2 Allmänt om samordning av familjeförmåner
EU-förordningar och avtal om social trygghet som Sverige har med andra länder syftar till att bestämma vilket lands lagstiftning som ska tillämpas, det vill säga hur ländernas lagstiftningar ska samordnas i en viss situation. Regelverken innehåller även bestämmelser om socialförsäkringsförmåner ska samordnas.
Förordningarna 883/2004 och 987/2009 ska dock bara samordna medlemsländernas lagstiftningar i olika situationer och inte harmonisera lagstiftningen. Rätten till familjeförmåner från Sverige regleras därför i första hand i SFB eller andra nationella bestämmelser. Finns det villkor i SFB och andra nationella bestämmelser som strider mot förordningen kan de inte upprätthållas utan behöver justeras. Därför är det viktigt att förstå syftet med bestämmelserna om familjeförmåner i förordningarna, men även hur de påverkar bestämmelserna i vår nationella lagstiftning.
Alla de förmåner som Sverige har valt att samordna som familjeförmåner enligt förordningen beslutas inte av Försäkringskassan. Försäkringskassan är ändå inblandad i samordningen av dessa förmåner på olika sätt.
När det gäller familjer som befinner sig i gränsöverskridande situationer måste Försäkringskassan tillämpa olika delar av förordningen och nationella bestämmelser beroende på omständigheterna i det enskilda ärendet. I vägledning 2017:1 finns en metod med sex olika bedömningssteg. Den är användbar för att navigera rätt i ett gränsöverskridande ärende och säkerställa att rätt regelverk tillämpas i gränsöverskridande situationer.
Det här kapitlet ger en allmän beskrivning av syftet med bestämmelserna om familjeförmåner i förordningarna. Det beskriver också allmänt de svenska förmåner som ska samordnas som familjeförmåner och Försäkringskassans roll. Kapitlet avslutas med en beskrivning av de olika situationerna och bestämmelserna då en person har rätt till familjeförmåner i Sverige. Läs mer om förmåner som inte beslutas av Försäkringskassan i kapitel 8.
Läs mer om de olika bedömningsstegen i vägledning (2017:1) Övergripande bestämmelser i SFB, unionsrätten och internationella avtal.
2.1 En familj och i förlängningen ett barn är utgångspunkten
Av förordningens definition av familjeförmåner framgår det tydligt att det ska handla om förmåner med syfte att täcka en familjs utgifter. Även om definitionen av familj i vardagligt tal kan variera handlar det, utifrån förordningens definition av familjemedlemmar och EU-domstolens domar på området, om familjer med barn. EU-domstolen har också klargjort att även om utgångspunkten ursprungligen har varit kärnfamiljen där föräldrarna till barnet är tillsammans, gäller bestämmelserna även separerade föräldrar (beaktandeskäl 34 i förordning 883/2004). Av den anledningen kan bestämmelserna om familjeförmåner träffa olika typer av familjer, t.ex. samkönade par och andra personer som inte har någon biologisk relation till barnet.
Syftet med bestämmelserna om familjeförmåner är att en familj som av olika anledningar utnyttjat sin rätt till fri rörlighet inom unionen, ska ha rätt till familjeförmåner i alla aktuella medlemsländer, som om barnet var bosatt där. Unionslagstiftaren har tyckt att denna grupp är särskilt skyddsvärd och att det finns anledning att utvidga ett barns rättigheter, i situationer då föräldrarna av olika anledningar inte befinner sig eller har rättigheter från samma medlemsland.
Utgångspunkten för att bestämmelserna om familjeförmåner ska bli tillämpliga är därför att det finns ett barn som ingår i förordningens personkrets i artikel 2 i förordning 883/2004. De svenska förmåner som ska samordnas inom kapitel 8 i förordningen är därför förmåner som beviljas för ett barn.
