Hoppa till huvudinnehåll

3 Olika ersättningsgilla skador

Det här kapitlet redogör för innebörden av olika skador som Försäkringskassan kan vara skyldig att ersätta. Skadorna är inte uttömmande utan avser de som mer regelbundet förekommer i skadeståndshanteringen. Om en skada är ersättningsgill eller inte kan bland annat bero på vilken grunden är för Försäkringskassans skadeståndsansvar. Exempelvis är kraven lägre vid skadeståndsansvar enligt dataskyddsförordningen än vid skadeståndsansvar enligt SkL.

3.1 Skada enligt SkL

3 kap. 2 § SkL Staten eller en kommun ska ersätta

  1. personskada, sakskada eller ren förmögenhetsskada, som vållas genom fel eller försummelse vid myndighetsutövning i verksamhet för vars fullgörande staten eller kommunen svarar,
  2. skada på grund av att någon annan kränks på sätt som anges i 2 kap. 3 § genom fel eller försummelse vid sådan myndighetsutövning, […]

En förmögenhetsskada är en ekonomisk skada som konkret går att mäta i pengar. Inom skadeståndsrätten finns två olika typer av förmögenhetsskador, allmän förmögenhetsskada respektive ren förmögenhetsskada.

Allmän förmögenhetsskada är en ekonomisk skada som uppstår som en följd av en personskada eller sakskada, exempelvis när en skadad person går miste om inkomst eller ett skadat föremål inte kan användas. Rätten till ersättning för en allmän förmögenhetsskada prövas utifrån grunderna för personskadan eller sakskadan.

Ren förmögenhetsskada är en ekonomisk skada som uppstår utan samband med personskada eller sakskada, det vill säga den enda skadan som uppstår är ekonomisk.

En skada är ersättningsgill bara om den enskilde inte har fått den kompenserad på annat sätt. Det kan exempelvis vara fallet om hen har fått ersättning från en försäkring. Skadan kan då ersättas endast i den del kompensation inte redan har lämnats, det kan exempelvis gälla självrisken på försäkringen. Försäkringsbolaget kan nämligen i sin tur kräva tillbaka ersättning från Försäkringskassan. Jämför med avsnitt 11.4.5.

3.1.1 Personskada

5 kap. 1 § SkL Skadestånd till den som har tillfogats personskada omfattar ersättning för

  1. sjukvårdskostnad och andra kostnader för den skadelidande, inbegripet skälig kompensation till den som står den skadelidande särskilt nära,
  2. inkomstförlust,
  3. fysiskt och psykiskt lidande av övergående natur (sveda och värk) eller av bestående art (lyte eller annat stadigvarande men) samt särskilda olägenheter till följd av skadan. […]

5 kap. 2 § SkL Har personskada lett till döden, skall ersättning betalas för

  1. begravningskostnad och, i skälig omfattning, annan kostnad till följd av dödsfallet,
  2. förlust av underhåll,
  3. personskada som till följd av dödsfallet åsamkats någon som stod den avlidne särskilt nära. […]

En personskada är en fysisk eller psykisk skada som har orsakats av Försäkringskassans agerande. Fysiska skador är direkta skador på kroppen, till exempel ett brutet ben, ett inre sjukdomstillstånd och förgiftning. Även fysisk smärta är en sådan personskada. Psykiska skador kan bestå i chockverkan av en viss skadehändelse men också i efterföljande traumatiska neuroser. (B. Bengtsson och E. Strömbäck, Skadeståndslagen – en kommentar, 5 juni 2023 Version 8 JUNO, kap. 5:1.3.)

För att psykiska besvär ska anses som en personskada krävs att det finns en medicinskt påvisbar effekt. Det är alltså inte tillräckligt att den enskilde upplever sådana allmänna känslor som är vanliga efter en skadehändelse, till exempel oro och sorg. En medicinskt påvisbar effekt kan vara att den enskilde har blivit sjukskriven. De medicinska besvären kan dock framgå även på annat sätt. (Prop. 2000/01:68 Ersättning för ideell skada s. 17 f. och B. Bengtsson och E. Strömbäck, Skadeståndslagen – en kommentar, 5 juni 2023 Version 8 JUNO, kap. 5:1.3.)

