9 När flera länder är inblandade

När minst två länder är inblandade i ett ärende kallas det för en gränsöverskridande situation. Det kan vara att föräldern eller barnet

• flyttar från ett annat land till Sverige
• flyttar från Sverige till ett annat land
• arbetar och bor i olika länder
• har familjemedlemmar i ett annat land
• vistas i ett annat land.

I sådana situationer är bestämmelserna om försäkrad och socialförsäkringsskydd i SFB som beskrivits ovan särskilt viktiga. Flera av bestämmelserna om försäkrad och socialförsäkringsskydd tar sikte på situationer där en förälder eller familj kommer från ett annat land till Sverige, eller reser härifrån. För en person som blir förälder och som alltid har bott i Sverige och som aldrig vistas längre perioder utomlands, får bestämmelserna inte lika stor betydelse.

En situation där ett annat land är inblandat kan även medföra att vissa bestämmelser i SFB inte kan tillämpas på grund av att ett annat regelverk påverkar SFB. Antingen genom att SFB över huvud taget inte ska tillämpas eller att ett annat regelverk ska tillämpas tillsammans med SFB. Det blir ofta aktuellt när föräldrar eller familjer rör sig mellan länder inom EU/EES eller i Schweiz. Det finns nämligen ett regelverk – EU-förordningarna 883/2004 och 987/2009 – som mycket förenklat innebär att alla EU-medborgare i praktiken ska behandlas lika som medborgarna i det EU-land som de arbetar eller bor i.

EU-förordningar och avtal om social trygghet som Sverige har med andra länder syftar till att bestämma vilket lands lagstiftning som ska tillämpas, det vill säga hur ländernas lagstiftningar ska samordnas i en viss situation. Regelverken kan även innehålla bestämmelser om hur exempelvis föräldrapenning ska samordnas. Det innebär att även om ett visst lands lag har pekats ut som tillämplig, i detta fall SFB, så kan regelverket ha specialbestämmelser kring hur just föräldrapenning ska samordnas. Därför är det nödvändigt att veta vilka regelverk och bestämmelser som Försäkringskassan ska tillämpa och hur SFB ska hanteras i sådana situationer.

I vägledning (2017:1) Övergripande bestämmelser i SFB, unionsrätten och internationella avtal finns därför en metod med sex olika bedömningssteg. Den är användbar för att navigera rätt i ett gränsöverskridande ärende och säkerställa att rätt förälder får rätt till föräldrapenning eller motsvarande enligt rätt regelverk. Beskrivningen av bedömningsstegen ska i första hand läsas i ovanstående vägledning men följande i bedömningsstegen är särskilt viktigt att tänka på i föräldrapenningärenden:

1. Vad vet vi om personen? Eftersom föräldrapenningen både är bosättnings- och arbetsbaserad behövs uppgifter både om förälderns och barnets bosättning och i förkommande fall arbete. Här är särskilt uppgifter om olika kopplingar till andra länder viktiga, eftersom det kan påverka föräldrapenningärendet på olika sätt. De faktorer som är viktiga att reagera på framgår under avsnitt 2.1.

2. Vilket eller vilka regelverk kan vara aktuella att använda? Föräldrapenning omfattas av flera internationella regelverk och det är viktigt att uppmärksamma vilket annat land som är aktuellt och vilka regelverk som ska tillämpas. Föräldrapenning ingår både i förordning 883/2004 och flera avtal om social trygghet som Sverige har med andra länder. Du kan läsa om avtalen i avsnitt 9.6.

3. Vilket lands lagstiftning ska gälla? När ett annat regelverk ska tillämpas ska Försäkringskassan först bedöma vilket lands lagstiftning som ska gälla, dvs. vilket land som föräldern ska få sina socialförsäkringsförmåner från. Huvudregeln i förordning 883/2004 och många avtal är att arbetslandets lagstiftning ska gälla för en person. Om personen inte arbetar gäller vanligen bosättningslandets lagstiftning. I förordning 883/2004 finns även en bestämmelse som kan innebära att ett lands lagstiftning ska gälla för en förälder på grund av att denne tar ut kontantförmån som grundar sig på arbete, såsom föräldrapenning.

4. Är personen försäkrad i Sverige? Även om förordning 883/2004 eller ett avtal om social trygghet gäller ska Försäkringskassan alltid göra en försäkringsbedömning enligt SFB. Här är det viktigt att komma ihåg att försäkringen för föräldrapenning är tudelad. Den gränsöverskridande situationen kan ibland få olika betydelse i förhållande till arbetsbaserad och bosättningsbaserad föräldrapenning.

5. Omfattas personen av socialförsäkringsskyddet? En gränsöverskridande situation kan påverka om föräldern eller barnet omfattas av socialförsäkringsskyddet. En utlandsvistelse kan exempelvis påverka möjligheten att få bosättningsbaserad respektive arbetsbaserad föräldrapenning enligt SFB utbetalad. Det kan också vara så att föräldern eller barnet behöver uppehållstillstånd för att få bosättningsbaserad föräldrapenning, eller att föräldern behöver arbetstillstånd för att få arbetsbaserad föräldrapenning.

6. Uppfyller personen villkoren för föräldrapenning? Den gränsöverskridande situationen kan ha betydelse vid bedömningen av själva förmånsvillkoren för föräldrapenning, som till exempel 240-dagarsvillkoret.

Förordning 883/2004 och avtalen om social trygghet kan påverka förälderns rätt till föräldrapenning för sitt barn i alla bedömningsstegen ovan; de andra regelverken kan alltså innebära att vissa av villkoren i SFB inte gäller eller påverkas på olika sätt i en viss situation.

När Försäkringskassan bedömer om en förälder har rätt till föräldrapenning för sitt barn i en situation där minst ett annat land är inblandat, kan bedömningen medföra tre olika huvudspår när det gäller vilka regelverk som ska tillämpas och hur de ska bedömas i ärendet. Nedan beskrivs dessa tre huvudspår översiktligt.

9.1 När SFB gäller

Om föräldern och barnet situation har en koppling till ett land utanför EU/EES och Schweiz och det är ett land som Sverige inte har ett avtal om social trygghet med, gäller bara SFB. I ett sådant ärende är Försäkringskassans bedömning av SFB:s bestämmelser om försäkrad och socialförsäkringsskydd särskilt viktig.

Det kan till exempel handla om en familj som kommer till Sverige för att vistas längre tid än ett år här, och som behöver ha uppehållstillstånd för att anses försäkrade för bosättningsbaserad föräldrapenning. Det kan också handla om en förälder som är försäkrad för bosättningsbaserad föräldrapenning men vars tidsbegränsade uppehållstillstånd går ut.

