att en sekretessbelagd uppgift ska få lämnas krävs det att uppgiften behövs för tillsynen. Utrymmet för att bedöma att uppgifterna behövs hos tillsynsmyndigheten bör dock vara ganska stort. (Lenberg m.fl. JUNO version 21, kommentaren till 10 kap. 17 §).

Inspektionen för vård och omsorg (IVO) ansvarar för tillsyn över hälso- och sjukvård, hälso- och sjukvårdspersonal, socialtjänst och verksamhet enligt lagen (1993:387) om stöd och service till vissa funktionshindrade, LSS. Försäkringskassan kan i sin verksamhet få kännedom om förhållanden som har betydelse för IVO:s tillsyn. Det kan exempelvis handla om uppgifter om hälso- och sjukvårdspersonal som utfärdar läkarintyg eller förhållanden kopplade till personlig assistans. Försäkringskassan är skyldig att

• anmäla om det finns anledning att anta att en assistansanordnare saknar tillstånd eller inte är lämplig (110 kap. 42 a § SFB)
• rapportera missförhållanden i Försäkringskassans verksamhet om personlig assistans (24 b § LSS).

Om en medarbetare på Försäkringskassan får kännedom eller har misstankar om andra slags missförhållanden som har betydelse för IVO:s verksamhet kan generalklausulen efter en bedömning i det enskilda fallet göra det möjligt att lämna uppgifter till IVO.

Läs mer

Läs mer om 110 kap. 42 a § SFB och rapporteringsskyldigheten enligt 24 b § LSS i Försäkringskassans vägledning (2003:6) Assistansersättning. Läs mer om informationsutbyte mellan Försäkringskassan och IVO som rör legitimerad hälso- och sjukvårdspersonal i Försäkringskassans riktlinjer (2009:9) Överlämnande av impulser till kontrollutredning och till andra myndigheter samt beslut i samband med kontrollutredning.

5.9 Brott och brottsmisstankar

10 kap. 24 § OSL Sekretess som följer av andra sekretessbestämmelser än dem som anges i 19–23 §§ och 25 kap. 2 § första stycket hindrar inte att en uppgift som angår misstanke om ett begånget brott lämnas till en åklagarmyndighet, Polismyndigheten, Säkerhetspolisen eller någon annan myndighet som har till uppgift att ingripa mot brottet, om fängelse är föreskrivet för brottet och detta kan antas föranleda någon annan påföljd än böter.

Uppgifter om brott och brottsmisstankar kan lämnas ut med stöd av flera olika sekretessbrytande bestämmelser.

Bestämmelsen i 10 kap. 24 § OSL ger myndigheter en möjlighet att lämna ut uppgifter om brottsmisstankar till polisen, åklagaren eller någon annan myndighet som har till uppgift att ingripa mot brottet. Uppgiftslämnandet kan ske på eget initiativ eller efter begäran från den andra myndigheten.

En uppgift får lämnas ut under förutsättning att den gäller misstanke om ett begånget brott, att fängelse är föreskrivet för brottet och att det är ett brott som kan antas få någon annan påföljd än böter.

Bedömningen av om uppgifter ska lämnas ut ska göras i det enskilda fallet med hänsyn till bland annat hur svårt brottet är och hur starka misstankarna är. Bestämmelsen gäller oavsett om brottet är riktat mot ett intresse inom en myndighets eget ansvarsområde, mot någon annan myndighet eller en enskild. Det avgörande är att myndigheten har fått vetskap om brottet i sin verksamhet. (Lenberg m.fl. JUNO version 21, kommentaren till 10 kap. 24 § och JO:s dnr 105-1992.)

Uppgifter som gäller misstanke om brott som inte kan antas leda till någon annan påföljd än böter eller misstanke om ett förestående brott kan inte lämnas ut med stöd av 10 kap. 24 § OSL. Eftersom det kan vara svårt för den som överväger att lämna ut en uppgift att bedöma sannolikheten för att en strängare påföljd än böter ställs inte alltför stora krav på underlag för en sådan bedömning.

Försäkringskassan har inte rätt att med stöd av bestämmelsen lämna uppgifter om brottsmisstankar till vilken myndighet som helst. Utöver polis och åklagare får vi också lämna uppgifter till en annan myndighet som har att ingripa mot brottet. Ett exempel på en sådan myndighet är Skatteverket (i sin brottsutredande verksamhet). Det är oklart i vilken utsträckning en tillsynsmyndighet kan vara en sådan myndighet. (Lenberg m.fl. JUNO version 21, kommentaren till 10 kap. 24 § och HFD 2023 ref. 5)

Det finns även andra sekretessbestämmelser, utöver 10 kap. 24 § OSL, som kan bryta sekretessen och möjliggöra utlämnande av uppgifter om brott och brottsmisstankar. I vissa fall kan Försäkringskassan lämna ut uppgifter om brott (och anmäla brott) med stöd av 10 kap. 2 § OSL. Bestämmelsen har beskrivits i avsnitt 5.2. Den kan tillämpas när det kan anses ligga inom Försäkringskassans verksamhet att se till att en misstanke om brott blir utredd. Bestämmelsen kan alltså vara tillämplig när vi anmäler brott som riktas mot vår egen verksamhet. Ett exempel är när vi gör kontroller i enskilda ärenden och polisanmäler misstankar om sådana brott, till exempel bedrägeri och bidragsbrott. Ett annat exempel är när en anställd på Försäkringskassan har ställning av målsägande, till exempel om hen blivit hotad eller misshandlad på grund av sitt agerande i tjänsten. Det finns ingen begränsning vad gäller brottets påföljd. (Regner m.fl. s. 1:17, Lorentzon JUNO 12 augusti 2018, kommentaren till 10 kap. 2 §).

