1 Inledning
I detta inledande kapitel ges en kortfattad beskrivning av bostadsbidragets historia och konstruktion. De allmänna villkoren för bidraget beskrivs också.
1.1 Bostadsbidragets historia
Bostadsbidrag har funnits sedan mitten av 1930-talet. Men målen för den sociala bostads- och familjepolitiken har skiftat över tiden.
Till en början betonades det bostadspolitiska målet. Bostadsbidraget syftade då till att stimulera ökad bostadskonsumtion. Under efterkrigstiden tillkom nya mål, medan gamla tonades ned. Exempelvis fick bostadsbidragets familjepolitiska syfte större betydelse. Bostadsbidragen sågs i dessa sammanhang som ett stöd som allmänt skulle stärka hushållens konsumtionsförmåga.
Ett långsiktigt bostadspolitiskt program, som syftade till högre bostadsstandard och minskad trångboddhet, behövde därför kombineras med ett ekonomiskt stöd till flerbarnsfamiljernas bostadsförsörjning. Ett individuellt bostadsstöd till barnrika familjer, familjebidrag, infördes. Familjebidraget utgick i kombination med finansieringsstöd till de fastigheter där bidragstagarna bodde. Bidragen, som innebar en hyresreducering, utgick till familjer med minst tre barn. Vissa minimikrav ställdes på bostadsutrymme och bostadsstandard; bostaden skulle omfatta minst två rum och kök och vara ”fullvärdigt utrustad”. Familjen skulle vara mindre bemedlad, men någon bestämd inkomstgräns gällde inte. Frågan om bidrag bedömdes från fall till fall. Vid bedömningen av den enskilda familjens bidragsbehov tog man hänsyn till familjens ekonomi och behov av bostad.
I anslutning till den allmänna översyn av bostadspolitiken, som gjordes av 1946 och 1947 års riksdagar, omprövades även familjebidragen. Ett familjebostadsbidrag infördes som syftade till att stärka de ekonomiskt svaga hushållens möjligheter att konkurrera med andra hushåll om de goda lägenheter som fanns tillgängliga. Stödet gjordes därför inte bara beroende av hushållets storlek, utan det blev också mer inkomstanknutet. Den produktionspolitiskt motiverade begränsningen till enbart nyproducerade lägenheter avvecklades. Stödet utvecklades emellertid inte till ett allmänt inkomstprövat hyresstöd; avgörande vikt fästes vid stödets bostadspolitiska mål. Det ställdes klart definierade villkor om utrustningsstandard och utrymmesstandard. Man eftersträvade en höjd bostadsstandard.
Intresset kom under 1960-talets senare del att riktas mot barnfamiljernas allmänna ekonomiska situation. Möjligheterna att sammanföra barnbidrag och bostadsbidrag till ett gemensamt inkomstprövat konsumtionsstöd övervägdes av den familjepolitiska kommittén. Förslaget genomfördes aldrig, men de tankegångar, som kommittén presenterade i sitt betänkande 1967, bidrog till att den komponent i bostadsbidraget som är helt oberoende av bostadskostnaden infördes år 1969. Bostadsbidraget kompletterades med ett allmänt konsumtionsstöd, det s.k. grundbeloppet, som utgick till barnfamiljer oberoende av bostadskostnaden.
Familjebostadsbidragen ersattes 1969 av ett system med bostadstillägg för barnfamiljer. Syftet med bostadstillägget var att ge ett förstärkt stöd till barnfamiljer med låga inkomster. Bidragen bestod av två delar, dels en statlig del (statligt bostadstillägg), dels en kommunal del (kommunalt bostadstillägg). Det statliga tillägget bestod dels av ett grundbelopp som utgick utan bostadsvillkor, dels av ett belopp som var knutet till bostaden. Den statliga delen kom att utvecklas till ett stöd som utgick per barn. För kommunalt tillägg krävdes att bostadskostnaden uppgick till ett visst minimibelopp.
År 1972 genomfördes betydande förändringar av bostadstilläggen. Kraven på bostadens utrustning och storlek slopades. Motivet för detta var att 90 procent av flerbarnsfamiljerna redan hade högsta utgående tillägg. Det statliga tillägget höjdes och gjordes om till ett enhetligt belopp. Det kommunala tillägget fördubblades och de övre hyresgränserna höjdes. Bostadstillägget byggdes ut under de följande åren och kom fr.o.m. 1974 att även omfatta hushåll utan barn.
