2 Separation
Varje år separerar föräldrar till ungefär 50 000 barn i Sverige. I barnkonventionens artikel 9 slås det fast att barnet har rätt till en nära och god relation till båda sina föräldrar, såvida det inte står i strid med barnets bästa. För barnets skull är det därför mycket viktigt att föräldrarna gör sitt bästa för att försöka mildra de negativa konsekvenser som en separation kan innebära för barnet, särskilt om föräldrarna befinner sig i en konfliktfylld situation. Ibland kan det dock vara svårt för föräldrarna att se konsekvenser av separationen ur barnets perspektiv. För att eventuella konflikter så långt som möjligt ska kunna dämpas eller undvikas, bör både föräldrar och barn erbjudas stöd och hjälp i frågor som kan påverka barnets situation och vardag. (SOU 2011:51 Fortsatt föräldrar – om ansvar, ekonomi och samarbete för barnets skull s. 31)
Många särlevande föräldrar saknar tillräcklig information och kunskap i frågor som rör barnets försörjning. Det kan bidra till att försvåra föräldrarnas samarbete i frågor som rör barnet och förstärka andra redan pågående konflikter mellan föräldrarna. Det kan sedan leda till att barn inte får tillräckligt underhåll för sin försörjning (SOU 2011:51 s. 31).
Det är viktigt att dessa föräldrar får stöd och hjälp av Försäkringskassan i frågan om underhåll.
2.1 Barnets bästa
I barnkonventionens artikel 3 står det ”vid alla åtgärder som rör barn, vare sig de vidtas av offentliga eller privata sociala välfärdsinstitutioner, domstolar, administrativa myndigheter eller lagstiftande organ, skall barnets bästa komma i främsta rummet”.
Tanken på vad som är barnets bästa ska därför genomsyra allt som Försäkringskassan gör och som rör underhåll till barnet.
Genom att föräldrarna i samband med separationen kan få hjälp med att klargöra de ekonomiska förutsättningar som respektive förälder kommer att ha efter separationen, kan också risken för att barnet ses som bärare av en ekonomisk förmån minska (prop. 2014/15:145 s. 51). Det leder till mindre konflikt och därmed en bättre situation för barnet.
2.2 Samarbetssamtal
Kommunen ska sörja för att föräldrar som har eller är på väg att separera kan erbjudas samarbetssamtal (5 kap. 3 § socialtjänstlagen [2001:453], SoL). Samtalen är kostnadsfria.
Eftersom konflikter riskerar att förvärras om de tas upp i domstol är samarbetssamtal något att rekommendera innan man eventuellt vänder sig till domstol. Om föräldrarna inte har tagit kontakt med kommunen utan gått direkt till domstol i frågorna som rör umgänge, vårdnad, boende och barns försörjning kan domstolen besluta att föräldrarna ska pröva samarbetssamtal (6 kap. 18 § FB). Samarbetssamtalen är dock frivilliga och föräldrarna är inte skyldiga att delta.
Samarbetssamtalen är avsedda att hjälpa föräldrarna att hitta lösningar för att komma överens om frågor som rör barnen, men framför allt frågor om vårdnad, umgänge, boende och barnets försörjning (5 kap. 3 § första stycket SoL). Det är en första åtgärd som vidtas för att föräldrarna ska kunna komma överens om barns vårdnad, umgänge, boende och även barns försörjning. Barnets ekonomiska försörjning diskuteras men samtalen är dock inte inriktade på att skriva avtal om underhållsbidrag.
Samtalen har barnets bästa och barnets behov i fokus och genomförs av samtalsledare som oftast är vidareutbildade socionomer (Socialstyrelsens publikation Samarbetssamtal – ett stöd för föräldrar vid separation, s. 3). Kommunen ska också hjälpa föräldrarna att upprätta avtal om vårdnad, boende och umgänge (6 kap 6 §, 14 a § 15 a § tredje stycket eller 17 a § FB).
2.3 Allmänt om underhållsskyldighet
Föräldrarna ska betala underhåll för sina barn efter vad som är skäligt med hänsyn till barnets behov och föräldrarnas ekonomiska förmåga. När underhållsbidraget bestäms ska hänsyn tas till barnets egna inkomster och tillgångar samt till barnets sociala förmåner. Föräldrarna ska ta del i kostnaderna för barnet var och en efter sin förmåga. Det kan innebära att en förälder ska bidra till barnets behov i större utsträckning än den andra. Underhållsskyldigheten upphör när barnet fyller 18 år. Om barnet går i skolan efter den tidpunkten är föräldrarna underhållsskyldiga så länge barnet går i skolan. Men underhållsskyldigheten gäller längst till och med dagen innan barnet fyller 21 år. Till skolgång räknas studier i grundskola eller gymnasieskola eller annan jämförlig utbildning. (7 kap. 1 § FB och NJA 1990 s. 49)
Läs mer om vilken sorts utbildning som räknas till skolgång i avsnitt 2.3.1
Föräldrarna kan fullgöra sin underhållsskyldighet genom att faktiskt ta hand om barnet och försörja det eller genom att betala underhållsbidrag. En förälder ska betala underhållsbidrag till barnet om föräldern
- inte har vårdnaden om barnet och inte heller bor tillsammans med barnet
- har gemensam vårdnad om barnet med den andra föräldern men barnet bor varaktigt tillsammans med endast den andra föräldern.
Det framgår av 7 kap. 2 § FB. Om barnet bor varaktigt hos båda föräldrarna (växelvist boende) är normalt ingen av föräldrarna skyldig att betala underhållsbidrag (prop. 1978/79:12 s. 91; jfr med NJA 1998 s. 267).
