1 Om ersättningarna och gemensamma regler

I det här kapitlet kan du läsa om de olika ersättningar som deltagare i arbetsmarknadspolitiska program kan få från Försäkringskassan enligt reglerna i förordningen (2017:819) om ersättning till deltagare i arbetsmarknadspolitiska insatser (FEA).

Du får också veta vad deltagarna behöver göra för att få ersättning och vilken tid de kan få ersättning för.

När du handlägger måste du också följa det förvaltningsrättsliga regelverket.

Läs mer

Vägledning (2004:7) Förvaltningsrätt i praktiken är en viktig grund i din handläggning. Där kan du exempelvis läsa om Försäkringskassans utredningsansvar, bedömning, kommunicing och beslut. Du kan även läsa om vad som gäller när det finns fullmakt och när den sökande företräds av ett ombud eller ställföreträdare.

1.1 Ersättningar till deltagare i arbetsmarknadspolitiska program

Arbetsförmedlingen kan anvisa personer till arbetsmarknadspolitiska program. Anvisningen är ett beslut som ger personen möjlighet att ta del av de insatser och aktiviteter som finns inom ramen för programmet. Den som deltar i ett program benämns i denna vägledning som deltagaren.

Den som deltar i ett program kan få någon av följande ersättningar:

• aktivitetsstöd
• utvecklingsersättning
• etableringsersättning.

Dessa ersättningar kallas fortsättningsvis även för grundersättningar.

Den som är anvisad till programmet etableringsinsatser för vissa nyanlända invandrare, fortsättningsvis kallat för etableringsprogrammet, kan även få någon av följande ersättningar:

• etableringstillägg
• bostadsersättning.

Dessa ersättningar kallas fortsättningsvis även för tilläggsersättningar. Deltagare kan även få ersättning för resor, logi, dubbelt boende och vissa andra kostnader. Även reglerna för dessa ersättningar finns i FEA, men eftersom det är Arbetsförmedlingen som beslutar om och betalar ut de ersättningarna beskrivs de inte i den här vägledningen.

Följande program kan ge deltagaren ersättning enligt FEA:

• arbetsmarknadsutbildning
• validering
• arbetspraktik
• stöd till start av näringsverksamhet
• förberedande insatser
• projekt med arbetsmarknadspolitisk inriktning (förordning [2000:634] om arbetsmarknadspolitiska program [FAP])
• jobb- och utvecklingsgarantin (förordning [2007:414] om jobb och utvecklingsgarantin [FJOB])
• jobbgaranti för ungdomar (förordning [2007:813] om jobbgaranti för ungdomar [FUGA])
• etableringsinsatser för vissa nyanlända invandrare (förordning [2017:820] om etableringsinsatser för vissa nyanlända invandrare)
• förmedlingsinsatser (förordning [2022:812] om förmedlingsinsatser).

1.1.1 Om ersättningarna

10 kap. 6 § första stycket FEA Aktivitetsstöd, utvecklingsersättning och etableringsersättning beräknas till ett bestämt belopp per dag och lämnas för högst fem dagar per kalendervecka.

Grundersättningarna är dagersättningar (förordning [1983:366] om utbetalning av dagersättningar från Försäkringskassan). Till skillnad från många andra ersättningar som Försäkringskassan betalar ut, kan inte dessa ersättningar betalas ut för en del av en dag. Antingen får deltagaren ersättning för en viss dag eller så får hen inte det.

Tilläggsersättningarna är månadsersättningar.

Aktivitetsstöd är en skattepliktig och pensionsgrundande ersättning. Däremot är den inte sjukpenninggrundande. Övriga ersättningar är varken skattepliktiga, sjukpenninggrundande eller pensionsgrundande (11 kap. 36 § inkomstskattelagen [1999:1229] och 59 kap. 3 och 13 §§ socialförsäkringsbalken [SFB]).

1.2 Arbetsförmedlingen och Skatteverket ska lämna uppgifter till Försäkringskassan

9 kap. 1 § FEA Arbetsförmedlingen ska till Försäkringskassan lämna de uppgifter som har betydelse för ett ärende hos Försäkringskassan om aktivitetsstöd, utvecklingsersättning eller etableringsersättning.

