Hoppa till huvudinnehåll

4 Vilka personer räknas med i hushållet?

Bostadsbidrag lämnas till olika slags hushåll. Ett hushåll kan bestå av en ensamstående, makar eller sambor, med eller utan barn.

I detta kapitel beskrivs

  • makar och sambor
  • barnfamiljer
  • vad som menas med hemmavarande, växelvis boende och tidvis boende barn
  • ungdomshushåll utan barn.

4.1 Makar, registrerade partner och sambor​

Reglerna om bostadsbidrag i SFB bygger på att en sökande ska kategoriseras som antingen ensamstående, make eller sambo. Vilken kategori sökanden anses tillhöra får sedan betydelse för hur bostadsbidraget beräknas.

Makar

En make är en gift person oavsett kön (prop. 2008/09:200 s. 381). Med makar inom bostadsbidrag menas makar som lever tillsammans (95 kap. 5 § SFB).

Ibland förekommer det att en person, oavsett kön, är gift med två eller flera personer. Detta kallas för polygami eller månggifte. I Sverige är polygama äktenskap olagliga. Sedan den 1 juli 2021 är huvudregeln att utländska månggiften inte erkänns i Sverige. Detta gäller oavsett personernas anknytning till Sverige när äktenskapet ingicks. (1 kap. 8 a § IÄL). Det finns dock vissa polygama äktenskap som är erkända i Sverige. Det gäller äktenskap som ingicks utomlands och blev registrerade i folkbokföringen före den 1 juli 2021. Ett sådant äktenskap kunde tidigare erkännas om det var giltigt i det land där det ingicks och ingen av personerna hade anknytning till Sverige vid tidpunkten för giftermålet. Läs mer i avsnitt 4.1.2, Bedömning av makars ansökan och boende vid polygama äktenskap.

Registrerade partner

Enligt äktenskapsbalken gäller fr.o.m. maj 2009 att samlevnad i äktenskap gäller även samkönade par och att två personer som ingår äktenskap med varandra blir makar. Lagen (1994:1117) om registrerat partnerskap upphävdes vid utgången av april 2009, men lagen ska fortfarande tillämpas för tidigare registreringar om inte parterna anmäler till Skatteverket att partnerskapet ska gälla som ett äktenskap. I den lagen är det närmast 3 kap. som kan ha betydelse vid tillämpningen av SFB (jfr även 2 kap. 5 § SFBP). Ett registrerat partnerskap har i princip samma rättsverkningar som ett äktenskap, och alla bestämmelser i balken som gäller äktenskap och makar ska tillämpas på motsvarande sätt på registrerat partnerskap respektive registrerad partner.

Sambor

Sambor är två personer, oavsett kön, som stadigvarande bor tillsammans i ett parförhållande och har gemensamt hushåll (1 § sambolagen [2003:376] och 2 kap. 13 § SFB).

Sambor likställs med makar när det gäller bostadsbidrag. Det innebär att sambor som ansöker om bostadsbidrag måste följa samma regler som makar när det gäller ansökan och rätten till bostadsbidrag (jfr 95 kap. 6–8 §§ SFB). Avsnitt 4.1.1 och 4.1.2 nedan gäller därför även sambor, förutom när någon del uppenbarligen bara kan gälla gifta personer. Till exempel blir frågan om skilsmässa av naturliga skäl aldrig aktuell för sambor.

Observera att den som är under 18 år inte kan underteckna ansökan själv eller ta emot en utbetalning eftersom hen saknar rättshandlingsförmåga för detta. Det innebär att om ett par som är sambor ansöker och den ena är under 18 år, så ska vårdnadshavare skriva under ansökan för hens räkning. Läs mer i avsnitt 4.3.

4.1.1 Bedömning av makars ansökan och boende​

Personer som är gifta med varandra anses bo tillsammans, om inte den som ansöker om bostadsbidrag eller får bidraget visar något annat (95 kap. 7 § SFB). Begreppet bo tillsammans innefattar mer än att makarna bor på samma adress. Det tidigare begreppet var leva tillsammans, men det ändrades sedan till bo tillsammans (se prop. 1992/93:174, s. 60 och prop. 2001/02:119).

Makar måste göra en gemensam ansökan om bostadsbidrag, se avsnitt 3.2. Frågan om ifall en person är gift eller ensamstående har inte bara betydelse för hur ansökan ska göras, utan också för hur hushållets bidragsgrundande inkomst påverkar bostadsbidraget. För makar är inkomstgränsen innan bostadsbidraget minskas lägre per person än för ensamstående. (97 kap. 15 § och 24 § SFB)

Bedömning av en gift persons ansökan som ensamstående

Om en gift person ansöker om bostadsbidrag som ensamstående behöver hen visa att hen inte bor tillsammans med sin make (95 kap. 7 § SFB). HFD har avgjort ett mål som behandlar frågan om två personer som är gifta med varandra ska anses bo tillsammans trots att de lever åtskilda för att en av dem inte har fått uppehållstillstånd i Sverige.

Rättsfall

Målet gällde en kvinna, CC, som ansökt om bostadsbidrag som ensamstående med två barn. Hon var gift med barnens pappa men uppgav att han bodde utomlands och saknade inkomst. Han hade dock sökt uppehållstillstånd i Sverige och deras avsikt var att leva tillsammans här. Försäkringskassan bedömde att CC, trots att makarna levde i olika länder, inte hade visat att de inte bodde ihop i den meningen att hon skulle kunna få bostadsbidrag som ensamstående. Försäkringskassan tog vid bedömningen särskild hänsyn till att makarnas avsikt var att leva tillsammans som en familj i Sverige samt att de hade två små barn tillsammans, vilket visade på att de hade en gemensam familjeplanering.

HFD konstaterade att en förutsättning för att CC ska kunna få bostadsbidrag som ensamstående, trots att hon är gift, är att hon visar att hon och maken inte bor tillsammans i den mening som avses i bestämmelserna om bostadsbidrag.

HFD uppgav att uttrycket ”bo tillsammans” även förekommer i bestämmelserna om underhållsstöd. HFD har i ett tidigare avgörande om underhållsstöd slagit fast att det inte bara är den faktiska boendesituationen som avgör om två personer ska anses bo tillsammans, utan att man också ska väga in om personerna har en sådan hushållsgemenskap som normalt präglar ett sammanlevande även om de inte fullt ut delar bostad i den meningen att personerna huvudsakligen tillbringar sin dygnsvila i samma bostad (HFD 2018 ref. 70). HFD ansåg att det saknades anledning att i det aktuella målet ge uttrycket ”bo tillsammans” en annan innebörd än den som anges i avgörandet från 2018.

Eftersom maken bodde utomlands och inte hade uppehållstillstånd i Sverige delade makarna inte bostad över huvud taget. HFD angav att en eventuell hushållsgemenskap på något annat sätt då inte kan innebära att makarna ska anses bo tillsammans. HFD bedömde därför att CC visat att hon och maken inte bor tillsammans. CC hade därmed rätt till bostadsbidrag som ensamstående, och Försäkringskassans överklagande avslogs. (HFD 2023 ref. 15 III)

Om makarna inte delar bostad över huvud taget

Av rättsfallet framgår att för att en gift person ska ha rätt till bostadsbidrag som ensamstående behöver hen visa att hen inte bor tillsammans med sin make. I rättsfallet ansågs makarna inte dela bostad över huvud taget eftersom den ena maken saknade uppehållstillstånd och bodde utomlands. Den sökande hade därför rätt till bostadsbidrag som ensamstående.

Om det är visat att makarna inte delar bostad över huvud taget kan en eventuell hushållsgemenskap på annat sätt inte innebära att makarna ska anses bo tillsammans.

Det saknade betydelse att makarna inte bodde tillsammans på grund av en temporär påtvingad särlevnad. Makarnas avsikt och vilja att leva och bo tillsammans i framtiden, samt att makarna hade gemensamma barn, påverkade inte HFD:s bedömning av om makarna kunde anses bo tillsammans.

Om makar på något sätt delar bostad

Om makar på något sätt delar bostad kan de däremot anses bo tillsammans i den mening som avses i bestämmelserna för bostadsbidrag. Tolkningen av uttrycket ”bo tillsammans” kan hämtas från HFD 2018 ref. 70 gällande underhållsstöd. Vid bedömningen av om makarna ”bor tillsammans” är det inte bara den faktiska boendesituationen som avgör. Det har även betydelse om de har en sådan hushållsgemenskap som normalt präglar ett sammanlevande, även om de inte fullt ut delar bostad i den mening att de huvudsakligen tillbringar sin dygnsvila i samma bostad.

