4 Rätten till vård för olika personkategorier
I detta kapitel redogörs för i vilka situationer olika personkategorier som omfattas av förordning 1408/71 har rätt till vårdförmåner.
4.1 Tillfällig vistelse (turister m.m.)
Den som befinner sig på tillfällig vistelse i ett land som omfattas av förordning 1408/71:s regler har rätt till nödvändig vård (artiklarna 22.1 a, 31.1 a och 34a i förordning 1408/71). Med tillfällig vistelse avses semesterresor, kortare tjänsteresor, studier eller liknande.
För att intyga sin rätt till nödvändig vård ska den som befinner sig på tillfällig vistelse visa upp sitt EU-kort för vårdgivaren (EU-kortet behövs inte vid resa i Norden på grund av den nordiska konventionen). EU-kortet är individuellt och utfärdas av den behöriga institutionen i det land där den vårdsökande är försäkrad.
Enligt artikel 22a i förordning 1408/71 har även personer som är försäkrade i enlighet med den lagstiftning där de är bosatta, men som inte är omfattade av personkretsen i förordning 1408/71 som anställda, egenföretagare eller studerande, rätt till ett EU-kort från det land där de är bosatta. De har därmed också rätt till nödvändig vård vid tillfällig vistelse i ett land som omfattas av 1408/71:s regler. För svensk del innebär det att alla som är folkbokförda i Sverige och som inte omfattas av ett socialförsäkringssystem i ett annat land som omfattas av förordning 1408/71:s regler har rätt till EU-kort.
EU-kortet kan endast användas vid inrättningar som är anslutna till det allmänna sjukvårdssystemet och på de villkor som gäller där. Mot uppvisande av EU-kortet har den vårdsökande rätt till vård till samma patientavgifter som försäkrade i det land där vården ges. I Schweiz måste den vårdsökande i vissa fall själv betala hela vårdkostnaden för att sedan begära ersättning hos institutionen i landet.
EU-kortet ger inte rätt till ersättning för hemtransport, till exempel ambulansflyg. EU-kortet ger inte heller rätt till privat vård.
Holger som är försäkrad i Sverige råkar trampa snett och stukar foten vid ett besök på en restaurang i Liechtenstein. Han uppsöker en läkare vid en närbelägen vårdcentral som tillhör det allmänna sjukvårdssystemet i Liechtenstein. Han visar där upp sitt svenska EU-kort och får då betala landets patientavgift för vården, det vill säga samma avgift som en person som är försäkrad i Liechtenstein skulle ha fått betala.
Provisoriskt intyg om innehav av EU-kort
Om den som söker vård inte har med sig sitt EU-kort kan han eller hon kontakta den behöriga institutionen. Han eller hon kan också be att institutionen på vistelseorten kontaktar den behöriga institutionen. Den behöriga institutionen kan då utfärda ett provisoriskt intyg om innehav av EU-kort (AK-beslut nr 189 och 190). Den behöriga institutionen kan även utfärda ett provisoriskt intyg om innehav av EU-kort till den som inte hinner få ett EU-kort innan sin avresa.
Metodstöd – Provisoriskt intyg
Ett provisoriskt intyg om innehav av EU-kort ska utfärdas med en begränsad giltighetstid. Det provisoriska intyget kan även utfärdas retroaktivt. I samband med att ett provisoriskt intyg utfärdas ska ett nytt EU-kort också utfärdas.
Om det av någon anledning inte går att utfärda ett provisoriskt intyg kan man i stället ge den försäkrade kontaktuppgifter till Försäkringskassan. Den försäkrade kan kontakta Försäkringskassan om han eller hon skulle behöva vård, och ett provisoriskt intyg kan då faxas till vistelseorten.
Christina som är försäkrad i Sverige är på semester i Schweiz. Hon drabbas av blindtarmsinflammation och läggs in på sjukhus. Christina har inte med sig sitt EU-kort. Hon tar därför kontakt med Försäkringskassan som utreder ärendet och utfärdar ett provisoriskt intyg om innehav av EU-kort (intyget är giltigt för den period som Christina befinner sig på tillfällig vistelse i Schweiz) som faxas till vårdgivaren. Vårdgivaren accepterar det provisoriska intyget och Christina behöver bara betala samma avgift som en person försäkrad i Schweiz skulle ha fått betala.
4.2 Planerad vård med förhandstillstånd (E 112)
Enligt förordning 1408/71 kan en behörig institution lämna tillstånd i förhand till planerad vård i ett land som omfattas av förordning 1408/71:s regler (artikel 22.1 c i förordning 1408/71).
Försäkringskassan ska bevilja ett förhandstillstånd för planerad vård i Island, Lichtenstein, Norge eller Schweiz om följande villkor är uppfyllda:
- Den som söker ska vara försäkrad i Sverige (En person som bor i Sverige men omfattas av ett socialförsäkringssystem i ett annat land som omfattas av förordning 1408/71:s regler har inte rätt till förhandstillstånd från Försäkringskassan).
- Det ska vara möjligt att få vården i Sverige inom det allmänna sjukvårdssystemet. Om vården inte finns inom det allmänna sjukvårdssystemet i Sverige kan inget förhandstillstånd beviljas (artikel 22.2 i förordning 1408/71).
- Vården ska ges inom ramen för det allmänna sjukvårdssystemet i det land där vården utförs (artikel 22.1 c i förordning 1408/71).
- En identisk eller lika effektiv behandling kan inte ges inom normal väntetid i Sverige, med hänsyn till den sökandes hälsotillstånd och sjukdomens sannolika förlopp (artikel 22.2 andra stycket i förordning 1408/71).
Försäkrad
Vid bedömning av villkor 1 ska hänsyn tas till artikel 22a i förordning 1408/71. Enligt artikel 22a har även personer som är försäkrade i enlighet med den lagstiftning där de är bosatta, men som inte är omfattade av personkretsen i förordning 1408/71 som anställda, egenföretagare eller studerande, rätt till ett förhandstillstånd från det land där de är försäkrade. De har därmed också rätt till planerad vård i ett land som omfattas av förordning 1408/71:s regler. För svensk del innebär det att alla som är folkbokförda i Sverige och som inte omfattas av ett socialförsäkringssystem i ett annat land som omfattas av förordning 1408/71:s regler har rätt till ett förhandstillstånd om övriga villkor är uppfyllda.
Vård inom det allmänna sjukvårdssystemet i Sverige
Vid bedömningen av villkor 2 ska Försäkringskassan ta reda på om den aktuella behandlingen ges till patienter med den sökandes sjukdom eller hälsotillstånd inom det allmänna sjukvårdssystemet i Sverige. Då måste man också ta hänsyn till hur den svenska sjukvården är organiserad och finansierad.
Den som är försäkrad för hälso- och sjukvård i Sverige har bara rätt till den vård som ges i det landsting där personen är folkbokförd (3 § HSL). En person kan bara få förhandstillstånd för vård i ett land som omfattas av förordning 1408/71:s regler om personen skulle kunna få samma vård i landstinget där han eller hon är bosatt. Försäkringskassan ska därför hämta uppgifter från det landsting där personen är bosatt om vilken vård de erbjuder för den sökandes sjukdom eller hälsotillstånd.