9 kap. 6 § FEA Skatteverket ska till Försäkringskassan lämna de uppgifter som har betydelse för ett ärende hos Försäkringskassan om ersättning enligt denna förordning.

För att vi ska kunna utföra vårt uppdrag behöver vi få information från Arbetsförmedlingen och Skatteverket.

Som framgår av bestämmelsen är uppgiftsskyldigheten generellt beskriven i förordningen. Arbetsförmedlingen lämnar dels uppgifter i samband med att de beslutar om programmet och dels ska Arbetsförmedlingen lämna de uppgifter som Försäkringskassan efterfrågar i ett enskilt ärende. Arbetsförmedlingen kan med stöd av samma bestämmelse även lämna en uppgift till Försäkringskassan utan att Försäkringskassan efterfrågar den.

1.3 Ansökan

10 kap. 1 § FEA Den som vill begära ersättning enligt denna förordning ska ansöka om ersättningen skriftligen. Detsamma gäller begäran om ökning av en ersättning. Makar eller sambor som båda vill begära etableringstillägg enligt 3 kap. 10 § FEA ska ansöka om tillägget gemensamt.

2 § FKFS 2017:6 Försäkringskassan ska, utan att en deltagare ansöker, besluta om

1. att förlänga ett beslut om bostadsersättning eller etableringstillägg, om Arbetsförmedlingen beslutar om att förlänga etableringsprogrammet
2. att höja deltagarens etableringstillägg, om hans eller hennes underhållsstöd har dragits in eller minskats
3. att höja deltagarens bostadsersättning, om hans eller hennes bostadsbidrag eller bostadstillägg har dragits in eller minskats
4. att höja deltagarens bostadsersättning, om ett schablonbelopp enligt Pensionsmyndighetens föreskrifter om uppskattning av kostnader för en bostads uppvärmning, hushållsel och övrig drift vid beräkning av bostadskostnad har ändrats och det beloppet låg till grund för Försäkringskassans beslut.

10 kap. 2 § FEA En ansökan ska innehålla de uppgifter som behövs i ett ärende om ersättning enligt denna förordning. Uppgifter om faktiska förhållanden ska lämnas på heder och samvete. Till ansökan ska de handlingar som är av betydelse för ärendet bifogas. Den som ansöker om eller har beviljats ersättning ska anmäla ändrade förhållanden som påverkar rätten till eller storleken av ersättningen till den beslutande myndigheten. En sådan anmälan ska göras så snart som möjligt och senast 14 dagar efter det att den sökande fick kännedom om förändringen.

Bestämmelserna beskriver hur och när deltagaren ska ansöka om ersättning och vilka uppgifter som deltagaren är skyldig att lämna till Försäkringskassan. Nedan beskrivs vissa av de begrepp som används i bestämmelserna lite mer utförligt.

1.3.1 Begära ökad ersättning

Om deltagaren vill ansöka om ökad ersättning, ska hen göra det skriftligt till Försäkringskassan. Detta gäller alla ersättningar enligt FEA som Försäkringskassan beslutar om.

Att ansöka om ökad ersättning innebär att deltagaren vill ändra tidigare lämnade uppgifter på ett sätt som gör att hen kan få mer pengar utbetalt. Ett exempel på detta är att en deltagare vill ansöka om etableringstillägg för samma tid men för fler barn.

Som framgår av föreskrifterna ovan finns det också några situationer då deltagaren kan få tilläggsersättning med ett högre belopp utan att behöva ansöka om det. Det handlar om situationer där Försäkringskassan har den information som behövs för att bevilja tilläggsersättningen med ett högre belopp oavsett om deltagaren lämnar informationen till Försäkringskassan eller inte.

1.3.2 Makars gemensamma ansökan

Regeln om att makar eller sambor ska ansöka gemensamt finns för att etableringstillägget betalas ut per hushåll. Ett hushåll ska inte kunna bli dubbelkompenserat för att två personer inom samma hushåll ansöker om etableringstillägg var för sig.

