2 Villkor för att kunna få grundersättning

I det här kapitlet kan du läsa om vilka villkor som måste vara uppfyllda för att en deltagare ska kunna få en viss ersättning.

2.1 Den som deltar kan få grundersättning

2 kap. 1 § FEA Aktivitetsstöd får lämnas till den som har fyllt 25 år och deltar i ett arbets- marknadspolitiskt program enligt

1. förordningen (2000:634) om arbetsmarknadspolitiska program,
2. förordningen (2007:414) om jobb- och utvecklingsgarantin,
3. förordningen (2007:813) om jobbgaranti för ungdomar, eller
4. förordningen (2022:812) om förmedlingsinsatser. Aktivitetsstöd enligt första stycket får även lämnas till den som inte har fyllt 25 år, om personen är eller skulle ha varit berättigad till arbetslöshetsersättning enligt lagen (1997:238) om arbetslöshetsförsäkring.

2 kap. 10 § FEA Utvecklingsersättning får lämnas till den som har fyllt 18 men inte 25 år, som inte är eller skulle ha varit berättigad till arbetslöshetsersättning enligt lagen (1997:238) om arbetslöshetsförsäkring och som deltar i ett arbetsmarknadspolitiskt program enligt

1. förordningen (2000:634) om arbetsmarknadspolitiska program, med undantag för programmet arbetsträning för vissa nyanlända invandrare,
2. förordningen (2007:414) om jobb- och utvecklingsgarantin,
3. förordningen (2007:813) om jobbgaranti för ungdomar, eller
4. förordningen (2022:812) om förmedlingsinsatser.

2 kap. 12 § FEA Etableringsersättning får lämnas till den som deltar i det arbetsmarknads- politiska programmet etableringsinsatser för vissa nyanlända invandrare enligt förordningen (2017:820) om etableringsinsatser för vissa nyanlända invandrare.

Enligt bestämmelserna kan ersättning betalas ut för deltagande i programmet. Eftersom grundersättningar är dagersättningar ska deltagaren skriva i sin ansökan vilka dagar som hen har deltagit och ansöker om ersättning för. Försäkringskassan utgår från att deltagaren lämnar korrekta uppgifter i ansökan. Därför behöver vi i regel inte kontrollera uppgifterna om deltagande djupare. En situation där det kan vara lämpligt att kontrollera uppgifterna är när deltagaren ansöker om ersättning för fler än fem dagar i en vecka, eftersom det är ovanligt att programmen är förlagda så.

Det finns ingen gräns för hur mycket en deltagare måste delta en dag för att kunna få ersättning. Deltagande en del av en dag innebär alltså att deltagaren kan få ersättning för den dagen.

Bestämmelserna innebär även att en deltagare som är under 18 år och inte uppfyller villkoren för att ha rätt till a-kassa varken kan få utvecklingsersättning eller aktivitetsstöd.

Utöver vad som beskrivs i bestämmelserna kan deltagare som omfattas av övergångs-bestämmelsen för unga med funktionsnedsättning få aktivitetsstöd. Detta beskrivs närmare i avsnitt 3.3.1.

2.1.1 Utlandsvistelse

En person som vistas utomlands bedöms normalt inte ha haft förutsättningar för att kunna delta i programmet. Det finns dock två undantag:

• om det finns en överenskommelse med Arbetsförmedlingen om att programmet är förlagt utomlands
• om deltagaren har fått en tillfällig utlandsvistelse godkänd av Arbetsförmedlingen (i samband med frånvaro för till exempel enskild angelägenhet eller tillfälligt uppehåll enligt 4 kap. 4 § FEA).

Om personen vistas eller har vistats utomlands behöver det därför utredas om något av de undantagen gäller. Om de inte gör det kan det vara aktuellt med en kontrollutredning. Läs mer om det i avsnitt 12.3.

2.2 Den som är förhindrad att delta kan få grundersättning

4 kap. 1 § FEA Aktivitetsstöd, utvecklingsersättning eller etableringsersättning får lämnas till den som är anvisad till ett arbetsmarknadspolitiskt program, även om personen inte deltar i insatser som ingår i programmet på grund av

1. sjukdom som hindrar personen från att delta i insatser inom programmet,
2. tillfällig vård av barn under sådana förutsättningar som anges i 13 kap. socialförsäkringsbalken eller i föreskrifter som avses i 2 kap. 5 a § samma balk, eller
3. vård av närstående under sådana förutsättningar som anges i 47 kap. 3, 4, 6, 8, 9 och 13 §§ socialförsäkringsbalken.

