7 Resekostnadsersättning
I detta kapitel beskrivs reglerna för bedömningen av rätten till resekostnadsersättning för smittbärare, hur dessa ska tillämpas samt reglerna för beräkning av resekostnadsersättning för smittbärare.
En person kan ha rätt till resekostnadsersättning även om han eller hon inte avstår från förvärvsarbete, omfattas av socialförsäkringen, är svensk medborgare eller folkbokförd i Sverige (prop. 1988/89: 112, s. 35).
7.1 Rätt till resekostnadsersättning för smittbärare
En smittbärare har rätt till skälig ersättning för resekostnader. Det regleras i 46 kap. 20 § SFB.
46 kap. 20 § SFB
En smittbärare har rätt till skälig ersättning för resekostnader i samband med läkarundersökning, hälsokontroll, vård, behandling eller annan motsvarande åtgärd som sker på grund av bestämmelserna i
- smittskyddslagen (2004:168), eller
- livsmedelslagen (2006:804) eller föreskrifter som har meddelats med stöd av sistnämnda lag.
Smittbäraren har alltså rätt till skälig resekostnadsersättning så snart det är fråga om en sjukdom som enligt SmL är allmänfarlig eller ett beslut enligt LML.
En försäkrad har rätt till ersättning för resekostnader enligt 46 kap. 20 § SFB även om resan inte är föranledd av ett beslut enligt SmL eller LML. Det kan handla om en läkarundersökning eller hälsokontroll som smittbäraren genomgår för att klarlägga om han eller hon är smittad av allmänfarlig sjukdom eller har en sjukdom, en smitta, ett sår eller annan skada som kan göra livsmedel som han eller hon hanterar otjänligt till människoföda. (Prop. 1988/89:112, s. 35)
Det går inte att få ersättning från det allmänna mer än en gång för samma resa. Det regleras i 46 kap. 21 § SFB.
46 kap. 21 § SFB
Ersättning enligt 20 § lämnas inte till den del ersättning för resan kan lämnas enligt
- andra bestämmelser i denna balk,
- någon äldre författning som motsvarar bestämmelserna i 39–43 kap., eller
- bestämmelser i någon annan författning om ersättning av allmänna medel för sjukresor och sjuktransporter.
Resekostnadsersättning för smittbärare betalas alltså inte ut till den som får reseersättning enligt någon annan bestämmelse i SBF eller enligt bestämmelser i någon annan författning om ersättning av allmänna medel för sjukresor och sjuktransporter.
7.2 Vad är skälig resekostnadsersättning?
Enligt 46 kap. 20 § ska det vara fråga om skälig ersättning för resekostnaderna. En bedömning av vad som är skälig ersättning för resekostnader ska göras i varje enskilt fall. Hänsyn ska då tas till syftet med lagarna, det vill säga att förhindra smittspridning. Om det gäller en allmänfarlig sjukdom är det i regel olämpligt att använda allmänna kommunikationsmedel (prop. 1988/89:112, s. 35–36). Det innebär att smittbäraren kan få ersättning för resor med till exempel egen bil eller taxi ersatta även om kollektivtrafik vore ett billigare alternativ.
Henrik kommer hem från Asien och misstänker att han har salmonella. Han kör till närmaste sjukhus för att genomgå en undersökning. Läkaren konstaterar dock att Henrik inte är smittad av salmonella.
Dagen efter läkarundersökningen lämnar Henrik in en ansökan om resekostnadsersättning för smittbärare till Försäkringskassan. Till sin ansökan bifogar Henrik ett intyg som styrker att läkarundersökningen varit föranledd av en misstanke om allmänfarlig smitta. Försäkringskassan beviljar ersättning för den extra kostnad som Henrik har för att besöka sjukhuset.
En flyktingfamilj bor på en flyktingförläggning i avvaktan på beslut från Migrationsverket. Fadern och dottern i familjen misstänks ha tuberkulos och hela familjen kallas därför till sjukhuset för undersökning. Familjen får ett intyg av vårdgivaren som styrker att undersökningen skett med stöd av SmL. Försäkringskassan betalar ersättning för familjens resa till och från sjukhuset.
Resekostnader ersätts utan avdrag för karensbelopp (prop. 1988/89:112, s. 35).
Vilket belopp som är skälig ersättning finns inte definierat. Försäkringskassan kan dock ha som inriktning att skälig ersättning för resa med egen bil är enligt bestämmelserna i 7 § förordningen (1991:1321) om rehabiliteringsersättning. Vid högre anspråk behöver man göra en prövning av om det är en skälig kostnad.
Kostnad för taxi är oftast skälig.
Ersättning kan också betalas ut för eventuella merkostnader, som parkeringsavgifter, broavgifter och trängselskatt.