Exempel

Elia kom till Sverige med sin fru Sarah och två barn för tre år sedan. Efter att familjen beviljats uppehållstillstånd och varit i Sverige i ett och ett halvt år bedömde Försäkringskassan dem som bosatta och försäkrade för bosättningsbaserade förmåner i Sverige. Familjen fick då barnbidrag för sina två barn.

I januari föder Sarah ett nytt barn och ansöker om föräldrapenning. När Försäkringskassan utreder ärendet visar det sig att Sarahs tidsbegränsade uppehållstillstånd har löpt ut och att hon inte har sökt om ett nytt tillstånd innan det tidigare gick ut. Sarah bedöms visserligen som försäkrad för bosättningsbaserad föräldrapenning, men hon har inte rätt till den eftersom hon inte har ett uppehållstillstånd och heller inte uppfyller något av undantagen i 5 kap. 12 § SFB.

Det kan också handla om en förälder som lämnar Sverige och kan antas vara borta längre tid än ett år och därmed inte är försäkrad för bosättningsbaserad föräldrapenning enligt 5 kap. SFB. Ett annat exempel är en förälder som slutar att arbeta i Sverige för att börja arbeta i ett annat land och som därmed inte är försäkrad för arbetsbaserad föräldrapenning enligt 6 kap. SFB. Se mer i avsnitt 2.1.

Läs mer

Läs mer om villkoren för att vara försäkrad för bosättningsbaserade förmåner i beskrivningen av 5 kap. 2–3 §§ SFB respektive arbetsbaserade förmåner i 6 kap. 2 § och 6 kap. 8–12 §§ SFB i vägledning (2017:1) Övergripande bestämmelser i SFB, unionsrätten och internationella avtal.

En utlandsvistelse påverkar inte alltid förälderns rätt att vara försäkrad, men kan däremot innebära att hen inte har rätt till föräldrapenning på grund av utlandsvistelsen. Om utlandsvistelsen kan antas överstiga sex månader kan Försäkringskassan inte betala ut bosättningsbaserad föräldrapenning, även om föräldern fortfarande är försäkrad för bosättningsbaserad föräldrapenning. Om barnet inte längre är bosatt i Sverige kan Försäkringskassan inte betala ut arbetsbaserad föräldrapenning, även om föräldern fortfarande är försäkrad för arbetsbaserad föräldrapenning. Se mer i avsnitt 2.2.

Exempel

Pavlov är bosatt i Sverige och har arbetat här i flera år. När Pavlov blir förälder åker han till Ryssland till sina föräldrar för att få hjälp med att ta hand om barnet under barnets första sju månader. Han planerar därför att vistas i Ryssland hos sina föräldrar i sju månader och samtidigt ta ut föräldrapenning både på sjukpenning- och lägstanivå.

Eftersom Pavlov bara ska vara borta från Sverige i sju månader är han fortsatt försäkrad för bosättningsbaserad föräldrapenning. Barnet anses också bosatt i Sverige. Men eftersom de ska vistas i Ryssland sju månader har Pavlov inte rätt till bosättningsbaserad föräldrapenning på lägstanivå enligt 5 kap. 14 § SFB.

Eftersom Pavlov är fortsatt försäkrad för sitt tidigare arbete i Sverige är han försäkrad för arbetsbaserad föräldrapenning. Han har även rätt till den arbetsbaserade föräldrapenningen eftersom barnet är bosatt i Sverige och det finns därför inga hinder mot att betala ut sådan vid en utlandsvistelse enligt 6 kap. 16 § SFB.

Läs mer

Läs mer om villkoren i socialförsäkringsskyddet under beskrivningen i 5 kap. 11– 16 §§ respektive 6 kap. 13–18 §§ SFB i vägledning (2017:1) Övergripande bestämmelser i SFB, unionsrätten och internationella avtal.

9.2 När förordningarna 883/2004 och 987/2009 gäller

Förordning 883/2004 och tillämpningsförordning 987/2009 ska tillämpas när en förälder eller ett barn befinner sig i en gränsöverskridande situation, det vill säga när familjen bor eller arbetar både i Sverige och i ett annat EU/EES-land eller Schweiz. Föräldrapenning tillhör sakområdet familjeförmåner i förordning 883/2004 och samordnas därför enligt kapitel 8 i förordning 883/2004. Ibland används därför förordningen tillsammans med SFB när föräldern eller barnet befinner sig i en gränsöverskridande situation.

När förordningarna tillämpas är det viktigt att ha information om var föräldern arbetar och är bosatt, samt var barnet eller andra familjemedlemmar är bosatta.

EU-medborgare och deras familjemedlemmar behöver varken uppehållstillstånd eller arbetstillstånd. Det innebär att SFB:s krav på uppehållstillstånd och arbetstillstånd inte ska tillämpas för EU-medborgare och deras familjemedlemmar.

Läs mer

Läs mer om förordning 883/2004 och förordning 987/2009 under beskrivningen av förordningarna i vägledning (2017:1) Övergripande bestämmelser i SFB, unionsrätten och internationella avtal.

9.2.1 Vilket lands lagstiftning gäller?

När en förälder, ett barn eller en familj är i en situation som innebär att förordningarna ska tillämpas, behöver Försäkringskassan bedöma vilket lands lagstiftning som ska gälla för föräldern och barnet, det vill säga om det är SFB tillsammans med förordningarna eller det andra landets lagstiftning som ska gälla. Förordning 883/2004 innehåller flera olika bestämmelser som pekar ut vilket lands lagstiftning som ska gälla för en person i olika situationer. Nedan beskrivs de bestämmelser som är särskilt viktiga för föräldrapenning, och exempel för att beskriva skillnaderna i olika situationer.

När föräldern arbetar som anställd eller egenföretagare i Sverige

Artikel 11.2 förordning 883/2004 Vid tillämpningen av denna avdelning skall de personer som med anledning av sitt arbete som anställd eller sin verksamhet som egenföretagare erhåller en kontantförmån anses utöva denna verksamhet. Detta skall inte gälla ersättning i form av pensioner vid invaliditet, ålderdom eller till efterlevande eller ersättning i form av pension vid olycksfall i arbetet eller arbetssjukdomar och inte heller kontanta sjukvårdsförmåner som är obegränsade i tid.

Artikel 11.3 a förordning 883/2004 Om inget annat följer av artiklarna 12–16, skall a) en person som arbetar som anställd eller bedriver verksamhet som egenföretagare i en medlemsstat omfattas av lagstiftningen i den medlemsstaten,

Huvudprincipen är att den som arbetar som anställd omfattas av arbetslandets lagstiftning. En förälder som arbetar som anställd eller egenföretagare i Sverige omfattas alltså av svensk lagstiftning, det vill säga SFB.

