4 Särskilt högriskskydd

4.1 Inledning

Detta kapitel beskriver särskilt högriskskydd enligt SjLL. Särskilt högriskskydd innebär

• att en arbetstagare kan slippa karensavdrag när han eller hon blir sjuk
• att arbetsgivaren får sina sjuklönekostnader ersatta av Försäkringskassan.

Även SFB innehåller bestämmelser om särskilt högriskskydd och avser arbetslösa och egna företagare, se vägledning (2015:01) Sjukpenning, rehabilitering och rehabiliteringsersättning.

4.1.1 Bakgrund och syfte

Reglerna om ett särskilt högriskskydd för arbetstagare med omfattande sjukfrånvaro kom i samband med att ett nytt sjuklönesystem infördes den 1 januari 1992. I för-arbetena till lagen om sjuklön konstaterade lagstiftaren att situationen på arbetsmarknaden kan bli besvärlig för den som ofta är sjuk eller har ett arbetshandikapp (prop. 1990/91:181 s. 51). Man poängterade att det nya sjuklönesystemet inte fick leda till att situationen förvärrades för dessa personer. Mot den bakgrunden infördes reglerna om en särskild ersättning som innebär att dessa arbetstagare i väsentligt lägre grad belastar den enskilda arbetsgivaren kostnadsmässigt. Det särskilda högriskskyddet innebär även att arbetsgivare till en arbetstagare med beslut om särskilt högriskskydd kan ansöka om ersättning för kostnader för utbetald sjuklön.

År 1997 utökades det särskilda högriskskyddet till att även gälla personer som riskerade att få en eller flera långa sjukperioder. Motiveringen till detta var att en längre sjuklöneperiod annars kunde medföra att personer med omfattande sjukfrånvaro skulle få det svårare på arbetsmarknaden. (Prop. 1996/97:63 s. 65 f.)

År 2002 utökades det särskilda högriskskyddet till att även gälla för donatorer av organ och vävnader. Försäkringskassan skulle nu kunna besluta om särskilt högriskskydd när en person blivit aktuell för donationsingrepp eller utredning om sådant ingrepp. Motiveringen var att undvika att presumtiva donatorer skulle hamna i konflikt med sina arbetsgivare på grund av att sjuklönekostnader uppstod. Donatorer ska inte heller behöva få någon inkomstförlust till följd av karensregeln. (Prop. 2001/02:9 s. 49 f.)

År 2010 skedde en ytterligare förändring inom det särskilda högriskskyddet. Den som haft eller bedömts ha haft rätt till aktivitetsersättning under någon av de senaste tolv kalendermånaderna ska kunna få beslut om särskilt högriskskydd oavsett vad som kan antas gälla beträffande den sökandes framtida sjukperioder. Syftet var att underlätta inträde på arbetsmarknaden för unga personer som haft aktivitetsersättning. (Prop. 2008/09:194 s. 18 f.)

Syftet med högriskskyddet är alltså att skydda personer som har en sjukdom eller ett funktionshinder från inkomstbortfall till följd av karensregeln. Högriskskyddet ska dessutom förbättra arbetstagares situation på arbetsmarknaden genom att arbets-givarens kostnader för deras sjukfrånvaro minskar.

4.2 Grundläggande förutsättningar för rätt till särskilt högriskskydd

De grundläggande bestämmelserna för rätt till särskilt högriskskydd finns i 13 § första till tredje stycket SjLL:

13 § första till tredje stycket SjLL Försäkringskassan får, efter skriftlig ansökan, besluta om särskilt högriskskydd för en arbetstagare som är försäkrad för sjukpenning enligt 24–28 kap. social- försäkringsbalken. Ett sådant beslut får meddelas om den sökande har en sjukdom som under en tolvmånadersperiod

1. kan antas medföra ett större antal sjukperioder, eller
2. medför risk för en eller flera längre sjukperioder. Ett beslut som avses i första stycket första meningen får även meddelas för en sjukperiod när den sökande som givare av biologiskt material enligt lagen (1995:831) om transplantation m.m. har rätt till sjuklön till följd av ingrepp för att ta till vara det biologiska materialet eller förberedelser för sådant ingrepp. Detsamma gäller när den sökande uppburit eller bedömts ha haft rätt till aktivitetsersättning enligt socialförsäkringsbalken under någon av de senaste tolv kalendermånaderna före månaden för ansökan hos Försäkringskassan. För den som avses i första stycket 1 och andra stycket första meningen ska 15 och 16 §§ tillämpas på sökanden och dennes arbetsgivare. För den som avses i första stycket 2 och andra stycket andra meningen ska endast 16 § tillämpas.