Vad som menas med hushållsgemenskap är inte definierat i SFB, men en användbar beskrivning finns i förarbetena. Där framgår bland annat följande om sambor:

Personerna ska ha ett gemensamt hushåll. Med det menas att de som bor ihop delar på sysslor och utgifter och har gemensam ekonomi, åtminstone ett sådant ekonomiskt samarbete att man kan tala om hushållsgemenskap (se prop. 2002/03:80 s. 44).

Folkbokföring

Uppgifter om folkbokföring behöver vägas in i bedömningen av makars boendesituation. Enligt tidigare förarbeten och praxis var skilda folkbokföringsadresser ett krav för att makar skulle anses leva isär. I ett avgörande från Regeringsrätten (RÅ 1997 ref. 22) menade dock domstolen att den sökande hade visat att hon under den aktuella perioden inte levde med sin före detta make, trots att han var folkbokförd på hennes adress. Den sökande kvinnan kunde därför ansöka om bostadsbidrag som ensamstående.

Enligt Regeringsrätten är alltså skilda folkbokföringsadresser inte ett krav om den som ansöker om bostadsbidrag kan visa att hen inte lever tillsammans med maken. I detta fall kunde den sökande till exempel visa att den före detta maken inte hade bott på adressen under det senaste året. Den sökande hade bland annat lämnat in uppgifter från sin bank som talade för att hon ensam stod för boendekostnaden samt visat att de ansökt om skilsmässa.

När en make inte längre anses bosatt i den gemensamma bostaden

Det kan finnas situationer när andra faktorer påverkar bedömningen av om makar ska anses bo tillsammans eller inte. En sådan situation är när Försäkringskassan har bedömt att den ena maken inte längre ska anses bosatt i den gemsamma bostaden för att hen inte beräknas bo där under en period av minst sex månader (se RAR 2001:8 till 96 kap. 2 § SFB). Ett exempel på en sådan situation är när den ena maken är frihetsberövad. Eftersom en person enligt de allmänna råden inte anses vara bosatt i bostaden vid ett frihetsberövande som varar längre än sex månader kan hen inte heller anses bo där tillsammans med sin make. Därmed ska den person vars make frihetsberövas längre än sex månader anses vara ensamstående under den period som frihetsberövandet varar. Om Försäkringskassan har bedömt att den ena av makarna inte ska anses bo i bostaden längre t.ex. för att hen är frihetsberövad mer än sex månader, kan den make som bor kvar ansöka om bostadsbidrag som ensamstående.

Läs nedan om hur en gemensam ansökan från makar ska hanteras när den ena maken är frihetsberövad i mer än sex månader.

Läs mer i avsnitt 5.1.8 När anses den försäkrade inte bo i bostaden?.

Observera att även om makarna inte anses bo tillsammans så kan det finnas anledning att ta hänsyn till de inkomster och eventuell förmögenhet som maken som inte anses bosatt i den gemensamma bostaden har när bostadsbidraget beräknas (se 97 kap. 29 § SFB och jfr HFD 2020 ref. 32).

Metodstöd – bedömning av en gift persons ansökan som ensamstående

Om en person som är gift ansöker om bostadsbidrag som ensamstående, ska hen visa att hen inte bor tillsammans med sin make. Det går inte att säga generellt hur omfattande bevisningen behöver vara, och du behöver göra bedömningen utifrån omständigheterna i det enskilda ärendet.

Vid bedömningen kan du exempelvis väga in följande omständigheter:

  • Om makarna har flera bostäder eller är folkbokförda på olika adresser. Utred då var de tillbringar sin respektive dygnsvila.
  • Om makarna vistas i olika länder. Utred då var de bor. Detta eftersom det är möjligt att makar kan anses bo tillsammans även om de inte delar bostad fullt ut.
  • Om ena maken befinner sig utomlands kan du ställa fråga om maken har uppehållstillstånd i Sverige. Frågan är relevant eftersom ett uppehållstillstånd tyder på att maken får bo och vara i Sverige. Även om maken inte har uppehållstillstånd kan makarna anses bo tillsammans och därför är det viktigt att utreda makarnas faktiska boendesituation.
  • Om ena maken är frihetsberövad under en period av minst sex månader.

Om den sökande har visat att hen inte bor tillsammans med maken överhuvudtaget har hen rätt att ansöka om och få bostadsbidrag som ensamstående. Då behöver du inte göra någon ytterligare utredning om annan hushållsgemenskap. Det spelar inte heller någon roll ifall makarna har gemensamma barn eller har för avsikt att bo tillsammans (se HFD 2023 ref. 15 III).

Om utredningen visar att makarna delar bostad till viss del behöver du däremot bedöma om de har en sådan hushållsgemenskap som normalt präglar ett sammanlevande. Detta eftersom makarna kan anses ”bo tillsammans”, även om de inte delar bostad fullt ut i den mening att de huvudsakligen tillbringar sin dygnsvila i samma bostad (HFD 2018 ref. 70). Vid prövningen behöver du göra en sammanvägd bedömning av samtliga förhållanden. Exempel på omständigheter som du kan väga in i bedömningen, utöver makarnas bosättning och faktiska samlevnad, är

  • om det finns uppgifter som tyder på att makarna har gemensam ekonomi
  • om makarna har fått ytterligare gemensamma barn.

Om personerna inte är registrerade som gifta i Skatteverkets folkbokföringsregister men anger att de är gifta, till exempel enligt religiös sed, kan du bedöma om det finns rätt till bostadsbidrag utifrån reglerna om sambor. Läs mer i avsnitt 4.1.4, Bedömning av sambors ansökan och boende.

Det är extra viktigt att utreda ordentligt när en gift person ansöker om bostadsbidrag som ensamstående första gången. Det kan sedan underlätta vår utredning om sökanden fortsätter att ansöka som ensamstående. Om personen första gången har lämnat tillförlitlig information så kan det ge tillräckliga underlag för att vi nästa gång kan nöja oss med att hen t.ex. hänvisar till skilda folkbokföringsadresser för att bedöma hen som ensamstående.

Läs mer

Du kan läsa mer om utredningsansvar och beviskrav i vägledning (2004:7) Förvaltningsrätt i praktiken.

Hantering av makars gemensamma ansökan om bostadsbidrag där den ena maken är frihetsberövad i mer än sex månader

Om två makar har ansökt gemensamt om bostadsbidrag enligt 95 kap. 8 § och du får en impuls om att den ena maken är frihetsberövad, behöver du utreda hur länge hen kommer vara det, se avsnitt 5.1.8. Om hen beräknas vara frihetsberövad i mer än sex månader kan den icke frihetsberövade parten ha rätt till bostadsbidrag som ensamstående.

Hur ska en gemensam ansökan hanteras när ena maken är frihetsberövad mer än sex månader?

Försäkringskassan ska upplysa den icke frihetsberövade maken om att hen kan ha rätt till bostadsbidrag som ensamstående. Det är en del av vår serviceskyldighet enligt 6 § FL.

Om hen då vill ansöka om bostadsbidrag som ensamstående ska Försäkringskassan dokumentera att hen vill ändra sin ansökan till att söka som ensamstående. Det går bra att ändra ansökan på detta sätt eftersom ansökan anses handla om samma sak (förmån) men olika grund.

I den här situationen behöver den frihetsberövade maken kommuniceras omständigheterna kring den förändrade grunden i ansökan och vad det innebär.

Om den frihetsberövade maken återkallar sin del av den gemensamma ansökan ska den avskrivas för hen. Om den frihetsberövade maken väljer att inte ändra sin ansökan ska den avslås eftersom hen inte uppfyller kraven enligt 96 kap. 2 § om att anses bo i bostaden.

Parallellt med ovan beskrivna hantering ska Försäkringskassan utreda ärendet för den icke frihetsberövade maken utifrån de förutsättningar som råder för hen. Försäkringskassan ska sedan skicka ett beslut om bostadsbidrag som ensamstående med tydlig beskrivning av ärendet och motivering till beslutet.

Om makarna väljer att gå vidare med sin gemensamma ansökan finns inte förutsättningar att bevilja makarna bostadsbidrag. Det beror på att makarna inte uppfyller kraven för gemensamt bostadsbidrag eftersom en av dem inte anses bo i bostaden enligt 96 kap. 2 §. Den gemensamma ansökan ska därför avslås.

Hur ska ett pågående bostadsbidrag hanteras när impuls kommer om att ena maken är frihetsberövad?

