1 Merkostnadsersättning i korta drag

I det här kapitlet kan du läsa om

• merkostnadsersättningens syfte och historia
• vilka bestämmelser som gäller merkostnadsersättning
• en kort sammanfattning av vägledningens olika delar (1.2 – 1.8).

Avsnitt 1.2 – 1.8 är en kort beskrivning av vägledningens kapitel 2–8.

1.1 Merkostnadsersättningens syfte, historia och regelverk

Syfte

Syftet med förmånen är att ersätta merkostnader till följd av en funktionsnedsättning. Det är bara den ekonomiska aspekten av en funktionsnedsättning som ska kompenseras. Målet har varit att införa ett stöd som kompenserar för de merkostnader som en person har med anledning av sin eller sitt barns funktionsnedsättning, och underlätta för dessa personer att delta i arbetslivet och i det övriga samhällslivet (prop. 2017/18:190 s.108).

Merkostnadsersättningens historia

Merkostnadsersättningen ersätter två tidigare förmåner, handikappersättning och vårdbidrag. Handikappersättning infördes 1975 och har sin grund i de tidigare förmånerna invaliditetstillägg och invaliditetsersättning som i sin tur till viss del har sin grund i blindhetsersättningen som infördes 1934.

Efter förslag från dåvarande Riksförsäkringsverket sammanfördes under 1975 invaliditetstillägget och invaliditetsersättningen till en förmån, handikappersättning. Samtidigt ändrades villkoren för rätten till ersättning, så att fler än tidigare kunde få ersättning för hjälpinsatser och merkostnader som orsakades av funktionsnedsättningen. Förmånen beviljades i en av tre olika ersättningsnivåer. Blinda och gravt hörselskadade hade generell rätt till handikappersättning med viss nivå (prop. 1974:129 s. 68 f. och s. 87 f.).

Handikappersättningen var avsedd att ersätta de extra kostnader en person kunde ha på grund av sin funktionsnedsättning och det hjälpbehov hen kunde ha i sin dagliga livsföring.

När vårdbidrag infördes 1964 var det barnet som beviljades ersättningen. Vårdbidraget lämnades då i form av invaliditetsersättning. 1973 föreslog den familjepolitiska kommittén att vårdbidraget i stället skulle beviljas en förälder. Kommittén motiverade det med att stödet i första hand skulle ses som en kompensation för inkomstbortfall. Anledningen var att ersättningen i regel rörde barn med så svår funktionsnedsättning att det var nödvändigt att en av föräldrarna stannade hemma (prop. 1973:47 s. 26–27).

Vårdbidraget var en ersättning för det utökade vård- och tillsynsarbete som föräldern till ett barn med funktionsnedsättning utförde. Det kunde också ge ersättning för vissa merkostnader som uppkom på grund av barnets sjukdom eller funktionsnedsättning, i de flesta fall i form av en skattefri merkostnadsdel av vårdbidraget. Det fanns också en möjlighet att få ett merkostnadsvårdbidrag som enbart grundade sig på merkostnader.

Den 1 januari 2019 upphörde bestämmelserna om handikappersättning och vårdbidrag att gälla och förmånerna merkostnadsersättning och omvårdnadsbidrag infördes. Bestämmelserna om handikappersättning hade bara genomgått mindre förändringar sedan de infördes. Regelverket ansågs otidsenligt och behövde reformeras för att passa i ett förändrat samhälle. Även vårdbidraget behövde förnyas. Resultatet blev två renodlade ersättningar: merkostnadsersättning och omvårdnadsbidrag.

De huvudsakliga skillnaderna mellan handikappersättning och merkostnadsersättning är att merkostnadsersättning bara ersätter merkostnader och att det finns fem nivåer. Handikappersättning ersatte både hjälpbehov och merkostnader och det fanns tre nivåer.

De huvudsakliga skillnaderna mellan vårdbidrag och merkostnadsersättning är att merkostnadsersättning kan beviljas till två personer som är föräldrar eller likställda med föräldrar till ett barn med funktionsnedsättning och merkostnadsersättning bara ersätter merkostnader. Vårdbidraget omfattade även vård- och tillsynsbehov och kunde bara beviljas en förälder eller en person likställd med förälder.

Regelverket som styr rätten till merkostnadsersättning

Bestämmelser som reglerar rätten till merkostnadsersättning finns i

• socialförsäkringsbalken
• förordningen (2018:1614) om merkostnadsersättning och omvårdnadsbidrag.

Det finns även bestämmelser inom EU-rätten och andra internationella konventioner som kan påverka vem som kan få merkostnadsersättning. Se Försäkringskassans vägledning (2017:1) Övergripande bestämmelser i SFB, unionsrätten och internationella avtal.

Barnkonventionen

I barnkonventionen som är FN:s konvention om barns rättigheter definieras barn som människor under 18 år. Konventionen innehåller bland annat bestämmelser om särskilda rättigheter för barn. Syftet med den är att ge alla barn oavsett bakgrund rätt att behandlas med respekt och att få komma till tals. Barnets bästa ska komma i främsta rummet i alla åtgärder som gäller barn. Barnkonventionen gäller som lag i Sverige (lagen [2018:1197] om Förenta nationernas konvention om barnets rättigheter) sedan den 1 januari 2020.

