5 Rätt till vård enligt avtal

Sverige har avtal om rätt till vårdförmåner med flera länder utanför EU. Samtliga avtal säger att en person ska styrka sin rätt till vård i vistelselandet, antingen genom ett intyg eller genom ett underlag som visar medborgarskap eller bosättning.

Det här kapitlet beskriver generell information om avtalen mellan Sverige och

• de nordiska länderna
• Australien
• Provinsen Québec i Kanada
• Ungern
• Algeriet
• Chile
• Israel
• Turkiet
• Förenade kungariket Storbritannien och Nordirland.

I avsnittet beskrivs även det avtal som EU och Storbritannien enades om i samband med att Storbritannien lämnade EU den 1 februari 2020.

Hur kostnaderna regleras mellan länderna beskrivs i kapitel 7.

Läs mer

Du kan läsa mer om vad som gäller för specifika konventioner och överenskommelser i vägledning 2017:1.

5.1 De nordiska länderna

Den nordiska konventionen är ett multilateralt avtal om social trygghet mellan Sverige och Danmark, Finland, Island, Norge, Färöarna, Grönland och Åland (lagen [2013:134] om nordisk konvention om social trygghet). Hur konventionen ska tillämpas framgår i ett administrativt avtal som är ett komplement till konventionen (Försäkringskassans föreskrifter [FKFS 2014:3] Administrativt avtal till Nordisk konvention om social trygghet).

En person som bor i Norden ska visa en id-handling och uppge sin bostadsadress när hen behöver nödvändig vård i ett annat nordiskt land.

Genom den nordiska konventionen kan en person som är bosatt i ett nordiskt land få ersättning för merutgifter vid hemresa från ett annat nordiskt land om personen har blivit akut sjuk eller råkat ut för en olycka under en tillfällig vistelse i det andra landet (artikel 7 lagen om nordisk konvention om social trygghet). Merutgifter uppkommer vanligtvis om en person behöver ett dyrare färdsätt hem än vad personen hade tänkt sig.

Med hemresa avses

• hemtransport från vårdinrättning till vårdinrättning
• transport från en vårdinrättning till hemmet
• anslutnings- eller vidaretransporter som är nödvändiga i bosättningslandet.

I en hemresa ingår kostnader för vård under resan och kostnader för medföljande. Däremot ingår inte hemtransport av en avliden person.

Vårdgivaren kan välja att antingen transportera personen till bosättningslandet eller fortsätta vårda personen. I bedömningen ska ekonomiska skäl och personens önskemål vägas in. Behovet av hemresa ska styrkas med ett läkarutlåtande.

Det är institutionen i vistelselandet som beslutar om ersättning, och som regel görs det innan personen reser hem. I undantagsfall kan beslutet fattas efter det att personen har rest hem. Ersättning får då i stället betalas ut i efterhand (artikel 6 i administrativa avtalet). Ansökan om ersättning kan göras av personen eller regionen beroende på vem som har bekostat hemresan.

5.2 Australien

Det finns en överenskommelse mellan Sverige och Australien som gäller genom förordning (1989:102) om tillämpning av en överenskommelse den 14 februari 1989 mellan Sverige och Australien om sjukvård åt tillfälliga besökande.

Överenskommelsen ger rätt till omedelbart nödvändig sjukvård på grund av medicinska skäl inom det offentliga sjukvårdssystemet vid tillfällig vistelse i Sverige eller Australien. I Sverige har en person rätt till både nödvändig sjukvård och tandvård. I Australien har personen däremot bara rätt till öppen vård och sjukhusvård, inte tandvård.

Överenskommelsen gäller inte planerad sjukvård. Undantag gäller dock för personer som tillhör en besättning eller är passagerare på en båt, ett fartyg eller ett flygplan som anländer till, lämnar eller omdirigeras till det andra landets territorium och vårdbehovet uppkommer under resan.

Personer som vistas i det andra landet för att studera anses inte vara bosatta där trots att vistelsen kan pågå under en längre tid. Eftersom de anses vara på tillfällig vistelse har de alltså endast rätt till omedelbart nödvändig vård enligt överenskommelsen.

Personer som arbetar på en beskickning eller ett konsulat har däremot rätt till både nödvändig och planerad sjukvård på samma villkor som de som omfattas av vistelselandets lagstiftning. Även familjemedlemmar som lever tillsammans med en person som arbetar på en beskickning eller ett konsulat och privattjänare till en sådan person omfattas av undantaget.

I Australien ska den som söker vård visa

• ett giltigt svenskt pass
• visum
• Försäkringskassans intyg (6393) i de fall då personen är bosatt i Sverige men inte är svensk medborgare.

I Sverige ska den som söker vård visa

• ett giltigt australiensiskt pass
• ett annat giltigt pass tillsammans med ett tillstånd som visar att man får vistas i Australien under obegränsad tid om personen inte har ett australiensiskt pass.

I Sverige betalar personen vanlig patientavgift när hen behöver vård.

5.3 Provinsen Québec i Kanada

Det finns en överenskommelse mellan Québec och Sverige som gäller som förordning (1988:100) om tillämpning av en överenskommelse den 20 september 1986 mellan Sverige och Quebec om social trygghet.

De personer som omfattas av överenskommelsen är

• arbetstagare
• utsända
• medföljande familjemedlemmar
• studerande.

Genom överenskommelsen har en person rätt till vård på samma villkor som de som omfattas av lagstiftningen i det andra landet. Överenskommelsen ger rätt till nödvändig vård vid tillfällig vistelse som varar högst ett år. Denna tid kan förlängas genom ett beslut av det behöriga försäkringsorganet på vistelseorten.

I Sverige ska den som söker vård visa

• ett intyg som utfärdats av Bureau des ententes de sécurité sociale som styrker personens rätt till vårdförmåner
• ett intyg om arbetstillstånd eller inskrivningsintyg från läroanstalt i Sverige som omfattas av den svenska lagstiftningen om studiestöd.

I Québec ska den som söker vård visa

• ett intyg (6351C) från Försäkringskassan som styrker personens rätt till vårdförmåner
• ett intyg om arbets- eller studietillstånd utfärdat av ministeriet för kulturella samfälligheter och för invandring till Québec Ministère des Communautés culturelles et de l'Immigration du Québec.

5.4 Ungern

Sverige och Ungern har en överenskommelse (Överenskommelse den 8 juli 1982 mellan Sverige och Folkrepubliken Ungern om tillhandahållande av sjukvårdsförmåner) om att ländernas medborgare ska ha rätt till sjukvårdsförmåner. Det finns inget krav på att personerna ska vara bosatt i något av länderna. En person kan alltså vara bosatt i till exempel Thailand och ändå få vård i Sverige eller Ungern om personen är medborgare i något av länderna.

Överenskommelsen ger rätt till akut sjukvård under tillfällig vistelse i något av länderna enligt lagstiftningen i vistelselandet. Personen som söker vård ska visa ett giltigt pass.

5.5 Algeriet

Det finns en överenskommelse mellan Algeriet och Sverige som gäller i Sverige genom förordningen (1987:1325) om tillämpning av en överenskommelse om sjukvårdsförmåner den 24 mars 1987 mellan Sverige och Algeriet. Överenskommelsen ger rätt till omedelbar sjukvård under tillfällig vistelse inom Algeriet eller Sverige enligt lagstiftningen i vistelselandet. Personen ska vara både medborgare och bosatt i något av länderna.

I Sverige ska den som söker vård visa

• ett giltigt pass samt styrka att personen är bosatt i Algeriet.

I Algeriet ska den som söker vård visa

• ett giltigt pass
• Försäkringskassans intyg (6392) som visar att personen är bosatt i Sverige.

Personal som omfattas av Wienkonventionen om diplomatiska och konsulära förbindelser, har under hela vistelsen rätt att få vårdförmåner på samma villkor som medborgare i det land de vistas i. Det gäller även deras medföljande familjemedlemmar.

5.6 Chile

Sverige har ett avtal om social trygghet med Chile. Avtalet omfattar bland annat sjukvårdsförmåner för pensionärer (lagen [2006:286] om social trygghet mellan Sverige och Chile). En person som får pension från ett av länderna och bosätter sig i det andra landet har rätt till sjukvårdsförmåner i bosättningslandet på samma villkor som den som får sin pension från det landet (artikel 9).

En person som har svensk pension ska lämna in ett intyg till försäkringsorganet i Chile för att få rätt till sjukvårdsförmåner där. Pensionsmyndigheten skriver intyg vid ålderspension och Försäkringskassan skriver intyg när det handlar om sjuk- och aktivitetsersättning. En person med pension från Chile behöver inget intyg för att få vårdförmåner i Sverige, eftersom personen är folkbokförd i Sverige.

5.7 Israel

Sverige har ett avtal med Israel om social trygghet som gäller genom förordning (1983:325). Avtalet ger rätt till förlossningsvård vid tillfällig vistelse i något av länderna förutsatt att kvinnan är försäkrad för vårdförmåner i det land som hon har rest ifrån och att hon inte har planerat att föda barnet i det andra landet. Även eftervård som har ett direkt samband med förlossningen och vård av det nyfödda barnet omfattas av avtalet.

Kvinnan ska styrka sin rätt till vårdförmåner genom att visa ett intyg utfärdat av det behöriga försäkringsorganet. Av intyget ska det framgå att hon har rätt till vårdförmåner i det land hon rest ifrån. Försäkringskassan utfärdar intyg (6394L) för att styrka rätten till vårdförmåner.

5.8 Turkiet

Sverige har ett avtal om social trygghet med Turkiet (lagen [2005:234] om konvention mellan Sverige och Turkiet om social trygghet). Enligt avtalet har en person som har rätt till vårdförmåner i ett av länderna även rätt till sådan vård i det andra landet (artikel 13.3). Avsikten är att en person ska ha samma rätt till vård i det andra landet som personen har i sitt hemland, under förutsättning att den aktuella vården omfattas av det allmänna sjukvårdssystemet även i det andra landet.

Avtalet omfattar endast planerad vård. Den som vill få vård i det andra landet måste ansöka om ett förhandstillstånd, E112, som endast gäller för vård som ges inom det allmänna sjukvårdssystemet. Sjukgymnastik ingår också i begreppet vårdförmåner (KRNG dom i mål nr 3045–08).

Även den som har en konstaterad arbetsskada har rätt till vård i det andra landet om personen kan visa ett intyg E123. Försäkringskassan kan då ange under hur lång period vården får ges.

5.9 Förenade kungariket Storbritannien och Nordirland

Storbritannien lämnade EU den 1 februari 2020. Med anledning av utträdet har EU och Storbritannien enats om två olika avtal som båda innehåller bestämmelser som handlar om social trygghet.

Avtalet om Förenade kungariket Storbritannien och Nordirlands utträde ur Europeiska unionen och Europeiska atomenergigemenskapen (utträdesavtalet) innebar att förordningarna 883/2004 och 987/2009 fortsatte att tillämpas gentemot Storbritannien under en övergångsperiod. Perioden löpte ut den 31 december 2020. Även därefter ska enligt avtalet hela eller delar av förordningarna fortsätta att tillämpas för vissa personer.

Handels- och samarbetsavtalet mellan EU och Storbritannien (samordningsprotokollet) reglerar vad som ska gälla inom handel och för samarbete inom olika områden från och med den 1 januari 2021, däribland området social trygghet.

Om en situation omfattas av utträdesavtalet är det detta som ska tillämpas. Endast om detta inte går, exempelvis på grund av att personen inte omfattas av personkretsen, prövar vi om handels- och samarbetsavtalet är tillämpligt.

Utöver de två avtalen som tillkommit i samband med Storbritanniens utträde ur EU finns det sedan tidigare en konvention mellan Sverige och Storbritannien. Konventionen innefattar ett protokoll om medicinsk vård som ger en person som är bosatt inom den ena statens territorium rätt till omedelbar medicinsk vård under en tillfällig vistelse i den andra staten.

5.9.1 Utträdesavtalet

Utträdesavtalet innebär att delar av förordningarna 883/2004 och 987/2009 ska fortsätta att tillämpas för en del personer även efter det att övergångsperioden löpte ut den 31 december 2020. En förutsättning är att personen omfattas av utträdesavtalets personkrets.