Pågående ärenden om bostadsbidrag hanteras enligt ovan men inom ramen för omprövning vid ändrade förhållanden enligt 98 kap. 8 § SFB. Utredning behöver göras enligt Metodstöd – frihetsberövad inom Kriminalvården, utreda om den försäkrade anses bo i bostaden. Läs mer i avsnitt 5.1.8.

4.1.2 Bedömning av makars ansökan och boende vid polygama äktenskap​

Vid tillämpningen av bestämmelserna om bostadsbidrag är det inte möjligt att betrakta en person som make/sambo med mer än en person. I polygama äktenskap kan en person därför ansöka om bostadsbidrag som ensamstående, trots att personen är gift enligt folkbokföringen. I dessa situationer kan Försäkringskassan ta hänsyn till en makes inkomster vid beräkningen av bostadsbidraget med stöd av 97 kap. 29 § SFB, om maken kan anses bidra till hushållets inkomster (se HFD 2020 ref.32).

HFD har prövat frågan om hur man ska tillämpa reglerna om bostadsbidrag för makar i ett polygamt äktenskap.

Rättsfall

Målet gällde en gift kvinna (NN) som hade ansökt om bostadsbidrag som ensamstående. Hon och maken hade tio gemensamma barn födda mellan år 1998 och 2017. Maken var även gift med en annan kvinna och Skatteverket hade registrerat båda äktenskapen i folkbokföringsregistret. Maken var folkbokförd på en annan adress med sin andra hustru och de hade gemensamt bostadsbidrag för den bostaden.

Försäkringskassan bedömde att NN hade rätt till bostadsbidrag som ensamstående men att beräkningen av bidraget gjordes utifrån hennes och makens sammanlagda inkomster.

Domstolen konstaterade inledningsvis att registreringen inom folkbokföringen av ett utländskt äktenskap inte är bindande för hur frågan om erkännande av äktenskapet ska bedömas i andra sammanhang. Regleringen av bostadsbidraget i SFB bygger på att en sökande ska kategoriseras som antingen ensamstående eller gift/sammanboende. Hur kategoriseringen ska göras framgår av 95 kap. 5-7 §§ SFB och vilken kategori den sökande anses tillhöra för sedan betydelse för hur bostadsbidraget beräknas.

Därefter konstaterades det att det inte finns något utrymme att betrakta en person som make/sambo med mer än en person vid tillämpningen av bestämmelserna om bostadsbidrag. En försäkrad kan enligt 96 kap. 2 § SFB bara få bostadsbidrag för en bostad. Eftersom NNs make var folkbokförd på annan adress än NN och bodde där tillsammans med en kvinna som han var gift med och fick bostadsbidrag för den bostaden så kunde han, vid tillämningen av bestämmelserna om bostadsbidrag, inte samtidigt anses vara make till NN och få bostadsbidrag för den bostad som den nu aktuella ansökan gällde.

HFD ansåg därför att Försäkringskassan gjorde rätt som prövade NNs ansökan om bostadsbidrag som om hon vore ensamstående. HFD ansåg även att Försäkringskassans bedömning om att beakta makens inkomster med stöd av 97 kap. 29 § SFB kunde göras eftersom makens inkomster kunde anses bidra till hushållets gemensamma kostnader eftersom han tidvis var bosatt där. (HFD 2020 ref. 33).

4.1.3 Båda ska uppfylla kraven på att vara försäkrade och ha rätt till ersättning​

Ett par som är gifta eller sambor och som gemensamt ansöker om bostadsbidrag måste båda uppfylla både villkoren för att vara försäkrad och att ha rätt till ersättning. Båda två ska således anses vara bosatta i Sverige enligt SFB, förordning 883/2004 (eller 1408/71) eller genom en socialförsäkringskonvention. Om endast en av två sökande uppfyller villkoren för att vara berättigad till bostadsbidrag, saknas rätt till bostadsbidrag (93 kap. 4 § och 95 kap. 8 § SFB).

4.1.4 Bedömning av sambors ansökan och boende​

Sambor är två personer som bor stadigvarande tillsammans i ett parförhållande och har ett gemensamt hushåll. Om det är sannolikt att två personer är sambor ska de räknas som sambor, så länge inte den som har ansökt om eller får bostadsbidrag visar att hen inte är sambo (95 kap. 6 § SFB).

Sambor ska jämställas med makar både när det gäller ansökan och rätten till bostads-bidrag (jfr 95 kap. 6–8 §§ SFB).

Sambor enligt sambolagen

För att ett par ska betraktas som sambor enligt sambolagen ska följande förutsättningar vara uppfyllda:

  • Personerna ska bo stadigvarande tillsammans i en gemensam bostad som har karaktär av permanentbostad för båda två. Förutsättningen kan vara uppfylld även om den ena av dem har en annan bostad där hen är folkbokförd och som hen använder i viss utsträckning. Det är inte fråga om ett samboskap om samlevnaden endast tar sig uttryck i att den ena besöker den andra, oavsett om besöken har stor regelbundenhet och frekvens (NJA 1994 s. 256).
  • Personerna ska ha ett parförhållande. Med det menas att de ska bo tillsammans i ett förhållande där det normalt ingår sexuellt samliv.
  • Personerna ska ha ett gemensamt hushåll. Med det menas att de delar på sysslor och utgifter och har gemensam ekonomi, åtminstone ett sådant ekonomiskt samarbete att man kan tala om hushållsgemenskap (prop. 2002/03:80 s. 44).

Av förarbeten till sambolagen framgår att om ett par bor tillsammans och har gemensamma barn, kan man regelmässigt utgå från att ett samboförhållande föreligger. I annat fall bör en gemensam folkbokföringsadress kunna tyda på att parterna har gemensam bostad och att deras samlevnad inte är endast tillfällig. Även om gemensam folkbokföringsadress som regel är en omständighet som talar för att parterna har en gemensam bostad och att deras samlevnad inte är endast tillfällig, kan naturligtvis andra omständigheter finnas i det enskilda fallet som talar mot det.

Om någon av parterna skulle vara folkbokförd på en annan adress än den där paret bor, krävs - ifall de inte har gemensamma barn - att en helhetsbedömning av deras förhållande utvisar att de har en gemensam permanentbostad och gemensamt hushåll och att detta förhållande varat en inte alltför kort tid. Ett riktmärke kan vara att de har bott tillsammans i minst sex månader (se prop. 2002/03:80 s. 44).

Bedömning av om två personer sannolikt är sambor

Försäkringskassan kan ha anledning att anta att en person som ensam ansöker om bostadsbidrag är sambo. Då ska Försäkringskassan bedöma om det är sannolikt att den sökande är sambo eller inte. Om vi bedömer att den sökande är sambo, är det den sökande själv som ska visa att hen inte är det.

HFD har avgjort två mål som gäller frågan om ifall en person som har ansökt om bostadsbidrag som ensamstående ska anses vara sambo.

Rättsfall

Målet gällde en ogift kvinna, AA, med fyra barn som fick bostadsbidrag som ensamstående. Efter ett hembesök hos de två yngsta barnens pappa beslutade Försäkringskassan att AA inte längre skulle få bostadsbidrag. Anledningen var att det vid besöket bland annat framkommit att hon övernattade hos mannen en eller två gånger per vecka. Det hade också gjorts ekonomiska transaktioner mellan henne och mannen. Försäkringskassan bedömde det som sannolikt att paret var sammanboende. Vidare ansåg Försäkringskassan att paret inte hade brutit familjesambandet utan att de levde under familjeliknande förhållanden trots skilda folkbokföringsadresser.

HFD konstaterade att begreppet sambo inte används i reglerna om underhållsstöd, men i reglerna om bostadsbidrag används begreppet och ska enligt 2 kap. 13 § SFB ges samma innebörd som enligt sambolagen. Enligt 1 § första stycket sambolagen är en av förutsättningarna för att det ska föreligga ett samboskap att två personer bor stadigvarande tillsammans. I det ligger att det ska finnas en gemensam bostad som har karaktär av permanentbostad för dem båda. Denna förutsättning kan vara uppfylld även i ett fall då den ene av dem dessutom har en annan bostad, som hen använder i viss utsträckning och där denne är folkbokförd. Det är inte fråga om ett samboskap om samlevnaden endast tar sig uttryck i att den ena besöker den andra, oavsett om besöken har stor regelbundenhet och frekvens (NJA 1994 s. 256). Eftersom AA och mannen hade varsin bostad och det inte gjorts gällande att hennes bostad varit deras gemensamma permanentbostad ska de inte anses vara sambor vid tillämpningen av reglerna om bostadsbidrag. Därför biföll HFD överklagan. (HFD 2023 ref. 15 I).