Definitionen av begreppet arbeta som anställd i artikel 11.3.a är snäv, och artikel 11.2 i förordning 883/2004 blir därför viktig för personer som har arbetat i Sverige men bor i eller flyttar till ett annat medlemsland. Det räcker nämligen inte att en sådan förälder har kvar ett efterskydd eller SGI-skydd enligt SFB för att svensk lagstiftning ska fortsätta gälla för föräldern enligt artikel 11.3 a förordning 883/2004.

Det innebär att en förälder som har arbetat i Sverige och som bor i eller flyttar till ett annat EU/EES-land eller i Schweiz behöver ta ut kontantförmåner på ett sådant sätt att artikel 11.2 uppfylls för att svensk lagstiftning ska fortsätta att gälla under föräldraledigheten.

När föräldern får en kontantförmån från Sverige på grund av arbete

Det är inte bara föräldrar som faktiskt arbetar som anställda som ska tillhöra svensk lagstiftning och där SFB ska tillämpas. Om föräldern får en kontantförmån som till exempel föräldrapenning, kan det också påverka vilket lands lagstiftning som ska tillämpas i en viss situation. I förordningen finns nämligen en bestämmelse som innebär att man fortsatt anses arbeta som anställd om man får en kontantförmån med anledning av arbete som anställd (artikel 11.2).

Vad gäller föräldrapenning är det bara den arbetsbaserade delen som är en kontant-förmån som betalas ut med anledning av arbete som anställd. För att föräldern ska ha rätt till arbetsbaserad föräldrapenning måste hen uppfylla kraven i SFB. Om barnet är yngre än ett år måste föräldern avstå arbete för att vårda barnet för att ha rätt till arbetsbaserad föräldrapenning. Från barnets ettårsdag måste föräldern dessutom ta ut ersättning i direkt följd efter barnets ettårsdag, så att SGI:n skyddas. För att personen ska anses få en kontantförmån enligt artikel 11.2 måste personen ta ut arbetsbaserad föräldrapenning med minst 1/8 per dag sju dagar per vecka. De krav som ställs i artikel 11.2 innebär alltså att en förälder inte enbart kan ta ut föräldrapenning på lägstanivå för att uppfylla bestämmelsen. Föräldern kan däremot kombinera de båda nivåerna och ta ut ersättning på lägstanivå för del av dag så länge föräldern tar ut minst 1/8 arbetsbaserad föräldrapenning per dag sju dagar per vecka. Men tänk på att det tillsammans måste bli en godkänd omfattning.

Det är således endast aktuellt att tillämpa artikel 11.2 när föräldern är helt föräldraledig och bor i ett annat EU/EES-land. Det ställs inget krav på att man måste arbeta heltid för att anses arbeta enligt unionsrätten. En person omfattas av huvudregeln i artikel 11.3a i förordning 883/2004 även vid deltidsarbete. Det räcker därför att en förälder rent faktiskt arbetar till någon del, för att omfattas av svensk lagstiftning.

Exempel

Erika arbetar och bor i Sverige. Hon får ett barn tillsammans med Sören som bor och arbetar i Spanien. Erika bestämmer sig för att åka till Spanien med det nyfödda barnet och vistas där hos Sören i fem månader. Hon planerar att ta ut föräldrapenning på sjukpenningnivå med fyra dagar i veckan. Efter fem månader kommer hela familjen tillbaka till Sverige.

Eftersom Erika är bosatt i Sverige och även hennes nyfödda barn, omfattas båda av svensk lagstiftning på grund av bosättning och är försäkrade för bosättningsbaserad föräldrapenning enligt SFB. Erika är även försäkrad för arbetsbaserad föräldrapenning enligt SFB, eftersom hon är fortsatt försäkrad för det tidigare arbetet i Sverige som hon nu är föräldraledig ifrån. Att hon vistas tillsammans med barnet i Spanien i fem månader innebär inte att Spaniens lagstiftning ska gälla för henne.

Exempel

Andres flyttar till Sverige från Tyskland med sin fru Astrid för att arbeta och bo. Astrid har aldrig arbetat och föder parets första barn efter sex månader i Sverige. Eftersom Andres arbetar i Sverige omfattas han av svensk lagstiftning på grund av arbete, och är försäkrad både för arbetsbaserad och bosättningsbaserad föräldrapenning enligt SFB. Eftersom Astrid aldrig har arbetat, omfattas hon av svensk lagstiftning på grund av bosättning och är endast försäkrad för bosättningsbaserad föräldrapenning enligt SFB.

När barnet fyllt sex månader ansöker Andres om föräldrapenning, tre dagar per vecka. Eftersom Andres är bosatt i Sverige och försäkrad för arbetsbaserad föräldrapenning under barnets första levnadsår, har han rätt till föräldrapenning. När barnet fyller ett år behöver Andres ta ut föräldrapenning på ett sådant sätt att han fortsätter att skydda SGI:n för det tidigare arbetet.

Exempel

Elin bor i Norge och arbetar i Sverige. Eftersom hon arbetar i Sverige omfattas hon av svensk lagstiftning och är försäkrad för arbetsbaserade förmåner i Sverige enligt SFB. Hon är även försäkrad för de bosättningsbaserade förmåner som omfattas av förordningen.

Elin blir gravid och slutar arbeta två månader före beräknad förlossning. När barnet är fött söker hon om föräldrapenning i Sverige. Eftersom Elin inte arbetar i Sverige längre och eftersom hon heller inte får en kontantförmån på grund av det tidigare arbetet i Sverige, omfattas hon inte längre av svensk lagstiftning enligt förordningen. SFB ska därför inte tillämpas för henne. I stället omfattas hon av norsk lagstiftning på grund av bosättning.

När Elin förstår att hon inte kan få föräldrapenning från Sverige, ansöker hon retroaktivt om föräldrapenning på sjukpenningnivå, en åttondel per dag, sju dagar i veckan, från och med dagen efter sista arbetsdagen. Eftersom Elin inte arbetar men tar ut en kontantförmån på grund av det tidigare arbetet, omfattas hon fortfarande av svensk lagstiftning på grund av arbete och har därför rätt till både arbetsbaserad och bosättningsbaserad föräldrapenning så länge hon tar ut arbetsbaserad föräldrapenning med minst en åttondel per dag, sju dagar i veckan, under barnets första år.

När föräldern är bosatt i Sverige men arbetar i eller får kontantförmån från ett annat medlemsland

Artikel 11.1 förordning 883/2004 De personer som denna förordning tillämpas på skall omfattas av endast en medlemsstats lagstiftning. Denna lagstiftning skall fastställas i enlighet med denna avdelning.

