Hoppa till huvudinnehåll

4 Beräkning av SGI

Det här kapitlet beskriver hur inkomster ska beräknas när SGI bestäms. Hur beräkningen ska göras följer av bestämmelserna i SFB om vilka inkomster som är sjukpenninggrundande och av Försäkringskassans föreskrifter, allmänna råd och rättsliga ställningstaganden. I avsnitt 4.1 beskrivs hur beräkningen ska göras för anställda, och i avsnitt 4.2 beskrivs hur inkomster ska beräknas för försäkrade som har inkomst av annat förvärvsarbete.

4.1 Beräkning av SGI för anställda​

Innan SGI kan beräknas måste det vara klarlagt dels att den försäkrade uppfyller villkoren för att kunna ha en SGI, dels vilka av den försäkrades inkomster som ska ingå i SGI. Detta beskrivs i kapitel 2 och 3. Först när det har klarlagts kan den försäkrades årsinkomst beräknas.

Hur man beräknar årsinkomst och SGI för den som har inkomst av anställning framgår av Försäkringskassans rättsliga ställningstagande 2021:03 om fastställande av SGI som säger följande:

  1. Varaktighetskravet som anges i 25 kap. 3 § andra stycket 2 SFB ska tolkas som att det är den försäkrades inkomster i pengar som ska antas vara i sex månader i följd eller vara årligen återkommande.
  2. När den försäkrades inkomster antas vara i sex månader i följd ska hens årsinkomst beräknas. Vid beräkning av årsinkomsten ska en period på upp till sex månaders inkomster beaktas. Om det med hänsyn till omständigheterna i ett ärende för försäkrade som har inkomst av anställning och inkomst av annat förvärvsarbete framstår som olämpligt att beakta en period på upp till sex månaders inkomster, ska i stället en uppskattning av den försäkrades förväntade årliga inkomst av anställning beaktas.
  3. När den försäkrades inkomster antas vara i sex månader i följd och den period som ska beaktas vid beräkning av årsinkomsten har klarlagts, ska omräkning av inkomsterna inom den aktuella perioden göras som om den försäkrade hade arbetat under årets samtliga tolv månader. En sådan omräkning ska dock inte göras om en uppskattning av den försäkrades förväntade årliga inkomst har gjorts.
  4. När den försäkrades inkomster antas vara årligen återkommande ska hans eller hennes årsinkomst beräknas. Vid beräkning av årsinkomsten ska den period som den försäkrade arbetat under ett år beaktas.

Punkt 1 handlar om det kvalifikationskrav som finns i 25 kap. 3 § andra stycket 2 SFB. Det beskrivs i avsnitt 2.2. Punkt 2, 3 och 4 handlar om hur SGI ska beräknas för den som har inkomst av anställning från arbete som kan antas vara minst sex månader i följd eller vara årligen återkommande. Dessa punkter beskrivs i det här avsnittet.

4.1.1 Inkomster av arbete som kan antas vara minst sex månader i följd​

Enligt punkt 2 i det rättsliga ställningstagandet ska vi använda inkomster inom en period på upp till sex månader när vi beräknar SGI för en anställd som har inkomst av arbete som kan antas vara minst sex månader i följd. Det innebär att Försäkringskassan behöver uppgifter om den försäkrades inkomster per månad under en sammanhängande period om som längst sex månader för att kunna göra beräkningen. Med månad avses inte kalendermånad utan månadsperiod, alltså perioden som löper från och med en viss dag i en viss månad till och med dagen före den dagen i nästa månad. I många fall ger dock en beräkning av inkomst per kalendermånad samma resultat, så om lönen betalas per kalendermånad kan det då vara enklare att räkna med kalendermånader.

Samtliga inkomster som den försäkrade har under de sex månaderna ska räknas med, även om den försäkrades inkomster varierar från månad till månad, så länge inkomsterna uppfyller de övriga kvalifikationskrav som beskrivs i kap. 2 och 3.

I vissa fall kan inkomsterna av anställning för den som kombinerar arbete som anställd med annat förvärvsarbete beräknas utifrån en uppskattning av hela årets inkomster i stället. Läs mer under rubriken Försäkrade som både har inkomst av anställning och inkomst av annat förvärvsarbete nedan.

I första hand framtida inkomster

Eftersom SGI ska beräknas utifrån den inkomst som den försäkrade kan antas tills vidare komma att få, ska man i första hand ta hänsyn till framtida inkomster, se avsnitt 2.1.4. Det innebär att det är inkomsterna under de närmast kommande sex månaderna från den tidpunkt då SGI ska bestämmas, som i första hand ska användas vid beräkningen.

Av bakgrunden och övervägandena till det rättsliga ställningstagandet framgår dock att endast inkomster som kommer från anställningar i den omfattning som den försäkrade kan anses ha tillträtt ska kunna ligga till grund för beräkningen. Inkomster som den försäkrade förväntas få framöver efter förändringar som ännu inte inträffat ska alltså inte påverka beräkningen. SGI får i stället ändras när dessa förändringar sker.

Det kan till exempel vara att den försäkrade inom de närmaste månaderna kommer att få en ny anställning, påbörja en tjänstledighet, återgå till att arbeta i en högre omfattning efter tjänstledighet eller få en högre lön vid en lönerevision. Se avsnitt 6.6.1 och 7.1.2 för tidpunkten då sådana förändringar ska anses inträffa. Hur inkomster i så fall ska beräknas beskrivs under rubriken Om det inte finns inkomster sex månader framåt i tiden nedan i detta avsnitt. Se också avsnitt 4.1.3.

Vissa variationer i den försäkrades arbetstid innebär dock inte att hen tillträder en ny anställning eller arbete i en annan omfattning. Det gäller sådana variationer som normalt förekommer inom en anställning, som till exempel övertidsarbete, ändrade arbetstider på grund av skiftarbete eller växlingar mellan olika arbetsscheman.

Exempel

Den försäkrade arbetar för ett företag som har extra mycket beställningar under vinterhalvåret. När SGI ska bestämmas har arbetsgivaren redan bestämt att den försäkrade från och med nästa månad ska arbeta övertid ett visst antal timmar per vecka. När Försäkringskassan beräknar den försäkrades SGI kan inkomsterna under de närmast kommande sex månaderna beaktas, inklusive den övertidsersättning som är aktuell.

Exempel

Den försäkrade arbetar enligt ett treveckorsschema och arbetstiden blir därför lite olika månaderna emellan. När SGI ska bestämmas beräknar Försäkringskassan den försäkrades inkomster under de närmast kommande sex månaderna.

Om det inte finns inkomster minst sex månader framåt i tiden

Om den försäkrade arbetar, men det inte finns tillräckliga uppgifter för att kunna göra ett säkert antagande om vad hen kommer att tjäna under de kommande sex månaderna, ska vi i stället använda de inkomster som den försäkrade har haft under tidigare månader. Det kan bli aktuellt om hens arbete kommer att upphöra inom kort när SGI ska bestämmas, eller om hen arbetar oregelbundna tider och det inte är bestämt hur hen ska arbeta under kommande månader. Det kan också bli aktuellt om den försäkrade framöver kommer att ha inkomster av anställningar som hen inte ännu har tillträtt, eller kommer att börja arbeta i en annan omfattning. Vi ska dock fortfarande så långt som möjligt använda inkomster från sex sammanhängande månader, och det ska i första hand vara framtida inkomster. Det innebär att de sex månadernas inkomster som ska användas ska bestå av

  • så många månader framåt i tiden (högst sex) som möjligt med hänsyn till vad den försäkrade har tillträtt och vilka uppgifter som finns om hens inkomster framöver, och, om dessa är färre än sex,
  • ett så stort antal passerade månader så att antalet sammanhängande månader som beaktas sammanlagt blir sex.
Exempel

Den försäkrade arbetar i en tillsvidareanställning sedan 1 april 2019, med en månadslön på 25 000 kronor. Från den 1 april 2020 får hen en löneförhöjning och den nya lönen är 26 000 kronor i månaden. SGI ska bestämmas från 1 juli 2020. Eftersom den försäkrade kan antas ha inkomster varje månad i sex månader framöver från 1 juli 2020 räknar Försäkringskassan på de förväntade inkomsterna under perioden 1 juli–31 december 2020. Den försäkrade antas tjäna 26 000 kronor i månaden under den perioden.

