Hoppa till huvudinnehåll

2 Grundläggande bestämmelser

Det här kapitlet handlar om de grundläggande bestämmelserna för SGI. Bestämmelserna definierar vad SGI är och vilka villkor som måste vara uppfyllda för att SGI ska kunna fastställas.

2.1 SGI är den årliga inkomsten i pengar av eget arbete​

25 kap. 2 § SFB Sjukpenninggrundande inkomst är den årliga inkomst i pengar som en försäkrad kan antas komma att tills vidare få för eget arbete antingen

  1. som arbetstagare i allmän eller i enskild tjänst (inkomst av anställning), eller
  2. på annan grund (inkomst av annat förvärvsarbete).

Bestämmelsen definierar vad SGI är och vilka typer av inkomster som den består av. De inkomster som utgör SGI definieras genom att det står ”årlig inkomst”, ”i pengar”, ”tills vidare kan antas komma att få” och ”för eget arbete”. De inkomster som utgör SGI kan antingen komma från arbete ”som arbetstagare” eller ”på annan grund”.

Det finns också vissa villkor som måste vara uppfyllda för att inkomster ska vara sjukpenninggrundande, dessa beskrivs i 25 kap. 3 § SFB, se avsnitt 2.2. I 25 kap. 16–24 §§ SFB finns också särskilda regler för vissa inkomster, se kapitel 3.

2.1.1 Som arbetstagare eller på annan grund​

Inkomsten ska enligt punkterna 1 och 2 i bestämmelsen vara sådan som den försäkrade kan antas ha antingen som anställd eller på annan grund. Det heter inkomst av anställning respektive inkomst av annat förvärvsarbete.

När det gäller inkomst av anställning görs ingen skillnad mellan om man arbetar i enskild eller allmän tjänst, det vill säga om det är fråga om en privat eller offentlig anställning.

Inkomst av annat förvärvsarbete är inkomst som man har av arbete utan att vara anställd, till exempel inkomst som en egenföretagare har från sitt företag. I 25 kap. 7-14 §§ SFB finns det bestämmelser om vilka inkomster som ska räknas som inkomst av anställning och vilka som ska räknas som inkomst av annat förvärvsarbete, se avsnitt 3.1 och 3.2.

Oavsett om inkomsten kommer från anställning eller från annat förvärvsarbete kan den ingå i SGI på samma villkor. Det finns dock skillnader i hur inkomsten beräknas beroende på om den kommer från anställning eller från annat förvärvsarbete, se kapitel 4. Det kan också göra skillnad enligt bestämmelserna för vissa ersättningar.

2.1.2 Den årliga inkomsten​

Att SGI är en ”årlig inkomst” innebär att SGI är ett belopp som motsvarar den inkomst som den försäkrade sammanlagt har under ett helt år. SGI:n ska så långt som möjligt återspegla den försäkrades aktuella inkomster.

Sociala avgifter, skatt och kostnader för inkomsternas förvärvande

Det som betalas i form av arbetsgivaravgifter eller egenavgifter räknas inte med i inkomsten. Det gör däremot inkomstskatten. Om den försäkrade har haft kostnader för att kunna förvärva inkomsten, ska de kostnaderna dras av från inkomsten. Det kan till exempel röra sig om utrustning, resor och liknande som en uppdragstagare bekostar själv. Avdrag för smärre kostnader, som för resor till och från arbetet, dras dock i allmänhet inte av (FÖD mål nr 665/1992 och Lundberg och Malm [1974, tredje upplagan] Hitta rätt i allmän försäkring, s. 46).

Rättsfall

Den försäkrade hade arbetat som frilansande musiker. Olika uppdragsgivare hade betalat sociala avgifter för alla hans inkomster. Vid taxeringar hade Skatteverket beviljat den försäkrade avdrag för utgifter för musikinstrument, ökade levnadskostnader, resor med mera, det vill säga kostnader för inkomsternas förvärvande.

Högsta Förvaltningsdomstolen, HFD, fann att det saknas bestämmelser om kostnadsavdrag när det gäller SGI. Som huvudregel är det dock inkomsterna efter sådana avdrag som läggs till grund för inkomstberäkning (de hänvisar till FÖD:s dom 665/1992). Att en uppdragsgivare hade betalat sociala avgifter på den försäkrades bruttoinkomster gav enligt HFD:s mening inte anledning att frångå huvudregeln. SGI skulle alltså beräknas på inkomsterna efter avdrag för kostnader. (RÅ 2010 ref. 99).

2.1.3 Inkomst i pengar​

Det är bara inkomst ”i pengar” som kan ingå i SGI. Det innebär att ersättningar eller inkomster som består av annat än pengar inte kan göra det.

Läs mer

Tidigare var även skattepliktiga förmåner sjukpenninggrundande, men detta ändrades 1997 framförallt för att försäkrade vars SGI helt eller delvis bestod av skattepliktiga förmåner fick en högre kompensation än den avsedda oavsett om förmånen bibehölls eller inte under sjukdomstiden (prop. 1995/96:209 s. 26 f.).

Ersättning i form av varor och tjänster från arbetsgivaren

Ibland får anställda andra förmåner än lön. Det kan vara till exempel friskvård, barnpassning, hyra av bil eller datorutrustning eller avsättningar till pensions-försäkringar. Värdet av sådana förmåner kan inte ingå i SGI eftersom de inte är inkomst i pengar. Ibland betalar de försäkrade för sådana förmåner genom att arbetsgivaren gör avdrag på bruttolönen. I så fall är det lönen efter avdrag som är sjukpenninggrundande (jfr KRSU mål nr 2686-02).

Kompensationsledighet med mera

Anställda som arbetar utöver ordinarie arbetstid kan ibland tjäna in rätt till extra ledighet med bibehållen lön, det kallas ofta för kompensationsledighet eller vederlagsledighet. Om en anställd sedan tar ut sin ledighet med bibehållen lön, så kan den lönen i regel vara sjukpenninggrundande precis som vanlig lön, se avsnitt 2.1.5.

Att en anställd arbetar mer än sin vanliga arbetstid under en tid och på det sättet tjänar ihop innestående ledighet innebär alltså inte att hen har en högre inkomst i pengar under den tiden. Anställda som inte kan ta ut sin innestående komp- eller vederlagsledighet kan dock ibland få ersättning för detta i form av en extra utbetalning istället för som betald ledighet. I så fall är det fråga om ersättning i pengar för utfört arbete, som kan ingå i SGI om övriga förutsättningar är uppfyllda. Då kan det vara relevant att veta när pengarna tjänades in, se avsnitt 4.1.1.

2.1.4 Som den försäkrade kan antas komma att tills vidare få​

Att SGI är den inkomst som den försäkrade ”kan antas komma att tills vidare få” innebär att det ska göras ett antagande om vilka inkomster hen kommer att ha framöver. Hens tidigare inkomster kan dock i vissa fall vara till hjälp för att uppskatta vilka inkomster hen kan antas komma att få framöver, se avsnitt 4.1.1.

Läs mer

Tidigare skulle man anmäla förändringar av sin inkomst så fort de skedde. En ny SGI kunde då gälla från och med att anmälan gjordes, se kap. 1. Numera bestäms SGI i samband med att den försäkrade ansöker om en ersättning som beräknas på SGI, om det behövs för handläggningen av ett ärende eller om den försäkrade begär det, se avsnitt 6.1 och 6.2. SGI behöver alltså inte längre bestämmas i förväg utan kan beräknas i efterhand och gäller retroaktivt. Trots det finns den framåtblickande aspekten kvar, det innebär bland annat att SGI gäller direkt från den tidpunkt då ett arbete som uppfyller villkoren för SGI påbörjas, och man behöver alltså inte ha arbetat någon viss tid för att kvalificera sig för en SGI.

Egenföretagares skatterättsliga dispositioner

Egenföretagare kan använda vissa skatterättsliga möjligheter att utjämna resultat mellan åren. Ofta innebär det att verksamhetens resultat eller avsättningar från tidigare år påverkar det skatterättsliga resultatet innevarande år. Eftersom det är den framtida inkomsten som ska uppskattas, så ska vi i allmänhet bortse från skatterättsliga dispositioner som beror på resultat eller avsättningar från tidigare år när vi bestämmer SGI.

Rättsfall

Avsättningar och återföringar till periodiseringsfond ska inte påverka SGI. En periodiseringsfond är en obeskattad reserv som bland annat syftar till att vara en likviditetsförstärkning och att tillgodose möjligheterna till förlustutjämning bakåt i tiden. Näringsidkaren disponerar själv över de avsatta medlen utan annan begränsning än att ett avdrag för avsättning till fonden måste återföras till beskattning inom en viss tidsperiod. Vid beräkning av framtida inkomst bör de skatterättsliga dispositioner som vidtas inom ramen för periodiseringsfondssystemet därför inte beaktas. (RÅ 2010 ref. 64) se domsnytt 2010:57.