En förälder som arbetar i ett annat medlemsland men bor i Sverige tillsammans med sin familj, omfattas av det andra landets lagstiftning och ska få de socialförsäkringsförmåner som omfattas av förordningen från det landet. Det finns ett undantag från principen om ett lands lagstiftning när det gäller familjeförmåner. Det innebär att när föräldrarna är försäkrade i olika medlemsländer kan de ha rätt till förmåner från båda medlemsländerna. Aktuella familjeförmåner samordnas då enligt kapitel 8 i förordning 883/2004.

Läs mer

Se i vägledning (2004:8) EU-familjeförmåner om andra familjeförmåner som har formen av bidrag, så kallade klassiska EU-familjeförmåner.

När föräldern är bosatt i Sverige och inte arbetar

Artikel 11.3e förordning 883/2004 En person på vilken a-d inte är tillämpliga omfattas av lagstiftningen i den medlemsstat där denne är bosatt, utan att det påverkar tillämpningen av andra bestämmelser i denna förordning enligt vilka personen har rätt till förmåner enligt lagstiftningen i en eller flera andra medlemsstater.

Om föräldern varken arbetar eller får en kontantförmån på grund av arbete men däremot är bosatt i Sverige, gäller i de flesta fall i stället svensk lagstiftning enligt artikel 11.3.e i förordning 883/2004.

Vad gäller barn så är denna bestämmelse alltid aktuell, eftersom barn inte arbetar. Men om 883/2004 är tillämplig kan man inte alltid upprätthålla SFB:s krav på att barnet ska vara bosatt i Sverige för att föräldern ska ha rätt till föräldrapenning i Sverige. Det beror på att 883/2004 har särskilda förmånsbestämmelser och rättigheter för familjemedlemmar, i detta fall barn, som bor i ett annat medlemsland (artikel 67–68 i förordning 883/2004).

Läs mer

Läs mer om bestämmelserna om tillämplig lagstiftning och kontantförmån med anledning av arbete som anställd i beskrivningen av artikel 11 i förordning 883/2004 i vägledning (2017:1) Övergripande bestämmelser i SFB, unionsrätten och internationella avtal.

9.2.2 Vad är EESSI och RINA?

EESSI (Electronic Exchange of Social Security Information): är ett system för elektroniskt informationsutbyte som EU-kommissionen har tagit fram för överföring av socialförsäkringsuppgifter mellan institutionerna inom EU/EES och i Schweiz.

RINA (Reference Implementation for National Applications): är det webbaserade gränssnitt (handläggningssystem) som ska användas för att skicka och ta emot elektroniska handlingar, SED (structured electronic documents). SED:arna finns i bestämda användningsfall, BUC (business user case) i RINA. Det finns en BUC för varje behov av utbyte av information och varje BUC består av ett antal givna SED:ar som ska användas i en bestämd ordning.

CAI (Clerk Access Interface): är en sökportal där du kan få information om de institutioner som hanterar socialförsäkringsärenden och där du kan få reda på om en institution är ansluten till EESSI.

Läs mer

Du hittar mer information på Försäkringskassans intranät Fia och i vägledning (2017:1) Övergripande bestämmelser i SFB, unionsrätten och internationella avtal.

9.2.3 Intyg från andra länder

I vissa situationer kan du behöva ett intyg från det andra landet för att se vilken förmån och hur många dagar alternativt vilket belopp som har betalats ut. Om det är ett annat EU/EES-land ska informationen utbytas via EESSI/RINA (Administrativa kommissionens beslut nr E7 av den 27 juni 2019 om praktiska bestämmelser för samarbete och utbyte av uppgifter fram till dess att det elektroniska utbytet av socialförsäkringsuppgifter (EESSI) har genomförts fullt ut av medlemsstaterna).

Läs mer

Du hittar mer information om vad Administrativa kommissionens beslut E7 innebär i vägledning (2017:1) Övergripande bestämmelser i SFB, unionsrätten och internationella avtal.

Intyget kan se olika ut, och ibland kan det vara svårt att få in den information som ärendet behöver kompletteras med. Det är viktigt att du säkerställer att intyget handlar om en ersättning som motsvarar föräldrapenning, och i EU-länder ska den vara klassificerad som en familjeförmån.

9.3 Bestämmelser i förordning 883/2004 som påverkar föräldrapenningen

Det finns även andra bestämmelser i förordningen som påverkar SFB och som har betydelse för föräldrapenningen.

9.3.1 Likabehandling och likvärdiga förmåner m.m.

Artikel 4 förordning 883/2004 Om inte annat föreskrivs i denna förordning, skall de personer på vilka denna förordning skall tillämpas ha samma rättigheter och skyldigheter enligt en medlemsstats lagstiftning som denna medlemsstats egna medborgare.

Likabehandlingsprincipen i artikel 4 i förordning 883/2004 innebär att diskriminerande villkor inte är tillåtna. Det innebär bland annat att krav på folkbokföring inte kan ställas upp när unionsrätten är tillämplig. Det betyder till exempel att Försäkringskassan inte kan tillämpa 5 kap. 11 § SFB för en familj som kommer till Sverige från ett annat EU/EES-land eller Schweiz och som inte är folkbokförda.

Likabehandlingsprincipen innebär också att begränsningsregeln för föräldrapenning för barn som blir bosatta i Sverige efter sitt första levnadsår inte kan tillämpas för föräldrar och barn som omfattas av förordningen (se avsnitt 6.4). Det beror på att det kravet lättare uppfylls av svenska medborgare än personer från andra medlemsländer och därmed är indirekt diskriminerande.

Principen om likvärdiga förmåner, inkomster, omständigheter eller händelser i artikel 5 i förordning 883/2004 innebär att ett medlemsland ska ta hänsyn till sådant som har hänt i ett annat medlemsland, som om det inträffat i det egna landet. Bestämmelsen gör att man vid bedömningen av dubbeldagar med föräldrapenning kan räkna med dagar som tagits ut i annat EU/EES-land. Detta beskrivs vidare i avsnitt 7.2.2.

9.3.2 Sammanläggning av perioder av arbete i olika länder

Artikel 6 förordning 883/2004 Om inte annat följer av denna förordning, skall den behöriga institutionen i en medlemsstat enligt vars lagstiftning — erhållande, bibehållande eller återfående av rätt till förmåner, — täckning genom annan lagstiftning, eller — tillgång till eller undantag från obligatorisk eller frivillig försäkring eller frivillig fortsättningsförsäkring, villkoras av att försäkrings-, anställnings- eller bosättningsperioder har fullgjorts, i nödvändig utsträckning beakta perioder som har fullgjorts enligt lagstiftningen i en annan medlemsstat som om de vore perioder som fullgjorts enligt den lagstiftning som institutionen tillämpar.