Om 10 kap. 24 § OSL och 10 kap. 2 § OSL inte är tillämpliga kan generalklausulen i 10 kap. 27 § OSL ge stöd för att anmäla brott och lämna ut uppgifter. Generalklausulen kan till skillnad från 10 kap. 24 § OSL användas för att lämna ut uppgifter om misstankar som rör planerade (ännu inte begångna) brott och brott som inte kan antas medföra annan påföljd än böter. (Lenberg m.fl. JUNO version 21, kommentaren till 10 kap. 24 §)

De bestämmelser som beskrivits här (10 kap. 24 § samt 2 och 27 §§ OSL) ger möjlighet för myndigheten att lämna uppgifter om brott. De innebär däremot ingen skyldighet att göra det på eget initiativ. Det finns inte heller någon allmän skyldighet för myndigheter att underrätta polis eller åklagare vid misstankar om brott. Sådana skyldigheter kan finnas i specifika författningar, i anmälningsskyldigheter som ålägger myndigheter att lämna uppgifter om brott eller brottsmisstankar i specifika situationer. För Försäkringskassans del finns anmälningsskyldigheter i lagen (2008:206) om underrättelseskyldighet vid felaktiga utbetalningar från välfärdssystemen, i 6 § bidragsbrottslagen (2007:612) i 22 § lagen (1994:260) om offentlig anställning. Dessa bestämmelser beskrivs i avsnitt 5.11. Anmälningsskyldigheterna är sådana sekretessbrytande bestämmelser som avses i 10 kap. 28 § OSL.

Vittne och målsägande

Den som bevittnat brott i tjänsten kan bli kallad att höras som vittne om förhållanden som omfattas av sekretess enligt 28 kap. 1 § OSL. I Sverige gäller vittnesplikt. Det är en sådan uppgiftsskyldighet som avses i 10 kap. 28 § OSL. Den som är kallad att höras som vittne är skyldig att svara på frågor och kan göra det utan hinder av sekretessen enligt 28 kap. 1 § OSL (36 kap. 5 § RB, 36 kap. 21 § RB och 23 kap. 13 § RB). Den som blivit utsatt för brott i tjänsten, exempelvis hot eller våld mot tjänsteman, hörs däremot som målsägande och har inte vittnesplikt. Det betyder att målsäganden måste beakta den tystnadsplikt som gäller för uppgifter om den försäkrades (eller hens närståendes) hälsa och andra känsliga personliga förhållanden från förmånsärendet.

Generalklausulen i 10 kap. 27 § OSL är tillämplig även om målsäganden inte agerar som företrädare för myndigheten (jfr Lenberg m.fl. JUNO version 21, kommentaren till 10 kap. 27 §). Det betyder att det är möjligt att lämna uppgifter som omfattas av sekretess enligt 28 kap. 1 § OSL efter en intresseavvägning.

Läs mer

Läs mer om att anmälan om brott mot Försäkringskassan i Försäkringskassans vägledning (2004:1) Kontrollutredning Läs mer om att vittna i domstol på Fia-sidan Vittna i domstol.

5.10 Generalklausulen

10 kap. 27 § OSL Utöver vad som följer av 2, 3, 5 och 15–26 §§ får en sekretessbelagd uppgift lämnas till en myndighet, om det är uppenbart att intresset av att uppgiften lämnas har företräde framför det intresse som sekretessen ska skydda. Första stycket gäller inte i fråga om sekretess enligt 24 kap. 2 a och 8 §§, 25 kap. 1–8 §§, 26 kap. 1–6 §§, 29 kap. 1 och 2 §§, 31 kap. 1 § första stycket, 2 och 12 §§, 33 kap. 2 §, 36 kap. 3 § samt 40 kap. 2 och 5 §§. Första stycket gäller inte heller om utlämnandet strider mot lag eller förordning.

En viktig sekretessbrytande bestämmelse är generalklausulen i 10 kap. 27 § OSL. Den gäller först när möjligheten att lämna ut en uppgift har prövats enligt en rad andra bestämmelser (uppräknade i bestämmelsens första stycke).

Generalklausulen gör det möjligt för en myndighet att på eget initiativ eller på begäran lämna ut en sekretessbelagd uppgift till en annan myndighet om det är uppenbart att intresset av att uppgiften lämnas ut har företräde framför det intresse som ska skydda uppgiften.

Generalklausulen kan bli tillämplig i olika situationer:

• När Försäkringskassan på eget initiativ lämnar uppgifter till en annan myndighet.
• När Försäkringskassan lämnar uppgifter på begäran från en annan myndighet.
• Som stöd för att inhämta uppgifter från en annan myndighet.
• När uppgifter lämnas mellan olika verksamhetsgrenar inom Försäkringskassan.