Vården behöver inte utföras i det landsting där en person är bosatt för att han eller hon ska få ett förhandstillstånd. Ett landsting som inte utför viss vård kan remittera en patient till ett annat landsting som utför sådan vård. Det kan också bli aktuellt att remittera en patient till ett annat landsting när patienten inte kan få vård inom tiden för vårdgarantin. (Överenskommelse mellan staten och Landstingsförbundet om införande av en nationell vårdgaranti och en fortsatt satsning på förbättrad tillgänglighet i hälso- och sjukvården. A05:01 från 2005-02-11) I vissa fall kan ett landsting också utfärda en utlandsremiss för vård som av olika skäl inte kan utföras i Sverige. En person ska erbjudas möjlighet i andra landsting att välja primärvård, öppenvård för specialistsjukvård samt välja behandling i sluten vård vid sjukhus inom länssjukvården eller i öppenvården för specialistsjukvård efter det att behovet har fastställts i hemlandstinget. Rekommendation om valmöjligheter inom hälso- och sjukvården (A 00:56 från 2000-12-08) och Riksavtalet för utomlänsvård (A03:58 från 2008-11-07).
Vid beviljande av förhandstillstånd ska vården vara en förmån enligt lagstiftningen i bosättningslandet (art 22.1 c i förordning 1408/71). Vård som i Sverige ges i forskningssyfte till ett begränsat antal personer räknas inte som vård som ges enligt lagstiftningen i bosättningslandet. Förhandstillstånd kan därför inte beviljas för sådan vård.
Sammanfattningsvis innebär det att villkor 2 är uppfyllt om personen:
- har tillgång till motsvarande vård i det landsting där hon eller han är bosatt, eller
- kan bli remitterad till annat landsting eller utomlands för att få motsvarande vård, eller
- fritt kan söka motsvarande vård i ett annat landsting.
Vård inom det allmänna sjukvårdssystemet i det land där vården utförs
Ett förhandstillstånd kan inte utfärdas för privat vård. Försäkringskassan ska därför utreda om vårdinrättningen är ansluten till det allmänna sjukvårdssystemet i vårdlandet och att den aktuella behandlingen ges i allmän regi.
Vård inom normal väntetid
Enligt EU-domstolen ska villkor 4 tolkas så här: Den behöriga institutionen får avslå en ansökan om förhandstillstånd om det kan fastställas att väntetiden för vård inte överskrider den tid som är godtagbar enligt en objektiv medicinsk bedömning av patientens vårdbehov. Vid bedömningen ska man ta hänsyn både till patientens tillstånd och till övriga förhållanden som var aktuella när han eller hon ansökte om förhandstillstånd. (EU-domstolens dom C-372/04, Watts, p. 79).
Det innebär att landstingets prioriteringar och väntelistor bör accepteras så länge väntetiden är medicinskt godtagbar för den enskilde patienten.
Vid bedömning om väntetiden är medicinskt godtagbar ska samtliga omständigheter i det enskilda fallet beaktas. Det innebär att hänsyn ska tas till patientens hälsotillstånd vid den tidpunkt då tillståndet söks. Det måste också beaktas hur svåra smärtor patienten har eller hur funktionshindrande tillståndet är – om tillståndet till exempel gör det oerhört svårt eller omöjligt för patienten att utöva sitt yrke. Även patientens tidigare sjukdomshistoria ska vägas in i bedömningen (EU-domstolens dom C-56/01, Inizan, p. 46).
Samråd
I Sverige är det landstinget som har ansvar för sjukvården. Försäkringskassan ska därför samråda med landstinget innan ett beslut tas om förhandstillstånd (3 § förordningen [1994:2053] om vissa ersättningar i internationella förhållanden till landsting och kommuner från sjukförsäkringen enligt lagen [1962:381] om allmän försäkring). I samråd med landstinget ska punkterna 2 och 4 ovan utredas. Samråd med landstinget behöver inte ske vid mindre åtgärder som exempelvis provtagningar, återbesök m.m.
Nils har en utsliten höftled och står i kö hos landstinget för att bli opererad. Nils ansöker hos Försäkringskassan om att få ett förhandstillstånd för att få vård i Norge för sin höftled. Försäkringskassan kontaktar landstinget för att få information om väntetiden för motsvarande eller lika effektiv vård inom landstinget och hur höftleden påverkar Nils möjligheter att arbeta och röra sig i vardagen. Handläggaren på Försäkringskassan avgör sedan med stöd av försäkringsmedicinsk rådgivare om landstingets väntetid är att betrakta som medicinskt godtagbar med hänsyn till Nils hälsotillstånd.
När den behöriga institutionen har beviljat ett förhandstillstånd utfärdas ett intyg E 112 till den sökande. Intyget ska sedan visas upp för vårdgivaren i det land där vården ges. Den som får ett förhandstillstånd beviljat ska betala samma patientavgifter som de personer som är försäkrade i det land där vården ges.
Jakob har slitit av korsbandet i sitt ena knä och vill åka till Schweiz och få en operation utförd. Han ansöker därför om ett förhandstillstånd från Försäkringskassan. Försäkringskassan utreder Jakobs ärende och beviljar ett förhandstillstånd. Jakob får med sig ett intyg E 112, utställt av Försäkringskassan som han visar upp för vårdgivaren i Schweiz. Jakob får därmed betala samma patientavgifter för vården som en person försäkrad i Schweiz.
Metodstöd – Samråd
Innan Försäkringskassan beslutar om förhandstillstånd kan man vid behov även konsultera en försäkringsmedicinsk rådgivare eller försäkringsodontologisk rådgivare.
4.3 Pensionärer
En pensionär och dennes familjemedlemmar som bosätter sig i ett annat land än det pensionsutbetalande landet har med stöd av förordning 1408/71 rätt till vård i bosättningslandet på samma villkor som de som är försäkrade där (artikel 28 i förordning 1408/71).
4.3.1 Pensionär bosatt i ett annat land än det pensionsutbetalande landet
Med pensionär avses enligt förordning 1408/71 en person som får pension från ett lands obligatoriska eller lagstadgade system. Det innebär att exempelvis avtalspensioner och privata pensionsförsäkringar inte ger rätt till vård enligt förordning 1408/71. Som pension från ett obligatoriskt eller lagstadgat system avses i Sverige
- inkomstgrundad ålderspension i form av inkomstpension, tilläggspension och premiepension samt premiepension till efterlevande enligt lagen (1998:674) om inkomstgrundad ålderspension
- pension enligt lagen (1998:702) om garantipension
- sjuk- eller aktivitetsersättning enligt 7 kap. lagen (1962:381) om allmän försäkring (AFL)
- efterlevandepension enligt lagen (2000:461) om efterlevandepension och efterlevandestöd till barn
- vissa andra pensioner som regleras i lag eller förordning, exempelvis pension enligt förordningen (2003:55) om avgångsförmåner för vissa arbetstagare med statlig chefsanställning.
För att omfattas av förordning 1408/71 krävs även att den som är pensionär har varit anställd eller egenföretagare enligt artikel 2 i förordning 1408/71.
För att en pensionär och dennes familjemedlemmar ska kunna få vård i det land där de valt att bosatta sig måste de registrera sig med ett intyg E 121 hos den behöriga institutionen i bosättningslandet (artikel 29 i förordning 574/72). Intyg E 121 utfärdas av den behöriga institutionen i det pensionsutbetalande landet. Efter registreringen har pensionären och dennes familjemedlemmar rätt till all vård i bosättningslandet på samma villkor som de som är försäkrade där.
Göran är svensk pensionär. Han planerar att på ålderns höst bosätta sig i Schweiz. För att få rätt till vård i Schweiz ansöker Göran om att få ett intyg E 121 från Försäkringskassan. När Göran sedan flyttar till Schweiz ber han att få sitt intyg registrerat hos den behöriga institutionen i Schweiz. Efter registreringen har Göran rätt till all vård i Schweiz för samma patientavgift som andra pensionärer i Schweiz.