Sammanläggningsprincipen i artikel 6 i förordning 883/2004 innebär att perioder av arbete i annat EU/EES-land ska beaktas vid bedömning av om 240-dagarsvillkoret är uppfyllt. Vad detta innebär beskrivs vidare i avsnitt 4.3.

9.3.3 Valutaomräkning

Administrativa kommissionen (AK) har antagit beslut H12 av den 19 oktober 2021 om den dag som ska gälla för fastställandet av de växelkurser som avses i artikel 90 i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 987/2009. Beslutet gäller sedan den 28 februari 2022 och ersätter AK-beslut H3.

Valutaomräkning är bara aktuellt när Försäkringskassan betalar ut tilläggsbelopp eller ett belopp enligt nationell lagstiftning som kan begränsas enligt principerna i prioritetsreglerna. Försäkringskassan använder då den referensväxelkurs som Europiska centralbanken fastställer (artikel 90 förordning 987/2009). Försäkringskassan ska använda den kurs som är publicerad den första dagen i månaden före den månad när rätten till familjeförmåner sammanträffar (AK-beslut H12 punkt 3b). Den valutakurs som används vid ursprungsbeslutet ska sedan användas fram till dess att förhållandena ändras eller det finns en annan anledning att fatta ett nytt beslut. Försäkringskassan gör en ny valutaomräkning när de faktiska eller rättsliga förhållandena förändras för den berörda personen. (AK-beslut H12 punkt 4) När det gäller ärenden med Island används en referensväxelkurs som fastställs av den isländska centralbanken.

Du kan behöva göra en valutaomräkning även när en förälder har utländska inkomster och du ska bedöma 240-dagarsvillkoret (sammanläggningsprincipen), beräkna antingen SGI eller tilläggsbelopp.

9.3.4 Ibland gäller inte kravet på bosättning

Artikel 7 förordning 883/2004 Om annat inte föreskrivs i denna förordning, skall kontantförmåner enligt en eller flera medlemsstaters lagstiftning eller enligt denna förordning inte minskas, ändras, hållas inne, dras in eller förverkas med anledning av att mottagaren eller dennes familjemedlemmar är bosatta i en annan medlemsstat än den där institutionen med ansvar för betalningen är belägen.

Det finns situationer när SFB:s krav på bosättning inte kan upprätthållas, eftersom förordning 883/2004 gäller före nationella bestämmelser. Det innebär bland annat att vi inte kan avslå en förmån endast på grund av att en EU-medborgare inte bor här.

Samordningsbestämmelserna innebär till exempel att en förälder som arbetar i Sverige men som bor i Köpenhamn har rätt till alla förmåner som omfattas av förordningen i Sverige, det vill säga även bosättningsbaserad föräldrapenning.

Tänk på att om föräldern är anställd i Sverige men inte arbetar så måste föräldern ta ut minst en åttondels föräldrapenning på sjukpenningnivå sju dagar per vecka för att fortsätta tillhöra den svenska socialförsäkringen. Se mer i avsnitt 9.2.1 under rubrik När föräldern arbetar som anställd eller egenföretagare i Sverige.

För föräldrapenning, som samordnas som en familjeförmån, finns särskilda bestämmelser om export i artikel 68 i förordning 883/2004.

Läs mer

Läs om bestämmelserna under beskrivning av respektive artikel i förordning 883/2004 i vägledning (2017:1) Övergripande bestämmelser i SFB, unionsrätten och internationella avtal.

9.4 Särskilda samordningsbestämmelser för föräldrapenning

I kapitel 8 i förordning 883/2004 finns bestämmelser om hur familjeförmåner, såsom föräldrapenning, ska samordnas. Syftet med familjeförmåner är att ett barn ska ha rätt till samtliga förmåner från varje behörigt medlemsland som om barnet vore bosatt och försäkrat där. Det innebär att om föräldrarna arbetar i två olika medlemsländer så finns det rätt till familjeförmåner från båda länderna, under förutsättning att man uppfyller de nationella villkoren för förmånerna.

9.4.1 När föräldern arbetar i Sverige men är bosatt eller vistas i ett annat medlemsland

Artikel 68 p. 1 förordning 883/2004

1. Om rätt till förmåner under samma period och för samma familjemedlemmar föreligger enligt flera medlemsstaters lagstiftning skall följande prioritetsregler tillämpas: a) I de fall då flera medlemsstater är skyldiga att utge förmåner på olika grunder skall prioritetsordningen vara följande: i första hand rättigheter som förvärvats på grund av arbete som anställd eller verksamhet som egenföretagare, därefter rättigheter som förvärvats på grund av uttag av pension och slutligen rättigheter som förvärvats på grund av bosättning. b) I de fall då flera medlemsstater är skyldiga att utge förmåner på samma grunder skall prioritetsordningen fastställas enligt följande tilläggskriterier: i) Om det gäller rättigheter som förvärvats på grund av arbete som anställd eller verksamhet som egenföretagare: barnens bostadsort, förutsatt att sådan verksamhet föreligger där, och i andra hand – i förekommande fall – det högsta belopp av förmånerna som föreskrivs i berörda lagstiftningar. I det sistnämnda fallet skall kostnaden för förmåner fördelas efter kriterier som fastställs i tillämpningsförordningen. ii) Om det gäller rättigheter som förvärvats på grund av uttag av pension: barnens bostadsort, förutsatt att en pension skall utges enligt dess lagstiftning, och i andra hand – i förekommande fall – den längsta försäkringsperioden eller bosättningsperioden som fullgjorts i enlighet med berörda lagstiftningar. iii) Om det gäller rättigheter som förvärvats på grund av bosättning: barnens bostadsort.