En utgångspunkt vid intresseavvägningen är att den mottagande myndigheten behöver uppgiften. Vi måste också ta hänsyn till vilket sekretesskydd uppgiften får hos den myndighet som tar emot uppgiften. Ytterligare omständigheter som är av betydelse är uppgiftens art och i vilket syfte den andra myndigheten ska använda den. (Norström 1999, s. 124–136).

När det gäller utlämnande på begäran av en annan myndighet, har generalklausulen ett begränsat användningsområde för Försäkringskassan (prop. 1979/80:2 Del A s. 191). Det vanliga är att uppgifter kan lämnas ut med stöd av särskilda sekretessbrytande bestämmelser och uppgiftsskyldigheter. Försäkringskassan är emellertid inte förhindrad att med stöd av generalklausulen lämna ut en uppgift om det allmänna intresset uppenbart väger tyngre än skyddet av den enskildes integritet (prop. 1980/81:28 s. 24).

Ett utlämnande måste föregås av en verklig intresseavvägning i det enskilda fallet (se till exempel JO 2013/14 s. 230). För att en myndighet ska kunna göra en sådan noggrann prövning som krävs för att uppgifter ska kunna lämnas ut med stöd av generalklausulen behöver myndigheten ha tillräckligt med information. Den utlämnande myndigheten behöver information om den mottagande myndighetens behov av uppgiften och vilket sekretesskydd uppgiften har hos mottagaren. Detta måste sedan ställas mot det intresse sekretessen ska skydda hos den utlämnande myndigheten. Försäkringskassan kan alltså behöva begära in kompletterande uppgifter från den mottagande myndigheten för att det ska vara möjligt att göra en korrekt bedömning.

Generalklausulen bygger alltså på en intresseavvägning i det enskilda fallet. Det betyder att bestämmelsen inte är lämplig som stöd för utlämnande i situationer då det är svårt att göra en sådan intresseavvägning. Exempelvis vid massutlämnanden eller vid rutinmässigt utbyte av information. Tanken är att sådant uppgiftslämnande ska vara särskilt författningsreglerat exempelvis i en särskild sekretessbrytande bestämmelse eller en bestämmelse om uppgiftsskyldighet (prop. 1979/80:2 Del A s. 81 och 327).

I förarbetena finns det stöd för att det i undantagsfall kan vara godtagbart att lämna ut uppgifter med stöd av generalklausulen utan en intresseavvägning i det enskilda fallet. Det kan bli aktuellt om det saknas en särskild sekretessbrytande bestämmelse eller uppgiftsskyldighet, men uppgiftsutlämnandet ändå bedöms vara tillräckligt motiverat. Istället för en intresseavvägning i det enskilda fallet ska det då göras en bedömning på förhand – en avvägning mellan den mottagande myndighetens behov av uppgifterna och det intresse som sekretessen typiskt sett ska tillgodose. (Prop. 1979/80:2 Del A s. 81 och 327)

Det är inte helt tydligt vad som krävs för att det ska vara tillåtet att tillämpa generalklausulen utan en intresseavvägning i det enskilda fallet. Det finns ingen fast praxis och JO har varit restriktiv (se till exempel JO 2013/14 s. 230). I senare lagstiftningsärenden har regeringen gjort bedömningen att det oftast inte är lämpligt att ett omfattande utlämnande av sekretessbelagda uppgifter sker enbart med stöd av generalklausulen (se bl.a. prop. 2015/16:65 s. 94 och prop. 2016/17:58 s. 126). Du ska därför kontakta Rättsligt stöd för att få stöd vid din bedömning.

Det finns bestämmelser om att uppgifter får eller kan lämnas ut i en viss situation, som inte innehåller någon skrivning om att det får göras utan hinder av sekretess. Sådana bestämmelser är inte sekretessbrytande i sig men generalklausulen bör vara tillämplig. En sådan bestämmelse får nämligen anses grunda sig på att intresset av att uppgifter lämnas mellan myndigheterna har företräde framför sekretessintresset. (Lenberg m.fl. JUNO version 27, kommentaren till 10 kap. 27 § OSL)

När det gäller uppgiftslämnande på eget initiativ kan vi tillämpa generalklausulen exempelvis för att anmäla

• till socialtjänsten vid misstanke om att ett barn far illa (orosanmälan) och för att anmäla brott till polisen (jfr JO:s dnr 7010-2020)
• till en kommun när det finns misstankar om ett allvarligt missförhållande som rör en vuxen eller en assistansberättigad
• till överförmyndarnämnden för den kommun där en god man eller förvaltare har sitt uppdrag att hen missköter sitt uppdrag så att en enskild far illa.

Läs mer

Läs mer om anmälan till

• socialtjänsten vid misstanke om att ett barn far illa och till polisen vid misstanke om att ett barn utsatts för brott i Försäkringskassans riktlinjer (2016:02) Anmälan till socialtjänsten eller polisen vid misstanke om att ett barn far illa
• en kommun vid om missförhållanden kopplade till någon som får eller kan bli aktuell för assistansersättning i Försäkringskassans vägledning (2003:6) Assistansersättning
• en kommun om det finns misstankar om ett allvarligt missförhållande som rör en vuxen och anmälan till överförmyndaren om att en god man eller förvaltare missköter sitt uppdrag så att en enskild far illa i Försäkringskassans vägledning (2004:1) Kontrollutredning.