4 kap. 2 § FEA Ersättning enligt 1 § 1 lämnas endast om personen har anmält sjukdomen till Arbetsförmedlingen den första sjukdagen. Detta gäller dock inte om det finns särskilda skäl för att ersättning ändå bör lämnas. Ersättning efter den sjunde dagen lämnas endast om personen lämnar in ett läkarintyg till Arbetsförmedlingen om sjukdomen.

Av bestämmelserna framgår att även en deltagare som inte deltar i programmet kan få ersättning. Det gäller när hen är frånvarande av någon av de anledningar som räknas upp i bestämmelsen. Deltagaren ska i ansökan ange vilka dagar hen ansöker om ersättning för vid frånvaro samt ange anledningen till frånvaron.

Observera att en frånvaro kan vara godkänd av Arbetsförmedlingen utan att det är frågan om frånvaro som ger rätt till ersättning. Detta gäller exempelvis frånvaro på grund av särskilda familjeskäl enligt 16 § förordning (2017:820) om etableringsinsatser för vissa nyanlända invandrare.

2.2.1 Sjukdom

Vid frånvaro på grund av sjukdom ska deltagaren sjukanmäla sig till Arbetsförmedlingen den första sjukdagen. I ansökan ska deltagaren ange om hen har gjort en sjukanmälan eller inte. Om deltagaren har angett i sin ansökan att en sjukanmälan har gjorts den första sjukdagen ska vi kontrollera uppgiften med Arbetsförmedlingen.

Om deltagaren inte har sjukanmält sig till Arbetsförmedlingen den första sjukdagen är huvudregeln att hen inte kan få grundersättning för någon av sjukdagarna.

Om det finns särskilda skäl kan Försäkringskassan göra undantag från huvudregeln och betala ut grundersättning fast deltagaren inte har sjukanmält sig i tid. Försäkringskassan ska då ta ställning till om den orsak som deltagaren har skrivit i ansökan bedöms vara ett särskilt skäl.

Det räknas som särskilda skäl i exempelvis dessa situationer:

• Om deltagaren varit förhindrad från att sjukanmäla sig. Det kan till exempel vara om hen har opererats eller varit inlagd på sjukhus.
• Om deltagaren visserligen inte varit förhindrad från att sjukanmäla sig, men omständigheterna gör att det ändå är ursäktligt att sjukanmälan inte har gjorts. Exempel på sådana omständigheter är att en nära anhörig till deltagaren akut har insjuknat eller avlidit (jfr. HFD 2021 ref. 55 I och II).

Det räknas normalt inte som särskilda skäl i exempelvis dessa situationer:

• Om deltagaren har kunnat ta kontakt med sin arbetsgivare, programanordnare eller vårdcentral. Då har deltagaren sannolikt inte heller varit förhindrad att kontakta Arbetsförmedlingen.
• Om deltagaren inte kan reglerna eller har fått felaktig information om reglerna.

Bedömningen av särskilda skäl ska göras utifrån omständigheterna i varje enskilt fall och för varje sjukdag som ersättning begärs fram till dess att sjukanmälan gjordes. En omständighet som utgör särskilda skäl kan innebära att rätt till ersättning finns för en, flera eller alla dagar som deltagaren har varit frånvarande på grund av sjukdom. När hindret upphör, så upphör också de särskilda skälen för att inte ha sjukanmält sig.

Arbetsförmedlingen ansvarar för att följa de deltagare som är frånvarande på grund av sjukdom. De ska ta ställning till om aktiviteterna i programmet ska anpassas och om deltagaren ska skrivas ut ur programmet på grund av sjukfrånvaron (10 § FAP, 13 a § FJOB och 10 a § FUGA och 19 § förordning [2017:820] om etableringsinsatser för vissa nyanlända invandrare).

Om deltagarens sjukperiod pågår i mer än sju dagar måste hen lämna ett läkarintyg om sjukdomen till Arbetsförmedlingen för att kunna få ersättning efter den sjunde dagen. I de fall deltagaren saknar läkarintyg för en eller flera dagar kan hen ändå ha rätt till ersättning för senare dagar i samma sjukperiod om det finns ett läkarintyg för de dagarna. Deltagaren ska i ansökan skriva om hen har skickat in läkarintyget till Arbetsförmedlingen eller inte.

