5 Rätt till familjeförmåner från Sverige och minst ett annat medlemsland
Eftersom syftet med bestämmelserna i förordningen är att en familj ska ha rätt till familjeförmåner från alla de medlemsländer vars lagstiftning gäller för någon i familjen, kan det finnas rättigheter för dessa familjer i flera länder. Det finns därför särskilda bestämmelser om hur förmånerna ska samordnas mellan länderna i sådana situationer. Bestämmelserna ska se till att familjen inte överkompenseras och har sin grund i den allmänna bestämmelsen om sammanträffande av förmåner i artikel 10 i förordning 883/2004. Detta kapitel beskriver dessa bestämmelser.
5.1 Prioritetsregler
Första delen av bestämmelsen talar om vilka prioritetsreglerna är, det vill säga vilket land som i första hand ska betala ut familjeförmåner.
Artikel 68 förordning 883/2004 Prioritetsregler vid sammanträffande
- Om rätt till förmåner under samma period och för samma familjemedlemmar föreligger enligt flera medlemsstaters lagstiftning skall följande prioritetsregler tillämpas: a) I de fall då flera medlemsstater är skyldiga att utge förmåner på olika grunder skall prioritetsordningen vara följande: i första hand rättigheter som förvärvats på grund av arbete som anställd eller verksamhet som egenföretagare, därefter rättigheter som förvärvats på grund av uttag av pension och slutligen rättigheter som förvärvats på grund av bosättning. b) I de fall då flera medlemsstater är skyldiga att utge förmåner på samma grunder skall prioritetsordningen fastställas enligt följande tilläggskriterier: i) Om det gäller rättigheter som förvärvats på grund av arbete som anställd eller verksamhet som egenföretagare: barnens bostadsort, förutsatt att sådan verksamhet föreligger där, och i andra hand – i förekommande fall – det högsta belopp av förmånerna som föreskrivs i berörda lagstiftningar. I det sistnämnda fallet skall kostnaden för förmåner fördelas efter kriterier som fastställs i tillämpningsförordningen. ii) Om det gäller rättigheter som förvärvats på grund av uttag av pension: barnens bostadsort, förutsatt att en pension skall utges enligt dess lagstiftning, och i andra hand – i förekommande fall – den längsta försäkringsperioden eller bosättningsperioden som fullgjorts i enlighet med berörda lagstiftningar. iii) Om det gäller rättigheter som förvärvats på grund av bosättning: barnens bostadsort.
Bestämmelsen innebär att det finns olika prioritetsordning beroende på vilken situation som är aktuell för familjen. För att det ska vara aktuellt att bestämma prioritetsordning måste det finnas rätt till familjeförmåner från mer än ett medlemsland för samma barn och samma period. Det medlemsland som kommer först i prioritetsordningen kallas primärland medan det andra kallas sekundärland.
Sammanträffande rätt
För att kunna tillämpa prioritetsreglerna behöver Försäkringskassan alltså utreda om det finns rätt till förmåner under samma period och för samma familjemedlemmar enligt flera medlemsländers lagstiftning, det vill säga om det finns en sammanträffande rätt.
EU-domstolen har i mål C-347-12 Wiering prövat frågan om i vilka fall familje- förmåner sammanträffar. Målet handlade om ifall de tyska familjeförmånerna och familjeförmånerna från Luxemburg var så pass lika att förmånerna skulle räknas av mot varandra. EU-domstolen menade att artikel 76 och prioritetsreglerna vid sammanträffande av familjeförmåner måste läsas i förhållande till artikel 12 i förordning 1408/71 (numera artiklarna 68 och 10 i förordning 883/2004).
EU-domstolen introducerade ett fyranivås-test för att avgöra om förmåner är av samma slag (det så kallade Wiering-testet). Följande frågor ska då ställas:
- Har förmånerna samma ändamål?
- Har förmånerna samma syfte?
- Beräknas förmånerna utifrån samma grunder?
- Beviljas förmånerna på samma villkor?