Vilka situationer som gör att en person omfattas av utträdesavtalet framgår i första hand av artikel 30. Det kan till exempel röra sig om en svensk medborgare som bor och arbetar i Storbritannien. För en person som befinner sig i någon av de situationer som omfattas av artikel 30 ska förordning 883/2004 och 987/2009 fortsätta att tillämpas fullt ut i förhållande till Storbritannien även efter övergångsperiodens slut. Förutsättningen är att personen fortsätter att befinna sig i någon av de situationer som beskrivs i artikeln.

En person kan därför behålla vissa rättigheter under många år framöver. Det är den faktiska omständigheten som leder till en rättighet, inte när denna omständighet åberopas, vilket alltså kan ske långt senare.

Läs mer

Du kan läsa mer om vem som omfattas av artikel 30 i utträdesavtalet i vägledning 2017:1.

En person som inte omfattas, eller inte längre omfattas, av personkretsen i artikel 30 i utträdesavtalet kan ändå behålla rättigheter enligt förordning 883/2004 och 987/2009 om hen befinner sig i någon av de situationer som beskrivs i artikel 32 i utträdesavtalet.

Artikel 32 utträdesavtalet

Särskilda situationer som omfattas

1.Följande regler ska tillämpas i följande situationer och i den omfattning som anges i denna artikel, i den mån de rör personer som inte omfattas, eller inte längre omfattas, av artikel 30:

a) Följande personer ska omfattas av denna avdelning när det gäller åberopande av och sammanläggning av perioder av försäkring, anställning, verksamhet som egenföretagare eller bosättning, inbegripet rättigheter och skyldigheter som grundar sig på sådana perioder i enlighet med förordning (EG) nr 883/2004:

i) Unionsmedborgare, liksom statslösa och flyktingar som är bosatta i en medlemsstat och tredjelandsmedborgare som uppfyller villkoren i förordning (EG) nr 859/2003, vilka har omfattats av Förenade kungarikets lagstiftning före övergångsperiodens utgång, samt deras familjemedlemmar och efterlevande.

ii) Medborgare i Förenade kungariket, liksom statslösa och flyktingar som är bosatta i Förenade kungariket och tredjelandsmedborgare som uppfyller villkoren i förordning (EG) nr 859/2003, vilka har omfattats av lagstiftningen i en medlemsstat före övergångsperiodens utgång, samt deras familjemedlemmar och efterlevande.

Vid sammanläggning av perioder ska perioder som fullgjorts både före och efter övergångsperiodens utgång beaktas i enlighet med förordning (EG) nr 883/2004.

[…]

2.Bestämmelserna i avdelning III kapitel 1 i förordning (EG) nr 883/2004 om förmåner vid sjukdom ska tillämpas på personer som tar emot förmåner enligt punkt 1 a i denna artikel.

En EU-medborgare som har perioder av försäkring, anställning, verksamhet som egenföretagare eller bosättning i Storbritannien före övergångsperiodens slut kan göra anspråk på förmåner och vid behov åberopa sammanläggning av perioder.

Bestämmelsen avser alla former av förmåner som baseras på perioder av försäkring, anställning, verksamhet som egenföretagare eller bosättning. Det gäller till exempel ålderspension, förmåner vid invaliditet, olycksfall eller sjukdom. Motsvarande gäller för en medborgare i Storbritannien som har sådana tidigare perioder i en annan medlemsstat. Även tredjelandsmedborgare som uppfyller villkoren i förordning 859/2003 omfattas av bestämmelsen.

För en person som får en förmån enligt artikel 32.1 a ska bestämmelserna om vårdförmåner i förordning 883/2004 tillämpas. Det innebär att Sverige kan vara behörig stat för vårdförmåner för en person som till exempel får pension från Sverige men är bosatt i Storbritannien.

Artikel 32 utträdesavtalet

Särskilda situationer som omfattas

1.Följande regler ska tillämpas i följande situationer och i den omfattning som anges i denna artikel, i den mån de rör personer som inte omfattas, eller inte längre omfattas, av artikel 30:

[…]

d) Reglerna i artiklarna 67, 68 och 69 i förordning (EG) nr 883/2004 ska så länge villkoren är uppfyllda fortsätta att tillämpas på beviljande av familjeförmåner som följande personer har rätt till vid övergångsperiodens utgång:

i) Unionsmedborgare, statslösa och flyktingar som är bosatta i en medlemsstat samt tredjelandsmedborgare som uppfyller villkoren i förordning (EG) nr 859/2003 och uppehåller sig i en medlemsstat, vilka omfattas av lagstiftningen i en medlemsstat och har familjemedlemmar som uppehåller sig i Förenade kungariket vid övergångsperiodens utgång.

ii) Medborgare i Förenade kungariket, liksom statslösa och flyktingar som är bosatta i Förenade kungariket samt tredjelandsmedborgare som uppfyller villkoren i förordning (EG) nr 859/2003 och uppehåller sig i Förenade kungariket, vilka omfattas av Förenade kungarikets lagstiftning och har familjemedlemmar som uppehåller sig i en medlemsstat vid övergångsperiodens utgång.

e) I de situationer som avses i led d i) och ii) i denna punkt ska förordning (EG) nr 883/2004 och motsvarande bestämmelser i förordning (EG) nr 987/2009 fortsätta att tillämpas på personer som vid övergångsperiodens utgång åtnjuter rättigheter i egenskap av familjemedlemmar enligt förordning (EG) nr 883/2004, såsom en härledd rätt till vårdförmåner vid sjukdom, så länge som villkoren däri är uppfyllda.

Om en försäkrad person inte befann sig i en gränsöverskridande situation vid övergångsperiodens slut men har familjemedlemmar som gjorde det, så kan personen fortfarande omfattas av förordningens samordningsregler för familjeförmåner. I dessa situationer ska förordning 883/2004 och 987/2009 fortsätta att tillämpas. En familjemedlem kan därmed ha en härledd rätt till vårdförmåner. Det kan till exempel gälla om en svensk medborgare bor och arbetar i Sverige och har en make som är medborgare i och bosatt i Storbritannien. Om makens enda rätt till vårdförmåner där grundar sig på bosättning så har maken istället en härledd rätt till vårdförmåner från Sverige genom artikel 32.1 e i utträdesavtalet. Detta gäller även om båda makarna vid övergångsperiodens slut arbetar i respektive land och därmed är försäkrade genom arbete vid den tidpunkten. Även tredjelandsmedborgare som uppfyller villkoren i förordning 859/2003 omfattas av bestämmelsen.

Det är inte nödvändigt att några familjeförmåner faktiskt utbetalas vid övergångsperiodens slut för att bestämmelsen ska vara tillämplig, men själva familjeförhållandet måste finnas. Framtida makar eller barn som föds därefter omfattas alltså inte.

Artikel 32 utträdesavtalet

Särskilda situationer som omfattas

1.Följande regler ska tillämpas i följande situationer och i den omfattning som anges i denna artikel, i den mån de rör personer som inte omfattas, eller inte längre omfattas, av artikel 30:

[…]

b) Reglerna i artiklarna 20 och 27 i förordning (EG) nr 883/2004 ska fortsätta att tillämpas på personer som före övergångsperiodens utgång hade sökt tillstånd att få en planerad hälso- och sjukvårdsbehandling i enlighet med förordning (EG) nr 883/2004 fram till dess att behandlingen upphör. Motsvarande förfaranden för återbetalning ska också tillämpas även efter det att behandlingen upphört. Sådana personer och deras medföljande ska ha rätt att resa in i och ut ur behandlingsstaten, i enlighet med tillämpliga delar av artikel 14.

c) Reglerna i artiklarna 19 och 27 i förordning (EG) nr 883/2004 ska fortsätta att tillämpas på personer som omfattas av förordning (EG) nr 883/2004 och som vid övergångsperiodens utgång vistas i en medlemsstat eller i Förenade kungariket, fram till dess att vistelsen upphör. Motsvarande förfaranden för återbetalning ska också tillämpas även efter det att vistelsen eller behandlingen upphört.

Om en person har ansökt om ett förhandstillstånd för vård i Storbritannien före den 1 januari 2021 ska reglerna i artikel 20 och 27 i förordning 883/2004 tillämpas. Det har ingen betydelse om den planerade vården ska äga rum efter övergångsperiodens slut, utan det avgörande är när ansökan har kommit in till Försäkringskassan.

En person som vid övergångsperiodens slut vistades tillfälligt i Storbritannien har rätt att få nödvändig vård enligt artikel 19 och 27 i förordning 883/2004 fram till dess att vistelsen upphör. Detta gäller även om behovet av vård uppstår efter övergångsperiodens slut. Personen ska då kunna få vård genom att visa upp sitt EU-kort eller ett provisoriskt intyg.

I de flesta fall upphör vistelsen så snart personen lämnar landet, till exempel när en turist reser vidare eller återvänder hem. I vissa situationer kan dock en tillfällig vistelse fortsätta trots att personen under en kortare tid vistas någon annanstans. Det kan gälla en student som inte anses vara stadigvarande bosatt i studielandet. En sådan person har alltså fortsatt rätt att få nödvändig vård i studielandet under studietiden även om hen till exempel rest hem under ett skollov.

5.9.2 Handels- och samarbetsavtal mellan EU och Storbritannien

Handels- och samarbetsavtalet mellan EU och Storbritannien är ett avtal mellan EU och Storbritannien med anledning av Storbritanniens utträde ur EU.

Avtalet reglerar vad som ska gälla inom handel och för samarbete inom olika områden från och med den 1 januari 2021, däribland området social trygghet.

Bestämmelserna om social trygghet finns huvudsakligen under rubriken ”Protokoll om samordning av de sociala trygghetssystemen” och dess tillhörande bilagor. Protokollet benämns i vägledningen som samordningsprotokollet.

En specialiserad kommitté för samordningen av de sociala trygghetssystemen har inrättats enligt artikel 8.1 p) i handels- och samarbetsavtalet. Kommittén ska bland annat anta beslut och rekommendationer i frågor som rör avtalet.

Samordningsprotokollet tillämpas på gränsöverskridande situationer som uppstår mellan Storbritannien och ett eller flera av de länder som är medlemmar i EU. Protokollet ska tillämpas på personer, inklusive statslösa och flyktingar, som omfattas eller har omfattats av lagstiftningen i antingen ett land inom EU eller Storbritannien, samt dessa personers familjemedlemmar och efterlevande. Det tillämpas endast på personer som är lagligt bosatta i ett land inom EU eller i Storbritannien. Med lagligt bosatt menas att personen uppfyller de nationella migrationsrättsliga kraven för att vistas lagligt i landet.

Liksom i förordning 883/2004 finns det bestämmelser som reglerar rätten till vård vid bosättning utanför den behöriga staten, vid tillfällig vistelse utanför den behöriga staten och vid resa i syfte att få vård. Många situationer regleras också på ungefär samma sätt som i förordningen. Det är dock viktigt att komma ihåg att det ändå rör sig om två olika regelverk.

Samordningsprotokollet består av följande delar:

• Allmänna bestämmelser (Avdelning I)
• Fastställande av tillämplig lagstiftning (Avdelning II)
• Särskilda bestämmelser (Avdelning III)
• Diverse bestämmelser (Avdelning IV)
• Slutbestämmelser (Avdelning V)

Den här vägledningen beskriver i första hand de bestämmelser om vårdförmåner som finns i samordningsprotokollets Avdelning III kapitel 1 samt vissa tillämpningsbestämmelser i bilaga SSC-7.

Hur vårdkostnader som uppstår vid tillämpning av samordningsprotokollet ska regleras mellan länderna beskrivs i avsnitt Kostnadsreglering enligt samordningsprotokollet i 7.2.1. Hur kostnaderna regleras inom Sverige beskrivs i avsnitt Kostnadsreglering inom Sverige i 7.3.

Läs mer

Du kan läsa mer om avtalet och vad det omfattar, dess personkrets, fastställande av tillämplig lagstiftning och vilka svenska vårdförmåner som omfattas av samordningsprotokollet i vägledning 2017:1.