Slavenka, som är svensk medborgare, har varit bosatt i Sverige de senaste 25 åren. Efter pensionen har Slavenka valt att bosätta sig i Liechtenstein. Hon har aldrig arbetat i Sverige eller i ett land som omfattas av förordning 1408/71:s regler. Hon har endast pension från Sverige och den grundas enbart på bosättning (garantipension). Eftersom Slavenka inte har arbetat i Sverige eller i något land som omfattas av förordning 1408/71:s regler och därmed inte omfattas av artikel 2 i förordning 1408/71 kan Försäkringskassan inte utfärda ett intyg E 121 till Slavenka.
Georgios, som är grekisk medborgare, har varit bosatt i Sverige de senaste 20 åren. Han har nu flyttat till Liechtenstein där hans son med familj är bosatt. Han har endast pension från Sverige och den grundas enbart på bosättning (garantipension). Georgios uppger att han under sin yrkesverksamma tid har arbetat i flera EU-länder, men att han inte har tjänat in rätt till pension från något av dessa länder. Georgios har med sig ett arbetsgivarintyg som visar att han arbetat kortare perioder hos samma arbetsgivare i Schweiz under 1950-talet. Försäkringskassan ska utfärda intyg E 121 till Georgios eftersom han har arbetat i ett land som omfattas av förordning 1408/71:s regler och därmed omfattas av artikel 2 i förordning 1408/71.
4.3.2 Pension från flera länder
Om en pensionär har pension från flera länder finns det tre regler för att avgöra vilket land som ska stå för vårdkostnaderna och i förekommande fall utfärda ett intyg E 121:
-
Om en pensionär har pension från två eller flera länder varav ett land är bosättningslandet ska bosättningslandet stå för vårdkostnaderna. I detta fall behövs således inget intyg E 121 (artikel 27 i förordning 1408/71).
ExempelJean är schweizisk medborgare och har under största delen av sitt liv arbetat i Schweiz. De fem sista åren före sin pensionering har han varit bosatt och arbetat i Sverige. Efter sin pensionering bestämmer sig Jean för att flytta tillbaka till Schweiz och ansöker därför om ett intyg E 121 från Försäkringskassan. Försäkringskassan utfärdar dock inget intyg E 121, eftersom Jean har pension från Schweiz och ska bosätta sig där.
Den bosättningsbaserade garantipensionen likställs i det här sammanhanget med inkomstbaserade pensioner. I relation till bestämmelserna i förordning 1408/71 är därmed bosättningsbaserad garantipension jämförbar med de inkomstgrundade pensionerna. Det betyder att Sverige ska stå för vårdkostnaden för de pensionärer från ett land som omfattas av förordning 1408/71:s regler som är bosatta i Sverige och får garantipension. Försäkringskassan ska alltså inte registrera ett intyg E 121 för dessa personer. Om ett intyg E 121 redan finns och pensionären har beviljats svensk garantipension, eller annan pension, ska det andra pensionsutbetalande landet informeras om att intyg E 121 ska dras in.
ExempelLothar från Liechtenstein har som pensionär bosatt sig i Sverige. Lothar har pension och intyg E 121 från Liechtenstein. Lothar, som tidigare varit bosatt i Sverige, beviljas garantipension. Försäkringskassan meddelar Liechtenstein på intyg E 108 att intyg E 121 ska dras in.
-
Om en pensionär har pension från två eller flera länder men inte från det land där han eller hon är bosatt, ska det land där pensionären varit försäkrad för pension längst tid stå för vårdkostnaderna och utfärda intyg E 121 (artikel 28.2 b i förordning 1408/71). Vid jämförelsen av tidsperioder ska även pension som enbart grundas på bosättning (garantipension) räknas in under förutsättning att personen omfattas av förordning 1408/71.
ExempelAvenna är bosatt i Norge. Hon har pension från både Sverige och Liechtenstein, men har varit försäkrad för pension i Liechtenstein längre tid än i Sverige. Avenna har därför rätt till vård i Norge på bekostnad av den behöriga institutionen i Liechtenstein. Liechtenstein ska således utfärda ett intyg E 121 till Avenna.
-
Om de ovanstående reglerna inte ger vägledning för att bestämma vilket land som ska stå för vårdkostnaderna ska det land där pensionären varit försäkrad för pension senast stå för vårdkostnaderna och utfärda ett intyg E 121. Det gäller exempelvis pensionärer som har rätt till pension från en eller flera medlemsländers lagstiftning, men som själva väljer att gå ur försäkringssystemet i det land där de är bosatta (artikel 28.2 b i förordning 1408/71). Nationella bestämmelser om möjligheten att gå ur sitt försäkringssystem finns för vissa kategorier av pensionärer i Schweiz.
ExempelDietmar har bott och arbetat som tandläkare i 40 år i Schweiz. De sista två åren innan pensionering har han arbetat och bott i Sverige. Han har således pension från två länder. Som pensionär bosätter sig Dietmar i Schweiz. Enligt huvudregeln är det Schweiz som ska bekosta Dietmars vård, men Dietmar har med stöd av schweiziska regler avsagt sig det schweiziska sjukförsäkringsskyddet. Försäkringskassan ska därför utfärda ett intyg E 121 till Dietmar.
4.3.3 Pensionärer bosatta i Sverige med pension från ett land som omfattas av förordning 1408/71:s regler
En pensionär som bosätter sig i Sverige och har pension från ett annat land som omfattas av förordning 1408/71:s regler, men ingen pension från Sverige, har rätt till vård med stöd av HSL. Rätten till vård grundar sig på folkbokföringen. Enligt artikel 28 a p.1 i förordning 1408/71 ska det land som betalar ut pension stå för vårdkostnader för pensionärer när det inte finns krav på försäkringsperioder i bosättningslandet. Sverige ska därför registrera intyg E 121 från det pensionsutbetalande landet för dessa pensionärer. Detsamma gäller även för familjemedlemmar till pensionären.
Marco och hans fru har bott och arbetat i Schweiz i hela sina liv. När de blir pensionärer flyttar de till Sverige. De får ingen pension från Sverige, bara från Schweiz. Eftersom Sverige inte har något krav på försäkringsperioder för att få rätt till vård i Sverige begär Försäkringskassan in intyg E 121 för Marco och hans fru.
4.3.4 EU-kort och E 112
När en pensionär bosätter sig i ett annat land än det pensionsutbetalande landet, och får rätt till vård i bosättningslandet genom registrering av intyg E 121, upphör andra intyg (EU-kort, provisoriskt intyg om innehav av EU-kort, E 106 och E 112) som tidigare utfärdats av det pensionsutbetalande landet att gälla. Rutiner för indragning av tidigare utfärdade intyg beskrivs i AK-beslut 203. Efter registreringen av intyg E 121 i bosättningslandet är det institutionen i bosättningslandet som är behörig att utfärda EU-kort och intyg E 112.
En pensionär och dennes familjemedlemmar som vistas tillfälligt i ett annat land som omfattas av förordning 1408/71:s regler har rätt till nödvändig vård mot uppvisande av sitt EU-kort (artikel 31.1 a i förordning 1408/71).
Göran som är svensk pensionär är bosatt i Liechtenstein. Försäkringskassan har utfärdat ett intyg E 121 som han har registrerat hos den behöriga institutionen på i Liechtenstein. På grund av registreringen av intyg E 121 har Göran rätt till ett EU-kort från Liechtenstein. När Göran är på besök i Sverige för att hälsa på sina barnbarn trampar han snett och får en spricka i foten. Göran åker in till ett sjukhus för att försäkra sig om att inget ben i foten är brutet. När han kommer till sjukhuset visar han upp sitt EU-kort från Liechtenstein och han behöver då bara betala svenska patientavgifter.
Helge är svensk pensionär och har på ålderns höst bosatt sig i Schweiz. För att han ska få rätt till vård i Schweiz har Försäkringskassan utfärdat ett intyg E 121 som Helge registrerat hos den behöriga institutionen i Schweiz. Helge lider sedan några år tillbaka av ett dåligt knä som han vill få opererat i Sverige. Helge ansöker därför om ett förhandstillstånd från den behöriga institutionen i Schweiz.