Exempel

Den försäkrade har en tidsbegränsad anställning som startar 1 mars och löper till och med den sista september 2020. Månadslönen är 26 000 kronor. SGI ska bestämmas från 1 juli 2020. Från och med 1 juli och framåt kan den försäkrade antas tjäna 26 000 kronor per månad under juli, augusti och september, men inte oktober. För att komma upp i en period om sex sammanhängande månader behöver man därför fylla på med inkomster från redan passerade månader. Den försäkrade har tjänat 26 000 kronor i juni, maj och april. Försäkringskassan använder alltså sexmånadersperioden 1 april–30 september 2020 för att beräkna årsinkomst från 1 juli 2020. Den försäkrade har tjänat, respektive kan antas tjäna, 26 000 kronor i månaden under den perioden.

Exempel

Den försäkrade arbetar som timanställd vid behov hos olika arbetsgivare från och med 1 december 2019. Hen har arbetat varje månad och har tjänat olika mycket varje månad. Under perioden 1 juni–16 juli 2020 har den försäkrade kommit överens med en arbetsgivare om att arbeta enligt ett visst schema, därefter finns det inte något konkret avtalat. SGI ska bestämmas från 1 juli 2020. Från och med 1 juli och framåt kan den försäkrade antas arbeta enligt schemat till och med 16 juli, men därefter går det inte att göra något säkert antagande om vad hen kommer att tjäna. För att komma upp i sex sammanhängande månader behöver vi därför fylla på med inkomster från redan passerade månader, räknat sex månader bakåt från 16 juli 2020. Försäkringskassan använder alltså perioden 17 januari–16 juli 2020 för att beräkna årsinkomsten 1 juli 2020. De inkomster som den försäkrade har haft från arbete under denna period ska beaktas vid beräkningen.

Om inkomsterna varierar, men vissa framtida inkomster är kända

I vissa fall kan den försäkrade antas ha inkomster framöver som kan uppskattas, men även inkomster som inte kan uppskattas. Det gäller till exempel den som har en fast månadslön men även lönetillägg, provision, övertidsersättning eller liknande som varierar och inte går att förutsäga. Det gäller också den som har till exempel två arbeten där det ena arbetet har avtalad arbetstid och lön framöver, medan den framtida inkomsten från det andra arbetet inte går att uppskatta. Huvudregeln i sådana fall är att inkomster från tidigare månader ska beaktas vid beräkningen, eftersom den försäkrades totala inkomster framöver inte går att uppskatta. Ett undantag är dock om det står klart att de framtida inkomster som går att uppskatta ger en högre SGI än en beräkning av tidigare månaders samtliga inkomster. Det kan förekomma till exempel om den försäkrade har ett arbete med varierande inkomster och nyligen även har börjat arbeta i ett arbete med fasta inkomster.

Exempel

Den försäkrade arbetar i en tillsvidareanställning med månadslön. Hens arbetstider varierar dock efter arbetsgivarens behov och hen får olika mycket OB-tillägg och övertidsersättning varje månad. Det går inte i förväg att förutsäga hur mycket den försäkrade kommer att tjäna under kommande månader. Försäkringskassan beaktar de senaste sex månadernas inkomster vid beräkningen av den försäkrades SGI.

Exempel

Den försäkrade har arbetat som behovsanställd under de senaste sex månaderna. För en månad sedan har hen dessutom börjat arbeta i en tidsbegränsad anställning med fast lön som är avtalad att vara i åtta månader. Under kommande månader kommer den försäkrade att arbeta både i den tidsbegränsade anställningen och i behovsanställningen, men det går inte att uppskatta hur mycket hen kommer att tjäna i behovsanställningen. Försäkringskassan konstaterar att den försäkrade har inkomster av arbete sex månader i följd. Vid beräkningen av SGI räknar Försäkringskassan först ut de inkomster som den försäkrade kan antas ha under de sex kommande månaderna, när det bara är inkomsterna från den tidsbegränsade anställningen som går att räkna på. Sedan räknar Försäkringskassan också ut de inkomster som den försäkrade har haft under de tidigare sex månaderna, vilket är fem månader med enbart inkomst av behovsanställningen och en månad med inkomster av både behovsanställningen och den tidsbegränsade anställningen. Beloppen jämförs sedan och den av dessa sexmånadersperioder som ger högst belopp ligger till grund för beräkningen av den försäkrades SGI.

Höjning under pågående ersättningsärende

I vissa situationer kan SGI beräknas på inkomster som den försäkrade ännu inte har fått. Det gäller framförallt under SGI-skyddad tid. Se avsnitt 7.1.2.

Om det inte finns sex sammanhängande månader med inkomster

I vissa fall kan vi beräkna SGI trots att det inte går att säkerställa vad den försäkrade kommer att tjäna under en sammanhängande sexmånadersperiod. Då får vi i stället använda inkomsterna under det antal sammanhängande månader som vi har uppgifter om, även om det blir ett lägre antal månader än sex.

Den här situationen uppstår när det kan antas att den försäkrade kommer att arbeta i minst sex månader i följd, men det inte finns uppgifter om vilka inkomster den försäkrade kommer att ha under tillräckligt många kommande månader. Det kan vara till exempel när någon som har oregelbundna inkomster ansöker om en ersättning innan hen har arbetat i sex månader. Det kan också vara när någon har fått en kortare anställning vid nytillträde eller återinträde på arbetsmarknaden, se avsnitt 2.2.3 under rubriken Kortare arbete vid nytillträde eller återinträde på arbetsmarknaden. Det kan också vara när den försäkrade kommer att börja arbeta i en annan omfattning efter att ha arbetat kortare tid än sex månader, se avsnitt 4.1.3.

Om den försäkrades inkomster kommer från arbete som inte kan antas vara minst sex månader i följd, men som kan ligga till grund för SGI på grund av att de är årligen återkommande, ska inkomsten beräknas på ett annat sätt, se avsnitt 4.1.2.

Lön för flera månader i förskott eller i efterskott

En person kan få lön för flera månaders arbete vid ett och samma tillfälle, i förskott eller i efterskott. Det spelar dock ingen roll för SGI när lönen betalas ut (även om det naturligtvis är viktigt att det betalas ut lön), utan det är själva arbetet som inkomsterna hänförs till som ska vara i sex månader i följd. I vissa fall kan Försäkringskassan behöva dividera den utbetalda lönen med det antal månader som lönen gäller, för att komma fram till en månadslön. I andra fall kan det vara mer lämpligt att räkna ut vad ersättningen motsvarar per arbetsdag eller per arbetstimme och på så vis räkna ut en ersättning per månad som motsvarar den försäkrades arbetsinsats per månad.

Ersättning som betalas ut en gång om året, som årlig bonus och liknande ersättning kan också ofta anses hänförlig till den försäkrades arbete under hela året.

När det gäller delägare i aktiebolag som arbetar i bolaget kan det vara så att löneuttaget inte alltid motsvarar arbetsinsatsen under samma månad. Det kan också vara så att personen inte tar ut någon lön alls vissa månader men tar ut mycket lön andra månader. Då kan det vara lämpligt att beräkna SGI på det sätt som beskrivs under lön i förskott eller i efterskott ovan. I övrigt beräknas en aktiebolagsdelägares inkomster på samma sätt som andra anställdas, se också avsnitt 3.2 och 2.5.

