2 Ansökan och inledande förutsättningar

I det här kapitlet kan du läsa om

• ansökan om omvårdnadsbidrag
• läkarutlåtande
• avvisning och avskrivning av ansökan
• försäkrad och gällande socialförsäkringsskydd
• behörig att ta emot omvårdnadsbidrag
• åldersvillkor för barn
• varaktighet av den nedsatta funktionsförmågan

En förutsättning för att en ansökan om omvårdnadsbidrag ska prövas är att den är egenhändigt undertecknad. Om ansökan är undertecknad av en person som är behörig att göra det utreds om de inledande förutsättningarna är uppfyllda. Om någon förutsättning inte är uppfylld utreds inte övriga förutsättningar. Först när det går att konstatera att ansökan är egenhändigt undertecknad och de inledande förutsättningarna är uppfyllda utreds barnets omvårdnads- och tillsynsbehov.

2.1 Ansökan om omvårdnadsbidrag

I det här avsnittet beskrivs ansökan om omvårdnadsbidrag. Om ansökan inte är egenhändigt undertecknad efter komplettering med den sökande eller annan behörig person ska ansökan inte utredas vidare.

Allmänt för ansökan om omvårdnadsbidrag gäller att

• en förälder eller den som likställs med förälder kan beviljas bidrag. Läs längre ned i det här kapitlet om vem som likställs med förälder. I detta kapitel används begreppet förälder i den vidare betydelsen, det vill säga inklusive de som kan likställas med förälder.
• föräldrar kan ansöka gemensamt eller var och en för sig för samma barn och period
• ansökan gäller både rätten till förmånen och eventuell fördelning av förmånen mellan föräldrar. Läs mer om fördelning i kapitel 6.

2.1.1 Allmänna förutsättningar för ansökan

110 kap. 4 § SFB Den som vill begära en förmån ska ansöka om den skriftligen. Detsamma gäller begäran om ökning av en förmån. En ansökan om en förmån ska innehålla de uppgifter som behövs i ärendet och ska vara egenhändigt undertecknad. Uppgifter om faktiska förhållanden lämnas på heder och samvete.

22 kap. 14 § SFB Ansökan om omvårdnadsbidrag kan göras gemensamt av föräldrarna, av var och en av dem för sig eller av endast den ena föräldern.

Den som vill få omvårdnadsbidrag måste göra en skriftlig ansökan. Föräldrarna kan välja om de vill ansöka gemensamt, var för sig eller om bara en av dem ska ansöka.

Om någon skriftligen meddelar Försäkringskassan att hen vill ha omvårdnadsbidrag ska detta anses som en ansökan. Av 22 § förvaltningslagen (FL) framgår när en handling ska anses ha kommit in till myndigheten.

Försäkringskassan kan inte pröva en ansökan om rätten till omvårdnadsbidrag som inte är egenhändigt undertecknad. En ansökan kan undertecknas av den sökande, eller av en förvaltare eller god man om det kan anses ingå i uppdraget. Det följer av 12 kap. FB. Vid en gemensam ansökan av två föräldrar ska båda föräldrarna underteckna ansökan. Om underskrift saknas ska Försäkringskassan begära att ansökan ska undertecknas (jfr 110 kap. 10 och 11 §§ SFB). Om den begärda kompletteringen inte kommer in, ska ansökan avvisas (se avsnitt 2.3).

Metodstöd – komplettering av underskrift

Om ansökan behöver kompletteras, ska du skicka en kopia av ansökan till den sökande för underskrift. Att Försäkringskassan måste skicka en kopia beror på att en handling som har kommit in till en myndighet är en allmän handling och därmed tillhör myndigheten och inte får lämna den. För att underlätta för den sökande kan du markera på kopian vad det är som ska kompletteras, i detta fall var hen ska skriva under. Om den begärda kompletteringen inte kommer in, ska du avvisa ansökan (se avsnitt 2.3). Det gäller även om ansökan görs av två personer och en av dem har skrivit under ansökan. Ansökan får då avvisas för den person som inte skrivit under och prövas och handläggas som vanligt för den personen som har skrivit under. När en ansökan kommer in via fax eller e-post ska du kontakta den som skickat in ansökan och förklara att det behövs en ansökan i original eftersom namnteckningen måste vara i original. Det går bra att skicka en kopia av ansökan hem till den sökande för komplettering med underskrift i original. Ansökningsdatum är den dag ansökan kom in via fax eller e-post.

Läs mer

I Försäkringskassans vägledning (2004:07) Förvaltningsrätt i praktiken kan du läsa mer om vad som gäller rörande ansökan, vem som får underteckna ansökan och när ansökan ska anses ha kommit in.

2.1.2 Gemensam ansökan

En gemensam ansökan som handläggs i ett gemensamt ärende innebär att

• båda de sökande föräldrarna har partsinsyn i ärendet.
• en uppgift som lämnats av ena föräldern inte behöver kommuniceras den andra föräldern, uppgiften anses vara lämnad av båda föräldrarna gemensamt.
• ansökan ska vara undertecknad av båda föräldrarna.
• Försäkringskassan fattar ett gemensamt beslut, det vill säga beslutet riktas till båda föräldrarna.

För att Försäkringskassan ska kunna handlägga en ansökan i ett gemensamt ärende bör de föräldrar som lämnar in ansökan vara överens om vad de ansöker om. Det gäller till exempel vilken tid ansökan ska avse, vilka barn som ska omfattas av ansökan och hur bidraget ska fördelas. Om föräldrarna vill att ansökan ska gälla olika perioder och har allt för olika uppfattningar gällande behov av omvårdnad och tillsyn, eller till exempel är oense om fördelningen, bör Försäkringskassan däremot handlägga deras ansökan som två separata ärenden.

