6 Övriga bestämmelser
6.1 Anmälningsskyldighet
Den som får allmänt barnbidrag, förlängt barnbidrag eller flerbarnstillägg ska utan dröjsmål göra en anmälan när vissa förutsättningar som är avgörande för rätten till bidrag ändras. Anmälan ska göras till Försäkringskassan (4–6 §§ BBF).
Anmälningsskyldighet om förändringar som kan påverka rätten till och storleken på EU-familjeförmåner framgår av 110 kap. 46 § SFB och artikel 76.4 i förordning 883/2004.
6.1.1 Allmänt barnbidrag
Den som har allmänt barnbidrag ska anmäla till Försäkringskassan när
- bidragsmottagaren eller barnet lämnar Sverige för en tid som kan antas komma att överstiga sex månader.
Om en utlandsvistelse inte från början har kunnat förutses bli längre än sex månader, ska anmälan göras så snart det kan beräknas att vistelsen kommer att överstiga den tiden. En anmälan om utlandsvistelse ska innehålla uppgift om ändamålet med vistelsen och hur länge utlandsvistelsen beräknas vara (4 § andra stycket BBF).
Anmälan ska också göras i de här situationerna:
- om vårdnaden om barnet ändras
- om det sammanboende upphör som grundat rätten till flerbarnstillägg enligt 15 kap. 12 § SFB.
6.1.2 Flerbarnstillägg
Den som har flerbarnstillägg ska anmäla till Försäkringskassan i de här situationerna:
- om den studerande inte längre bor stadigvarande med bidragsmottagaren
- om de studier upphör som grundat rätt till flerbarnstillägg
- om den studerande gifter sig (5 § BBF).
6.1.3 Förlängt barnbidrag
Den som har förlängt barnbidrag ska anmäla till Försäkringskassan i de här situationerna:
- om vårdnaden om barnet ändras
- om barnet under läsåret avbryter de studier som grundat rätt till förlängt barnbidrag (6 § BBF).
6.1.4 Barn som vårdas i hem för vård eller boende
När ett barn skrivs in i eller ut från ett hem för vård eller boende inom socialtjänsten, ska föreståndaren genast underrätta Försäkringskassan (7 § BBF).
6.2 Ansökan
Den som vill ha en förmån eller vill utöka en tidigare beviljad förmån ska som huvudregel ansöka om det skriftligt (110 kap. 4 § SFB). Det finns undantag från kravet på skriftlig ansökan. Enligt 110 kap. 6 § SFB behöver man inte ansöka om barnbidrag.
Det innebär att rätten till förmånen ska prövas så fort Försäkringskassan får en impuls om att det finns ett barn som kan ha rätt till barnbidrag. Försäkringskassan ska alltid pröva rätten till barnbidrag då någon i anmälan till Försäkringskassan har lämnat uppgifter om flytt till eller arbete i Sverige och då uppgett att personen har barn. Detta gäller oavsett om personen sedan blir försäkrad i Sverige eller inte.
Det finns en situation när det finns ett krav på ansökan för barnbidrag. För att Försäkringskassan ska kunna betala ut förlängt barnbidrag för barn som går i skola utomlands (om svenskt statsbidrag betalas till skolan och om utbildningen i huvudsak motsvarar svensk grundskola) måste föräldern ansöka om detta (110 kap. 6 § SFB). Det gäller dock inte om förordning 883/2004 är tillämplig. Ett sådant krav skulle nämligen strida mot likabehandlingsprincipen förordningen, se nedan i avsnitt 6.2.1.
Läs mer om vad en ansökan ska innehålla i vägledning (2004:7) Förvaltningsrätt i praktiken beskrivs.
6.2.1 Ansökan om barnbidrag som familjeförmån
Försäkringskassan kan inte kräva att personer som omfattas av förordning 883/2004 ska ansöka om barnbidrag eftersom detta skulle strida mot förordningens likabehandlingsprincip. Försäkringskassan ska därför alltid pröva rätten till barnbidrag så fort det kommer in uppgifter om att det finns ett barn som kan ha rätt till familjeförmåner i Sverige. Det gäller oavsett om föräldern har rätt till barnbidrag genom bosättning, arbete, pension och oberoende av hur Försäkringskassan har fått informationen.
Om Försäkringskassan utreder rätten till barnbidrag efter anmälan och förordning 883/2004 är tillämplig ska ansökan och ansökningsdatumet vidarebefordras till det andra medlemslandet eller de andra medlemsländerna som den som ansöker kan ha rätt till familjeförmåner från. Det framgår av förordning 883/2004 och tillämpningsförordning 987/2009. Det datum som anmälan gjorts till Försäkringskassan likställs med ansökningsdatum när uppgifter lämnas vidare till ett annat medlemsland.