Artikel 68 p. 2–3 förordning 883/2004 2. Vid sammanträffande av rätt till förmåner skall familjeförmåner beviljas i enlighet med den lagstiftning som anses ha företräde enligt punkt 1. Rätten till familjeförmåner med stöd av annan eller andra berörda lagstiftningar skall innehållas upp till det belopp som föreskrivs i den förra statens lagstiftning och i förekommande fall utges i form av ett tilläggsbelopp för den del som överstiger detta belopp. Ett sådant tilläggsbelopp behöver dock inte utges för barn som är bosatta i en annan medlemsstat, om rätten till förmånen i fråga endast grundar sig på bosättning. 3. Om en ansökan om familjeförmåner enligt artikel 67 inges till den behöriga institutionen i en medlemsstat vars lagstiftning är tillämplig men inte har prioritet i enlighet med punkterna 1 och 2 i denna artikel a) skall institutionen utan dröjsmål vidarebefordra ansökan till den behöriga institutionen i den medlemsstat vars lagstiftning är tillämplig enligt prioritetsordningen, informera den berörda personen och, utan att det påverkar tillämpningen av bestämmelserna i tillämpningsförordningen om preliminärt utgivande av förmåner, vid behov tillhandahålla det fyllnadsbelopp som anges i punkt 2, b) skall den behöriga myndigheten i den medlemsstat vars lagstiftning är tillämplig enligt prioritetsordningen behandla ansökan som om den hade lämnats in direkt till denna, och den tidpunkt vid vilken denna ansökan ingavs till den första institutionen skall anses vara tidpunkten för dennas fordran gentemot den institution som har företräde.

En förälder som arbetar i Sverige och omfattas av svensk lagstiftning kan få föräldrapenning från Sverige även om hen bor eller vistas i ett annat medlemsland med sin familj (artikel 67). Kraven på bosättning i SFB kan då inte upprätthållas och förmånen kan exporteras.

Som tidigare nämnts, kan en familj få familjeförmåner från två eller flera länder samtidigt enligt förordning 883/2004. Om bosättningslandet har en familjeförmån som liknar den svenska föräldrapenningen ska länderna samordna utbetalningarna. (Wiering-domen) Samordningen sker i de fall familjen ansöker om föräldrapenning för samma barn och tid (artikel 68).

Om föräldrapenningen i det andra landet däremot är uppbyggd som ett bidrag i sin karaktär ska det samordnas med de svenska bidragsförmånerna i de fall dessa är EU-familjeförmåner.

Läs mer

Läs mer om de svenska bidragsförmånerna som är EU-familjeförmåner i vägledning (2004:8) EU-familjeförmåner.

9.4.2 Vilket land har prioritet?

När du ska bedöma vilket av de två aktuella medlemsländerna som har prioritet behöver du veta på vilken grund de två föräldrarna är försäkrade. Vilket land som har prioritet bestäms enligt nedanstående hierarkiska ordning:

• arbete
• pension
• bosättning.

Det innebär alltså att arbetslandet har prioritet i första hand, om ingen förälder arbetar är det pensionslandet som har prioritet och om ingen av föräldrarna har pension är det bosättningslandet som har prioritet.

Om grunden till föräldrapenning är densamma för båda föräldrarna, exempelvis om föräldrarna arbetar i varsitt EU-land är det i första hand barnets bosättning som avgör vilket land som har prioritet.

Administrativa kommissionens beslut nr F1 av den 12 juni 2009 om tolkningen av artikel 68 i förordning 883/2004 när det gäller prioritetsregler vid samtidig rätt till familjeförmåner, beskriver i vilka situationer rätten till familjeförmåner grundar sig på arbete som anställd eller egenföretagare.

Läs mer

Se vägledning (2004:8) EU-familjeförmåner.

9.4.3 Sammanträffande rätt

När föräldern som är försäkrad i Sverige tar ut föräldrapenning för samma barn och samma tid som föräldern i det andra medlemslandet kallas det för sammanträffande rätt. Beloppen ska i dessa situationer samordnas. Det land som har prioritet kallas för primärland och betalar ut fullt belopp dvs. betalar hela förmånen enligt sina nationella regler. Det andra landet kallas för sekundärland. Om sekundärlandet har nationella regler som innebär högre belopp än primärlandet, då ska sekundärlandet betala ut ett så kallat tilläggsbelopp. Tilläggsbeloppet består av det högre beloppet minus primärlandets belopp dvs. mellanskillnaden mellan de båda beloppen. På detta sätt får familjen samma belopp oavsett vilket land som har prioritet.

9.4.4 Samordning av föräldrapenning enligt förordning 883/2004

Föräldrapenning kan tas ut för längre sammanhängande perioder, enstaka dagar eller del av dagar. Rätten till föräldrapenning beror på om föräldern uppfyller villkoren för just den aktuella tiden som ansökan avser. Föräldrapenning ska därför samordnas endast för den tid då föräldrarna ansökt om föräldrapenning för samma barn och tid enligt flera medlemsländers lagstiftning med stöd av artikel 68 i förordning 883/2004. Artikel 68 innebär att beloppen för föräldrapenningförmånerna i de olika medlemsländerna ska räknas av för den tid då det finns en sammanträffande rätt. Det är då viktigt att Försäkringskassan inte samtidigt räknar av dagarna som tas ut i det andra medlemslandet. Endast dagarna som tagits ut i Sverige ska räknas av från de totala 480 föräldrapenningdagarna.

Exempel

Lea är femton månader och bor i Tyskland tillsammans med föräldern Penny. Penny arbetar i Tyskland och är försäkrad där. Leas andra förälder Edna bor och arbetar i Sverige. Hon är alltså försäkrad i Sverige. Penny tar ut hel föräldrapenning från Tyskland under hela året. Edna ansöker om föräldrapenning i Sverige för tio dagar under januari. Försäkringskassan utreder ärendet.

Utredningen visar att Edna har rätt till föräldrapenning och att Sverige är sekundärland. Hennes svenska föräldrapenning för denna period är 7 500 kronor. Penny tar också ut föräldrapenning för samma period och får 6 600 kronor från Tyskland. Det innebär att Sverige ska betala ett tilläggsbelopp på 900 kronor (7 500–6 600) till Edna. De tio dagarna som Edna får ersättning för ska räknas av från de 480 föräldrapenningdagarna. De dagar som Penny tagit ut i Tyskland för Lea, förutom de 10 dagarna då Edna också tar ut föräldrapenning, ska även de räknas av från de ”svenska” föräldrapenningdagarna.

Om föräldrarna tar ut föräldrapenning från olika medlemsländer för samma tid under en del av dagen, så ska beloppen räknas av mot varandra för den tiden. Om föräldrarna tagit ut föräldrapenning för olika delar av dagen ska tiden i stället räknas av enligt den så kallade nettodagsberäkningen. Det innebär att partiella dagar räknas om till hela dagar, till exempel räknas en dag med tre fjärdedels föräldrapenning och en dag med en fjärdedels föräldrapenning om och blir tillsammans en hel dag med föräldrapenning.

9.4.5 Föräldrapenning från Sverige för familjemedlem i ett annat medlemsland

Artikel 67 förordning 883/2004 Personer skall ha rätt till familjeförmåner i enlighet med lagstiftningen i den behöriga medlemsstaten även för sina familjemedlemmar som är bosatta i en annan medlemsstat som om de vore bosatta i den förra medlemsstaten. Pensionstagare skall dock ha rätt till familjeförmåner i enlighet med lagstiftningen i den medlemsstat som är behörig beträffande deras pensioner.