Rättsfall

Vid beräkning av SGI ska man bortse från ett avdrag för underskott som härrör från tidigare beskattningsår. HFD motiverade sitt ställningstagande med att sjukförsäkringens funktion är att ersätta förlorad förvärvsinkomst vid sjukdom. Beräkningen av den inkomst som ska ligga till grund för ett framtida försäkringsfall bör alltså inriktas på framtida inkomster efter avdrag för kostnaderna för att förvärva dessa inkomster. Underskottsavdrag medges enligt 40 kap. 2 § inkomstskattelagen (1999:1299) för att utjämna det skattemässiga resultatet av en näringsverksamhet när det finns kostnader som tidigare år varit avdragsgilla men som då inte kunnat utnyttjas. Även vid beräkning av SGI finns det alltså – i likhet med vad som gäller för dispositioner inom ramen för periodiseringsfondssystemet – skäl att bortse från ett avdrag för underskott från tidigare beskattningsår (HFD 2014 ref. 3) se domsnytt 2014:040.

Utöver outnyttjat underskott från tidigare år (s.k. rullande underskott) och period-iseringsfonder innebär även användning av expansionsfonder, skogs-, skogsskade- eller upphovsmannakonto att tidigare års inkomster påverkar resultatet skatterättsligt. Av den domstolspraxis som redovisas ovan kan man dra slutsatsen att man ska bortse från insättningar och uttag från sådana konton vid beräkning av SGI (HFD 2014 ref. 3) se domsnytt 2014:040.

Justering av egenavgifter

Eftersom den försäkrades inkomst är resultatet efter avdrag för egenavgifter, se avsnitt 2.1.2. måste Försäkringskassan räkna ut vilka avgifter den försäkrade skulle ha betalat om man bortser från avdrag eller återföringar från fonder med mera.

Rättsfall

Försäkringskassan beslutade att inte inkludera en återföring av en periodiseringsfond vid beräkningen av en egenföretagares SGI. I övrigt räknade Försäkringskassan på verksamhetens resultat efter de avdrag för egenavgifter eller särskild löneskatt som företagaren hade gjort.

Domstolen höll med om att återföringen av periodiseringsfonden inte skulle räknas med i SGI, med hänvisning till RÅ 2010 ref. 64. Domstolen ansåg dock att Försäkringskassan hade gjort fel som hade räknat med de högre avdrag för egenavgifter och särskild löneskatt som företagaren hade gjort på grund av återföringen av periodiseringsfonden. Försäkringskassan skulle ha bortsett från avdrag för egenavgifter eller särskild löneskatt till den del de avdragen hade blivit högre på grund av återföringen. (KRNS 2494-13, se domsnytt 2014:001)

Avgörandet i kammarrätten innebär att egenavgifter som kan hänföras till sådana skatterättsliga dispositioner som Försäkringskassan ska bortse från måste justeras. Justeringen innebär att Försäkringskassan ska räkna ut vilka avdrag företagaren skulle ha haft om hen inte gjort några fonderingar eller avdrag för outnyttjat underskott (KRNS 2494-13, se domsnytt 2014:001 och HFD 2014 ref 3) se domsnytt 2014:040.

2.1.5 För eget arbete​

Det är bara inkomst som kommer från ”eget arbete” som kan ingå i SGI. Inkomsten måste kunna kopplas till arbete som den försäkrade utför själv. Inkomster i form av till exempel stipendier, gåvor, arv eller liknande kan alltså inte ingå i SGI. Bidrag och ersättning från allmänna eller privata försäkringar ska inte heller ingå. Kapitalvinster eller annan avkastning på investeringar kan bara ingå om de är ett resultat av arbete, se avsnitt 4.2. Tanken med detta är att sjukpenning ska ersätta den försäkrades inkomstförlust när hen inte kan arbeta på grund av sjukdom.

Inkomst av eget arbete – anställda

Anställda kan utöver lön även få olika lönetillägg eller andra ersättningar av sin arbets-givare. Ersättningar kan också betalas ut i olika situationer när den försäkrade inte arbetar som vanligt. Ersättning som betalas ut från en arbetsgivare till en anställd kan ingå i SGI om den utgör ersättning för utfört arbete, men inte annars.

Lönetillägg med mera

Det förekommer att anställda får tillägg till sin lön om de arbetar på obekväm arbetstid (OB-tillägg) eller om de arbetar utöver ordinarie arbetstid (övertidsersättning). Sådana och andra lönetillägg som är kopplade till arbetsinsatsen kan ingå i SGI. Traktamenten och andra ersättningar som är till för att kompensera en anställd för ökade kostnader eller liknande kan däremot inte göra det, eftersom de inte utgör ersättning för arbete.

Rättsfall

Flygbolag betalade ut ett visst lönetillägg för kabinpersonal vid bortavaro från hemmabasen som inte var förknippad med övernattning. Tillägget bedömdes främst syfta till att kompensera de anställda för merkostnader och därmed vara en sorts kostnadsersättning snarare än ersättning för utfört arbete, och fick inte ingå i SGI (KRNG 789-1998).

Rättsfall

Flygbolag betalade ut ett lönetillägg för kabinpersonal när de jobbade utöver ordinarie arbetstid i samband med förseningar. Tilläggets storlek var kopplat till de anställdas arbetsinsats genom ett sorts poängsystem. Detta lönetillägg ansågs vara inkomst av eget arbete (KRNS 6504-2001).

Rättsfall

Redare betalade ut ett lönetillägg till sjömän för den tid de inte jobbade ombord på fartyget. Tillägget skulle kompensera för att de anställda då inte fick mat och husrum, vilket de fick när de var ombord. Lönetillägget sågs som en del av sjömännens lön för arbete hos redaren och skulle ingå i SGI (KRNG 3430-1997). Värdet av fri mat och husrum får dock inte ingå i SGI eftersom det inte är inkomst i pengar, se avsnitt 2.1.3.

Lönetillägg som kompensation vid bruttolöneavdrag

En anställd som får bruttolöneavdrag får ibland kompensation av sin arbetsgivare genom ett tillägg till lönen för att hen behöver betala högre skatt. Ett sådant tillägg innebär snarare en kostnadsersättning än ersättning för utfört arbete, och bör därför inte ingå i SGI (jfr KRSU 2686-02).

Arvoden

Arvoden som man får för att utföra uppdrag är i regel sjukpenninggrundande och räknas som inkomst av anställning, se avsnitt 3.1. En uppdragstagare kan också få annan ersättning som inte avser själva utförandet av uppdraget. Det kan vara till exempel ersättning för kostnader. Sådana ersättningar är i regel inte sjukpenninggrundande eftersom de inte är inkomst av eget arbete.

Lön utan att utföra arbete

I vissa situationer ska - enligt praxis - ersättning som man får betraktas som ersättning för arbete, även om man inte arbetar.

Rättsfall

Lön som en anställd får under uppsägningstid bör kunna ingå i SGI, även om den anställda inte jobbar under uppsägningstiden. RFV anförde i sitt yttrande att anställningsförhållandet består fram till dess att uppsägningstiden löpt ut och att lönen därför bör vara sjukpenninggrundande även om den anställda är befriad från arbetsplikt. Kammarrätten beslutade i enlighet med RFV:s linje. (KRNS 6022-1997)

Rättsfall

Avgångsvederlag kan inte anses vara inkomst av eget arbete. Avgångsvederlag är en ersättning som betalas ut som kompensation för att anställningen avslutas, det finns inget anställningsförhållande under den tid som avgångsvederlaget avser. Inkomst i form av avgångsvederlag är alltså inte sjukpenninggrundande. Det spelar ingen roll hur det benämns eller om det betalas ut som en klumpsumma eller per månad under en viss tid. (RÅ 2004 ref. 145)

Rättsfall

”Sjuklön” enligt kollektivavtal kan inte ingå i SGI. Enligt kollektivavtal hade anställda rätt till sjuklön från arbetsgivaren under en tid om de hade blivit nekade att få sjukpenning från Försäkringskassan. En förutsättning för sjuklönen var att den anställda inte kunde jobba hos arbetsgivaren på grund av sjukdom, vilket skulle styrkas av läkare. Under tiden som en anställd får sådan sjuklön står hen alltså inte till sin arbetsgivares förfogande. Sjuklönen kan därför inte jämställas med inkomst av eget arbete och är därför inte sjukpenninggrundande. (RÅ 2010 ref. 37, se domsnytt 2010:32)

En princip i dessa rättsfall är att den ersättning en anställd får från sin arbetsgivare ska räknas som inkomst av arbete om hen står till arbetsgivarens förfogande. Det gäller även om arbetsgivaren inte kräver att hen utför arbete. Som regel är det arbetsgivaren som avgör om en anställd står till förfogande på ett sätt som ger rätt till lön. Ersättningen kan dock inte räknas som inkomst av arbete om anställningen är avslutad eller om lönen betalas ut för att en anställd inte står till arbetsgivarens förfogande, som i fallet med sjuklön enligt kollektivavtal. När den försäkrade får lön utan att behöva arbeta kan omständigheterna därför behöva utredas.