Om svaret på dessa frågor är ja, anses förmånerna vara av samma slag. Det gäller oavsett vilka villkor en förmån har enligt nationell lagstiftning. EU-domstolen menade att de två sista kriterierna ska bedömas mindre strängt, med tanke på att det finns stora skillnader mellan de olika nationella sociala trygghetssystemen. Annars skulle det strida mot syftet med artikel 12 i förordning 1408/71, och det skulle inte på ett adekvat sätt förhindra sammanträffande av förmåner. Om det krävdes att förmånerna är identiska skulle bestämmelsen i praktiken aldrig kunna tillämpas. Domen innebar att de två förmånerna Elterngeld och Kindergeld som familjen fick enligt tysk lagstiftning var så pass olika att förmånerna skulle anses vara av olika slag. Det innebar att förmånen från Luxemburg bara skulle räknas av mot de klassiska familjeförmånerna och därför skulle Luxemburg betala tilläggsbelopp.
EU-domstolens dom innebär att förmåner endast sammanträffar när de är av samma slag. Bara förmåner som är av samma slag räknas av mot varandra. Sverige har två slag av familjeförmåner: klassiska familjeförmåner (barnbidrag samt del av bostadsbidraget och studiehjälp) och en med familjepenningförmåner (föräldrapenning).
Läs mer i rättsligt ställningstagande 2023:09 Familjeförmåner enligt förordning 883/2004 ska bara anses sammanträffa om de är av samma slag.
Sammanträffande rätt vid avstående från utbetalning av barnbidrag
HFD har i en dom kommit fram till att en person som bedömts ha rätt till svenskt barnbidrag kan avstå från att få det utbetalt, se avsnitt 3.1.1.
Hur förhåller sig HFD:s dom till artikel 68 i förordning 883/2004?
Försäkringskassan anser att en person som har avstått utbetalning av barnbidrag har rätt till bidraget i den mening som avses i artikel 68 i förordning 883/2004 (FKRS 2024:12 Rätt till förmån enligt förordning 883/2004 vid avstående från utbetalning av barnbidrag). Motiveringen är bland annat följande:
Förordningen definierar visserligen inte vad rätt till förmån innebär, men EU-domstolen har flera gånger uttalat sig om när någon ska anses ha rätt till familjeförmåner. Avgörande för en sådan bedömning är att den berörda personen ska uppfylla alla villkor i den nationella lagstiftningen för att ha rätt till en förmån. Den sammanträffande rätten finns därför när personen uppfyller alla villkor, materiella som formella, för att kunna utnyttja rätten i två eller flera medlemsländer.
Av HFD:s avgörande framgår att en person som har rätt till svenskt barnbidrag kan avstå från att få det utbetalt, men att hen fortfarande har rätt till det. Därmed måste de materiella och formella villkoren för rätten till barnbidrag anses vara uppfyllda även efter att hen avstått från utbetalning.
Försäkringskassan anser därför att den sammanträffande rätten och hur prioriteringen ska göras inte påverkas när en person avstår från att få barnbidraget utbetalt.
Läs mer i FKRS 2024:12 Rätt till förmån enligt förordning 883/2004 vid avstående från utbetalning av barnbidrag
Omfattas av lagstiftningen genom arbete, bosättning alternativt ha rätt till pension
När man väl har konstaterat att förmåner sammanträffar behöver man för att kunna tillämpa prioritetsreglerna korrekt veta när familjeförmåner grundar sig på arbete i, pension ifrån eller bosättning i Sverige. Utgångspunkten är att det är bestämmelserna i avdelning II i förordning 883/2004 som detta handlar om, men det finns vissa undantag.
Bedömning av prioritet utgår från barnets familjemedlemmar
Som tidigare nämnts utgår rätten till familjeförmåner från barnet och Försäkringskassan behöver i sin utredning fastställa vem eller vilka personer som är familjemedlemmar till barnet. Som regel är utgångspunkten för utredningen föräldrarna till barnet men även andra personer kan ingå i utredningen. För att en familjeförmån ska kunna beviljas krävs att de nationella förmånsvillkoren också är uppfyllda, förutsatt att de inte är diskriminerande i ett unionsrättsligt perspektiv.