Rättsfall

Målet gällde en kvinna, BB, som ansökte om bostadsbidrag som ensamstående med två barn. Hon var inte gift med barnens pappa. Hon uppgav att han bodde i Tyskland men hade sökt uppehållstillstånd i Sverige, att de var en familj och att de planerade att bo tillsammans. Mannen bidrog dock inte ekonomiskt och han besökte familjen som mest två gånger per år. Försäkringskassan ansåg att BB och barnens pappa levde under en sådan hushållsgemenskap som normalt präglar ett sammanboende och att hon därför inte kunde få bostadsbidrag som ensamstående. HFD konstaterade att det i 2 kap. 13 § SFB uttryckligen anges att vad som avses med sambor framgår av 1 § sambolagen. Enligt den bestämmelsen är en av förutsättningarna för att det ska föreligga ett samboskap att två personer bor stadigvarande tillsammans. I det ligger att det ska finnas en gemensam bostad som har karaktär av permanentbostad för dem båda (NJA 1994 s. 256).

HFD noterar att det i målet är utrett att BB och barnens pappa lever i två olika länder och har varsin bostad i respektive land. Någon bostad som används gemensamt finns inte. De kan därmed inte anses vara sambor vid tillämpningen av reglerna om bostadsbidrag. Därför avslås Försäkringskassans överklagande. (HFD 2023 ref.15 II).

HFD har i målen konstaterat att begreppet sambo som används i bestämmelserna om bostadsbidrag ska ges samma innebörd som enligt sambolagen. Det framgår också att för att ogifta personer ska likställas som sambor krävs att de har en gemensam permanentbostad. Domarna tar fasta på att Försäkringskassan inte får hoppa över steget att pröva den faktiska boendesituationen. Om paret inte har en gemensam permanentbostad så har deras avsikt att leva och bo ihop i framtiden ingen betydelse för rätten till bostadsbidrag.

Metodstöd – bedömning av om två personer sannolikt är sambor

Du behöver inte ifrågasätta om ett par är sambor enligt sambolagen om de lämnar en gemensam ansökan om bostadsbidrag.

För att ett par ska anses vara sambor behöver följande rekvisit vara uppfyllda:

  • personerna ska bo stadigvarande tillsammans
  • personerna ska bo tillsammans i ett parförhållande
  • personerna ska ha ett gemensamt hushåll.

Omständigheter som kan tala för att en ensam sökande är sambo kan exempelvis vara

  • gemensam folkbokföringsadress
  • gemensam permanentbostad (indikationer på gemensam permanentbostad kan vara hyresavtal, gemensamt ägande av bostad, namn på ytterdörren eller samma adress)
  • gemensamma barn
  • ytterligare gemensamma barn efter separation
  • uppgifter i andra handlingar som finns hos Försäkringskassan.

Det här är några exempel på omständigheter som du kan behöva utreda för att ta reda på om en person som ansöker om bostadsbidrag verkligen bor ensam.

Om utredningen visar att det är sannolikt att den sökande är sambo så är det den som ansöker om förmånen som ska visa att hen är ensamstående. Om det inte är sannolikt att hen är sambo ska hens ansökan bedömas utifrån att hen är ensamstående.

Läs mer

Du kan läsa mer om utredningsansvar och beviskrav i vägledning (2004:7) Förvaltningsrätt i praktiken. Vägledning (2004:01) Kontrollutredning kan också vara till hjälp i handläggningen.

4.2 Barnfamiljer​

Bostadsbidrag till barnfamiljer lämnas till den som

  • har vårdnaden om barn och varaktigt bor tillsammans med barnet
  • har vårdnaden om ett barn som bor växelvis hos båda föräldrarna
  • har tagit emot barn för vård i familjehem efter en myndighets beslut, om barnet beräknas bo i hemmet under minst tre månader
  • har vårdnad eller umgänge med barn och bor tidvis med barnet
  • har barn som inte varaktigt bor hemma på grund av vård eller undervisning, men som vistas i hemmet under minst så lång tid varje år som motsvarar normala skolferier
  • är förälder till ett barn under 18 år men barnet bor i ett familjehem, stödboende eller i ett hem för vård eller boende, om det finns särskilda skäl för att lämna bidrag.

Allt detta framgår av 96 kap. 4, 5 a och 6–9 §§ SFB.

När det är två föräldrar som ansöker om bostadsbidrag anses de som en barnfamilj även om bara den ena har vårdnaden om barnet. En styvförälder kan då jämställas med förälder. (prop. 1992/93: 174 s. 57) En styvförälder som ensam bor med den andra makens barn på heltid eller deltid och inte har vårdnaden om barnen kan däremot inte få bostadsbidrag.

Det finns inget ålderskrav för att kunna få bostadsbidrag till barnfamiljer. En 16-åring med barn kan med andra ord ha rätt till bidraget, men hen kan inte ansöka själv eller ta emot utbetalningen eftersom hen saknar rättshandlingsförmåga. Det innebär bland annat att vårdnadshavare ska skriva under ansökan. Om det saknas underskrift från vårdnadshavare ska Försäkringskassan skicka en begäran om komplettering. Beslutet ska sedan tidsbegränsas till och med månaden då ungdomen fyller 18 år, för att hen då ska ansöka med egen underskrift. Läs mer i vägledning (2004:7) Förvaltningsrätt i praktiken och i vägledning (2005:1) Utbetalning av förmåner, bidrag och ersättningar om omyndiga personers rättshandlingsförmåga.

4.2.1 Vem räknas som barn?​

Som barn räknas den som är

  • under 18 år
  • över 18 år och som får studiehjälp eller förlängt barnbidrag enligt 2 kap. studiestödslagen (1999:1395).

Detta framgår av 95 kap. 5 § SFB.

Barnet får räknas med i bidragshushållet till och med den månad då det fyller 18 år eller då studiehjälpen eller det förlängda barnbidraget upphör. Men om barnet fyller 18 år den första dagen i en månad upphör rätten till bidrag från 18-årsmånaden. Detsamma gäller när rätten till bidrag i övrigt upphör den första dagen i en månad (96 kap. 12 § SFB). Läs mer i avsnitt 8.2.

Studiehjälp betalas ut längst till och med juni det år som barnet fyller 20 år. Förlängt barnbidrag betalas ut till och med den månad barnet slutför utbildningen eller avbryter studierna. (2 kap. 3 § studiestödslagen [1999:1395] och 15 kap. 7 § SFB).

Studiehjälp betalas endast ut för de månader när barnet studerar. Ett barn som inte får studiehjälp under sommarmånaderna bör fortfarande anses som barn i hushållet under förutsättning att studierna fortsätter eller beräknas fortsätta till hösten (RAR 2001:8 till 96 kap. 9 § SFB).

4.2.2 Vårdnad om barn​

Med vårdnad avses den rättsliga vårdnaden som en förälder eller en särskilt förordnad vårdnadshavare har. Den upphör först när barnet fyller 18 år (6 kap. 2 § föräldrabalken [FB]).

Bestämmelserna om rätt till bidrag ska tillämpas även för den som är över 18 år och som får studiehjälp eller förlängt barnbidrag (96 kap. 9 § SFB).

Utredning av vårdnadsförhållanden och vem som är förälder

Normalt framgår vem som är förälder och vem som är barnets vårdnadshavare av folkbokföringen, men ibland behöver Försäkringskassan utreda detta. En utredning kan behöva göras för att klargöra

  • om den som ansöker om bostadsbidrag är förälder och vårdnadshavare för barnet och därmed kan ha rätt till fler delar av bostadsbidraget
  • vem den andra föräldern är för att veta om föräldrarna bor tillsammans eller inte
  • om den andra föräldern har vårdnaden om eller umgänge med barnet.

Utredning kan bli aktuell till exempel när barnet är fött utomlands eller om föräldern eller barnet är nyanlända i Sverige.

Detta innebär att Försäkringskassan, om så behövs, ska utreda ärendet och begära in handlingar som visar vem som är barnets förälder och vårdnadshavare.

Vid utredning av föräldraskap och vårdnadsförhållanden kan följande handlingar hämtas in.