Statlig lönegaranti

Lön via statlig lönegaranti innebär att arbetstagaren kan få lön utbetald under sin uppsägningstid om arbetsgivaren går i konkurs. Förutsättningarna för statlig lönegaranti framgår av lönegarantilagen (1992:497) och lönegarantiförordningen (1992:501). Lön via statlig lönegaranti betalas alltså ut under uppsägningstid då anställningen består, på samma sätt som när en arbetsgivare betalar ut lön under uppsägningstid. Med ledning av kammarrättsdomen om lön under uppsägningstid och jämfört med domen från HFD om avgångsvederlag, bör lön via statlig lönegaranti kunna ingå i SGI (RÅ 2004 ref. 145 och RÅ 2004 ref. 145).

Tvist om uppsägningens giltighet

Lagen (1982:80) om anställningsskydd (LAS) reglerar bland annat under vilka omständigheter en arbetstagare får sägas upp. Olika regler ska tillämpas beroende på när ett uppsägningsförfarande har inletts eller ett avskedande har beslutats. Enligt punkten 9 i övergångsbestämmelserna till lagen (2022:835) om ändringen i 34-35 §§ LAS beror det på när uppsägningen eller avskedandet har beslutats.

Om en uppsägning eller ett avskedande har beslutats

  • före den 1 oktober 2022 ska Försäkringskassan vid en tvist om när anställningsförhållandet upphörde betrakta arbetstagaren som anställd tills tvisten är avgjord.
  • den 1 oktober 2022 eller senare ska Försäkringskassan vid en tvist betrakta arbetstagaren som arbetslös den dag uppsägningstiden har löpt ut eller den dag hen blev avskedad. Detta gäller under förutsättning att hen inte har tillträtt en ny anställning under uppsägningstiden.
Uppsägning före 1 oktober 2022Uppsägning 1 oktober 2022 eller senare
Vid uppsägning ska arbetstagaren anses vara fortsatt anställd tills tvisten är slutligt avgjord. Alltså ska hen bedömas som fortsatt anställd, inte som arbetslös.Vid uppsägning ska arbetstagaren anses vara uppsagd tills tvisten är slutligt avgjord. Alltså blir hen arbetslös den dag då uppsägningstiden har löpt ut.
Avsked före 1 oktober 2022Avsked 1 oktober 2022 eller senare
Vid avsked kan en domstol besluta att anställningsförhållandet ska kvarstå tills tvisten är slutligt avgjord.Vid avsked kan en domstol inte besluta att anställningsförhållandet ska kvarstå till tvisten är slutligt avgjord.
Läs mer

34–35 §§ beskriver vad som gäller vid en uppsägning eller ett avsked.

Bibehållen lön under annan tid då en anställd inte arbetar som vanligt

Utöver ovanstående situationer kan den försäkrade få lön för att göra någonting annat än sina vanliga arbetsuppgifter, till exempel vid utbildning. Om det kan anses att den försäkrade står till arbetsgivarens förfogande och utför de arbetsuppgifter som arbetsgivaren kräver under den tiden så kan också inkomsterna i allmänhet anses vara inkomst av arbete.

Semester

Semesterlön och semesterersättning räknas som inkomst av arbete i SGI-sammanhang, men det finns en begränsning av hur stor del av semesterlönen eller semesterersättningen som är sjukpenninggrundande, se avsnitt 3.9.2.

Ledighet för semester beaktas också när årsarbetstid beräknas, se avsnitt 5.2.1. I övrigt gäller enligt praxis att semester räknas som arbete i SGI-sammanhang, förutsatt att den är betald.

Rättsfall

Den försäkrade hade efter föräldraledighet jobbat heltid en kortare period än sex månader och därefter jobbat ca 60 procent av sin arbetstid. För att behålla en SGI motsvarande heltidsarbete hade hen tagit ut semester motsvarande de resterande 40 procent av arbetstiden (förlagt till 20 dagar under perioden). Av de 20 semesterdagarna var dock 18 obetalda. HFD slog i sin dom fast att obetald semester inte ger någon inkomst och att det därför inte kan jämställas med arbete i SGI-sammanhang. Betald semester ska dock jämställas med inkomst av arbete vid beräkningen av SGI (HFD 2018 ref. 81, se domsnytt 2019:001).

Domen visar att det inte är en anställnings omfattning utan ersättningen för utfört arbete som kan ligga till grund för beräkning av SGI, och att semester räknas som sådant arbete i den mån den är betald. Se också kap. 4 om beräkning av SGI.

Ferier för lärare

Lärare som är anställda inom utbildningsväsendet är lediga under skolloven. Ledigheten är oftast längre än semestern och de får inte semesterlön för hela ledigheten. De har då i regel rätt till ferielön, som tjänas ihop under läsåret enligt kollektivavtal. Sådan lön ska anses vara lön för arbete, och kan därför vara sjukpenninggrundande. Läraren ska därför också anses arbeta på ett sätt som kan ge rätt till SGI under tiden han eller hon får ferielön. Om läraren är ledig utan att få ferielön, räknas det däremot inte som arbete. Se domsnytt 2019:018.

Lönebidrag med mera

Ibland får en arbetsgivare bidrag för att ha någon anställd. Arbetsgivaren betalar då ut lön till den anställda, och får sedan finansiering för hela eller delar av kostnaden för detta från annat håll. Det kan till exempel vara fråga om olika typer av lönebidrag, nystartsjobb med mera som administreras av Arbetsförmedlingen eller EU-bidrag eller stipendier (till exempel Marie-Curie-stipendier). Hur arbetsgivaren finansierar en anställning spelar inte någon roll för SGI, det avgörande är om den försäkrade får ersättning för utfört arbete. Detsamma gäller vid praktik och liknande, om den försäkrade får betalt av arbetsgivaren för utfört arbete så kan inkomsten ingå i SGI.

Inkomst av eget arbete – egenföretagare

För en egenföretagare kan kapitalinkomster som till exempel avkastning av fastigheter eller vinst på försäljning av olika saker vara inkomst av arbete om inkomsten ingår i näringsverksamheten. Egenföretagarens arbete kan nämligen bestå i att förvalta fastigheter eller i att köpa och sälja saker. Det avgörande är då om inkomsten kommer från arbete som hen utför i sitt företag eller inte.

Räntefördelning

Räntefördelning ska – i motsats mot skatterättsliga dispositioner som beskrivs i avsnitt 2.1.4 – påverka SGI om det påverkar verksamhetens resultat. Räntefördelning innebär att avdrag eller tillägg för ränta får göras i inkomstslaget näringsverksamhet och sedan i stället beskattas via inkomstslaget kapital. Det är till för att göra skattereglerna mer lika för enskilda näringsidkare och aktiebolag. Räntefördelningen relaterar till företagets kapitalunderlag, det vill säga tillgångar och skulder som företaget hade vid förra räkenskapsårets slut.

Aktiv eller passiv näringsverksamhet

Det har ingen betydelse för SGI om en näringsverksamhet anses vara ”aktiv” eller ”passiv”. Indelningen i aktiv och passiv näringsverksamhet är skatterättslig och har betydelse för företagarens skyldighet att betala sociala avgifter.

2.2 Villkoren för SGI​

25 kap. 3 § SFB För att sjukpenninggrundande inkomst ska kunna fastställas för en person krävs att han eller hon är försäkrad för arbetsbaserade förmåner enligt 4 och 6 kap. SFB. För att sjukpenninggrundande inkomst ska kunna fastställas krävs dessutom att den försäkrades årliga inkomst

  1. kommer från arbete i Sverige,
  2. kommer från arbete som kan antas vara under minst sex månader i en följd eller vara årligen återkommande, och
  3. kan antas uppgå till minst 24 procent av prisbasbeloppet.

I bestämmelsens första stycke finns villkor som man måste uppfylla för att kunna ha en SGI, och i det andra stycket finns villkor som inkomsterna måste uppfylla för att vara sjukpenninggrundande. Innan SFB infördes fanns villkoren dels i föreskrifter och dels i reglerna för de olika ersättningarna.

2.2.1 Försäkrad för arbetsbaserade förmåner (25 kap. 3 § första stycket SFB)​

För att kunna ha en SGI måste man enligt första stycket i bestämmelsen vara försäkrad för arbetsbaserade förmåner. Det kan man vara enligt

  • 4 och 6 kap. SFB
  • Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 883/2004 av den 29 april 2004 om samordning av de sociala trygghetssystemen (förordning 883/2004)
  • Europaparlamentets och rådets förordning (EEG) nr 1408/71 av den 14 juni 1971 om tillämpningen av systemen för social trygghet när anställda, egna företagare eller deras familjemedlemmar flyttar inom gemenskapen (förordning 1408/71)
  • en socialförsäkringskonvention mellan Sverige och ett annat land

Huvudregeln är att den som arbetar i Sverige är försäkrad för arbetsbaserade ersättningar. Försäkringen för arbetsbaserade ersättningar upphör normalt tre månader efter att arbetet har tagit slut, men försäkringstiden kan förlängas om man då får en arbetsbaserad ersättning eller omfattas av vissa SGI-skydd.

