6 Beslut
I det här kapitlet kan du läsa om
- Försäkringskassans beslut i allmänhet
- kommunicering inför beslut
- anstånd
- interimistiska beslut
- beslut om förlängning utan ansökan
- beslut om förlängd merkostnadsersättning när ett barn avlidit
- beslut angående ändring av tidigare fattat beslut
- begäran om omprövning och överklagande av beslut.
6.1 Allmänt om Försäkringskassans beslut
Vem som får fatta beslut om merkostnadsersättning framgår av Ansvars- och delegationsordning för avdelningen för funktionsnedsättning och varaktigt nedsatt arbetsförmåga (FV). Beslut i ärenden om merkostnadsersättning fattas av en särskilt utsedd beslutsfattare efter föredragning eller av en utredare.
Försäkringskassans vägledning (2004:7) Förvaltningsrätt i praktiken beskriver utförligt vad som gäller när Försäkringskassan ska besluta i ett ärende. Där kan du till exempel läsa om
- den särskilda beslutsordningen
- motivering av beslut
- interimistiska beslut
- beslut vid dröjsmålstalan
- avvikande mening
- kommunicering
- anstånd.
Försäkringskassans vägledning (2001:7) Omprövning och överklagande av Försäkringskassans beslut beskriver vad som gäller när någon begär omprövning av ett beslut eller överklagar det. Försäkringskassans vägledning (2018:1) Rättelse av beslut och ändring av beslut enligt socialförsäkringsbalken och förvaltningslagen beskriver vad som gäller när ett beslut ska rättas.
I Försäkringskassans riktlinjer (2005:14) Att skriva kommuniceringsbrev och beslutsbrev i Försäkringskassan finns beskrivet hur Försäkringskassans kommuniceringsbrev och beslutsbrev ska vara uppbyggda. Där finns också exempel på hur man kan formulera sig för att den som får brevet lättare ska kunna förstå dess innehåll.
6.2 Beslut som fattas av utredaren
Vissa beslut får fattas av utredaren. Följande är exempel på sådana beslut.
- Beslut om att rätten till merkostnadsersättning ändras eller upphör på grund av dödsfall.
- Beslut om avslag i de fall grunden för avslaget är att den sökande eller förälder och i förekommande fall barn inte omfattas eller har omfattats av socialförsäkringen enligt bestämmelserna i 3–7 kap. SFB eller motsvarande äldre bestämmelser.
- Beslut om merkostnadsersättning där den sökande inte är förälder eller likställd med förälder för en person under 21 år.
- Beslut om merkostnadsersättning där den sökande är 18 år–21 år och har en underhållsskyldig förälder.
- Beslut om merkostnadsersättning där ansökan endast avser tid då vårdbidrag lämnas för samma barn och tid eller där ansökan om merkostnadsersättning endast avser tid då handikappersättning har lämnats för samma tid.
- Beslut om ändrad fördelning av merkostnadsersättning när de sökande är överens.
- Beslut om merkostnadsersättning där den sökandes funktionsnedsättning ligger till grund för ansökan och de kostnader som åberopas inte uppgår till minst 25 procent av prisbasbeloppet.
- Beslut om merkostnadsersättning när barns funktionsnedsättning ligger till grund för ansökan och de sammanlagda åberopade kostnaderna som avser barnet eller barnen inte uppgår till minst 25 procent av prisbasbeloppet.
- Beslut om merkostnadsersättning för en sökande som är 21 år eller äldre, som är blind eller gravt hörselskadad enligt 50 kap 2 § SFB, och som ansöker om merkostnadsersättning på garanterad nivå.
- Beslut om merkostnadsersättning för en sökande som åberopar kostnader som är till följd av en nedsatt funktionsförmåga och där båda har uppkommit efter att sökanden uppnådde den åldersgräns som gäller enligt tillämplig lydelse av 50 kap. 4 § SFB.
- Beslut om att förutsättningarna för omprövning av merkostnadsersättning inte är uppfyllda (50 kap. 14 § SFB).
I Ansvars- och delegationsordning för avdelningen för funktionsnedsättning och varaktigt nedsatt arbetsförmåga (FV) kapitel 3 framgår att en särskilt utsedd beslutsfattare efter föredragning ska avgöra ärenden om rätten till merkostnadsersättning. Där framgår även vilka undantag som finns.