Läs mer om uppgiftslämnande vid brottsmisstankar i avsnitt 5.9.

När en handläggare bedömer att uppgifter om en försäkrad kan lämnas ut till någon med stöd av generalklausulen ska hen dokumentera det så att det klart framgår att hen har gjort en sådan bedömning. Av dokumentationen ska det framgå vilka uppgifter och handlingar som lämnats ut. (JO:s dnr 7010-2020)

Rättsfall

Polismyndigheten hade med stöd av generalklausulen lämnat ut sekretesskyddade uppgifter om brottsmisstankar till en utbildningsförvaltning och en skola. Brottsmisstankarna avsåg en skolanställd. JO framhöll att det i många fall finns ett starkt intresse av att en skola informeras om att en anställd där misstänks för brott och att det kan finnas förutsättningar för polisen att lämna sekretessbelagda uppgifter om brottsmisstankarna till skolan med stöd av generalklausulen. Det kan till exempel bli aktuellt om misstanken avser brott som riskerar att riktas mot de barn som den misstänkte kommer i kontakt med. JO konstaterade att det inte fanns något i utredningen som tydde på att brottsligheten i det aktuella fallet berörde eleverna på skolan eller andra barn och ungdomar. Det finns inte heller någonting som tydde på att brott hade begåtts på skolans område eller att den brottslighet den anställde misstänktes för innebar någon konkret risk för att eleverna på skolan skulle kunna fara illa. Vid dessa förhållanden var generalklausulen inte var tillämplig. (JO:s dnr 6290-2014)

Av en promemoria, som inkom till Försäkringskassan från Polismyndigheten, framgick bland annat att en försäkrad utan framgång hade eftersökts på sin folkbokföringsadress och att det var ovisst om han vistades i Sverige. Försäkringskassan inledde därför en kontrollutredning och kallade den försäkrade till ett möte för att utreda hans fortsatta rätt till sjukersättning. Försäkringskassan lämnade även uppgift om tid och plats för mötet till Polismyndigheten, som kom till platsen och grep den försäkrade. JO delar Försäkringskassans uppfattning att generalklausulen i 10 kap. 27 § OSL var tillämplig. JO har heller inga invändningar mot Försäkringskassans bedömning att det var uppenbart att intresset av att klara upp de brott den försäkrade var misstänkt för hade företräde framför intresset att skydda hans integritet. Någon kritik uttalas således inte i denna del. Däremot kritiseras Försäkringskassan för bristande dokumentation av kontakterna med Polismyndigheten. (JO:s dnr 6156-2011)

Rättsfall

Socialnämnden hade med anledning av en pågående barnavårdsutredning begärt ut utredningar och journaler från Försäkringskassan. Kammarrätten konstaterade att uppgifterna skulle omfattas av ett starkare sekretesskydd hos socialnämnden än hos Försäkringskassan (26 kap. 1 § OSL). Mot den bakgrunden och att de aktuella uppgifterna skulle användas i en utredning om behov av skydd ansåg kammarrätten att det var uppenbart att socialnämndens intresse av att uppgifterna lämnas ut hade företräde framför det intresse som sekretessen i 28 kap. 1 § OSL skulle skydda. (KRNS 414-13)

Skatteverket hade meddelat Försäkringskassan att det fanns misstanke om felaktig utbetalning av aktivitetsstöd (med stöd av lagen [2008:206] om underrättelseskyldighet vid felaktiga utbetalningar från välfärdssystemen). Försäkringskassan begärde ut handlingar från Skatteverket för att kunna utreda eventuellt återkrav av aktivitetsstöd, men Skatteverket avslog begäran. Försäkringskassan överklagade avslagsbeslutet och regeringen biföll överklagandet med motiveringen att ansvaret för att felaktiga utbetalningar inte görs åligger Försäkringskassan enligt myndighetens instruktion. Försäkringskassan kunde inte avgöra om utbetalningar hade varit felaktiga utan tillgång till de begärda uppgifterna. Med hänsyn bland annat till syftet med den sekretessbrytande underrättelseskyldigheten fanns det enligt regeringen ett betydande intresse för Försäkringskassan att ta del av de sekretessbelagda uppgifterna, som dessutom inte var särskilt integritetskänsliga. (regeringens beslut dnr Fi2016/04431/S3, se även Fi2015/05724/S3).