Inom EU/EES och Schweiz gäller reglerna i EU-förordningar före reglerna i SFB.

Arbete på distans från ett annat land

Enligt Försäkringskassans rättsliga ställningstagande 2022:06 ska ett arbete som bedrivs på distans från ett annat land för en arbetsgivare med verksamhet i Sverige kunna anses vara förvärvsarbete enligt 6 kap. 2 § SFB om

  • personen innan distansarbetet utförs har varit anställd för att arbeta i sin arbetsgivares verksamhet i Sverige och,
  • arbetsuppgifterna för den svenska verksamhetens räkning är av den karaktären att de kan utföras på distans från utlandet på samma sätt som om arbetsuppgifterna utförs i Sverige.

Ställningstagandet gäller med anledning av HFD:s dom HFD 2022 ref. 16 och bestämmelserna om utsändning i 6 kap. 4 § SFB. HFD 2022 ref. 16 och Försäkringskassans ställningstagande gäller i ärenden där endast SFB är tillämplig.

Läs mer

Läs mer om bakgrunden i FKRS 2022:06.

Läs mer

Mer information om vem som är försäkrad för arbetsbaserade ersättningar finns i vägledning (2017:1) Övergripande bestämmelser i SFB, unionsrätten och internationella avtal.

2.2.2 Inkomst av arbete i Sverige (25 kap. 3 § andra stycket 1 SFB)​

Utöver att personen måste vara försäkrad för arbetsbaserade ersättningar, så måste hens årliga inkomst komma från arbete i Sverige för att ingå i SGI. Det står i den första punkten i bestämmelsens andra stycke. Inkomster som inte kommer från arbete i Sverige kan alltså inte ingå i SGI.

Med ”arbete i Sverige” menas enligt 6 kap. 2 § SFB förvärvsarbete i verksamhet här i landet, eller för egenföretagare arbete som är hänförligt till en verksamhet med fast driftställe i Sverige. Normalt har det ingen betydelse om arbetsgivaren är svensk eller utländsk. Vissa personkategorier – sjömän, utsända och diplomater m.fl. – ska dock anses arbeta i Sverige trots att arbetet utförs utomlands, eller omvänt att de inte ska anses arbeta i Sverige trots att arbetet utförs här, vilket framgår av 6 kap. 3–5 §§ SFB.

Arbete i andra EU/EES-länder eller Schweiz räknas i vissa situationer som arbete i Sverige enligt EU-förordningarna, läs mer om detta nedan.

Läs mer

Läs mer om vad som anses vara arbete i Sverige i vägledning (2017:1).

Arbete i ett annat land inom EU/EES eller Schweiz

När EU-förordningen är tillämplig ska arbete i ett annat land inom EU/EES eller i Schweiz under vissa förutsättningar jämställas med arbete i Sverige, när vi tillämpar bestämmelserna om SGI i SFB. Det blir aktuellt när SGI ska bestämmas för en person som omfattas av svensk lagstiftning enligt förordningen arbetar eller tidigare har arbetat i ett annat EU-/EES-land eller Schweiz.

Två särskilda situationer då arbete i annat land inom EU/EES ska räknas som arbete i Sverige är när den försäkrade är utsänd av en svensk arbetsgivare för att arbeta i ett annat EU/EES-land samt när personen normalt arbetar både i Sverige och i ett annat eller flera andra EU/EES-länder. Om svensk lagstiftning är tillämplig ska allt sådant arbete då anses vara arbete i Sverige.

En annan situation är när en person tidigare har arbetat i ett annat EU/EES-land och därefter kommit att omfattas av svensk lagstiftning utan att arbeta här. Då kan den inkomst som personen hade i det andra EU/EES-landet, om den uppfyller övriga villkor för SGI, ligga till grund för en SGI. Det förutsätter att personen har omfattats av SGI-skydd sedan arbetet avslutades (läs mer om SGI-skydd i kap. 7). Ett avgörande från HFD belyser hur SGI ska beräknas i sådana fall:

Rättsfall

HFD begärde ett förhandsavgörande från EU-domstolen i ett fall som handlade om en kvinna som hade varit bosatt och arbetat i Schweiz. Efter att kvinnan hade fött barn flyttade hela familjen från Schweiz till Sverige, där barnets andra förälder började arbeta. Kvinnan började dock inte arbeta i Sverige utan tog i stället hand om barnet. Eftersom hon hade slutat arbeta och var bosatt i Sverige kom hon att omfattas av svensk lagstiftning enligt reglerna i EU-förordningen.

Några månader efter att familjen flyttade till Sverige ansökte kvinnan om föräldrapenning. Försäkringskassan avslog ansökan om föräldrapenning på sjukpenningnivå på grund av att kvinnan aldrig hade arbetat i Sverige. Kvinnan överklagade beslutet till HFD, som vände sig till EU-domstolen med frågor om den försäkrades inkomster från hennes tidigare arbete i Schweiz kunde ge rätt till inkomstbaserad föräldrapenning, och hur denna i så fall skulle beräknas.

EU-domstolen tolkade artiklarna 23.1 och 23.2 om hur kontantförmåner vid sjukdom ska beräknas, artikel 3.1 om likabehandling och förbud mot diskriminering på grund av medborgarskap, och artikel 72 om sammanläggning av perioder i förordning 1408/71 tillsammans. Dessa bestämmelser motsvaras i princip av artiklarna 21, 4 och 6 i förordning 883/04. Domstolen kom fram till att dessa bestämmelser sammantaget måste tolkas så att föräldrapenningen skulle beräknas på vad en person med liknande kvalifikationer och erfarenhet skulle ha tjänat i ett arbete i Sverige, som motsvarade det arbete som kvinnan tidigare hade utfört i Schweiz (HFD 2012 ref. 44 I och EU-domstolens dom i Mål C-257/10).

Eftersom Schweiz hade (och fortfarande har) avtal med EU om att tillämpa EU-förordningen om samordning av socialförsäkringen har domen samma betydelse mellan alla EU/EES-länder som den har mellan Sverige och Schweiz. Domen behandlar den tidigare förordning som gällde då, förordning 1408/71. Motsvarande bestämmelser finns även i den nu gällande förordningen 883/04.

Rättsfall

Principerna som uttrycktes i EU-domstolens dom C-257/10 tillämpades även i HFD 2012 ref. 44 II. Målet handlade om en kvinna som hade bott och arbetat i Sverige men slutade arbeta när det var mindre än sex månader kvar till förlossning. Hon vistades sedan i Storbritannien och arbetade där i åtta veckor innan förlossningen och återvände sedan till Sverige.

När kvinnan började arbeta i Storbritannien kom hon att omfattas enbart av socialförsäkringen där. I och med detta upphörde hennes försäkringsskydd i Sverige. När hon slutade arbeta i Storbritannien och återvände till Sverige kom hon emellertid att omfattas av den svenska lagstiftningen igen. När kvinnan sedan ansökte om föräldrapenning omfattades hon alltså av svensk lagstiftning, men hon arbetade inte i Sverige och hennes senaste arbete hade varit i Storbritannien.

HFD konstaterade att arbetet i Storbritannien skulle räknas som arbete i Sverige när SGI skulle fastställas, och att den inkomst som då skulle användas var den inkomst som en person med motsvarande kvalifikationer och erfarenhet hade tjänat på att utföra motsvarande arbete i Sverige, precis som i EU-domstolens dom C 257/10. HFD upphävde Försäkringskassans beslut och återförvisade ärendet till Försäkringskassan som fick fatta ett nytt beslut med hänsyn till det som sas i domen. Försäkringskassan fastställde slutligen kvinnans SGI baserat på inkomsten av hennes tidigare arbete i Sverige, eftersom arbetet i Storbritannien bara var tillfälligt (se avsnitt 2.2.3). Trots att arbetet i Storbritannien räknades som arbete i Sverige, kunde inkomsten i just det fallet alltså inte ligga till grund för en SGI eftersom den inte uppfyllde alla andra villkor för att vara sjukpenninggrundande. (HFD 2012 ref. 44 II)

I domsnytt 2012:81 har Försäkringskassan tolkat att C-257/10 och HFD 2012 ref. 44 innebär följande:

  • Arbete i ett EU/EES-land eller Schweiz som den försäkrade har utfört före sin flytt till Sverige ska kunna ingå i SGI. Modellen som domarna anger ska tillämpas vid beräkningen av SGI även när det gäller andra ersättningar än föräldrapenning på sjukpenningnivå.
  • SGI som baseras på inkomst av en anställning från ett annat medlemsland ska beräknas utifrån inkomsten från ett jämförbart arbete i Sverige. Jämförelsen ska göras med en person vars yrkeserfarenhet och yrkeskvalifikationer är jämförbara med sökandens. Bedömningen av vilken inkomst som ska ligga till grund för ersättningen måste göras i varje enskilt ärende. Ledning kan tas från lönestatistik från Statistiska centralbyrån (SCB) utan att de av HFD uppställda villkoren för en sådan beräkning eftersätts.