Rättsfall

Ett kammarrättsmål gällde en aktiebolagsdelägare som under företagets första tre månader inte tog ut någon lön. Under de två följande månaderna tog han ut en lön på totalt 40 000 kronor (20 000 kronor per månad). Försäkringskassan ansåg att den uttagna lönen skulle ses som ackumulerad lön för hela perioden på fem månader. SGI skulle därför beräknas efter en månadslön på 8 000 kronor (40 000 kronor / 5 månader). Försäkringskassan fastställde SGI till 96 000 kronor (8 000 kronor x 12 månader). Försäkringskassan menade att det i fallet inte fanns någon distinkt händelse i verksamheten som kunde motivera att löneuttaget kunde öka så kraftigt från en månad till en annan. Kammarrätten ansåg inte att den försäkrade, genom räkenskaper eller på annat sätt, kunde visa att bolaget även fortsättningsvis hade möjlighet att betala ut en lön på 20 000 kronor per månad. Kammarrätten biföll Försäkringskassans talan (KRNG 1311-2001).

I rättsfallet ovan beräknades den försäkrades inkomster alltså genom att inkomster från tidigare månader räknades om till helårsinkomst. Vid tillfället för beräkningen hade man uppgift om inkomster under fem passerade månader. Man ansåg inte att den försäkrades uppgifter om inkomster under framtida månader kunde styrkas. Detta sätt att beräkna inkomster överensstämmer alltså med det rättsliga ställningstagandet. I rättsfallet handlade det om ett nybildat företag, numera omfattas nystartade aktiebolag av bestämmelserna om uppbyggnadsskede, se avsnitt 3.2 och 3.4.3. Domen är dock fortfarande relevant för situationer då uppbyggnadsskedet är slut och den försäkrade inte har tagit ut lön under alla månader.

Omräkning till tolv månader

Enligt punkt 3 i det rättsliga ställningstagandet ska inkomsterna inom den aktuella perioden på sex månader eller i förekommande fall mindre än sex månader, räknas om som om den försäkrade hade arbetat med de inkomsterna under årets samtliga 12 månader. Det innebär att vi dividerar den sammanlagda inkomsten med antalet månader, och sedan multiplicerar kvoten med tolv. Detta överensstämmer med vad som gäller enligt praxis för en person som inte har arbetat i minst sex månader men som bedöms ha för avsikt att fortsätta arbeta i samma omfattning, se avsnitt 2.2.3 under rubriken Kortare arbete vid nytillträde eller återinträde på arbetsmarknaden.

Det finns dock situationer då inkomsterna inte ska räknas om på detta sätt, se under rubriken Inkomst av både anställning och annat förvärvsarbete nedan, samt avsnitt 4.1.2 om årligen återkommande arbete.

Inkomst av både anställning och annat förvärvsarbete

För den som har inkomst av anställning som kan antas vara minst sex månader i följd ska inkomsten av anställning beräknas på det sätt som har beskrivits i detta avsnitt. Det gäller i huvudsak även den som har inkomst av annat förvärvsarbete vid sidan av anställningsinkomsten. För den som varvar inkomst av anställning med inkomst av annat förvärvsarbete på så sätt att hen arbetar periodvis som anställd och periodvis i det egna företaget kan det dock vara nödvändigt att beräkna inkomsten av anställning på ett annat sätt. Eftersom inkomsten av annat förvärvsarbete normalt beräknas på de förväntade inkomsterna under ett helt år, skulle förhållandet mellan inkomst av anställning och inkomst av annat förvärvsarbete kunna bli missvisande om inkomsten av anställning beräknades på en period om endast sex månader och sedan räknades om till helårsinkomst. Enligt punkt två i det rättsliga ställningstagandet (FKRS 2021:03) ska inkomsten av anställning därför beräknas genom en uppskattning av den förväntade årliga inkomsten om det framstår som olämpligt att beakta en period på upp till sex månaders inkomster.

Exempel

Den försäkrade arbetar periodvis som anställd och periodvis i sitt eget företag. När Försäkringskassan ska beräkna den försäkrades SGI har hen precis påbörjat en period med arbete som anställd, och har avtal om att arbeta heltid i den anställningen i drygt fyra månader framöver. Försäkringskassan uppskattar den försäkrades årliga inkomst av anställning utifrån vad hen kommer att tjäna som anställd under året. Denna inkomst, tillsammans med den försäkrades förväntade inkomst av annat förvärvsarbete, ligger till grund för hens SGI.

I det här exemplet skulle den försäkrade kunna bli överkompenserad om vi räknade om den framtida inkomsten av anställning till en helårsinkomst. Då skulle nämligen hens inkomst av anställning räknas dubbelt, utan att inkomsten av annat förvärvsarbete nödvändigtvis skulle minskas i motsvarande mån. Och tvärtom, om den försäkrade istället precis påbörjat en period i att arbeta enbart i det egna företaget, så skulle hen kunna bli underkompenserad. Därför ska inkomsten av anställning i exemplet inte beräknas på en period av upp till sex månader. I stället får vi uppskatta den försäkrades förväntade inkomst av anställning under hela året. I avsnitt 4.2 står det om hur inkomster av annat förvärvsarbete kan beräknas.

4.1.2 Inkomst av årligen återkommande arbete​

Den som inte har inkomster av arbete som kan antas vara minst sex månader i följd kan ändå ha rätt till en SGI om hen har inkomster av arbete som kan antas vara årligen återkommande, se avsnitt 2.2.3 under rubriken Arbete som är årligen återkommande. Enligt punkt 4 i det rättsliga ställningstagandet (FKRS 2021:03) ska den period som den försäkrade arbetat under ett år beaktas vid beräkningen. Av bakgrunden och övervägandena till det rättsliga ställningstagandet framgår vad som menas med detta:

Årligen återkommande inkomster ska inte räknas om till en helårsinkomst på samma sätt som inkomster som kan antas vara i minst sex månader i följd. Istället ska endast inkomsterna från den period som den försäkrade arbetat under ett år beaktas, och ligga till grund för beräkning av SGI. Om den försäkrade kan visa på framtida inkomster från en period så ska dessa i första hand beaktas. Ett sådant synsätt ligger i linje med att SGI är en framtida inkomst. Men i den mån försäkrade vid SGI-tidpunkten befinner sig i en pågående arbetsperiod bör dessa inkomster beaktas, under förutsättning att dessa kan uppskattas. I annat fall bör de inkomster som den försäkrade hade under den senaste fullgjorda upprepningen av arbetsmönstret ligga till grund för beräkningen av SGI.

Med årligen återkommande arbete avses ett mönster av arbete som upprepas årligen, se avsnitt 2.2.3. Med ”år” menas därför i sammanhanget en upprepning av ett sådant mönster. För den som årligen arbetar under en viss säsong innebär det arbetet under en hel sådan säsong, även om det infaller ett årsskifte under säsongen. Det citerade stycket ovan syftar till att beskriva i vilken mån det är inkomsterna från framtida eller tidigare upprepningar av arbetsmönstret som ska ligga till grund för beräkningen.

Om den försäkrade kan visa vilka inkomster hen kommer att ha vid en framtida upprepning av arbetsmönstret så ska de inkomsterna ligga till grund för SGI. Den försäkrade måste dock ha tillträtt anställningen som ska ge dessa inkomster för att de ska kunna räknas.