Rätten till familjeförmåner är alltid kopplad till en persons familjesituation. Enligt avgöranden från EU-domstolen kan en arbetstagares make direkt åberopa en rätt till familjeförmåner. Det gäller under förutsättning att familjemedlemmen uppfyller de nationella villkoren för förmånen, i detta fall föräldrapenning. Det innebär att familjemedlemmen kan ansöka om förmån på egen hand.

I första hand ska Försäkringskassan bevilja familjeförmåner till den person som omfattas av svensk lagstiftning. Men om den föräldern inte tar ut föräldrapenning kan den andra föräldern beviljas föräldrapenning trots att hen omfattas av ett annat medlemslands lagstiftning. Det handlar om de fall när personen i det behöriga medlemslandet inte uppfyller de nationella villkoren men familjemedlemmen gör det. Det kan till exempel handla om att föräldern som arbetar i Sverige inte vårdar barnet och av den anledningen inte har rätt till föräldrapenning.

När en familjemedlem ansöker om föräldrapenning från Sverige utan att själv vara försäkrad här kallas det för härledd rätt. Familjemedlemmen kan ha rätt till inkomstbaserad föräldrapenning från Sverige, om samtliga andra villkor för att bevilja föräldrapenning är uppfyllda. Föräldrapenningen ska då beräknas utifrån den inkomst hen faktiskt har eller har haft i sitt bosättningsland (EU-domstolens dom i mål C-32/18). Det är alltså inte fråga om en jämförelseinkomst (EU-domstolens dom i mål C-257/10, Bergström). Skulle föräldrarna ha rätt till föräldrapenning för samma period och samma barn enligt flera medlemsländers lagstiftning ska prioritetsreglerna i artikel 68 i förordning 883/2004 tillämpas.

Exempel

Eva arbetar i Sverige. Hennes make Edward bor tillsammans med deras dotter Emma i Tyskland. Edward ansöker om föräldrapenning för Emma i Sverige och Försäkringskassan utreder ärendet. Av utredningen framgår att svensk lagstiftning gäller för Eva eftersom hon arbetar i Sverige och hon är försäkrad här. Enligt artikel 67 har Eva rätt till föräldrapenning för dottern Emma, trots att Emma bor i Tyskland. Men eftersom det är Edward och inte Eva som avstår från arbetet för att vårda barn uppfyller inte Eva de nationella villkoren för rätt till föräldrapenning. Edward har därför rätt till föräldrapenning som familjeförmån från Sverige, med stöd av artikel 67 i förordning 883/2004.

Läs mer

För mer att läsa om familjemedlem och härledd rätt, se vägledning (2004:8) EU-familjeförmåner samt FKRS 2023:08 Familjemedlem som inte omfattas av svensk socialförsäkring kanha rätt till föräldrapenning på sjukpenningnivå.

9.4.6 Metodstöd – familjemedlemmen bor i ett annat medlemsland

Eftersom föräldern som är försäkrad i Sverige redan har uppgett att hen inte vårdar barnet behövs ingen djupare utredning. Däremot ska du utreda om den andra föräldern uppfyller de förmånsspecifika villkoren i SFB för att ha rätt till föräldrapenning. Det kan du göra genom att bland annat ställa följande frågor:

• Är familjemedlemmen vårdnadshavare?
• Vårdar familjemedlemmen barnet?
• Hur gammalt är barnet?

9.5 Särskilt om Storbritannien och Nordirland

Den 1 februari 2020 lämnade Förenade Kungariket Storbritannien och Nordirland (Storbritannien) EU. Samma datum trädde det så kallade utträdesavtalet (Avtal om Förenade Konungariket Storbritannien och Nordirlands utträde ur Europeiska unionen och Europeiska atomenergigemenskapen) i kraft.

Handels- och samarbetsavtalet Den 24 december 2020 kom parterna överens om ett avtal om den framtida relationen mellan EU och Storbritannien (Avtal om handel och samarbete mellan Europeiska Unionen och Europeiska Atomenergigemenskapen, å ena sidan, och Förenade Konungariket Storbritannien och Nordirland, å andra sidan). Avtalet innehåller ett protokoll om samordning av sociala trygghetssystem (samordningsprotokollet). Observera att föräldrapenning inte omfattas av detta avtal.

9.5.1 Utträdesavtalet

Det finns inga särskilda regler för olika typer av förmåner i utträdesavtalet. I stället hänvisar avtalets artiklar till bestämmelser i förordning 883/2004.

Föräldrapenning är en familjeförmån enligt artikel 9 förordning 883/2004. Det innebär att gränsöverskridande situationer med anknytning till Storbritannien som påbörjas efter den 1 januari 2021 ska bedömas enligt svensk lagstiftning. Gränsöverskridande situationer som påbörjats före den 1 januari 2021 omfattas av utträdesavtalet.

Artikel 30.1 i utträdesavtalet beskriver vilken personkrets som utträdesavtalets bestämmelser ska gälla för. Om föräldern tillhör personkretsen enligt artikel 30 så gäller hela förordning 883/2004 för föräldern.

Läs mer

Artikel 30 och andra aktuella artiklar beskrivs ingående i vägledning (2017:1) Övergripande bestämmelser i SFB, unionsrätten och internationella avtal. Där finns det också ett metodstöd för hur du avgör vilken lagstiftning som ska tillämpas i ditt ärende.

Artikel 32.1d utträdesavtalet Reglerna i artiklarna 67, 68 och 69 i förordning (EG) nr 883/2004 ska så länge villkoren är uppfyllda fortsätta att tillämpas på beviljande av familjeförmåner som följande personer har rätt till vid övergångsperiodens utgång: i) Unionsmedborgare, statslösa och flyktingar som är bosatta i en medlemsstat samt tredjelandsmedborgare som uppfyller villkoren i förordning (EG) nr 859/2003 och uppehåller sig i en medlemsstat, vilka omfattas av lagstiftningen i en medlemsstat och har familjemedlemmar som uppehåller sig i Förenade kungariket vid övergångsperiodens utgång. ii) Medborgare i Förenade kungariket, liksom statslösa och flyktingar som är bosatta i Förenade kungariket samt tredjelandsmedborgare som uppfyller villkoren i förordning (EG) nr 859/2003 och uppehåller sig i Förenade kungariket, vilka omfattas av Förenade kungarikets lagstiftning och har familjemedlemmar som uppehåller sig i en medlemsstat vid övergångsperiodens utgång.