Vid tillämpning av artikel 68 och bedömning av prioritet är utgångspunkten hela familjen, även om prioriteten oftast styrs av den eller de familjemedlemmar till barnet som är bidragsmottagare enligt bestämmelserna i SFB. De flesta svenska familjeförmåner har ett krav på att bidragsmottagaren måste vara vårdnadshavare till barnet, vilket innebär att det är vårdnadshavaren som prioritetsbedömningen utgår från. Om det inte finns någon vårdnadshavare i Sverige kan prioritetsbedömningen behöva utgå från en förälder som inte är vårdnadshavare, eller barnet.
I de fall barnbidrag betalas ut till en familjehemsförälder med stöd av 106 kap. 6 § SFB, innebär det inte att familjehemsföräldern har rätt till barnbidraget i den mening att denne kan anses vara bidragsmottagare enligt bestämmelserna i 16 kap. SFB. I dessa fall handlar det istället om en omfördelning av utbetalningen till en annan betalningsmottagare. En sådan omfördelning av bidraget påverkar därför inte prioritetsbedömningen som även fortsatt utgår från den vårdnadshavare som är försäkrad för barnbidrag enligt 16 kap. SFB.
Bedömning av prioritet för efterlevande barn
Barn ingår i personkretsen i artikel 2 när barnet är efterlevande till en familjemedlem som tidigare har varit försäkrad i Sverige genom bosättning eller arbete. Om barnet har rätt till familjeförmåner utreder man därför prioriteten utifrån såväl barnet som dess familjemedlemmar och den avlidne förälderns tidigare försäkringsperiod eller pension. Läs mer om Försäkringskassans utredning och bedömning i avsnitt 3.2.2.
Läs mer om personkretsen i vägledning (2017:1) Övergripande bestämmelser i SFB, unionsrätten och internationella avtal.
5.1.1 Arbete som grund för rätt till familjeförmåner
För att undvika oklarheter i tillämpningen av artikel 68 har AK närmare beskrivit i vilka situationer familjeförmåner ska anses grunda sig på arbete (Administrativa kommissionens Beslut nr F1 av den 12 juni 2009 om tolkningen av artikel 68 i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 883/2004 när det gäller prioritetsregler vid samtidig rätt till familjeförmåner).
Enligt beslutet ska familjeförmåner anses grundade på arbete som anställd eller verksamhet som egenföretagare
- a) genom faktiskt utövande av förvärvsverksamhet som anställd eller som egenföretagare, och
- b) under perioder när sådan förvärvsverksamhet tillfälligt avbrutits
- i) till följd av sjukdom, moderskap, olycksfall i arbetet, arbetssjukdom eller arbetslöshet så länge som lön eller andra förmåner, utom pension, utbetalas för dessa försäkringsfall, eller
- ii) under betald ledighet, strejk eller lockout, eller
- iii) under obetald ledighet för vård av barn så länge som denna ledighet likställs med förvärvsverksamhet som anställd eller egenföretagare enligt den berörda lagstiftningen.
Beslutet är bara ett förtydligande av i vilka situationer familjeförmåner ska anses grunda sig på arbete vid prioritetsordningen och blir alltså först aktuell när bedömningen att personen ska omfattas av det landets lagstiftning har gjorts. Beslutet har alltså inte någon påverkan på hur Försäkringskassan ska fastställa tillämplig lagstiftning vid t.ex. föräldraledighet. Det innebär att en person måste anses omfattad av svensk lagstiftning på grund av någon bestämmelse om tillämplig lagstiftning och anses omfattad av den arbetsbaserade försäkringen i SFB för att Försäkringskassan ska börja tillämpa beslut F1.
När en person faktiskt arbetar som anställd eller bedriver verksamhet som egenföretagare enligt artikel 1.a) och b) i förordning 883/2004 ses familjeförmånerna grunda sig på arbete. Det är den situationen som punkt 1a) tar sikte på. Läs om vem som anses arbeta som anställd i Sverige och bedriva verksamhet här i vägledning 2017:1, under beskrivning av artikel 1.a) och b).
Vad punkt 1b) innebär för Försäkringskassans beskrivs närmare under rubrikerna nedan. För att Försäkringskassan ska tillämpa beslut F1 under samtliga situationer nedan måste personen anses omfattad av svensk lagstiftning på grund av någon bestämmelse om tillämplig lagstiftning och anses omfattad av den arbetsbaserade försäkringen i SFB.