  • födelsebevis
  • faderskaps- eller föräldraskapsbekräftelse
  • domar rörande faderskap eller föräldraskap
  • domar, avtal eller beslut som rör vårdnad
  • domar, avtal eller beslut om underhållsbidrag
  • giftermåls- eller skilsmässohandlingar.
Läs mer

Läs mer om begreppet vårdnad och utredning av vårdnadsförhållanden och vem som är förälder i vägledning (2001:09) Underhållsstöd.

4.2.3 Bortfört barn​

Det förekommer att barn förs bort från en förälder som är vårdnadshavare, antingen med ensam eller gemensam vårdnad, och hålls kvar inom eller utom landet i strid mot vårdnadshavarens rätt att ta hand om barnet. Barnet ska i en sådan situation betraktas som boende hos vårdnadshavaren till dess att frågan om vårdnadshavarens utsikter att utöva sin rätt att ta vård om barnet har kunnat klargöras. Det gäller dock inte om det finns beaktansvärt skäl för att barnet förs bort (prop. 1992/93:174, s. 62 och NJA 1983 s. 750).

Metodstöd – bedömning när bortfört barn inte längre ska betraktas som boende hos vårdnadshavaren

I prop. 1992/93:174 ges inga exempel på när ett bortfört barn inte längre ska betraktas som boende hos vårdnadshavaren. Det som sägs är att barnet ”får betraktas som boende hos vårdnadshavaren tills vårdnadshavarens utsikter att utöva sin rätt att ta vård om barnet har klargjorts”. Uttalandet innebär att Försäkringskassan i första hand ska utreda om det finns en rimlig chans att vårdnadshavaren kommer att få hem barnet. Visar utredningen att det inte finns några sådana utsikter så kan barnet inte längre räknas som boende hos vårdnadshavaren.

Utredningar av detta slag är av uppenbara skäl mycket känsliga och det kan vara svårt att få tydliga besked. Ofta behöver vi göra en sammanvägd bedömning av uppgifterna i ärendet.

Om vårdnadshavaren till exempel inte vet var det bortförda barnet befinner sig och saknar realistiska möjligheter att få reda på det, så talar det starkt för att barnet inte längre ska kunna ses som boende hos vårdnadshavaren. Om det pågår en aktiv utredning – via myndigheter eller privata alternativ – för att hitta och återföra barnet så talar det däremot för att vårdnadshavarens utsikter att utöva sin rätt ännu inte är klar-gjorda.

I bedömningen är det också viktigt att väga in tidsaspekten. Om vårdnadshavarens utsikter att få tillbaka sitt barn inte har kunnat klargöras när det har gått mer än sex månader sedan barnet fördes bort, ska barnet i normalfallet inte längre kunna räknas som boende hos vårdnadshavaren. Tidsgränsen på sex månader är rimlig utifrån att situationen är jämförbar med när ett barn har avlidit.

4.2.4 Hemmavarande barn​

Som barnfamilj med hemmavarande barn räknas den som

  • har vårdnaden om ett barn och varaktigt bor tillsammans med barnet
  • har vårdnaden om ett barn, om barnet på grund av vård eller undervisning inte varaktigt bor hemma men vistas i hemmet under minst så lång tid varje år som motsvarar normala skolferier
  • har tagit emot ett barn för vård i familjehem efter beslut av socialnämnden om barnet beräknas bo i hemmet under minst tre månader
  • är förälder till ett barn under 18 år som bor i ett familjehem eller i ett hem för vård eller boende och som får bidrag på grund av särskilda skäl
  • har barn som är över 18 år och varaktigt bor tillsammans med barnet, om barnet får förlängt barnbidrag eller studiehjälp enligt 2 kap. studiestödslagen (1999:1395).

Allt detta framgår av 96 kap. 4, 5 och 7–9 §§ SFB.

Barnfamiljer med hemmavarande barn har rätt till både det särskilda bidraget och bidrag till bostadskostnader (96 kap. 2 och 3 §§ SFB).

Om familjen inte har en egen bostad, utan till exempel hyr rum i någon annans bostad, kan familjen bara få det särskilda bidraget (5 § RFFS 1998:9).

Om det saknas uppgifter som vi behöver för att kunna fastställa bostadskostnaden, ska vi pröva om den sökande har rätt till den del av bostadsbidraget som gäller barnen. Det gäller under förutsättning att vi kunnat fastställa att den som söker bostadsbidraget är varaktigt bosatt i bostaden och bor tillsammans med sina barn.

Det händer att en ensamstående förälder med hemmavarande barn flyttar till en ny bostad och blir folkbokförd där, men barnet eller barnen fortfarande är skrivna på den gamla adressen. Det beror i många fall på att den andra föräldern inte skrivit under flyttanmälan för barnet. Vid gemensam vårdnad ska barnet vara folkbokfört hos den förälder som ska få det särskilda bidraget (96 kap. 5 § SFB). Försäkringskassan kan dock bevilja bostadsbidrag för en umgängesförälder i den ovan beskrivna situationen. Men då måste också kravet på bostadens storlek vara uppfyllt. Se även avsnitt 4.2.8. Se även mer i kommande avsnitt gällande barns folkbokföring vad som gäller med anledning av nya bestämmelser i folkbokföringslagen (FOL).

Krav för rätt till särskilt bidrag för hemmavarande barn – folkbokfört och varaktigt boende.

Det är barnets folkbokföringsadress som är utgångspunkten för vilken av föräldrarna som ska ha rätt till särskilt bidrag när föräldrar med gemensam vårdnad inte lever tillsammans (96 kap. 5 § SFB). Det innebär att Försäkringskassan i första hand alltid ska utgå från folkbokföringen och inte behöver ifrågasätta eller utreda ytterligare om det inte finns omständigheter i ärendet som tyder på att folkbokföringen inte är korrekt. Det är Skatteverket som avgör var ett barn ska vara folkbokfört.

Barnet behöver inte vara folkbokfört hos den som söker bidrag med hemmavarande barn, utom när det är frågan om gemensam vårdnad. Vid gemensam vårdnad betalas det särskilda bidraget ut till den förälder som barnet är folkbokfört hos (96 kap. 5 § SFB).

När den ena föräldern flyttar till en ny bostad och blir folkbokförd där, kan det hända att barnet eller barnen fortfarande är folkbokförda på den gamla adressen, fast de inte längre bor där.

När Skatteverket tar emot en anmälan om ändrad folkbokföringsadress för barn under 18 år och föräldrarna har gemensam vårdnad, måste båda föräldrarna ge sitt samtycke till att barnets folkbokföringsadress ändras (7 a § FOL). Om samtycke saknas kan Skatteverket efter utredning om barnets bosättning besluta att barnet ska folkbokföras på den nya adressen från och med samma dag som boföräldern folkbokfördes på den adressen (35 § FOL).

Försäkringskassan kan då betala ut det särskilda bidraget retroaktivt till boföräldern från det datum barnet folkbokfördes på den nya adressen.

När det kommer in en avisering från Skatteverket om ändrad folkbokföring för föräldern eller barnet kan Försäkringskassan interimistiskt hålla inne antingen hela bostadsbidraget eller endast det särskilda bidraget tills ett beslut om barnets folkbokföring har fattats (112 kap. 3 §).

Om föräldern begär att Försäkringskassan betalar ut bostadsbidrag med barnet som hemmavarande under tiden som Skatteverket utreder var barnet är bosatt så ska Försäkringskassan pröva begäran. Det är då möjligt att fatta ett interimistiskt beslut om utbetalning med stöd av 112 kap. 2 § SFB i avvaktan på Skatteverkets beslut om folkbokföring.

I fall det finns omständigheter i ärendet som innebär att Försäkringskassan kan ifrågasätta om folkbokföringen är rätt, inträder lagkravet om att vårdnadshavaren och barnet måste bo tillsammans varaktigt för att särskilt bidrag ska kunna beviljas (96 kap. 4 § SFB).

Begreppet ”varaktigt” har samma innebörd som i lagen (1964:143) om bidragsförskott. I förarbetena sägs bland annat att Försäkringskassan som regel bör kunna utgå från att barnet är varaktigt bosatt där det är folkbokfört. Ibland kan som sagt detta behöva utredas närmare. Hur mycket barnet faktiskt vistas hos respektive förälder, var barnet förvarar sina saker och liknande faktorer, måste ibland beaktas (prop. 1992/93:174, s. 61 och 62 samt prop. 1978/79:12 om underhåll till barn och frånskilda, m.m., s. 197).