Barnkonventionen innehåller fyra vägledande grundprinciper. De ska vara styrande för tolkningen av övriga artiklar, men har också en självständig betydelse. I korthet är principerna följande:

• Alla barn är lika mycket värda och har samma rättigheter. Ingen får diskrimineras (artikel 2).
• Vid alla beslut som rör barn ska i första hand beaktas vad som bedöms vara barnets bästa (artikel 3).
• Barn har rätt till liv, överlevnad och utveckling (artikel 6).
• Barn har rätt att uttrycka sin mening och höras i alla frågor som rör barnet. Hänsyn ska tas till barnets åsikter, utifrån barnets ålder och mognad (artikel 12).

Hur och i vilken utsträckning barnets bästa ska beaktas när Försäkringskassan utreder och beslutar om merkostnadsersättning måste vägas mot andra regler för förmånen. Det betyder att en prövning av barnets bästa i förhållande till socialförsäkringsbalken aldrig kan ges en så långtgående betydelse att det blir det enda stödet för bifall.

Försäkringskassan ska inte bara ta hänsyn till barnets bästa när beslut fattas om rätten till ersättning utan även när vi handlägger ärenden. Ett exempel på det är hur vi genomför utredningssamtal. Det kan ske genom att vi planerar samtal vid en tidpunkt när barnet förväntas vara i skolan eller inom barnomsorg i de fall barnet inte bör vara med i samtalet.

Att beakta barnets bästa innebär även att barn inte ska behöva tolka åt sina föräldrar eller andra vuxna. En anledning till detta är att barnet inte alltid bör få reda på den information som ges i samtalet. En annan anledning är att ansvaret för eventuella feltolkningar och informationsöverföring inte bör ligga på ett barn. Det är Försäkringskassan som ansvarar för hur en utredning ska genomföras. Det innebär att vi också ansvarar för att ordna en tolk när det behövs. Det kan dock finnas undantagssituationer när barn kan behöva förklara något enkelt för den vuxne. Det kan till exempel vara information om att vi kan anlita tolk för att informera om vad saken gäller, vilket språk som är aktuellt att boka tolk till eller att få en tidsbokning bekräftad. Det som ska förklaras får inte gälla ärendets innehåll eller konsekvenser.

Läs mer

Mer information om barnkonventionen finns på Barnombudsmannens webbplats www.barnombudsmannen.se.

1.2 Ansökan och inledande förutsättningar

Det här avsnittet är en kort beskrivning av innehållet i kapitel 2.

Ansökan

Den som vill få merkostnadsersättning måste ansöka om det hos Försäkringskassan. Ansökan ska innehålla de uppgifter som behövs i ärendet, och ska vara egenhändigt undertecknad. Uppgifter om faktiska förhållanden lämnas på heder och samvete (110 kap. 4 § SFB). Detsamma gäller när en försäkrad vill få en högre ersättning, eller när en förälder vill ändra hur ersättningen är fördelad. Om ansökan gäller barn kan föräldrar ansöka gemensamt, eller var och en för sig. Till ansökan ska ett läkarutlåtande bifogas om det inte finns särskilda skäl som talar emot det.

Inledande förutsättningar

Försäkrad för merkostnadsersättning och gällande socialförsäkringsskydd

För att en person ska ha rätt till merkostnadsersättning krävs att hen

• är försäkrad i Sverige
• omfattas av det svenska socialförsäkringsskyddet
• uppfyller de särskilda förmånsvillkoren.

Om ansökan gäller barn behöver samma förutsättningar vara uppfyllda för barnet. Förutom att den sökande är försäkrad i Sverige kan följande bestämmelser behöva vara uppfyllda

• SFB:s bestämmelser om krav på uppehållstillstånd för personer som behöver ett sådant
• bestämmelserna om förmåner vid utlandsvistelse.

I vissa situationer behöver personen inte uppfylla de här bestämmelserna i SFB. Det kan handla om gränsöverskridande situationer som regleras i internationella avtal eller konventioner.

Vilka som kan få merkostnadsersättning

För att kunna beviljas merkostnadsersättning till följd av sin funktionsnedsättning får den sökande inte ha en underhållsskyldig förälder. Hen måste ha fått sin funktionsförmåga nedsatt innan hen fyllt 66 år. För en sökande som är född före den 1 januari 1958 gäller åldersvillkoret 65 år.

För den som har en underhållsskyldig förälder kan föräldern eller en person som är likställd med förälder beviljas merkostnadsersättning. En förälder behöver varken vara vårdnadshavare, eller ta del av omvårdnaden av barnet, för att kunna få merkostnadsersättning. Högst två föräldrar kan beviljas merkostnadsersättning för samma barn och tid. I den här vägledningen innefattar begreppet förälder även den som likställs med förälder, om inte annat framgår av sammanhanget.