Utbetalning av lön eller andra förmåner
Om en person tillfälligt har avbrutit sin förvärvsverksamhet i Sverige till följd av sjukdom, föräldraskap, olycksfall i arbetet, arbetssjukdom eller arbetslöshet ska familjeförmåner fortsatt anses grunda sig på den förvärvsverksamheten så länge som personen får lön eller andra förmåner, utom pension.
När Försäkringskassan ska utreda prioritet enligt beslut F1 punkt 1 b) ska vi bedöma om utbetalningen av den aktuella förmånen innebär att arbetet bara har avbrutits tillfälligt. Om en person har gjort ett avbrott från sitt arbete som inte är tillfälligt räcker det inte med att få en av de aktuella förmånerna för att hen ska anses arbeta vid prioritetsbedömningen. Det kan till exempel gälla den som har omvårdnadsbidrag och som har avbrutit sitt arbete för att vårda ett barn med funktionsnedsättning i hemmet. Om Försäkringskassan bedömer att omvårdnadsbidraget kommer att betalas ut under lång tid framöver anses avbrottet inte vara tillfälligt, och personen kan därför inte anses arbeta.
Aktivitetsstöd kan betalas ut till personer som deltar i ett arbetsmarknadspolitiskt program eller står till arbetsmarknadens förfogande. Den som får aktivitetsstöd anses arbeta om personen uppfyller villkoren för a-kassa. I övriga situationer anses aktivitets- stöd inte som arbete i relation till prioritetsreglerna. Det innebär att en person som får aktivitetsstöd, men som inte uppfyller villkoren för a-kassa endast anses som bosatt.
Läs mer i den svenska lagstiftsförteckningen på Försäkringskassans intranät Fia vilka svenska förmåner som omfattas av förordning 883/2004 och vilket sakområde de tillhör.
Betald ledighet, strejk eller lockout
I situationer när en person får familjeförmåner under betald ledighet, strejk eller lockout, ska förmånerna vid prioritetsbedömningen ses som grundade på arbete. Betald ledighet kan bland annat vara semester.
Obetald ledighet för vård av barn
En person som svensk lagstiftning gäller för enligt bestämmelserna om tillämplig lagstiftning och som tillfälligt har avbrutit sitt arbete i Sverige för att vårda ett barn som inte fyllt ett år, anses arbeta vid bedömning av prioritet, även om personen varken får lön eller någon av de förmåner som finns i listan ovan. Det beror på att en sådan person har SGI-skydd som i SFB innebär att personen är fortsatt försäkrad för det tidigare arbetet fram till barnets ettårsdag (26 kap. 15 § SFB).
Emma har arbetat i Sverige och bor här med sin make Martin. Martin arbetar i Danmark. De får sonen Erik tillsammans och Emma är föräldraledig under barnets första år utan att ta ut föräldrapenning. Eftersom Emma bor i Sverige och omfattas av svensk lagstiftning på grund av bosättning och fortsättningsvis omfattas av den arbetsbaserade försäkringen enligt SFB (SGI-skydd under barnets första levnadsår), anses hon fortfarande som arbetande i Sverige vid bedömningen av prioritetsordningen. Sverige är därför fortsättningsvis primärland för att betala ut familjeförmåner.
Edina arbetar i Sverige och bor här med sin dotter Elina som är tio år och maken Andres. Andres arbetar i Finland och de får familjeförmåner från både Sverige och Finland där Sverige har prioritet. Edina blir dock uppsagd från sitt arbete och har inget annat SGI-skydd än efterskydd i tre månader. Eftersom Edina inte arbetar och heller inte får någon kontantförmån på grund av arbete, omfattas hon av svensk lagstiftning på grund av bosättning under sin arbetslöshet. Eftersom hon inte anses arbeta och heller inte omfattas av någon av situationerna i beslut F1, grundas rätten till familjeförmåner inte längre på arbete utan bosättning. Finland får därför prioritet att betala familjeförmåner.
Agnes arbetar i Sverige och bor i Norge med sin familj. Hon får dottern Signe och är föräldraledig utan att ta ut någon föräldrapenning. Eftersom Agnes bor i Norge och inte omfattas av svensk lagstiftning eftersom hon inte arbetar som anställd i Sverige och heller inte får en kontantförmån på grund av arbetet, omfattas hon i stället av norsk lagstiftning på grund av bosättning under sin föräldraledighet. Det finns därför ingen rätt till familjeförmåner från Sverige under den perioden.