Om den försäkrade har haft inkomst av näringsverksamhet i ett annat EU-land eller i Schweiz ska modellen inte användas. SGI baserad på denna inkomst får i stället beräknas genom valutaomräkning.

Modellen ska inte heller tillämpas när SGI beräknas på arbete som utförs i andra EU/EES-länder om den försäkrade är utsänd och svensk lagstiftning är tillämplig, eller om den försäkrade normalt arbetar i två eller flera EU/EES-länder och svensk lagstiftning är tillämplig.

Särskilt om Storbritannien

Förenade kungariket Storbritannien och Nordirland (Storbritannien) var med i EU till och med den 31 januari 2020. Enligt ett avtal mellan Storbritannien och EU (utträdesavtalet) tillämpades dock EU-reglerna om samordning av sociala trygghetssystem (förordningen 883/04) i förhållande till Storbritannien till och med den 31 december 2020.

Även för tid efter den 31 december 2020 ska EU-reglerna, enligt art 30 i utträdesavtalet, tillämpas i förhållande till personer som befann sig i någon av vissa särskilda gränsöverskridande situationer mellan Storbritannien och ett annat EU-land den 31 december 2020, så länge som de utan avbrott fortsätter att befinna sig i någon sådan gränsöverskridande situation. Läs mer i vägledning (2017:1).

Den praxis som beskrivs i domsnytt 2012:81 och som redovisas ovan ska tillämpas i förhållande till Storbritannien vid beslut om SGI som fattas efter den 31 december 2020, om EU-reglerna fortfarande ska tillämpas enligt utträdesavtalet.

Valutaomräkning

Ibland kan den som arbetar i Sverige ha inkomst i en annan valuta än SEK. Det kan vara en person som arbetar i ett annat land men som ändå ska anses arbeta i Sverige eller en person som arbetar i Sverige för en utländsk arbetsgivare eller får betalt av utländska kunder eller uppdragsgivare. Inkomsten måste då omräknas till SEK för att SGI ska kunna bestämmas. Om en europeisk valuta ska bestämmas och en EU-förordning är tillämplig, finns bestämmelser om hur valutaomräkningen ska göras:

Valutaomräkning enligt förordningen 1408/71

I Rådets förordning 574/72 om tillämpning av förordning 1408/71, som innehåller regler om tillämpning av bestämmelserna i förordningen 1408/71, finns bestämmelserna om vilken växelkurs som ska användas (artikel 107 p. 6). Det är den växelkurs som har fastställts av Europeiska centralbanken på betalningsdagen. Om ett belopp måste omräknas för att fastställa SGI finns inte någon direkt betalningsdag, så vi får då i stället använda växelkursen som fastställs den dag då beslutet om SGI fattas.

Valutaomräkning enligt förordningen 883/04

Vilken växelkurs som ska användas när förordningen 883/04 är tillämplig regleras i Europaparlamentets och Rådets förordning 987/09 om tillämpningsbestämmelser till förordning 883/04 (artikel 90), och i administrativa kommissionens beslut H12. Punkt 3 a) i beslut H12 beskriver vilken växelkurs som ska användas vid den första beräkningen av en ersättning om man vid beräkningen ska beakta inkomster före den tid som ersättningen ska beräknas för. Det är den växelkurs som offentliggörs av Europeiska centralbanken den sista dagen i den period med inkomster som ska beaktas. Det innebär att det är den växelkurs som publiceras dagen före den dag som SGI bestäms från som ska användas för att beräkna SGI.

Exempel

Den försäkrade ansöker om en ersättning från och med den 1 juni. Den försäkrade har tidigare haft vissa inkomster från en tysk arbetsgivare som har betalats ut i euro. Om Försäkringskassan ska använda valutaomräkning när den bestämmer den försäkrades SGI från den 1 juni, så ska den växelkurs som publicerades den 31 maj användas när Försäkringskassan räknar om euro till SEK.

Se kapitel 6 och avsnitt 11.2. om vilken dag SGI bestäms från.

Läs mer

Läs mer om bakgrund i FKRS 2022:02 Tillämpning av AK beslut H12 – årlig omräkning av tilläggsbelopp.

2.2.3 Inkomsten måste komma från arbete som kan antas vara i minst sex månader i följd eller vara årligen återkommande (25 kap. 3 § andra stycket 2 SFB)​

För att ingå i SGI måste inkomsten enligt andra punkten i bestämmelsens andra stycke komma från ett arbete med viss varaktighet. Arbetet måste kunna antas vara minst sex månader i följd eller antas vara årligen återkommande.

Vad som menas med att en inkomst kommer från arbete som kan antas vara minst sex månader i följd eller årligen återkommande framgår av Försäkringskassans rättsliga ställningstagande (FKRS 2021:03) om fastställande av SGI som säger följande:

  1. Varaktighetskravet som anges i 25 kap. 3 § andra stycket 2 socialförsäkringsbalken (SFB) ska tolkas som att det är den försäkrades inkomster i pengar som ska antas vara i sex månader i följd eller vara årligen återkommande.
  2. När den försäkrades inkomster antas vara i sex månader i följd ska hans eller hennes årsinkomst beräknas. Vid beräkning av årsinkomsten ska en period på upp till sex månaders inkomster beaktas. Om det med hänsyn till omständigheterna i ett ärende för försäkrade som har inkomst av anställning och inkomst av annat förvärvsarbete framstår som olämpligt att beakta en period på upp till sex månaders inkomster, bör istället en uppskattning av den försäkrades förväntade årliga inkomst av anställning beaktas.
  3. När den försäkrades inkomster antas vara i sex månader i följd och den period som ska beaktas vid beräkning av årsinkomsten har klarlagts, ska omräkning av inkomsterna inom den aktuella perioden göras som om den försäkrade hade arbetat under årets samtliga 12 månader. En sådan omräkning ska dock inte göras om en uppskattning av den försäkrades förväntade årliga inkomst har gjorts.
  4. När den försäkrades inkomster antas vara årligen återkommande ska hans eller hennes årsinkomst beräknas. Vid beräkning av årsinkomsten ska den period som den försäkrade arbetat under ett år beaktas.

Punkt 1 i det rättsliga ställningstagandet beskriver att Försäkringskassan anser att bestämmelsen ska tolkas så att villkoret i 25 kap. 3 § andra stycket 2 SFB är uppfyllt om den försäkrade kan antas ha inkomster av arbete som utförs under sex på varandra följande månader, eller av arbete som kan antas utföras årligen. Det beskrivs nedan i detta kapitel. Punkterna 2, 3 och 4 handlar om hur inkomsterna ska beräknas när villkoren väl är uppfyllda. Det beskrivs i kapitel 4.

Arbete som kan antas vara i minst sex månader i följd

Vad innebär ”minst sex månader i följd”?

För att ett arbete ska kunna antas vara minst sex månader i följd måste den försäkrade kunna antas utföra arbete som ger inkomst åtminstone en gång i månaden under sex på varandra följande månader. Med månad avses inte kalendermånad, utan en period som är från och med en viss dag i en månad till och med dagen innan samma dag nästa månad. Om det finns ett uppehåll mellan två arbetstillfällen som är minst en månad långt så kan arbetet före uppehållet och arbetet efter uppehållet alltså inte anses vara i en följd, se avsnitt 7.2.9. om när arbete avbryts. Arbetet behöver utöver det inte ha någon särskild omfattning eller vara något visst antal dagar per vecka eller månad.

Exempel

En försäkrad har en tidsbegränsad heltidsanställning från och med den 6 januari till den 28 juni. När den försäkrades arbete upphör den 29 juni har det inte gått sex månader från att arbetet påbörjades den 6 januari. Den försäkrade har alltså inte inkomster från arbete som kan antas vara minst sex månader i följd.

Exempel

En försäkrad har arbetat enligt följande:

  • den 6 januari, sex timmar
  • den 3 februari, åtta timmar
  • den 27 februari, en timme
  • den 19 mars, fyra timmar
  • den 10 april, tre timmar
  • den 29 april, sex timmar
  • den 27 maj, åtta timmar
  • den 20 juni, åtta timmar
  • den 14 juli, fyra timmar.

Den försäkrade har arbetat under en period som är mer än sex månader i följd (6 januari till 14 juli). Det finns inget avbrott mellan arbetstillfällena som är så mycket som en hel månad långt. Den försäkrades arbete har alltså varat minst sex månader i följd

Som beskrivs i avsnitt 2.1.4 är bedömningen i huvudsak framåtblickande. Det är alltså inte nödvändigt att den försäkrade redan har arbetat i sex månader i följd för att inkomsterna ska vara sjukpenninggrundande, utan det är tillräckligt att hen har påbörjat ett arbete som kan antas komma att bli sex månader i följd. Under vissa förutsättningar kan till och med inkomster av arbete som aldrig påbörjats räknas, se avsnitt 7.1.2 under rubriken Avtalat arbete som inte kunnat tillträdas på grund av sjukdom.