6.3 Ett eller två beslut när föräldrar ansöker för barn?
I ärenden som gäller merkostnadsersättning för barn där föräldrarna ansöker gemensamt så handläggs deras ansökan i ett gemensamt ärende. Detta resulterar i ett beslut som riktas till båda föräldrarna. Även om beslutet är gemensamt betyder det inte alltid att båda två har rätt till ersättning. Det kan vara så att två personer söker gemensamt och ingen eller bara en av dem är förälder eller likställd med förälder. De får i så fall ett beslut där en eller ingen av dem beviljas merkostnadsersättning.
I ärenden där föräldrarna ansöker var för sig skapas två ärenden och varje ärende avslutas med ett beslut, vilket betyder att föräldrarna får var sitt beslut.
6.4 Kommunicering inför beslut
Försäkringskassans vägledning (2004:7) Förvaltningsrätt i praktiken beskriver utförligt vad som gäller för kommunicering. Där finns också ett metodstöd för hur kommunicering går till och vad man ska ta hänsyn till i olika situationer.
Utöver vad som står i vägledning 2004:7 gäller följande för merkostnadsersättning: Vid gemensam ansökan för barn behöver uppgifter som lämnats av den ena föräldern inte kommuniceras den andra föräldern eftersom föräldrarna förutsätts vara överens och medvetna om vilka handlingar som lämnats in när de ansöker gemensamt.
När föräldrarna har gjort varsin ansökan som inte handläggs i ett gemensamt ärende kan det bli aktuellt att använda uppgifter om barnets funktionsnedsättning och merkostnader som lämnats av en av föräldrarna för bedömningen av båda föräldrarnas rätt till merkostnadsersättning. Den andra föräldern måste då underrättas och få möjlighet att yttra sig över uppgifterna.
Om föräldrarna har gemensam vårdnad har båda rätt att få ta del av uppgifter som rör barnet. Det finns dock vissa undantag. Sekretess kan gälla även mot en vårdnadshavare om det kan antas att barnet lider betydande men om uppgiften röjs för vårdnadshavaren (12 kap 3 § första stycket OSL).
Försäkringskassans vägledning (2001:3) Offentlighet, sekretess och behandling av personuppgifter.
När föräldrarnas ansökningar för samma barn handläggs som två ärenden, vilket innebär att föräldrarna ska få varsitt beslut, är det lämpligt att besluten fattas samtidigt. Om vissa uppgifter bara behöver kommuniceras i det ena ärendet, exempelvis uppgifter om avdrag som ska samordnas med den ena förälderns merkostnadsersättning (se avsnitt 7.3 Avdrag på utbetalning), får man avvakta med beslutet i det andra ärendet så att båda besluten kan fattas samtidigt.
Om en förälder får hela merkostnadsersättningen när den andra föräldern ansöker vid ett senare tillfälle och Försäkringskassans utredning visar att den andra föräldern kan ha rätt till del av merkostnadsersättningen, måste Försäkringskassan pröva båda föräldrarnas rätt till merkostnadsersättning samtidigt. En omprövning av den första förälderns beslut om merkostnadsersättning kan leda till en minskning av ersättningen. Detta måste då kommuniceras före beslut.
Om man fattar ett interimistiskt beslut om minskning i avvaktan på att utredningen blir helt klar sker kommuniceringen vanligtvis i och med att det interimistiska beslutet skickas ut, läs mer om interimistiska beslut i avsnitt 6.6 Interimistiska beslut.
6.5 Anstånd
I samband med kommunicering, och även vid begäran om komplettering, kan frågan om anstånd bli aktuell. Det kan till exempel bero på att den enskilde vill ha längre tid på sig för att hinna få ett medicinskt underlag som hen vill komplettera utredningen med.
Läs om anstånd i vägledning 2004:7 Förvaltningsrätt i praktiken. Där finns en beskrivning av vad som gäller vid anstånd och när det bör beviljas och inte.
Om två föräldrar ansöker om merkostnadsersättning för ett barn och Försäkringskassan beviljar den ena föräldern anstånd bör den andra föräldern meddelas om det ifall handläggningstiden för hen påverkas märkbart. Anledningen till anståndet bör inte uppges om det gäller uppgifter som rör föräldern. Eftersom anståndet påverkar båda föräldrarna bör det bara beviljas, eller förlängas, efter noggrant övervägande om vad som är rimligt.
6.6 Interimistiska beslut
Vägledning 2004:7 beskriver utförligt vad som gäller för interimistiska beslut. Där kan du läsa om vilka villkor som ska vara uppfyllda, om vem som kan ta initiativ och om förutsättningar för att fatta ett interimistiskt beslut. Där förklaras också hur du ska tolka begreppen betydande dröjsmål, sannolikt, och väsentlig betydelse i fråga om förutsättningarna att fatta ett interimistiskt beslut om att bevilja ersättning.