2.1.1 Allmänt om de svenska familjeförmånerna och barnpension
När Försäkringskassan talar om familjeförmåner i förordningarna är det ett samlingsnamn för alla de förmåner som Sverige har valt att samordna enligt reglerna i kapitel 8 i förordning 883/2004. SFB och studiestödslagen (1999:1395) är alltid grunden, men villkoren i respektive lag skiljer sig däremot beroende på vilken förmån det handlar om.
Barnbidrag
Allmänt barnbidrag, förlängt barnbidrag och flerbarnstillägg är statliga bidrag för barn som är bosatta i Sverige. Även bidragsmottagaren ska vara bosatt i Sverige enligt 5 kap. 9 § och 16 kap. 2 § SFB. Flerbarnstillägg betalas ut till familjer som får barnbidrag eller studiehjälp för två eller fler barn (15 kap. 9 § SFB).
Läs mer om reglerna för allmänt barnbidrag, förlängt barnbidrag och flerbarnstillägg i vägledning (2002:10) Barnbidrag.
Bostadsbidrag
Bostadsbidrag till barnfamiljer består av fyra delar (95 kap. 2 § SFB):
- bidrag till kostnader för bostaden
- särskilt bidrag för hemmavarande barn
- särskilt bidrag för barn som bor växelvis
- umgängesbidrag till barn som bor tidvis i hushållet.
Storleken på de olika delarna av bostadsbidraget beror på antalet barn i familjen (97 kap. 18 och 20–23 §§ SFB).
Tidigare har endast det särskilda bidraget för hemmavarande barn setts som familjeförmån enligt förordning 883/2004. Umgängesbidraget och bidraget till bostadskostnad har i stället betraktats som förmåner enligt rådets förordning (EU) 492/2011 om arbetskraftens fria rörlighet inom gemenskapen. Sedan den 1 mars 2018 betraktas även umgängesbidraget och det särskilda bidraget för barn som bor växelvis som familjeförmåner. Till skillnad från övriga familjeförmåner är de särskilda bidragen och umgängesbidraget inkomstprövade (97 kap. 15 § SFB).
Läs mer om reglerna för bostadsbidrag i vägledning (2004:10) Bostadsbidrag till barnfamiljer och ungdomar.
Föräldrapenning
Föräldrapenning är en förmån som lämnas till föräldrar som vårdar barn och den kan vara bosättningsbaserad eller arbetsbaserad. Föräldrapenningen klassificeras numera som en familjeförmån i stället för moderskaps- respektive faderskapsförmån (HFD 2019 ref. 5). Försäkringskassan ska därför samordna föräldrapenning enligt kapitel 8 i förordning 883/2004. Det innebär bl.a. att en familjemedlem som omfattas av ett annat medlemslands lagstiftning kan ha rätt till föräldrapenning från Sverige enligt artikel 67. Det innebär också att om det finns en rätt till föräldrapenning för samma period och samma barn enligt flera medlemsländers lagstiftning så tillämpas prioritetsreglerna i artikel 68.
En familj kan få familjeförmåner från två länder samtidigt enligt förordning 883/2004. Samordning av föräldrapenning sker endast i de fall familjen ansöker om föräldrapenning från olika medlemsstater för samma barn och tid men bara om den andra medlemsstaten har en familjeförmån som liknar den svenska föräldrapenningen. Om föräldrapenningen i det andra landet däremot är uppbyggd som en typisk bidragsförmån ska förmånen i stället samordnas med de svenska bidragsförmånerna som kategoriseras som klassiska familjeförmåner.
Läs mer om villkoren för föräldrapenning, och hur den samordnas och beräknas i vägledning (2002:1) Föräldrapenning.
Studiehjälp
Studiehjälp består enligt 2 kap. 1 § studiestödslagen av studiebidrag, inackorderingstillägg och extra tillägg. I den här vägledningen menas med studiehjälp bara studiebidrag och extra tillägg, inte inackorderingstillägg eftersom detta är en social förmån.
Studiebidrag och extra tillägg är familjeförmåner enligt förordning 883/2004. Studiehjälp kan betalas ut för heltidsstudier på gymnasienivå till och med det första kalenderhalvåret det år barnet fyller 20 år.