En handläggare hos Försäkringskassan hade gjort en orosanmälan till socialnämnden och bifogat flera handlingar med sekretesskyddade uppgifter, bland annat läkarintyg i ett ärende om sjukpenning, utan att göra någon sekretessprövning. JO såg mycket allvarligt på detta och Försäkringskassan fick allvarlig kritik för det som kommit fram. I beslutet uttalar sig JO om prövningen enligt generalklausulen. JO skriver att uppgifterna hade kunnat lämnas ut under förutsättning att Försäkringskassan vid en sekretessprövning hade funnit att det var uppenbart att intresset av att socialnämnden fick del av uppgifterna om den enskildes hälsotillstånd hade företräde framför hens intresse av att de förblev skyddade. I kravet på att företrädet ska vara uppenbart ligger att Försäkringskassan i en sådan situation noggrant måste överväga vilka uppgifter som är nödvändiga att lämna ut för att en anmälan till socialnämnden ska vara meningsfull och vilka uppgifter som måste lämnas därhän på grund av sekretess. I den avvägningen ska beaktas å ena sidan möjligheten att ge socialtjänsten information för att kunna hjälpa ett barn i en potentiellt utsatt situation och, å andra sidan, förälderns intresse av att kunna lämna en utförlig beskrivning av sin hälsa i ett ärende om sjukpenning utan att uppgiften sprids till obehöriga. Det får enligt JO anses vara tillräckligt att handläggaren i orosanmälan beskriver de omständigheter som ligger bakom oron för barnet utan att någon annan dokumentation överlämnas. Det är sedan socialnämndens sak att avgöra om det finns skäl att begära in de ytterligare handlingar som nämnden kan behöva för sin prövning. Normalt sett finns det inte skäl för Försäkringskassans handläggare att redan när en orosanmälan görs bifoga läkarintyg och andra handlingar som kommer från hälso- och sjukvården. (JO:s dnr 7010-2020)

Rättsfall

Försäkringskassan hade avslagit en begäran från en arbetsmarknads- och socialnämnd om att få ta del av Försäkringskassans journaler, underlag och utredning rörande en person. I handlingarna fanns uppgifter om en förälders hälsa som omfattades av sekretess enligt 28 kap. 1 § OSL. Nämnden hade begärt att uppgifterna i första hand skulle lämnas ut med stöd av 10 kap. 28 § OSL (jämfört med 14 kap. 1 § 3 SoL) och i andra hand med stöd av 10 kap. 27 § OSL. Nämnden förde fram att handlingarna hade relevans för nämndens utredning av om socialnämnden behövde ingripa till ett barns skydd. Enligt nämnden skulle barnets intresse anses ha företräde framför den enskildes intresse av att uppgifterna inte ska lämnas till en annan myndighet. Man lyfte också att uppgifterna skulle ha starkare sekretesskydd hos nämnden än hos Försäkringskassan. Kammarrätten konstaterade att det inte följde någon generell uppgiftsskyldighet för Försäkringskassan av bestämmelsen i SoL. När det gäller generalklausulen skrev kammarrätten att det avgörande inte är om uppgifterna kommer att omfattas av ett starkare sekretesskydd hos nämnden, utan om det är uppenbart att intresset av att uppgifterna lämnas ut har företräde framför det intresse som sekretessen ska skydda. Det framgick inte några närmare uppgifter om nämndens utredning t.ex. i vilket skede som utredningen befann sig i eller vilken betydelse som uppgifterna skulle kunna ha för nämndens utredning av barnens behov av skydd. Kammarrätten ansåg därför att det inte var uppenbart att nämndens intresse av att handlingarna lämnas ut har företräde framför det intresse som sekretessen ska skydda. (KRNS 4781-23)

5.11 Uppgiftsskyldigheter

10 kap. 28 § första stycket OSL Sekretess hindrar inte att en uppgift lämnas till en annan myndighet, om uppgiftsskyldighet följer av lag eller förordning. […]

En myndighet får lämna en sekretessbelagd uppgift till en annan myndighet om det finns en uppgiftsskyldighet i lag eller förordning. Det betyder att bestämmelser om uppgiftsskyldighet bryter sekretess.

Sådana uppgiftsskyldigheter är vanliga. De kan handla om att Försäkringskassan ska lämna uppgifter till andra myndigheter eller att andra myndigheter ska lämna uppgifter till Försäkringskassan. Uppgifterna ska antingen lämnas på begäran av en annan myndighet eller på Försäkringskassans eget initiativ. Bestämmelser som gäller uppgiftslämnande på eget initiativ är ibland formulerade som att Försäkringskassan ska anmäla något eller underrätta en annan myndighet om något.

Det ska röra sig om en skyldighet att lämna uppgifter. En bestämmelse om att uppgifter får eller kan lämnas innebär inte en sådan uppgiftsskyldighet som avses i 10 kap. 28 § OSL. Läs mer om hur sådana bestämmelser kan bryta sekretess vid tillämpning av generalklausulen i avsnitt 5.10.

För att det ska vara fråga om en sådan uppgiftsskyldighet som avses i paragrafen och som bryter sekretess måste bestämmelsen vara konkret. Den kan handla om att lämna ut uppgifter av ett speciellt slag, gälla en viss myndighets rätt att få del av uppgifter i allmänhet eller avse skyldighet för en viss myndighet att lämna andra myndigheter information. Bestämmelserna om serviceskyldighet i 6 § FL och informationsskyldighet i 6 kap. 5 § OSL är exempel på bestämmelser som inte är tillräckligt konkreta. De är därför inte sådana uppgiftsskyldigheter som avses i 10 kap. 28 § OSL.

Det är viktigt att skilja på olika typer av uppgiftsskyldigheter och att identifiera förutsättningarna för att de ska vara tillämpliga. Att Försäkringskassan är skyldig att lämna uppgifter på begäran av en annan myndighet betyder inte att vi kan lämna ut samma uppgifter på eget initiativ (JO 1999/2000 s. 374). Om bestämmelsen däremot inte innehåller något krav på en begäran kan uppgifter lämnas på eget initiativ.