Om en deltagare har angett att hen har skickat in läkarintyg till Arbetsförmedlingen utgår vi från att deltagaren har lämnat korrekta uppgifter i ansökan och därför behöver vi i regel inte kontrollera dem. Vid behov kan Försäkringskassan kontrollera uppgifterna med Arbetsförmedlingen.

Om en deltagare har ett beslut om läkarintygsföreläggande, se vägledning 2015:1 Sjukpenning, rehabilitering och rehabiliteringsersättning så gäller det inte för ersättningar enligt FEA.

2.2.2 Tillfällig vård av barn (vab)

Av reglerna framgår att en deltagare kan få ersättning om hen har varit frånvarande för tillfällig vård av barn under sådana förutsättningar som anges i 13 kap. SFB.

Försäkringskassan ska inte göra någon bedömning utifrån reglerna om tillfällig föräldrapenning i SFB. Hänvisningen till SFB finns för att definiera vilken sorts frånvaro det är som deltagaren kan få ersättning för.

I 13 kap. SFB anges följande förutsättningar:

• barns födelse eller adoption
• vård av sjukt barn
• kontaktdagar för barn som omfattas av lagen om stöd och service till vissa funktionshindrade
• ordinarie vårdares sjukdom eller smitta
• i samband med att ett barn har avlidit.

Deltagare kan alltså få ersättning vid frånvaro som beror på någon av dessa anledningar. Vid frånvaro på grund av tillfällig vård av barn ska deltagaren ange i ansökan vilka dagar hen ansöker om ersättning för av den anledningen. Genom att ansöka om ersättning av den här frånvaroorsaken intygar deltagaren att frånvaron beror på någon av de förutsättningar som räknas upp ovan.

Eftersom Försäkringskassan inte bedömer om en deltagare kan få ersättning utifrån reglerna för tillfällig föräldrapenning finns ingen koppling mellan förmånerna och därför ska heller inte frånvarodagar av den här anledningen förbruka dagar enligt reglerna för tillfällig föräldrapenning.

2.2.3 Vård av närstående

Vid frånvaro på grund av vård av närstående ska deltagaren ange i ansökan vilka dagar hen ansöker om ersättning för av den anledningen. Genom att ansöka om ersättning av den här frånvaroorsaken intygar deltagaren att frånvaron beror på vård av en närstående som är svårt sjuk.

Försäkringskassan ska inte göra någon bedömning utifrån reglerna om närstående-penning i SFB. Anledningen till att hänvisningen finns är för att definiera vilken sorts frånvaro det är som deltagaren kan få ersättning för.

Eftersom Försäkringskassan inte bedömer rätten till ersättning utifrån reglerna för närståendepenning finns ingen koppling mellan förmånerna och därför ska heller inte frånvarodagar av den här anledningen förbruka dagar enligt reglerna för närstående-penning.

2.3 Karens

4 kap. 3 § FEA Ersättning enligt 1 § 1 lämnas inte för den första dagen i en sjukperiod (karensdag). Som karensdag räknas endast den dag under vilken ersättning skulle ha lämnats, om inte bestämmelsen om karensdag hade gällt. Karensdagen gäller dock inte för den som omfattas av ett beslut enligt 27 kap. 40 och 41 §§ socialförsäkringsbalken eller 13 § första stycket lagen (1991:1047) om sjuklön. Om en sjukperiod börjar inom fem kalenderdagar från det att en tidigare sjukperiod har avslutats ska bestämmelsen i första stycket tillämpas som om den senare sjukperioden är en fortsättning på den tidigare sjukperioden. En person ska inte få avdrag under mer än tio karensdagar under en period om tolv månader.

Om deltagaren uppfyller villkoren för att kunna få grundersättning vid frånvaro på grund av sjukdom, får hen ingen ersättning för den första dagen i sjukperioden eftersom det är en karensdag.

Från denna regel, som beskrivs ovan, finns tre undantag:

• Om deltagaren är beviljad särskilt högriskskydd enligt SFB på grund av sjukdom som under en tolvmånadersperiod kan antas medföra ett större antal sjukperioder.
• Om deltagaren redan har haft tio karensdagar under en tolvmånadersperiod. Försäkringskassan ska vid varje ny sjukperiod räkna hur många karensdagar som deltagaren haft under tolv månader, för att se om det är aktuellt med karensdag.
• Om sjukperioden börjar inom fem kalenderdagar från det att en tidigare sjukperiod har avslutats. Undantaget gäller dock inte om deltagaren har saknat rätt till ersättning under den första sjukperioden och därför inte heller har fått en karensdag. Den här situationen uppstår till exempel när deltagaren inte har sjukanmält sig eller ansökt om ersättning i rätt tid. Den första dagen i den efterföljande sjukperioden blir då en karensdag om inte något av de andra två undantagen är uppfyllt.