4.4 Arbetstagare och egenföretagare
En anställd eller egenföretagare definieras som en person som är försäkrad mot en eller flera av de risker som täcks av grenarna i ett system för social trygghet för anställda eller egenföretagare. Försäkringen kan vara obligatoriskt eller en frivillig fortsättningsförsäkring (artikel 1 a i förordning 1408/71). Sverige har angett att den som är anställd eller egenföretagare i LAF:s mening också ska anses vara anställd respektive egenföretagare i den mening som avses i förordning 1408/71 (I punkt N i bilaga I till förordning 1408/71). LAF hänvisar i sin tur till SofL för bestämmandet av vem som omfattas av dess regler (1 kap. 1 § LAF). Med arbete i Sverige avses enligt SofL förvärvsarbete i verksamhet här i landet. Om en person bedriver näringsverksamhet ska verksamhet som kan hänföras till verksamhet bedriven vid fast driftställe i Sverige räknas som bedriven här i landet.
Den som är bosatt i ett annat medlemsland men utför arbete eller är egenföretagare i Sverige har rätt till all vård i Sverige. För att få rätt till vård ska en arbetstagare visa upp sitt anställningsbevis och en egenföretagare visa upp en handling som visar att han eller hon är egenföretagare i Sverige. Den som söker vård kan även visa Försäkringskassans intyg, Intyg om rätt till vårdförmåner i Sverige för personer bosatta i ett annat EU/EES-land eller Schweiz.
Den som är anställd eller egenföretagare i Sverige har rätt till EU-kort. Om anställningen eller verksamheten är begränsad i tid ska EU-kortet tidsbegränsas. Det gäller även Försäkringskassans intyg, Intyg om rätt till vårdförmåner i Sverige för personer bosatta i ett annat EU/EES-land eller Schweiz.
En anställd eller egenföretagare och dennes familjemedlemmar har rätt till all vård i bosättningslandet (artikel 19 i förordning 1408/71). För att få rätt till all vård i bosättningslandet ska den anställda eller egenföretagaren och hennes eller hans familjemedlemmar låta registrera sig hos den behöriga institutionen i bosättningslandet. Det görs genom att lämna in ett intyg E 106 som är utfärdat av den behöriga institutionen i arbetslandet (artikel 17 i förordning 574/72).
Vid vårdtillfället ska Försäkringskassans intyg, Intyg om rätt till vårdförmåner i Sverige för personer bosatta i Sverige men försäkrade i ett annat EU/EES-land eller Schweiz, visas upp för vårdgivaren.
Om en familjemedlem är försäkrad genom eget arbete i bosättningslandet är denne självständigt försäkrad och ska inte registreras på intyg E 106.
4.5 Utsänd
Med begreppet utsänd avses enligt förordning 1408/71 en person som sänds ut av sin arbetsgivare under en begränsad tid, vanligtvis upp till ett år, för att arbeta för dennes räkning i ett annat land som omfattas av förordning 1408/71:s regler. Den som är utsänd ska fortsätta att omfattas av lagstiftningen i det land från vilket hon eller han är utsänd. Mer om tillämplig lagstiftning vid utsändning finns att läsa i vägledning 2004:11 Tillämplig lagstiftning, EU, socialförsäkringskonventioner, m.m.
Den som är utsänd har rätt till den vård som blir nödvändig under utsändningen, det vill säga den vård som hon eller han behöver för att kunna fullfölja sina uppgifter som utsänd (artikel 22.1 a i förordning 1408/71). Denna rätt gäller även den utsändes medföljande familjemedlemmar. För att få rätt till nödvändig vård ska den som är utsänd visa upp sitt EU-kort för vårdgivaren.
Om en utsänd och dennes familjemedlemmar bosätter sig i det land dit den försäkrade är utsänd har de rätt till all vård där. För att få rätt till all vård ska ett intyg E 106 registreras hos institutionen i det land dit den försäkrade är utsänd. Intyget ska visas upp för vårdgivaren vid vårdtillfället. Intyg E 106 utfärdas av den behöriga institutionen i det land varifrån utsändningen har skett. Om den utsändes familjemedlemmar inte är självständigt försäkrade ska de finnas på samma intyg E 106 som den utsände.
När en utsänd person eller dennes familjemedlemmar som är bosatta i Sverige söker vård i Sverige ska de visa upp Försäkringskassans intyg, Intyg om rätt till vårdförmåner i Sverige för personer bosatta i Sverige men försäkrade i ett annat EU/EES-land eller Schweiz.
Sverige tillämpar folkbokföringslagen (1991:481) för att bestämma vad som är bosättning. Folkbokföringslagen säger att en person ska anses som bosatt i Sverige om utlandsvistelsen kan antas vara längst ett år.
Om vistelsen kan antas vara längre än ett år så upphör bosättningen och den utsände avregistreras från folkbokföringen (20 § folkbokföringslagen). Den utsände är efter avregistreringen från folkbokföringen fortfarande försäkrad i Sverige genom sitt arbete, men har inte rätt att få sjukvård med stöd av HSL. Den utsände och dennes familjemedlemmar har dock rätt till all vård i Sverige med stöd av förordning 1408/71 på samma villkor som personer bosatta i Sverige. För att styrka sin rätt till vård i Sverige ska den utsände och dennes familjemedlemmar visa upp ett anställningsbevis eller Försäkringskassans intyg, Intyg om rätt till vårdförmåner i Sverige för personer bosatta i ett annat EU/EES-land eller Schweiz.
Eva som arbetar som ingenjör på ett internationellt företag i Sverige sänds ut för att arbeta ett år i Schweiz. För att Eva ska ha rätt till vård utfärdar Försäkringskassan ett EU-kort. Även Evas 5-åriga son får ett EU-kort. Eva får också ett intyg om tillämplig lagstiftning, E 101, som visar att hon är försäkrad i Sverige under utsändningstiden. Efter ett år förlängs Evas uppdrag med ytterligare ett år. Evas arbetsgivare fyller därför i ett intyg E 102, Förlängning av utsändningsperiod eller av verksamhet som egenföretagare, och skickar det till institutionen i Schweiz. Eva och hennes son blir avförda från folkbokföringen i Sverige och betraktas som bosatta i Schweiz. I och med att de blir bosatta i Schweiz utfärdar Försäkringskassan ett intyg E 106 till Eva. Intyget omfattar även hennes son. De har därmed rätt till all vård i Schweiz. Innan de kan få vård i Schweiz måste intyget registreras hos den behöriga institutionen i Schweiz.
4.6 Gränsarbetare
Med gränsarbetare avses en anställd eller egenföretagare som är verksam inom ett lands territorium och är bosatt inom ett annat lands territorium, dit hon eller han som regel återvänder dagligen eller minst en gång i veckan (artikel 1 b i förordning 1408/71).
Gränsarbetaren är genom sitt arbete försäkrad i arbetslandet och har därigenom rätt till all vård där. Familjemedlemmar till gränsarbetare har också rätt till vård i arbetslandet men rätten begränsar sig till nödvändig vård. För att de ska få rätt till mer än nödvändig vård krävs en särskild överenskommelse mellan de berörda länderna eller att den behöriga institutionen i arbetslandet i förväg lämnar sitt medgivande (artikel 20 i förordning 1408/71).
En gränsarbetare och dennes familjemedlemmar har rätt till all vård i bosättningslandet (artikel 19 i förordning 1408/71). För att få rätt till all vård i bosättningslandet ska den anställda eller egenföretagaren och hennes eller hans familjemedlemmar låta registrera sig hos den behöriga institutionen i bosättningslandet. Det görs genom att lämna in ett intyg E 106 som är utfärdat av den behöriga institutionen i arbetslandet (artikel 17 i förordning 574/72).
