Sammanfattning

Denna vägledning har tagits fram för att vara ett stöd i det dagliga arbetet på Försäkringskassan. Den ska bidra till att bestämmelserna om närståendepenning i socialförsäkringsbalken (SFB) och lagen (1988:1465) om ledighet för närståendevård (NVL) tillämpas på ett riktigt sätt.

Den som har rätt till närståendepenning har också rätt att vara ledig från sitt arbete för att vårda en sjuk närstående.

För att ha rätt till närståendepenning måste vårdaren vara försäkrad för arbetsbaserade förmåner i den svenska socialförsäkringen. Den sjuke måste vara försäkrad för antingen en bosättningsbaserad eller en arbetsbaserad förmån i den svenska socialförsäkringen.

Det är SFB, EG-förordningar samt avtal med andra länder som reglerar vilka som är försäkrade i Sverige.

Vårdaren måste också avstå från förvärvsarbete för att ha rätt till närståendepenning.

En svårt sjuk person har rätt till vård av en närstående i högst 100 dagar.

Närståendepenning betalas ut med ett belopp som motsvarar vårdarens sjukpenning på normalnivå. Närståendepenning betalas ut som hel, tre fjärdedels, halv eller en fjärdedels ersättning beroende på hur stor del av sin arbetstid som vårdaren behöver avstå från att arbeta.