Det är CSN som beslutar om rätten till studiehjälp, medan Försäkringskassan bedömer om förordning 883/2004 ska tillämpas. Vi ansvarar även för att informera det andra medlemslandet om vilka familjeförmåner som familjen får utbetalda från Sverige. I vissa fall är Försäkringskassan även utbetalande myndighet för dessa förmåner. Denna uppdelning beror på att Försäkringskassan är behörig institution enligt förordning 883/2004.
Läs mer om behörig institution i vägledning (2017:1) Övergripande bestämmelser i SFB, unionsrätten och internationella avtal.
Efterlevandestöd och barnpension
Efterlevandestöd och barnpension är förmåner till barn som har förlorat en eller båda sina föräldrar. Pensionsmyndigheten är behörig myndighet att bedöma om förordningen är tillämplig och beslutar om barnpension och efterlevandestöd. Ett beslut om efterlevandestöd eller barnpension är en impuls om att det finns ett barn som omfattas av förordning 883/2004, och Försäkringskassan ska då pröva rätten till barnbidrag om det inte redan finns ett pågående familjeförmånsärende.
Läs mer om reglerna för barnpension och efterlevandestöd i Pensionsmyndighetens vägledningar:
- (2010:4) Efterlevandepension och efterlevandestöd
- (2010:7) EG-förordningarna 883/2004 och 987/2009 samt konventioner – Förmåner vid ålderdom och dödsfall enligt EG-förordningarna och EU-förordning 1231/2010.
Efterlevandestöd
Efterlevandestöd till barn är inte en pensionsförmån (prop. 1999/2000:91 s. 112). Enligt förordning 883/2004 är den i stället att anse som en särskild familjeförmån till barn som mist en av föräldrarna eller båda (artikel 69 förordning 883/2004). Det innebär bland annat att förmånen inte ska samordnas med övriga svenska familjeförmåner.
Om den avlidna föräldern har omfattats av lagstiftningen i Sverige kan Pensionsmyndigheten besluta om efterlevandestöd med stöd av artikel 67 även om barnet bor i ett annat medlemsland. Barnet omfattas då av personkretsen i artikel 2 i förordning 883/2004 som efterlevande till en person som tidigare har varit försäkrad i Sverige. Läs mer om efterlevandestöd i avsnitt 8.2.
Barnpension
Barnpension är däremot en pensionsförmån som tillhör sakområdet Förmåner till efterlevande som regleras i kapitel 5 i förordning 883/2004. Ett barn som har rätt till barnpension kan få förmånen så länge rätten till förmånen finns, oavsett var i världen hen bor. Barnpensionen kan, precis som andra pensionsförmåner, ge upphov till en rätt till andra förmåner från Sverige och ska därför beaktas vid tillämpningen av prioritetsreglerna i artikel 68 förordning 883/2004.
2.2 Rätt till familjeförmåner enligt förordning 883/2004
När förordning 883/2004 ska tillämpas för en person, så styr avdelning II i förordningen vilket medlemslands lagstiftning som ska gälla för honom eller henne (artikel 11–16 i förordning 883/2004). Det land vars lagstiftning ska gälla kallas personens behöriga medlemsland. En person kan enligt bestämmelserna om tillämplig lagstiftning bara omfattas av ett lands lagstiftning åt gången och huvudregeln är förenklat att personen ska ha rätt till de förmåner som omfattas av förordningen i det behöriga medlemslandet.
Det är dock fortfarande upp till varje medlemsland att bestämma övriga villkor för att hen ska få tillhöra försäkringen och ha rätt till förmåner, så länge som villkoren är i enlighet med unionsrätten (beaktandeskäl 17 i förordning 883/2004). Bosättningskrav är dock som regel i strid med unionsrätten.