Förhållandet mellan bestämmelserna om tillämplig lagstiftning och beslut F1
Beslut F1 ska endast tillämpas när man i en samordningssituation behöver avgöra om familjeförmåner grundar sig på arbete. Det ska då redan stå klart vilket lands lagstiftning som gäller för varje familjemedlem. Bestämmelserna om fastställande av tillämplig lagstiftning finns i avdelning II i förordning 883/2004 och beskrivs närmare i vägledning 2017:1. I stycket nedan beskrivs relevanta bestämmelser översiktligt.
Av artikel 11.3.a förordning 883/2004 framgår bl.a. att en person som arbetar som anställd eller bedriver verksamhet som egenföretagare i en medlemsstat omfattas av lagstiftningen i den medlemsstaten. Enligt artikel 11.2 ska en person som får vissa kontantförmåner med anledning av sitt arbete också anses arbeta som anställd eller utöva verksamhet som egenföretagare, trots att personen inte gör det för tillfället. Artikelns syfte är att en person inte ska behöva byta tillämplig lagstiftning när hen gör avbrott från arbetet i samband med ett försäkringsärende. Ett sådant avbrott kan bero på till exempel sjukdom eller föräldraledighet. Bestämmelsen i artikel 11.2 innebär därför att en person fortsatt ska omfattas av arbetslandets lagstiftning, så länge personen får ersättning med anledning av sitt arbete.
Bestämmelserna om tillämplig lagstiftning och beslut F1 reglerar olika situationer och det kan finnas fall då en person anses arbeta enligt beslut F1 men inte enligt bestämmelserna om tillämplig lagstiftning. Sådana situationer kan t.ex. uppkomma när det handlar om föräldraledighet och uttag av föräldrapenning.
Särskilt om uttag av föräldrapenning
Föräldrapenning är en dagersättning och den lägsta omfattningen som kan betalas ut är en åttondels ersättning.
För att en person som är föräldraledig ska anses arbeta enligt bestämmelserna om tillämplig lagstiftning (artikel 11 i förordning 883/2004) måste personen få en kontantförmån med anledning av sitt arbete. När det handlar om föräldrapenning innebär det att personen måste ta ut föräldrapenning med minst en åttondel per dag, sju dagar i veckan, Det innebär också att föräldern måste ta ut arbetsbaserad föräldrapenning, eftersom den bosättningsbaserade föräldrapenningen inte kan anses vara en kontantförmån som utges med anledning av arbete. Däremot kan föräldern ta ut bosättningsbaserad ersättning för del av dag så länge föräldern tar ut minst en åttondel arbetsbaserad föräldrapenning per dag sju dagar per vecka.
Att förälderns SGI är skyddad fram till barnets ettårsdag saknar betydelse när det gäller bedömningen av om en person anses arbeta enligt bestämmelserna om tillämplig lagstiftning. Men efter barnets ettårsdag finns särskilda krav på hur föräldrapenningen ska tas ut för att en person ska ha kvar sitt SGI-skydd för det tidigare arbetet. Här spelar däremot SGI-skyddet roll eftersom det påverkar möjligheten för personen att fortsättningsvis ta ut arbetsbaserad föräldrapenning. Om föräldern inte längre kan ta ut föräldrapenning baserad på tidigare arbete kan föräldern inte anses försäkrad i samma medlemsland längre eftersom föräldern inte tar ut en kontantförmån till följd av arbete.
Hur föräldrapenningen tas ut behöver bara beaktas i en situation där man ska avgöra vilket lands lagstiftning som en person omfattas av. Det innebär att det bara blir aktuellt om den som tar ut föräldrapenning är bosatt i en annan medlemsstat än den föräldern arbetar i.