1.3.3 Handlingar som är av betydelse för ärendet

De handlingar som deltagaren kan behöva bifoga är främst sådana handlingar som behövs för att bedöma om hen kan få bostadsersättning. Exempelvis ett hyreskontrakt. Försäkringskassan behöver uppgiften för att kunna fastställa vilka kostnader som gäller bostaden, eftersom endast vissa kostnader är ersättningsberättigade. Om det inte framgår vad kostnaden för bostaden gäller, så måste deltagaren styrka kostnaden på något annat vis. Läs mer om villkor för att kunna få bostadsersättning i kapitel 7.

1.3.4 Ändrade förhållanden

Deltagaren måste lämna uppgifter om ändrade förhållanden. Detta är främst aktuellt för tilläggsersättningarna där deltagaren i ansökan lämnar de uppgifter som gäller vid ansökningstillfället. Eftersom Försäkringskassan beslutar om tilläggsersättningarna för en period framåt i tiden kan uppgifter som var aktuella vid ansökningstillfället komma att ändras.

Deltagaren ska anmäla ändrade förhållanden så snart som möjligt och senast 14 dagar från det att hen fick kännedom om ändringen. Tidsgränsen har betydelse för Försäkringskassans återkravshandläggning. Läs mer om återkrav i vägledning (2005:3) Återkrav.

1.4 Ansökan lämnas till Försäkringskassan via e-tjänst eller på blankett

10 kap. 3 § FEA En ansökan om aktivitetsstöd, utvecklingsersättning, etableringsersättning, etableringstillägg eller bostadsersättning ska ges in till och prövas av Försäkringskassan.

1 § FKFS 2017:6 Den som vill ansöka om ersättning ska göra det via Försäkringskassans e-tjänst eller på en blankett som Försäkringskassan har fastställt.

1.4.1 Ansökan om grundersättning

Den som ansöker om grundersättning ska göra det för en kalendermånad i taget. Ansökan görs bakåt i tiden, och ersättning kan beviljas fram till och med datumet när ansökan är underskriven.

Om deltagaren inte kan ansöka via e-tjänsten bör hen använda blanketten för att ansökan inte ska komma in för sent.

1.4.2 Ansökan om tilläggsersättning

På ansökan för tilläggsersättningarna anges inte vilken period ansökan gäller. Ansökan beviljas för den tid som personen är anvisad till etableringsprogrammet, under förutsättning att villkoren är uppfyllda. Om villkoren inte är uppfyllda ska ansökan avslås utan att någon tidsram för avslagsbeslutet anges. En ny ansökan beviljas från den tidpunkt som villkoren är uppfyllda och för den resterande tid som personen är anvisad till programmet. När det gäller att bevilja ansökan bakåt i tiden gäller de begränsningar som beskrivs i avsnitt 1.5. Observera att det är viktigt att skilja på en ny ansökan om tilläggsersättning och en begäran om omprövning av ett tidigare beslut om tilläggsersättning.

1.5 Tid för vilken deltagaren kan få ersättning

10 kap. 5 § första och tredje stycket FEA Aktivitetsstöd, utvecklingsersättning, etableringsersättning, etableringstillägg och bostadsersättning får inte lämnas för längre tid tillbaka än månaden före ansökningsmånaden, om det inte finns särskilda skäl. […] Första stycket gäller inte etableringsersättning som lämnas för deltagande i kartläggning och medverkan till upprättandet av en individuell handlingsplan eller för etableringstillägg och bostadsersättning som lämnas under tid för kartläggning och upprättandet av en individuell handlingsplan.

Bestämmelsen beskriver att det finns en begränsning för hur lång tid tillbaka i tiden som en deltagare kan få ersättning. Om en deltagare ansöker om ersättning för tid längre tillbaka än månaden innan den månad då ansökan lämnades in, så ska Försäkringskassan avslå ansökan för den tiden. Detta gäller under förutsättning att det inte finns särskilda skäl för att ändå bevilja ersättning.