Bestämmelserna i förordningen innebär med andra ord att en person som kommer till Sverige för att arbeta, har rätt till de förmåner som omfattas av förordningen även om hen är bosatt i ett annat medlemsland. Det gäller under förutsättning att förmånsvillkoren i exempelvis SFB är uppfyllda.
2.2.1 Rätt till familjeförmåner för familjemedlemmar bosatta i ett annat medlemsland
Det finns bestämmelser i förordningen som innebär att en person kan ha rätt till familjeförmåner i Sverige för familjemedlemmar som inte är bosatta i Sverige. Det regleras i en särskild bestämmelse i förordningens kapitel om familjeförmåner.
Artikel 67 förordning 883/2004 Familjemedlemmar bosatta i en annan medlemsstat Personer ska ha rätt till familjeförmåner i enlighet med lagstiftningen i den behöriga medlemsstaten även för sina familjemedlemmar som är bosatta i en annan medlemsstat som om de vore bosatta i den förra medlemsstaten. Pensionstagare ska dock ha rätt till familjeförmåner i enlighet med lagstiftningen i den medlemsstat som är behörig beträffande deras pensioner.
Bestämmelsen innebär att personer har rätt till familjeförmåner för sina familjemedlemmar som bor i ett annat medlemsland, som om de vore bosatta i det behöriga medlemslandet. Med behörigt medlemsland menas det land vars lagstiftning som ska gälla för personen enligt bestämmelserna om tillämplig lagstiftning, eller det land som betalar ut pensionen om personen är pensionär. Rätt till familjeförmåner finns om de nationella villkoren för förmånen i övrigt är uppfyllda, men här kan man alltså inte upprätthålla ett eventuellt nationellt villkor om att familjemedlemmarna ska vara bosatta i den behöriga medlemsstaten.
En förälder som arbetar i Sverige och bor med den andra föräldern och barnet i ett annat medlemsland, har rätt till familjeförmåner, som om barnet var bosatt här. Föräldern i Sverige kan då till exempel beviljas barnbidrag, trots att barnet inte är bosatt här och därför inte uppfyller kraven i SFB. Det gäller under förutsättning att föräldern i Sverige uppfyller de övriga villkoren för barnbidrag i SFB. Om hen inte uppfyller villkoren kan den andra föräldern beviljas familjeförmåner med stöd av artikel 67 om hen uppfyller förmånsvillkoren. Artikel 67 möjliggör på så sätt export av familjeförmåner för ett barn som är bosatt i annat medlemsland, och att en familjemedlem bosatt i annat medlemsland kan vara mottagare av familjeförmånerna för barnet (förutsatt att övriga nationella förmånsvillkor är uppfyllda).
Rätt till familjeförmåner genom artikel 30 och 32 i utträdesavtalet
Om en person omfattas av artikel 30 i utträdesavtalet är förordningarna 883/2004 och 987/2009 tillämpliga i sin helhet. Artikel 32 beskriver särskilda situationer när villkoren i artikel 30 inte är uppfyllda men där rättigheter enligt samordningsreglerna om social trygghet ska skyddas i vissa fall. Samordning av familjeförmåner är en sådan situation. Genom artikel 32 kan EU-förordningarna tillämpas även om personen alltså inte uppfyller villkoren i artikel 30. Artikel 32 fyller en lucka som lämnats genom artikel 30 i avtalet för sådana fall där den försäkrade inte befinner sig i en gränsöverskridande situation mellan ett EU-land och Storbritannien, men där hens familjemedlemmar gör det.
Artikel 32.1d i utträdesavtalet Reglerna i artiklarna 67, 68 och 69 i förordning (EG) nr 883/2004 ska så länge villkoren är uppfyllda fortsätta att tillämpas vid beviljande av familjeförmåner som följande personer har rätt till vid övergångsperiodens utgång: i) EU-medborgare, statslösa och flyktingar som är bosatta i ett medlemsland samt tredjelandsmedborgare som uppfyller villkoren i förordning (EG) nr 859/2003 och uppehåller sig i ett medlemsland, vilka omfattas av lagstiftningen i en medlemsstat och har familjemedlemmar som uppehåller sig i Förenade kungariket vid övergångsperiodens utgång. ii) Medborgare i Förenade kungariket, liksom statslösa och flyktingar som är bosatta i Förenade kungariket samt tredjelandsmedborgare som uppfyller villkoren i förordning (EG) nr 859/2003 och uppehåller sig i Förenade kungariket, vilka omfattas av Förenade kungarikets lagstiftning och har familjemedlemmar som uppehåller sig i ett medlemsland vid övergångsperiodens utgång.