Funktionsnedsättningens varaktighet

För den som ansöker för sig själv måste funktionsnedsättningen kunna antas ha en varaktighet på minst ett år. Om ansökan avser barn som har en underhållsskyldig förälder gäller däremot en varaktighet på minst sex månader.

1.3 Det här är en merkostnad

Det här avsnittet är en kort beskrivning av innehållet i kapitel 3.

En merkostnad är en kostnad som uppstår på grund av en persons funktionsnedsättning. Det ska vara en kostnad som bedöms som skälig, och som går utöver en kostnad som är normal för en person utan funktionsnedsättning som är i motsvarande ålder. Skälig är ett uttryck som används i lagstiftningen och skulle kunna jämföras med att kostnaden är rimlig.

1.4 Merkostnadernas storlek

Det här avsnittet är en kort beskrivning av innehållet i kapitel 4.

Merkostnadsersättning beräknas utifrån hur stora merkostnader den enskilde har per år. För att hen ska kunna beviljas ersättning ska merkostnaderna uppgå till minst 25 procent av prisbasbeloppet. Om ansökan gäller fler än ett barn ska barnens sammanlagda merkostnader räknas ihop, med undantag för när det finns särskilda skäl för att inte göra det. Om beslutet gäller flera barn kan merkostnadsersättning beviljas med mer än 70 procent av prisbasbeloppet. Om två föräldrar ansöker för samma barn räknas de totala kostnaderna för barnet, eller barnen, ihop.

Merkostnadsersättning kan beviljas i fem olika nivåer.

1. Nivå 1. 30 procent av prisbasbeloppet om merkostnaderna uppgår till 25 procent- men inte 35 procent av prisbasbeloppet
2. Nivå 2. 40 procent av prisbasbeloppet om merkostnaderna uppgår till 35 procent- men inte 45 procent av prisbasbeloppet
3. Nivå 3. 50 procent av prisbasbeloppet om merkostnaderna uppgår till 45 procent- men inte 55 procent av prisbasbeloppet
4. Nivå 4. 60 procent av prisbasbeloppet om merkostnaderna uppgår till 55 procent av prisbasbeloppet- men inte 65 procent av prisbasbeloppet
5. Nivå 5. 70 procent av prisbasbeloppet om merkostnaderna uppgår till 65 procent av prisbasbeloppet eller mer.

De sammanlagda merkostnaderna beräknas under en beräkningsperiod på tolv månader.

Den som är blind – det vill säga den som efter att ljusbrytningsfel har rättats saknar ledsyn – har rätt till merkostnadsersättning med den högsta nivån. Men om hen får hel sjuk- eller aktivitetsersättning, eller hel ålderspension, så sänks beloppet till den näst lägsta nivån. En blind person som har hel sjuk- eller aktivitetsersättning, eller hel ålderspension kan på grund av sina merkostnader ha rätt till ett högre belopp än den näst lägsta nivån.

Den som är gravt hörselskadad – det vill säga den som även med hörapparat saknar möjlighet eller har stora svårigheter att uppfatta tal – har rätt till merkostnadsersättning med den näst lägsta nivån. Men hen kan ha rätt till en högre nivå på grund av sina merkostnader.

1.5 Fördelning mellan föräldrar

Det här avsnittet är en kort beskrivning av innehållet i kapitel 5.

När två föräldrar har rätt till merkostnadsersättning för samma barn och tid ska bidraget fördelas mellan föräldrarna. Huvudregeln är att de får hälften var. Om föräldrarna är överens om en annan fördelning av merkostnadsersättningen ska ersättningen fördelas enligt deras önskemål. När föräldrarna är överens om fördelningen saknar det betydelse hur stor del av merkostnaderna för barnet som respektive förälder står för.

I de fall när båda föräldrarna ansöker om merkostnadsersättning, men har olika uppfattningar om hur ersättningen ska fördelas, ska Försäkringskassan fördela rätten till merkostnadsersättningen i fjärdedelar, utifrån en bedömning av respektive förälders merkostnader för barnet.

1.6 Beslut

Det här avsnittet är en kort beskrivning av innehållet i kapitel 6.

Ett beslut om merkostnadsersättning kan gälla under en begränsad period eller tills vidare.

1.7 Utbetalning

Det här avsnittet är en kort beskrivning av innehållet i kapitel 7.

Merkostnadsersättning är en skattefri förmån som betalas ut varje månad. Utbetalning kan även ske för tid som redan har passerat, men inte för längre tid tillbaka än tre månader före ansökningsmånaden. Om två föräldrar har rätt till merkostnadsersättning kan ersättningen betalas ut till båda två.

1.8 Omprövning

Det här avsnittet är en kort beskrivning av innehållet i kapitel 8.

Försäkringskassan ska ompröva rätten till merkostnadsersättning minst vart fjärde år, om det inte finns skäl att ompröva mer sällan. Försäkringskassan ska också ompröva rätten till merkostnadsersättning när förhållanden som påverkar rätten till ersättningen ändras. Men det gäller inte om förändringen är tillfällig.