Psykiskt lidande kan i vissa fall även innebära en form av kränkning. I dessa fall kan skadan också betraktas som en ideell skada, se avsnitt 3.1.4.

Om en personskada har lett till döden kan den som har stått den avlidne särskilt nära ha rätt till skadestånd. Det handlar då främst om att den anhörige lidit skada i form av psykiska besvär. Regeln i 5 kap. 2 § tredje punkten SkL har i vissa fall tolkats extensivt. Anhöriga har då fått skadestånd även när en närståendes personskada inte har lett till döden. Det har rört sig om fall där den enskilde har utsatts för uppsåtligt våld som har lett till skada som varit livshotande under en inte obetydlig tid. Motsvarande gäller om skadan orsakats av grov vårdslöshet som ligger nära ett uppsåtligt agerande. (NJA 2006 s. 181 och NJA 2021 s. 746)

6 kap. 3 § SkL Rätten till ersättning för fysiskt och psykiskt lidande och för särskilda olägenheter faller bort, om den skadelidande avlider innan ett krav på sådan ersättning har framställts. Detsamma gäller rätten till ersättning för kränkning, särskild anhörigersättning och ersättning för annan ideell skada enligt 3 kap. 4 § första stycket 2.

Rätten till skadestånd för bland annat fysiskt och psykiskt lidande faller bort om den enskilde avlider innan hen har begärt skadestånd. Om en begäran har gjorts innan hen har avlidit går dock rätten till skadestånd över till arvingarna (prop. 2000/01:68 s. 76 f.).

3.1.2 Sakskada

5 kap. 7 § SkL Skadestånd med anledning av sakskada omfattar ersättning för

  1. sakens värde eller reparationskostnad och värdeminskning,
  2. annan kostnad till följd av skadan,
  3. inkomstförlust eller intrång i näringsverksamhet.

En sakskada är en skada på ett fysiskt föremål. Fysiska föremål är både lösa saker och fast egendom med tillbehör. Det handlar om en faktisk skada på en sak som exempelvis en buckla på en bil, ett krossat fönster, en raderad hårddisk eller ett förstört fordringsbevis. (B. Bengtsson och E. Strömbäck, Skadeståndslagen – en kommentar, 5 juni 2023 Version 8 JUNO, kap. 5:7.2.)

Det är sällsynt att Försäkringskassan orsakar sakskador eftersom vi sällan hanterar fysiska föremål i vår verksamhet. Om vi förstör inlånade handlingar, exempelvis röntgenbilder från tandläkare, kan det ses som en sakskada. Om tandläkaren behöver ta nya röntgenbilder och har en kostnad för det, blir det fråga om en förmögenhetsskada till följd av sakskadan.

Det skulle också kunna röra sig om en sakskada om en handläggare på Försäkringskassan råkar förstöra den enskildes fysiska egendom under ett hembesök. En sådan situation kan också innebära att vårt principalansvar som arbetsgivare enligt 3 kap. 1 § SkL ska tillämpas i stället, se kapitel 9.

Ibland kan det vara svårt att skilja en sakskada från en ren förmögenhetsskada. Ett föremål som går sönder kan nämligen orsaka exempelvis en inkomstförlust för den enskilde, en så kallad allmän förmögenhetsskada. Om sakskadan är den primära skadan och inkomstförlusten en sekundär skada, ska Försäkringskassan pröva rätten till ersättning för inkomstförlusten som en följdskada till sakskadan och inte som en ren förmögenhetsskada.

3.1.3 Ren förmögenhetsskada

1 kap. 2 § SkL Med ren förmögenhetsskada förstås i denna lag sådan ekonomisk skada som uppkommer utan samband med att någon lider person- eller sakskada.

En ren förmögenhetsskada innebär att den enskilde endast har drabbats av en ekonomisk skada. Huvudregeln inom skadeståndsrätten är att hen bara kan få ersättning om skadan har orsakats genom brott. I 3 kap. 2 § SkL görs dock ett undantag när det gäller statens och kommunernas ansvar för rena förmögenhetsskador. I dessa fall finns det inget krav på att skadan ska ha orsakats genom brott. Här är det tillräckligt att skadan har vållats genom fel eller försummelse vid myndighetsutövningen.