Exempel

Den försäkrade har arbetat på Liseberg under sommaren de senaste åren. I april har hen avtalat med arbetsgivaren om arbete under juni och juli även detta år. Den försäkrade ansöker om en ersättning i juni, efter att ha arbetat en vecka. Hen kan med hjälp av anställningsavtalet visa vilka inkomster hen kommer att ha under resten av juni och under juli detta år. De inkomsterna kan då ligga till grund för den försäkrades SGI.

Om den försäkrade har påbörjat en arbetsperiod när SGI ska bestämmas, men inte kan visa vilka inkomster hen kommer att ha under resten av den aktuella arbetsperioden, så ska SGI beräknas antingen på de inkomster som den försäkrade hade under den senaste fullgjorda upprepningen av arbetsmönstret, eller inkomsterna från det arbete som hittills utförts under den aktuella arbetsperioden om de är högre.

Exempel

Den försäkrade har arbetat med snöröjning under vintrarna de senaste åren. Arbetsperioden startar vanligtvis någon gång i november eller december och pågår till slutet av februari. När SGI ska bestämmas för den försäkrade har hen börjat arbeta och hunnit arbeta ett par veckor i december. Anställningsavtalet visar inte hur mycket den försäkrade kan komma att tjäna under denna säsong, eftersom det beror på hur mycket snö det blir. Försäkringskassan jämför då det som den försäkrade har tjänat hittills i december med vad hen tjänade på att röja snö under hela förra vintern. Nu i december har den försäkrade hunnit tjäna 30 000 kr. Förra vintern arbetade den försäkrade under november, januari och februari och tjänade sammanlagt 84 000 kr. SGI beräknas därför till 84 000 kr.

Om den försäkrade inte har påbörjat en arbetsperiod när SGI ska bestämmas, så ska SGI beräknas på inkomsterna från den senast fullgjorda upprepningen av arbetsmönstret. Det kan vara till exempel om SGI ska bestämmas mellan två arbetsperioder, eller om den försäkrade tidigare har haft årligen återkommande arbete och därefter omfattas av SGI-skydd. Läs mer i avsnitt 7.2.9 om när årligen återkommande arbete avbryts.

Även den som inte arbetar någon särskild säsong, utan då och då under hela året, kan anses ha årligen återkommande arbete, se avsnitt 2.2.3. I sådana situationer kan det vara svårt att avgöra vilken tidigare period av inkomster vi ska ta ledning av när vi uppskattar inkomsten. Då får vi utifrån omständigheterna i ärendet avgöra vad som är lämpligast att räkna på. Det kan till exempel vara lämpligt att räkna inkomsterna under en tolvmånadersperiod.

4.1.3 Beräkning av inkomster när sjukdom, föräldraledighet eller liknande har påverkat inkomsten​

När den försäkrade ansöker om en ersättning som beräknas på SGI, till exempel sjukpenning eller föräldrapenning, så ska hens SGI inte påverkas av den inkomstförlust som beror på själva försäkringsfallet, det vill säga sjukdomen eller föräldraledigheten. SGI ska därför beräknas med bortseende från att hen inte arbetar eller minskar sin arbetstid (och därmed får lägre inkomster) under den tid som hen ansöker om ersättning för. Annars skulle ersättningssbeloppet påverkas av den inkomstförlust som ersättningen är tänkt att ersätta, vilket inte överensstämmer med ersättningarnas syfte.

Detta är också något som lyfts fram i det rättsliga ställningstagandet (FKRS 2021:03) under rubriken Bakgrund och överväganden.

Att vi bortser från att den försäkrade avstår från arbete eller minskar sin arbetstid innebär att vi räknar inkomsterna som om den försäkrade skulle arbeta hela sin arbetstid. Syftet är att den försäkrade ska ersättas utifrån de inkomster som hen skulle ha haft om hen inte hade behövt avstå från arbetet av ett skäl som ger rätt till en ersättning som beräknas på SGI. Det går förstås bara att göra i de fall det går att uppskatta vilka inkomster den försäkrade skulle ha haft framöver om hen inte hade ansökt om ersättningen.

Det finns ett undantag från ovanstående princip, nämligen om den försäkrade slutar arbeta eller minskar sin arbetstid inom sex månader från att hen började arbeta i en viss anställning eller i en viss omfattning, och detta var planerat redan när hen började arbeta i den anställningen eller den omfattningen. Arbetet i den högre omfattningen har då aldrig kunnat antas vara minst sex månader i följd. Då ska SGI istället beräknas antingen på de tidigare inkomster som den försäkrade har haft eller de framtida inkomster som den försäkrade kommer att ha. Anledningen till det är följande:

Om den försäkrade slutar arbeta eller minskar sin arbetstid och samtidigt söker en ersättning som beräknas på SGI, så kan hen ha rätt till en SGI som beräknas enbart på de inkomster som hen hade innan hen minskade arbetstiden. Om ersättningen beviljas kan nämligen SGI-skydd gälla. SGI-skydd innebär att SGI ska beräknas på de inkomster som den försäkrade hade innan ett avbrott eller en inskränkning av förvärvsarbete, om den därigenom blir högre än om den beräknas på de aktuella inkomsterna under avbrottet eller inskränkningen (se kap. 7). Motsatsvis ska SGI beräknas på de framtida inkomster som den försäkrade kan antas komma att ha när hen arbetar i lägre omfattning, om den därigenom blir högre. Om den försäkrade inte kommer att arbeta sex månader i den lägre omfattningen så beaktar man vid den beräkningen även tidigare inkomster så att man, om möjligt, kommer upp i en period om sex månader att räkna på (se avsnitt 4.1.1 under rubriken I första hand framtida inkomster).

Exempel

Den försäkrade har tidigare arbetat halvtid, får en heltidsanställning och arbetar heltid en månad. Hen är därefter föräldraledig på 25 procent och ansöker om föräldrapenning för en period om tre månader. Efter föräldraledigheten kommer den försäkrade att arbeta heltid. Försäkringskassans utredning visar att den försäkrade hade planerat föräldraledigheten redan när hen tillträdde arbetet på heltid. Försäkringskassan beräknar de inkomster som den försäkrade har haft under en sexmånadersperiod precis innan föräldraledigheten påbörjas. Det blir fem månader med halvtidsarbete och en månad med heltidsarbete. Försäkringskassan beräknar också de inkomster som den försäkrade kommer att ha framöver när hen arbetar 75 procent. De framtida inkomster som den försäkrade kommer att ha efter föräldraledigheten, när han eller hon återgår till att arbeta heltid, kan då inte ingå i beräkningen. Det beror på att hen inte ännu har tillträtt det arbetet i den omfattningen. Istället beräknas de framtida inkomsterna i den lägre omfattning som den försäkrade nu har tillträtt (75 procent), och tidigare inkomster så att man om möjligt kommer upp i en period på sex månader. Det blir alltså tre månader med arbete på 75 procent, en månad med heltidsarbete, och två månader med halvtidsarbete. Den av dessa beräkningar som ger högst belopp ligger sedan till grund för den försäkrades SGI.

Läs mer

Läs mer om när Försäkringskassan ska utreda frånvaro under rubrikerna Planerad frånvaro i ringa omfattning respektive Planerad frånvaro som är regelbunden eller mer omfattande i detta avsnitt.

Avsnitt 4.1.1 beskriver hur SGI kan beräknas på tidigare inkomster, under rubrikerna I första hand framtida inkomster och Om det inte finns uppgifter om inkomster sex månader framåt i tiden.

Om den försäkrade är gravid och planerar att vara ledig i samband med barnets födelse, och det sker inom sex månader från att hen har tillträtt arbetet, så måste vi också ta hänsyn till den praxis som beskrivs i avsnitt 2.2.3. under rubriken Arbete som påbörjas kortare tid än sex månader före förväntad förlossning.