4.2.1 Försäkrad

Arbetstagaren måste vara försäkrad för sjukpenning enligt 24–28 kap. SFB. Det krävs alltså att man är försäkrad för arbetsbaserade förmåner när särskilt högriskskydd beviljas enligt SjLL.

Läs mer

Läs om hur du avgör om en person är försäkrad för arbetsbaserade förmåner i vägledning (2017:1) Övergripande bestämmelser i SFB, unionsrätten och internationella avtal.

4.2.2 Ansökan om särskilt högriskskydd

En ansökan om särskilt högriskskydd ska vara skriftlig. Det är bara den försäkrade som kan ansöka om särskilt högriskskydd. Arbetsgivaren kan alltså inte ansöka för en anställds räkning, eftersom det är viktigt att den försäkrade själv får välja om särskilda regler ska påverka henne eller honom vid sjuklön (prop. 1990/91:181 s. 52).

Försäkringskassan har en blankett för ansökan om särskilt högriskskydd som bör användas. Blanketten gör ingen skillnad på om den försäkrade ansöker om särskilt högriskskydd enligt reglerna i SFB eller i SjLL.

Om någon skriftligen meddelar Försäkringskassan att han eller hon önskar få särskilt högriskskydd ska det anses som en ansökan, även om ansökningsblanketten inte har använts.

Den dagen då ansökan eller meddelandet kom in till Försäkringskassan betraktas som ansökningsdag (19 och 22 §§ FL).

4.2.3 När kan särskilt högriskskydd beviljas?

Försäkringskassan kan bevilja särskilt högriskskydd till en arbetstagare som

• har en sjukdom som kan antas medföra ett större antal sjukperioder under en tolvmånadersperiod (13 § första stycket 1 SjLL)
• har en sjukdom som medför risk för en eller flera längre sjukperioder under en tolvmånadersperiod (13 § första stycket 2 SjLL)
• ska genomgå en donation eller förberedelser för en donation av egna organ eller vävnader (13 § andra stycket SjLL)
• under någon av de senaste tolv kalendermånaderna före ansökningsmånaden haft eller bedömts ha haft rätt till aktivitetsersättning (13 § andra stycket SjLL).

Läs mer om respektive situation i avsnitt 4.3–4.5.

4.3 Bedömning av större antal eller längre sjukperioder

Särskilt högriskskydd kan beviljas personer som förväntas ha antingen ett större antal kortare eller en eller flera längre sjukperioder under ett år.

Bestämmelserna om det särskilda högriskskyddet bör tillämpas restriktivt. Det är bara försäkrade med medicinskt väl dokumenterade sjukdomstillstånd som ska beviljas särskilt högriskskydd. Om Försäkringskassan inte har tillräcklig kännedom om den försäkrades sjukdom krävs det att den försäkrades uppgifter styrks med ett läkar-utlåtande. (Bet 1990/91:SfU9 s. 12 och prop. 1996/97:63 s. 67)

Större antal sjukperioder

Med uttrycket större antal menas att antalet avslutade sjukperioder under en tolv-månadersperiod kan bedömas överstiga tio stycken. (Prop. 1990/91:181 s. 78–79)

När Försäkringskassan ska bedöma om en person kan förväntas ha sådana sjuk-perioder det kommande året, ska vi utgå från vilken sjukdom personen har och hur arbetsförmågan förväntas påverkas av sjukdomen. Det ska vara en sjukdom som ger en medicinskt orsakad nedsättning av arbetsförmågan. Arbetsförmågan behöver dock inte vara nedsatt hela tiden. Det finns sjukdomar som bara ger symtom under vissa perioder. Ett exempel på detta är pollenallergi som kan leda till svåra arbetshindrande sjukdomssymtom, bland annat astma, under vår och sommar. (Jfr prop. 1990/91:59 s. 30)