Den enskilde kan utöver den ursprungliga ekonomiska skadan även ha kostnader i samband med att ett ärende går vidare i processen, exempelvis genom överklagande till domstol. Som allmän princip gäller att den enskilde själv får stå för sina kostnader i den administrativa processen. Om hen har varit tvungen att ha ett ombud för att kunna ta tillvara sin rätt och få till en rättelse kan Försäkringskassan i vissa fall vara skyldig att ersätta ombudskostnaderna. Den enskilde kan dock inte få ersättning för sitt eget arbete i processen i andra fall än då hen tvingats ta ledigt från sitt förvärvsarbete och gått miste om en faktisk inkomst. (JK:s beslut den 23 juni 2014 med dnr 3660-13-40 och beslut den 10 februari 2006 med dnr 402-05-40)

En ren förmögenhetsskada är till exempel när den enskilde

  • har fått ränteutgifter och påminnelseavgifter för att hen inte har kunnat betala sina räkningar i tid på grund av att ersättningen från Försäkringskassan har dröjt (JK:s beslut den 31 oktober 2005 med dnr 1556-04-42)
  • har haft kostnader för kopiering, brevporto och telefonsamtal som har varit nödvändiga för att hen ska få en felaktighet rättad (JK:s beslut den 11 januari 2006 med dnr 3721-03-40)
  • har haft räntekostnader eftersom hen har tagit lån för att klara sin försörjning under tiden som Försäkringskassan har dröjt med att fatta ett beslut om att bevilja en ersättning.

Om Försäkringskassan har betalat ut en ersättning för sent kan den enskilde begära kompensation för förlorad ränteinkomst genom ett skadestånd. Den enskilde kan dock som utgångspunkt inte få dröjsmålsränta på den retroaktivt utbetalda ersättningen. Räntelagens (1975:635) regler om dröjsmålsränta gäller inom förmögenhetsrättens område och omfattar i regel inte sena utbetalningar från det allmännas sida. Reglerna kan endast tillämpas på våra utbetalningar om den enskildes anspråk på utbetalning kan jämställas med en förmögenhetsrättslig fordran. (NJA 2022 s. 105, jfr även JK:s beslut den 29 maj 2008 med dnr 1934-06-40)

En särskild situation uppstår när Försäkringskassan gör ett för lågt preliminärt skatteavdrag vid utbetalning av retroaktiv ersättning, när utbetalningen samordnas med ekonomiskt bistånd från socialnämnden för samma period. Socialnämnden får då ett högre belopp än vad som skulle ha varit fallet om rätt skatteavdrag hade gjorts. Den enskilde drabbas då av kvarskatt utan att ha fått del av den för höga utbetalningen. Hen får i detta fall anses ha lidit en ren förmögenhetsskada som utgörs av skillnaden mellan den preliminärskatt som Försäkringskassan drog av när vi betalade ut den retroaktiva ersättningen och den högre skatt som vi rätteligen borde ha dragit av. (JK:s beslut den 28 september 2009 med dnr 2617-08-42 och beslut den 28 juni 2006 med dnr 6-05-42)

Det är inte en ren förmögenhetsskada när den enskilde till exempel

  • har fått kvarskatt på grund av att Försäkringskassan har gjort ett för lågt preliminärt skatteavdrag vid en utbetalning till den enskilde. Kvarskatten motsvarar den slutliga skatt som hen ändå skulle ha betalat. (Jfr JK:s beslut den 28 september 2009 med dnr 2617-08-42)
  • har dagar med föräldrapenning som inte kan utnyttjas. Rimligen har hen i stället kunnat arbeta och därmed inte förlorat inkomst. (Jfr JK:s beslut den 10 april 2013 med dnr 1833-12-40)
  • har fått en ersättning utmätt av Kronofogden. Utmätningen har medfört att skulderna hos Kronofogden minskat i motsvarande mån. (JK:s beslut den 26 februari 2007 med dnr 5364-05-42)
  • har fått kostnadsränta vid skatteskulder. Skatteverket kan nämligen befria från sådan ränta om det finns synnerliga skäl. (JK:s beslut den 23 januari 2013 med dnr 8115-11-40)
  • är skyldig att betala tillbaka en ersättning som hen inte har haft rätt till.