Vad innebär ”kan antas”?

Om den försäkrade inte redan har arbetat i sex månader i följd när SGI ska bestämmas, så måste det kunna antas att hen kommer att fortsätta arbeta (eller skulle ha fortsatt arbeta om inte ett ersättningsfall hade inträffat) så att arbetet sammanlagt varar minst sex månader i följd. Annars är inkomsterna inte sjukpenninggrundande om det inte är fråga om årligen återkommande arbete, se nedan under rubriken Arbete som är årligen återkommande.

Den försäkrade måste själv göra det antagligt att arbetet varar minst sex månader i följd, men det går inte att exakt precisera vad som krävs i form av bevisning för detta. Det bör dock finnas någonting mer än den försäkrades ord. För en anställd är det i regel tillräckligt att visa ett anställningsavtal med en avtalad anställningstid om sex månader eller mer, om det inte finns något som talar emot att hen har för avsikt att arbeta i enlighet med vad som avtalats. I andra fall kan bedömningen vara svårare.

Nedanstående rättsfall visar på vilken typ av beaktanden som kan behöva göras.

Rättsfall

I två mål som rörde återbetalningsskyldighet uppkom frågan om aktiebolagsdelägare hade orsakat felaktiga utbetalningar genom att lämna oriktiga uppgifter om sina inkomster till Försäkringskassan (RÅ 2009 ref. 2).

I det ena fallet hävdade en person som ägde och arbetade i ett aktiebolag att de inkomstuppgifter som hen hade lämnat till Försäkringskassan hade bestämts efter noggranna överväganden med hjälp av bolagets revisor och avsåg att svara mot vad bolaget skulle kunna bära. Hen kunde också visa intyg från flera tidigare kunder som uppgav att hen kunde räkna med att få uppdrag från dem framöver. Slutligen kunde hen också visa ett avtal med ett ytterligare företag enligt vilket hens bolag skulle få 154 000 kr för 280 timmars arbete.

Regeringsrätten ansåg att de uppgifter som personen hade lämnat om beräkningen av sin framtida inkomst var förhållandevis utförliga och framstod som trovärdiga. Eftersom dessa uppgifter hade stöd av ingiven dokumentation och inkomsten inte heller var oskäligt hög i förhållande till personens utbildning och yrkeserfarenhet (som redogjordes för i målet) kunde uppgifterna inte anses vara oriktiga.

I det andra målet hade en person som ägde och arbetade i ett aktiebolag anmält en årsinkomst på 360 000 kr till Försäkringskassan, men inte tagit ut någon lön från företaget. Personen framförde att hen stod i begrepp att slutföra en affär som skulle generera en betydande vinst, vilket i sin tur skulle innebära att hen kunde ta ut lön retroaktivt. I och med denna affär hade hen dock arbetat extremt mycket och levt under stor press, vilket medförde att hen plötsligt insjuknade och affären gick om intet. Den anmälda inkomsten motsvarade den lön som personen uppskattade att hen skulle ha kommit att få om affären hade slutits, vilket med största sannolikhet skulle ha kommit att ske om hen inte hade blivit sjuk.

Regeringsrätten ansåg att de uppgifter som personen lämnade om sin verksamhet och sina inkomstförhållanden var knapphändiga och odokumenterade och att de inte kunde anses visa att hen vid tiden för sin inkomstanmälan till Försäkringskassan haft fog för att anta att hen under minst sex månader i följd skulle få en inkomst motsvarande en årslön om 360 000 kr.

De ovanstående rättsfallen kommer från en tid då man anmälde sin inkomst till Försäkringskassan i förväg. Rättsfallen behandlar återbetalningsskyldighet, varför frågan uppkommer om den försäkrade har lämnat en oriktig uppgift om sin inkomst eller inte. I båda fallen uttalar Regeringsrätten att ett beslut om SGI ska baseras på ett antagande om en framtida inkomst, men att förarbetena till bestämmelsen inte ger någon närmare ledning i frågan om vilket underlag som krävs för en sådan prognos. Regeringsrätten slår dock fast att det bör krävas att den försäkrade kan visa att hen har haft fog för sitt antagande om att hen skulle komma att få den anmälda inkomsten.

Läs mer

Läs mer om beviskrav i vägledning 2004:7 – Förvaltningsrätt i praktiken.

Läs mer

Läs mer om vilka uppgifter som Försäkringskassan ska använda för att beräkna SGI i avsnitt 2.5. Aktiebolagsdelägare omfattas numera av särskilda regler under företagets uppbyggnadsskede, se avsnitt 3.2.

Olika arbeten som vart och ett är kortare än sex månader men som följer på varandra och tillsammans är minst sex månader

Att det är inkomsten och inte arbetet som ska vara i sex månader i följd innebär att det inte finns något krav på att det måste vara ett och samma arbete som varar minst sex månader i följd. Den som arbetar i flera på varandra följande kortare anställningar, till exempel som vikarie eller som uppdragstagare, kan alltså uppfylla kravet på att ha inkomster som kommer från arbete minst sex månader i följd så länge något arbete utförs varje månad under minst sex månader i följd (FKRS 2021:03).

En person kan arbeta som anställd och också driva näringsverksamhet i enskild firma, handelsbolag eller kommanditbolag – ibland arbetar hen som anställd och ibland i det egna företaget. Även då kan hen anses ha inkomster av arbete minst sex månader i följd så länge hen arbetar varje månad, oavsett om inkomsten vissa månader kommer från anställning och andra månader kommer från arbete i det egna företaget. Se avsnitt 4.1.1 under rubriken Inkomst av både anställning och annat förvärvsarbete om hur inkomsten ska beräknas i sådana fall.

Det är tidpunkten då inkomsten uppstår som räknas, alltså när personen tjänar pengarna. Det är inte nödvändigtvis när pengarna betalas ut. Om hen får lön långt i förväg eller i efterskott har alltså inte betydelse, se också avsnitt 4.1.1.

Provanställningar

En provanställning är en anställning som efter en särskilt avtalad prövotid automatiskt övergår till att vara en tillsvidareanställning. Under prövotiden kan avtalet sägas upp. Prövotiden får vara högst sex månader men kan också vara kortare. Om det inte finns något som talar emot det kan vi i regel utgå från att en provanställning är avsedd att övergå till en tillsvidareanställning och fortsätta efter prövotiden. (6 § lagen [1982:80] om anställningsskydd)

Arbete som är avtalat att pågå i minst sex månader men som avbryts innan det har varat i sex månader

Att inkomsten ska komma från ett arbete som kan antas vara under minst sex månader i följd innebär inte att det alltid krävs att den försäkrade faktiskt arbetar i sex månader i följd för att inkomsten ska ingå i SGI. I stället ska vi göra ett antagande om hur länge inkomsten förväntas vara, räknat från att arbetet påbörjades, se också avsnitt 4.1.1. En person som får ett arbete som är avtalat att pågå minst sex månader men som avbryter arbetet innan sex månader har gått kan alltså uppfylla villkoret om arbetet från början kunde antas vara i minst sex månader.

Rättsfall

En man slutade på sin tillsvidareanställning när han hade jobbat kortare tid än sex månader, sedan hans företagsläkare rekommenderat honom att göra så på grund av allergibesvär. Domstolen kom fram till att det vid tidpunkten när inkomstförhållandena förändrades, det vill säga när han började på jobbet, inte fanns anledning att anta att han några dagar senare på grund av medicinska skäl skulle komma att sluta sin anställning. Mot bakgrund av de förhållanden som då förelåg var det sannolikt att inkomständringen skulle bli varaktig. När arbetet påbörjades kunde det alltså antas komma att vara minst sex månader i följd (FÖD 1988:25).

Arbete som påbörjas kortare tid än sex månader före förväntad förlossning

En särskild situation som uppmärksammades i domstolspraxis framförallt under 1980-talet var när gravida påbörjade ett arbete eller fick högre inkomst när det var kortare tid än sex månader kvar till förlossning. De kunde då inte antas komma att arbeta med de inkomsterna i minst sex månader i följd, eftersom de skulle vara föräldralediga efter förlossningen. FÖD ansåg då att kravet på varaktighet ändå kunde anses vara uppfyllt om den gravida kunde antas fortsätta arbeta med liknande inkomster efter föräldraledigheten (se FÖD mål nr 636/1981, FÖD mål nr 1867/1981, FÖD mål nr 1063/1988 och FÖD mål nr 1582/1992).

Vid bedömningen av om de gravida kunde antas fortsätta arbeta lade domstolen särskild vikt vid de följande tre kriterierna:

  • att hon hade för avsikt att fortsätta förvärvsarbeta i minst samma omfattning efter förlossningen och den därpå följande föräldraledigheten
  • att arbetet inte var i en högre omfattning än vad som kunde anses vara personens normala arbetstid, med tanke på hur hon hade arbetat tidigare i sitt yrkesliv
  • att inkomsten inte var onormalt hög för den typ av arbete som det var fråga om.