En sjukperiod är de sammanhängande dagar som deltagaren är helt frånvarande från programmet på grund av sjukdom. Sjukperioden bryts när deltagaren

• deltar i programmet igen under någon del av en dag
• är frånvarande från programmet av en annan anledning än sjukdom
• inte är anvisad till ett program och därmed inte heller har ett program att vara frånvarande från.

Om deltagaren därefter är helt frånvarande från sitt program igen på grund av sjukdom, börjar en ny sjukperiod.

Ifall Försäkringskassan inte vet om eller när sjukperioden har brutits och det har betydelse för vår bedömning av om en ny sjukperiod har börjat inom fem kalenderdagar, kan vi behöva utreda det. Du kan läsa mer om Försäkringskassans utredningsansvar i vägledning (2004:7) Förvaltningsrätt i praktiken.

Eftersom FEA har en egen karensbestämmelse räknas karensdagarna inte samman med karensdagar för sjukpenning eller sjuklön.

Exempel 1

Tommy blir sjuk på eftermiddagen och anmäler sig till Arbetsförmedlingen innan han går hem från programmet. Han är även sjukfrånvarande dagen efter. För första dagen får han ersättning eftersom han deltagit en del av dagen. Den andra dagen är han helt frånvarande och detta blir den första dagen i hans sjukperiod. Tommy får ingen ersättning för den dagen eftersom den är en karensdag.

Exempel 2

Zoé har varit sjukfrånvarande från sitt program. Hon får inte ersättning på grund av sen sjukanmälan. Första dagen i sjukperioden är därför inte en karensdag. Efter sjukperioden deltog Zoé två dagar i sitt program. Därefter blev hon sjuk igen. Hon gjorde en sjukanmälan första sjukdagen. Första dagen i den andra sjukperioden blir då en karensdag.

Exempel 3

Nina deltar i ett program på heltid. Efter några veckor blir hon sjukskriven på halvtid, och deltar därför i programmet halva dagar. Det blir ingen karensdag eftersom hon deltar i programmet varje dag. Nina blir sedan förkyld och sjukanmäler sig till Arbetsförmedlingen den första dagen hon är helt frånvarande från programmet. Första dagen med hel sjukfrånvaro är en karensdag och hon får därför ingen ersättning för den dagen. Nina återgår efter några dagar till programmet på halvtid och är fortsatt sjukskriven på halvtid. Efter två veckor blir hon förkyld igen och är helt frånvarande från programmet. Eftersom sjukperioden avbrutits genom att Nina fick ersättning på grund av att hon deltog i programmet påbörjas nu en ny sjukperiod och det blir ytterligare en karensdag.

Exempel 4

Saman har varit sjukskriven under sex månader. Han anvisas till ett program på heltid, men ska på grund av sjukdomen bara delta på halvtid. Han har rätt till sjukpenning fram till programmet börjar. Därefter kan han få aktivitetsstöd. Efter en vecka blir Saman förkyld och kan därför inte delta i programmet alls. Första dagen som Saman är helt frånvarande från programmet sjukanmäler han sig till Arbetsförmedlingen. Den dagen är första dagen i hans sjukperiod och är därför en karensdag.

Exempel 5

Lena blir sjuk och är frånvarande från sitt program den 20 februari 2024. Hon har haft sjukperioder tidigare, och när du utreder bakåt ser du att hon har tio karensdagar från den 21 februari 2023. Eftersom hon redan har haft tio karensdagar sedan den 21 februari 2023 så blir den 20 februari 2024 inte någon karensdag.