När tidigare inkomster har blivit lägre på grund av en ersättning

När vi ska beräkna SGI på inkomster som den försäkrade haft under en period före den dag som SGI ska bestämmas från, så bortser vi från att inkomsterna varit lägre för att hen fått en ersättning som beräknas på SGI för den tiden. Annars skulle den försäkrade kunna få lägre ersättning vid sjukdom eller liknande enbart för att han eller hon har fått en ersättning tidigare, vilket inte skulle vara i linje med ersättningarnas syfte.

Med tanke på att ersättningar i sig inte är sjukpenninggrundande och med tanke på den restriktivitet som finns i SGI-skyddsbestämmelserna gäller dock vissa begränsningar för detta. Enligt bakgrunden och övervägandena till det rättsliga ställningstagandet (FKRS 2021:03) ska vi bortse från att den försäkrade avstått från att arbeta eller minskat sin arbetstid när vi beaktar tidigare inkomster vid beräkning av SGI om samtliga följande villkor är uppfyllda:

  • Avbrottet eller den minskade arbetstiden har inte infallit inom sex månader från att den försäkrade började arbeta i den då aktuella anställningen eller omfattningen och det varit planerat redan då (precis som när vi beräknar framtida inkomster).
  • Den försäkrade har fått sjukpenning, rehabiliteringspenning, graviditetspenning, föräldrapenning, tillfällig föräldrapenning, smittbärarpenning eller närståendepenning i en omfattning som innebär SGI-skydd under hela den tid som avbrottet eller den minskade arbetstiden avser.
  • Den försäkrade har börjat arbeta hela sin arbetstid igen efter frånvaroperioden.
  • Det är inte fråga om helt förvärvsavbrott i en hel månad eller längre.

Med sjukpenning menas även sjuklön från en arbetsgivare enligt sjuklönelagen eller en situation som ger SGI-skydd enligt 26 kap. 17 § även om den försäkrade inte har fått sjukpenning, se avsnitt 7.2.8. Det gäller också om hen har varit sjuk men inte fått sjuklön eller sjukpenning på grund av karenstid eller karensavdrag.

Att vi bortser från att den försäkrade har avstått från arbete eller minskat sin arbetstid under de förutsättningar som beskrivs i punktlistan innebär att vi räknar de inkomster som den försäkrade skulle ha haft om hen inte hade varit sjuk, föräldraledig eller behövt avstå från arbetet av andra skäl som berättigar till en ersättning som beräknas på SGI.

Exempel

Den försäkrade har två månader kvar att arbeta i en tidsbegränsad anställning på heltid när hen ansöker om tillfällig föräldrapenning (TFP). Försäkringskassans utredning visar att den försäkrade har arbetat i anställningen i sju månader, men att inkomsterna under de senaste två månaderna har blivit lägre än vanligt på grund av att hen har varit sjukskriven och fått sjuklön vid två tillfällen. Försäkringskassan beräknar den försäkrades SGI genom att räkna en sexmånadersperiod som innefattar de två månader med framtida inkomster som återstår av den tidsbegränsade anställningen och de fyra närmaste tidigare månaderna. Vi bortser från den frånvaro som den försäkrade ansöker om TFP för när vi räknar de framtida inkomsterna, liksom den frånvaro som den försäkrade har fått sjuklön och ersättning för under tidigare månader. Inkomsterna ska alltså räknas som om den försäkrade hade arbetat hela sin arbetstid under dessa månader.

Exempel

Den försäkrade har två månader kvar att arbeta i en tidsbegränsad anställning på heltid när hen ansöker om TFP för en dag. Försäkringskassans utredning visar att den försäkrade har arbetat i sju månader, men att inkomsterna under två av de senaste fyra månaderna har blivit lägre än vanligt på grund av att hen har varit föräldraledig på halvtid. Den försäkrade har tagit ut föräldrapenning med två och en halv dag i veckan i en av de två månaderna, men den andra har hen inte tagit ut någon föräldrapenning. Den senaste månaden före den dag som SGI ska bestämmas från har den försäkrade återgått i att arbeta heltid. Försäkringskassan beräknar den försäkrades inkomster genom att räkna en sexmånadersperiod som innefattar de två kommande månader som återstår av den tidsbegränsade anställningen och de närmaste fyra tidigare månaderna. Vi bortser från den frånvaro som den försäkrade ansöker om TFP för när vi räknar de framtida inkomsterna. När vi räknar inkomsten under de fyra tidigare månaderna räknar vi dock med att den försäkrade bara har arbetat halvtid i två av dessa månader. Det beror på att hen inte har tagit ut föräldrapenning i en omfattning som ger SGI-skydd under hela den period då hen arbetade halvtid.

Exempel

Den försäkrade påbörjar ett heltidsarbete i november, och arbetar sedan enligt följande:

  • november 2019 100 procent
  • december 2019–mars 2020 80 procent med föräldrapenning en dag per vecka
  • april 2020 100 procent
  • maj–juni 2020 50 procent (utan att få ersättning som beräknas på SGI).

SGI ska bestämmas i samband med att den försäkrade ansöker om TFP i början av juni. Från och med den 1 juli planerar den försäkrade att arbeta heltid igen. Försäkringskassan konstaterar att den försäkrade inte befinner sig i någon period av SGI-skydd i början av juni när SGI ska bestämmas i samband med ansökan om TFP. Det blir alltså aktuellt att beräkna en ny SGI. Vid beräkningen kan vi bara räkna framtida inkomster till och med juni, eftersom den försäkrade tillträder arbetet på heltid först i juli. Vi räknar då även tidigare inkomster så att vi kommer upp i en sexmånadersperiod. Det är alltså inkomsterna under perioden januari–juni 2020 som ska ingå i beräkningen. Försäkringskassans utredning visar också att den försäkrade hade planerat ledigheten under december-mars redan i september när hen tillträdde anställningen på heltid. När vi beräknar den försäkrades SGI räknas därför inkomsterna på endast 80 procents arbete under januari, februari och mars, på 100 procents arbete i april, och på 50 procents arbete under maj och juni.

Exempel

Den försäkrade har arbetat enligt följande:

  • till och med november 2019 heltid
  • december 2019–mars 2020 helt ledig med föräldrapenning fem dagar per vecka
  • april 2020 heltid
  • maj–juni 2020 halvtid (utan att få ersättning som beräknas på SGI).

SGI ska bestämmas i samband med att den försäkrade ansöker om TFP i början av juni. Från och med den 1 juli planerar hen att arbeta heltid igen. Försäkringskassan konstaterar att den försäkrade inte befinner sig i någon period av SGI-skydd i början av juni när SGI ska bestämmas i samband med ansökan om TFP. Den försäkrade kan antas ha inkomster minst sex månader i följd från och med april 2020. Det blir alltså aktuellt att beräkna en ny SGI för den försäkrade. Vid beräkningen kan vi bara räkna framtida inkomster till och med juni, eftersom den försäkrade börjar arbeta heltid först i juli. Vi räknar då även tidigare inkomster så att vi om möjligt kommer upp i en sexmånadersperiod. Eftersom den försäkrade bara har inkomster i en följd från och med april, så kan bara inkomsterna under perioden april–juni ingå i beräkningen. Det blir en månad med heltidsarbete och två månader med halvtidsarbete. Inkomsterna från dessa månader räknas om till helårsinkomst.

I alla fall när den försäkrades inkomster har påverkats av avbrott eller minskat arbete måste Försäkringskassan ta ställning till om en tidigare SGI är skyddad innan det blir aktuellt att avgöra hur en ny SGI ska beräknas. Det blir alltså bara aktuellt att bortse från tidigare frånvaro vid beräkningen om den försäkrade efter frånvaroperioden har börjat arbeta hela sin arbetstid igen. Läs mer i kap. 7 om SGI-skydd.