Här kan man ta ledning av den bedömning som används inom underhållsstöd för att avgöra mellan varaktigt boende och växelvist boende. Utifrån ovanstående förarbeten och rättspraxis (NJA 1998:43 och RFV anser 2003:3) kan man göra följande tolkning och bedömning av när ett barn kan anses bo varaktigt hos en förälder:

Om barnet vistas i genomsnitt färre än 12 dagar (40 procent) per månad hos den ena föräldern ska det betraktas som umgänge och inte som att barnet bor varaktigt hos den föräldern. Om barnet är folkbokfört hos den förälder där han eller hon vistas färre än 12 dagar per månad, har ingen av föräldrarna rätt till särskilt bidrag för hemmavarande barn. Däremot kan båda ha rätt till umgängesbidrag.

Om barnet vistas fler än 13 dagar per månad hos den ena föräldern ska det ses som varaktigt boende. Om barnet är folkbokförd hos den förälder där han eller hon vistas fler än 13 dagar per månad, kan föräldern ha rätt till särskilt bidrag för hemmavarande barn. Det förutsätter att barnet inte bor växelvis hos sina föräldrar (se avsnitt 4.2.6).

Skolgång och vård utanför hemmet

Ett barn kan utbilda sig och bo på en annan ort än där föräldrarna bor. Barnet anses ändå bosatt hos föräldrarna och ska vara folkbokfört där om barnet har sitt egentliga hemvist hos dem. Det gäller både barn som är under och över 18 år och som går i grund- eller gymnasieskola eller får motsvarande utbildning (11 § FOL).

Barnet räknas som hemmavarande om det är hemma under normala skolferier. Detta gäller även barn som bor utanför hemmet på grund av vård. Bestämmelsen gäller både barn under 18 år och barn över 18 år som får förlängt barnbidrag eller studiehjälp (96 kap. 4 § SFB).

Vid skolgång utomlands räknas de ordinarie skolferierna i det land barnet går i skolan som normala skolferier (RAR 2001:8 till 96 kap. 4 § SFB).

Kortare avbrott i studierna

Rätten till studiehjälp påverkas om den studerande har olovlig frånvaro som äger rum vid upprepade tillfällen och sammantaget uppgår till minst fyra timmar.

Rätten till bostadsbidrag påverkas av barnets studieavbrott om studiehjälpen dras in för en hel kalendermånad eller längre. Om studiehjälpen dras in för kortare tid än en hel kalendermånad, eller för delar av en månad, så påverkas inte förälderns rätt till bostadsbidrag. Om barnet har rätt till studiehjälp till och med den första dagen i en månad upphör förälderns rätt till bostadsbidrag först den andra dagen i månaden, se vidare avsnitt 8.2.

Barnet får på nytt räknas med vid bedömning av rätten till bostadsbidrag från och med månaden efter att studierna återupptas. Om föräldern inte har något pågående bostadsbidrag behöver hen ansöka på nytt (110 kap. 4 §, 96 kap. 12 och 14 §§ SFB).

Om barnet däremot återupptar sina studier den första dagen i en månad, får barnet på nytt räknas med från och med samma månad som studierna återupptas.

När Försäkringskassan får uppgifter från CSN om att barnets studiehjälp har dragits in från och med ett visst datum och det är sannolikt att studiehjälpen kommer att dras in för minst en kalendermånad, kan man fatta ett interimistiskt beslut om att minska eller dra in bostadsbidraget. Det gör man för att förhindra felaktig utbetalning. Men ett slutligt beslut kan fattas först efter att det är konstaterat att barnet inte haft studiehjälp under en hel kalendermånad.

Exempel

Ett barn har olovlig frånvaro den 6 oktober samt från och med den 29 oktober till och med den 3 november. CSN beslutar därför om att rätt till studiehjälp endast finns för del av oktober och del av november. Eftersom studiehjälpen inte har dragits in för en hel kalendermånad eller längre påverkas inte rätten till bostadsbidrag och bidraget ska därför betalas ut utan avbrott eller minskning.

Exempel

Ett barn har olovlig frånvaro den 6 oktober samt från och den 29 oktober till och med den 3 december. CSN beslutar därför om att rätt till studiehjälp endast finns för del av oktober, att ingen rätt till studiehjälp finns för november månad och att rätt till studiehjälp finns för del av december. Eftersom studiehjälpen har dragits in för en hel kalendermånad eller längre, påverkas rätten till bostadsbidrag. Barnet får räknas med vid bedömning av rätt till bostadsbidrag till och med oktober månad och sedan på nytt från och med januari månad. Det beror på:

  • att barnet återupptog studiehjälpsberättigande studier under december månad, men senare än den första dagen i månaden
  • att rätt till bostadsbidrag då finns från och med månaden efter att studierna återupptagits och
  • att ansökan om bostadsbidrag har kommit in i rätt tid.

4.2.5 Rätt till bostadsbidrag för ett familjehem​

Familjehem är ett enskilt hem som på uppdrag av socialnämnden tagit emot barn för stadigvarande vård och fostran (3 kap. 2 § socialtjänstförordningen [2001:937]).

Barn som, efter beslut eller medgivande av myndighet, bor i ett familjehem, räknas som hemmavarande barn i familjehemmet. En förutsättning är att barnet beräknas bo där under minst tre månader (96 kap. 7 § SFB). Barnet behöver inte vara folkbokförd hos familjehemmet. Barnet kan inte medräknas som växelvis eller tidvis boende barn i familjehemmet.

Det är tillräckligt att myndigheten har medgett att familjehemmet får ta emot barnet enligt 6 kap. 6 § socialtjänstlagen (2001:453).

Metodstöd – Utredning med socialnämnden gällande familjehemsplacering

Kontrollera först att det finns ett beslut eller ett medgivande av myndigheten om att barnet ska bo i familjehemmet under minst 3 månader. Då kan barnet räknas med som hemmavarande barn i familjehemmet.

En familjehemsplacering upphör normalt när barnet fyller 18 år. Om barnet har fyllt 18 år behöver du höra av dig till socialnämnden för att säkerställa att barnet bor kvar i familjehemmet även efter 18-årsdagen.

Du behöver utreda vilken och hur mycket ersättning som utgår till familjehemmet.

Ett familjehem kan få två typer av ersättning: arvode och omkostnadsersättning, från antingen en kommun eller ett konsulentföretag.

Arvodet är en lön för det uppdrag som familjehemmet utför. Storleken på arvodet varierar beroende på hur omfattande arbetsinsatsen bedöms vara. Arvodet är skattepliktigt och ska därför räknas med i den bidragsgrundande inkomsten (BGI).

Omkostnadsersättningen ska täcka de extra utgifter som tillkommer för ett familjehem. Avdrag får göras på deklarationen för den del av omkostnadsersättningen som överstiger 5 000 kronor per år. Det innebär att de 5 000 kronor per år som inte går att göra avdrag på i deklarationen ska ingå i den bidragsgrundande inkomsten (BGI).

I omkostnadsersättningen kan det ingå ersättning för bostaden, så som exempelvis ökad förbrukning av vatten eller normalt slitage på saker som rör boendet. För att inte den försäkrade ska bli dubbelt kompenserad för samma kostnader, så behöver en utredning med socialnämnden göras gällande vilka kostnader som ingår i omkostnadsersättningen. Det skulle då kunna bli aktuellt med samordning. Se mer under avsnittet ”Samordning bostadsbidrag – övriga förmåner”.

4.2.6 Hushåll med barn som bor växelvis​

Barnfamiljer som har växelvis boende barn i hushållet kan få bidrag till bostads-kostnader och särskilt bidrag för barn som bor växelvis (95 kap. 2 § och 96 kap. 2 och 3 §§ SFB). Med barn som bor växelvis avses barn som bor varaktigt hos båda sina föräldrar som inte bor tillsammans (95 kap. 2 § SFB). Den som ansöker måste vara vårdnadshavare för det växelvis boende barnet för att kunna beviljas särskilt bidrag för växelvist boende barn (96 kap. 5 a § SFB).

En förälder kan få det särskilda bidraget för barn som bor växelvis oberoende av om den andra förälderns hushåll får motsvarande bidrag eller inte (prop. 2017/18:6, s. 27). Det finns inget krav på att ett barn som bor växelvis ska vara folkbokförd hos den som ansöker om särskilt bidrag för barn som bor växelvis. Det finns inte heller något krav på att den sökandes bostad ska ha en viss storlek (prop. 2017/18:6, s. 29–30).

Vad innebär att bo växelvis?

Med barn som bor växelvis avses ett barn som bor varaktigt hos båda sina föräldrar som inte bor tillsammans (95 kap. 2 § andra stycket SFB).