Högsta domstolen (HD) har dock förklarat att 7 kap. 6 § FB kan tillämpas även när ett barn bor växelvist hos sina föräldrar, och om den förälder som har ett betydligt större ekonomiskt utrymme än den andre, kan anses försumma sin underhållsskyldighet enligt 7 kap. 1 § FB (NJA 2013 s. 955). Av 7 kap. 6 § FB framgår det att om annan än den som enligt 2 § har att betala underhållsbidrag försummar sin underhållsskyldighet, kan rätten ålägga den försumlige att betala underhållsbidrag till barnet.
HD uttalade i domen att den förälder som har ett betydligt större ekonomiskt utrymme och inte bidrar till att barnen har samma levnadsstandard både hos den föräldern och den andra kan anses som försumlig. Som en följd av det avgörandet har hovrätten i mål T10701-13 prövat frågan om beräkning av underhållsbidrag. Underhållsbidrag blev fastställt och den bidragsskyldige föräldern ålagd att betala för den tid då barnen inte bor hos honom.
De grundläggande bestämmelserna om föräldrars underhållsskyldighet mot sina barn finns i 7 kap. FB.
Underhållsbidrag fastställs genom dom eller avtal. (7 kap. 2 § andra stycket FB).
Underhållsbidraget kan fastställas till 0 kronor men det går inte att avtala bort själva underhållsskyldigheten. (7 kap. 1 och 2 §§ FB)
Om föräldrarna är överens kan underhållsbidrag fastställas från vilken tidpunkt som helst. Om föräldrarna inte är överens kan underhållsbidrag fastställas tidigast tre år retroaktivt från den dagen som den ena parten stämmer den andra i domstol. (7 kap. 8 § FB)
Hur underhållsbidrag kan beräknas kan du läsa mer om i avsnitt 3.1.
2.3.1 Begreppet skolgång i 7 kap. 1 § föräldrabalken
Till skolgång räknas studier i grundskolan eller gymnasieskolan och annan jämförlig grundutbildning. Det omfattar bland annat följande:
- grundskola
- gymnasieskola
- anpassad grundskola
- anpassad gymnasieskola
- specialskola
- kommunal vuxenutbildning på grundläggande nivå
- kommunal vuxenutbildning på gymnasial nivå
- kommunal vuxenutbildning som anpassad utbildning på grundläggande nivå
- kommunal vuxenutbildning som anpassad utbildning på gymnasial nivå
- utbildning på grundskolenivå vid folkhögskola
- utbildning på gymnasial nivå vid folkhögskola.
Studier räknas som skolgång även för den som redan har slutfört en gymnasieutbildning och fortsätter att studera på gymnasienivå (NJA 1990 s. 49 II). Det gäller till exempel om man fortsätter att studera på samma nivå inom den kommunala vuxenutbildningen eller vid folkhögskola.
Vissa studerande får aktivitetsersättning av Försäkringskassan vid förlängd skolgång. Den förlängda skolgången kan gälla utbildning till och med gymnasienivå. Finns det ett beslut där den unge har beviljats aktivitetsersättning vid förlängd skolgång kan man utgå från att den aktuella utbildningen motsvarar skolgång enligt 7 kap. 1 § andra stycket FB.
Läs mer om aktivitetsersättning vid förlängd skolgång i Försäkringskassans vägledning (2013:02) Aktivitetsersättning.
I vissa fall är det inte fråga om en sådan utbildning som räknas upp i punktlistan ovan. Det finns inte heller ett beslut om att den unge har eller har haft rätt till aktivitetsersättning vid förlängd skolgång för den aktuella utbildningen. Då behöver man ändå ta ställning till om det är fråga om sådan skolgång som avses i 7 kap. 1 § andra stycket FB. När man gör det kan en utgångspunkt vara om studierna ger rätt till studiehjälp enligt studiestödslagen. Vilka studier som kan ge rätt till studiehjälp framgår av 2 kap. studiestödslagen (1999:1395) samt 2 kap. studiestödsförordningen (2000:655) och avdelning A 1 och A 2 i bilagan till förordningen. Det kan dock finnas utbildningar som ger rätt till studiehjälp, men som ändå inte är att se som sådan skolgång som avses i bestämmelsen i FB. Ett exempel på det är studier på gymnasial nivå i USA som i vart fall inte formellt var uteslutna från studiehjälp, men som Högsta domstolen varken till innehåll eller funktion ansåg vara ett alternativ till en normal grundutbildning enligt svenska förhållanden (NJA 1986 s. 345). En förälder kan vidare vara underhållsskyldig trots att studierna inte ger rätt till studiehjälp om det av utredningen i övrigt framgår att det är fråga om en sådan skolgång som avses i 7 kap. 1 § andra stycket FB (NJA 1990 s. 49 I).
Skolgången ska pågå
Om en studerande som har fyllt 18 år avbryter eller gör ett uppehåll i sin skolgång är föräldrarna inte underhållsskyldiga efter avbrottet eller under uppehållet. Ferier och tid när den studerande på grund av sjukdom är förhindrad att delta i utbildningen anses vara tid när skolgång pågår. Underhållsskyldigheten upphör alltså inte under till exempel sommarlovet mellan två årskurser i gymnasieskolan (prop. 2000/01:134 s. 10 ff.).
Om studierna har avbrutits träder underhållsskyldigheten in igen om och när skolgången återupptas. Det gäller under förutsättning att barnet inte har fyllt 21 år innan dess. En avbruten skolgång anses återupptagen när den studerande faktiskt har påbörjat skolgången igen, eller skulle ha gjort det om inte omständigheter som hen inte kunnat råda över kommit emellan. Sådana omständigheter kan vara till exempel sjukdom. Tidpunkten för när man blir antagen till en utbildning spelar alltså inte någon roll. (Prop. 2000/01:134 s. 12 f. och NJA 1992 s. 256.)