Ibland kan det vara svårt att bestämma vilken medicinsk faktor som orsakar att arbetsförmågan är nedsatt. Det gäller till exempel vid besvär från ryggen eller andra rörelseorgan, som inte alltid kan härledas till några påvisbara sjukliga förändringar. Om en person under flera år i rad har haft besvär från ett visst område av kroppen måste det ibland antas att det finns en medicinsk faktor som orsakar besvären, även om det inte finns några klara fynd som gör diagnosen säker. Då måste Försäkringskassan göra en helhetsbedömning av personens situation och särskilt lägga vikt vid hans eller hennes vilja att gå igenom föreslagna läkarundersökningar och att följa läkarens anvisningar. (Jfr prop. 1990/91:59 s. 31)

Rättsfall

Kammarrätten har i ett mål om särskilt högriskskydd uttalat att Försäkringskassan vid sin prövning borde ha beaktat samtliga av den försäkrades sjukdomar (KRSU 819-08). Bedömningen ska alltså göras med utgångspunkt i alla sjukdomar som den försäkrade har.

En eller flera längre sjukperioder

Med uttrycket längre sjukperiod menas fler än 28 dagars sjukfrånvaro i följd. Detta gäller personer som har eller har haft en fastställd sjukdom. En sådan sjukdom medför inte att han eller hon är frånvarande från arbetet så ofta, men enligt medicinsk vetenskap med-för den en uppenbar risk för en eller flera längre sjukperioder eller återfall. Det kan gälla personer som har eller har haft sjukdomar som medför risk för att de återinsjuknar under längre perioder eller får följdsjukdomar. (Prop. 1996/97:63 s. 67)

4.3.1 Sjukdomsbegreppet

En sjukdom som ger rätt till särskilt högriskskydd är antingen en kroppslig eller psykisk sjukdom eller ett följdtillstånd efter sjukdom.

Det finns ingen definition av sjukdomsbegreppet vare sig i lagtexten eller i förarbetena. Därför går det inte att göra någon förteckning över de sjukdomstillstånd som kan ge rätt till särskilt högriskskydd, utan Försäkringskassan måste göra en bedömning av förhållandena i varje enskilt ärende.

Läs mer

Läs vidare om sjukdomsbegreppet i vägledningen (2015:1).

4.3.2 Vid pågående sjukperiod

En ansökan om särskilt högriskskydd måste inte göras före en sjukperiod, utan det går även bra att ansöka under en pågående sjukperiod.

När någon ansöker om särskilt högriskskydd under en pågående sjukperiod är det viktigt att Försäkringskassan får tillgång till ett medicinskt underlag med en prognos. Om Försäkringskassan inte kan göra en bedömning av prognosen ska ansökan avslås. Anledningen till att det inte går att göra en prognos kan till exempel vara att det inte går att avgöra när arbetsförmågan kommer att återfås eller i vilken omfattning den försäkrade kommer att arbeta. När någon ansöker om särskilt högriskskydd under en pågående sjukperiod, så är det viktigt att komma ihåg att förutom att bevilja för flera korta sjukfall så finns även möjligheten att bevilja för en eller flera längre sjukperioder.

En försäkrad med partiell sjukersättning kan ansöka om särskilt högriskskydd för samma sjukdom som han eller hon blivit beviljad sjukersättning eller aktivitetsersättning för. Prövningen ska då gälla risk för ökad sjukfrånvaro utöver den partiella sjukersättningen eller aktivitetsersättningen.

4.3.3 Prognos och bedömning av sjukhistorik

Försäkringskassan ska göra en prognos av i vilken omfattning den medicinska faktorn kan leda till sjukperioder. Prognosen bör avse den närmaste tolvmånadersperioden. Prognosen ska göras både för att bedöma om det finns risk för ett större antal sjukperioder eller om det finns risk för en eller flera längre sjukperioder. (Prop. 1990/91:59 s. 30 f., prop. 1990/91:181 s. 52 och prop. 1996/97:63 s. 65 f.)