Metodstöd – handläggning av gemensam ansökan

När en ansökan handläggs som ett gemensamt ärende ska Försäkringskassan fatta ett gemensamt beslut även om det under handläggningen visar sig att en av de sökande inte uppfyller förutsättningarna för att kunna beviljas omvårdnadsbidrag. Det gemensamma beslutet kan alltså komma att innebära att endast den ena sökanden beviljas omvårdnadsbidrag och att den andra sökanden inte beviljas ersättning. Om föräldrarna först har lämnat in en gemensam ansökan och sedan meddelar att de vill ansöka var för sig, ska deras ansökningar handläggas som två separata ärenden från och med den tidpunkt då meddelandet nådde Försäkringskassan. Om en förälder lämnar ett muntligt meddelande om att hen vill att ansökan inte längre ska vara gemensam, ska det tydligt dokumenteras i journalen vad som framkommit vid samtalet, vilken information som lämnats om den fortsatta handläggningen och att innehållet i journalanteckningen har blivit uppläst för denna förälder och blivit godkänt. Den andra föräldern ska sedan informeras om att handläggningen inte längre sker i ett gemensamt ärende.

Partsinsyn och sekretess

Den som är part i ett ärende har rätt till insyn i detta (10 § FL). Detta innebär att när flera personer ansöker gemensamt har båda rätt att ta del av de uppgifter som är tillförda ärendet. Det är bara i undantagsfall som insynsrätten begränsas av sekretess (10 kap. 3 § OSL).

Man måste särskilt tänka på följande när man tar ställning till vilka uppgifter som kan lämnas ut i samband med insyn i ärenden om omvårdnadsbidrag. En vårdnadshavare har som regel rätt att ta del av uppgifter som rör hens barn, vilket följer av vårdnadshavarens rätt och skyldighet att företräda barnet i personliga angelägenheter (6 kap. 11 § FB). Det finns dock vissa undantag. Sekretess kan nämligen gälla även mot en vårdnadshavare i ett sådant fall där det kan antas att den underårige lider betydande men om uppgiften röjs för vårdnadshavaren (12 kap. 3 § första stycket 1 OSL). En sökande som inte är vårdnadshavare har inte samma rätt att ta del av uppgifter som rör barnet. Det kan finnas uppgifter som av hänsyn till barnet omfattas av sekretess gentemot en förälder som inte är vårdnadshavare.

När någon av parterna vill ha insyn måste man alltså göra en sekretessprövning utifrån ovanstående grunder.

Läs mer

Frågor om partsinsyn och sekretess i förhållande till den sökande själv behandlas närmare i Försäkringskassans vägledning (2004:7) Förvaltningsrätt i praktiken. En mer ingående beskrivning av sekretessprövningen finns i Försäkringskassans vägledning (2001:3) Offentlighet, sekretess och behandling av personuppgifter.

2.1.3 En förälder ansöker

När en förälder ansöker om omvårdnadsbidrag för barnet handläggs det som ett ärende och beslutet riktar sig bara till den som ansökt. Om den andra föräldern lämnar in en ansökan innan Försäkringskassan hunnit fatta beslut och föräldrarna uttrycker att de vill ansöka gemensamt, handläggs ärendet som ett gemensamt ärende. Föräldrarnas önskemål om handläggning i ett gemensamt ärende kan göras muntligt.

I fall där en av föräldrarna har omvårdnadsbidrag sedan tidigare och den andra föräldern lämnar in en ansökan, ska Försäkringskassan göra en efterkontroll av det löpande omvårdnadsbidraget, som då kan komma att omprövas om förutsättningarna för det är uppfyllda (se kapitel 9).

2.1.4 Föräldrarna lämnar in varsin ansökan

I de fall föräldrarna lämnar in varsin ansökan för samma barn handläggs deras ansökningar som två ärenden och Försäkringskassan fattar två separata beslut om rätten till bidraget samt eventuell fördelning mellan föräldrarna. Det kan få till följd att föräldrarna beviljas omvårdnadsbidrag från och med olika tidpunkter beroende på när deras ansökningar kom in till Försäkringskassan.

När två föräldrar lämnar in varsin ansökan för samma barn och åberopar samma medicinska underlag bör Försäkringskassan fråga dem om de vill att deras ansökningar ska handläggas i ett gemensamt ärende. Det gäller även om en av dem eller båda inte är vårdnadshavare. Innan föräldrarna kontaktas behöver Försäkringskassan göra en sekretessprövning. Föräldrarnas önskan om handläggning i ett gemensamt ärende kan framföras muntligt.

2.1.5 Ansökan om högre nivå

Den som vill ha omvårdnadsbidrag på en högre nivå behöver lämna in en ny ansökan. När ansökan utreds ska hela behovet av omvårdnad och tillsyn utredas förutsättningslöst, och med hänsyn till eventuell ny normering.

Det finns inte någon bundenhet till det tidigare beslutet i samband med nya prövningen, men vi måste förhålla oss till den bedömning som myndigheten har gjort i det föregående beslutet. Försäkringskassan kan göra en annan bedömning vid den nya prövningen än den som låg till grund för det tidigare beslutet. Det kan vara när den tidigare bedömningen var felaktig eller när omständigheterna har förändrats så att det vid prövningstillfället är fel att göra samma bedömning. Om man gör en annan bedömning av rätten till ersättning ska det framgå tydligt varför i beslutet.