Planerad frånvaro i ringa omfattning

Frånvaro i ringa omfattning utan regelbundenhet bör i regel inte utredas enligt det rättsliga ställningstagandet (FKRS 2021:03). Det innebär att vi ska bortse från frånvaron och beräkna inkomsterna som om den försäkrade kommer att arbeta eller har arbetat hela sin arbetstid. Anledningen till detta är främst att det kan vara tidskrävande att utreda exakt när den försäkrade planerade att avstå från arbete eller minska sin arbetstid, och i många fall kan det inte förväntas att en sådan utredning resulterar i att SGI ska beräknas på ett annat sätt. Det skulle också vara svårare för den försäkrade att förutse utfallet av beräkningen om varje enstaka tillfälle med frånvaro skulle innebära en omräkning av hens SGI.

Det går inte att dra någon exakt gräns för vad som är ringa omfattning, utan det får avgöras utifrån omständigheterna i det enskilda fallet. Men i det rättsliga ställningstagandet utgår man från att det kan vara frånvaro som motsvarar cirka tio procent av den försäkrades arbetstid under den sexmånadersperiod som ska beaktas vid beräkningen. Vi ska alltså inte utreda frånvaro som infaller under de närmaste sex månaderna från att den försäkrade har börjat ett arbete, om frånvaron bara omfattar upp till tio procent av hens vanliga arbetstid under den perioden. Det gäller om frånvaron inte är regelbundet förlagd över en längre period. Till exempel bör vi alltså i regel inte utreda frånvaron om en heltidsanställd är ledig i fyra dagar under de första två månaderna från att hen har börjat ett heltidsarbete, om det inte är fråga om att ledigheten är förlagd till en dag i veckan fyra veckor i rad eller en dag varannan vecka fyra gånger i rad eller liknande.

Exempel

Den försäkrade har tidigare jobbat halvtid och började jobba heltid i juni. Hen ansöker om föräldrapenning för fyra dagar i juli, en dag i augusti och fem dagar i oktober. Den försäkrade har ledighet som infaller inom sex månader från att hen tillträdde arbetet på heltid, men den är inte regelbundet utlagd. Ledigheten utgör sammantaget tio dagar under de första sex månaderna från att den försäkrade började jobba heltid. Det är mindre än tio procent av den försäkrades normala arbetstid (heltid) under perioden. Försäkringskassan utreder därför inte om den försäkrade hade planerat ledigheten redan när hen började jobba heltid i juni, utan beräknar de inkomster som hen skulle ha av sitt heltidsarbete om hen inte varit föräldraledig.

Planerad frånvaro som är regelbunden eller mer omfattande

När det gäller frånvaro som är mer omfattande eller regelbundet utlagd, så är utgångspunkten att ledighet som infaller mer än två månader efter att den försäkrade har tillträtt ett arbete eller börjat arbeta i en viss omfattning inte ska anses vara planerad vid tillträdet. Det beror på att man om möjligt ska anmäla föräldraledighet till arbetsgivaren två månader i förväg enligt föräldraledighetslagen (1995:584). Försäkringskassan ska i så fall bara utreda om frånvaron var planerad vid tillträdet när det finns andra omständigheter i ärendet som talar för att den var det.

Exempel

Den försäkrade har tidigare jobbat halvtid och började jobba heltid i juni. Hen ansöker om föräldrapenning en dag i veckan under perioden september–december. Ledigheten infaller inom sex månader från att den försäkrade tillträdde arbetet på heltid och den är regelbundet utlagd. Ledigheten ska därför beaktas vid beräkningen, om den var planerad vid tillträdet. Eftersom ledigheten infaller mer än två månader från att den försäkrade har tillträtt arbetet på heltid utgår dock Försäkringskassan från att den inte var planerad redan vid tillträdet. Den försäkrades inkomster kan därför beräknas på de framtida inkomsterna från heltidsarbete under sex månader, och vid beräkningen bortser vi från att den försäkrade kommer att vara ledig en dag i veckan från och med september.

4.2 Inkomst av annat förvärvsarbete​

För egenföretagare som har inkomst av näringsverksamhet finns särskilda regler om hur inkomsterna som lägst ska beräknas under de första tre åren från att verksamheten startade (uppbyggnadsskede). Inkomsten ska då som lägst beräknas till vad en anställd skulle ha tjänat på motsvarande arbete, den så kallade jämförelseinkomsten. Det beskrivs i avsnitt 3.3. När uppbyggnadsskedet är slut, eller om den försäkrade har högre inkomst än jämförelseinkomsten under uppbyggnadsskedet, beräknas SGI med hjälp av uppgifter från inkomstbeskattningen och andra uppgifter som den försäkrade lämnar in.

Det finns också inkomster som ska räknas som inkomst av annat förvärvsarbete enligt bestämmelserna i 25 kap. 13–15 §§, men som inte är inkomst av näringsverksamhet. Det finns inga särskilda regler för hur sådana inkomster ska beräknas, men om inkomsterna kommer från anställningslikande förhållanden får SGI så långt som möjligt beräknas utifrån de principer för att beräkna inkomst av anställning som beskrivs i avsnitt 4.1.

4.2.1 Inkomst av annat förvärvsarbete som har varit lägre än jämförelseinkomsten under en följd av år​

För egenföretagare vars företag inte längre befinner sig i ett uppbyggnadsskede och som inte tjänar lika mycket som jämförelseinkomsten så kan Försäkringskassan behöva beräkna inkomsterna med hjälp av inkomstbeskattningen. I 5 § första stycket Riksförsäkringsverkets föreskrifter (RFFS 1998:12) står det hur det ska gå till:

Har en försäkrad med inkomst av annat förvärvsarbete än anställning under en följd av år i inkomstdeklaration redovisat lägre inkomst av näringsverksamhet än vad som motsvarar skälig avlöning för liknande arbete för annans räkning, ska Försäkringskassan beräkna den sjukpenninggrundande inkomsten av detta arbete med ledning av de tre senaste årens inkomstbeskattningar.

Föreskriften gäller för egenföretagare som under en följd av år har deklarerat en inkomst av näringsverksamhet som är lägre än jämförelseinkomsten. Läs mer om jämförelseinkomsten i avsnitt 3.4.3.

Föreskriften skrevs under en tid då reglerna var sådana att egenföretagare inte kunde få en SGI som var högre än vad en anställd med motsvarande arbetsuppgifter skulle ha fått. Egenföretagare som tjänade mer än vad en anställd med motsvarande arbetsuppgifter skulle tjäna fick då ändå som högst en SGI som motsvarade jämförelseinkomsten. Av den anledningen fanns det bara anledning att beräkna inkomst av näringsverksamhet om inkomsten var lägre än jämförelseinkomsten. Detta gäller inte längre, utan numera kan egenföretagares SGI bestämmas till ett högre belopp än jämförelseinkomsten. Föreskriften har dock inte ändrats, den gäller fortfarande bara för de som har inkomster av näringsverksamhet som är lägre än jämförelseinkomsten.

Praxis har inte gett något entydigt svar på vad som menas med ”under en följd av år” (se bland annat FÖD mål nr 653/1976, FÖD mål nr 796/1977, FÖD mål nr 380/1978, FÖD mål nr 1655/1981 och FÖD mål nr 408/1982). Eftersom inkomsterna ska uppskattas ”med ledning av de tre senaste årens inkomstbeskattningar” kan det dock vara lämpligt att tillämpa föreskriften när den försäkrades inkomst har understigit jämförelseinkomsten under åtminstone de tre senaste åren.

Vad är skälig avlöning för liknande arbete för annans räkning?