Att bedöma vilket land som är behörig stat för vårdförmåner enligt samordningsprotokollet

När en person befinner sig i en situation där samordningsprotokollet ska tillämpas behöver personen styrka sin rätt till vårdförmåner. Det är den behöriga staten för vårdförmåner som ska utfärda de intyg personen behöver för att göra detta. Ofta är den stat vars lagstiftning personen omfattas av också behörig stat för vårdförmåner, men det finns några undantag i fråga om personer som får pension och personer som har en härledd rätt till vårdförmåner som familjemedlem till en försäkrad person.

Försäkringskassan bedömer om Sverige är behörig stat för vårdförmåner och vilka intyg som i så fall ska utfärdas eller registreras. Det görs både för att personen ska kunna få rätt till vårdförmåner och för att rätt land ska bära kostnaderna.

Det finns en tydlig prioriteringsordning för att fastställa vilket land som ska vara behörig stat för vårdförmåner. Vi tittar på nedanstående faktorer i följande ordning:

• arbete
• pension
• familjemedlem till någon som arbetar
• familjemedlem till någon som har pension
• bosättning

I prioriteringsordningen så går arbete före allt annat när den behöriga staten ska fastställas.

Om personen inte omfattas av något lands lagstiftning genom arbete bestäms vilket land som ska vara behörig stat för vårdförmåner utifrån andra faktorer, till exempel genom pension. Då kan ett land vara behörig stat för vårdförmåner trots att personen omfattas av det andra landets lagstiftning genom bosättning.

Arbete

Artikel SSC.15

Bosättning i en annan stat än den behöriga staten

En försäkrad person eller dennes familjemedlemmar, som är bosatta i en annan stat än den behöriga staten, ska i bosättningsstaten få de vårdförmåner som för den behöriga institutionens räkning utges av institutionen på bosättningsorten i enlighet med den lagstiftning som institutionen tillämpar, som om de vore försäkrade enligt denna lagstiftning.

Landet vars lagstiftning en person omfattas av genom arbete är behörig stat för vårdförmåner även när hen är bosatt i det andra landet. Personen ska i det fallet få samma rätt till vårdförmåner i bosättningslandet som om hen hade varit försäkrad för vårdförmåner där. Det är den behöriga staten som ska stå för kostnaderna för dessa vårdförmåner.

En person som är utsänd enligt samordningsprotokollet kan fortsätta att omfattas av lagstiftningen i det land hen är utsänd från, och det landet är då behörig stat för vårdförmåner trots att arbetet utförs i ett annat medlemsland.

Läs mer

Du kan läsa mer om tillämplig lagstiftning vid utsändning enligt samordningsprotokollet i vägledning 2017:1.

Pension

I samordningsprotokollet finns det särskilda bestämmelser om vårdförmåner för personer som får pension och för deras familjemedlemmar.

Som pension räknas inte bara löpande pensionsutbetalningar, utan även en del andra ersättningar som exempelvis sjuk- eller aktivitetsersättning.

Läs mer

Du kan läsa mer om pensioner och vilka ersättningar som räknas som pension i Sverige vid tillämpningen av samordningsprotokollet i vägledning 2017:1.

Rätt till vårdförmåner från bosättningslandet

Artikel SSC.21

Rätt till vårdförmåner enligt lagstiftningen i bosättningsstaten

En person som erhåller en pension eller flera pensioner enligt lagstiftningen i två eller flera stater, varav en är bosättningsstaten, och som har rätt till vårdförmåner enligt lagstiftningen i denna stat, ska tillsammans med sina familjemedlemmar erhålla sådana vårdförmåner från och på bekostnad av institutionen på bosättningsorten, som om personen endast vore berättigad till pension enligt lagstiftningen i den staten.

Om en person får pension utbetald från bosättningslandet och har rätt till vård enligt den nationella lagstiftningen ska det landet vara behörig stat för vårdförmåner. Det gäller oavsett omfattningen på pensionen och eventuella pensioner från andra länder.

Artikel SSC.23

Pension enligt lagstiftningen i en eller flera medlemsstater, annat än bosättningsstaten, om rätt till vårdförmåner föreligger i den senare staten

Om en person som erhåller pension eller pensioner enligt lagstiftningen i en eller flera stater är bosatt i en stat enligt vars lagstiftning rätten till vårdförmåner inte är beroende av försäkring, eller av arbete som anställd eller verksamhet som egenföretagare, och ingen pension erhålls från bosättningsstaten, ska kostnaderna för vårdförmåner för den berörda personen och dennes familjemedlemmar betalas av den av statens eller staternas institutioner som i enlighet med artikel SSC.22.2 [Ingen rätt till vårdförmåner enligt lagstiftningen i bosättningsstaten] är behörig med avseende på dennes pensioner, i den utsträckning som pensionstagaren och dennes familjemedlemmar skulle ha haft rätt till dessa vårdförmåner om de vore bosatta i den staten.

Om en person inte får pension utbetald från bosättningslandet så ska som regel det land som betalar pensionen även vara behörig stat för vårdförmåner. Det innebär att om personen enbart har pension från Sverige så är Sverige behörig stat för vårdförmåner även om personen bor i Storbritannien.

Om personen får pension från flera länder, men inte från bosättningslandet, avgörs frågan om vilken stat som ska vara behörig för vårdförmåner i enlighet med artikel SSC.22 punkt 2. Det innebär att det är den stat vars lagstiftning personen omfattas av under längst tid eller som personen senast omfattats av som blir behörig för personens vårdförmåner. Under nästa rubrik finns en tabell som beskriver denna bestämmelse.

Om Sverige är behörig stat för vårdförmåner så innebär det som regel även att Sverige är ansvarig för eventuella familjemedlemmars vårdförmåner. Detta gäller under förutsättning att familjemedlemmen inte är självständigt försäkrad för vårdförmåner i Storbritannien genom till exempel arbete.

Ingen rätt till vårdförmåner från bosättningslandet

Artikel SSC.22

Ingen rätt till vårdförmåner enligt lagstiftningen i bosättningsstaten

1. En person som (a) är bosatt i en stat, (b) erhåller pension eller pension enligt lagstiftningen i en eller flera stater, och (c) inte har rätt till vårdförmåner enligt lagstiftningen i bosättningsstaten ska ändå få sådana förmåner för egen del och för sina familjemedlemmar om personen skulle vara berättigad till detta enligt lagstiftningen i den stat, eller i minst en av de stater som skulle ha behörighet i fråga om pensionen om personen vore bosatt i den staten. Vårdförmånerna ska utges på bekostnad av den institution som avses i punkt 2 av institutionen på bosättningsorten, som om personen vore berättigad till pension och vårdförmåner enligt lagstiftningen i den staten.

2. I de fall som avses i punkt 1 ska följande bestämmelser tillämpas för att fastställa vilken institution det åligger att betala kostnaderna för vårdförmånerna:

(a) Om pensionstagaren har rätt till vårdförmåner enligt endast en stats lagstiftning ska kostnaderna betalas av den behöriga institutionen i den staten.

(b) Om pensionstagaren har rätt till vårdförmåner enligt lagstiftningen i två eller flera medlemsstater, ska kostnaderna betalas av den behöriga institutionen i den stat vars lagstiftning personen i fråga har omfattats av under längst tid.

(c) Om tillämpningen av denna regel leder till att flera institutioner är betalningsskyldiga ska kostnaden betalas av den institution som tillämpar den lagstiftning av vilken pensionstagaren senast har omfattats.

Om en pensionär inte har rätt till vårdförmåner enligt den nationella lagstiftningen i bosättningslandet så kan hen ändå få sådana förmåner där. Det gäller om pension lämnas från ett eller flera andra länder och pensionären skulle haft rätt till vårdförmåner i åtminstone ett av dessa länder om hen hade varit bosatt där. Detta land blir då behörig stat för vårdförmåner och bekostar den vård som lämnas i bosättningslandet.

Om rätt till vårdförmåner hade funnits i flera av de länder som betalar pension gäller följande.

Om …	så ska det land…
personen har pension från flera länder	vars lagstiftning personen i fråga har omfattats av under längst tid vara behörig stat för vårdförmåner
personen omfattats lika lång tid av flera länders lagstiftning	vars lagstiftning personen i fråga har omfattats av senast vara behörig stat för vårdförmåner

För personer som har beviljats svensk pension och är bosatta utomlands måste vi säkerställa att pensionen fortfarande betalas ut för att rätten till intyget ska finnas.

Svenska pensionärer måste varje år intyga att de lever med ett så kallat levnadsintyg. Om intyget inte kommer in betalas pensionen inte ut.

Familjemedlem

En person som saknar egen rätt till vårdförmåner kan vara familjemedlem till en försäkrad person och därigenom ha en härledd rätt till vårdförmåner.

Om en familjemedlem kan härleda rätt till vårdförmåner genom två personer, varav en är försäkrad genom arbete och en genom pension gäller prioritetsordningen även här, arbete före pension.

Vem räknas som familjemedlem?

Artikel SSC.1 s)

(s) familjemedlem:

(i) A) person som definieras eller erkänns som familjemedlem eller som betecknas som medlem av hushållet enligt lagstiftningen i den stat där denne är bosatt,

B) i fråga om vårdförmåner enligt avdelning III [Särskilda bestämmelser om olika förmånskategorier], kapitel 1 [Förmåner vid sjukdom, moderskaps- och likvärdiga faderskapsförmåner], en person som definieras eller erkänns som familjemedlem eller som betecknas som medlem av hushållet enligt lagstiftningen i den stat där denne är bosatt.

(ii) Om det i den lagstiftning i en stat, som är tillämplig enligt punkt 1, inte görs någon skillnad mellan familjemedlemmar och andra personer på vilka den är tillämplig, ska maken/makan, minderåriga barn och myndiga barn som är beroende av underhåll betraktas som familjemedlemmar.

(iii) Om enligt den lagstiftning som är tillämplig enligt punkterna 1 och 2 en person betraktas som familje- eller hushållsmedlem endast om han eller hon lever i samma hushåll som den försäkrade personen eller pensionstagaren, ska detta villkor anses uppfyllt när personen i fråga är beroende till sin försörjning av den försäkrade personen eller pensionstagaren.

Det är bosättningslandets definition av familj som bestämmer vem som anses vara familjemedlem.

I Sverige finns ingen specifik definition av vem som är familj när det gäller vårdförmåner. Därför ska vi använda familjebegreppet i artikel SSC.1 s) ii). De som räknas som familjemedlemmar är makar, minderåriga barn och myndiga barn som är beroende av underhåll. Familjebegreppet har betydelse när vi tar ställning till om ett utländskt intyg ska registreras för en familjemedlem eftersom Sverige då är bosättningsland.

När vi utfärdar ett svenskt intyg behöver vi inte ta ställning till vem som anses vara familjemedlem eftersom det då är det andra landets familjebegrepp som avgör vem som räknas som familjemedlem.

Läs mer

Läs mer om begreppet familjemedlem vid tillämpning av samordningsprotokollet i vägledning 2017:1.

Om familjemedlemmarna bor i olika länder

Familjemedlemmar kan ha rätt till vårdförmåner även om de bor i ett annat land än den person som är försäkrad genom arbete eller pension.

Artikel SSC.24

Familjemedlemmar till en pensionstagare, bosatta i en annan stat än pensionstagaren

Om en person

(a) erhåller pension eller pension enligt lagstiftningen i en eller flera stater, och

(b) är bosatt i en annan stat än den där hans eller hennes familjemedlemmar är bosatta,

ska dessa familjemedlemmar ha rätt till vårdförmåner från institutionen på bosättningsorten enligt den lagstiftning som den tillämpar, i den mån pensionstagaren har rätt till vårdförmåner enligt en stats lagstiftning. Kostnaderna ska betalas av den behöriga institution som ansvarar för kostnader för vårdförmåner som pensionstagaren erhåller i sin bosättningsstat.

En person kan härleda en rätt till vårdförmåner som familjemedlem till en pensionär även om de bor i olika länder. Om familjemedlemmen befinner sig i en gränsöverskridande situation så kan hen ha rätt till intyg. Det gäller även om pensionären bor i det land som betalar ut pensionen och alltså inte själv befinner sig i en gränsöverskridande situation.