År 1977 ändrades beteckningen bostadstillägg till bostadsbidrag. Den statliga, barnrelaterade delen utgick med oförändrat belopp medan den statskommunala och bostadsanknutna delen höjdes till 80 procent av bostadskostnaden mellan en nedre gräns och en övre gräns som anpassades till bostadsbehovet för olika stora hushåll.
Mellan 1977 och 1984 höjdes bidragsbelopp och inkomst- och bostadskostnadsgränser ytterligare. Förändringarna skedde helt inom det befintliga systemet, men genom de kraftiga höjningar som gjordes av den barnanknutna delen av bidraget, förstärktes bidragssystemets familjepolitiska inriktning.
Under 1990-talet har utvecklingen att ge bostadsbidragen ökad karaktär av familjepolitiskt stöd stärkts. Liksom barnbidragen var bostadsbidragen ett av de instrument som användes för att öka omfördelningsgraden i 1991 års skattereform. Den reformering av inkomstskattesystemet som genomfördes påverkade bostadskostnaderna. För att motverka negativa fördelningspolitiska effekter beslöts att resurser skulle satsas på att bygga ut bostadsbidragssystemet. Genom att både den nedre och den övre gränsen för den del av bostadskostnaden som ligger till grund för bidraget höjdes skedde en förskjutning till att ersätta toppen av bostadskostnaden. Denna del av bidraget stärktes mest för hushåll med tre eller fyra barn, men även mer barnrika hushåll fick en betydande förstärkning. Den allmänt konsumtionsstödjande delen förstärktes också kraftigt. En ny lagstiftning om bostadsbidrag trädde i kraft 1996. De ändrade bestämmelserna innebar i första hand ett nytt inkomstprövningssystem. Däremot gjordes inga nämnvärda ändringar eller förskjutningar vad gäller målen för bostadsbidragen. Regeringen uttalade i proposition 1995/96:186 att bostadsbidraget har såväl bostadspolitiska som familjepolitiska syften.
Allt detta framgår av SOU 2001:24 Bostadsbidrag till barnfamiljer.
Den 1 mars 2018 utökades bostadsbidraget med en ny del – särskilt bidrag för barn som bor växelvis. Allt fler barn till särlevande föräldrar bor växelvis, det vill säga ungefär lika mycket hos respektive förälder, men bestämmelserna om bostadsbidrag tog tidigare inte hänsyn till detta. I stället fick den förälder som hade barnet folkbokfört hos sig mer bostadsbidrag än den andra föräldern. Regeringen ville därför anpassa bostadsbidraget till särlevande föräldrars faktiska ekonomiska situation och ansvar.
Bostadsbidraget ingår i politikområde Ekonomisk trygghet för familjer och barn och målet för familjepolitiken är att: ”Den ekonomiska familjepolitiken ska bidra till en god ekonomisk levnadsstandard för alla barnfamiljer samt minska skillnaderna i de ekonomiska villkoren mellan hushåll med och utan barn. Den ekonomiska familjepolitiken ska även bidra till ett jämställt föräldraskap.” (Budgetpropositionen för 2018, utgiftsområde 12 s. 13).
Den 1 juli 2020 började ett tilläggsbidrag betalas ut till alla barnfamiljer med bostadsbidrag. Även de som haft rätt till särskilt bidrag eller umgängesbidrag enligt 96 kap. 3 och 4–9 §§ SFB fick rätt till tilläggsbidraget (96 kap. 3 a § SFB). Tilläggsbidraget är en familjeförmån enligt Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 883/2004 av den 29 april om samordning av de sociala trygghetssystemen (EU-förordning 883/2004). Först betalades tillägget ut månadsvis utan ansökan med ett belopp som motsvarade 25 procent av det preliminära bostadsbidrag som familjen fick för samma månad. Sedan, i juli 2023, höjdes beloppet till motsvarade 40 procent av det preliminära bostadsbidraget. Från den 1 januari 2025 återgår tilläggsbidraget till en nivå om 25 procent av det preliminära bostadsbidraget.
Tilläggsbidraget infördes först med anledning av den ekonomiska situation som uppstått på grund av coronapandemin, då många hushåll fick eller riskerade att få kraftigt sänkta disponibla inkomster. Sedan 2022 är bidragets syfte i stället att vara ett stöd till barnfamiljer med låga inkomster så att de ska klara sina levnadsomkostnader till följd av höjda priser på bland annat el, drivmedel och livsmedel.
