1 Inledning
I detta kapitel beskrivs förutsättningarna för att ingå i målgruppen för att få smittbärarersättning.
1.1 Bakgrund
Det har länge funnits möjlighet att betala ut ersättning till personer som går miste om inkomst till följd av ingripande i hälso- och sjukvårdens intresse. Redan 1919, vid epidemilagens tillkomst, infördes regler om att det allmänna skulle svara för kostnader för läkarundersökning och sjukhusvård i specifika situationer.
I samband med 1947 års lag om allmän sjukförsäkring föreslogs att den som avstängdes från sitt arbete därför att han eller hon misstänktes föra smitta också skulle få ersättning från sjukförsäkringen. Det dröjde dock ända till 1956 innan lagen om ersättning till smittbärare infördes efter en paratyfusepidemi. Den 1 juli 1989 ersattes denna av en ny lag med samma namn (LES). LES ersattes den 1 januari 2011 av nuvarande bestämmelser i 46 kap. SFB.
De huvudsakliga bestämmelserna om åtgärder för att förhindra spridning av smittsamma sjukdomar finns i SmL och smittskyddsförordningen. Nuvarande lydelse av SmL (2004:168) och smittskyddsförordningen (2004:255) trädde ikraft den 1 juli 2004.
Det finns också bestämmelser om åtgärder enligt livsmedelslagen som gäller personer som lider av eller är bärare av en sjukdom som kan överföras via livsmedel (2006:804). Personer som arbetar med livsmedelshantering kan därför omfattas av bestämmelserna enligt 46 kap.
1.2 Smittsamma sjukdomar
Samhällets smittskydd syftar till att tillgodose befolkningens behov av skydd mot spridning av smittsamma sjukdomar (1 kap. 1 § SmL). Syftet med smittskyddslagen är alltså att skydda befolkningen mot smittsamma sjukdomar.
Med smittsamma sjukdomar menas alla sjukdomar som kan överföras till eller mellan människor och som kan innebära ett ”inte ringa hot mot människors hälsa” (1 kap. 3 § första stycket SmL).
1.2.1 Allmänfarliga sjukdomar
Med allmänfarliga sjukdomar menas smittsamma sjukdomar som kan vara livshotande, innebära långvarig sjukdom eller svårt lidande eller medföra andra allvarliga konsekvenser och där det finns möjlighet att förebygga smittspridning genom åtgärder som riktas till den smittade (1 kap. 3 § andra stycket SmL).
De allmänfarliga sjukdomarna anges i bilaga 1 till lagen (1 kap. 3 § femte stycket SmL).
Vissa allmänfarliga sjukdomar är även samhällsfarliga sjukdomar.
1.2.2 Samhällsfarliga sjukdomar
Med samhällsfarliga sjukdomar menas allmänfarliga sjukdomar som kan få en spridning i samhället som innebär en allvarlig störning eller överhängande risk för en allvarlig störning i viktiga samhällsfunktioner och som kräver extraordinära smittskyddsåtgärder (1 kap. 3 § tredje stycket SmL).
De samhällsfarliga sjukdomarna anges i bilaga 2 till lagen (1 kap. 3 § femte stycket SmL).
1.2.3 Även andra sjukdomar vid livsmedelshantering
Det är fler sjukdomar som kan påverka livsmedelshanteringen än de sjukdomar som räknas upp inom smittskyddslagen. Det kan till exempel röra sig om infekterade sår, hudinfektioner eller smittsamma magsjukdomar.
1.3 Beslut enligt smittskyddslagen (SmL)
Den behandlande läkaren skall besluta om individuellt utformade förhållningsregler i syfte att hindra smittspridning för den som bär på eller misstänks bära på en allmänfarlig sjukdom. T.ex. om inskränkningar som gäller arbete (4 kap. 2 § SmL). Om patienten begär det skall smittskyddsläkaren pröva beslutet om förhållningsregler enligt 2 §. Smittskyddsläkaren får efter en sådan begäran eller på eget initiativ ändra förhållningsreglerna på det sätt han eller hon finner mest ändamålsenligt (4 kap. 3 § SmL).
1.4 Beslut om avstängning enligt livsmedelslagen (LML)
Beslut om avstängning från arbete med livsmedel fattas enligt LML eller med stöd av en föreskrift utfärdad av en behörig myndighet.