Om en familjemedlem är försäkrad genom eget arbete i bosättningslandet är denne självständigt försäkrad och ska inte registreras på intyg E 106.
Jon är sjuksköterska och bosatt i Schweiz med sin fru som inte är självständigt försäkrad och deras 10-åriga dotter. Jon får anställning på ett sjukhus i Sverige. Han har en övernattningslägenhet i Sverige och tillbringar veckosluten i Schweiz. Familjen har rätt till ett intyg E 106 från Försäkringskassan. Intyget ger Jon och hans familjemedlemmar rätt till all vård i Schweiz.
För att få vård på samma villkor som bosatta i Sverige måste en gränsarbetare som arbetar i Sverige kunna styrka att hon eller han har rätt till vård i Sverige. Det gör gränsarbetaren genom att visa upp ett anställningsbevis eller Försäkringskassans intyg, Intyg om rätt till vårdförmåner i Sverige för personer bosatta i ett annat EU/EES-land eller Schweiz, som visar att han eller hon har rätt till vårdförmåner i Sverige.
Sandra är svensk medborgare. Hon är bosatt i Liechtenstein och arbetar i Sverige med olika byggprojekt. Sandras dotter Ronja snubblar och gör sig illa när hon följer med mamma till jobbet. Sandra tar med sig Ronja till läkaren som syr ihop såret och sätter på ett förband. Sandra visar sitt anställningsbevis för vårdgivaren och betalar därefter endast svensk patientavgift. En tid senare är det Sandras tur att göra sig illa. Hon söker därför vård i Sverige. Eftersom Sandra inte har skaffat Försäkringskassans intyg, Intyg om rätt till vårdförmåner i Sverige för personer bosatta i ett annat EU/EES-land eller Schweiz, så visar hon upp sitt anställningsbevis för vårdgivaren och betalar därefter endast svensk patientavgift.
4.7 Aupair
Det är vanligt att ungdomar arbetar upp till ett år som aupair i ett land som omfattas av förordning 1408/71:s regler. Att vistas som aupair innebär vanligtvis att man tar del av ett lands språk och kultur samtidigt som man arbetar en begränsad tid per dag (European agreement on au pair placement, European Treaty Series No. 68). Oftast får en aupair ersättning i form av mat, husrum och fickpengar i stället för lön. I de flesta länder anses därför inte arbete som aupair vara arbete i vanlig bemärkelse. Om så är fallet är vistelsen i det andra landet som omfattas av förordning 1408/71:s regler att jämställa med en vanlig turistresa och den försäkrade har då rätt till nödvändig vård mot uppvisande av EU-kortet.
En aupair kan anses som anställd enligt förordning 1408/71 om arbetet räknas som förvärvsarbete enligt lagstiftningen i det land där arbetet utförs. Det gäller den som arbetar som aupair i Norge, Sverige eller i vissa kantoner i Schweiz. I dessa länder är arbete som aupair att betrakta som ett vanligt arbete. Den som är aupair i något av dessa länder blir därmed försäkrad i arbetslandet och har rätt till all vård där.
En aupair som är bosatt i Sverige och som inte har för avsikt att arbeta längre tid än ett år utomlands har på grund av sin folkbokföring i Sverige rätt till all vård i Sverige när hon eller han besöker Sverige.
4.8 Säsongsarbetare eller tillfälligt arbete
Med säsongsarbetare avses en anställd som reser till ett annat land än det i vilket hon eller han är bosatt för att där utföra ett säsongsbetonat arbete. Arbetet ska utföras under en tid som inte överstiger åtta månader och den anställda ska uppehålla sig i arbetslandet så länge arbetet pågår. Med ett arbete av säsongskaraktär avses ett arbete som på grund av årstidernas växlingar automatiskt återkommer varje år (artikel 1 c i förordning 1408/71).
För att få rätt till vård i arbetslandet ska en säsongsarbetare kunna visa att hon eller han är försäkrad i arbetslandet. En säsongsarbetare som söker vård i Sverige ska visa sitt anställningsbevis eller Försäkringskassans intyg, Intyg om rätt till vårdförmåner i Sverige för personer bosatta i ett annat EU/EES-land eller Schweiz, för att få vård i Sverige.
Eric som är bosatt i Liechtenstein besöker sin svenska flickvän över sommaren och får en tvåmånaders anställning som bärplockare i Sverige. Han blir genom sin anställning försäkrad i Sverige. Efter någon vecka råkar Eric ut för en bilolycka och tas in på sjukhus. Han uppger namnet på sin arbetsgivare. Sjukhuset tar kontakt med arbetsgivaren som faxar över ett anställningsbevis som visar att Eric arbetar i Sverige och därmed har rätt till vård på svenskt sjukhus på samma villkor som svenska försäkrade.
En säsongsarbetare som har en anställning kvar i sitt bosättningsland, under tiden som hon eller han säsongsarbetar i ett annat land fortsätter att vara försäkrad i bosättningslandet (artikel 14.2 b i, i förordning 1408/71). Säsongsarbetaren ska därför i dessa fall ha med sig ett EU-kort från bosättningslandet.
Rudi är bosatt i Schweiz och arbetar som idrottslärare. Han brukar varje sommar åka till Sverige för att arbeta som golfinstruktör. Under tiden han arbetar i Sverige har han kvar sin anställning i Schweiz. Han är genom sitt arbete i Schweiz försäkrad i Schweiz. Han ska därför ha med sig ett schweiziskt EU-kort när han är i Sverige för att säsongsarbeta.
En säsongsarbetare som inte är försäkrad genom arbete i sitt bosättningsland kan registrera sig och sina familjemedlemmar hos institutionen i bosättningslandet genom att lämna in ett intyg E 106. Intyget utfärdas av den behöriga institutionen i arbetslandet. Intygets giltighet ska begränsas till säsongsarbetets längd (artikel 17.3 i förordning 574/72). Registreringen ger säsongsarbetaren och dennes familjemedlemmar rätt till all vård i bosättningslandet som om de var försäkrade där. Om en familjemedlem är försäkrad genom eget arbete i bosättningslandet är denne självständigt försäkrad och ska då inte registreras på intyg E 106.
Rosa är bosatt i Schweiz med sin familj. Hon arbetar i Sverige under vintern som skidinstruktör. På grund av arbetet är hon försäkrad i Sverige. Med hjälp av ett intyg E 106 som utfärdats av Försäkringskassan har Rosa registrerat sig hos motsvarigheten till Försäkringskassan i Schweiz. Hon kan då få vård i Schweiz på samma villkor som schweiziska försäkrade under tiden som hon arbetar i Sverige. Rosas make förvärvsarbetar inte och kan därför få vård i Schweiz under tiden som Rosa arbetar i Sverige genom att tas upp som familjemedlem på intyget.
4.9 Studerande
Studerande omfattas av förordning 1408/71 (artikel 2.1 i förordning 1408/71). Med studerande avses en person som inte är anställd eller egenföretagare eller dennes familjemedlem eller efterlevande i förordningens mening och som studerar eller genomgår en yrkesutbildning som leder till ett kompetensbevis som är officiellt erkänt av ett medlemslands myndigheter. Den studerande ska antingen vara försäkrad enligt ett allmänt system för social trygghet som exempelvis i Sverige eller ett särskilt system för social trygghet för studerande.
Den som studerar i ett land som omfattas av förordning 1408/71:s regler har rätt till nödvändig vård i studielandet (artikel 34a i förordning 1408/71). Denna rätt gäller även den studerandes medföljande familjemedlemmar, under förutsättning att de inte är självständigt försäkrade i studielandet. För att kunna få vård måste den studerande och dennes familjemedlemmar visa upp sina EU-kort för vårdgivaren.