I samband med att ansökan prövas ska Försäkringskassan göra en efterkontroll av det tidigare beslutet för att se om förhållanden som påverkar rätten till omvårdnadsbidrag har ändrats. Om förhållandena har ändrats så att det motiverar en omprövning av omvårdnadsbidraget enligt 22 kap.15 § första stycket andra punkten SFB så ska en omprövning göras, om det inte rör sig om en tillfällig förändring (se kapitel 9). Nivån är då inte längre skyddad utan kan sänkas.

Om förhållandena inte har ändrats så att rätten till bidrag påverkas, eller om det rör sig om en tillfällig förändring, får omvårdnadsbidraget inte omprövas. Om det inte finns skäl att ompröva beslutet kan nivån inte sänkas.

Om resultatet av prövningen av den nya ansökan blir att det finns rätt till en högre nivå av omvårdnadsbidrag så ska Försäkringskassan bevilja den högre nivå som ansökan och förhållandena medger. I annat fall ska ansökan avslås. Det gäller även om omvårdnadsbidrag som beviljats tidigare ska sänkas eller dras in i samband med omprövning. Ett beslut ska alltid fattas med anledning av den nya ansökan.

2.1.6 Ansökan om högre nivå från endast en förälder

Om två föräldrar har beviljats omvårdnadsbidrag gemensamt eller i varsitt beslut och en av dem ansöker om högre omvårdnadsbidrag utreder Försäkringskassan om det finns rätt till ersättning och i så fall till vilken nivå. Vid behov kan utredning även behöva göras med den andra föräldern.

Om det finns anledning att tro att det finns rätt till högre nivå av omvårdnadsbidrag är det oftast lämpligt att informera den andra föräldern om att hen också har möjlighet att ansöka om högre nivå.

I de fall utredningen visar att förutsättningarna för tidigare beviljad nivå inte längre är uppfyllda ska Försäkringskassan göra en omprövning av båda föräldrarnas bidrag, om det inte rör sig om en tillfällig förändring (se kapitel 9).

2.1.7 Ansökan för ytterligare ett barn

Om en förälder ansöker om omvårdnadsbidrag för ytterligare ett barn, ska alla barnens behov vägas samman. Det gäller inte när det finns särskilda skäl för att inte göra det (22 kap 6 § SFB), se avsnitt 5.6.1. Om barnens behov ska vägas samman kommer Försäkringskassan att fatta ett nytt beslut för samtliga barn och bestämma en ny omprövningstidpunkt. Inför ett nytt beslut ska Försäkringskassan göra en ny förutsättningslös prövning av rätten till omvårdnadsbidrag, och är alltså inte bunden av den tidigare bedömningen. Samtidigt som det inte finns någon bundenhet till det tidigare beslutet i samband med den nya prövningen, måste vi förhålla oss till den bedömning som myndigheten har gjort i det föregående beslutet. Försäkringskassan kan göra en annan bedömning vid den nya prövningen än den som låg till grund för det tidigare beslutet. Det kan vara när den tidigare bedömningen var felaktig eller när omständigheterna har förändrats så att det vid prövningstillfället är fel att göra samma bedömning. Om man gör en annan bedömning av rätten till ersättning ska det framgå tydligt varför i beslutet.

Prövningen kan visa att det finns rätt till omvårdnadsbidrag på en lägre nivå än tidigare. Föräldern kan under hela handläggningstiden välja att ta tillbaka sin ansökan. Om föräldern tar tillbaka sin ansökan, kommer det tidigare beslutet att kvarstå. Om det under utredningen har kommit fram ändrade förhållanden, som inte är tillfälliga och som påverkar rätten till bidraget, ska beslutet omprövas (se kapitel 9). Det gäller även om den nya ansökan har återkallats.

Om det saknas förutsättningar för att bevilja omvårdnadsbidrag för det andra barnet ska Försäkringskassan avslå ansökan utan att väga samman barnens omvårdnads- och tillsynsbehov. Det första beslutet påverkas inte alls vid ett avslagsbeslut, om det inte ska omprövas.

2.1.8 Ansökan från en annan förälder

När en förälder har omvårdnadsbidrag för ett barn och en annan förälder ansöker om bidrag för samma barn, ska Försäkringskassan utreda om föräldern som ansökt uppfyller de inledande förutsättningarna för att kunna beviljas omvårdnadsbidrag. Om de inledande förutsättningarna inte är uppfyllda ska ansökan avslås utan att den första förälderns beslut påverkas, inklusive omprövningstidpunkten.

Om utredningen visar att de inledande förutsättningarna för att kunna bevilja omvårdnadsbidrag är uppfyllda, ska en efterkontroll göras av den första förälderns rätt till ersättning. Om förhållanden som påverkar rätten till omvårdnadsbidrag har ändrats ska rätten till ersättning omprövas (se kapitel 9).

Om båda föräldrarna uppfyller förutsättningarna för att kunna beviljas ersättning ska ersättningens nivå bedömas. Det innebär att den första förälderns rätt till ersättning omprövas eftersom rätten till ersättning ska delas. Förhållanden kan också ha ändrats så att det inte längre finns samma rätt till ersättning. Om föräldrarna är överens om att de ska fördela ersättningen mellan sig får föräldrarna den överenskomna fördelningen. Om föräldrarna är oense om fördelningen måste Försäkringskassan fördela ersättningen. Föräldrar som ansöker var för sig får alltid varsitt beslut.

Om en förälder har omvårdnadsbidrag för ett barn och en annan förälder ansöker om ersättning för ett annat barn, som även den första föräldern skulle kunna ha rätt till ersättning för, är inte ansökan i sig ett ändrat förhållande som påverkar rätten till ersättning för den förälder som redan får ersättning. Däremot skulle det kunna komma fram uppgifter i samband med utredningen av rätten till ersättning för det andra barnet som ger anledning att ompröva den första förälderns beslut.