Tilläggsbidraget omfattas inte av bestämmelserna om slutligt bostadsbidrag 98 kap. 5–7 §§ SFB. Däremot omfattas det av bestämmelsen om strikt återbetalningsskyldighet i 108 kap. 9 § SFB andra stycket som gäller när bostadsbidrag har lämnats felaktigt.
1.1.1 Administration
Bostadsbidragen handläggs av Försäkringskassan sedan 1994.
1.2 Hushåll som kan få bostadsbidrag
Barnfamiljer kan få bostadsbidrag. Bidraget består av fyra delar:
- bidrag till kostnader för bostaden
- särskilt bidrag för hemmavarande barn
- särskilt bidrag för barn som bor växelvis
- umgängesbidrag till barn som bor tidvis i hushållet.
Storleken på alla delar av bostadsbidraget varierar med antalet barn i familjen. (95 kap. 2 § och 97 kap. 18 och 20–23 §§ SFB)
Ungdomar utan barn som har fyllt 18 men inte 29 år kan också få bostadsbidrag vad gäller kostnader för bostaden. Makar eller sambor utan barn i åldern 18–28 år kan få bidrag så länge ingen av dem har fyllt 29 år. (96 kap. 10 och 11 §§ SFB)
1.3 Ansökan om bostadsbidrag
Den som vill få bostadsbidrag måste ansöka om det hos Försäkringskassan. Detsamma gäller när en försäkrad vill få ett högre bidrag. Ansökan ska innehålla de uppgifter som behövs i ärendet och ska vara egenhändigt undertecknad. Uppgifter om faktiska förhållanden lämnas på heder och samvete (110 kap. 4 § SFB).
Ansökan görs på blankett som Försäkringskassan har fastställt. (4 § RFFS 1993:7)
1.4 Förmånstiden för bostadsbidrag
Bostadsbidrag lämnas från och med månaden efter den då rätten till bidrag har uppkommit. Om rätt till bidrag uppkommer den första dagen i en månad ska bidraget beviljas från och med samma månad.
Bostadsbidrag lämnas till och med den månad rätten till bidrag har ändrats eller upphört. Om rätt till bidrag upphör den första dagen i en månad ska det upphöra från och med samma månad.
Bidrag lämnas som längst för tolv månader.
Detta framgår av 96 kap. 12–14 §§ SFB.
1.5 Bosatt och folkbokförd
Den som ansöker om bostadsbidrag måste bo och vara folkbokförd i Sverige.
Bostadsbidrag beviljas endast för kostnader för en bostad där den försäkrade är bosatt och folkbokförd. Bostadsbidrag kan alltså bara beviljas för en bostad. (5 kap. 9 § och 96 kap. 2 § SFB)
Om det finns särskilda skäl kan man göra undantag från kravet på folkbokföring. (96 kap. 2 § SFB).
Vid tillämpning av 4 och 5 kap. SFB och internationella regelverk som EU-förordningar gäller inte heller alltid kravet på bosättning och folkbokföring. Läs mer i vägledning (2017:01) Övergripande bestämmelser i SFB, unionsrätten och internationella avtal.
Den som bor i en egen bostad, det vill säga äger eller innehar den med hyres- eller bostadsrätt, kan få bidrag till bostadskostnader (96 kap. 2 § SFB).
Den som hyr ett eller flera rum i någon annans bostad kan inte få bidrag till sina bostadskostnader. Detta gäller om den som äger eller hyr bostaden själv också bor permanent eller tidvis i bostaden (5 § RFFS 1998:9). Däremot kan den som bor inneboende med barn ha rätt till de särskilda bidragen för hemmavarande barn och barn som bor växelvis.
Bidraget upphör när den som fått bidraget inte längre bor i sin bostad (prop. 1992/93:174, s. 62).
1.6 Bidragsgrundande inkomst
Den bidragsgrundande inkomsten (BGI) beräknas till stor del enligt skatterättsliga regler. Den består av inkomst av tjänst, inkomst av näringsverksamhet, inkomst av kapital, vissa skattefria inkomster eller inkomster som skatteberäknas på särskilt sätt samt 15 procent av hushållets förmögenhet över 100 000 kronor.
Inkomsten anses vara lika fördelad på varje månad i kalenderåret (97 kap. 3 § SFB).