Artikel SSC.15

Bosättning i en annan stat än den behöriga staten

En försäkrad person eller dennes familjemedlemmar, som är bosatta i en annan stat än den behöriga staten, ska i bosättningsstaten få de vårdförmåner som för den behöriga institutionens räkning utges av institutionen på bosättningsorten i enlighet med den lagstiftning som institutionen tillämpar, som om de vore försäkrade enligt denna lagstiftning.

På samma sätt kan en familjemedlem bosatt i ett land härleda en rätt till vårdförmåner genom en person som arbetar även om de inte bor i samma land. Det gäller även om det bara är familjemedlemmen som befinner sig i en gränsöverskridande situation.

Om ett barns föräldrar bor eller arbetar i olika länder

Artikel SSC.29

Prioritering av rätten till vårdförmåner – särskild bestämmelse om familjemedlemmars rätt till förmåner i bosättningsstaten

1. Om inte annat föreskrivs i punkt 2 ska en familjemedlem som har en självständig rätt till vårdförmåner på grundval av en stats lagstiftning eller på grundval av detta kapitel ha företräde framför en härledd rätt till vårdförmåner för familjemedlemmar.

2. Om inte annat föreskrivs i punkt 3 ska en härledd rätt till vårdförmåner ha företräde framför den oberoende rätten, om den oberoende rättigheten i bosättningsstaten föreligger direkt och uteslutande på grundval av den berörda personens bosättning i den staten.

3. Trots vad som sägs i punkterna 1 och 2 ska vårdförmåner utges till en försäkrad persons familjemedlemmar på bekostnad av den behöriga institutionen i den stat där de är bosatta, om

(a) familjemedlemmar som är bosatta i en stat enligt vars lagstiftning rätten till vårdförmåner inte omfattas av villkor för försäkring eller verksamhet som anställd eller verksamhet som egenföretagare, och

(b) maken eller den person som tar hand om den försäkrades barn arbetar som anställd eller bedriver verksamhet som egenföretagare i den staten eller uppbär pension från den staten på grund av arbete som anställd eller verksamhet som egenföretagare.

En person som inte arbetar eller har pension kan i stället ha rätt till vårdförmåner genom sin bosättning. Men om hen är familjemedlem till en försäkrad person som arbetar eller har pension ska hen i stället ha rätt till vårdförmåner genom denne. Det innebär att ett barn i de flesta fall har rätt till vårdförmåner genom en förälder som arbetar eller har pension, även om föräldern bor i ett annat land.

Om båda föräldrarna arbetar eller har pension men i olika länder, ska barnet som regel ha rätt till vårdförmåner genom den förälder som barnet är bosatt med. Om ingen av föräldrarna arbetar eller har pension så ska barnet ha rätt till vårdförmåner genom sin bosättning.

Bosättning

Om en person varken har arbete eller pension och inte heller har en härledd rätt till vårdförmåner genom en familjemedlem, så ska hen ha rätt till vårdförmåner i bosättningslandet.

Bosättning enligt samordningsprotokollet

Artikel SSC.1 aa)

Bosättning: den ort där en person är stadigvarande bosatt.

Bosättning definieras i samordningsprotokollet som den ort där en person är stadigvarande bosatt. Vid bedömningen av var en person är stadigvarande bosatt kan olika faktorer vara av betydelse, exempelvis bostäders karaktär, personens familjesituation med mera.

En person kan omfattas av ett lands lagstiftning genom avdelning II i samordningsprotokollet, men vara bosatt i ett annat land. För att bedöma var personen är bosatt utgår vi från definitionen i artikel SSC.1 aa).

Som stöd för bedömningen finns i artikel SSCI.10 i bilaga SSC-7 en lista på omständigheter som kan ha betydelse.

Läs mer

Du kan läsa mer om bosättning och bedömning av bosättning enligt samordningsprotokollet i vägledning 2017:1.

Vilka intyg kan utfärdas enligt samordningsprotokollet?

Det land som är behörig stat för vårdförmåner är ansvarigt för en persons vårdkostnader när samordningsprotokollet tillämpas.

Utifrån personens situation ska den behöriga staten därför utfärda de intyg som styrker hens rätt till

• vårdförmåner i bosättningslandet
• vårdförmåner i den behöriga staten
• vård vid vistelse utanför den behöriga staten

Under en övergångsperiod kan de formulär och handlingar som användes omedelbart innan samordningsprotokollet trädde i kraft fortsätta att användas (artikel SSCI.75.1). Det innebär att vi tills vidare utfärdar samma intyg som vi skulle utfärda enligt förordning 883/2004 i en motsvarande situation. Det är ännu inte bestämt när övergångsperioden upphör.

Observera dock att vi inte kan utfärda intyg 5166 till en person som studerar i Storbritannien och som inte omfattas av utträdesavtalet. Det beror på att personen i den här situationen inte omfattas av den regel i 8 kap. 2 § HSL som innebär att regionerna ska erbjuda vård åt vissa studerande.

För en person som studerar i Storbritannien men anses bosatt i Sverige enligt samordningsprotokollet kan istället intyg om bosättning i Sverige enligt handels- och samarbetsavtalet mellan EU och Förenade Konungariket och Nordirland (5230ukV) utfärdas. Giltighetstiden på intyget bör bestämmas till högst ett år i den här situationen.

Intyg om rätt till vårdförmåner i bosättningslandet

Artikel SSCI.21

Bosättning i en annan stat än den behöriga staten

Förfarande och rättigheternas omfattning

1. Vid tillämpning av artikel SSC.15 [Bosättning i en annan stat än den behöriga staten], i protokollet, ska den försäkrade personen eller medlemmar av dennes familj vara skyldiga att omgående registrera sig hos institutionen på bosättningsorten. Deras rätt till vårdförmåner i bosättningsmedlemsstaten ska intygas genom en handling utfärdad av den behöriga institutionen på begäran av den försäkrade personen eller på begäran av institutionen på bosättningsorten.

2. Den handling som avses i punkt 1 ska förbli giltig till dess att den behöriga institutionen informerar institutionen på bosättningsorten om att den inte längre gäller. Institutionen på bosättningsorten ska underrätta den behöriga institutionen om varje registrering som den har gjort enligt punkt 1 och om varje ändring eller upphävande av denna registrering.

3. Denna artikel ska i tillämpliga delar tillämpas på de personer som avses i artiklarna SSC.20 [Pensionssökande], SSC.22 [Ingen rätt till vårdförmåner enligt lagstiftningen i bosättningsstaten] och artikel SSC.23 [Pensioner enligt lagstiftningen i en eller flera andra stater än bosättningsstaten, om det finns rätt till vårdförmåner i den sistnämnda staten], SSC.24 [Familjemedlemmar till en pensionstagare, bosatta i en annan stat än pensionstagaren] i protokollet.

[…]

När en person inte är bosatt i den behöriga staten ska personen och dennes familjemedlemmar få tillgång till samma vårdförmåner i bosättningslandet som om personen varit försäkrad för vårdförmåner där. Den behöriga staten ska då utfärda ett intyg som måste registreras i bosättningslandet för att bli giltigt. När Sverige är behörig stat för vårdförmåner innebär det att vi utfärdar intyg S1 vid bosättning i Storbritannien.

Sjukvårdsavgift

Artikel SSCI.21

Bosättning i en annan stat än den behöriga staten

[…]

Ersättning

4. Om en person eller dennes familjemedlemmar (a) har fått den handling som avses i punkt 1, (b) har registrerat handlingen vid institutionen på bosättningsorten i enlighet med punkt 1, och (c) en hälsoavgift har betalats av eller för personens eller dennes familjemedlemmars räkning till bosättningsstaten som en del av en ansökan om tillstånd till inresa, vistelse, arbete eller bosättning i den staten, den personen eller medlemmar i personens familj kan ansöka hos institutionen i bosättningsstaten om återbetalning (helt eller delvis, beroende på omständigheterna) av den erlagda sjukvårdsavgiften.

Vid ansökan om tillstånd till inresa, vistelse, arbete eller bosättning i Storbritannien kan den sökande behöva betala en sjukvårdsavgift. När personen har flyttat och registrerat sitt svenska S1-intyg hos institutionen i Storbritannien kan hen hos samma institution ansöka om att få sjukvårdsavgiften återbetald. Försäkringskassan behöver informera personer som får ett svenskt intyg S1 för bosättning i Storbritannien om detta. Vid frågor om avgiften ska vi i regel hänvisa personen till institutionen i Storbritannien.

Reglera vårdkostnader i efterhand för retroaktiv tid

E-intyg eller S-intyg som används vid bosättning utanför den behöriga staten, måste registreras för att personen ska få rätt till vårdförmåner. Därför uppstår det en mellantid från det att personen uppfyller rätten till intyget och får det i sin hand till dess att den behöriga institutionen i bosättningslandet har tagit ställning till om intyget ska registreras eller inte.

Om personen får vård under denna tid får hen betala hela vårdkostnaden själv eller be om faktura med sent förfallodatum. Om S-intyget godtas och registreras för retroaktiv tid kan vårdkostnaden regleras i efterhand.

Hur och var det ska göras beror på vilken vård som personen har fått och var den har getts.

Om personen har fått …	så ska …
vård i Storbritannien innan ett intyg från Sverige har registrerats	personen vända sig till den behöriga institutionen i Storbritannien för att få kostnaden reglerad.
vård i Sverige innan ett intyg har registrerats	personen vända sig till vårdgivaren för att få kostnaden reglerad.
nödvändig vård i ett annat land än bosättningslandet och den behöriga staten och visat sitt EU-kort	kostnaden regleras genom att det vårdgivande landet sänder en begäran om återbetalning till den behöriga staten.

Intyg om rätt till vårdförmåner i den behöriga staten

När en person omfattas av ett lands lagstiftning genom arbete eller pension så har hen rätt till vårdförmåner i den behöriga staten, även när hen inte är bosatt där. För att kunna få vården behöver personen visa ett intyg.

För personer som är försäkrade genom arbete

Artikel SSC.16

Vistelse i den behöriga staten när bosättningen är i en annan stat – särskilda bestämmelser för gränsarbetares familjemedlemmar

1. Om inte annat följer av punkt 2 ska den försäkrade personen och dennes familjemedlemmar som avses i artikel SSC.15 [Bosättning i en annan stat än den behöriga staten] även ha rätt till vårdförmåner under vistelse i den behöriga staten. Vårdförmånerna ska utges av den behöriga institutionen och på denna institutions bekostnad, i enlighet med bestämmelserna i den lagstiftning som den tillämpar, som om de berörda personerna vore bosatta i den staten.

2. En gränsarbetares familjemedlemmar ska ha rätt till vårdförmåner under vistelse i den behöriga staten. Om emellertid den behöriga staten är förtecknad i bilaga SSC-2 [Begränsningar av vårdförmåner för gränsarbetares familjemedlemmar] ska de av en gränsarbetares familjemedlemmar vilka är bosatta i samma stat som gränsarbetaren endast ha rätt till vårdförmåner i den behöriga staten enligt de i artikel SSC.17.1 [Vistelse utanför den behöriga staten] fastställda villkoren.

En person som är försäkrad för vårdförmåner genom arbete men som inte är bosatt i den behöriga staten har rätt till vårdförmåner vid en tillfällig vistelse där på samma sätt som personer bosatta i det landet.

En person som är bosatt i Storbritannien och som har beviljats ett svenskt E- eller S-intyg har alltså samma rätt till vård i Sverige som om personen varit bosatt här. Eftersom vårdgivarna i Sverige bara ser om personen har rätt till vårdförmåner enligt nationell lagstiftning måste personen få ett speciellt intyg som heter Intyg om rätt till vårdförmåner i Sverige för personer bosatta i ett annat EU/EES-land, Schweiz eller Storbritannien (5163) som hen kan visa. Det gäller även personens familjemedlemmar, med undantag för om personen är gränsarbetare.

Undantag för gränsarbetares familjemedlemmar

Sverige finns med i samordningsprotokollets bilaga SSC-2. Det innebär att till skillnad från andra familjemedlemmar har gränsarbetares familjemedlemmar inte rätt till vårdförmåner i Sverige utöver sådan vård som blir nödvändig under en tillfällig vistelse.

Läs mer

Du kan läsa mer om vem som räknas som gränsarbetare enligt samordningsprotokollet i vägledning 2017:1.