Jack är försäkrad i Sverige och studerar i Schweiz. Under en skidresa med klassen bryter Jack handleden vid ett fall i halfpipen. Han uppsöker ett sjukhus och får handleden gipsad. Vid receptionen på sjukhuset visar Jack upp sitt svenska EU-kort och får då betala samma patientavgifter som den som är försäkrad i Schweiz.
Om den studerande arbetar under studierna omfattas hon eller han av förordning 1408/71 som anställd eller egenföretagare.
Paul som är från Liechtenstein studerar i Sverige. För att dryga ut studiemedlen arbetar han extra två kvällar i veckan på ett café. Efter att Paul har varit hos tandläkaren för att göra en undersökning skickar tandläkaren in uppgifter om vården till Försäkringskassans elektroniska tandvårdsstöd. Eftersom Paul arbetar i Sverige har han rätt till all vård till samma kostnad som personer bosatta i Sverige.
En person från Schweiz eller Liechtenstein som kommer till Sverige för att studera har med stöd av HSL rätt till sjukvård i Sverige för svensk patientavgift om han eller hon är folkbokförd i Sverige. Om studenten inte är folkbokförd i Sverige kan han eller hon ha rätt till nödvändig sjukvård i Sverige för svensk patientavgift. För att få rätt till nödvändig sjukvård ska studenten visa ett EU-kort från sitt hemland för vårdgivaren vid vårdtillfället.
En svensk som studerar i Schweiz eller Liechtenstein har rätt till sjukvård i Sverige för svensk patientavgift om han eller hon fortfarande är folkbokförd i Sverige. Om studenten inte är folkbokförd i Sverige har han eller hon däremot inte rätt till sjukvård för svensk patientavgift när han eller hon kommer till Sverige för exempelvis julledighet eller sommarlov.
En person från Schweiz eller Liechtenstein som kommer till Sverige för att studera anses enligt socialförsäkringslagen inte som bosatt i Sverige. Det innebär att han eller hon inte har rätt till bosättningsbaserade förmåner enligt SofL i Sverige, exempelvis tandvårdsstöd. Han eller hon kan dock ha rätt till tandvårdsstöd för nödvändig tandvård i Sverige. För att få rätt till tandvårdsstöd för nödvändig tandvård ska studenten visa EU-kort för tandläkaren vid vårdtillfället.
En svensk som studerar i Schweiz eller Liechtenstein är kvar i den svenska försäkringen. Det innebär att han eller hon omfattas av bosättningsbaserade förmåner enligt SofL och kan få tandvårdsstöd när han eller hon kommer till Sverige för exempelvis julledighet eller sommarlov.
4.10 Sjöman (anställd ombord på fartyg)
Huvudregeln i förordning 1408/71 är att den som är anställd ombord på ett fartyg ska vara försäkrad i det land vars flagga fartyget för (artikel 13.2 c i förordning 1408/71).
Hans är bosatt i Sverige och arbetar som kock på ett isländsk flaggat fartyg. På grund av anställningen på det isländska fartyget är han försäkrad i Island och har rätt till EU-kort från Island. Hans åker på semester till Kanarieöarna (som tillhör Spanien). På sin semester råkar Hans ut för en motorcykelolycka och hamnar på sjukhus. På sjukhuset visar han upp sitt isländska EU-kort och får därmed vård till samma patientavgift som personer försäkrade i Spanien.
I vissa fall görs det undantag från den regel som säger att den som är anställd på ett fartyg ska vara försäkrad i det land vars flagga fartyget för (artikel 14b i förordning 1408/71). Undantag görs när:
- en anställd blir utsänd till ett fartyg som för en annan flagga än det fartyg eller det land som hon eller han är utsänd från. Den utsända ska då fortsätta att vara försäkrad i det land som hon eller han är utsänd från.
- en egenföretagare utför arbete för egen räkning ombord på ett fartyg som för en annan flagga än det fartyg eller det land där hon eller han normalt arbetar. Egenföretagaren ska då fortsätta att vara försäkrad i det land där hon eller han normalt arbetar.
- en anställd, som normalt inte har anställning till sjöss, utför ett arbete ombord på ett fartyg som för en annan flagga än det fartyg eller det land där hon eller han normalt arbetar. Den anställda ska då fortsätta att vara försäkrad i det land där hon eller han normalt arbetar.
- en anställd bor i det land från vilket hon eller han får sin lön och bosättningslandet är ett annat än det vars flagga fartyget för. Hon eller han ska då anses vara försäkrad i bosättningslandet.
En anställd ombord på ett fartyg, som för en annan flagga än det land där den anställda är bosatt, kan om hon eller han inte är försäkrad i sitt bosättningsland registrera sig och sina familjemedlemmar hos institutionen i bosättningslandet genom att lämna in ett intyg E 106. Intyget utfärdas av den behöriga institutionen i det land vars flagga fartyget för (artikel 17 i förordning 574/72). Registreringen ger den anställda och hennes eller hans familjemedlemmar rätt till all vård i bosättningslandet som om de var försäkrade där. Om en familjemedlem är försäkrad genom eget arbete i bosättningslandet är hon eller han självständigt försäkrad och ska då inte registreras på intyg E 106.
Louise är bosatt i Schweiz och arbetar som styrman på ett svenskflaggat fartyg. På grund av anställningen på det svenska fartyget är hon försäkrad i Sverige och har rätt till all vård i Sverige mot uppvisande av sitt anställningsbevis eller Försäkringskassans intyg, Intyg om rätt till vårdförmåner i Sverige för personer bosatta i ett annat EU/EES-land eller Schweiz. Med hjälp av intyg E 106 utfärdat av Försäkringskassan kan hon och hennes familjemedlemmar registrera sig hos institutionen i Schweiz. Efter registrering har Louise och hennes familjemedlemmar rätt till all vård i Schweiz och ska betala samma patientavgifter som personer försäkrade i Schweiz.
4.11 Arbetslös
En person som har arbetslöshetsersättning från ett land som omfattas av förordning 1408/71:s regler har under vissa förutsättningar rätt att under en tremånadersperiod, med bibehållna arbetslöshetsförmåner, åka till ett annat land som omfattas av förordning 1408/71:s regler och söka arbete där (artikel 69.1 i förordning 1408/71). Den arbetssökande ska ha med sig ett intyg E 303 som ska lämnas in till institutionen i det land hon eller han söker arbete. I Sverige utfärdar Inspektionen för arbetslöshetsförsäkringen (IAF) intyg E 303. Mer information om att söka arbete i ett land som omfattas av förordning 1408/71:s regler kan fås av IAF. Under denna tid har den arbetssökande och dennes familjemedlemmar rätt till nödvändig vård, i det land där den arbetssökande söker arbete, mot uppvisande av sina EU-kort (artikel 25.1 a i förordning 1408/71). Familjemedlemmar till en arbetssökande har även rätt till vård om de väljer att stanna kvar i bosättningslandet och inte följa med den arbetssökande till det land där hon eller han söker arbete (artikel 25.3 i förordning 1408/71).
Den som är arbetssökande och bosatt i Sverige har alltid rätt att för sig och sina familjemedlemmar få nödvändig vård vid tillfällig vistelse i ett land som omfattas av förordning 1408/71:s regler mot uppvisande av EU-kort (artikel 22 a i förordning 1408/71. Artikel 22a hänvisar till artiklarna 22.1.a och 22.1a och gör undantag från kravet på villkoret om anställd eller egenföretagare).
4.12 Offentligt anställd
Offentligt anställda är försäkrade i det land där de är anställda (artikel 13.2 d förordning 1408/71). Som offentligt anställda i Sverige räknas anställda i stat, landsting och kommun. Diplomater vid svenska ambassader är också offentligt anställda.