2.2 Läkarutlåtande

2 § förordningen (2018:1614) om merkostnadsersättning och omvårdnadsbidrag Till ansökan ska bifogas läkarutlåtande om hälsotillståndet hos den person som merkostnadsersättningen eller omvårdnadsbidraget avser. Detta gäller dock inte om särskilda skäl talar emot det.

Krav på läkarutlåtande vid ansökan

Den som ansöker om omvårdnadsbidrag ska lämna in ett läkarutlåtande om hälsotillstånd om det inte finns särskilda skäl som talar emot det. Det är lämpligt att ett läkarutlåtande lämnas på den blankett som Försäkringskassan har fastställt, men om en läkare på annat sätt lämnar motsvarande uppgifter om barnets funktionsnedsättning behövs inte blanketten. Endast läkare kan skriva läkarutlåtande (HFD 2016 ref. 42).

För att kunna pröva en ansökan i sak trots att det inte har bifogats något läkarutlåtande måste det finnas särskilda skäl. Ett sådant skäl kan vara att Försäkringskassan har tillgång till läkarutlåtande eller annat medicinskt underlag utfärdat av en läkare. Underlaget behöver innehålla uppgifter som har betydelse för bedömningen av rätten till omvårdnadsbidrag. Ett utlåtande innehåller ofta uppgift om diagnos och ska innehålla information om funktionsnedsättning, aktivitetsbegränsning och hur dessa förväntas utvecklas över tid. Det är omständigheterna i det enskilda ärendet som avgör hur omfattande information ett läkarutlåtande eller ett annat medicinskt undelag behöver innehålla.

Om läkarutlåtande har bifogats ansökan eller Försäkringskassan anser att det finns särskilda skäl är de formella kraven enligt bestämmelsen uppfyllda och utredningen kan påbörjas (prövas i sak).

Om ett läkarutlåtande inte bifogats ansökan och Försäkringskassan bedömer att det inte finns särskilda skäl ska Försäkringskassan meddela den sökande om att hen behöver komplettera sin ansökan. Om ett läkarutlåtande inte kommer in trots påminnelse kan det bli aktuellt att avvisa ansökan. Läs mer i avsnitt 2.3.1.

Även om läkarutlåtande inte har bifogats ansökan kan Försäkringskassan redan ha tillgång till ett medicinskt underlag. Det blir då en avvägning i det enskilda ärendet om det är lämpligt att komplettera det medicinska underlaget eller om det är bättre att begära ett läkarutlåtande.

Om det tar tid att få in ett läkarutlåtande ska Försäkringskassan ta ställning till hur länge det är rimligt att vänta utifrån omständigheterna i ärendet. Sådana omständigheter kan till exempelvis vara väntetider i vården eller att medicinsk utredning pågår.

När medicinskt underlag behöver kompletteras

Även om Försäkringskassan bedömer att det medicinska underlaget är tillräckligt för att ansökan ska prövas i sak, det vill säga inte avvisas, kan underlaget ändå behöva kompletteras för att utredningsskyldigheten ska anses vara uppfylld.

Försäkringskassan ansvarar för att se till att den sökande förstår vilket underlag som behövs, och när det behöver komma in till myndigheten. Försäkringskassan ansvarar också för att begära in kompletteringar från hälso- och sjukvården om det anses lämpligt. Det kan till exempel göras genom att man ställer kompletterande frågor till den läkare som har utfärdat utlåtandet eller begär in underlag från andra medicinska professioner inom hälso- och sjukvården. Försäkringskassans ansvar att begära in kompletteringar beror på att vi har ansvaret för att ärendet blir tillräckligt utrett för att ett materiellt riktigt beslut ska kunna fattas.

Om den komplettering som är begärd i enlighet med Försäkringskassans utredningsskyldighet inte kommer in betyder det ändå att ansökan ska prövas i sak eftersom de formella kraven enligt bestämmelsen har bedömts vara uppfyllda. Det vill säga ansökan ska inte avvisas.

Om det pågår en medicinsk utredning som kan påverka vår bedömning ska Försäkringskassan om möjligt vänta in läkarens ställningstagande innan beslut fattas i ärendet. Försäkringskassan bör dock även i dessa fall vara aktiv och säkerställa så effektiv handläggning som möjligt. Försäkringskassan kan dock inte alltid fatta beslut på det underlag som finns om den medicinska utredningen drar ut på tiden på grund av omständigheter som varken den sökande själv eller Försäkringskassan kan påverka. Det kan till exempel handla om väntetider i vården. Om läkaren bedömer att funktionsnedsättningen kommer att bestå i vart fall under en viss tid som är längre än sex månader så skulle man kunna fatta ett tidsbegränsat beslut som gäller så lång tid.

Läs mer

Det är Försäkringskassan som ansvarar för att ärendena blir tillräckligt utredda. Utredningsskyldigheten beskrivs närmare i Försäkringskassans vägledning (2004:7) Förvaltningsrätt i praktiken.

2.2.1 Läkarutlåtande utan ansökan

Ett läkarutlåtande kan inte ses som en ansökan om en förmån eftersom den som vill få omvårdnadsbidrag måste göra en skriftlig ansökan. Om det kommer in ett läkarutlåtande om omvårdnadsbidrag utan en ansökan behöver Försäkringskassan därför fråga barnets vårdnadshavare om hen tänker ansöka. Om det efter denna kontakt kommer in en ansökan anses ansökan ha kommit in den dag som läkarutlåtandet kom in till Försäkringskassan. Om det inte kommer in någon ansökan avskrivs ärendet.

