2 Ansökan om närståendepenning
I det här kapitlet kan du läsa om
- regler kring ansökan
- samtycke
- läkarutlåtande för närståendepenning.
2.1 Ansökan
110 kap. 4 § SFB Den som vill begära en förmån (sökanden) ska ansöka om den skriftligen. Detsamma gäller begäran om ökning av en förmån. En ansökan om en förmån ska innehålla de uppgifter som behövs i ärendet och ska vara egenhändigt undertecknad. Uppgifter om faktiska förhållanden ska lämnas på heder och samvete.
Ansökan om närståendepenning ska göras skriftligt. Den ska innehålla de uppgifter som behövs i ärendet och den ska vara undertecknad av den sökande. Uppgifter om faktiska förhållanden ska lämnas på heder och samvete. Det är vårdaren som ansöker om närståendepenning och det är hen som ska styrka att den sjukes hälsotillstånd är sådant att närståendepenning kan beviljas (prop. 1987/88:176, s.117).
Det finns en blankett för ansökan, men det finns inget krav på att ansökan måste göras med blanketten. Det är ändå lämpligt att använda blanketten, eftersom det underlättar för den sökande att lämna alla nödvändiga uppgifter och minskar risken för att ansökan måste kompletteras i efterhand. Ansökan kan bara beviljas fram till och med den dag den sökande har undertecknat den.
Läs mer i vägledning (2004:7) Förvaltningsrätt i praktiken om att uppgifter om faktiska förhållanden ska lämnas på heder och samvete.
2.2 Ansökan inom tre månader
47 kap. 7 § SFB Rätten till närståendepenning går förlorad om en ansökan om denna förmån inte görs inom tre månader från den dag ersättningen avser. Detta gäller dock inte om det har funnits hinder för att göra en ansökan inom denna tid eller det finns särskilda skäl för att förmånen ändå bör lämnas. Lag (2013:747)
Den som vill ansöka om närståendepenning ska skicka in sin ansökan inom tre månader från det datum som hen vill ha ersättning för. Om ansökan kommer in senare än tre månader från den första dagen som vårdaren vill ha närståendepenning för, kan närståendepenning bara beviljas för de dagar i anspråket som ansökts om inom tre månader. Det går att göra undantag från kravet på när ansökan ska ha kommit in. Undantag kan göras om det funnits hinder för att ansöka inom tre månader, eller om det finns särskilda skäl för att närståendepenning ändå kan lämnas. Det måste göras en bedömning i varje enskilt fall av om det går att göra undantag.
Vad som kan anses vara hinder eller vad som i övrigt ska anses utgöra särskilda skäl beskrivs inte i lagtext eller i förarbeten. När bestämmelserna om ersättning för närståendevård infördes hänvisades till rättspraxis beträffande sjukpenning och föräldrapenningförmåner (prop. 1987/88:176 s. 118). Den rättspraxis som finns är två tidigare avgöranden från FÖD som berör frågan om vad som kan utgöra hinder eller särskilda skäl vid sen ansökan om sjukpenning.
Målet i FÖD gällde en man som sökte sjukpenning. Han stannade hemma från arbetet för att vårda sitt sjuka barn. När han sedan själv blev sjuk gjorde han ingen sjukanmälan. Han trodde att det var onödigt, eftersom han redan tidigare hade anmält att han avstod från arbete på grund av barnets sjukdom. FÖD ansåg att mannens okunskap om kravet på sjukanmälan inte var en sådan rimlig förklaring som kunde ge rätt till sjukpenning för tid före anmälan. (FÖD 1982:29)
I en annan dom från FÖD (FÖD 1988:12) fördes ett principiellt resonemang om anmälningsskyldigheten för sjukpenningen. Domstolen ansåg att om det finns en rimlig förklaring till att sjukanmälan är försenad och om övriga förutsättningar för att kunna få sjukpenning är uppfyllda vore det i de flesta fall orimligt att neka den försäkrade sjukpenning för tid före sjukanmälan. I bedömningen av särskilda skäl vid sen ansökan för närståendepenning kan ledning hämtas från resonemanget om rimlig förklaring enligt domen. Vad som kan vara en rimlig förklaring måste bedömas utifrån förutsättningarna i det enskilda fallet.