För att Försäkringskassan ska kunna göra en prognos behövs olika slags uppgifter. Det kan exempelvis vara sjukhistorik och uppgifter om sjukdomen från den försäkrade själv och från den behandlande läkaren. När det gäller uppgifter om sjukhistorik är det viktigt att komma ihåg att det är risken för framtida sjukperioder som ska bedömas. Det gäller både vid bedömning av om det finns risk för att den försäkrade ska få ett större antal sjukperioder och vid bedömning av om det finns risk för en eller flera längre sjukperioder under ett kalenderår. Enligt förarbetena ska uppgifter om tidigare sjukhistorik användas med försiktighet när Försäkringskassan gör prognoser. Det gäller speciellt när en försäkrad nyligen har insjuknat eller när tillståndet har förvärrats. (Prop. 1990/91:59 s. 30 f. och 1990/91:181 s. 79)

Rättsfall

I ett mål i FÖD prövades ett fall där den försäkrade hade cystisk fibros. FÖD framhöll att en del av de sjukperioder som den försäkrade tidigare hade haft hade samband med hennes kroniska sjukdom, men att sambandet i andra fall var tvivelaktigt. FÖD lyfte också fram att kärnan i Försäkringskassans bedömning ska vara en prognos inför framtiden. Prognosen ska gälla antalet sjukperioder under tolv månader från beslutsdagen. Uttrycket ”kan antas” innebär ett krav på en objektiv grund för att sjukdomen kommer att medföra så frekventa sjukperioder. När Försäkringskassan ska pröva om förutsättningarna är uppfyllda bör alla omständigheter av betydelse beaktas. Det behöver inte bara vara tidigare sjukfall utan även andra omständigheter kan bli avgörande. Som exempel på andra omständigheter nämns sjukdomens allmänna karaktär, nyligen inträffade komplikationer eller förändringar i symtombilden, utsikterna till förbättring genom pågående eller planerad behandling och sådana ändringar i den försäkrades arbetsförhållanden som påverkar möjligheterna att arbeta trots sjukdomen. (Jfr FÖD 1995:24)

Det finns inte någon förteckning över vilka sjukdomsgrupper som kan anses som kroniska. Det finns inte heller någon definition av vad som är att betrakta som en långvarig sjukdom. Genom att göra en prognos angående den framtida sjukfrånvaron bedöms varje enskilt ärende. (Prop. 1990/91:181 s. 51)

4.4 Bedömning vid donation

Försäkringskassan kan också besluta om särskilt högriskskydd när en försäkrad har rätt till sjuklön till följd av ingrepp i samband med donation eller förberedelser för donation av egna organ eller vävnader enligt lagen om transplantation m.m. Även sjukperioder som har ett samband med donationen och som sker efter själva transplantationen kan ersättas enligt reglerna för särskilt högriskskydd (bet 2001/02: SfU5 s. 8).

Reglerna omfattar även försäkrade som inför en eventuell donation genomgått undersökningar och provtagningar men där det av olika skäl inte blir aktuellt att donera organ eller vävnader (prop. 2001/02:9 s. 51).

Vid donation är det förberedelserna, ingreppet och konvalescensen i samband med donationen som ger rätt till särskilt högriskskydd. Det är bara personer som ska donera som kan få särskilt högriskskydd för den sjukperiod som en operation resulterar i.

Det finns inte något hinder för den försäkrade att ansöka om särskilt högriskskydd efter det att han eller hon börjat gå på förberedande utredningar inför donation eller efter det att donationen genomförts.

Donation utomlands

En försäkrad kan vara berättigad till särskilt högriskskydd även när donationen sker utomlands. Detsamma gäller när till exempel förberedelser för donation sker i Sverige och själva ingreppet sker utomlands. Den som ska donera ett organ måste dock uppfylla kriterierna för att ha rätt till särskilt högriskskydd.