2.4 Enskild angelägenhet av vikt och tillfälligt uppehåll

4 kap. 4 § FEA Aktivitetsstöd, utvecklingsersättning eller etableringsersättning får också lämnas till den som är anvisad till ett arbetsmarknadspolitiskt program, även om personen inte deltar i insatser som ingår i programmet på grund av

1. kortvarig ledighet för enskild angelägenhet av vikt, dock under högst tre dagar per tillfälle,
2. ett tillfälligt uppehåll i upphandlad arbetsmarknadsutbildning eller annan utbildning som ingår i programmet, om uppehållet är en följd av att utbildningsanordnaren gör ett uppehåll i sin verksamhet, dock högst under 10 ersättningsdagar under perioden juni–augusti, eller
3. ett tillfälligt uppehåll i insatserna som ingår i programmet jobb- och utvecklingsgarantin, dock under sammanlagt högst 20 ersättningsdagar under en tolvmånadersperiod, om personen under uppehållet är beredd att ta aktiv del av Arbetsförmedlingens service i fråga om platsförmedling. Ersättning enligt första stycket 1 och 3 lämnas endast om Arbetsförmedlingen har godkänt att personen inte deltar i programmet på grund av ledigheten eller uppehållet. Ersättning enligt första stycket 2 lämnas endast om personen har anmält till Arbetsförmedlingen att han eller hon inte deltar i programmet på grund av uppehållet.

Det som står i första punkten innebär att en deltagare kan få ersättning för ledighet på grund av en enskild angelägenhet av vikt för fler än ett tillfälle samma månad, men för högst tre dagar per tillfälle. Det spelar ingen roll om Arbetsförmedlingen har godkänt fler dagar.

Om deltagaren först är ledig på grund av en enskild angelägenhet av vikt, sedan deltar eller är frånvarande av en annan anledning som kan ge rätt till ersättning och efter det åter är ledig på grund av enskild angelägenhet av vikt så ska det ses som två tillfällen.

Om ledigheten på grund av en enskild angelägenhet av vikt sträcker sig över dagar då deltagaren inte har program (vanligtvis lördag och söndag) så ska det ses som ett tillfälle. Om deltagaren är ledig på grund av enskild angelägenhet av vikt de sista dagarna i en månad och de första dagarna i månaden efter så räknas det som ett tillfälle.

Vid frånvaro på grund av ledighet för enskild angelägenhet av vikt (punkten 1) och tillfälligt uppehåll i insatserna i JOB (punkten 3) ska deltagaren ange i ansökan om frånvaron är godkänd av Arbetsförmedlingen.

Vid frånvaro på grund av ett tillfälligt uppehåll i en utbildning (punkten 2) ska deltagaren ange i ansökan om frånvaron är anmäld till Arbetsförmedlingen eller inte.

Det finns en gräns för hur många dagar deltagaren kan få ersättning vid frånvaro på grund av tillfälligt uppehåll. Därför behöver Försäkringskassan räkna hur många dagar med ersättning av dessa anledningar som deltagaren har fått.

En deltagare i JOB kan ha rätt till ersättning både under tillfälligt uppehåll i utbildning och tillfälligt uppehåll i JOB. Deltagaren kan alltså både få ersättning under upp till 10 dagar vid tillfälligt uppehåll i utbildning och ersättning under upp till 20 dagar vid tillfälligt uppehåll i insatserna som ingår i programmet jobb- och utvecklingsgarantin.

2.4.1 Tolvmånadersperiod

En tolvmånadersperiod börjar vid första JOB-programperiodens startdatum.

Om deltagaren har anvisats till JOB under flera programperioder i en följd, börjar tolvmånadersperioden vid den första JOB-programperiodens startdatum.

Om JOB-programperioden fortsätter när tolvmånadersperioden är slut, så börjar nästa tolvmånadersperiod den första dagen efter den föregående tolvmånadersperioden.

Exempel

Rosie har anvisats till JOB under följande programperioder: Programperiod 1: 5 juli–4 september 2017 Programperiod 2: 1 oktober–31 december 2017 Programperiod 3: 5 juli–30 september 2018 Första tolvmånadersperioden är 5 juli 2017–4 juli 2018. Eftersom Rosies JOB-programperiod fortsätter när tolvmånadersperioden tagit slut, börjar nästa tolvmånadersperiod den första dagen efter den första tolvmånadersperioden, det vill säga den 5 juli 2018.

Om deltagaren inte har någon programperiod dagen efter tolvmånadersperioden tar slut börjar nästa tolvmånadersperiod när nästa programperiod börjar.

Exempel

Simon har anvisats till JOB under följande programperioder: Programperiod 1: 5 februari–4 september 2017 Programperiod 2: 5 september 2017–4 februari 2018 Programperiod 3: 1 mars 2018–28 februari 2019 Första tolvmånadersperioden är 5 februari 2017–4 februari 2018. Eftersom Simon inte hade någon JOB-programperiod dagen efter att tolvmånadersperioden tagit slut så börjar nästa tolvmånadersperiod den första dagen i nästa JOB-programperiod, det vill säga den 1 mars 2018.