Har Försäkringskassan lovat den enskilde en viss ersättning som hen inte har rätt till, är den uteblivna ersättningen i sig inte en ren förmögenhetsskada. Den enskilde kan bara anses ha drabbats av en ren förmögenhetsskada om hen har agerat utifrån vår information och därmed gjort en ekonomisk förlust, exempelvis genom att ha tagit ledigt från arbetet och förlorat en inkomst.

3.1.4 Ideell skada

En ideell skada kan uppstå i samband med exempelvis kränkning, tjänstefel eller brott mot tystnadsplikt.

2 kap. 3 § SkL Den som allvarligt kränker någon annan genom brott som innefattar ett angrepp mot dennes person, frihet, frid eller ära ska ersätta den skada som kränkningen innebär. Om den som utsätts för brott i tjänsten får anses ha en särskild beredskap för angreppet, ska det vid bedömningen av om kränkningen är allvarlig särskilt beaktas om angreppet riktar sig mot den angripnes privata sfär eller är fysiskt.

5 kap. 6 § SkL Skadestånd med anledning av kränkning bestäms efter vad som är skäligt med hänsyn till handlingens art och varaktighet och på ett sätt som även innebär att den kränkte får upprättelse för angreppet. Vid bedömningen enligt första stycket ska det särskilt beaktas om handlingen

  1. haft förnedrande eller skändliga inslag,
  2. varit ägnad att framkalla allvarlig rädsla för liv eller hälsa,
  3. riktat sig mot någon med särskilda svårigheter att värja sin personliga integritet,
  4. inneburit missbruk av ett beroende- eller förtroendeförhållande eller riktat sig mot någon som den skadeståndsskyldige har eller tidigare har haft ett nära förhållande till,
  5. varit ägnad att väcka allmän uppmärksamhet eller tagits upp med ett tekniskt hjälpmedel under förhållanden som inneburit risk för att upptagningen sprids,
  6. utförts av flera personer tillsammans mot den skadelidande, eller
  7. innefattat hot som påtagligt har förstärkts genom anspelning på ett våldskapital. […]

En ideell skada går inte att värdera exakt ekonomiskt. Försäkringskassan kan ersätta en ideell skada när det handlar om kränkning. För att den enskilde ska få skadestånd på denna grund krävs det dels att Försäkringskassan har utsatt hen för ett typiskt sett integritetskränkande brott, dels att kränkningen är allvarlig. Det krävs inte alltid att vi faktiskt har dömts för brottet för att vi ska ha ett skadeståndsansvar. Vi behöver inte heller ha begått brottet med uppsåt. För att en kränkning ska ses som allvarlig bör det dock i regel vara fråga om att vi ska ha agerat med visst uppsåt (jfr NJA 1997 s. 315).

Det behöver inte vara fråga om ett brott enligt BrB. Det räcker att Försäkringskassans agerande, eller vår underlåtenhet att agera, är ett brott enligt svensk rätt. Det innebär att någon bestämmelse i lag eller författning har ett straff för det.

Tjänstefel är ett exempel på brott som kan ligga till grund för skadestånd. Det räcker dock inte att Försäkringskassan har gjort sig skyldig till ett tjänstefel för att den enskilde ska ha rätt till skadestånd, inte ens om hen uppfattar vårt agerande som obehagligt eller nedsättande. Brottet måste också vara av den grad att kränkningen kan anses som allvarlig (B. Bengtsson och E. Strömbäck, Skadeståndslagen – en kommentar, 5 juni 2023 Version 8 JUNO, kap. 3:2.8. och NJA 1977 s. 43).