För personer som är försäkrade genom pension

Artikel SSC.25

Pensionstagarens eller dennes familjemedlemmars vistelse i en annan stat än den där de är bosatta – vistelse i den behöriga staten – tillstånd till nödvändig behandling utanför bosättningsstaten

1. Artikel SSC.17 [Vistelse utanför den behöriga staten] ska i tillämpliga delar gälla för (a) en person som erhåller pension eller pensioner enligt lagstiftningen i en eller flera stater och som har rätt till vårdförmåner enligt lagstiftningen i en av de stater som utger pensionen eller pensionerna, (b) deras familjemedlemmar, som vistas i en annan stat än den där de är bosatta.

2. Artikel SSC.16.1 [Vistelse i den behöriga staten när bosättningen är i en annan stat – särskilda bestämmelser för gränsarbetares familjemedlemmar] ska också tillämpas på personer som avses i punkt 1 när de vistas i den stat där den behöriga institution ligger som är ansvarig för kostnaderna för vårdförmåner som pensionstagaren erhåller i sin bosättningsstat och denna stat har valt detta alternativ och tagits upp i förteckningen i bilaga SSC-3 [Ytterligare rättigheter för pensionstagare som återvänder till den behöriga staten].

En pensionär som är bosatt utanför den behöriga staten kan ha rätt till vård där. Det gäller om landet har valt det alternativet och tagits upp i samordningsprotokollets bilaga SSC-3.

Sverige finns med i bilagan, och därmed har pensionärer rätt till vård i Sverige om de är bosatta i Storbritannien och Sverige är behörig stat. För att kunna styrka sin rätt till vård i Sverige ska pensionären få ett Intyg om rätt till vårdförmåner i Sverige för personer bosatta i ett annat EU/EES-land, Schweiz eller Storbritannien (5163). Intyget kan de få först när det är fastställt att Sverige är behörig stat för vårdförmåner. Det är fastställt när intyg S1 är godkänt av den behöriga institutionen på bosättningsorten.

Om en person enbart har garantipension från Sverige gäller särskilda regler. Om en person med enbart garantipension flyttar utomlands, upphör rätten till garantipension i samband med flytten. Det innebär att om en sådan person flyttar utomlands har hen inte rätt till intyg eller EU-kort.

Intyg om bosättning

En person som inte anses bosatt i Sverige enligt svensk lag kan ändå anses som bosatt här enligt samordningsprotokollet. Personen ska ha samma rätt till vårdförmåner som en person som är bosatt här enligt nationell lagstiftning.

För att styrka sin rätt till vård behöver personen få ett intyg, Intyg om bosättning i Sverige enligt handels- och samarbetsavtalet mellan EU och Förenade kungariket och Nordirland (5230ukV).

Intyget ska utfärdas för de personer som

• anses bosatta enligt samordningsprotokollet
• inte kan bli folkbokförda.

Intyget får utfärdas för maximalt tre månader framåt i tiden. Därefter behöver personen ansöka om ett nytt intyg. Om personen har haft rätt till intyget tidigare kan giltighetstiden även omfatta den retroaktiva tiden.

Skatteverket avgör om en person kan bli folkbokförd i Sverige. Det måste vara klarlagt att personen inte kan bli folkbokförd för att hen ska ha rätt till intyget. Till exempel kan ett avslagsbeslut från Skatteverket styrka det. Ibland är det givet att personen inte kan bli folkbokförd, exempelvis om hen inte har för avsikt att stanna i Sverige längre tid än ett år och har fått information från Skatteverket om att det därför inte är aktuellt att ansöka om folkbokföring.

Intyg vid vård utanför den behöriga staten

En person kan enligt samordningsprotokollet ha rätt till nödvändig vård vid en tillfällig vistelse utanför den behöriga staten, och kan även få planerad vård i ett annat land på den behöriga statens bekostnad.

Intyg om rätt till nödvändig vård vid tillfällig vistelse utanför den behöriga staten

Artikel SSC.17

Vistelse utanför den behöriga staten

1. Om inte annat följer av punkt 2 ska en försäkrad person och deras familjemedlemmar som vistas i en annan stat än den behöriga staten ha rätt till vårdförmåner som utges för den behöriga institutionens räkning av institutionen på vistelseorten enligt dess lagstiftning som om personen vore försäkrad enligt den lagstiftningen, om

(a) vårdförmånerna blir nödvändiga av medicinska skäl under vistelsen, enligt den som utger vårdförmånerna, med beaktande av förmånernas art och vistelsens förväntade längd,

(b) personen inte har rest till den staten i syfte att erhålla vårdförmåner, såvida personen inte är passagerare eller besättningsmedlem på ett fartyg eller flygplan som reser till den staten och naturaförmånerna blev nödvändiga av medicinska skäl under resan eller flygningen, och

(c) en giltig handling visas upp i enlighet med artikel SSCI.22.1 [Vistelse i en annan stat än den behöriga staten] i bilaga SSC-7 [Genomförandedel] som visar att personen är berättigad till förmåner.

2. I tillägg SSCI-2 [Intyg om rätt till förmåner] förtecknas vårdförmåner som, för att de ska utges under en vistelse i en stat, av praktiska skäl förutsätter en i förväg upprättad överenskommelse mellan den berörda personen och den institution som tillhandahåller vården.

Artikel SSCI.22

Vistelse i en annan stat än den behöriga staten

Förfarande och rättigheternas omfattning

1. Vid tillämpning av artikel SSC.17 [Vistelse utanför den behöriga staten] i protokollet ska den försäkrade personen tillhandahålla vårdgivaren i den stat där denne vistas en handling som utfärdats av dennes behöriga institution och i vilken det anges att personen har rätt till vårdförmåner. Om den försäkrade personen inte har en sådan handling ska institutionen på vistelseorten, på begäran eller om det av andra skäl är nödvändigt, vända sig till den behöriga institutionen för att erhålla handlingen.

2. Denna handling ska visa att den försäkrade personen har rätt till vårdförmåner enligt artikel SSC.17 [Vistelse utanför den behöriga staten] i protokollet på samma villkor som dem som gäller för personer som är försäkrade enligt lagstiftningen i vistelsestaten, och ska uppfylla villkoren i tillägg SSCI.2.

3. De vårdförmåner som avses i artikel SSC.17.1 [Vistelse utanför den behöriga staten] i protokollet ska avse de vårdförmåner som utges i vistelsestaten, enligt dess lagstiftning, och som av medicinska skäl är nödvändiga för att den försäkrade personen inte ska vara tvungen att före slutet av sin planerade vistelse återvända till den behöriga staten för att få den nödvändiga behandlingen.

Vid tillfällig vistelse utanför den behöriga staten har en person rätt till vård som blir nödvändig under vistelsen. Vården ska ges enligt lagstiftningen i vistelselandet, vilket innebär att den ska ges av en vårdgivare som är ansluten till det allmänna sjukvårdssystemet. Personen ska betala samma patientavgift i vårdlandet som personer försäkrade där betalar. Resterande vårdkostnader regleras mellan länderna.

För att få vård behöver personen visa upp en handling för vårdgivaren som styrker att hen har rätt till vårdförmåner. Om personen saknar en sådan handling ska institutionen i vistelselandet efterfråga den hos den behöriga institutionen. Vid tillämpningen av samordningsprotokollet används tills vidare EU-kortet för att styrka personens rätt till vårdförmåner. Du kan läsa mer om EU-kortet i avsnitt 4.4.4.

Storbritannien har sedan januari 2021 börjat utfärda Global Health Insurance Card, GHIC, som allteftersom kommer att ersätta de brittiska EU-korten vid tillämpning av samordningsprotokollet.

Om personen ändå har fått betala för vården så har hen möjlighet att ansöka om ersättning i efterhand hos Försäkringskassan. Läs mer om detta i avsnitt Ersättning i efterhand för vård som har utförts.

Sjukvårdsavgift för studerande

Artikel SSCI.22

Vistelse i en annan stat än den behöriga staten

[…]

Ersättning till studerande

11. Om en person (a) innehar ett giltigt intyg om rätt till förmåner enligt tillägg SSCI-2 som utfärdats av den behöriga institutionen, (b) studerande: en person som har antagits vid en läroanstalt för högre utbildning och som beviljas inresa till och vistelse på en stats territorium för att som huvudsaklig verksamhet på heltid följa ett studieprogram som leder till ett bevis på högre utbildning som erkänns av staten, inbegripet examensbevis, utbildningsbevis eller doktorsexamen från en läroanstalt för högre utbildning, vilket kan omfatta en förberedande kurs före sådan utbildning, i enlighet med nationell rätt, eller obligatorisk praktik. (c) inte utövar, eller inte har utövat, verksamhet som anställd eller egenföretagare i den stat där personen studerar under den period som sjukvårdsavgiften avser, och (d) en hälsoavgift har betalats av personen eller för dennes räkning till den stat där studierna äger rum som en del av en ansökan om tillstånd för inresa, vistelse eller bosättning i syfte att bedriva studier på heltid i den staten, den personen kan ansöka hos institutionen i bosättningsstaten om återbetalning (helt eller delvis, beroende på omständigheterna) av den erlagda sjukvårdsavgiften.

En person som studerar på heltid i Storbritannien kan behöva betala en sjukvårdsavgift vid ansökan om tillstånd till inresa, vistelse eller bosättning i Storbritannien. Mot uppvisande av ett giltigt EU-kort kan den studerande hos institutionen i Storbritannien ansöka om att få sjukvårdsavgiften återbetald. Vid frågor om avgiften bör personen hänvisas till institutionen i Storbritannien.

Intyg vid planerad vård i andra länder

ARTIKEL SSCI.23

Planerad vård

Tillståndsförfarande

1. Vid tillämpning av artikel SSC.18.1 i detta protokoll ska den försäkrade personen för institutionen på vistelseorten uppvisa en handling som har utfärdats av den behöriga institutionen. […]

En person kan få rätt till planerad vård utanför bosättningslandet och den behöriga staten. Personen ska då kunna visa upp en handling som utfärdats av den behöriga institutionen. Tillsvidare utfärdar Försäkringskassan intyg S2 i den här situationen. Mer information om vad som gäller avseende ansökan om och rätten till planerad vård finns i avsnitt Planerad vård.

Utfärdande av intyg S2 genom betalningsförbindelse

Det finns situationer då en region vill skicka en person till Storbritannien för att få vård. I dessa fall kan regionen kontakta Försäkringskassan för att få ett intyg S2 utfärdat. Ett beslut om att utfärda intyg S2 fattas utifrån samordningsprotokollet. Detta sker genom en så kallad betalningsförbindelse.

Vi utfärdar intyget, skickar det till personen och informerar regionen. Om personen sedan vill få ersättning för eventuella kringkostnader ska vi utreda personens anspråk.

Att ta ställning till utländska intyg

Försäkringskassan tar emot utländska E- eller S1-intyg när en person ska flytta eller har flyttat till Sverige och ett annat land har bedömt att det är behörig stat för vårdförmåner för den personen.

I fråga om samordningsprotokollet kommer vi alltså att ta emot sådana intyg från Storbritannien.

Artikel SSCI.5

Rättsverkan för handlingar och styrkande underlag som utfärdats i en annan stat

1. De handlingar som en stats institution utfärdar för att intyga en persons ställning vid tillämpningen av protokollet och denna bilaga samt de styrkande underlag som ligger till grund för utfärdandet av handlingarna, ska godtas av de andra staternas institutioner så länge som de inte dras tillbaka eller förklaras ogiltiga av den stat där de har utfärdats.

När Försäkringskassan tar ställning till om ett utländskt intyg ska registreras används samma prioriteringsordning som när ett svenskt intyg ska utfärdas.

Eftersom Storbritannien är behörig stat för vårdförmåner och behöriga institutioner ska lita på varandra så fokuserar vi på att kontrollera följande:

• om personen är bosatt i Sverige enligt samordningsprotokollet
• om det finns familjemedlemmar som är bosatta i Sverige enligt samordningsprotokollet
• om eventuella familjemedlemmar ingår i gällande familjebegrepp
• om personen och eventuella familjemedlemmar har arbete i Sverige eller svensk pension. I så fall ska intyget inte godkännas och registreras eftersom man i första hand ska vara försäkrad för vårdförmåner genom arbete eller genom pension som personen får från bosättningslandet.