Artikel 32.2 i utträdesavtalet Bestämmelserna i avdelning III kapitel 1 i förordning (EG) nr 883/2004 om förmåner vid sjukdom ska tillämpas på personer som tar emot förmåner enligt punkt 1a i denna artikel. Denna punkt ska i tillämpliga delar gälla familjeförmåner grundade på artiklarna 67, 68 och 69 i förordning (EG) nr 883/2004.
Av artikel 32.1d och 32.2 framgår att det endast är artiklarna 67, 68 och 69 i förordning 883/2004 som ska tillämpas för de som ingår i personkretsen. Men även andra artiklar som behövs för att tillämpa artikel 67 och 68 i förordning 883/2004 är tillämpliga i dessa situationer. Det gäller till exempel artikel 68a eller nödvändiga artiklar i förordning 987/2009. Samma sak gäller Administrativa kommissionens beslut F1, F3 och H3.
Vid tillämpning av artikel 32.1d är det bara familjeförmåner för barn som är födda före övergångsperiodens slut som ska samordnas och exporteras. Om det däremot är artikel 30 som tillämpas, ska familjeförmåner för barn som är födda både före och efter övergångsperiodens slut samordnas och exporteras. När artikel 32.1.d är tillämplig och det finns barn som är födda efter övergångsperiodens slut, är alltså förordning 883/2004 inte tillämplig. Rätten bedöms då i stället helt enligt nationell lagstiftning. Det beror på att det endast är existerande familjemedlemmar vid övergångsperiodens slut som träffas av artikel 32.
Artikel 32.2. medför att när en person till exempel har rätt till pension enligt 32.1a, ska familjeförmåner samordnas mellan Sverige och Storbritannien. Det gäller även om artikel 30 eller 32.1d inte är tillämpliga, till exempel när hela familjen vid den tidpunkten omfattas av lagstiftningen i ett av länderna.
När det finns ett beslut om familjeförmåner enligt förordningen och det sker en förändring som medför att rätten till förmåner behöver utredas, till exempel att ett barn föds eller att försäkringstillhörigheten ändras, ska Försäkringskassan bedöma om artikel 30 eller 32 i utträdesavtalet är tillämplig. Om ingen av artiklarna är tillämpliga så upphör rätten till samordning och export. Om det sker en förändring för familjen som innebär att prioriteten ändras, men den försäkrade fortfarande befinner sig i samma situation enligt artikel 30 eller 32, behöver ingen ny bedömning göras om att förordningens bestämmelser fortfarande kan tillämpas.
Läs mer om de olika regelverkens förhållande till varandra och om tillämpningen av utträdesavtalet i vägledning (2017:1) Övergripande bestämmelser i SFB, unionsrätten och internationella avtal.
Vem ses som familjemedlem?
För att kunna tillämpa artikel 67 som talar om familjemedlemmar, behöver man veta vem som är familjemedlem till en person som utnyttjat sin rätt till fri rörlighet. Familjemedlemsbegreppet är definierat utifrån vem som är familjemedlem till personen som omfattas av medlemslandets lagstiftning genom arbete, pension eller bosättning. Det framgår av artikel 1.i. i förordning 883/2004. Läs om den under beskrivning av artikel 1.i. i vägledning 2017:1.