De personer som inte tillhör personkretsen i artikel 30 kan i särskilda situationer i stället omfattas av artikel 32.1d. När denna bestämmelse blir tillämplig är det däremot bara artikel 67–69 (som reglerar familjeförmåner) i förordning 883/2004 som kan bli aktuella. Bestämmelsen ska användas när en person berörs av utträdet men inte tillhör personkretsen för artikel 30.

Artikel 30 och 32.1d skiljer sig åt när det gäller samordningen för barn, beroende på om de är födda före eller efter övergångsperiodens slut. Det är dessutom endast artikel 67– 69 som blir tillämpliga när artikel 32.1d används. När artikel 30 tillämpas blir hela förordning 883/2004 aktuell.

När artikel 30 är tillämplig ska…

• förmåner för barn som är födda både före och efter 31 december 2020 samordnas och då…
• är förordningarna 883/2004 och 987/2009 tillämpliga i sin helhet.

När artikel 32.1d är tillämplig ska …

• förmåner för barn som är födda före 31 december 2020 samordnas och då …
• är endast artiklarna 67–69 i förordning 883/2004 samt tillhörande artiklar i förordning 987/2009 tillämpliga.

9.5.2 Metodstöd – vilken lagstiftning ska du tillämpa?

Om personen inte uppfyller förutsättningarna i artikel 32.1d ska du handlägga ärendet enligt svenska bestämmelser. Det innebär till exempel att en brittisk medborgare i dessa fall behöver uppfylla både de svenska villkoren för att anses vara försäkrad i Sverige och även de förmånsspecifika villkoren. Rätten till samordning upphör alltså om personen inte tillhör personkretsen i artikel 30 eller 32.

1. Är det en gränsöverskridande situation?
   • Ja – Gå till fråga 2.
   • Nej – Handlägg ärendet enligt SFB.
2. När uppstod den gränsöverskridande situationen?
   • Före den 31 december 2020 – Gå till fråga 3.
   • Efter den 31 december 2020 – Handlägg ärendet enligt SFB.
3. Omfattas personen av personkretsen i artikel 30 utträdesavtalet?
   • Ja – Handlägg ärendet enligt förordning 883/2004 (hela förordningen är tillämplig).
   • Nej – Gå till fråga 4.
4. Omfattas personen av personkretsen i artikel 32.1d utträdesavtalet?
   • Ja – Handlägg ärendet enligt artikel 67-69 förordning 883/2004 (endast dessa bestämmelser är tillämpliga.
   • Nej – Handlägg ärendet enligt SFB.

9.6 När ett avtal om social trygghet gäller

Ett avtal om social trygghet ska tillämpas när föräldern eller barnet är i en gräns-överskridande situation som omfattas av avtalet. De två första förutsättningarna är att Sverige ska ha ett avtal med det aktuella landet och att föräldrapenning ska ingå i avtalet. Föräldrapenning ingår i avtal om social trygghet som Sverige har med följande länder:

• Bosnien-Hercegovina (Förordning [2002:380] om tillämpning av konventionen den 30 mars 1978 mellan Sverige och Jugoslavien rörande social trygghet i förhållandet mellan Sverige och Bosnien-Hercegovina Bosnien-Hercegovina)
• Serbien (Förordning [1978:798]) om tillämpning av en konvention den 30 mars 1978 mellan Sverige och Jugoslavien om social trygghet)
• Chile (Lagen [2006:286] om konvention om social trygghet mellan Sverige och Chile)
• Israel (Förordning [1983:325] om tillämpning av konvention den 30 juni 1982 mellan Sverige och Israel om social trygghet)
• Kap Verde (Förordning [1991:1333] om tillämpning av en konvention den 9 februari 1988 mellan Sverige och Kap Verde om social trygghet)
• Marocko (Förordning [1982:249] om tillämpning av en konvention den 4 januari 1980 mellan Sverige och Marocko om social trygghet)
• Storbritannien (Förordning [1988:106] om tillämpning av en konvention den 29 juni 1987 mellan Sverige och Förenade Konungariket Storbritannien och Nordirland om social trygghet)
• Turkiet (Lagen [2005:234] om konvention mellan Sverige och Turkiet om social trygghet).

9.6.1 Vilket lands lagstiftning gäller?

Det finns bestämmelser i avtalen som pekar ut vilket lands lagstiftning som ska gälla för de personer som omfattas av avtalet. Utgångspunkten i avtalen är att en person ska omfattas av arbetslandets lagstiftning i första hand, men bestämmelserna om utsändning är ofta centrala. Det kan också finnas hänvisningar i avtalen till ett företags säte, flaggland eller personernas bosättningsland.

9.6.2 Bestämmelser i avtalen som påverkar föräldrapenningen

En grundläggande princip i avtalen är att en person som är medborgare i ett av länderna men bosatt i det andra landet ska behandlas på samma sätt som medborgare i det andra landet i fråga om detta lands lagstiftning.

I vissa av avtalen (Israel, Turkiet, Marocko) finns bestämmelser om exportabilitet av föräldrapenning, dvs. att ersättningen ska betalas ut även om förmånstagaren är bosatt eller uppehåller sig i det andra avtalslandet. Det kan alltså innebära att SFB:s bestämmelser inte kan upprätthållas när det gäller krav på bosättning eller begränsningar i utbetalning utanför EU/EES.

Avtalen med Marocko, Turkiet, Israel, Kap Verde, Bosnien-Hercegovina och Serbien (avtalet med Jugoslavien) har också bestämmelser om sammanläggning som kan få betydelse i förhållande till 240-dagarsvillkoret. Detta beskrivs närmare i kapitel 4.

Läs mer

Läs mer om avtalen i vägledning (2017:1) Övergripande bestämmelser i SFB, unionsrätten och internationella avtal.

9.7 När Nordiska konventionen gäller

Föräldrapenning omfattas av den nordiska konventionen om social trygghet. Konventionen är ett avtal som omfattar Danmark, Finland, Island, Norge och Sverige.

Avtalet utvidgar tillämpningen av förordningarna 883/2004 och 987/2009 så att den gäller alla personer som omfattas av konventionen och är bosatta i ett nordiskt land. Nordiska konventionen har också vissa särskilda bestämmelser som gäller inom Norden. Konventionen får därför främst betydelse för föräldrapenning genom att den kan innebära att förordning 883/2004 ska tillämpas även för personer som inte direkt omfattas av förordningen, till exempel vissa tredjelandsmedborgare i förhållande till de nordiska länder som inte har antagit förordning 1231/2010.

Läs mer

Läs mer om nordiska konventionen i vägledning (2017:1) Övergripande bestämmelser i SFB, unionsrätten och internationella avtal.