När det handlar om att bedöma prioritet enligt artikel 68 i förordning 883/2004 och tillämpa beslut F1 finns det inget krav på att föräldrapenningen måste tas ut med minst en åttondel per dag, sju dagar i veckan. Familjeförmåner anses grundade på arbete om en person tillfälligt har avbrutit sitt arbete till följd av föräldraledighet så länge lön eller andra förmåner betalas ut för denna typ av ledighet. Det innebär att en person kan ta ut föräldrapenning på både sjukpenning- eller lägstanivå under en månad utan att det påverkar prioritetsbedömningen. I dessa fall ska det alltså först stå klart att personen är bosatt i Sverige och att det är svensk lagstiftning som gäller för personen.
Läs mer om den arbetsbaserade och bosättningsbaserade föräldrapenningen samt om föräldrapenningen när flera länder är inblandade i vägledning (2002:1) Föräldrapenning.
Läs om regelverkens förhållande till varandra och om villkoren för att vara försäkrad för arbetsbaserade och bosättningsbaserade förmåner i vägledning (2017:1) Övergripande bestämmelser i SFB, unionsrätten och internationella avtal.
Signe är bosatt i Sverige och är föräldraledig från sitt arbete. Hon omfattas av svensk lagstiftning på grund av bosättning enligt artikel 11.3 e förordning 883/2004 och är försäkrad för bosättningsbaserade och arbetsbaserade förmåner enligt SFB.
Signes man Vilmer är också bosatt i Sverige men arbetar i Tyskland. Familjen har rätt till familjeförmåner från både Sverige och Tyskland och dessa ska samordnas enligt artikel 68 förordning 883/2004. Signe tar ut föräldrapenning i varierande omfattning fram till dess att barnet fyller ett år. Därefter tar hon ut föräldrapenning fem dagar per vecka. De familjeförmåner som Signe har rätt till från Sverige anses alltså grunda sig på arbete enligt beslut F1. Det finns därför inte något krav på att hon måste ta ut föräldrapenning på ett visst sätt och det finns heller inte något krav på att hon måste ta ut föräldrapenning som baseras på arbete. Hon behöver bara tänka på att ta ut föräldrapenning på så sätt att hon skyddar sin SGI.
Om Signe skulle flytta till Tyskland under föräldraledigheten så uppstår en annan situation. För att fortsätta att omfattas av svensk lagstiftning enligt artikel 11.2 förordning 883/2004 och ha rätt till föräldrapenning från Sverige måste Signe få en kontantförmån med anledning av sitt arbete. För att föräldrapenning ska anses vara en kontantförmån måste Signe ta ut arbetsbaserad föräldrapenning med minst en åttondel per dag, sju dagar i veckan. Om hon inte gör det kommer hon inte längre omfattas av svensk lagstiftning.
5.1.2 Pension som grund för rätt till familjeförmåner
En person som har pension kan ha rätt till familjeförmåner från Sverige. Det gäller inte bara ålderspension, utan också sjuk- eller aktivitetsersättning, efterlevandepensioner och pension på grund av skada i arbetet.
Barnpension är en efterlevandepension.
Arbetsgivarfinansierade tjänstepensioner och privata pensioner kan däremot inte vara grund för familjeförmåner. Läs om barnpension i kapitel 8.
5.1.3 Bosättning som grund för rätt till familjeförmåner
Bosättning enligt artikel 1.j) i förordning 883/2004 kan också ge rätt till familjeförmåner. Läs om hur bedömningen av om en person är bosatt i Sverige ska göras i vägledning 2017:1, under beskrivning av artikel 1.j.
Om bosättning är den enda grunden för familjeförmåner från Sverige och vi är sekundärland, ska vi inte bevilja några familjeförmåner om inte barnet bor här (artikel 68.2 i förordning 883/2004).
Anna bor i Sverige och studerar. Kaspar studerar och bor i Italien tillsammans med deras gemensamma barn Matilda och Clara. Kaspar får familjeförmåner för Matilda och Clara i Italien.
Anna kontaktar Försäkringskassan och ansöker om barnbidrag från Sverige för sina två barn som bor i Italien. Försäkringskassan vidarebefordrar ansökan till Italien och informerar Anna om det. Men eftersom Annas rätt till förmåner enbart grundar sig på bosättning och barnen inte bor i Sverige får inte Anna barnbidrag från Sverige.