2.3 Avskrivning eller avvisning

Försäkringskassans vägledning (2004:7) Förvaltningsrätt i praktiken beskriver utförligt när det kan vara aktuellt att avskriva ett ärende från fortsatt handläggning och vad Försäkringskassan ska göra då. Det kan till exempel bli aktuellt när någon tar tillbaka sin ansökan, men det finns också andra situationer.

Vägledningen förklarar också i vilka situationer Försäkringskassan ska avvisa en ansökan för att den är så ofullständig att den inte kan ligga till grund för någon prövning i sak och vad Försäkringskassan ska göra då. Det kan till exempel bli aktuellt när en ansökan inte är undertecknad eller när det saknas ett läkarutlåtande, trots att ett sådant ansetts vara nödvändigt.

2.3.1 Avvisning när det saknas läkarutlåtande

Försäkringskassan ska avvisa en ansökan om det trots påminnelse inte kommer in något läkarutlåtande i samband med en ansökan om omvårdnadsbidrag. Ett saknat läkarutlåtande är en formell brist, eftersom det framgår av 2 § förordningen om merkostnadsersättning och omvårdnadsbidrag att ett läkarutlåtande ska bifogas ansökan, såvida inte särskilda skäl talar emot det. Ett sådant särskilt skäl kan vara att Försäkringskassan har tillgång till medicinskt underlag i ett annat ärende.

Om det dröjer innan läkarutlåtandet kommer in och det beror på omständigheter som den sökande inte själv kan påverka, till exempel väntetider inom vården, måste Försäkringskassan vänta med att fatta beslut i ärendet.

2.4 Försäkrad och gällande socialförsäkringsskydd

För att en person ska ha rätt till omvårdnadsbidrag krävs att hen

• är försäkrad i Sverige
• omfattas av det svenska socialförsäkringsskyddet
• uppfyller de särskilda förmånsvillkoren (4 kap. 3 § SFB).

2.4.1 Försäkrad för omvårdnadsbidrag i Sverige

5 kap. 2 § SFB Vid tillämpning av bestämmelserna i denna balk ska, om inget annat särskilt anges, en person anses vara bosatt i Sverige om han eller hon har sitt egentliga hemvist här i landet.

5 kap 3 § SFB Den som kommer till Sverige och kan antas komma att vistas här under längre tid än ett år ska anses vara bosatt här i landet. Detta gäller dock inte om synnerliga skäl talar mot det. En utlänning som enligt 4 § andra stycket folkbokföringslagen (1991:481) inte ska folkbokföras ska inte heller anses vara bosatt här. En i Sverige bosatt person som lämnar landet ska fortfarande anses vara bosatt här i landet om utlandsvistelsen kan antas vara längst ett år.

Omvårdnadsbidrag är en bosättningsbaserad förmån. Därför krävs det som huvudregel att den sökande är bosatt i Sverige för att hen ska anses vara försäkrad här (jämför 5 kap. SFB). Det gäller även barn som ansökan avser. För att en person ska vara försäkrad för omvårdnadsbidrag ska hen vara bosatt i Sverige. Det förutsätter att personen har sin egentliga hemvist här. Det kan till exempel handla om personer som är födda i Sverige eller som har bott här en längre tid. Men även personer som kommer till Sverige och kan antas komma att vistas här under längre tid än ett år kan anses vara bosatta här. Du kan läsa mer om villkoren för att vara försäkrad för bosättningsbaserade förmåner i kapitel 3 i Försäkringskassans vägledning 2017:1 Övergripande bestämmelser i SFB, unionsrätten och internationella avtal.

Personer som lämnar Sverige, vistas eller arbetar utomlands

Om en person som är bosatt i Sverige lämnar landet, ska hen fortfarande anses vara bosatt i Sverige om utlandsvistelsen kan antas vara längst ett år. Det händer att personer regelbundet vistas utomlands, men att varje period utomlands är kortare än ett år. Även i en sådan situation kan Försäkringskassan behöva utreda om personen fortsatt är bosatt i Sverige.

Här är exempel på situationer när Försäkringskassan kan behöva utreda ytterligare om personen är bosatt i Sverige och försäkrad för omvårdnadsbidrag:

• personen nyligen har kommit från ett annat land
• personen vistas regelbundet i ett annat land eller har för avsikt att flytta till ett annat land
• personen utöver sin bostad i Sverige har en bostad i ett annat land
• personen har för avsikt att börja arbeta eller studera i ett annat land
• övriga personer i familjen har flyttat eller börjat arbeta i ett annat land
• personen eller barnet har medicinska intyg från ett annat land
• barnet går i förskola eller skola i ett annat land.

Omfattas av socialförsäkringsskyddet för omvårdnadsbidrag

Men det räcker inte att Försäkringskassan konstaterar att den sökande och barn är försäkrade i Sverige, utan även andra villkor som gäller för förmånen enligt 5–7 kap SFB måste vara uppfyllda (jämför 4 kap. 3 § andra stycket SFB). Detta gäller exempelvis SFB:s bestämmelser om krav på uppehållstillstånd för de personer som enligt utlänningslagen behöver ha ett sådant. En person som behöver ett uppehållstillstånd måste ha ett sådant för att kunna bli försäkrad för omvårdnadsbidrag. I de fall en förälder ansöker om ersättning för ett barn måste även barnet ha uppehållstillstånd. Om personen haft ett tillfälligt uppehållstillstånd som gått ut, har personen inte rätt till omvårdnadsbidrag även om hen är försäkrad i Sverige (5 kap. 12 § SFB). Det finns dock vissa undantag från kravet på uppehållstillstånd, exempelvis om personen har sökt om ett nytt tillstånd på samma grund innan det tidigare gått ut.