Detta gäller dock inte deltagare i etableringsprogrammet under tiden som hen deltar i kartläggning och medverkar till upprättandet av en individuell handlingsplan.

Arbetsförmedlingen meddelar Försäkringskassan vilka deltagare som deltar i kartläggning och medverkar till upprättandet av en individuell handlingsplan.

Exempel 1

Susanne ansöker om grundersättning. Ansökan lämnas in i juli 2018 och avser maj 2018. Det finns inte några särskilda skäl att bevilja ersättning för tid innan juni 2018. Försäkringskassan avslår Susannes ansökan.

Exempel 2

Arash uppfyller villkoren för bostadsersättning från och med 1 maj 2018. Ansökan lämnas in i juli 2018 och det finns inte några särskilda skäl att bevilja ersättning för tid innan juni 2018. Försäkringskassan beviljar bostadsersättning från och med 1 juni 2018.

Exempel 3

Jasmine ansöker om högre etableringstillägg på grund av ett nytt barn. Barnet föddes den 14 april 2018. Ansökan lämnas in i juli 2018 och det finns inte några särskilda skäl att bevilja ersättning för tid innan juni 2018. Försäkringskassan betalar ut det högre etableringstillägget från och med 1 juni 2018.

1.5.1 Särskilda skäl

Om det föreligger särskilda skäl kan deltagaren få ersättning för längre tid tillbaka än månaden före ansökningsmånaden. Särskilda skäl är en säkerhetsventil som kan användas i en situation där det anses oskäligt att den försäkrade går miste om ersättning. Regeln ska dock tillämpas restriktivt.

Det finns ingen exakt definition av vad som kan anses vara särskilda skäl, utan de skäl som deltagaren anger måste värderas i det enskilda ärendet. Vid denna prövning ska vi i första hand ta hänsyn till omständigheter som kan hänföras till deltagaren själv som innebär att hen varit förhindrad att ansöka i tid, till exempel sjukdom eller olycksfall.

Förutom det kan det även finnas omständigheter som visserligen inte direkt kan hänföras till deltagaren själv men som vi ändå bör ta hänsyn till, förutsatt att skälen gör att det framstår som ursäktligt att ansökan inte lämnats i tid. Exempel på det kan vara en nära anhörigs akuta sjukdom eller dödsfall. Se HFD 2021 ref. 55 I och II.

När hindret upphör, så upphör också de särskilda skälen för att inte ha ansökt i tid. Ansökan ska då göras inom kort. Även här blir det en bedömning i det enskilda fallet hur snart det är rimligt att kräva att deltagaren lämnar in sin ansökan.

Okunskap om regler och förfaranden är i sig inte att anse som en rimlig förklaring och bör således inte utgöra särskilda skäl. På samma sätt bör avsaknad av information om var och hur man ansöker om ersättning inte ses som ett särskilt skäl.

I HFD 2021 ref. 55 I hade den sökande anfört att hen fått felaktig information om ansökningsförfarandet från Arbetsförmedlingen. HFD ansåg att den omständigheten att hen fått felaktig information från en anställd vid en myndighet inte kan anses utgöra särskilda skäl för att bevilja hen ersättning för längre tillbaka än månaden före ansökningsmånaden.

I HFD 2021 ref. 55 II hade Arbetsförmedlingen beslutat om att återkalla den sökandes program men personen fortsatt att delta i programmets aktiviteter. Den sökande begärde omprövning av Arbetsförmedlingens beslut. När Arbetsförmedlingen senare ändrade beslutet och skrev in den sökande retroaktivt ansökte hen om aktivitetsstöd för den retroaktiva tiden. HFD anförde att den sökande deltagit i programmets aktiviteter under hela den tid som ansökningarna avser och borde därför ha ansökt om aktivitetsstöd för varje månad senast under den efterföljande månaden. Det förhållandet att hen begärt omprövning av Arbetsförmedlingens beslut om återkallelse saknar betydelse för skyldigheten att ansöka i tid. Särskilda skäl för att bevilja aktivitetsstöd för längre tid tillbaka än månaden före ansökningsmånaden har därför inte förelegat.