Kortare arbete vid nytillträde eller återinträde på arbetsmarknaden

Det kan vara svårt att avgöra om det kan antas att någon kommer att arbeta minst sex månader i följd eller inte. I regel krävs det att personen kan visa att det finns fog för ett antagande om att hen kommer att ha inkomster minst sex månader, till exempel genom att visa anställningsavtal eller liknande (se ovan under rubriken Arbete som kan antas vara i minst sex månader i följd). I praxis har det dock ställts lägre krav på bevis för att göra ett sådant antagande i de fall det är fråga om ny- eller återinträde på arbetsmark-naden, det vill säga när personen får sitt första jobb eller får ett nytt jobb efter att inte ha arbetat under en tid. Då kan det vara svårt att få något annat än en kortare anställning. Domstolarna har i de situationerna lagt stor vikt vid om personens avsikt har varit att fortsätta arbeta eller söka arbete efter det kortare arbetet.

Rättsfall

En person som tidigare hade studerat på gymnasiet fick en tidsbegränsad anställning på ca fyra månader. Personen sa att hon hade avslutat sina studier och att hon planerade att arbeta i fortsättningen, men att hon på grund av det kärva läget på arbetsmarknaden inte hade kunnat få fast anställning. Eftersom hennes avsikt var att arbeta i fortsättningen, hade hon anmält sig som arbetssökande hos Arbetsförmedlingen efter att den tidsbegränsade anställningen hade tagit slut.

RFV yttrade i målet att den som kan antas ha inträtt i arbetslivet ska sjukpenningförsäkras efter den lön hen får i det arbete hen har påbörjat. En person ska anses ha inträtt i arbetslivet om hen efter avslutad grundskola eller gymnasieskola söker och får en anställning samt uppger att hen ska fortsätta arbeta och inte ämnar studera vidare. Försäkringsöverdomstolen, som avgjorde målet i plenum, delade verkets principiella hållning och personen fick en SGI baserad på det tidsbegränsade arbetet, omräknat till helårsinkomst (FÖD 1981:6).

Rättsfall

En kvinna som hade arbetat några år innan hon började studera till socionom fick en SGI baserad på feriearbete under studierna. Efter avslutade studier fick hon anställning som vikarierande kontorist hos en kommun i ca tre månader, 16 maj–31 augusti. Hon sade att det under rådande arbetsmarknadsförhållanden för socionomer, framför allt i den kommun där hon var verksam, var ovanligt att få ett vikariat som översteg ett par månader under första arbetsåret. Däremot var det normalt att vikariaten fortlöpande förnyades. Hon hade då också fått vikariat som socialsekreterare för perioderna 29 augusti–11 september och 12 september–12 oktober 1983.

RFV yttrade att en försäkrad som påbörjat ett arbete och som avser att fortsätta arbeta ska kunna sjukpenningförsäkras på grundval av det påbörjade arbetet, även om den aktuella anställningen inte kan antas uppgå till sex månader. Den omständigheten att det är sannolikt att begränsade uppehåll mellan olika anställningar kan förekomma bör inte inverka på bedömningen, om det kan antas att den försäkrade under sådana perioder står till arbetsmarknadens förfogande. Inte heller bör bedömningen påverkas om personen är ny på arbetsmarknaden eller kommer tillbaka till arbetslivet efter ett avbrott. FÖD bestämde enligt RFV:s yttrande den försäkrades SGI baserad på det tidsbegränsade arbetet som kontorist, omräknat till helårsinkomst (FÖD 1986:59).

Utgångspunkten i domarna är att det i huvudsak är den försäkrade som ska visa att hen sannolikt kommer att ha inkomst av arbete i minst sex månader i följd genom att visa anställningsavtal eller liknande. Det är dock vanligt att den som är ny på arbetsmarknaden (nytillträde) eller kommer tillbaka till arbetslivet efter ett avbrott (återinträde), inte får annat än en tidsbegränsad anställning inledningsvis. Då ska den försäkrades avsikt ges ett högre bevisvärde än annars, när det gäller att avgöra om arbetet kan antas vara minst sex månader i följd.

Av målen framgår att nytillträde på arbetsmarknaden är när den som har avslutat grundskola eller gymnasieskola får anställning och säger att hen ska fortsätta arbeta och inte ämnar studera vidare. Samma princip bör kunna tillämpas när en person har avslutat högskolestudier. Det väsentliga är att hen fortsättningsvis kommer att arbeta och inte fortsätta studera. Återinträde i arbetslivet är när någon, som tidigare har arbetat men som har slutat arbeta under en period för att studera, efter avslutade studier får en ny anställning och på motsvarande sätt uppger att hen ska fortsätta arbeta och inte tänker studera vidare. Utöver de situationer som beskrivs i domarna finns det ingen klar praxis om nytillträde eller återinträde.

Om en person har gjort ett nytillträde eller återinträde på arbetsmarknaden kan vi alltså lägga vikt vid hens avsikt att fortsätta arbeta efter ett arbete som i sig inte kan antas vara i minst sex månader i följd. Om det kortare arbetet redan har upphört när SGI ska bestämmas, så kan personens agerande efter att arbetet upphörde visa något om hens avsikt. Om den försäkrade varken har fortsatt att arbeta i andra anställningar eller ställt sig till arbetsmarknadens förfogande som arbetssökande när anställningen tog slut, kan hen i regel inte anses ha haft som avsikt att fortsätta arbeta minst sex månader i följd.

Arbete som är årligen återkommande

Inkomster av arbete som kan antas vara årligen återkommande är sjukpenninggrundande även om arbetet inte kan antas vara minst sex månader i följd.

Enligt förarbetena till SFB avses säsongsbetonade arbeten, och bestämmelsen innebär att bedömningen av sådant arbete ska göras över en längre tidsperiod än ett år (prop. 2008/09:200 s. 439).

Det beskrivs dock inte närmare i förarbetena vad som menas med säsongsbetonade arbeten, och lagtextens ordalydelse begränsar inte heller bestämmelsen till att gälla enbart arbeten som typiskt sett anses vara säsongsarbeten. Försäkringskassan har därför tolkat bestämmelsen så att det är den försäkrades årsvisa upprepning av arbetet som medför att inkomsten från arbetet är sjukpenninggrundande, snarare än arbetets art som typiskt säsongsarbete (se FKRS 2021:03, bakgrund och överväganden).

Inkomster av typiskt säsongsarbete, som till exempel snöröjning eller bärplockning, är alltså sjukpenninggrundande om den försäkrade utför arbetet två eller flera år i rad. Det kan dock variera något från år till år beträffande till exempel när säsongen startar och slutar eller hur mycket arbete det blir. Det kan också vara olika arbetsgivare olika år, eller olika arbetsuppgifter inom samma verksamhet. Sådana variationer innebär inte nödvändigtvis att arbetets natur som säsongsarbete förändras. Av de resonemang som ligger till grund för det rättsliga ställningstagandet följer att inkomster av arbeten som inte typiskt sett betraktas som säsongsarbeten också kan vara sjukpenninggrundande, om arbetet upprepas på ett motsvarande sätt.

Det som avgör om ett arbete ska anses vara årligen återkommande är därför om arbetet ingår i ett arbetsmönster som den försäkrade upprepar under två eller flera år i följd. För att avgöra om det är fråga om ett sådant mönster måste Försäkringskassan göra en sammanvägd bedömning av den försäkrades omständigheter och särskilt beakta uppgifter om hens arbete under ett eller flera tidigare år. Även arbete under kommande år kan beaktas på samma sätt, om det kan antas att den försäkrade kommer att arbeta under kommande år (ovan under rubriken Vad innebär ”kan antas”? beskrivs vilken typ av bevisning som krävs för att det ska kunna göras ett antagande om framtida arbete).

Exempel på omständigheter som har betydelse:

  • Att arbetet är förlagt till ungefär samma del av året varje år.
  • Att det är fråga om samma arbetsgivare eller samma arbetsplats eller motsvarande.
  • Att det är fråga om liknande arbetsuppgifter.
  • Att arbetets omfattning och arbetsperiodens eller arbetsperiodernas längd är liknande.
  • Att det är fråga om liknande anställningsförhållanden (timanställning vid behov, vikariat med mera).

Det är inte nödvändigt att alla de omständigheter som nämns i punktlistan ovan föreligger. Det handlar istället om att det ska finnas tillräckliga likheter med arbete under tidigare år (eller senare år) för att det ska gå att avgöra att arbetet ingår i ett mönster av arbete som upprepas årligen. Till exempel kan det inte krävas att det är samma arbetsgivare varje år om det är tydligt att arbetet utförs under samma del av året under flera år i rad.