6.3 Återbetalningsskyldighet
En person kan bli återbetalningsskyldig om hen genom att lämna oriktiga uppgifter orsakar att bidrag betalas ut felaktigt eller med ett för högt belopp. En person kan också bli återbetalningsskyldig genom att inte fullgöra en uppgifts- eller anmälningsskyldighet (108 kap. 2 § SFB).
En person kan bli återbetalningsskyldig även om den felaktiga utbetalningen inte är orsakad av hen. Det gäller när bidrag har betalats ut felaktigt eller med ett för högt belopp och personen skäligen borde ha insett detta (108 kap. 2 § SFB).
De gemensamma reglerna om återbetalningsskyldighet inom socialförsäkringen finns i vägledning (2024:02) Återbetalning.
Läs om hur du hanterar ett överlämnande om återbetalningsskyldighet i Försäkrings-kassans produktionsprocess (2017:01) Återbetalning.
6.4 Utredningsansvar
110 kap. 13 § SFB
Den handläggande myndigheten ska se till att ärendena blir utredda i den omfattning som deras beskaffenhet kräver.
Den enskilde är skyldig att lämna de uppgifter som är av betydelse för bedömningen av frågan om ersättning eller i övrigt för tillämpningen av denna balk. För sådant uppgiftslämnande gäller även 4 § andra stycket, om inte särskilda skäl talar mot det.
Utredningsansvaret innebär att om det är osäkert hur det faktiskt förhåller sig ska vi utreda detta. Försäkringskassan ska se till att alla ärenden blir utredda i den omfattning som de kräver. Syftet med utredningen är att klarlägga de faktiska förhållanden som är relevanta så att ett beslut som överensstämmer med dessa förhållanden kan fattas. Det kan innebära att vi till exempel vänder oss till en annan myndighet för att begära in uppgifter eller kontaktar den enskilde och begär komplettering. Enligt 110 kap. 14 § 1 SFB kan vi göra en förfrågan hos arbetsgivaren eller någon annan som kan antas kunna lämna uppgifter i ärendet om förhållanden som gäller den försäkrade som har betydelse för tillämpningen av SFB. Myndigheter, arbetsgivare, uppdragsgivare och försäkringsinrättningar ska på begäran lämna uppgifter om namngivna personer till bland annat Försäkringskassan när det gäller förhållanden som har betydelse för tillämpningen av SFB (110 kap. 31 § SFB).
Efter utredning i ärendet ska Försäkringskassan göra en helhetsbedömning av alla relevanta omständigheter för att se om det är sannolikt att det finns en rätt till barnbidrag. Om t.ex. de uppgifter som den enskilde själv lämnat på ett tydligt sätt stödjs av andra uppgifter och det inte finns något som med viss styrka talar för motsatsen bör det anses sannolikt att rätt till barnbidrag finns.
Läs mer om utredningsansvar, beviskrav och i vilka situationer uppgifter ska lämnas på heder och samvete i vägledning (2004:7) Förvaltningsrätt i praktiken.
6.5 Beslut
När det gäller indragning och nedsättning av allmänt barnbidrag, förlängt barnbidrag och flerbarnstillägg tillämpas bestämmelserna i 110 kap. 52 och 53 §§ SFB.
Bestämmelserna om interimistiska beslut finns i 112 kap. 2 och 3 §§ samt 108 kap. 10 § SFB.
Vid ändring, omprövning och överklagande av beslut tillämpas reglerna i 113 kap. SFB.
Läs mer i följande vägledningar:
- (2004:7) Förvaltningsrätt i praktiken
- (2001:7) Omprövning och överklagande av Försäkringskassans beslut
- (2018:1) Rättelse och ändring av beslut
6.5.1 Underrättelse om beslut
När Försäkringskassan har fattat beslut om barnbidrag ska den förälder som beslutet berör underrättas om beslutet. Enligt huvudregeln i 21 § FL ska föräldern få en individuell underrättelse. Om beslutet rör båda föräldrarna, ska de få varsin under-rättelse. Försäkringskassan ska alltså skicka varsitt beslutsbrev även när det är två föräldrar som exempelvis bor tillsammans och har lämnat en gemensam anmälan om mottagare av barnbidrag.
Läs mer om vem som ska underrättas beslut i vägledning (2004:7) Förvaltningsrätt i praktiken.