Vård vid vistelse utanför den behöriga staten eller bosättningsstaten

Samordningsprotokollet ger under vissa förutsättningar en person möjlighet att få vård i ett annat land enligt det landets lagstiftning. Hen ska då betala den patientavgift som gäller där. Det gäller både situationer när vården blir nödvändig av medicinska skäl under en tillfällig vistelse i det andra landet och när vården är planerad, alltså när personen reser dit just i syfte att få en viss vård. Resterande vårdkostnader ska sedan återbetalas länderna emellan.

För att få nödvändig vård till patientavgift ska personen visa upp sitt EU-kort eller GHIC. För att få planerad vård till patientavgift ska personen visa upp ett tillstånd utfärdat av den behöriga institutionen. Om personen ändå fått betala mer än patientavgift finns det möjlighet att få ersättning för vårdkostnader i efterhand. Du kan läsa mer om det i avsnitt Ersättning i efterhand för vård som har utförts.

Om en person har fått eller vill få vård i ett annat land ska Försäkringskassan alltid kontrollera att Sverige är behörig stat för hens vårdförmåner. Hur du gör den bedömningen kan du läsa om i avsnitt Att bedöma vilket land som är behörig stat för vårdförmåner enligt samordningsprotokollet.

Nödvändig vård

Artikel SSC.17

Vistelse utanför den behöriga staten

1. Om inte annat följer av punkt 2 ska en försäkrad person och deras familjemedlemmar som vistas i en annan stat än den behöriga staten ha rätt till vårdförmåner som utges för den behöriga institutionens räkning av institutionen på vistelseorten i enlighet med den lagstiftning som den tillämpar, som om de berörda personerna vore försäkrade enligt den lagstiftningen, om a) vårdförmånerna blir nödvändiga av medicinska skäl under vistelsen, enligt den som utger vårdförmånerna, med beaktande av förmånernas art och vistelsens förväntade längd, b) personen inte har rest till den staten i syfte att erhålla vårdförmåner, såvida personen inte är passagerare eller besättningsmedlem på ett fartyg eller flygplan som reser till den staten och vårdförmånerna blev nödvändiga av medicinska skäl under resan eller flygningen, och c) en giltig handling visas upp i enlighet med artikel SSCI.22.1 i bilaga SSC-7.

2. I tillägg SSCI-2 till bilaga SSC-7 förtecknas vårdförmåner som, för att de ska utges under en vistelse i en stat, av praktiska skäl förutsätter en förhandsöverenskommelse mellan den berörda personen och den institution som tillhandahåller vården.

Nödvändig vård vid tillfällig vistelse är sådan vård som inte kan vänta tills en person återvänder till sin behöriga stat. En läkare eller annan vårdpersonal bedömer om vården är nödvändig utifrån personens hälsotillstånd och vistelsetid i landet. Med tillfällig vistelse menas semesterresor, kortare tjänsteresor eller liknande.

I begreppet nödvändig vård ingår även vård för existerande sjukdomstillstånd och kroniska sjukdomar, så länge syftet med resan inte är att söka vård. Ytterst är det den behandlande läkaren som bedömer om en vårdinsats är nödvändig eller om vården kan vänta tills personen kommit hem.

Vård i samband med graviditet och förlossning ska ses som nödvändig vård och omfattas av EU-kortet eller GHIC. Detta inkluderar även förlossning i normal tid, förutsatt att personen inte reser till ett annat medlemsland i syfte att föda barn (bilaga SSCI-2).

En person som får nödvändig vård enligt samordningsprotokollet betalar samma patientavgifter som de försäkrade i vårdlandet. Vanligtvis visar hen sitt EU-kort eller ett provisoriskt intyg vid vårdtillfället. Vårdgivaren måste vara ansluten till det allmänna sjukvårdssystemet för att vården ska omfattas av bestämmelserna i samordningsprotokollet. Rätten till nödvändig vård omfattar inte hemtransport, exempelvis med ambulansflyg.

Livsnödvändig vård

En person som behöver livsnödvändig vård på grund av en befintlig sjukdom ska sluta en överenskommelse med en specialiserad vårdgivare i det medlemsland där hen planerar att vistas tillfälligt. Personen behöver kontakta vårdgivaren innan avresan för att säkerställa att hen ska få rätt vård under vistelsen (bilaga SSCI-2).

Exempel på livsnödvändiga behandlingar är

• dialys
• syrgasbehandling
• särskild astmabehandling
• ekokardiografi vid autoimmuna sjukdomar
• cellgiftsbehandling.

Planerad vård

Artikel SSC.18

Resa i syfte att erhålla vårdförmåner – tillstånd att erhålla lämplig behandling utanför bosättningsstaten

1. Om inte annat föreskrivs i detta protokoll ska en försäkrad person som reser till en annan stat för att erhålla vårdförmåner under vistelsen där söka tillstånd från den behöriga institutionen.

2. En försäkrad person som av den behöriga institutionen fått tillstånd att resa till en annan stat i syfte att där få den vård som är lämplig med hänsyn till personens hälsotillstånd, ska erhålla de vårdförmåner som för den behöriga institutionens räkning utges av institutionen på vistelseorten i enlighet med bestämmelserna i den lagstiftning som institutionen tillämpar, som om personen vore försäkrad enligt denna lagstiftning. Tillstånd ska beviljas om den behandling det gäller finns bland de förmåner som tillhandahålls enligt lagstiftningen i den stat där den berörda personen är bosatt och denna behandling inte kan ges inom den tid som är medicinskt försvarbar, med hänsyn till personens aktuella hälsotillstånd och sjukdomens sannolika förlopp.

Den som vill få planerad vård i ett annat land enligt samordningsprotokollet ska först ansöka om ett förhandstillstånd. En förutsättning för att vården ska omfattas av samordningsprotokollet är att den vårdgivare som ska lämna vården är ansluten till det allmänna sjukvårdssystemet i vårdlandet.

Om ett förhandstillstånd beviljas utfärdas intyg S2. Intyget omfattar specifik vård som personen ska få hos en viss vårdgivare under en angiven tidsperiod. Intyget ska visas upp för vårdgivaren i det land där vården ges. Personen ska endast betala den patient- och egenavgift som gäller i vårdlandet. Resterande del av kostnaden regleras mellan länderna.

Ansöka om förhandstillstånd

Som huvudregel ska en person som vill få vård utomlands ansöka om förhandstillstånd i sin behöriga stat. I vissa situationer ska dock ansökan göras i bosättningslandet, till exempel när personen är utsänd från Sverige för arbete i annat land.

Samordningsprotokollet innehåller också särskilda regler om vilken stat som är behörig att utfärda ett förhandstillstånd för en pensionär och dennes familjemedlemmar i vissa situationer.

Personen är inte bosatt i den behöriga staten

Artikel SSCI.23

Tillståndsförfarande

1. Vid tillämpning av artikel SSC.18.1 i detta protokoll ska den försäkrade personen för institutionen på vistelseorten uppvisa en handling som har utfärdats av den behöriga institutionen. I denna artikel avses med behörig institution den institution som bär kostnaden för den planerade vården; i de fall som avses i artiklarna SSC.18.4 och SSC.25.5 i detta protokoll, där de vårdförmåner som tillhandahålls i bosättningsstaten ersätts på grundval av fasta belopp, ska institutionen på bosättningsorten anses vara den behöriga institutionen.

2. Om en försäkrad person inte är bosatt i den behöriga staten ska denne söka tillstånd från institutionen på bosättningsorten, som ska vidarebefordra det till den behöriga institutionen utan dröjsmål. I dessa fall ska institutionen på bosättningsorten intyga huruvida villkoren i artikel SSC.18.2 andra meningen i detta protokoll är uppfyllda i bosättningsstaten. Den behöriga institutionen får vägra att bevilja det begärda tillståndet endast om, enligt en bedömning från institutionen på bosättningsorten, villkoren enligt artikel SSC.18.2 andra meningen i detta protokoll inte är uppfyllda i den försäkrade personens bosättningsstat, eller om samma vård kan tillhandahållas i den behöriga staten inom en tid som är medicinskt försvarbar med hänsyn till personens aktuella hälsotillstånd och sjukdomens sannolika förlopp. Den behöriga institutionen ska informera institutionen på bosättningsorten om sitt beslut. Om inget svar lämnas inom den tidsfrist som fastställs i den nationella lagstiftningen ska den behöriga institutionen anses ha beviljat tillståndet.

[…]

Familjemedlemmar

9. Punkterna 1–8 gäller i tillämpliga delar för den försäkrade personens familjemedlemmar.

Om en person eller dennes familjemedlem vill få förhandstillstånd för vård i ett annat land än den behöriga staten eller bosättningslandet så ska hen ansöka om det hos institutionen i bosättningslandet.

Villkoren för att bevilja ett förhandstillstånd ska i den här situationen vara uppfyllda i både bosättningslandet och den behöriga staten. Du kan läsa mer om förutsättningarna för att bevilja förhandstillstånd i avsnitt Bedöma rätten till förhandstillstånd.

När institutionen i bosättningslandet tar emot ansökan om förhandstillstånd ska denna intyga om villkoren är uppfyllda där eller inte. Ansökan skickas sedan vidare till den behöriga staten.

Den behöriga institutionen ska meddela institutionen i bosättningslandet om ett förhandstillstånd har beviljats eller inte. Om den behöriga institutionen inte meddelar institutionen i bosättningslandet sitt beslut inom den tidsfrist som fastställs i den nationella lagstiftningen ska det anses som att personen har rätt till ett förhandstillstånd för vården. Sverige har ingen fastställd tidsfrist i den nationella lagstiftningen.

Metodstöd – ansökan om förhandstillstånd skickas till fel institution

När en person eller dennes familjemedlem ansöker om förhandstillstånd ska de ansöka hos institutionen i bosättningslandet. Om vi ändå får ansökan samråder du med institutionen i det andra landet för att kontrollera att villkoren för att bevilja ett förhandstillstånd i bosättningslandet är uppfyllda.

En pensionär eller dennes familjemedlem vill få vård i ett annat land

Artikel SSC.25

Pensionstagarens eller dennes familjemedlemmars vistelse i en annan stat än bosättningsstaten – vistelse i den behöriga medlemsstaten – tillstånd till lämplig behandling utanför bosättningsstaten

[…]

3. Artikel SSC.18 gäller i tillämpliga delar för en pensionstagare eller de av dennes familjemedlemmar som vistas i en annan stat än den i vilken de är bosatta i syfte att där erhålla den behandling som är lämplig med hänsyn till deras tillstånd.

4. Om inte annat följer av punkt 5 ska kostnaderna för vårdförmåner enligt punkterna 1–3 bäras av den behöriga institution som ansvarar för kostnader för vårdförmåner som pensionstagaren erhåller i sin bosättningsstat.

5. De kostnader för vårdförmåner som avses i punkt 3 ska bäras av institutionen på pensionstagarens eller familjemedlemmarnas bosättningsort, om dessa personer är bosatta i en stat som valt kostnadsersättning på grundval av fasta belopp. Vid tillämpningen av punkt 3 ska institutionen på familjemedlemmarnas bosättningsort i detta fall anses vara den behöriga institutionen.

Om en pensionär eller dennes familjemedlem vill få vård i ett annat land än den behöriga staten eller bosättningslandet behöver Försäkringskassan kontrollera om hen är bosatt i ett land som kräver ersättning för vårdkostnader i form av faktiska kostnader eller fasta belopp. Om bosättningslandet kräver ersättning i form av fasta belopp är det landet behörigt att utfärda ett förhandstillstånd enligt samordningsprotokollet.

Vilka länder som kräver ersättning i form av fasta belopp framgår av samordningsprotokollets bilaga SSCI-3.

De länder som nämns i bilaga SSCI-3 är

• Irland
• Spanien
• Cypern
• Portugal
• Sverige
• Förenade kungariket

Följande gäller när en pensionär med pension från Sverige, eller dennes familjemedlem, planerar att med stöd av samordningsprotokollet få vård i ett annat land än den behöriga staten eller bosättningslandet.