I förarbetena (prop. 2017/18:6) finns mer information om hur 95 kap. 2 § SFB ska tolkas. På s. 28 sägs att det särskilda bidraget vid växelvist boende ska kunna lämnas när ett barn bor stadigvarande ungefär halva tiden i ett hushåll. Eftersom barnet måste bo hos båda föräldrarna innebär det att barnet varaktigt ska vistas ungefär lika mycket hos den ena som den andra föräldern. Med hänvisning till en dom från HD sägs också att det normalt är fråga om umgänge och inte ett varaktigt eller växelvist boende när ett barn vistas endast en tredjedel av tiden hos den ena föräldern (NJA 1998 s. 267).

Hur mycket ska ett barn då bo hos respektive förälder för att det ska räknas som växelvist boende? Lagstiftaren har avstått från att mer exakt reglera det, med hänvisning till att det finns en utvecklad rättstillämpning inom underhållsstöd om i vilka situationer ett barn kan anses bo växelvis. Man anser att samma rättstillämpning kan ligga till grund för Försäkringskassans bedömningar av växelvist boende inom bostadsbidrag. Enligt denna rättstillämpning gäller att, om barnet vistas i genomsnitt färre än 12 dagar (40 procent) per månad hos den ena föräldern, ska det betraktas som umgänge och inte som att barnet bor varaktigt hos den föräldern. Då kan det inte heller röra sig om växelvist boende hos föräldrarna.

Om barnet vistas hos en av föräldrarna i genomsnitt mellan 12 och 13 dagar per månad, kan det eventuellt röra sig om växelvist boende. Det krävs då att det finns fler faktorer än vistelsens längd som klart pekar i den riktningen. Sådana faktorer är hur barnets försörjning är fördelad mellan föräldrarna, hur barnets boende är ordnat och var barnet förvarar sina saker. Ju större skillnaden i vistelsetiden mellan föräldrarna är, desto större betydelse har dessa övriga faktorer.

Inom bostadsbidrag gäller sedan tidigare också att om barnet vistas fler än 13 dagar per månad hos den ena föräldern ska det ses som varaktigt boende. Om barnet gör det så uppfylls alltså varaktighetskravet i 95 kap. 2 § andra stycket SFB.

Ett barn kan alltså potentiellt bo 12 dagar per månad (40 procent) hos den ena föräldern och 18 dagar per månad (60 procent) hos den andra, och ändå anses bo växelvist. Som nämnts ovan krävs då att det finns fler faktorer än vistelsens längd som pekar i den riktningen.

Omvänt gäller att ju mer jämnt fördelad tiden mellan föräldrarna är, desto mer talar det för att barnet direkt kan anses bo växelvis. Ett barn som till exempel bor 14 dagar per månad hos den ena föräldern och 16 dagar hos den andra anses uppfylla varaktighetskravet i 95 kap. 2 § andra stycket SFB, och kan därför normalt anses bo växelvis hos båda föräldrarna utan att några övriga faktorer behöver vägas in.

4.2.7 Metodstöd – Utreda barns boende​

Det här metodstödet gäller för ärenden där du har motstridiga uppgifter om barnets boende. Metodstödet är ett stöd till den utredning och bedömning som du behöver göra. Grunderna för att bedöma hur ett barn bor i bidragshushållet beskrivs närmare i respektive kapital för hemmavarande, växelvis och tidvis boende barn.

En impuls om att barnets boende behöver utredas kan komma från flera olika källor. Det kan till exempel handla om en ansökan eller anmälan från någon av föräldrarna. Det kan också vara uppgifter från Skatteverket eller information som kommer från en annan del av Försäkringskassan.

Om vi får en impuls om att barnets boende har ändrats, och det kan påverka någon av föräldrarnas bostadsbidrag, så behöver du göra en helt ny utredning av barnets boende oavsett hur det har sett ut tidigare.

Du behöver bara utreda det som påverkar bidragets storlek

Du behöver inte utreda sådant som inte påverkar bidragets storlek.

Det innebär att

  • om föräldrarna är överens om hur barnet bor, även om antalet angivna dagar i sig inte stämmer överens, behöver du inte utreda barnets boende
  • om en förälder har uppgett att barnet bor där hela tiden och den andra föräldern uppger att barnet bor där exempelvis 4 dagar i månaden, behöver du utreda barnets boende.

Så utreder du barnets boende

Kontrollera om det finns information om barnets boende i andra ärenden, som exempelvis bostadsbidrag för den andra föräldern, underhållsstöd eller barnbidrag. Kontakta också den förälder som kan tänkas lämna de uppgifter som du behöver.

Under utredningen kan det bli aktuellt att tillfälligt stoppa båda föräldrarnas bostadsbidrag för att förhindra att det görs felaktiga utbetalningar. I så fall ska du fatta ett interimistiskt beslut. Läs mer om när det kan vara aktuellt med intermistiskt beslut i vägledning (2004:7).

Om utredningen visar att …

  • barnet bor varaktigt/växelvis/tidvis: så kan barnet räknas med på det sätt som uppgifterna visar.
  • uppgifter om barns boende saknas: så kan barnet inte räknas med alls.

4.2.8 Barn som tidvis bor i hushållet​

Som barnfamilj med barn som tidvis bor i hushållet räknas den som har

  • gemensam vårdnad om ett barn och tidvis har barnet boende i sitt hem men barnet är folkbokfört hos den andre vårdnadshavaren (96 kap. 5 och 6 §§ SFB)
  • vårdnad eller umgängesrätt med ett barn och tidvis har barnet boende i sitt hem (96 kap. 6 § SFB).

Barnfamiljer som har barn som tidvis bor i hushållet kan få umgängesbidrag och bidrag till bostadskostnader (95 kap. 2 § och 96 kap. 2 och 3 §§ SFB).

Bidrag till bostadskostnaden kan bara lämnas när föräldern bor i en bostad som omfattar minst två rum och kök eller kokvrå. Bostadsytan måste vara minst 40 kvadratmeter (96 kap. 6 § SFB).

Vid beräkning av bostadsytan är det bostadens storlek efter eventuellt inneboendeavdrag som avses.

Förälder under 29 år

En förälder som har fyllt 18 men inte 29 år kan få bidrag som ungdomshushåll utan barn även om kravet på bostadens storlek inte är uppfyllt. Det vill säga när bostaden är mindre än 2 rum och kök eller 40 kvm (96 kap. 11 § SFB).

Vad är tidvis boende?

Om barnet bor hos föräldern minst 30 dagar per år räknas det som tidvis boende (RAR 2001:8 till 96 kap. 6 § SFB).

Syftet med att lämna bostadsbidrag till föräldrar som tidvis har sitt barn boende hos sig är att föräldern ska kunna ge barnet en god bostad de dagar som barnet vistas hos denne. Bidraget ska också ge stöd till de extra bostadskostnader som barnets behov för med sig och som ligger över den baskonsumtion som alla vuxna normalt har för egen del (prop. 1995/96:186, s. 37).

Ett barn som bor i familjehem kan ge båda föräldrarna rätt till bostadsbidrag på grund av tidvis boende (96 kap. 8 § SFB).

Ett barn som bor i egen lägenhet och är folkbokfört där kan också ge föräldrarna rätt till bostadsbidrag på grund av att barnet tidvis bor hos föräldrarna. Det gäller dock bara om barnet själv inte får bostadsbidrag.

Umgängesbidrag kan också vara aktuellt för den som ansöker om bostadsbidrag med barn boende hos sig i en omfattning som motsvarar hemmavarande eller växelvist boende men som inte är vårdnadshavare för barnet, om övriga krav för umgängesbidraget är uppfyllda.

Högsta förvaltningsdomstolen har prövat om en förälder som inte är vårdnadshavare och har växelvis boende barn har rätt till särskilt bidrag (HFD 2021 ref. 58) HFD kom fram till att föräldern har rätt till umgängesbidrag, utifrån att hen har barn boende hos sig i omfattningen som överstiger minimikraven för rätten till umgängesbidrag. HFD påpekar att det inte finns någon övre gräns på hur många dagar ett barn får bo för att föräldern ska ha rätt till umgängesbidrag. Det innebär att vi kan bevilja bidrag för tidvis boende barn om vi kan fastställa att barnet åtminstone bor i den omfattning som är tillräcklig för umgängesbarn, även om vi inte vet exakt i vilken omfattning barnet bor hos föräldern.

Tänk dock på att kravet på bostaden vid tidvis boende barn behöver vara uppfyllda för att tidvist boende ska vara aktuellt. Kraven framgår av 96 kap. 6 § SFB och beskrivs nedan.