5.2 Ordning enligt prioritetsreglerna
Om familjeförmåner beviljas på olika grunder gäller följande ordning:
- rättigheter som grundar sig på arbete
- rättigheter som grundar sig på pension
- rättigheter som grundar sig på bosättning.
Det innebär att när det finns en sammanträffande rätt till familjeförmåner och förmånerna betalas ut på olika grunder, ska det medlemsland där rätten grundar sig på arbete ha det primära ansvaret för familjeförmåner. Om ingen av föräldrarna arbetar, men en av dem har pension eller barnet har efterlevande- eller barnpension, har det medlemsland som ansvarar för att betala ut pensionen det primära ansvaret för familjeförmåner.
Mohammed och Sofia bor med sina tre barn i Danmark. Mohammed arbetar i Sverige och är omfattad av svensk lagstiftning och är försäkrad här. Sofia har pension från Danmark. Det finns en sammanträffande rätt till familjeförmåner från två medlemsländer, men på olika grunder. Det beror på att en förälder arbetar och den andra föräldern är pensionstagare. Eftersom rätten till familjeförmåner finns på olika grunder och arbete har prioritet framför pension, har Sverige det primära ansvaret för att betala ut familjeförmåner. Danmark har det sekundära ansvaret.
5.2.1 Barnets bosättningsort styr i första hand
Om familjeförmåner beviljas på samma grunder gäller i stället följande ordning:
- Vid arbete ska barnets bosättningsort styra i första hand om verksamhet finns där och i andra hand familjeförmånernas högsta belopp. Medlemsländerna ska sedan fördela kostnaderna enligt bestämmelserna i tillämpningsförordningen.
- Vid pension ska barnets bosättningsort styra i första hand om pension betalas ut enligt det landets lagstiftning och i andra hand den längsta försäkrings- eller bosättningsperioden som fullgjorts enligt aktuella lagstiftningar.
- Vid bosättning ska barnets bosättningsort styra.
Utgångspunkten när det finns rätt till familjeförmåner på samma grunder är att barnets bosättning har avgörande betydelse.
Jasmine och Ali bor i tillsammans med sina två barn i Sverige. Jasmine arbetar i Sverige och omfattas av svensk lagstiftning och är försäkrad här. Ali arbetar i Österrike och är försäkrad där. Det finns en sammanträffande rätt till familje- förmåner från båda medlemsländerna på samma grund. Eftersom barnen bor i Sverige har Sverige det primära ansvaret för att betala ut familjeförmåner och Österrike det sekundära ansvaret.
Barnet bor inte i något av arbetsländerna
I de fall föräldrarna inte arbetar i det land där barnet är bosatt bestäms i stället prioritetsordningen av vilket medlemsland som ska betala ut det högsta beloppet för barnet. Varje medlemsland ska då räkna fram beloppet enligt det egna landets lagstiftning för barnet och sedan jämföra beloppen mellan länderna. Det medlemsland som ska betala ut det högsta beloppet är primärt land. Det medlemsland som är sekundärland ska återbetala halva beloppet eller högst det belopp som det finns rätt till enligt landets nationella lagstiftning (artikel 68.1 b i, i förordning 883/2004 och artikel 58 i förordning 987/2009).
Rut, Gunnar och deras barn bor i Sverige. Rut arbetar i Finland och är omfattad av lagstiftningen i Finland och Gunnar arbetar i Norge och är omfattad av lagstiftningen i Norge. Det finns en sammanträffande rätt till familjeförmåner. Eftersom barnen inte bor i något av de länder som föräldrarna arbetar i, är barnens bosättning inte avgörande när prioritetsordningen fastställs. De behöriga institutionerna i de två medlemsländerna jämför sina respektive belopp för barnen och kommer fram till att beloppet i Norge är högre än det finska beloppet. Det innebär att Norge har det primära ansvaret för familjeförmåner och ska betala fullt belopp till familjen. Finland har det sekundära ansvaret och den behöriga institutionen i Finland ska ersätta den behöriga institutionen i Norge med hälften av det norska beloppet, men högst det belopp som det finns rätt till i Finland.