Den inkomst som motsvarar skälig avlöning för liknande arbete för annans räkning kallas för jämförelseinkomst. Jämförelseinkomsten används dels för att avgöra om 5 § RFFS 1998:12 är tillämplig och dels för att beräkna inkomster under uppbyggnads-skede, se avsnitt 3.3. I det allmänna rådet till 5 § RFFS 1998:12 beskrivs hur man avgör jämförelseinkomsten:

Vid bedömning av vad som ska anses vara skälig avlöning för liknande arbete för annans räkning, bör Försäkringskassan ta ledning av Statistiska centralbyråns lönestatistik avseende total genomsnittslön inom privat sektor för ett yrke med liknande arbetsuppgifter som de den försäkrade utför.[…]

Någon närmare reglering av vad som menas med liknande arbete finns inte. Försäkringskassan måste därför först avgöra vilka arbeten som kan anses vara liknande och vad en anställd tjänar i dessa arbeten. Försäkringskassan får jämföra de arbetsuppgifter som personen utför i företaget med arbetsuppgifter som utförs av anställda i olika yrken. Försäkringskassan måste också väga in i vilken omfattning personen utför arbetsuppgifterna, för ibland kan arbete i ett eget företag närmast motsvara en anställd som arbetar viss del av sin arbetstid i olika yrken.

Vilken inkomst från tidigare år ska man jämföra med?

För att avgöra om inkomsten är lägre än jämförelseinkomsten, måste Försäkringskassan först bestämma vilken inkomst från de tre senaste åren som är relevant för SGI. Det är inkomsten efter att eventuella skattemässiga dispositioner har undantagits och egenavgifter har justerats, se avsnitt 2.1.4. Denna inkomst ska sedan räknas om enligt andra stycket i det allmänna rådet:

Vid jämförelse av fastställda förvärvsinkomster (vid Skatteverkets inkomst-beskattning) mellan år bör en omräkning av tidigare års fastställda förvärvsinkomster göras med hjälp av innevarande års förhöjda prisbasbelopp.

En omräkning måste göras för vart och ett av de tre år som vi ska jämföra. Inkomsten för varje år divideras därför med just det årets förhöjda prisbasbelopp, därefter multipliceras resultatet med det förhöjda prisbasbeloppet som gäller det år som beslutet om SGI ska gälla ifrån. Inkomsten ska sedan jämföras med den jämförelseinkomst som gäller under det år som beslutet om SGI ska gälla från. Den justerade och omräknade inkomsten kan kallas för ”den omräknade fastställda förvärvsinkomsten”. Om den omräknade fastställda förvärvsinkomsten är lägre än jämförelseinkomsten under alla tre åren är föreskriften tillämplig. Den omräknade fastställda förvärvsinkomsten används också vid beräkningen av den försäkrades inkomst.

Beräkningen

Om Försäkringskassan konstaterar att den försäkrades omräknade fastställda förvärvsinkomst i flera år i följd har varit lägre än jämförelseinkomsten, ska vi beräkna SGI med ledning av den inkomsten. SGI kan då trend- eller genomsnittsberäknas. Så här står det i tredje, fjärde och femte styckena RAR 2002:2 till RFFS (1998:12):

Om de tre senaste årens fastställda förvärvsinkomster visar en uppåtgående eller nedåtgående trend bör detta beaktas vid beräkning av sjukpenninggrundande inkomst. Om det går att göra en rimlig bedömning av årets beräknade inkomst av näringsverksamhet bör beräkningen av den sjukpenninggrundande inkomsten göras med utgångspunkt från innevarande verksamhetsår.

En uppåtgående trend bör antas fortsätta om det inte med säkerhet kan konstateras att inkomstnivån kommer att sjunka i fortsättningen. Om en nedåtgående trend kan antas bli bruten under året bör detta beaktas vid beräkning av den sjukpenninggrundande inkomsten.

Om de tre senaste årens fastställda förvärvsinkomster inte uppvisar någon trend bör som huvudprincip genomsnittet av dessa inkomster användas för att fastställa den sjukpenninggrundande inkomsten.

Vid beräkningen av den sjukpenninggrundande inkomsten enligt ovan ska hänsyn inte tas till skatterättsliga dispositioner inom ramen för periodiserings- och expansionsfondssystemen. Det följer av rättspraxis.

De tre senaste årens fastställda förvärvsinkomster och en rimlig bedömning av årets beräknade inkomst om det går

Beräkningen av SGI ska göras med hänsyn till en eventuell uppåtgående eller nedåtgående trend som framgår av de tre senaste årens omräknade fastställda förvärvsinkomster. Även en inkomst ifrån en skönsbeskattning kan ingå i en trendberäkning.

Om det går att göra en rimlig uppskattning av den inkomst som den försäkrade kan förväntas komma att ha under innevarande år ska vi även ta hänsyn till den.

Rättsfall

I en dom från FÖD slås fast att sedan uppbyggnadsskedet har upphört får SGI – om det i övrigt finns förutsättningar för att beräkna SGI med ledning av de tre senaste årens inkomster – bestämmas med ledning av de inkomster av näringsverksamhet som den försäkrade har haft under uppbyggnadsskedet om de tre senast åren innefattar den tiden (FÖD 1986:15).

Uppåtgående trend

En uppåtgående trend innebär att inkomsten ökar år för år. Inkomsten kan ha ökat mycket mellan två år och mindre mellan övriga år, eller ungefär lika mycket varje år. Om trenden kan antas fortsätta måste Försäkringskassan avgöra vad den försäkrades inkomst kan antas bli framöver. För att avgöra om det rör sig om en uppåtgående trend är det den omräknade fastställda förvärvsinkomsten som ska användas.

Enligt föreskriften ska SGI beräknas ”med ledning av” de tre senaste årens fastställda förvärvsinkomster, men även andra uppgifter kan vara till hjälp i att avgöra vad de tre senaste årens inkomster innebär. Uppgifter från den försäkrade kan till exempel visa på att en uppåtgående trend kan antas fortsätta på ett visst sätt, att den inte kan antas fortsätta, eller att beräkningen ska justeras på något annat sätt. Sådana uppgifter kan vara till exempel en inlämnad deklaration som ännu inte är beslutad, en resultatrapport som är färdig eller i det närmaste färdig, eller uppgifter om verksamheten som att företaget har utökat sin kundkrets eller byggt ut sin verksamhet. Som det står i andra stycket i det allmänna rådet ska en uppåtgående trend antas fortsätta om det inte finns någonting som talar emot det.

Nedåtgående trend

En nedåtgående trend innebär att inkomsterna minskar för varje år. Liksom med en uppåtgående trend kan inkomsten ha minskat mycket mellan två år och mindre mellan övriga år, eller ungefär lika mycket varje år. Försäkringskassan måste också på samma sätt avgöra om det är fråga om en trend och – om trenden kan antas fortsätta – vad den försäkrades inkomster kan antas bli framöver. Om det finns uppgifter eller omständigheter som talar för att en nedåtgående trend kan antas bli bruten under året ska vi ta hänsyn till det. Sådana uppgifter kan vara en deklaration som ännu inte är upprättad eller en resultatrapport för ett år som är färdig, eller i det närmaste färdig, eller uppgifter om verksamheten som att företaget har utökat sin kundkrets eller byggt ut sin verksamhet. Även för att avgöra om det är fråga om en nedåtgående trend är det den omräknade fastställda förvärvsinkomsten som ska användas.

Varken uppåt- eller nedåtgående trend

Om den försäkrades omräknade fastställda förvärvsinkomster under de tre senaste åren inte uppvisar någon trend alls, utan varierar från år till år, så bör Försäkringskassan beräkna SGI enligt ett genomsnitt av de inkomsterna enligt det allmänna rådets femte stycke.