Bestämmelserna i 5-7 kap. SFB reglerar även förmåner vid utlandsvistelse. Om en person vistas utanför EU/EES eller Schweiz, har hen bara rätt till omvårdnadsbidrag om utlandsvistelsen kan antas vara längst sex månader. Om vistelsen beräknas vara längre, upphör rätten till omvårdnadsbidrag (5 kap. 13-14 §§ SFB). Du kan läsa mer om bestämmelserna i 5-7 kap. SFB i vägledning 2017:1.

EU-förordningen och andra internationella avtal eller regelverk

Försäkringskassan ska också ta hänsyn till eventuella internationella regelverk för att avgöra om en person har rätt till omvårdnadsbidrag. Det kan till exempel handla om EU:s förordningar, eller avtal om social trygghet, som Sverige har ingått med andra länder. Det kan bli aktuellt när det rör sig om gränsöverskridande situationer, det vill säga när minst två länder är inblandade. När man tillämpar internationella regelverk kan det vara så att vissa bestämmelser i SFB inte ska tillämpas. Det innebär att bestämmelser om att vara försäkrad och gällande skydd i SFB inte alltid kan upprätthållas. Läs mer i kapitel 2 i Vägledning 2017:1.

När förordning 883/2004 gäller

Omvårdnadsbidrag är en kontantförmån vid sjukdom som ska samordnas enligt Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 883/2004 av den 29 april 2004 om samordning av de sociala trygghetssystemen. Syftet med förordning 883/2004 är att underlätta den fria rörligheten för personer mellan medlemsländerna och att förhindra att de går miste om socialförsäkringsförmåner när de arbetar i ett annat medlemsland. I gränsöverskridande situationer där detta internationella regelverk är tillämpligt är det viktigt att ta hänsyn till på vilket sätt bestämmelser i SFB ska fortsätta att upprätthållas.

Förenklat innebär det att alla EU-medborgare i praktiken ska behandlas lika som medborgarna i det EU-land som de arbetar eller bor i. EU-medborgare och deras familjemedlemmar behöver varken uppehållstillstånd eller arbetstillstånd. Det innebär att SFB:s krav på uppehållstillstånd och arbetstillstånd inte ska tillämpas för EU-medborgare och deras familjemedlemmar.

När en person är i en situation som innebär att förordningen ska tillämpas, behöver Försäkringskassan bedöma vilket lands lagstiftning som ska gälla, det vill säga om det är SFB tillsammans med förordningen eller det andra landets lagstiftning som ska gälla. Avdelning II i förordning 883/2004 innehåller flera olika bestämmelser som pekar ut vilket lands lagstiftning som ska gälla för en person i olika situationer. Huvudprincipen är att den som arbetar som anställd eller egenföretagare omfattas av arbetslandets lagstiftning (artikel 11.3.a). En person som arbetar som anställd eller egenföretagare i Sverige omfattas alltså av svensk lagstiftning och har rätt till de förmåner som omfattas av förordningen härifrån. Den som inte arbetar omfattas av bosättningslandets lagstiftning (artikel 11.3e).

Det finns särskilda bestämmelser i avdelning III i förordningen som är relevanta vid samordningen av omvårdnadsbidrag.

Artikel 21.1 i förordning i 883/2004 En försäkrad person eller dennes familjemedlemmar, som är bosatta eller vistas i en annan medlemsstat än den behöriga medlemsstaten, har rätt att erhålla kontantförmåner från den behöriga institutionen enligt den lagstiftning som den tillämpar. Efter överenskommelse mellan den behöriga institutionen och institutionen på bosättnings- eller vistelseorten får dessa förmåner dock utbetalas av institutionen på bosättnings- eller vistelseorten på den behöriga institutionens bekostnad enligt lagstiftningen i den behöriga medlemsstaten.

Artikel 21 i förordning 883/2004 brukar kallas exportbestämmelsen och innebär i praktiken att alla krav i SFB om att en person – eller dennes familjemedlemmar – ska vistas eller bo i Sverige, inte kan upprätthållas. Omvårdnadsbidrag är visserligen en bosättningsbaserad förmån enligt SFB med krav på bosättning i Sverige både för föräldern som beviljas förmånen och barnet när ärendet gäller ersättning för ett barn. Artikel 21 innebär dock att det kravet inte kan upprätthållas. Däremot ska personen i övrigt uppfylla de aktuella förmånsvillkor för omvårdnadsbidrag som finns i SFB.

Artikel 21 och härledningsrätten innebär att ett barn och dennes föräldrar kan ha rätt till motsvarande förmåner i två medlemsländer. För att förhindra att föräldrar dubbelkompenseras finns därför artikel 10 i förordningen – förhindrande av sammanträffande av förmåner. Bestämmelsen innebär inte i sig ett hinder för Försäkringskassan att bevilja förmånen i fall det finns rätt till förmåner i det andra landet. Den innebär istället att förmånerna ska samordnas på så sätt att ett medelvärde av förmånerna från länderna ska räknas ut.

Artikel 29 i förordning i 883/2004

1. Den behöriga institutionen i den medlemsstat där den behöriga institution ligger som ansvarar för kostnader för vårdförmåner som pensionstagaren erhåller i sin bosättningsmedlemsstat, skall betala ut kontantförmåner till en person som får pension eller pensioner enligt lagstiftningen i en eller flera medlemsstater. Artikel 21 skall också tillämpas.
2. Bestämmelsen i punkt 1 skall också tillämpas på en pensionstagares familjemedlemmar.