Läs mer i vägledning (2015:1) Sjukpenning, rehabilitering och rehabiliteringsersättning vad som kan ses som hinder och tidigare praxis från FÖD gällande särskilda skäl vid anmälan om sjukdom.
2.2.1 Metodstöd – bedömning av undantag från kravet på när ansökan ska ha kommit in
När en vårdare ansöker senare än vad som anges i 47 kap. 7 § SFB behöver du utreda anledningen till det. Utifrån vad utredningen visar behöver du i varje enskilt fall bedöma om undantag kan göras, det vill säga om det funnits hinder för att ansöka inom tre månader eller om det finns särskilda skäl.
Här är exempel på frågor som kan vara ett stöd när du ska göra din bedömning:
- Vad är anledningen till att ansökan lämnats in senare än tre månader från det datum som vårdaren vill ha ersättning för?
- Var anledningen sådan att vårdaren skulle ha kunnat lämna in ansökan i tid utan hinder?
- Finns det särskilda skäl för att närståendepenning ändå kan lämnas?
- Finns det en rimlig förklaring till det angivna hindret eller till de särskilda skälen?
2.3 Samtycke från den sjuke
47 kap. 3 § SFB En försäkrad som vårdar en närstående som är svårt sjuk har rätt till närståendepenning […], om […] 3. den sjuke har gett sitt samtycke till vården. Om den sjuke på grund av sitt tillstånd inte kan ge samtycke till vården enligt första stycket 3, ska i stället detta framgå.
Den sjuke ska ge sitt samtycke till vården. Samtycket bör i allmänhet vara skriftligt, men i vissa undantagsfall kan Försäkringskassan även godkänna ett muntligt samtycke. Detta kan bli aktuellt när personen av olika skäl inte kan skriva sitt namn (prop. 1987/88:176 s. 118).
Om den sjuke på grund av sitt tillstånd inte kan ge sitt samtycke ska det framgå på annat sätt. En sådan uppgift kan lämnas av den behandlande läkaren, en distriktssköterska eller någon annan som känner till personens situation väl. Det ska vara medicinska skäl som hindrar den sjuke från att lämna sitt samtycke (prop. 1987/88:176, s. 101, 115 och 118).
När den sjuke är ett barn Om den sjuke är ett barn är utgångpunkten att vårdnadshavaren ska samtycka till vården. Det beror på att vårdnadshavaren har rätt och skyldighet att bestämma i frågor som rör barnets personliga angelägenheter. Vårdnadshavaren ska i takt med barnets stigande ålder och utveckling ta allt större hänsyn till barnets synpunkter och önskemål. Om barnet har två vårdnadshavare är huvudregeln att båda ska samtycka till vården. Om den ena vårdnadshavaren är tillfälligt förhindrad att ta del i beslut som rör vårdnaden och som inte utan olägenhet kan skjutas upp, får den andra vårdnadshavaren bestämma ensam. Det gäller dock inte om beslutet är av ingripande betydelse för barnets framtid, om inte barnets bästa uppenbarligen kräver det (6 kap. 11 och 13 §§ FB). Mer om barns rättigheter går att läsa i avsnitt 1.1.
2.3.1 Så länge gäller ett samtycke till vård
Ett samtycke gäller fram till den tidpunkt då det återkallas av den sjuke. Samtycket bör återkallas på samma sätt som det lämnades, vilket innebär att ett samtycke som lämnats skriftligt också bör återkallas i skriftlig form. Men det finns inget strikt krav på att ett skriftligt samtycke inte får återkallas muntligt. En bedömning om vad som är mest lämpligt får göras från fall till fall.
