9 Försäkringskassans skadeståndsansvar i egenskap av arbetsgivare
Detta kapitel beskriver Försäkringskassans ansvar som arbetsgivare. Ansvaret gäller bland annat personskador och sakskador som orsakas av anställda (principalansvaret) eller som exempelvis uppstår i våra lokaler. Försäkringskassan kan alltså vara skadeståndsskyldig även av andra orsaker än sådana som beror på handläggningen av socialförsäkringen.
Den enskildes rätt till skadestånd kan påverkas av om hen redan har fått skadan kompenserad på annat sätt, till exempel genom en försäkring. Läs mer om det i avsnitt 3.1.
9.1 Principalansvaret för anställda
3 kap. 1 § första stycket SkL Den som har arbetstagare i sin tjänst ska ersätta
- personskada eller sakskada som arbetstagaren vållar genom fel eller försummelse i tjänsten,
- ren förmögenhetsskada som arbetstagaren i tjänsten vållar genom brott,
- skada på grund av att arbetstagaren kränker någon annan på sätt som anges i 2 kap. 3 § genom fel eller försummelse i tjänsten, och
- skada som ersätts enligt 2 kap. 3 a § och som arbetstagaren orsakar genom fel eller försummelse i tjänsten.
Försäkringskassan har ett ansvar för personskador och sakskador som orsakas av anställda. Det kallas för principalansvar. Begäran om skadestånd på denna grund prövas enligt samma principer som exempelvis en begäran enligt 3 kap. 2 § SkL (3 och 5 §§ handläggningsförordningen).
Vi måste utreda om principalansvaret är aktuellt när den enskilde begär skadestånd för att en av våra anställa har orsakat en sak- eller personskada. Vi undersöker då om den anställde har varit oaktsam eller om det var ren otur att skadan inträffade. Om den anställde har uppträtt lika förnuftigt och hänsynsfullt som någon annan skulle ha gjort i samma situation är det inte oaktsamt. Försäkringskassan har då inget principalansvar och är därför inte skadeståndsskyldig. (Jfr B. Bengtsson och E. Strömbäck, Skadeståndslagen – en kommentar, 5 juni 2023 Version 8 JUNO, kap. 2:1.2.) Läs mer om kraven för oaktsamhet i avsnitt 5.3.2.
Ren förmögenhetsskada omfattas också av principalansvaret men då krävs det att den anställde har orsakat skadan genom brott i tjänsten.
Försäkringskassan har en ansvarsförsäkring hos Kammarkollegiet, de statliga myndigheternas egna försäkringsbolag, för denna typ av skada. Om principalansvaret gäller kan vi begära ersättning från Kammarkollegiet för det skadestånd som vi har betalat ut. Självrisken på försäkringen är ett prisbasbelopp. Läs mer om begäran om ersättning från Kammarkollegiet i avsnitt 11.7.
9.2 Personskada eller sakskada hos Försäkringskassan
Försäkringskassan ansvarar för personskador och sakskador som uppstår på grund av till exempel brister i våra lokaler (jfr 2 kap. 1 § SkL).
En person ska träffa en handläggare i Försäkringskassans lokaler. I vår entré står ett broschyrställ, som inte är förankrat i golvet. Broschyrstället välter över personen och träffar hen illa i huvudet (personskada). I samband med detta faller även hens glasögon av och går sönder (sakskada).
9 § handläggningsförordningen En förvaltningsmyndighet ska, om inte annat följer av lag eller annan författning, överlämna ärenden om anspråk på ersättning för personskador till Kammarkollegiet. Om ett ärende avser även anspråk på ersättning för någon annan skada, ska hela ärendet överlämnas till kollegiet. Ett ärende ska inte överlämnas till Kammarkollegiet enligt första stycket, om det avser anspråk på ersättning som framställs med stöd av
- 3 kap. 2 eller 4 § skadeståndslagen (1972:207), […]
Vid en personskada ska Försäkringskassan lämna över begäran till Kammarkollegiet för prövning, eftersom begäran i dessa fall inte grundas på 3 kap. 2 eller 4 § SkL.
Vid en sakskada ska vi lämna över begäran om skadebeloppet överstiger ett prisbasbelopp. Det beror på att självrisken på den ansvarsförsäkring som vi har hos Kammarkollegiet för denna typ av skada är ett prisbasbelopp. Om skadebeloppet inte överstiger det beloppet prövar vi om skadestånd för sakskada kan beviljas. I bedömningen ska vi bland annat ta hänsyn till vilka krav som kan ställas på oss för att förebygga skaderisker och vilka skadeförlopp som vi skäligen bör ha kunnat förutse (jfr exempelvis NJA 1975 s. 319, NJA 1976 s. 1 och NJA 1985 s. 269). Är den enskilde missnöjd med vår bedömning får hen vända sig till tingsrätten för att få saken prövad där.
Om begäran gäller både en personskada och en annan skada, exempelvis en sakskada, ska vi lämna över begäran i sin helhet till Kammarkollegiet. Det saknar då betydelse hur stort skadebeloppet för sakskadan är.
Om Kammarkollegiet beviljar den enskilde skadestånd överlämnar Kammarkollegiet beslutet till Försäkringskassan. Vi betalar ut skadeståndsbeloppet upp till självrisken på vår ansvarsförsäkring, det vill säga ett prisbasbelopp.