Bestämmelsen har sin grund i att det finns särskilda bestämmelser om att det land som betalar ut pension ska ansvara för den personens vårdförmåner. Begreppet pension omfattar inte bara ålderspension utan även sjukersättning. För att visa att man har rätt till vårdförmåner i bosättningslandet på pensionslandets bekostnad, utfärdas intyg. Personen ifråga ska då även få sina kontantförmåner vid sjukdom från det land som ansvarar för vårdförmånerna. Eftersom omvårdnadsbidrag är en sådan kontantförmån måste Försäkringskassan tillämpa denna bestämmelse.

Det innebär att en person som har ålderspension eller sjukersättning från Sverige och där Sverige ansvarar för vårdförmånerna har rätt till kontantförmåner vid sjukdom, dvs. bland annat omvårdnadsbidrag. Det gäller även om personen inte bor eller arbetar i Sverige och även om svensk lagstiftning alltså inte är den lagstiftning som ska tillämpas enligt avdelning II i förordningen.

På samma sätt kan det vara så att en person som har ålderspension eller sjukersättning från ett annat medlemsland och som då ansvarar för vårdförmånerna, inte har rätt till omvårdnadsbidrag från Sverige även om personen är bosatt här och svensk lagstiftning är den som ska tillämpas enligt avdelning II i förordningen.

Läs mer

Läs mer om förordning 883/2004 i vägledning 2017:1.

Omvårdnadsbidrag ingår också i andra internationella avtal. Vad det innebär för eventuella begränsningar i SFB eller för samordning kan du läsa mer om i vägledning 2017:1.

När ett avtal om social trygghet gäller

Ett avtal om social trygghet ska tillämpas när personen är i en gränsöverskridande situation som omfattas av avtalet. De två första förutsättningarna är att Sverige ska ha ett avtal med det aktuella landet och att omvårdnadsbidrag ska ingå i avtalet. Omvårdnadsbidrag ingår i avtal om social trygghet som Sverige har med följande länder:

• Bosnien-Hercegovina (Förordning [2002:380] om tillämpning av konventionen den 30 mars 1978 mellan Sverige och Jugoslavien rörande social trygghet i förhållandet mellan Sverige och Bosnien-Hercegovina Bosnien-Hercegovina)
• Serbien (Förordning [1978:798]) om tillämpning av en konvention den 30 mars 1978 mellan Sverige och Jugoslavien om social trygghet)
• Förordningen (1983:325) om tillämpning av konvention den 30 juni 1982 mellan Sverige och Israel om social trygghet, SÖ 1983:39.
• Förordningen (1991:1333) om tillämpning av en konvention den 9 februari 1988 mellan Sverige och Kap Verde om social trygghet, SÖ 1991:48.
• Förordningen (1982:249) om tillämpning av en konvention den 4 januari 1980 mellan Sverige och Marocko om social trygghet, SÖ 1982:13.
• Förordningen (1988:106) om tillämpning av en konvention den 29 juni 1987 mellan Sverige och Förenade Konungariket Storbritannien och Nordirland om social trygghet. Artikel 3 A bilaga 2 i förordningen [1992:1090] om ändring i förordningen (1988:106) om tillämpning av konventionen mellan Sverige och Storbritannien och Nordirland, SÖ 1988:1, SÖ 1988:2.

Särskilt om Förenade kungariket

Förenade kungariket lämnade EU den 1 februari 2020. Då började avtalet om Förenade kungarikets utträde ur EU (utträdesavtalet) att gälla.

I ärenden som rör både Sverige och Förenade kungariket tillämpas från och med den1 januari 2021 utträdesavtalets bestämmelser på de personer som omfattas av avtalets personkrets. Läs mer om personkretsen i utträdesavtalet i vägledning 2017:1.

När utträdesavtalet inte är tillämpligt i ett ärende som rör Förenade kungariket ska situationen behandlas som en situation med tredjeland. Detta beror på att omvårdnadsbidrag inte ingår i sakområdet för handels- och samarbetsavtalet mellan EU och Förenade kungariket. Läs om gränsöverskridande försäkringssituationer i samband med Förenade kungarikets utträde ur EU i vägledning 2017:1.

Läs mer

Om internationella avtal och utträdesavtalet med Förenade kungariket i vägledning 2017:1.

2.5 Behörig att ta emot omvårdnadsbidrag

2.5.1 Vem räknas som förälder?

Den som kan ha rätt till förmånen är den som är förälder enligt FB, men också personer som enligt bestämmelserna om omvårdnadsbidrag likställs med en förälder. När någon ansöker om omvårdnadsbidrag måste man kontrollera personens relation till barnet och vid behov till den som är förälder till barnet enligt FB.

När det i övriga kapitel i den här vägledningen talas om förälder avses även de som kan likställas med förälder, om inte annat anges särskilt.

2.5.2 Förälder enligt föräldrabalken

Definitionen av förälder finns i FB, kapitel 1 och 4, vilket framgår av 2 kap. 14 § SFB. Om barnets mamma är gift när barnet föds är huvudregeln att mannen i äktenskapet anses som pappa till barnet. Om mamman inte är gift när barnet föds ska faderskapet normalt fastställas genom en bekräftelse eller en dom. I vissa fall ska föräldraskapet fastställas för en kvinna som mamman är gift, registrerad partner eller sambo med. Adoptivbarn räknas som barn till den eller dem som adopterat barnet, inte till de biologiska föräldrarna. Om en make adopterar den andra makens barn eller adoptivbarn anses barnet som makarnas gemensamma.

2.5.3 Personer likställda med föräldrar

22 kap. 2 § SFB Följande personer likställs med förälder när det gäller omvårdnadsbidrag:

• förälders make som stadigvarande sammanbor med föräldern,
• förälders sambo som tidigare har varit gift med eller har eller har haft barn med föräldern
• särskilt förordnad vårdnadshavare som har vård om barnet, och
• blivande adoptivförälder vid adoption av ett barn som inte är svensk medborgare och inte är bosatt här i landet när den blivande adoptivföräldern får barnet i sin vård.