Om en pensionär eller dennes familjemedlem är bosatta i ett land som kräver ersättning utifrån fasta belopp ska vi

• avvisa ansökan, eftersom Försäkringskassan inte är behörig att utfärda förhandstillstånd enligt samordningsprotokollet. Pensionären ska ansöka om förhandstillstånd i bosättningslandet.

Om en pensionär eller dennes familjemedlem är bosatta i ett land som kräver ersättning utifrån faktiska kostnader ska pensionären

• ansöka om förhandstillstånd enligt samordningsprotokollet hos institutionen i bosättningslandet. Den intygar om villkoren för att bevilja ett förhandstillstånd i bosättningslandet är uppfyllda eller inte. Ansökan skickas sedan vidare till Försäkringskassan.

Pensionär bosatt i Sverige vill få vård i sin behöriga stat

Artikel SSC.25

Pensionstagarens eller dennes familjemedlemmars vistelse i en annan stat än bosättningsstaten – vistelse i den behöriga staten – tillstånd till lämplig behandling utanför bosättningsstaten

1. Artikel SSC.17 gäller i tillämpliga delar för a) en person som erhåller pension eller pensioner enligt lagstiftningen i en eller flera stater och som har rätt till vårdförmåner enligt lagstiftningen i en av de stater som utger pensionen eller pensionerna, b) deras familjemedlemmar, som vistas i en annan stat än den där de är bosatta.

2. Artikel SSC.16.1 gäller i tillämpliga delar för de personer som avses i punkt 1 när de vistas i den stat där den behöriga institution ligger som är ansvarig för kostnaderna för de vårdförmåner som pensionstagaren erhåller i sin bosättningsstat och den staten har valt detta alternativ och tagits upp i förteckningen i bilaga SSC-3.

Artikel SSC.16

Vistelse i den behöriga staten när bosättningen är i en annan stat – särskilda bestämmelser för gränsarbetares familjemedlemmar

1. Om inte annat följer av punkt 2 ska den försäkrade personen och dennes familjemedlemmar som avses i artikel SSC.15 även ha rätt till vårdförmåner under vistelse i den behöriga staten. Vårdförmånerna ska utges av den behöriga institutionen och på denna institutions bekostnad, i enlighet med den lagstiftning som den tillämpar, som om de berörda personerna vore bosatta i den staten.

Om en pensionär bor i Sverige men vill få planerad vård i sin behöriga stat ska vi utreda rätten till förhandstillstånd. Om en pensionär har möjlighet att få förhandstillstånd för planerad vård i den behöriga staten eller inte beror på vilken rätt till vård hen har där.

Vilken rätt till vård som pensionären har i sin behöriga stat framgår av bilaga SSC-3 i samordningsprotokollet.

I det fall som pensionärens behöriga stat

• finns med i bilaga SSC-3 så har pensionären rätt till all vård i sin behöriga stat. Då kan inget förhandstillstånd för vård i den behöriga staten beviljas.
• inte finns i bilaga SSC-3 så har pensionären endast rätt till nödvändig vård i sin behöriga stat. Då kan ett förhandstillstånd beviljas om övriga förutsättningar är uppfyllda.

De länder som nämns i bilaga SSC-3 är

• Österrike
• Belgien
• Bulgarien
• Cypern
• Tjeckien
• Frankrike
• Tyskland
• Grekland
• Ungern
• Lettland
• Litauen
• Luxemburg
• Nederländerna
• Polen
• Portugal
• Rumänien
• Slovenien
• Spanien
• Sverige

Storbritannien står inte med i bilaga SSC-3, vilket innebär att en pensionär som är bosatt i Sverige men har Storbritannien som behörig stat för sina vårdförmåner kan beviljas ett förhandstillstånd för planerad vård där om övriga förutsättningar är uppfyllda.

Förhandstillstånd för akut livsnödvändig vård

Artikel SSCI.23

Tillståndsförfarande

[…]

3. Om en försäkrad person som inte är bosatt i den behöriga parten är i behov av akut livsnödvändig vård, och tillståndet inte kan vägras enligt artikel SSC.18.2 andra meningen i detta protokoll ska tillståndet beviljas av institutionen på bosättningsorten för den behöriga institutionens räkning, som omedelbart ska underrättas av institutionen på bosättningsorten.

Om en person behöver akut livsnödvändig vård i ett annat medlemsland än i bosättningslandet eller den behöriga staten så är det institutionen i bosättningslandet som beviljar förhandstillståndet. Institutionen kontrollerar att villkoren för att bevilja ett förhandstillstånd är uppfyllda och underrättar den behöriga staten. Det är vårdgivaren i bosättningslandet som avgör om det handlar om akut livsnödvändig vård. Den behöriga staten ska då godta de undersöknings- och behandlingsbeslut som tas av läkare i bosättningslandet.

Försäkringskassan kan bevilja ett förhandstillstånd på samma sätt om en person är bosatt i Sverige och har ett annat land som behörig stat.

Bedöma rätten till förhandstillstånd

Artikel SSC.18

Resa i syfte att erhålla vårdförmåner – tillstånd att erhålla lämplig behandling utanför bosättningsstaten

[…]

2. En försäkrad person som av den behöriga institutionen fått tillstånd att resa till en annan stat i syfte att där få den vård som är lämplig med hänsyn till personens hälsotillstånd, ska erhålla de vårdförmåner som för den behöriga institutionens räkning utges av institutionen på vistelseorten i enlighet med bestämmelserna i den lagstiftning som institutionen tillämpar, som om personen vore försäkrad enligt denna lagstiftning. Tillstånd ska beviljas om den behandling det gäller finns bland de förmåner som tillhandahålls enligt lagstiftningen i den stat där den berörda personen är bosatt och denna behandling inte kan ges inom den tid som är medicinskt försvarbar, med hänsyn till personens aktuella hälsotillstånd och sjukdomens sannolika förlopp.

För att en person ska ha rätt till ett förhandstillstånd ska den vård hen vill få utomlands även finnas bland de förmåner som tillhandahålls enligt lagstiftningen i det land där personen är bosatt. För en person som är bosatt i Sverige innebär det att ett förhandstillstånd endast kan beviljas om hen hade kunnat få vården genom det allmänna sjukvårdssystemet i Sverige.

Det är personens hemregion som är ansvarig för hens hälso- och sjukvård. När det gäller öppen vård är det möjligt att söka vård i vilken region som helst i Sverige. Om den aktuella vården inte erbjuds i personens hemregion har hen därför möjlighet att själv lämna underlag som visar att man kunde fått vården i en annan region.

Vård som ges i forskningssyfte till ett begränsat antal personer räknas inte som vård som ges inom det allmänna sjukvårdssystemet i Sverige.

Om vården skulle bekostats av det allmänna ska Försäkringskassan ta ställning till om väntetiden är medicinskt försvarbar eller inte. Vid bedömningen ska personens hälsotillstånd vid tidpunkten för ansökan om förhandstillstånd och sjukdomens sannolika förlopp beaktas.

Artikel SSC.3

Sakområden

[…]

4. Detta protokoll är inte tillämpligt på

[…]

e) assisterad befruktning

Samordningsprotokollet ska inte tillämpas på assisterad befruktning. Förhandstillstånd för sådan vård kan därför inte lämnas.

Vårdgivaren är allmänt ansluten

Ett förhandstillstånd kan beviljas om vårdgivaren är ansluten till vårdlandets allmänna sjukvårdssystem. Om detta inte framgår av ansökan måste den sökande skicka in handlingar som styrker att vårdgivaren accepterar ett intyg om förhandstillstånd.

Inhämta yttrande från regionen

Eftersom det inte finns några sekretessbrytande bestämmelser kan Försäkringskassan inte inhämta ett yttrande från regionen rörande vårdkostnader som har uppstått enligt samordningsprotokollet.

När personen är bosatt i ett annat land

En person som har ett E-intyg eller S-intyg och alltså är bosatt i en annan stat än i sin behöriga stat kan ansöka om ett förhandstillstånd för vård i ytterligare ett annat land.

Hänsyn tas till väntetiden för vården i både bosättningslandet och den behöriga staten.

För att personen ska ha rätt till ett förhandstillstånd så ska väntetiden inte vara medicinskt försvarbar i vare sig bosättningslandet eller i den behöriga staten. Läs mer om ansökan om förhandstillstånd i avsnitt Ansöka om förhandstillstånd.

Besluta om förhandstillstånd

När vi beviljar ett förhandstillstånd ska vi utfärda ett intyg, S2. Det ska framgå vilken vård som förhandstillståndet omfattar, hos vilken vårdgivare som vården ska ges och vilken tidsperiod som förhandstillståndet gäller.

Personen visar förhandstillståndet för vårdgivaren och ska endast betala den patient- och egenavgift som gäller i vårdlandet. Resterande del av vårdkostnaden ska regleras mellan medlemsländerna.

Om personen ändå har fått betala kostnaderna som har uppstått så finns det möjlighet att få ersättning i efterhand.

Ersättning i efterhand för vård som har utförts

Artikel SSCI.22

Vistelse i en annan stat än den behöriga staten

[…]

Förfaranden och arrangemang för ersättning av utgifter för vårdförmåner

4. Om den försäkrade personen faktiskt har burit hela eller delar av kostnaden för vårdförmåner som utgivits enligt artikel SSC.17 i detta protokoll, och om en försäkrad person kan få ersättning för dessa kostnader enligt den lagstiftning som tillämpas av institutionen på vistelseorten, får den försäkrade personen lämna in sin ansökan om ersättning till institutionen på vistelseorten. Denna institution ska i så fall direkt ersätta den berörda personen för de kostnader som motsvarar dessa förmåner inom de tidsfrister och på de taxevillkor för ersättning som föreskrivs i dess lagstiftning.

5. Om ersättning för sådana kostnader inte begärs direkt hos institutionen på vistelseorten ska den behöriga institutionen ersätta den berörda personen för dennes kostnader i enlighet med de taxevillkor för ersättning som gäller för institutionen på vistelseorten, eller utge de belopp som institutionen på vistelseorten skulle ha fått ersättning för, om artikel SSCI.47 hade tillämpats i den berörda situationen. Institutionen på vistelseorten ska på begäran tillhandahålla den behöriga institutionen alla nödvändiga upplysningar om dessa taxor och belopp.

[…]

8. Ersättningen till den försäkrade personen ska inte i något fall överskrida personens faktiska kostnader.

Artikel SSCI.23

Planerad vård

[…]

Ersättning av den försäkrade personens utgifter för vårdförmåner

6. Artikel SSCI.22.4 och 22.5 gäller i tillämpliga delar, dock utan att det påverkar tillämpningen av punkt 7.

En person som får nödvändig eller planerad vård enligt samordningsprotokollet ska betala samma patientavgifter som de försäkrade i vårdlandet. Huvudregeln är att den behöriga staten står för den del av vårdkostnaden som överstiger patientavgiften. Om personen ändå fått betala hela eller delar av vårdkostnaden själv kan hen ansöka om ersättning i efterhand.

Det finns inga formkrav på hur ansökan om ersättning i efterhand ska se ut. Det ska däremot framgå av underlaget vad kostnaden är och vad den avser, till exempel om det handlar om ett läkarbesök eller annan vårdåtgärd. När det handlar om mer omfattande vård så behöver Försäkringskassan ett specificerat kostnadsunderlag där det framkommer vilken vård som har utförts och vilka kostnader som omfattas.

Om kostnadsunderlaget är utställt av någon annan än vårdgivaren, till exempel ett faktureringsföretag, ska Försäkringskassan alltid begära att få det ursprungliga kostnadsunderlaget. Vi gör det för att kunna fastställa vad den faktiska kostnaden för vården uppgick till och säkerställa att kostnaden inte innehåller administrativa avgifter som till exempel påminnelseavgifter.

Bedöma rätten till ersättning i efterhand

En person har rätt till ersättning för vård enligt de regler som gäller i vårdlandet.

För att en person ska ha rätt till ersättning för vårdkostnader enligt samordningsprotokollet så måste kostnaderna vara helt eller delvis betalda. Om hela vårdkostnaden är obetald kan vi inte pröva rätten till ersättning.