Metodstöd – Sverige är ett av två arbetsländer och barnet bor inte i något av dessa länder
För att kunna fastställa vilket land som i första hand ska betala familjeförmåner när Sverige är ett av två arbetsländer och barnet inte bor här eller i det andra arbetslandet, ska Försäkringskassan skicka en förfrågan till det andra arbetslandet om vi inte vet vilka förmåner och belopp som den andra föräldern får. Försäkringskassan skickar då aktuell SED för att vi ska ha tillräckligt beslutsunderlag. När svaret kommer från det andra landet kan Försäkringskassan bedöma vilket land som i första hand ska betala ut familjeförmånerna.
Barnet bor inte i något av pensionsländerna
I de fall föräldrarna inte får pension ifrån landet som barnet är bosatt i, ska prioritets- ordningen i stället fastställas utifrån vilket medlemsland som har de längsta försäkrings- eller bosättningsperioderna. Det medlemsland som har de längsta perioderna är primärland. Det andra medlemslandet är sekundärland. Om beloppet från sekundärlandet är högre än primärlandets belopp, så ska mellanskillnaden betalas ut till familjen (artikel 68.1 b ii).
Andreas och Carmen bor med sina tre barn i Polen men har inte rätt till familjeförmåner där. Andreas har pension från Nederländerna och Carmen har pension från Spanien. Det finns en sammanträffande rätt till familjeförmåner från Nederländerna och Spanien. Eftersom barnen inte bor i något av pensionsländerna, är inte barnens bosättning avgörande för att fastställa prioritetsordningen. De behöriga institutionerna i de två medlemsländerna jämför försäkrings- eller bosättningsperioderna och konstaterar att Spanien har de längsta perioderna. Det innebär att Spanien är primärland och Nederländerna är sekundärland. Om beloppet är högre i Nederländerna än i Spanien ska Nederländerna betala ut mellanskillnaden till familjen.
5.2.2 Sammanträffande rätt till familjeförmåner från fler än två medlemsländer
Det kan också finnas en sammanträffande rätt till familjeförmåner från fler än två medlemsländer och då finns det alltså ett medlemsland som får det tredje ansvaret för familjeförmåner.
Giovanna, Ted och deras barn bor i Nederländerna. Giovanna har pension från både Italien och Sverige och har därmed rätt till familjeförmåner i enlighet med förordningen från båda länderna. Ted arbetar inte, men har rätt till familjeförmåner i enlighet med förordningen genom bosättning. Det finns en rätt till familjeförmåner från tre medlemsländer. De behöriga institutionerna i Italien och Sverige jämför försäkrings- eller bosättningsperioderna, och det visar sig att de längsta perioderna finns i Sverige. Därför blir Sverige primärland för familjeförmåner och Italien sekundärland. Det tredje ansvaret för familjeförmåner har Nederländerna.
Institutioners skyldighet att vidarebefordra en ansökan
Det finns två situationer när behöriga institutioner är skyldiga att vidarebefordra ansökan om familjeförmåner till den behöriga institutionen i ett annat medlemsland:
- När lagstiftningen i det land där ansökan har lämnats in är tillämplig och har prioritet, och det kan finnas en rätt till ett tilläggsbelopp från sekundärmedlems- landet (artikel 60.2 i förordning 987/2009).
- När lagstiftningen i det land där ansökan har lämnats in är tillämplig men inte har prioritet (artikel 68.3 i förordning 883/2004 och artikel 60.3 i förordning 987/2009).
Personen ska informeras om att ansökan har lämnats till den behöriga institutionen i det andra medlemslandet (artikel 68.3 a i förordning 883/2004 och artikel 60.3 b i förordning 987/2009). Dagen för ansökan i medlemslandet där den först lämnats in ska också anses som ansökningsdag i det medlemsland som tar emot den vidarebefordrade ansökan (artikel 68.3 b i förordning 883/2004).
Försäkringskassan ska alltid vidarebefordra ansökan om familjeförmåner i de två uppräknade situationerna i punktlistan ovan och informera den sökande om det. I de fall vi tar emot en vidarebefordrad ansökan från ett annat medlemsland, ska vi se datumet då ansökan kom in i det landet, även som datum för ansökan här. Har det däremot kommit fram under utredningen av rätten till familjeförmåner i Sverige, att det inte kan finnas rätt till tilläggsbelopp från det andra medlemslandet, behöver vi inte vidarebefordra ansökan.