Den som är offentligt anställd har rätt till nödvändig vård när hon eller han blir utsänd för att arbeta i ett land som omfattas av förordning 1408/71:s regler. Denna rätt gäller även medföljande familjemedlemmar. För att få vård måste den anställde och hans eller hennes familjemedlemmar visa upp sitt EU-kort för vårdgivaren.
Den som är offentligt anställd och bosätter sig i det land till vilket hon eller han är utsänd har rätt till all vård i bosättningslandet. Denna rätt gäller även medföljande familjemedlemmar. För att få rätt till all vård ska intyg E 106 utfärdas av den behöriga institutionen i det land varifrån utsändningen har skett. Intyget ska sedan registreras hos institutionen i bosättningslandet. Den utsända och dennes medföljande familjemedlemmar ska finnas på samma intyg.
Hanna är utsänd av den svenska polisen för att arbeta i Schweiz under två år. Hon har med sig sin man och sina två döttrar. Innan hon reser har hon ansökt hos Försäkringskassan om att få ett intyg E 106 för sig och sina familjemedlemmar. När Hanna kommer till Schweiz ser hon till att få intyget registrerat hos institutionen. En månad senare insjuknar en av Hannas döttrar i halsfluss. För dotterns läkarbesök får Hanna betala den patientavgift som gäller i Schweiz.
Det finns offentligt anställda som har rätt att vara folkbokförda i Sverige, trots att de bosätter sig i mer än ett år i ett land som omfattas av förordning 1408/71:s regler. Dessa personer och deras familjemedlemmar ska visa upp EU-kortet för att få vård i det land där de har bosatt sig, eftersom de fortfarande anses bosatta i Sverige. Därmed anses de också vara på tillfällig vistelse i det andra landet.
4.13 Ambassad och konsulatpersonal
Personal vid ambassader och konsulat som omfattas av Wienkonventionens regler om immunitet och privilegier är offentligt anställda. Reglerna för lokalanställda på ambassad och konsulat skiljer sig dock från reglerna för övriga offentligt anställda.
Huvudregeln för personer som är lokalanställda vid en ambassad eller ett konsulat är att de ska vara försäkrade i det land där de arbetar (artikel 16.1 i förordning 1408/71). Detsamma gäller för personer som är privattjänare hos tjänstemän vid beskickningar och konsulat.
Den som är medborgare i det land som ambassaden tillhör kan dock välja att i stället vara försäkrad i det land som ambassaden tillhör. Valet görs med hjälp av intyg E 103 (artikel 16.2 i förordning 1408/71).
Pär arbetar som lokalanställd receptionist på den svenska ambassaden i Schweiz. Han har valt att inte omfattas av svensk socialförsäkring. En dag får Pär halsfluss och uppsöker därför läkare. Läkaren skriver ut penicillin. Pär är genom sitt arbete försäkrad i Schweiz och betalar därför samma patientavgifter för läkarbesöket och medicinen som andra personer som är försäkrade i Schweiz.
4.14 Familjemedlem
4.14.1 Familjemedlem till anställd eller egenföretagare bosatt i ett annat land än den försäkrade
En familjemedlem till en anställd eller egenföretagare, som inte är självständigt försäkrad, och som är bosatt i ett annat land än den anställde eller egenföretagaren har rätt till vård i det land där hon eller han är bosatt i egenskap av familjemedlem (artikel 19.2 i förordning 1408/71). Vem som ska ses som familjemedlem avgörs av familjemedlemmens bosättningsland.
För att få rätt till vård ska familjemedlemmen registrera sig hos institutionen i det land där hon eller han är bosatt genom att visa upp ett intyg E 109. Intyget utfärdas av den behöriga institutionen, det vill säga institutionen i det land där den anställde eller egenföretagaren är försäkrad (artikel 17 i förordning 574/72). Efter registreringen har familjemedlemmen rätt till all vård i sitt bosättningsland.
När familjemedlemmen registrerar intyg E 109, upphör andra intyg (EU-kort, provisoriskt intyg om innehav av EU-kort, E 106 och E 112) som tidigare utfärdats av den behöriga institutionen att gälla. Rutiner för indragning av tidigare utfärdade intyg beskrivs i AK-beslut 203. Efter registreringen av intyg E 109 i bosättningslandet är det institutionen i bosättningslandet som är behörig att utfärda EU-kort och intyg E 112.
Sven-Erik bor och arbetar i Sverige. Hans fru, som inte förvärvsarbetar, och deras två barn är bosatta i Liechtenstein. De har registrerat sig hos institutionen i Liechtenstein med ett intyg E 109, utfärdat av Försäkringskassan. De har därmed rätt till vård i Liechtenstein på samma villkor som andra försäkrade där. Familjen åker på semester till Grekland. Efter att ha varit på restaurang blir samtliga familjemedlemmar matförgiftade. De besöker en läkare för att få vård. Vid besöket visar Sven-Erik sitt svenska EU-kort och hans familjemedlemmar visar sina EU-kort från Liechtenstein. Hela familjen betalar grekiska patientavgifter.
En familjemedlem till en anställd eller egenföretagare har rätt till nödvändig vård i det land där den anställde eller egenföretagaren är försäkrad. För att en familjemedlem ska få rätt till nödvändig vård i Sverige måste han eller hon kunna visa upp ett EU-kort från bosättningslandet.
En familjemedlem som börjar arbeta i sitt bosättningsland blir genom sitt arbete försäkrad där och är inte längre att betrakta som familjemedlem enligt förordning 1408/71.
4.14.2 Familjemedlem till anställd eller egenföretagare bosatt i samma land som den försäkrade
En familjemedlem till en anställd eller egenföretagare, som inte är självständigt försäkrad, och som är bosatt i samma land som den anställde eller egenföretagaren har rätt till vård i det land där hon eller han är bosatt i egenskap av familjemedlem (artikel 19.2 i förordning 1408/71).
För att få rätt till vård ska familjemedlemmen registrera sig hos institutionen i det land där hon eller han är bosatt genom att visa upp ett intyg E 106. Intyget utfärdas av den behöriga institutionen, det vill säga institutionen i det land där den anställde eller egenföretagaren är försäkrad (artikel 17 i förordning 574/72). Efter registreringen har familjemedlemmen rätt till all vård i sitt bosättningsland.
När familjemedlemmen registrerar intyg E 106, upphör andra intyg (EU-kort, provisoriskt intyg om innehav av EU-kort, E 109 och E 112) som tidigare utfärdats av den behöriga institutionen att gälla. Rutiner för indragning av tidigare utfärdade intyg beskrivs i AK-beslut 203. En familjemedlem till en anställd eller egenföretagare som är bosatt i samma land som den anställde eller egenföretagaren har även rätt till all vård i det land där den anställde eller egenföretagaren är försäkrad (artikel 21.2 i förordning 1408/71). För att en familjemedlem ska kunna få rätt till vård i Sverige måste hon eller han kunna visa upp ett anställningsbevis från den anställde, en handling från egenföretagaren som visar att han eller hon är egenföretagare i Sverige eller Försäkringskassans intyg, Intyg om rätt till vårdförmåner i Sverige för personer bosatta i ett annat EU/EES-land eller Schweiz.
4.14.3 Familjemedlem till pensionär
En familjemedlem som inte är självständigt försäkrad, och som bor i ett annat land än pensionären har rätt till vård i bosättningslandet i egenskap av familjemedlem (artikel 29 i förordning 1408/71). För att få rätt till vård ska familjemedlemmen registrera ett intyg E 121 vid institutionen i det land där hon eller han är bosatt. Intyget ska vara utfärdat av institutionen i det land från vilket pensionären får sin pension (artikel 30 i förordning 574/72). Efter registreringen har familjemedlemmen rätt till all vård i bosättningslandet.