Umgängesbidrag och avdrag för inneboende

Om en förälder med rätt till umgängesbidrag har en inneboende ska bostadsytan räknas om. Bostadsytan ska då minskas med den del som den inneboende disponerar, se avsnitt 5.11. Sedan får man ta ställning till om bostaden fortfarande uppfyller villkoren för att föräldern ska ha rätt till umgängesbidrag enligt 96 kap. 6 § SFB.

Om den disponibla ytan och antalet rum blir mindre än kraven i 96 kap. 6 § SFB har föräldern inte rätt till umgängesbidrag. Du kan läsa mer i prop. 1995/96:186.

4.2.9 Den sökande kan ha rätt till särskilt bidrag eller umgängesbidrag även om bidrag till bostadskostnaden inte beviljas​

Eftersom bostadsbidraget består av två delar – bidrag för bostadskostnaden och bidrag för barnen (särskilt bidrag för hemmavarande eller växelvis boende barn samt umgängesbidrag) – kan den sökande beviljas antingen hela bostadsbidraget eller delar av det.

Om det saknas uppgifter som vi behöver för att kunna fastställa bostadskostnaden, ska vi pröva om den sökande har rätt till den del av bostadsbidraget som avser barnen. Det gäller under förutsättning att vi kunnat fastställa att den som söker bostadsbidraget är varaktigt bosatt i bostaden och bor tillsammans med sina barn.

Om det inte finns någon anledning att ifrågasätta att den sökande och hens barn bor varaktigt tillsammans på den adress hen söker bostadsbidrag för, så finns det inga hinder mot att bevilja särskilt bidrag. Särskilt bidrag kan alltså beviljas även om den sökande inte äger bostaden eller innehar den med hyresrätt eller bostadsrätt. Om hen visar ett ofullständigt kontrakt eller hyresavi så kan det räcka för att styrka att hen bor i bostaden.

Om vi, efter komplettering, anser att sökanden inte har styrkt att hen bor i bostaden, eller bor där tillsammans med barnet, bör hela ansökan avslås (eftersom vi faktiskt inte vet var eller hur familjen bor).

För att få umgängesbidrag krävs det att den sökande äger bostaden eller innehar den med hyresrätt eller bostadsrätt. Bostaden ska dessutom bestå av minst två rum och kök samt vara minst 40 kvm. I de fall uppgifter om bostadens storlek och antal rum lämnats men det saknas tillräckliga uppgifter om bostadskostnaden, ska vi pröva om den sökande har rätt till umgängesbidraget.

4.2.10 Förälder kan också ha rätt till bostadsbidrag när barnet bor i familjehem, stödboende eller hem för vård och boende (HVB)​

Föräldern eller föräldrarna kan ha rätt att räkna med barn under 18 år i bidragshushållet om det finns särskilda skäl (96 kap. 8 § SFB). Det gäller när barnet bor i ett familjehem, stödboende eller HVB. I dessa fall bör Försäkringskassan samråda med socialnämnden innan beslut fattas (jfr prop. 1992/93:174, s. 62).

Ett exempel på när det kan finnas särskilda skäl är när ett barn har en svår funktionsnedsättning som gör att barnet endast kan vistas hemma hos föräldrarna under kortare perioder. Det kan också handla om att familjen eller barnet genomgår rehabilitering med syfte att återförena föräldrar och barn. Det kan vara aktuellt för ett barn som på grund av fysisk, psykisk eller social funktionsnedsättning måste bo på en institution eller i ett familjehem en längre tid (jfr prop. 1975/76:145, s. 95).

Om barnet är över 18 år och fortfarande bor i ett familjehem, stödboende eller HVB kan barnet inte längre räknas med enligt särskilda skäl. Beroende på vad utredningen visar kan barnet i stället räknas med i föräldrahemmet enligt vanliga regler för barnfamiljer (96 kap. 4–6 §§ SFB). Det gäller under förutsättning att övriga grundläggande villkor för bostadsbidrag är uppfyllda.

Både familjehemmet och föräldrahemmet kan få bostadsbidrag, så länge de grundläggande villkoren för rätt till bostadsbidrag och övriga villkor för bostadsbidrag är uppfyllda. Det kan exempelvis innebära att barnet kan räknas med som hemmavarande i både föräldrahemmet och familjehemmet. Det innebär att båda kan få bostadsbidrag med barnet medräknat. Bedömningen av hur lång tid föräldern har rätt till bidraget måste göras i varje enskilt fall eftersom det saknas en allmän tidsgräns för detta.

Metodstöd – Om barn som är placerade i familjehem kan räknas med i föräldrahemmet

För att kunna utreda om det finns särskilda skäl behöver du kontakta den kommun där barnet är placerat i familjehem.

Exempel på frågor du kan behöva ställa till kommunen är:

  • Har barnet en svår funktionsnedsättning som gör att barnet enbart kan vistas i föräldrahemmet under kortare perioder?
  • Pågår rehabiliterande insatser?
  • Vilken målsättning har beslutade insatser?
  • Finns något umgänge mellan förälder och barn?
  • Hur ofta sker umgänget?
  • Var sker umgänget?

Om barnet bor växelvis mellan föräldrarna, så behöver du även göra en särskild utredning av hela boendesituationen.

  • Hur såg barnets boende ut innan placeringen?
  • Hur ser barnets boende ut mellan föräldrarna under placeringen?
  • Hur ser planen ut gällande barnets boende när placeringen upphör?

Du kan även komplettera uppgiften med den sökande. Sökande kan, genom att skicka in exempelvis vårdplan och/eller placeringsbeslut från socialnämnden, visa att rehabiliterande insatser med syfte att återförena förälder och barn pågår samt att umgänge mellan förälder och barn finns.

4.2.11 Om ett barn som bor hemma gifter sig​

Om ett barn över 18 år gifter sig så upphör föräldrarnas försörjningsansvar för barnet. Det innebär att hen inte längre ska räknas med som barn i bidragshushållet (6 kap. 1 § ÄktB).

Barnäktenskap är inte tillåtna i Sverige. Om ett barn som är under 18 år gifter sig så är äktenskapet alltså inte giltigt, vilket betyder att bostadsbidraget inte påverkas (2 kap. 1 § ÄktB).

4.3 Ungdomar utan barn​

Ett ungdomshushåll utan barn kan bestå av makar, sambor eller en ensam person (95 kap. 5 och 6 §§ SFB).

Den som har fyllt 18 men inte 29 år kan ha rätt till bostadsbidrag. Om hushållet består av gifta eller sambor får ingen av dem ha fyllt 29 år (96 kap. 10 och 11 §§ SFB). Om den ena partnern däremot är under 18 år räknas hen ändå med i bidragshushållet eftersom makar och sambor ska ansöka om bostadsbidrag gemensamt (95 kap. 8 § SFB). Det får till följd att bådas inkomster ligger till grund för beräkning av bidraget.

Observera att den som är under 18 år inte kan underteckna ansökan själv eller ta emot en utbetalning eftersom hen saknar rättshandlingsförmåga för detta. Det innebär att om ett par som är sambor ansöker och den ena är under 18 år, så ska vårdnadshavare skriva under ansökan, för hens räkning. Om det saknas underskrift från vårdnadshavare ska Försäkringskassan skicka en begäran om komplettering. Beslutet ska sedan tidsbegränsas till och med månaden då ungdomen fyller 18 år, för att hen då ska ansöka med egen underskrift. Läs mer i vägledning (2004:7) Förvaltningsrätt i praktiken och i vägledning (2005:1) Utbetalning av förmåner, bidrag och ersättningar.

Bostadsbidrag lämnas endast i form av bidrag till bostadskostnader (97 kap. 26–28 §§ SFB).

Om en ungdom får bostadstillägg eller har fått avslag på ansökan om bostadstillägg på grund av inkomstprövning, har hen inte rätt till bostadsbidrag (96 kap. 11 § punkt 3 SFB).

Den som är under 29 år och tidvis har barn boende hos sig, på grund av vårdnad eller umgänge, kan få bostadsbidrag som ungdomshushåll även om kravet på bostadens storlek inte är uppfyllt (96 kap. 11 § SFB).

4.3.1 Syftet med bidraget till ungdomar utan barn​

Bostadsbidrag till ungdomar utan barn är avsett att ge ett nödvändigt ekonomiskt stöd till denna grupp, så att de ska kunna efterfråga en god bostad. Bidraget ger främst ett högkostnadsskydd (prop. 1992/93:174, s. 45).