Vid muntlig återkallelse per telefon behöver den som tar emot samtalet vara säker på att det är den sjuke som hen pratar med. Informationen om återkallelse som lämnats av den sjuke ska dokumenteras i en tjänsteanteckning. Anteckningen ska även skickas för kännedom till den sjuke. Försäkringskassan bör i ett ärende om närståendepenning även informera vårdaren om att samtycket har återkallats, eftersom ett återkallat samtycke påverkar vårdarens möjlighet att få ersättning.
2.4 Läkarutlåtande
110 kap. 25 § SFB Till en ansökan om närståendepenning ska det fogas ett utlåtande av en läkare som ansvarar för den sjukes vård och behandling. Utlåtandet ska innehålla uppgifter om den vårdades sjukdomstillstånd. Kravet på läkarutlåtande gäller inte om det hos Försäkringskassan finns utredning om det som avses i första stycket och utredningen är tillräcklig för att bedöma ersättningsfrågan.
Till ansökan ska den sökande ska bifoga ett läkarutlåtande från den läkare som ansvarar för vård och behandling av den sjuke. Detta är huvudregeln. Utlåtandet ska innehålla uppgifter om personens sjukdomstillstånd.
Om det inte framgår av läkarutlåtandet att de medicinska förutsättningarna för att ha rätt till närståendepenning är uppfyllda ska Försäkringskassan när det behövs hämta in kompletterande uppgifter, till exempel genom att kontakta läkaren som har utfärdat utlåtandet (110 kap. 14 § SFB). En försäkringsmedicinsk rådgivare kan ge stöd i om läkarutlåtandet behöver kompletteras och vad som i så fall behöver utredas. Hen kan även förklara vad innehållet i de medicinska underlagen betyder och ge stöd i analysen av den svårt sjukes hälsotillstånd. När en försäkringsmedicinsk rådgivare tillför något nytt i ärendet ska dessa uppgifter dokumenteras. I de fall kommunicering blir aktuellt ska uppgifterna delges vårdaren.
2.4.1 Undantag från kravet på läkarutlåtande
Det finns ett undantag från huvudregeln om krav på läkarutlåtande. Undantaget kan användas om Försäkringskassan redan har utredning om den sjukes sjukdomstillstånd och utredningen är tillräcklig för att bedöma ersättningsfrågan. Då behöver vårdaren inte lämna in något läkarutlåtande (jfr prop. 1987/88:176 s. 115 och 118).
Det kan exempelvis handla om att den sjuke har avlidit. Uppgifterna får då anses tillräckliga i och med dödsfallet. En bedömning av om och i sådana fall hur länge närståendepenning kan beviljas utan läkarutlåtande i olika situationer får göras i varje enskilt fall.
En annan situation kan vara att det finns underlag i ett annat ärende om närståendepenning som rör samma vårdare och samma person som är sjuk. Underlag från andra ärenden får bara användas om de avser samma vårdare och samma person som är sjuk, eftersom det annars kan bryta mot reglerna om sekretess (jfr prop. 1987/88:176 s. 118 och 28 kap. 1 § OSL).
Underlaget ska innehålla uppgifter från den läkare som ansvarar för vård och behandling av den sjuke. Underlaget måste vara tillräckligt för att man ska kunna bedöma ersättningsfrågan. Det innebär att man utifrån det befintliga underlaget ska kunna bevilja eller avslå anspråket. Om man trots underlaget behöver komplettera utredningen går det alltså inte att använda undantaget.
Om det finns tillräckligt underlag för att undantaget ska kunna användas måste man också ta ställning till om man kan bedöma den sjukes samtycke utifrån underlaget. För att kunna göra det krävs att det går att dra slutsatser kring om samtycket fortfarande kan anses gälla för det nya ärendet. Detta gäller även om det framgår av läkarutlåtandet att hen inte kan lämna sitt samtycke. Att den sjuke tidigare har samtyckt till att en viss person vårdar hen, alternativt att hen inte har kunnat lämna samtycke, betyder i sig inte att detta även gäller för det nya ärendet, utan man måste göra en bedömning i varje enskilt ärende. Man kan då behöva titta på exempelvis när samtycket lämnades i förhållande till den vård som getts enligt den nya ansökan eller varför den sjuke tidigare inte kunde lämna samtycke och om de omständigheterna kan antas kvarstå.