Det framgår inte alltid exakt av bestämmelsen vilka typer av uppgifter som ska lämnas. Då kan det vara svårt att avgöra om de uppgifter som vi anser bör lämnas verkligen omfattas av uppgiftsskyldigheten. Det kan exempelvis handla om att Försäkringskassan ska underrätta om eller anmäla ett visst förhållande. Om det rör sig om uppgiftslämnande på eget initiativ måste vi själva bedöma vad som kan lämnas ut utan hinder av sekretess. Då är det viktigt att inte lämna ut fler uppgifter än som krävs för att uppfylla syftet med den aktuella uppgiftsskyldigheten (som exempelvis kan handla om att ge en annan myndighet tillräckligt underlag för att vidta någon åtgärd eller inleda ett förfarande). Om det rör sig om uppgiftslämnande på begäran av en annan myndighet är utgångspunkten att det ankommer på den myndigheten att bedöma om de begärda uppgifterna behövs där. Vid osäkerhet går det bra att fråga den andra myndigheten. (Se RÅ 2007 ref. 29 och JO 1996/97 s. 438)

5.11.1 Uppgiftslämnarförordningen (UF)

2 § Försäkringskassan och Pensionsmyndigheten ska på begäran lämna uppgifter om enskilda till domstol, Statens tjänstepensionsverk eller en arbetsmarknadsmyndighet, om uppgifterna behövs där i ärenden enligt socialförsäkringsbalken eller annan jämförbar lagstiftning om ekonomisk förmån för enskilda eller enligt lagen (1991:1047) om sjuklön eller lagen (1993:16) om försäkring mot vissa semesterlönekostnader. 3 § Försäkringskassan och Pensionsmyndigheten ska på begäran lämna uppgifter om enskildas adress, deras arbetsgivares namn och adress samt enskildas ekonomiska förhållanden och den tidsperiod en utgiven ersättning avser till följande myndigheter, om uppgifterna behövs i ärenden där

1. Polismyndigheten,
2. Säkerhetspolisen,
3. åklagarmyndighet,
4. Kronofogdemyndigheten,
5. Skatteverket,
6. Brottsoffermyndigheten,
7. socialnämnd,
8. Kriminalvården,
9. studiestödsmyndighet,
10. myndighet som har hand om ärenden om bostadsbidrag,
11. offentlig sjukvårdshuvudman när det gäller ärenden om avgift för vård på enskild sjukvårdsinrättning,
12. Migrationsverket. Försäkringskassan ska på begäran lämna den myndighet som handlägger ärenden enligt lagen (1994:1811) om disciplinansvar inom totalförsvaret, m.m. uppgift om en enskilds dagpenning enligt 2 kap. 2 § förordningen (1995:239) om förmåner till totalförsvarspliktiga, om uppgiften behövs i ett ärende där.

Försäkringskassan är skyldig att på begäran lämna ut vissa uppgifter om enskilda till domstolar och särskilt angivna myndigheter om uppgifterna behövs i ärenden där enligt 2 och 3 §§ UF.

Enligt 3 § UF ska bland annat uppgifter om enskildas ekonomiska förhållanden och den tidsperiod en utgiven ersättning avser lämnas ut till de myndigheter som räknas upp. Det betyder att Försäkringskassan ska lämna ut bland annat uppgifter om vilka ersättningar som utgått, med vilket belopp, vilka perioder och med vilken SGI. Bestämmelsen ger däremot inte stöd för att lämna ut ytterligare uppgifter, exempelvis om den enskildes hälsa, eller underlag i ärendet som legat till grund för beslut om ersättning.

5.11.2 Lagen om underrättelseskyldighet vid felaktiga utbetalningar

1 § Denna lag gäller sådana bidrag, ersättningar, pensioner och lån för personligt ändamål som enligt lag eller förordning beslutas av Migrationsverket, Försäkringskassan, Pensionsmyndigheten, Centrala studiestödsnämnden, Arbetsförmedlingen, en kommun eller en arbetslöshetskassa och betalas ut till en enskild person (ekonomisk förmån). Denna lag gäller även sådana stöd, bidrag och ersättningar som enligt lag eller förordning beslutas av Försäkringskassan, Arbetsförmedlingen eller en kommun och avser en enskild person, men betalas ut till eller tillgodoräknas någon annan än den enskilde (ekonomiskt stöd). 3 § Om det finns anledning att anta att en ekonomisk förmån eller ett ekonomiskt stöd har beslutats, betalats ut eller tillgodoräknats felaktigt eller med ett för högt belopp, ska underrättelse om detta lämnas till den myndighet eller organisation som har fattat beslutet. Har förmån eller stöd beslutats efter överklagande ska underrättelse i stället lämnas till den myndighet eller organisation som följer av 1 §. Underrättelseskyldigheten gäller inte om det finns särskilda skäl. 4 § Av underrättelsen ska det framgå vilka omständigheter som ligger till grund för antagandet att en ekonomisk förmån eller ett ekonomiskt stöd har beslutats, betalats ut eller tillgodoräknats felaktigt eller med ett för högt belopp.