När Försäkringskassan ska bedöma om förutsättningarna för att få skadestånd är uppfyllda, så behöver det inte vara fastställt att ett tjänstefel har begåtts. Det avgörande är om agerandet eller underlåtenheten att agera i det enskilda fallet är ett brott mot en regel som har i syfte att skydda den enskildes integritet. Bedömningen i skadeståndsfrågan bör därmed vara rimligt generös mot den enskilde. (JK:s beslut den 5 mars 2007 med dnr 4801-06-40)

Brott mot tystnadsplikt är ett annat exempel på brott som kan ligga till grund för skadestånd. För att det ska kunna bli aktuellt krävs dock att Försäkringskassan gjort sig skyldig till ett brott som är straffbart. Ringa brott mot tystnadsplikt, som inte medför något straffansvar, är alltså inte tillräckligt för att den enskilde ska ha rätt till skadestånd. (JK:s beslut den 4 oktober 2006 med dnr 3301-05-40)

Läs mer

Läs mer om tjänstefel och brott mot tystnadsplikt i avsnitt 2.5.

Även olaga diskriminering är ett sådant brott som kan ge rätt till skadestånd för kränkning. Detta förutsätter att brottet innebär en ärekränkning av den enskilde (B. Bengtsson och E. Strömbäck, Skadeståndslagen – en kommentar, 5 juni 2023 Version 8 JUNO, kap. 2:3.2.). Om en diskriminerande handling inte är av så allvarlig art att skadestånd är aktuellt har den enskilde i stället möjlighet att ansöka om ersättning enligt diskrimineringslagen (2008:567). Läs mer om det i kapitel 10.

I 6 kap. 3 § SkL finns en särskild reglering i de fall den enskilde avlider. Rätten till skadestånd för kränkning kan då antingen falla bort eller gå över till arvingarna beroende på om en skadeståndsbegäran har lämnats in före dödsfallet eller inte, se avsnitt 3.1.1.

3.2 Skada enligt dataskyddsförordningen

Artikel 82.1 dataskyddsförordningen Varje person som har lidit materiell eller immateriell skada till följd av en överträdelse av denna förordning ska ha rätt till ersättning från den personuppgiftsansvarige eller personuppgiftsbiträdet för den uppkomna skadan.

1 kap. 1 § SkL I denna lag meddelade bestämmelser om skadestånd tillämpas, om ej annat är särskilt föreskrivet eller föranledes av avtal eller i övrigt följer av regler om skadestånd i avtalsförhållanden.

Har den enskilde blivit kränkt på grund av att hen har fått sina personuppgifter felaktigt behandlade finns särskilda regler för det i dataskyddsförordningen. Det innebär att Försäkringskassan i dessa fall ska tillämpa bestämmelsen i artikel 82.1 dataskyddsförordningen i första hand. Reglerna i SkL blir alltså bara aktuella i den utsträckning en viss fråga inte regleras i dataskyddsförordningen.

En enskild som har lidit materiell eller immateriell skada till följd av Försäkringskassans överträdelse av dataskyddsförordningen har rätt till skadestånd. Begreppet materiell skada motsvarar det som i svensk rätt brukar betecknas som ekonomisk skada och begreppet immateriell skada motsvarar ideell skada (prop. 2017/18:105 s. 149).

Enligt dataskyddsförordningen behöver Försäkringskassan inte ha utsatt den enskilde för något brott för att hen ska ha rätt till skadestånd. De reglerna är alltså generösare än reglerna i SkL.

Försäkringskassan kan bevilja skadestånd utifrån bestämmelserna i både dataskyddsförordningen och SkL. Det sker om den enskilde har varit utsatt för kränkning enligt dataskyddsförordningens definition och kränkningen även är en del av ett sådant integritetskränkande brott som avses i 2 kap. 3 § SkL. Den enskilde kan dock inte få skadestånd för kränkningen med ett högre belopp bara för att flera bestämmelser är tillämpliga.

Att en enskild har saknat kännedom om att det har skett en felaktig hantering av hens personuppgifter utesluter inte ett skadestånd. Det kan till exempel gälla för ett nyfött barn eller en medvetslös person. Exempelvis har ett nyfött barn som fått en annan persons personnummer registrerat kunnat få skadestånd för kränkning. (JK:s beslut den 5 september 2006 med dnr 1595-05-42, NJA 1993 s. 138 och NJA 2007 s. 540)

Läs mer

Läs mer om dataskyddsförordningen i avsnitten 2.6 och 5.5.