Man måste alltså ta ställning till om det medicinska underlaget i det tidigare ärendet tillsammans med utredningen i det nya ärendet är tillräckligt för att bedöma hur samtycket och den sjukes möjlighet att lämna ett sådant ser ut för den vård som ansökan gäller. Om detta inte går utan en komplettering från exempelvis den sökande eller läkare går det inte att använda undantaget.
Om undantaget inte går att använda betyder det att den sökande behöver lämna in ett läkarutlåtande för att ansökan ska vara fullständig. Läs mer om ofullständig ansökan i avsnitt 3.3.
2.4.2 Sekretess i ett ärende om närståendepenning
10 kap. 1 § OSL Att sekretess till skydd för en enskild inte hindrar att en uppgift lämnas till en annan enskild eller till en myndighet, om den enskilde samtycker till det, följer av 12 kap. och gäller med de begränsningar som anges där.
Den som är part i ett ärende har rätt att ta del av allt material som har tillförts ärendet (10 § FL). Lagen innehåller inte någon definition av vem som är part, men utgångspunkten är att den som ärendet rör är part. I ärenden om närståendepenning är vårdaren normalt sett part. Men även den sjuke kan vara part, eftersom det medicinska underlaget rör hens hälsotillstånd eller andra personliga förhållanden och ska ligga till grund för beslut om förmånen. Partsinsyn gäller med de begränsningar som följer av 10 kap. 3 § OSL.
Om ett läkarutlåtande skickas in digitalt från vården så behöver Försäkringskassan kontrollera att vårdaren har rätt att ta del av uppgifterna i läkarutlåtandet innan det flyttas över till vårdarens ansökningsärende. Det innebär att Försäkringskassan ska göra en sekretessprövning innan underlaget delas med vårdaren, om det inte finns ett uttryckligt samtycke för vårdaren att få ta del av underlaget.
Om vårdaren skickar in ett läkarutlåtande till Försäkringskassan på egen hand, via Försäkringskassans e-tjänst eller i pappersform, så bedömer vi att vårdaren har fått ett uttryckligt samtycke från den sjuke att ta del av uppgifterna i läkarutlåtandet. Om det inte framgår att det är vårdaren som har skickat in läkarutlåtandet, eller om det finns andra skäl att anta att det inte föreligger samtycke, måste vårdarens rätt att ta del av uppgifter om den sjuke kontrolleras och utredas av Försäkringskassan.
Underlag ska inte flyttas mellan ärenden för olika vårdare, även om det gäller samma sjuka närstående, eftersom det kan bryta mot reglerna om sekretess (jfr prop. 1987/88:176 s. 118 och 28 kap. 1 § OSL). Undantag är om det finns ett uttryckligt samtycke från den sjuke att vårdaren ska få ta del av underlaget.
Ett samtycke att få ta del av uppgifter gäller tills det återkallas. Om det finns anledning att ifrågasätta ett samtycke måste vi utreda om det fortfarande gäller.
När den sjuke på grund av sjukdom inte kan samtycka till att vårdaren får ta del av medicinska uppgifter eller andra underlag som rör hen kan vi göra en sekretessprövning för att avgöra om den sjuke kan lida men av att vårdaren får ta del av uppgifterna (28 kap. 1 § OSL).
Läs mer om sekretessprövning, samtycke och andra sekretessbrytande bestämmelser samt bestämmelser om undantag från sekretess i vägledning (2001:03) Offentlighet, sekretess och behandling av personuppgifter.
Läs mer om fullmakt, giltighetstid och partsinsyn i vägledning (2004:7) Förvaltningsrätt i praktiken.