4.5 Bedömning efter aktivitetsersättning

Försäkringskassan kan besluta om särskilt högriskskydd för en arbetstagare som under någon av de senaste tolv kalendermånaderna före ansökningsmånaden haft eller bedömts ha haft rätt till aktivitetsersättning. Det gäller oavsett vad som kan antas gälla beträffande den försäkrades framtida sjukperioder, det görs alltså ingen prognos i ärendet (prop. 2008/09:194 s. 191).

Eftersom det inte görs någon prognos angående framtida sjukperioder i ärendet finns det heller inget krav på att personen ska lämna ett läkarutlåtande när han eller hon ansöker om särskilt högriskskydd och har haft aktivitetsersättning. Om det behövs information om personens medicinska status så kan man ta hjälp av det läkarutlåtande som bör finnas i aktivitetsersättningsärendet (prop. 2008/09:194 s. 30).

Även den som har eller har haft sin aktivitetsersättning vilande under någon av de senaste tolv kalendermånaderna omfattas av bestämmelserna (prop. 2008/09:194 s. 19).

Den som har haft aktivitetsersättning kan naturligtvis också ansöka om att få särskilt högriskskydd när det finns risk för ett större antal sjukperioder. Bedömningen görs då på samma sätt för denna grupp som för övriga som ansöker om särskilt högriskskydd.

4.6 Beslut

13 § fjärde stycket SjLL Ett beslut enligt första och andra styckena ska avse den sökandes samtliga anställningar. Ett beslut enligt första stycket ska gälla från och med den kalendermånad då ansökan gjordes hos Försäkringskassan eller från och med den senare kalendermånad som anges i beslutet. Detta beslut gäller till och med den dag som anges i beslutet eller, om det finns särskilda skäl, tills vidare. Beslutet ska upphävas om villkoret enligt första stycket andra meningen 1 eller 2 inte längre är uppfyllt. Om beslutet upphävs ska Försäkringskassan på lämpligt sätt underrätta arbetsgivaren om detta. Ett beslut enligt andra stycket andra meningen ska gälla under tolv kalendermånader, räknat från och med månaden efter den då beslutet meddelades.

Försäkringskassans beslut om särskilt högriskskydd gäller arbetstagarens samtliga anställningar.

4.6.1 Vid större antal eller längre sjukperioder eller vid donation

Ett beslut om särskilt högriskskydd gäller alla sjukperioder – oavsett diagnos – som den försäkrade drabbas av under den tid beslutet gäller. Det gäller dock inte vid beslut om särskilt högriskskydd vid donation. Då måste det finnas ett orsakssamband mellan sjukperioderna och donationen (bet 2001/02:SfU5 s. 8).

Det särskilda högriskskyddet gäller för den tid som anges i Försäkringskassans beslut. Även om Försäkringskassans prognos avser den närmaste tolvmånadersperioden så finns det inget som säger att beslutet ska avse just ett år. Beslutet kan omfatta kortare eller längre tid än ett år om det är lämpligt. Beslutet ska dock aldrig avse längre period än den tid som den försäkrade bedöms uppfylla villkoren för särskilt högriskskydd.

Om det finns särskilda skäl för det ska beslutet gälla tills vidare. Ett sådant särskilt skäl kan vara att den försäkrade har en kronisk sjukdom som kan förväntas orsaka återkommande nedsättning av arbetsförmågan för lång tid framöver (prop. 1990/91:59 s. 31).

Ett beslut om särskilt högriskskydd för donatorer kan endast beviljas för en eller flera sjukperioder när den försäkrade har rätt till sjuklön till följd av ett ingrepp för att ta tillvara biologiskt material eller förberedelser för ett sådant ingrepp. Även sjukperioder som har ett samband med donationen och som sker efter själva organtransplantationen, i konvalescensperioden, kan ersättas enligt reglerna för särskilt högriskskydd (bet. 2001/02:SfU5 s. 8). Ett beslut om särskilt högriskskydd på grund av donation bör därför begränsas till den tidsperiod som förberedelser, ingrepp och konvalescens kan beräknas att ta.

När särskilt högriskskydd har beviljats för viss tid och den försäkrade vill ha fortsatt högriskskydd efter det att beslutet har upphört att gälla, måste han eller hon ansöka på nytt.