3.3 Skada enligt Europakonventionen

Artikel 41 Europakonventionen Om domstolen finner att en kränkning av konventionen eller protokollen till denna har skett och om den berörda höga fördragsslutande partens nationella rätt endast till en del medger att gottgörelse lämnas, skall domstolen, om så anses nödvändigt, tillerkänna den förfördelade parten skälig gottgörelse.

  1. kap. 4 § SkL Staten eller en kommun ska ersätta
  2. personskada, sakskada, ren förmögenhetsskada, skada på grund av att någon kränks på sätt som anges i 2 kap. 3 § och skada som ersätts enligt 2 kap. 3 a §, om skadan uppkommit till följd av att den skadelidandes grundläggande fri- och rättigheter enligt 2 kap. regeringsformen eller enligt den europeiska konventionen angående skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna har överträtts från statens eller kommunens sida, och
  3. annan ideell skada som uppkommit till följd av en sådan överträdelse. Skadestånd enligt första stycket ska betalas endast i den utsträckning det är nödvändigt för att gottgöra överträdelsen.
  1. kap. 8 § SkL Skadestånd för annan ideell skada enligt 3 kap. 4 § första stycket 2 ska bestämmas efter vad som är skäligt med hänsyn till överträdelsens art och omständigheterna i övrigt.

Den som har fått sina rättigheter kränkta har rätt till skälig gottgörelse enligt Europakonventionen. Överträdelser av konventionen ska i största möjliga utsträckning rättas till i respektive land. Sverige är alltså skyldigt att säkerställa skyddet för de rättigheter som konventionen innebär genom att tillhandahålla effektiva rättsmedel för de enskilda som anser att hens rättigheter har blivit åsidosatta. Gottgörelse kan ske genom skadestånd eller på annat sätt.

Lagen (1994:1219) om den europeiska konventionen angående skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna ger inte någon närmare ledning för hur rättstillämpningen ska fungera i de här fallen. Därför innehåller 3 kap. 4 § SkL bestämmelser för att säkerställa enskildas rätt till skadestånd när stat eller kommun har åsidosatt Europakonventionen. Skadeståndsansvaret omfattar i dessa fall inte bara personskada, sakskada, ren förmögenhetsskada och skada på grund av kränkning. Det omfattar också annan ideell skada, alltså en typ av skadestånd som inte annars lämnas enligt SkL (B. Bengtsson och E. Strömbäck, Skadeståndslagen – en kommentar, 5 juni 2023 Version 8 JUNO, kap. 3:4.2.).

Bestämmelserna om skadestånd blir aktuella först när andra rättsmedel inte har varit tillräckliga som gottgörelse, exempelvis rättelse genom domstolsprövning. Skadestånd är alltså ett så kallat sekundärt rättsmedel.

Exempel

En enskild som överklagat ett beslut om återkrav fick inte en domstolsprövning inom skälig tid. HFD beviljade den enskilde eftergift på en del av det belopp som Försäkringskassan hade återkrävt från hen. Den enskilde fick därmed gottgörelse för överträdelsen på annat sätt än genom skadestånd. (HFD 2014 ref. 12)

HD har i flera fall prövat rätten till gottgörelse i form av skadestånd. Dessa fall gäller dock tiden innan 3 kap. 4 § SkL trädde i kraft. Det saknades då särskilt lagstöd för skadeståndsansvar vid överträdelse av Europakonventionen. De tillkommande bestämmelserna i SkL motsvarar dock i stora delar det regelsystem som tidigare byggts upp genom praxis. (Jfr NJA 2005 s. 462, NJA 2007 s. 295, NJA 2007 s. 584, NJA 2009 s. 463 och JK:s beslut den 10 februari 2009 med dnr 5969-08-40)

I 6 kap. 3 § SkL finns en särskild reglering i de fall den enskilde avlider. Rätten till skadestånd kan då antingen falla bort eller gå över till arvingarna beroende på om en skadeståndsbegäran lämnats in före dödsfallet eller inte, se avsnitt 3.1.1.

Läs mer

Läs mer om Europakonventionen i avsnitten 2.7 och 5.6.