Beräkningen av bidraget för en viss månad är med andra ord inte kopplad till inkomsten under den månaden utan till en tolftedel av den sammanlagda inkomsten under kalenderåret.
Det är inkomster före skatteavdrag som ligger till grund för beräkningen.
1.7 Beräkning av bidraget
Dessa delar av bostadsbidraget är inkomstprövade:
- bidraget till bostadskostnader
- det särskilda bidraget för hemmavarande barn
- det särskilda bidraget för barn som bor växelvis
- umgängesbidraget till barn som bor tidvis i hushållet.
Om BGI överstiger ett visst belopp minskas bidraget. För makar och sambor med barn gäller individuella inkomstgränser. Inkomstgränserna för barnfamiljer höjdes den 1 mars 2018 och kommer enligt övergångsbestämmelser att fortsätta höjas år för år fram till och med 2021 (se vidare 7.1.6). Bidraget minskas med 20 procent av den del av inkomsterna som överstiger dessa belopp (97 kap. 15 § SFB).
För ensamstående ungdomar utan barn minskas bidraget om kalenderårets inkomst överstiger 41 000 kronor och för makar och sambor om den gemensamma inkomsten överstiger 58 000 kronor. Bidraget minskas med en tredjedel av den del av inkomsten som överstiger dessa belopp (97 kap. 24 § SFB).
1.7.1 Preliminärt och slutligt bidrag
Bostadsbidraget betalas ut löpande som ett preliminärt bidrag. Slutligt bostadsbidrag bestäms i efterhand när beslut om slutlig skatt har fattats (98 kap. 2 och 5 §§ SFB).
Om det slutliga bidraget bestäms till ett högre belopp än vad som betalats ut i preliminärt bidrag, kan det bli fråga om att Försäkringskassan ska betala ut ytterligare bidrag. Om det slutliga bidraget i stället bestäms till ett lägre belopp än vad som har betalats ut i preliminärt bidrag, kan den försäkrade bli skyldig att betala tillbaka vad som har betalats ut för mycket.
Ytterligare bidrag betalas bara ut när skillnaden mellan slutligt och preliminärt utbetalt bidrag är 1 200 kronor eller mer. Krav på återbetalning till Försäkringskassan blir bara aktuellt när skillnaden mellan slutligt och preliminärt utbetalt bidrag är 1 200 kronor eller mer (98 kap. 6 § SFB).
1.7.2 Skattefritt
Bostadsbidraget är skattefritt (8 kap. 10 § inkomstskattelagen [IL]).
1.8 Återbetalningsskyldighet
Den som får eller har fått bostadsbidrag blir återbetalningsskyldig i två situationer. Dels om bidrag av någon anledning har betalats ut felaktigt eller med för högt belopp. Dels om det i samband med beslut om slutligt bostadsbidrag visar sig att det preliminära bidraget varit högre än vad det slutliga bidraget beräknats till (108 kap. 9 § och 98 kap. 6 § SFB).
Om det finns särskilda skäl kan för mycket utbetalt bidrag efterges helt eller delvis. Huvudregeln är att den försäkrade måste ha fullgjort sin anmälningsskyldighet om ändrade förhållanden. Den ekonomiska förmågan att kunna betala tillbaka bidraget ska särskilt beaktas (108 kap. 11–14 §§ SFB).
1.9 Anmälningsskyldighet
Den som ansöker om, får eller har fått preliminärt bostadsbidrag är skyldig att så snart som möjligt och senast fjorton dagar efter det att hen fick kännedom om förändringen, anmäla ändringar i inkomst och andra förhållanden (110 kap. 46 och 47 §§ SFB).
1.10 Beslut kan ändras eller omprövas
Bestämmelserna i 113 kap. SFB om omprövning, ändring och överklagande av beslut gäller också ärenden om bostadsbidrag. Läs mer i vägledning (2001:07) Omprövning och överklagande av Försäkringskassans beslut och vägledning (2018:01) Rättelse och ändring av beslut.
1.11 Begreppen funktionsnedsättning och funktionshinder
Försäkringskassan använder begreppet funktionsnedsättning för att beskriva en persons nedsättning av funktionsförmågan. En funktionsnedsättning finns hos individen, till exempel hos den som är förlamad i benen. Funktionshinder i sin tur beskriver den begränsning som en funktionsnedsättning innebär för en person i relation till sin omgivning. I 97 kap. 18 och 20 §§ SFB används begreppet funktionshindrad, men det som egentligen menas är begreppet person med funktionsnedsättning.