I vissa fall kan det dock vara uppenbart att en genomsnittsberäkning av de tre senaste årens omräknade fastställda förvärvsinkomster inte är ett lämpligt sätt att beräkna den försäkrades förväntade framtida inkomster. I det allmänna rådet används orden ”som huvudprincip”, vilket alltså innebär att det finns utrymme för Försäkringskassan att beräkna den försäkrades SGI på annat sätt. Under rubriken ”undantag från beräkningsreglerna vid vissa situationer” nedan kan du läsa mer om detta.

Undantag från beräkningsreglerna vid vissa situationer

Det finns vissa situationer som har gemensamt att de gör att inkomsten av näringsverksamhet under en övergående period blir lägre än ”normalt”. Så här står det i 5 § RFFS (1998:12) andra stycket:

Försäkringskassan får beräkna den sjukpenninggrundande inkomsten till ett högre belopp än vad som framgår av inkomst av näringsverksamhet om det finns särskilda skäl som att näringsverksamheten har stark skuldbelastning, ändrade förvärvsförhållanden eller tillfälliga förluster.

När någon av dessa situationer är aktuell kan det finnas särskilda skäl att beräkna SGI till ett högre belopp än vad som framgår av de tre senaste årens omräknade fastställda förvärvsinkomst. I förarbetena nämns också sjukdom som exempel på en omständighet som kan ge anledning att beräkna SGI till ett högre belopp än vad som framgår av de tre senaste årens omräknade fastställda förvärvsinkomst (prop. 2009/10:120 s. 43).

Stark skuldbelastning eller tillfälliga förluster

Det allmänna rådet till 5 § RFFS1998:12 beskriver vad som anses vara en stark skuldbelastning och hur stark skuldbelastning och tillfälliga förluster ska påverka beräkningen. Så här står det i sjunde och åttonde styckena RAR 2002:2 till 5 § RFFS (1998:12):

Stark skuldbelastning bör anses föreligga när de långfristiga skulderna uppgår till 55 procent av tillgångarna.

I bedömningen av på vilket sätt stark skuldbelastning ska påverka inkomsten av näringsverksamheten bör den referensränta som gäller vid årets ingång användas.

Vid bedömning av om inkomsten av näringsverksamheten under en följd av år understigit jämförelseinkomsten, och vid beräkning av den sjukpenninggrundande inkomsten, bör bortses från inkomstår som inneburit en tillfällig förlust.

Enligt det allmänna rådet bör alltså ett företag anses ha stark skuldbelastning när de långfristiga skulderna uppgår till 55 procent av tillgångarna. Långfristiga skulder är normalt sådana skulder som sträcker sig över ett år. Om företaget har en stark belastning med sådana skulder ökar räntekostnaderna, vilket kan leda till att resultatet blir lägre. Resultatet återspeglar då inte på ett riktigt sätt hur mycket den försäkrade tjänar på att arbeta i sitt företag. Försäkringskassan bör då justera inkomsten genom att räkna bort mellanskillnaden mellan den ränta som påverkar inkomsten negativt och den referensränta som gäller vid årets ingång.

I en sådan situation kan Försäkringskassan frångå att använda genomsnittet av de tre senaste årens omräknade fastställda förvärvsinkomst som beräkningsunderlag för SGI under en viss tid. Förarbeten och praxis ger dock ingen ledning för under hur lång tid Försäkringskassan kan ta hänsyn till en stark skuldbelastning.

Vid bedömningen av om inkomsten av näringsverksamhet har varit lägre än jäm-förelseinkomsten under en följd av år, och vid beräkningen av SGI, bör vi också bortse från inkomstår där inkomsten har varit lägre på grund av en tillfällig förlust. Det gäller inte vanliga förluster utan mer omfattande förluster till följd av oförutsedda och mer eller mindre exceptionella händelser, till exempel sådana som har förorsakats av en kraftig storm eller av andra besvärliga väderleksförhållanden (SOU 1983:48 s. 104 och SOU 1996:113 del 1, s. 311).

Rättsfall

I en FÖD-dom som berörde tillfälliga förluster bestred RFV bifall till ett överklagande. RFV anförde att för att tillfälliga förluster ska medföra rätt till högre SGI krävs att inkomsten under förluståret är avsevärt lägre än den årsinkomst den försäkrade annars brukat ha. Den omständigheten att den försäkrade haft tillfälliga utgifter eller kostnader, som till exempel valuta¬förlust¬er, ska därför inte i sig beaktas, om detta inte leder till att års¬inkomsten kommer att bli onormalt låg. FÖD gick på Försäkringskassans linje och ändrade inte försäkringsrättens dom (FÖD mål nr 364/1988).

Rättsfall

I ett kammarrättsmål gällde frågan om ett års kundförluster kunde ses som tillfälliga förluster. Försäkringskassan anförde att vissa kundförluster får ses som ett, om inte alltid normalt, men ändå förekommande inslag i en egenföretagares verksamhet. Försäkringskassan menade att inkomståret inte kunde ses som ett tillfälligt förlustår, bland annat på grund av att den försäkrades inkomster trots kundförlusterna uppgick till ett högre belopp än vad han taxerat för året innan. Kammarrätten ansåg att kundförlusten påverkade inkomsten men uppenbarligen inte medförde att inkomståret i fråga totalt sett inneburit förlust. Kammarrätten biföll Försäkringskassans talan (KRNJ 1480-1999).

Ändrade förvärvsförhållanden

I 5 § RFFS står det också att Försäkringskassan får beräkna SGI till ett högre belopp än vad som framgår av de tre senaste årens omräknade fastställda förvärvsinkomst vid ändrade förvärvsförhållanden. Begreppet ändrade förvärvsförhållanden har inte närmare förtydligats i förarbeten eller praxis. Sjukpenningkommittén använde dock ”ändrad produktionsinriktning” som synonym (SOU 1983:48 s. 104). För att SGI ska beräknas till ett högre belopp än genomsnittet av de tre senaste årens omräknade fastställda förvärvsinkomst på grund av ändrade förvärvsförhållanden, bör en tydlig förändring av produktionsinriktningen ha ägt rum.

Lägre inkomster på grund av sjukdom, föräldraledighet eller liknande

En situation som inte tas upp i 5 § RFFS är när den försäkrade inte har arbetat i företaget eller inte arbetat lika mycket på grund av att den försäkrade till exempel har varit sjuk eller föräldraledig. Sådana omständigheter kan också göra så att inkomsterna under ett visst år blir missvisande.

Om den försäkrades omräknade fastställda förvärvsinkomst är väsentligt lägre något år på grund av att hen inte har arbetat under SGI-skyddad tid, kan det därför finnas anledning att beräkna SGI till ett högre belopp än vad som framgår av de tre senaste årens omräknade fastställda förvärvsinkomst.

4.2.2 Inkomst av annat förvärvsarbete som inte varit lägre än jämförelseinkomsten under en följd av år​

När Försäkringskassans beräkning av de tre senaste årens inkomster visar att inkomsten, under en följd av år, inte har understigit jämförelseinkomsten är bestämmelsen i 5 § RFFS (1998:12) inte tillämplig.

Av förarbetsuttalanden kan man dra slutsatsen att uppgifter från inkomstbeskattningen om tidigare års inkomster kan vara vägledande även om föreskriften inte är tillämplig, men att Försäkringskassan i så fall inte lika strikt ska gå efter dessa tidigare inkomster vid beräkningen av SGI (SOU 1961:29, s. 254 f, SOU 1983:48, s.102 f., prop. 1984/85:78, s. 102 f., bet. 1984/85:SfU12, s. 29 f.).

Även under uppbyggnadsskedet kan det bli aktuellt att beräkna inkomsten på detta sätt. Om den försäkrade kan antas ha högre inkomst än jämförelseinkomsten, så ska jämförelseinkomsten nämligen inte användas för att beräkna hens SGI även om företaget är nystartat, se avsnitt 3.3.