Av förarbetena framgår att avsikten är att de personer som bör likställas med föräldrar utgörs av samma grupp personer som tidigare likställdes med föräldrar när det gäller vårdbidrag. Dessa personer anses motsvara den personkrets som i första hand bör komma ifråga för att tillgodose barnets behov av omvårdnad och tillsyn. (Prop. 2017/18:190 s. 80)

Med sambor avses två personer som inte är gifta och som stadigvarande bor tillsammans i ett parförhållande och har gemensamt hushåll. Det följer av att enligt 2 kap. 13 § SFB definieras sambo vid tillämpningen av SFB med en hänvisning till 1 § sambolagen (2003: 376).

Med blivande adoptivförälder menas den som efter att socialnämnden gett sitt medgivande till det har tagit emot ett barn för stadigvarande vård och fostran i sitt hem i syfte att adoptera barnet (2 kap. 15 § SFB). För att en blivande adoptivförälder ska vara likställd med förälder vid bedömningen av rätten till omvårdnadsbidrag ska barnet inte vara svensk medborgare och inte vara bosatt här i landet när den blivande adoptivföräldern får barnet i sin vård.

Registrerade partner enligt den nu upphävda lagen (1994:1117) om registrerat partnerskap likställs med gifta par. En registrerad partner till en person som har ett barn med en funktionsnedsättning kan därför beviljas omvårdnadsbidrag om hen stadigvarande sammanbor med barnets förälder.

En eller två särskilt förordnade vårdnadshavare utses av tingsrätten. Det kan ske om föräldrarna brister i omsorgen om barnet på ett sätt som medför bestående fara för barnets hälsa eller utveckling. Det kan även ske om barnet har rotat sig i ett familjehem och det är uppenbart att det är bäst för barnet att rådande förhållandet får bestå och att vårdnaden flyttas över till familjehemsförälder. Det kan också bli aktuellt att utse en särskilt förordnad vårdnadshavare om föräldrarna är varaktigt förhindrade att utöva vårdnaden eller om en eller båda föräldrarna avlider (6 kap. 7–9 §§ FB).

Vårdnaden om ett barn består till dess att barnet fyller 18 år (6 kap. 2 FB). Det gäller även för särskilt förordnade vårdnadshavare. En sådan vårdnadshavare kan dock entledigas från sitt uppdrag tidigare än så. En särskilt förordnad vårdnadshavare kan ha rätt till omvårdnadsbidrag för barnet så länge som förordnandet gäller. Det vill säga som längst till barnet fyller 18 år.

2.5.4 Omvårdnadsbidrag kan beviljas högst två personer

22 kap. 3 § SFB […] En försäkrad person som likställs med förälder enligt 2 § 1 eller 2 har rätt till omvårdnadsbidrag endast om föräldern inte har ansökt om eller beviljats bidraget. En försäkrad person som likställs med förälder enligt 2 § 3 har rätt till omvårdnadsbidrag i stället för föräldern. Omvårdnadsbidrag kan endast beviljas för högst två personer för samma barn och tid.

Den som likställs med förälder kan ha rätt till omvårdnadsbidrag. Bidraget kan beviljas till en förälder och den andra förälderns make eller sambo. Det kan också vara så att båda som ansöker är likställda med förälder, till exempel den ena förälderns sambo och den andras make. Den som är likställd med förälder kan beviljas omvårdnadsbidrag endast om föräldern, som hen sammanbor med, inte ansökt om eller beviljats bidraget. Om barnet har en särskilt förordnad vårdnadshavare som har vård om barnet har hen rätt till omvårdnadsbidraget i stället för föräldern.

2.6 Åldersvillkor för barnet

22 kap. 9 § Omvårdnadsbidrag lämnas till och med juni det år när barnet fyller 19 år eller den tidigare månad när rätten till förmånen annars upphör. […]

Det finns inte någon nedre åldersgräns angående från när omvårdnadsbidrag kan beviljas för ett barn.

2.7 Funktionsnedsättningens varaktighet

Omvårdnadsbidrag kan beviljas bara om barnet till följd av funktionsnedsättning behöver omvårdnad och tillsyn i minst sex månader. Detta framgår av 22 kap. 3 § SFB. De sex månaderna räknas från och med den tidpunkt då behovet av omvårdnad och tillsyn uppstod (prop. 2017/18:190 s. 69 f).

Varaktigheten räknas från det att funktionsförmågan är nedsatt på sådant sätt att den ger upphov till ett behov av omvårdnad och tillsyn, vilket ska framgå av det medicinska underlaget. Vid bedömningen av varaktigheten har det alltså inte någon betydelse när ansökan om omvårdnadsbidrag kom in. Oavsett när funktionsnedsättningen uppstod kan bidraget beviljas tidigast från och med tre månader innan ansökningsmånaden.

För att vi ska kunna bedöma om varaktighetskravet på minst sex månader är uppfyllt kan vi behöva göra ett antagande om hur barnets behov av omvårdnad och tillsyn på grund av funktionsnedsättning förväntas utveckla sig över tid, baserat på det medicinska underlag som finns i ärendet. Den frågan kan normalt inte besvaras med lika hög grad av säkerhet som frågan om barnets nuvarande behov av omvårdnad och tillsyn på grund av funktionsnedsättning. Läs mer om förmånstiden i avsnitt 5.7.

Läs mer

I Försäkringskassans vägledning (2004:7) Förvaltningsrätt i praktiken kan du läsa mer om olika nivåer av beviskrav.