När börjar beslutet gälla?

Enligt bestämmelsen 13 § fjärde stycket SjLL ska ett beslut om särskilt högriskskydd vid ett större antal sjukperioder eller längre sjukperioder gälla från och med den kalendermånad när ansökan gjordes hos Försäkringskassan, eller från och med den senare kalendermånad som anges i beslutet.

Bestämmelsen i 13 § fjärde stycket andra meningen SjLL gäller dock inte beslut om särskilt högriskskydd vid donation. Därför kan ett beslut om särskilt högriskskydd vid donation beviljas för tid före ansökningsmånaden.

Beslut vid såväl större antal som längre sjukperioder

Om en försäkrad uppfyller kraven både för det särskilda högriskskyddet för ett större antal sjukperioder och för en eller flera längre sjukperioder, bör han eller hon få ett beslut om särskilt högriskskydd för ett större antal sjukperioder (prop. 1996/97:63 s. 68). Ett sådant beslut anses nämligen vara mest förmånligt eftersom den försäkrade kan få sjuklön utan karensavdrag i varje sjukperiod.

Upphävande av beslut

Ett beslut om särskilt högriskskydd ska upphävas om villkoren för beslutet inte längre är uppfyllda. Det gäller beslut för ett större antal sjukperioder och för längre sjukperioder. När Försäkringskassan får veta att det finns sådant som talar för att den försäkrade inte längre uppfyller förutsättningarna för beslutet ska beslutet upphävas (prop. 1990/91:59 s. 31). Den försäkrades sjukdomstillstånd kan ha förbättrats av olika anledningar. Det kan till exempel ha tagits fram nya mediciner eller operationsmetoder som gör att den som tidigare drabbats av återkommande sjukperioder inte längre gör det.

Ett beslut om att upphäva tidigare beslut om särskilt högriskskydd får endast göras framåt i tiden.

Det finns ingen särskild bestämmelse om upphävande av beslut om särskilt högrisk-skydd vid donation. Eftersom ett sådant beslut bara gäller sjukperioder som har orsakssamband med en donation eller utredning inför en eventuell donation, finns det normalt inte anledning att upphäva ett sådant beslut.

Övergångsbestämmelser

För den som har fått ett beslut om särskilt högriskskydd enligt 13 § SjLL före den 1 januari 2019 ska en karensdag likställas med ett tillfälle med karensavdrag (p. 3 i övergångsbestämmelserna till lagen [2018:648] om ändring i lagen [1991:1047] om sjuklön).

4.6.2 Efter aktivitetsersättning

För den som har fått eller bedömts ha haft rätt till aktivitetsersättning ska ett beslut om särskilt högriskskydd vid risk för längre sjukperioder gälla under tolv kalendermånader. Tolvmånadersperioden räknas från och med månaden efter den månad då Försäkringskassan har meddelat sitt beslut om särskilt högriskskydd. I de fall Försäkringskassan har avslagit en ansökan om särskilt högriskskydd, men en förvaltningsdomstol senare, efter överklagande, beviljar särskilt högriskskydd ska beslutet gälla från och med månaden efter den månad då domstolen meddelat sitt beslut. (Prop. 2008/09:194 s. 19)

Eftersom möjligheten att få särskilt högriskskydd utan prövning av prognosen för sjukfrånvaro är begränsad till tolv månader ska en ny ansökan om särskilt högriskskydd därefter prövas utifrån om den försäkrade löper risk att få ett större antal sjukperioder eller en eller flera längre sjukperioder.

4.7 Läkarutlåtande

14 § SjLL En arbetstagare som har gjort ansökan enligt 13 § första stycket är skyldig att genomgå undersökning av läkare eller tandläkare och att ge in utlåtande över undersökningen, om Försäkringskassan finner att det behövs för ärendets bedömning. För arbetstagarens utgifter för undersökningen och för utlåtande över undersökningen lämnas ersättning av Försäkringskassan i enlighet med föreskrifter som meddelas av regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer.