Genom lagen (2008:206) om underrättelseskyldighet vid felaktiga utbetalningar från välfärdssystemen är Försäkringskassan skyldig att lämna underrättelser till vissa myndigheter. En förutsättning för det är att det finns anledning att anta att en ekonomisk förmån eller ett ekonomiskt stöd har beslutats, betalats ut eller tillgodoräknats felaktigt eller med ett för högt belopp.

Underrättelseskyldigheten gäller oavsett om det finns en begäran om uppgifter eller inte.

Skyldigheten omfattar fall där det finns anledning att anta att en förmån

• har beslutats eller betalats ut med ett för högt belopp
• inte alls skulle ha betalats ut.

Antaganden om kommande felaktiga beslut eller utbetalningar omfattas däremot inte.

Avsikten är inte att vi ska göra någon särskild utredning av felaktigheten. Vi kan utgå från de omständigheter som vi fått kännedom om. Vi behöver inte heller ha någon särskild kännedom om de bestämmelser där förmånen regleras och exempelvis kunna avgöra om två förmåner kan utgå samtidigt. Den ytterligare utredning som kan aktualiseras får göras av den myndighet som kan rätta till felet.

Av underrättelsen ska, förutom grundläggande identifieringsuppgifter, framgå de omständigheter som ligger till grund för antagandet om att en ekonomisk förmån eller ett ekonomiskt stöd har beslutats, betalats ut eller tillgodoräknats felaktigt eller med ett för högt belopp. Dessa omständigheter kommer att variera från fall till fall. Det finns inte något formkrav för underrättelsen. Den kan lämnas både skriftligt och muntligt.

Om den utbetalande myndigheten hör av sig till Försäkringskassan efter att vi har lämnat en underrättelse och vill ha ytterligare information, så ska vi tillämpa de vanliga sekretessbrytande reglerna. Det blir ofta generalklausulen (läs mer i avsnitt 5.10).

Underrättelseskyldigheten gäller inte om det finns särskilda skäl. Exempel på sådana situationer är om den myndighet eller organisation som har fattat beslutet redan känner till felaktigheten och när det handlar om ett enstaka fel som gäller ett försumbart belopp.

Läs mer

Läs mer i vägledningen (2004:1) Kontrollutredning.

5.11.3 Skyldighet för Försäkringskassan att lämna uppgifter

Försäkringskassan är skyldig att lämna uppgifter till andra myndigheter och aktörer i många olika situationer. Exempelvis finns flera uppgiftsskyldigheter i förhållande till Skatteverket, a-kassor, Arbetsförmedlingen och kommuner. Uppgiftsskyldigheterna i uppgiftslämnarförordningen och lagen om underrättelseskyldighet beskrivs mer utförligt i avsnitt 5.11.1 och avsnitt 5.11.2.

Läs mer

På Fia-sidan Uppgiftsskyldigheter finns en förteckning över bestämmelser som handlar om att Försäkringskassan ska lämna uppgifter till andra myndigheter och aktörer.

5.11.4 Skyldigheter att lämna uppgifter till Försäkringskassan

110 kap. 31 § SFB Myndigheter, arbetsgivare och uppdragsgivare, anordnare av personlig assistans samt försäkringsinrättningar ska på begäran lämna Försäkringskassan, Pensionsmyndigheten, Skatteverket och allmän förvaltningsdomstol uppgifter som avser en namngiven person när det gäller förhållanden som är av betydelse för tillämpningen av denna balk. Arbetsgivare och uppdragsgivare är även skyldiga att lämna sådana uppgifter om arbetet och arbetsförhållandena som behövs i ett ärende om arbetsskadeförsäkring.

Många myndigheter, men även andra aktörer, är skyldiga att lämna uppgifter till Försäkringskassan. I de allra flesta fall handlar det om uppgifter som behövs i ärendehandläggningen.

I 110 kap. 31 § SFB finns en bestämmelse som har mycket stor betydelse för Försäkringskassans verksamhet. Av den framgår att myndigheter, arbetsgivare, uppdragsgivare och försäkringsinrättningar är skyldiga att på begäran lämna Försäkringskassan uppgifter om en namngiven person när det gäller förhållanden som är av betydelse för tillämpningen av socialförsäkringsbalken.

Begreppet försäkringsinrättningar syftar på försäkringsbolag och ekonomiska föreningar som bedriver försäkringsverksamhet. Med begreppet namngiven person menas den försäkrade själv (JO:s dnr 2034-2007).

Bestämmelsen har ett mycket brett tillämpningsområde. Den tar sikte på alla uppgifter som Försäkringskassan kan behöva för att handlägga ett försäkringsärende. Till exempel omfattas uppgift om körkortsfoto (kopia av foto), se regeringens beslut den 2 december 2004, N2004/5636/TP.

Privaträttsliga subjekt, till exempel en enskild förskola, omfattas dock inte av uppgiftsskyldigheten i 110 kap. 31 § SFB (JO:s dnr 1566-2005, som gällde motsvarande bestämmelse i 20 kap. 9 § AFL). Skulle förskolan ändå välja att lämna ut uppgifter kommer dessa att finnas i försäkringsärendet och omfattas av socialförsäkringssekretessen.