Volgan är en svensk pensionär som är bosatt i Schweiz och som registrerat sig där för att få sjukvårdsförmåner. Hans hustru Gunborg, som varken uppnått pensionsåldern eller förvärvsarbetar, är bosatt i Liechtenstein. Gunborg kan genom att visa upp ett intyg E 121, som är utfärdat av Försäkringskassan, registrera sig hos den behöriga institutionen i Liechtenstein och får då rätt till all vård i Liechtenstein.
När familjemedlemmen registrerar intyg E 121, upphör andra intyg (EU-kort, provisoriskt intyg om innehav av EU-kort, E 106 och E 112) som tidigare utfärdats av den behöriga institutionen att gälla. Rutiner för indragning av tidigare utfärdade intyg beskrivs i AK-beslut 203. Efter registreringen av intyg E 121 i bosättningslandet är det institutionen i bosättningslandet som är behörig att utfärda EU-kort och intyg E 112.
Om en familjemedlem börjar arbeta i sitt bosättningsland blir hon eller han självständigt försäkrad där på grund av sitt arbete och är inte längre att betrakta som familjemedlem.
Om den som är huvudförsäkrad avlider har inte den efterlevande längre rätt till intyg E 121. Intyget ska då dras in.
4.15 Specifika vårdsituationer
4.15.1 Läkemedel och hjälpmedel
Läkemedel och hjälpmedel enligt förordning 1408/71
Läkemedel och hjälpmedel är enligt förordning 1408/71 vårdförmåner. För att få dessa vårdförmåner ska den försäkrade använda sig av samma intyg som när hon eller han får vård.
George som är försäkrad i Liechtenstein är på semester i Sverige. Han uppsöker läkare som skriver ut ett recept på läkemedel. George visar upp sitt EU-kort när han hämtar ut läkemedlet på Apoteket och betalar samma avgift för läkemedlet som den som är bosatt i Sverige.
4.15.2 Dialys, syrgasbehandling m.m.
Administrativa kommissionen ska fastställa en förteckning över vårdförmåner som av praktiska skäl kräver en förhandsöverenskommelse mellan den berörda personen och vårdgivaren för att nödvändiga vårdförmåner ska kunna betalas ut vid en tillfällig vistelse i ett land som omfattas av förordning 1408/71:s regler (artikel 22.1a förordning 1408/71). Av administrativa kommissionens beslut nr 196 framgår att om en person lider av en sjukdom som innebär att hon eller han måste ha livsnödvändig medicinsk behandling som endast ges på specialiserade medicinska enheter och/eller enheter med adekvat personal och utrustning ska i princip en förhandsöverenskommelse göras mellan patienten och den enhet som ger den berörda behandlingen för att man ska kunna försäkra sig om att behandlingen finns tillgänglig vid den försäkrades tillfälliga vistelse. I en bilaga till AK-beslutet finns dialys och syrgasbehandling upptagna som exempel på livsnödvändiga behandlingar.
4.15.3 Förlossningsvård
All vård som är förknippad med graviditet och förlossning och som anses vara nödvändig vård omfattas av artikel 22.1 a i förordning 1408/71. Detta inkluderar även förlossning i normal tid, förutsatt att avsikten med vistelsen inte är att söka förlossningsvård. Detta framgår av administrativa kommissionens beslut nr 195. Förhandstillstånd kan inte utfärdas för förlossningsvård eftersom det inte är någon väntetid för förlossningsvård.
Solveig och hennes man Arvid som är försäkrade i Sverige reser runt i Europa. Solveig är gravid och när hon är i åttonde månaden föder hon barn i Schweiz. Solveig visar sitt EU-kort när hon kommer till sjukhuset. Eftersom avsikten med resan inte var att söka förlossningsvård betalar hon samma patientavgifter som en schweizisk försäkrad hade fått betala för en förlossning.
4.15.4 Vårdförmåner av stor vikt
En person som har fått en protes, ett hjälpmedel eller en annan vårdförmån av stor vikt av den behöriga institutionen i ett land som omfattas av förordning 1408/71:s regler har rätt att få dessa förmåner även efter det att hon eller han har flyttat och blivit omfattad av försäkringen i ett land som omfattas av förordning 1408/71:s regler (artiklarna 24 och 30 i förordning 1408/71 samt AK-beslut nr 115).
Bestämmelsen avser endast situationer då det sker ett byte av behörig stat under tiden mellan det att beslut om en vårdförmån av stor vikt har fattats och fram till dess att förmånen har tillhandahållits.
Gunilla är bosatt och försäkrad i Sverige. Hon har fått sitt vänstra ben amputerat. Strax efter operationen flyttar hon till Schweiz. Hon kunde inte få en protes till benet utprovad och inte heller påbörja träning med att använda den innan hon flyttade. Gunilla kan i stället få protesen liksom hjälp med att lära sig gå med den i Schweiz. Det sker då enligt de regler och avgiftsvillkor som tillämpas där. Rätten till den fortsatta vården för protesen i Schweiz intygas av Försäkringskassan på intyg E 112.
4.15.5 Arbetsskador
Förordning 1408/71 innehåller regler om vård vid olycksfall i arbetet och arbetssjukdomar. Reglerna är snarlika de som gäller för vanlig vård. Utgångspunkten är att det finns en behörig stat med avseende på olycksfallet eller arbetssjukdomen. Behörig stat är i de flesta fall det land där den anställde eller egenföretagaren var försäkrad när hon eller han råkade ut för olycksfallet eller arbetssjukdomen.
En anställd eller egenföretagare som tillfälligt vistas eller bosätter sig utanför den behöriga staten har rätt till vård för sin skada i vistelse- respektive bosättningslandet (artiklarna 52 och 55 i förordning 1408/71). På samma sätt som gäller för vanlig vård har anställda och egenföretagare som bor i ett annat land än det som är behörigt med avseende på olycksfallet eller arbetssjukdomen även rätt till vård i den behöriga staten (artikel 54 i förordning 1408/71).
Rätten till vård intygas av den försäkrade med ett intyg E 123 som utfärdas av den institution som är behörig avseende arbetsskadan. För att ett intyg ska kunna utfärdas krävs en arbetsskadeanmälan från arbetsgivaren samt ett beslut om arbetsskada.
Jessica arbetar i Liechtenstein och är försäkrad där. Hon arbetade tidigare i Sverige och fick då en tandskada godkänd av Försäkringskassan som arbetsskada. Försäkringskassan är därför behörig institution avseende arbetsskadan. Jessica har med sig ett intyg E 123 till Liechtenstein som är utfärdat av Försäkringskassan. Mot uppvisande av intyget kan hon få vård för tandskadan i Liechtenstein. Vården lämnas enligt de arbetsskaderegler som finns i Liechtenstein, det vill säga Jessica får betala samma patientavgifter som en arbetsskadad som är försäkrad i Liechtenstein. Jessica har även rätt att söka vård i Sverige enligt svenska regler. Vården lämnas således alltid på de arbetsskadevillkor som gäller i det land där vården söks.
Mer om arbetsskador finns att läsa i vägledning 2003:4 Ersättning enligt lagen om arbetsskadeförsäkring.
Metodstöd – Hantering av utfärdade E 123
De NFC som hanterar arbetsskador utreder rätten till intyg E 123 och utfärdar det. När ett intyg har utfärdats ska en kopia av intyget skickas till NFC Visby. När fakturor på vården via intyg E 125 sedan kommer till NFC Visby kontrolleras dessa mot intyg E 123. Om vården omfattas av intyg E 123 betalas ersättning till det aktuella förbindelseorganet.