Om Försäkringskassan bedömer att det behövs för ärendets bedömning ska ett läkarutlåtande för särskilt högriskskydd lämnas in till Försäkringskassan. Det blir aktuellt när det handlar om särskilt högriskskydd vid ett större antal sjukperioder eller vid en eller flera längre sjukperioder.

4.8 Vad innebär beslutet?

4.8.1 Inget karensavdrag vid större antal sjukperioder eller donation

15 § SjLL Om ett beslut enligt 13 § första stycket 1 eller andra stycket första meningen gäller för arbetsgivaren betalas sjuklön ut till arbetstagaren utan sådant avdrag som avses i 6 § andra stycket. Till en sjöman på fartyg som inte uteslutande går i inre fart betalas sjuklön ut utan sådant avdrag som avses i 6 § andra stycket. Med inre fart avses detsamma som i 64 kap. 6 § inkomstskattelagen (1999:1229).

Bestämmelsen innebär att arbetstagaren får sjuklön utan karensavdrag när hon eller han har ett beslut om särskilt högriskskydd vid ett större antal sjukperioder eller vid beslut om särskilt högriskskydd vid donation.

Vid ett beslut om särskilt högriskskydd för längre sjukperioder eller efter aktivitets-ersättning har arbetstagaren däremot karensavdrag.

4.8.2 Ersättning till arbetsgivare för sjuklönekostnader

Arbetsgivare med anställda som har beslut om särskilt högriskskydd har rätt till ersättning för de sjuklönekostnader som uppstår. Utbetalning görs efter skriftlig ansökan från arbetsgivaren, men ersättningen betalas inte för längre tid tillbaka än tolv månader före ansökningsmånaden.

16 § SjLL En arbetsgivare hos vilken ett beslut enligt 13 § gäller har rätt till ersättning av Försäkringskassan för de kostnader för sjuklön som han har haft för arbetstagaren enligt denna lag. Utbetalning görs av Försäkringskassan efter skriftlig ansökan av arbetsgivaren. Ersättning får inte lämnas för längre tid tillbaka än tolv månader före ansöknings- månaden.

Vad får arbetsgivaren ersättning för?

Arbetsgivaren kan begära ersättning för sjuklönekostnader från Försäkringskassan för dag 1–14 i sjukperioden.

I beräkningen av ersättningen ingår

• de kostnader som arbetsgivaren haft för sjuklön för arbetstagaren (oftast ersättning för kostnader i sjuklöneperioden med som högst 80 procent av lönen och de anställningsförmåner som arbetstagaren går miste om till följd av sjukfrånvaro)
• kostnader för arbetsgivaravgifter enligt socialavgiftslagen (2000:980)
• allmänna löneavgifter enligt lagen (1994:1920) om allmän löneavgift.

Att det endast är ovanstående kostnader som arbetsgivaren blir ersatt för framgår även i en dom från HFD (RÅ 1998 ref. 38). Där klargörs att arbetsgivaren inte har rätt till ersättning för exempelvis semesterlönerätt som tjänas in under sjukperioden eller avtalade avgifter för försäkringar.

4.9 Metodstöd – Efterkontroll av tillsvidarebeslut

Om du har beviljat särskilt högriskskydd tills vidare är det lämpligt att göra en efter-kontroll vart tredje år. På så vis kan du se om den försäkrade fortfarande behöver särskilt högriskskydd och om han eller hon fortfarande uppfyller kraven för förmånen. Omständigheterna i ärendet kan ha ändrats genom att den medicinska forskningen gått framåt och det finns ny medicinsk behandling. Det kan givetvis finnas indikationer i ett ärende som gör att det är lämpligt med tätare kontroller. Om den försäkrade har en kronisk sjukdom och omständigheterna inte har ändrats, till exempel om man med säkerhet vet att tillståndet inte kommer förbättras, så behöver ingen ytterligare utredning göras i ärendet.

Vid en kontroll ska du bedöma om den försäkrade fortfarande har rätt till särskilt högriskskydd. Om det inte finns någon sjukhistorik som visar på många korta eller längre sjukperioder under de senaste åren kan det i dessa fall vara nödvändigt att ta in nya medicinska underlag för att bedöma om det fortfarande finns förutsättningar för särskilt högriskskydd.