Eftersom uppgiftsskyldigheten gäller förhållanden som är av betydelse för tillämpningen av SFB gäller den som utgångspunkt inte för sådana förmåner och ersättningar som inte regleras i SFB. I de författningar som reglerar sådana förmåner och ersättningar kan det dock finnas hänvisningar till 110 kap. 31 § SFB (se exempelvis 26 § lagen [1991:1047] om sjuklön).

Utöver uppgiftsskyldigheten i 110 kap. 31 § SFB finns skyldigheter att lämna uppgifter till Försäkringskassan i andra bestämmelser. Uppgiftsskyldigheten i lagen om underrättelseskyldighet beskrivs mer utförligt avsnitt 5.11.2.

Läs mer

På Fia-sidan Uppgiftsskyldigheter finns en förteckning över bestämmelser som handlar om att andra myndigheter och aktörer ska lämna uppgifter till Försäkringskassan.

5.12 När Försäkringskassan får eller kan lämna uppgifter utan hinder av sekretess

Utöver uppgiftsskyldigheter finns även bestämmelser som bryter sekretessen genom att de anger att en myndighet utan hinder av sekretess får eller kan lämna uppgifter till någon annan.

• Ett exempel på en sekretessbrytande bestämmelse är att Försäkringskassan får lämna ut uppgifter om ersättning till försäkrade till ett försäkringsbolag, en försäkringsinrättning eller en arbetsgivare, om uppgifterna behövs för samordning med ersättning därifrån (110 kap. 39 § 1 SFB). Det handlar främst om tids- och beloppsuppgifter, men kan i vissa samordningsfall även gälla slag av förmån och nivå på den.
• Ett annat exempel är att Försäkringskassan till en arbetsgivare utan hinder av sekretess kan lämna ut vissa uppgifter om en arbetstagare när det gäller sjuklön (11 § lagen [1991:1047] om sjuklön).

I avsnitt 5.10 beskrivs bestämmelser som handlar om att vi får eller kan lämna information men som inte är sekretessbrytande. Det är alltså inte samma slags bestämmelser som beskrivs här.

5.13 Sekretess mot utländska myndigheter

8 kap. 3 § OSL En uppgift för vilken sekretess gäller enligt denna lag får inte röjas för en utländsk myndighet eller en mellanfolklig organisation, om inte

1. utlämnande sker i enlighet med särskild föreskrift i lag eller förordning, eller
2. uppgiften i motsvarande fall skulle få lämnas ut till en svensk myndighet och det enligt den utlämnande myndighetens prövning står klart att det är förenligt med svenska intressen att uppgiften lämnas till den utländska myndigheten eller den mellanfolkliga organisationen.

Sekretess gäller även mot utländska myndigheter och mellanfolkliga organisationer. Men det finns möjligheter att i vissa fall lämna ut sekretessbelagda uppgifter, till exempel om det finns särskilda bestämmelser om det i lag eller förordning. Det framgår av 8 kap. 3 § OSL. Sådana särskilda bestämmelser kan finnas i de avtal om social trygghet som Sverige har ingått med andra länder och som införlivats i svensk rätt. I begreppet lag inkluderas även EU-förordningar.

Det finns även en bestämmelse i 110 kap. 39 § SFB som säger att Försäkringskassan på begäran får lämna ut sekretessbelagda uppgifter om ersättningar enligt SFB eller enligt lagstiftning om annan jämförbar ekonomisk förmån till ett utländskt socialförsäkringsorgan, om uppgiften behövs där vid tillämpningen av en internationell överenskommelse som Sverige har anslutit sig till. Bestämmelsen syftar till att myndigheter ska kunna utbyta olika slags upplysningar om enskildas förhållanden för att samordningsregler i avtal om social trygghet eller andra internationella överenskommelser ska kunna fungera.

Det är också möjligt att lämna sekretessbelagda uppgifter till utländska myndigheter om uppgiften i motsvarande situation får lämnas till en svensk myndighet. Det framgår av 8 kap. 3 § OSL. Om en svensk myndighet i motsvarade läge inte skulle ha fått uppgifterna på grund av sekretess, kan inte heller hemliga uppgifter lämnas till en utländsk myndighet. Ytterligare en förutsättning är att det är förenligt med svenska intressen att lämna ut uppgiften. Vid denna bedömning får beaktas bland annat Sveriges intresse av internationellt samarbete med organet i fråga. Prövningen ska göras av den myndighet som ska lämna ut uppgiften. Det innebär att prövningen ska göras av någon som är behörig att fatta beslut på myndighetens vägnar. Vid behov bör samråd ske med Utrikesdepartementet (jfr 10 kap. 8 § RF).

Det är viktigt att komma ihåg att det inte finns någon skyldighet att lämna uppgifter till en utländsk myndighet eller en mellanfolklig organisation, oavsett om de är sekretessbelagda eller inte, om det inte är särskilt föreskrivet en sådan skyldighet.

Läs mer

I Försäkringskassans vägledning (2017:1) Övergripande bestämmelser i SFB, unionsrätten och internationella avtal kan du läsa mer om bland annat EU-förordningar och avtal om social trygghet.