Personer med funktionsnedsättning kan ha rätt till högre bidrag. Se avsnitten 5.2.2 och 5.4.1.
Det finns inte någon definition av funktionsnedsättning i 97 kap. SFB eller i RFFS 1993:7. Innebörden av funktionsnedsättning beskrivs i lagen (1993:387) om stöd och service till vissa funktionshindrade, (LSS) och i prop. 1992/93:174 s. 63 och 64. De personer som tillhör personkretsen enligt LSS ska anses ha en funktionsnedsättning även när det gäller de situationer som regleras i 97 kap. och RFFS 1993:7. Se mer om personkretsen enligt LSS i vägledningen (2003:6) Assistansersättning. Det är viktigt att komma ihåg att även personer som inte omfattas av LSS kan bedömas ha en funktionsnedsättning i den mening som avses i 97 kap. SFB.
1.12 Barnkonventionen
FN:s konvention om barnets rättigheter (barnkonventionen) är lag i Sverige sedan 2020. Många av Försäkringskassans förmåner rör barn, och vår handläggning kan påverka barns situation på olika sätt. Därför ska vi följa barnkonventionen i all vår handläggning.
Konkret betyder det att vi alltid ska beakta barnets bästa när vi fattar beslut eller vidtar åtgärder som rör ett barn. På så sätt säkerställer vi barnets rättigheter och har ett barnrättsperspektiv. Bedömningen av vad som är barnets bästa ska göras som en del av vår ordinarie handläggning, precis som vi hanterar förmånsspecifika regler, utredningsmetodik, kommunikation och bemötande. Hur och i vilken utsträckning barnets bästa ska beaktas måste vägas mot andra regler och intressen inom Försäkringskassans verksamhet.
- i riktlinje (2016:02) om Anmälan till socialnämnden vid kännedom om eller misstanke att ett barn far illa och polisanmälan vid misstanke om brott
- om barn och barnrättsperspektivet i vägledning (2004:7) Förvaltningsrätt i praktiken
- om barnets bästa på Barnombudsmannens hemsida
- om barns rättigheter på Försäkringskassans intranät.
1.13 Brexit och socialförsäkringen
I samband med att Storbritanninen (hädanefter kallat Förenade kungariket) lämnade EU, enades EU och Förenade kungariket om ett avtal (Handels- och samarbetsavtalet mellan EU och Förenade kungariket). Avtalet reglerar bland annat samordning av socialförsäkringen och ska tillämpas på situationer som inträffar från och med den 1 januari 2021. Omständigheter som gällde före den 1 januari 2021 kan beaktas vid tillämpningen av avtalet. Avtalet medför att det kommer att finnas olika regelverk som reglerar socialförsäkringen när en person rör sig mellan Sverige och Förenade kungariket för bosättning, arbete eller studier. Vilket regelverk som ska användas beror på vid vilken tidpunkt personen flyttade mellan länderna.
Utträdesavtalet mellan EU och Förenade kungariket
Det finns också ett utträdesavtal mellan EU och Förenade kungariket som reglerar socialförsäkringen för personer som flyttade mellan Sverige och Förenade kungariket för bosättning, arbete eller studier före den 1 januari 2021. Utträdesavtalet innebär att många delar av socialförsäkringen förblir oförändrade för dessa personer, även från och med den 1 januari 2021.
Brittiska medborgare som bor i Sverige
Medborgare i Förenade kungariket och deras familjemedlemmar som hade uppehållsrätt i Sverige den 31 december 2020 vistades lagligen i Sverige även efter den 1 januari 2021. Den som är brittisk medborgare och inte redan har ett uppehållstillstånd i Sverige, behövde ha ansökt om uppehållsstatus senast den 31 december 2021. Från och med den 1 januari 2022 måste personen istället ha ett uppehållstillstånd om denne inte ansökt om uppehållsstatus under år 2021.
I vägledning (2017:1) Övergripande bestämmelser i SFB, unionsrätten och internationella avtal finns en beskrivning av de generella bestämmelserna och principerna som gäller när en person rör sig inom EU och Förenade kungariket. Vägledningen innehåller också beskrivningar av hur utträdesavtalet gentemot Förenade kungariket ska tillämpas.