Definitionen av familjemedlem hänvisar i första hand till vad som anges i den nationella lagstiftningen i det land som ska bevilja förmånen. Eftersom varken SFB eller studiestödslagen har någon uttrycklig definition av familjemedlem, så gäller artikel 1.i.2 i förordning 883/2004. Det vill säga, med familjemedlem avses make eller maka, minderåriga barn och myndiga barn som är beroende av underhåll. Ett barn är alltså familjemedlem till en förälder som den är underhållsberoende av.
Barn som familjemedlemmar
Enligt EU-domstolens praxis kan ett barn vara beroende av en förälders underhåll även när barnet och föräldern inte bor tillsammans. Det som är avgörande är om föräldern antingen betalar underhåll för barnet eller är skyldig att betala underhåll för barnet – oavsett om skyldigheten uppfylls eller inte (EU-domstolens dom C-363/08 Slanina). Domen gäller förordning 1408/71, men är tillämplig även för förordning 883/2004.
I Sverige är som huvudregel alla föräldrar skyldiga att betala underhåll för sina barn (7 kap. 1 § föräldrabalken). Utgångspunkten när Försäkringskassans bedömer om det finns rätt till familjeförmåner från Sverige enligt artikel 67 är därmed att en förälder är underhållsskyldig för sina barn. Det är först om det finns uppgifter som går emot detta som underhållsskyldigheten behöver utredas närmare.
Skilda föräldrar
Trots att definitionen av familjemedlem talar om make eller maka omfattas även skilda föräldrar. Det har EU-domstolen slagit fast och menar att det inte finns något som motiverar att familjesituationer efter äktenskapsskillnad ska uteslutas från tillämpningsområdet av förordningen. Även skilda makar ses därför som familjemedlemmar enligt definitionen i förordningen (jfr domarna i mål C-363/08 Slanina, punkt 30–31 och C-255/99, punkt 42–43 och 50).
Familjeförmåner från Sverige för förälder i ett annat medlemsland
Rätten till familjeförmåner är alltid kopplad till en persons familjesituation (jfr till exempel dom i de förenade målen C-245/94 och C-312/94 Hoever och Zachow, punkt 37). Enligt EU-domstolen kan en arbetstagares make direkt åberopa en rätt till familjeförmåner enligt förordning 883/2004. Det gäller om maken är familjemedlem till en arbetstagare enligt förordningen och om familjemedlemmen har rätt till förmånen enligt den nationella lagstiftningen (jfr dom i mål C-78/91, Hughes, REG 1992, s. I-4839, punkt 26, och C-245/94 och 312/94 Hoever och Zachow, punkterna 30 och 38).
Den andra föräldern kan därför i samma samordningssituation omfattas av ett annat medlemslands lagstiftning enligt bestämmelserna om tillämplig lagstiftning i förordningen och ändå ha rätt till familjeförmåner i Sverige. Det gäller under förutsättning att den föräldern uppfyller villkoren i SFB, genom att exempelvis vara vårdnadshavare för att kunna beviljas ett barnbidrag. Enligt principen om ett lands lagstiftning i förordning 883/2004, ska dock i första hand familjeförmånerna beviljas den person som svensk lagstiftning gäller för. Det beror på att artikel 67 talar om att personen i det behöriga medlemslandet har rätt till familjeförmåner. EU-domstolens praxis om att även familjemedlemmar i det andra landet kan få familjeförmåner, handlar om de fall när personen i det behöriga medlemslandet inte uppfyller de nationella villkoren men familjemedlemmen gör det (EU-domstolens domar i C-245/94 och 312/94 Hoever och Zachow, C-255/99 Humer, C-363/08 Slanina och C- 378-14 Trapkowski).
Eddie bor tillsammans med dottern Erica i Tyskland. Eddie och Ericas mamma har separerat och Ericas mamma bor och arbetar i Sverige. Eddie söker om barnbidrag för Erica i Sverige och Försäkringskassan utreder ärendet. Det visar sig att Ericas mamma inte är vårdnadshavare för henne. Försäkringskassan beviljar därför barnbidrag till Eddie med stöd av artikel 67 i förordning 883/2004.