Utöver vad som står i vägledning 2004:7 gäller följande för merkostnadsersättning: Ibland kan det bli aktuellt att fatta två interimistiska beslut samtidigt om rätten till merkostnadsersättning för ett barn. Det kan till exempel vara fallet om en förälder har ett beslut om merkostnadsersättning när barnets andra förälder ansöker och det är sannolikt att den andra föräldern har rätt till ersättning. Om det står klart att ett slutligt beslut inte kan fattas utan betydande dröjsmål (jämfört med den normala handläggningstiden) och ersättningen är av väsentlig betydelse för den sökande föräldern, så kan Försäkringskassan fatta ett intermistiskt beslut om att bevilja merkostnadsersättning. Samtidigt måste Försäkringskassan då också ta ställning till hur denna ansökan påverkar rätten till merkostnadsersättning för den förälder som redan har ett beslut. Om det finns sannolika skäl till att hen inte längre ska få lika mycket merkostnadsersättning för barnet kan Försäkringskassan fatta ett interimistiskt beslut om att minska den förälderns ersättning.
Om Försäkringskassan bedömer att utredning och beslut om rätt till merkostnadsersättning inte kommer att ta så lång tid att man kan tala om betydande dröjsmål, eller att ersättningen inte är av väsentlig betydelse för den andra föräldern, kan Försäkringskassan anse att det inte är lämpligt att fatta något interimistiskt beviljandebeslut.
Ett interimistiskt beslut om att minska eller dra in ersättningen kan fattas när det finns sannolika skäl att en förälder som tidigare beviljats merkostnadsersättning inte har rätt till ersättningen, inte har rätt till samma ersättningsnivå eller att ersättningen ska fördelas, eller fördelas på ett annat sätt, mellan föräldrarna. Det betyder att Försäkringskassan i vissa fall kan fatta ett interimistiskt beslut om att minska merkostnadsersättningen tills det går att besluta om båda föräldrarnas rätt till merkostnadsersättning och fördelningen dem emellan.
Om Försäkringskassan inte fattar ett interimistiskt beslut om att minska merkostnadsersättningen för en förälder som tidigare beviljats ersättningen kommer hen att få den utbetald i samma omfattning som tidigare till dess att ett nytt beslut har fattats. Den andra föräldern kan ha rätt till utbetalning från det att hen lämnade in sin ansökan. Det innebär att Försäkringskassan för tiden mellan ansökan och beslutstillfället kan komma att behöva betala ut ersättning för samma period två gånger. För retroaktiv tid före ansökan kan Försäkringskassan begränsa utbetalningen till den del som överstiger det som redan betalats ut i merkostnadsersättning för barnet. Läs mer om utbetalning i avsnitt 7.2 Utbetalning för tid före beslutsdagen.
6.7 Beslut om förlängning av tidsbegränsad merkostnadsersättning utan ansökan
110 kap. 6 § andra stycket SFB Om omvårdnadsbidrag eller merkostnadsersättning har beviljats för begränsad tid får den tid för vilken förmånen ska lämnas förlängas utan att ansökan om detta har gjorts.
En tidsbegränsad merkostnadsersättning kan förlängas utan ansökan. Avsikten är att förhindra att det blir ett glapp mellan två beslut om ersättning.
Frågan om förlängning kan komma att aktualiseras i samband med en ny ansökan om merkostnadsersättning. Man får då inledningsvis ta ställning till om det går att bevilja ersättning retroaktivt högst tre månader från ansökningsmånaden. Därefter, om det även efter beviljad retroaktiv tid finns ett glapp, får man bedöma om det finns möjlighet att förlänga det tidigare beslutet.
Förlängningen kan göras fram till tre månader innan ansökningsmånaden under förutsättning att rätt till merkostnadsersättning finns och det går att ta ställning till att merkostnaderna minst motsvarar samma nivå fram till dess. Även vid en förlängning utan ansökan ska ärendet utredas i den omfattning dess beskaffenhet kräver. Det ska finnas medicinska underlag som visar att det finns merkostnader som har samband med en funktionsnedsättning även under den period som omfattas av förlängningsbeslutet. Om det inte går att utreda om det funnits merkostnader under den perioden kan ersättning beviljas först tidigast från och med tre månader innan ansökningsmånaden.