Det finns inget krav i samordningsprotokollet på att länderna ska ersätta kostnader som gäller hemtransport vid nödvändig vård. Det innebär att hemtransporter inte omfattas av protokollet och därför inte kan ersättas. Med hemtransport menas resa från vårdlandet till Sverige oavsett färdmedel. Det gäller även sjuktransport från vårdgivare till flygplats i vårdlandet.

En person som fått vård med stöd av ett förhandstillstånd kan även ha rätt till ersättning för mellanskillnad vid patientavgift och för kringkostnader. Detta beskrivs i avsnitt Mellanskillnad vid patientavgift.

Metodstöd – personen har betalat hela eller delar av vårdkostnaden

Om personen har fått betala hela eller en del av vårdkostnaden ska du utreda kostnaden utifrån samordningsprotokollet. Det innebär att du ska skicka en förfrågan till den behöriga institutionen i Storbritannien för att utreda om kostnaden hade ersatts enligt deras regler. Du tar stöd av svaret när du sedan bedömer om personen har rätt till ersättning för kostnaderna.

Metodstöd – samråda med behörig institution i Storbritannien

När du utreder rätten till ersättning för vårdkostnader enligt samordningsprotokollet kan du behöva samråda med Storbritannien. Det gör du genom att skicka en förfrågan om ersättningsnivåer till den behöriga institutionen i Storbritannien. Syftet är att få svar på om vårdkostnaderna kan ersättas enligt reglerna där samt med vilket belopp.

Det händer ibland att personen behöver få vård i ett annat land än där vårdbehovet uppstår. Utgångspunkten är då att du skickar förfrågan till det land där vårdkostnaden har uppkommit. För att kunna avgöra detta tar du stöd av uppgifterna i kostnadsunderlaget.

Metodstöd – bedöma rätten till ersättning i efterhand

När du bedömer om personen har rätt till ersättning så utgår du från underlaget i ärendet. Om du har gjort en förfrågan till Storbritannien så tar du stöd av svaret.

I de fall Storbritannien svarar att de behöver ta del av originalhandlingarna så ska du begära ut dem från centralarkivet. Om det visar sig att personen inte har skickat in originalhandlingar och Försäkringskassan inte kan få in dessa från personen så ska du besluta om avslag utifrån samordningsprotokollet. Du ska även besluta om avslag i de fall Storbritannien svarar att preskriptionstiden för kostnaden har löpt ut.

Informationsutbyte med Storbritannien

Informationsutbyte med Storbritannien som behövs vid ärendehandläggning som sker med stöd av samordningsprotokollet ska ske via EESSI enligt beslut av den specialiserade kommittén.

Beräkna ersättningens storlek

Oftast utgår vi från vårdlandets svar för att fastställa ersättningsbeloppet.

Personen kan inte få ett högre belopp än vad hen faktiskt har betalat. Det gäller även om vårdlandet svarar att ersättning kan ges med ett högre belopp enligt deras regler.

Valutakurs

Artikel SSCI.73

Valutaomräkning

Vid tillämpningen av detta protokoll och denna bilaga ska växelkursen mellan två valutor vara den referensväxelkurs som offentliggörs av det finansinstitut som den specialiserade kommittén för samordning av de sociala trygghetssystemen har utsett för detta ändamål. Den dag som ska gälla för att bestämma växelkursen ska fastställas av den specialiserade kommittén för samordning av de sociala trygghetssystemen.

Valutakursen behöver inte fastställas när underlaget i ärendet visar vad vårdkostnaden motsvarar i svenska kronor. Om vårdkostnaden endast anges i ett annat lands valuta kan vi behöva fastställa en valutakurs.

Enligt beslut 2/2023 av den specialiserade kommittén ska vi använda den referensväxelkurs som Europeiska centralbankens fastställt dagen för beräkning.

Bedöma om kostnaden gäller mer än patientavgift i vårdlandet

I de fall en person använder sitt EU-kort vid vårdtillfället ska hen endast betala den patientavgift som gäller i vårdlandet. Om hen har gjort det finns ingen rätt till ersättning för den kostnaden. Försäkringskassan ska därför alltid ta ställning till om hen har betalat mer än vårdlandets patientavgift eller inte. Detsamma gäller vid planerad vård. Vi kan ta ställning till detta genom att granska underlagen i ärendet eller skicka en förfrågan till den behöriga institutionen i vårdlandet.

Om en person med ett förhandstillstånd enbart har betalat patientavgift i vårdlandet har hen rätt till ersättning om vårdkostnaden är högre i den behöriga staten än i vårdlandet. Då kan personen få ersättning för mellanskillnaden mellan hemregionens patientavgift och den utländska patientavgiften.

Mellanskillnad vid patientavgift

Artikel SSCI.23

Ersättning av den försäkrade personens utgifter för vårdförmåner

6. Artikel SSCI.22.4 och 22.5 gäller i tillämpliga delar, dock utan att det påverkar tillämpningen av punkt 7.

7. Om den försäkrade personen faktiskt har burit alla eller en del av kostnaderna för den läkarvård som omfattas av tillståndet och de kostnader som den behöriga institutionen är skyldig att ersätta institutionen på vistelseorten eller den försäkrade personen enligt punkt 6 (faktisk kostnad) är lägre än de kostnader som den hade varit tvungen att betala för samma behandling i den behöriga staten (fiktiv kostnad), ska den behöriga institutionen, på begäran, ersätta den försäkrade personens vårdkostnader upp till det belopp med vilket den fiktiva kostnaden överstiger den faktiska kostnaden. Ersättningsbeloppet får dock inte överstiga den försäkrade personens faktiska utgifter, och hänsyn får tas till det belopp som den försäkrade personen skulle ha fått betala om behandlingen hade getts i den behöriga staten.

En person som har ett förhandstillstånd kan få ersättning för skillnaden mellan patientavgiften i hemregionen och vårdlandet när kostnaden för vården i Sverige är högre än i vårdlandet.

Vi behöver därför ha följande uppgifter i ärendet

• personens totala kostnad för vården
• patientavgiften i hemregionen.

I tabellen finns information om när personen har rätt till ersättning för mellanskillnaden vid patientavgift.

Om …	så har personen…
kostnaden för vården i Sverige är lägre än personens totala kostnad för vården	inte rätt till ersättning för mellanskillnaden.
kostnaden för vården i Sverige är högre än personens totala kostnad för vården	rätt till ersättning för mellanskillnaden.
personen inte kan visa vad den totala kostnaden för vården uppgick till	inte rätt till ersättning för mellanskillnaden.

Om det finns rätt till ersättning för mellanskillnaden så betyder det att personen endast betalar den patientavgift som gäller i hemregionen. Personen har inte rätt att tillgodoräkna sig den patientavgiften i högkostnadsskyddet.

Kringkostnader vid förhandstillstånd enligt samordningsprotokollet

Artikel SSCI.23

Ersättning av utgifter för resor och uppehälle i samband med planerad vård

8. Om det i den nationella lagstiftning som är tillämplig på den behöriga institutionen föreskrivs om ersättning för de utgifter för resor och uppehälle som har direkt samband med behandlingen av den försäkrade personen, ska institutionen stå för sådana kostnader för den berörda personen och, om nödvändigt, för en medföljande person, när ett tillstånd beviljas för behandling i en annan stat.

En person som har ett förhandstillstånd för vård kan få ersättning för resor, boende, mat och medföljande person om kostnaderna uppstår i direkt anslutning till behandlingen. En förutsättning är att sådana utgifter kan ersättas enligt den nationella lagstiftningen i den behöriga staten. I patientlagen och HSL finns bestämmelser om att vård hos en annan vårdgivare ska ske utan extra kostnad för patienten om regionen inte kan erbjuda besök inom den specialiserade vården eller planerad vård inom tidsgränsen för vårdgarantin.

Närmare bestämmelser om ersättning för sjukresor finns i varje region. Det innebär att det i svensk lagstiftning finns regler som ger ersättning för resekostnader och uppehälle när vård inte kan ges inom en godtagbar väntetid. Med resekostnader menas även kostnader som avser till exempel resa med egen bil från bostaden till vårdgivaren.

Personen ska visa vilka kostnader som har uppstått i samband med vården. Kostnaderna behöver därför vara betalda.

Metodstöd – bedöma rätten till ersättningen för kringkostnader

När du utreder rätten till ersättning ska du kontrollera om kostnaderna avser den vård och den tidsperiod som anges i förhandstillståndet. Ibland behöver personen resa till eller från vårdgivaren strax innan eller efter tidsperioden som anges i förhandstillståndet. Resekostnaden ska då anses ha uppkommit i anslutning till vården och du utreder rätten till ersättning för kostnaden.

Inhämta yttrande från regionen

Eftersom det inte finns några sekretessbrytande bestämmelser gällande vårdkostnader som uppkommit enligt samordningsprotokollet kan Försäkringskassan inte inhämta ett yttrande från regionen.

5.9.3 Konventionen mellan Sverige och Förenade Konungariket Storbritannien och Nordirland

Förordning [1988:106] om tillämpning av en konvention den 29 juni 1987 mellan Sverige och Förenade Konungariket Storbritannien och Nordirland om social trygghet tillkom innan Sverige gick med i EU. I bilaga 2 finns ett protokoll om medicinsk vård. Det medicinska protokollet säger att en person som är bosatt inom den ena statens territorium har rätt till omedelbar medicinsk vård under en tillfällig vistelse i den andra staten.

Konventionen har aldrig sagts upp formellt, men av artikel 3 A i bilaga 2 framgår det att konventionen ska upphöra att gälla för alla personer som omfattas av förordning 1408/71, numera förordning 883/2004. Av samma bestämmelse framkommer också att detta inte gäller för det medicinska protokollet.

Eftersom kanalöarna Jersey, Guernsey och Isle of Man aldrig har omfattats av EUF-fördraget eller förordning 883/2004 har det medicinska protokollet kunnat tillämpas gentemot Jersey, Guernsey och Isle of Man under tiden då Storbritannien var medlem i EU samt under övergångsperioden efter utträdet ur EU (artikel 126 i utträdesavtal).

I och med utträdet ur EU så kan det medicinska protokollet tillämpas för hela Storbritannien och Nordirland från och med den 1 januari 2021 avseende personer som är bosatta i Storbritannien eller Nordirland och på vilka förordning 833/2004 inte kan tillämpas. Observera att förordning 883/2004 kan blir aktuell för en person genom utträdesavtalet, och att hen därigenom kan ha rätt till nödvändig vård i Sverige enligt artikel 19 i nämnda förordning.

För att styrka sin rätt till omedelbar medicinsk vård i Sverige enligt konventionen ska personen visa antingen ett giltigt pass från Storbritannien, eller ett annat intyg från någon av öarnas officiella myndigheter (se artikel 1 i bilaga 2 till avtalet för närmare specificering av giltiga handlingar för de olika öarna).

Observera att Försäkringskassan har bedömt att det medicinska protokollet kan tillämpas för hela Storbritannien och Nordirland, men vi vet inte om Storbritannien delar vår bedömning. Regioner kan därför få ersättning från Försäkringskassan för vård som har getts i Sverige med stöd av det medicinska protokollet.

En person kan däremot inte räkna med att få omedelbar medicinsk vård vid tillfällig vistelse i Storbritannien med stöd av det medicinska protokollet. Det finns dock bestämmelser om nödvändig vård vid tillfällig vistelse i handels- och samarbetsavtalet som kan vara tillämpliga i en gränsöverskridande situation mellan Sverige och Storbritannien.

Isle of Man, Jersey och Guernsey

Rätten till vård varierar beroende på vilken ö personen befinner sig, men generellt är det endast omedelbar medicinsk vård inom det allmänna sjukvårdssystemet som personen har rätt till.

En svensk medborgare behöver visa sitt pass för att kunna få vård enligt konventionen.

En person som bor i Sverige men som inte har ett svenskt pass ska visa en godkänd id-handling samt ett intyg för att kunna få vård enligt konventionen.

• Isle of Man: vård inom det allmänna sjukvårdssystemet.
• Jersey: medicinsk och annan vård på sjukhus, inklusive tandvård, ögonvård och läkemedel som ges inom det allmänna sjukvårdssystemet.
• Guernsey: sjukhusvård inom det allmänna sjukvårdssystemet.