Om merkostnadsersättningen förlängs utan ansökan måste den ligga kvar på samma nivå och, om beslutet eller besluten gäller två föräldrar, med samma fördelning. Om behovet har minskat till en lägre nivå kan beslutet inte förlängas. En högre merkostnadsersättning kan beviljas först efter ansökan.
6.8 Förlängd merkostnadsersättning när ett barn avlidit
50 kap. 11 § SFB Om ett barn som avses i 5 § avlider, lämnas merkostnadsersättning till och med sex månader efter dödsfallet eller den tidigare månad när ersättningen annars skulle ha upphört.
Under den tid som anges i 50 kap. 11 § SFB betalas ersättningen utifrån vad som anges i grundbeslutet. Det gäller även när det står i grundbeslutet att ersättningen kommer att betalas ut med olika ersättningsnivåer eller olika fördelning. Det innebär att merkostnadsersättning under tiden efter dödsfallet kan komma att betalas ut med annan ersättningsnivå eller fördelning än när barnet avled. Förlängd merkostnadsersättning betalas ut utan någon särskild begäran från barnets förälder.
Anledningen till den förlängda ersättningen är att föräldrar i allmänhet har planerat och anpassat den dagliga livsföringen efter barnet och dess funktionsnedsättning. Praktiska och ekonomiska svårigheter kan därför uppstå på grund av bortfall av bidraget vid barnets bortgång. I förarbetena anges att sex månader anses som en rimlig tid för omställning (prop. 2017/18:190 s.134).
6.8.1 Förlängningstidens längd
Om ett barn avlider kan merkostnadsersättning fortsätta att betalas ut högst sex månader efter dödsfallet. Merkostnadsersättningen kan i sådana fall inte betalas ut längre än till den månad då ersättningen annars skulle ha upphört, exempelvis på grund av att beslutet var tidsbegränsat eller om barnet på grund av sin ålder eller skolgång inte skulle ha haft en underhållsskyldig förälder. Av förarbetena framgår att avsikten varit att samma tillämpning som tidigare gällt för vårdbidrag även ska gälla merkostnadsersättning (prop. 2017/18:190 s. 134).
6.8.2 Ansökan inlämnad men beslut inte fattat
En förutsättning för att förlängd merkostnadsersättning ska kunna betalas ut för ett avlidet barn är att ersättningen betalas för barnet vid tiden för dödsfallet. Förlängning kan även ske av ett interimistiskt beslut om merkostnadsersättning.
Om något beslut om merkostnadsersättning inte finns men en ansökan är inlämnad när barnet avlider kan merkostnadsersättning betalas ut för som längst tre månader före ansökan och fram till dödsfallet men ersättningen kan inte förlängas till tid efter dödsfallet. Det gäller under förutsättning att ansökan omfattar tid före dödsfallet och föräldern bedöms ha rätt till merkostnadsersättning.
6.8.3 Delad rätt till merkostnadsersättning
Om barnets föräldrar har delad rätt till merkostnadsersättning vid tiden för barnets dödsfall fortsätter ersättningen att betalas ut enligt tidigare beslut.
6.8.4 Flerbarnsprövning
Om en familj får merkostnadsersättning för flera barn och ett av barnen avlider ska Försäkringskassan ompröva beslutet för de övriga barnen. Det är lämpligt att ompröva beslutet innan förlängningstidens slut. Läs mer i kapitel 8.
6.9 Ändring av beslut
Försäkringskassan är i vissa fall skyldig att ändra ett beslut som innehåller en uppenbar felaktighet i form av ett skrivfel eller liknande eller ett beslut som blivit oriktigt på grund av att det har fattats på ett uppenbart felaktigt eller ofullständigt underlag eller på grund av en uppenbart felaktig rättstillämpning eller liknande. Detta framgår av 113 kap. 3 § SFB. Beslutet ska ändras även om omprövning inte har begärts.
Försäkringskassans vägledning (2018:1) Rättelse och ändring av beslut enligt socialförsäkringsbalken och förvaltningslagen beskriver vad som gäller när ett beslut ska ändras.
6.10 Begära omprövning och överklaga beslut
Den som inte är nöjd med Försäkringskassans beslut kan begära att beslutet omprövas (113 kap. 7 § SFB). En sådan begäran ska göras inom två månader från den dag hen fick del av beslutet. Det är först efter det att Försäkringskassan omprövat beslutet som den enskilde kan överklaga till förvaltningsrätten.
Försäkringskassans vägledning (2001:7) Omprövning och överklagande av Försäkringskassans beslut beskriver vad som gäller vid omprövning och överklagande.