Listan är inte heller uttömmande, det kan även vara aktuellt att beakta ytterligare omständigheter om det finns andra omständigheter som kan visa på den försäkrades arbetsmönster. Ju färre år som det finns uppgifter om, desto mer liknande behöver omständigheterna vara åren emellan för att ett mönster ska kunna konstateras.

Exempel

Den försäkrade har i flera år arbetat i Sverige under sommaren och tillbringat resten av året med att resa runt i Europa. Det har varit olika arbetsgivare och olika arbetsuppgifter varje år. Eftersom arbetet har utförts under en viss avgränsad del av året varje år kan Försäkringskassan trots det bedöma att arbetet är årligen återkommande och inkomsterna kan därför vara sjukpenninggrundande.

Det kan också finnas situationer där arbetet varierar över hela året utan någon exakt regelbundenhet, men ändå kan anses upprepas på ett sätt som motsvarar hur ett säsongsarbete skulle kunna upprepas. Det kan till exempel vara en person som under flera år i följd arbetar i tillfälliga anställningar då och då när arbetsgivaren har behov av extra personal. Även det kan utgöra ett arbetsmönster som upprepas årligen. Det är dock inte nödvändigtvis fråga om ett sådant arbetsmönster bara för att det finns inkomster under flera år i rad. En sammanvägd bedömning av de omständigheter som är relevanta för ärendet (bland annat de omständigheter som räknas upp i punktlistan ovan) är nödvändig för att kunna avgöra om inkomsterna kommer från årligen återkommande arbete.

Exempel

Den försäkrade har arbetat som vikarie och timanställd vid behov med vissa arbetsuppgifter hos en viss arbetsgivare under de senaste två åren. Hen arbetar i genomsnitt var tredje vecka, men oregelbundet och det blir därför ibland uppehåll på mer än en månad mellan arbetstillfällena. Det är dock fråga om samma arbetsuppgifter och samma arbetsgivare, och det finns inte någon annan avgörande skillnad mellan hur den försäkrade arbetar under de två åren. Försäkringskassan kan därför bedöma att den försäkrades inkomster kommer från årligen återkommande arbete och att de därför kan vara sjukpenninggrundande.

Om det inte finns tillräckliga likheter åren emellan för att det ska gå att konstatera ett arbetsmönster så kan arbetet inte betraktas som årligen återkommande. Det kan till exempel vara om arbetet är oregelbundet förlagt och det är olika arbetsuppgifter och olika arbetsgivare olika år, eller om den försäkrade har haft inkomster från en tillsvidareanställning som avslutats ena året och året därpå har inkomster från en tidsbegränsad anställning. För att ett mönster ska kunna konstateras måste det gå att beskriva mönstret och man ska i princip kunna förutse hur den försäkrade kommer att arbeta framöver om mönstret består.

Exempel

Den försäkrade har arbetat som vikarie på en restaurang under maj och juni ett år. Därefter har hen arbetat vid behov i en livsmedelsaffär vid några tillfällen under hösten. Under februari och mars följande år har hen en tidsbegränsad heltidsanställning på ett hotell och arbetar sedan även vid några tillfällen under maj och juni vid behov på hotellet. Försäkringskassan bedömer att det inte finns något urskiljbart arbetsmönster som upprepas årligen, och att den försäkrades inkomster därför inte kan vara sjukpenninggrundande.

Det är bara sådant arbete som ingår i ett mönster som upprepas årligen som kan vara årligen återkommande. Det kan dock förekomma att en person som årligen arbetar efter ett visst arbetsmönster, ibland har andra arbeten som inte ingår i eller passar in arbetsmönstret. Då är det bara inkomsterna från de arbeten som ingår i arbetsmönstret som är sjukpenninggrundande.

Exempel

Den försäkrade arbetar varje år under perioden juni–augusti. Ett år arbetar hen också i en tillfällig anställning under oktober. Försäkringskassan bedömer att den försäkrades inkomster under juni–augusti kommer från årligen återkommande arbete och att hens SGI kan beräknas på de inkomsterna. Men eftersom arbetet som hen har i oktober inte passar in i ett arbetsmönster som upprepas årligen, så är inkomsterna från det arbetet inte sjukpenninggrundande och ingår inte i beräkningen av den försäkrades SGI.

2.2.4 Inkomsten måste kunna antas uppgå till minst 24 procent av prisbasbeloppet (25 kap. 3 § andra stycket 3 SFB)​

SGI kan enligt tredje punkten i bestämmelsens andra stycke bara bestämmas om den försäkrades årsinkomst kan antas uppgå till ett visst belopp, nämligen 24 procent av prisbasbeloppet. Den årsinkomst som måste uppgå till detta belopp är den som i övrigt uppfyller villkoren för att ingå i SGI. Det innebär att vi beräknar den årliga inkomsten i pengar för eget arbete i Sverige som kan antas vara minst sex månader i följd eller vara årligen återkommande, och som inte är undantagen enligt 25 kap. 16–24 §§ SFB (se kapitel 3). Om den inkomsten sammantaget är lägre än 24 procent av prisbasbeloppet är den inte tillräckligt hög för att vi ska kunna bestämma en SGI.

När SGI sedan ska beräknas så ska inkomsten avrundas, vilket innebär att SGI kan komma att bli lägre än 24 procent av prisbasbeloppet, se avsnitt 2.4.

Läs mer

Prisbasbeloppet regleras i 2 kap. 7 § SFB. Det beräknas varje år utifrån det allmänna prisläget. Prisbasbeloppet bestäms av regeringen, men det är Statistiska centralbyrån som gör beräkningen och publicerar det gällande prisbasbeloppet.

2.3 Uppgifter som ett beslut om SGI ska innehålla​

25 kap. 4 § SFB Av ett beslut om fastställande av sjukpenninggrundande inkomst ska det framgå hur stor den sjukpenninggrundande inkomsten är och i vilken utsträckning denna avser inkomst av anställning eller inkomst av annat förvärvsarbete.

När Försäkringskassan beslutar om en persons SGI, ska hen genom beslutet få reda på dels beloppet, dels hur stor del av SGI som kommer från inkomst av anställning respektive inkomst av näringsverksamhet. Det är viktigt eftersom det kan ha betydelse för hur ersättningar beräknas eller för rätten till en ersättning om inkomsten kommer från anställning eller näringsverksamhet.

Utöver detta kan förvaltningslagen ställa krav på att ett beslut om SGI behöva innehålla en fullständig motivering, se vägledning (2004:7), Förvaltningsrätt i praktiken.

2.4 Avrundning och begränsning till taket​

25 kap. 5 § SFB När sjukpenninggrundande inkomst beräknas ska inkomst av anställning och inkomst av annat förvärvsarbete var för sig beräknas och avrundas till närmast lägre hundratal kronor. Vid beräkningen ska det bortses från inkomst av anställning och inkomst av annat förvärvsarbete till den del summan av dessa överstiger 10 prisbasbelopp. Det ska därvid i första hand bortses från inkomst av annat förvärvsarbete.

Bestämmelsen beskriver hur årsinkomsten ska avrundas och den övre gränsen för SGI, det så kallade SGI-taket.

Avrundning av SGI

SGI ska avrundas till närmsta lägre hundratal kronor. Om SGI:n innehåller både inkomst av anställning och inkomst av näringsverksamhet ska de var för sig avrundas till närmsta lägre hundratal kronor.

Taket för SGI

Vi ska bortse från den del av den sammanlagda årsinkomsten som överstiger 10 prisbasbelopp när vi beräknar SGI. Det innebär att SGI bestäms som högst till 10 prisbasbelopp, avrundat till närmsta lägre hundratal kronor. Om den försäkrade har inkomst både av anställning och näringsverksamhet, så ska vi i första hand bortse från inkomsten av näringsverksamhet. Det kan innebära att den försäkrades SGI endast består av inkomst av anställning, trots att hen också har inkomster från ett eget företag.

Läs mer

Den övre inkomstgränsen infördes vid SGI-systemets tillkomst, samtidigt som ersättningar som baserades på SGI blev skattepliktiga. Den ursprungliga nivån, 7,5 prisbasbelopp, motiverades med att det var naturligt att taket för den årsinkomst som skulle grunda rätt till sjukpenning sattes vid samma nivå som gällde för rätt till tilläggspension (prop. 1973:46 s. 100).

Under perioden 1 juli–31 december 2006 var SGI-taket 10 gånger prisbasbeloppet. Från och med 1 januari 2007 blev taket åter 7,5 prisbasbelopp (prop. 2006/07:1, budgetproposition utg.omr. 10). Föräldrapenning på sjukpenningnivå fortsatte dock att beräknas på inkomster upp till 10 prisbasbelopp (se 12 kap. 26 § SFB).

Från och med 1 juli 2018 var taket för SGI 8,0 prisbasbelopp. En fortsatt begränsning till 7,5 prisbasbelopp gällde även fortsättningsvis vid utbetalning av många ersättningar som annars baseras på SGI, däribland tillfällig föräldrapenning och graviditetspenning (se 10 kap. 11 § och 13 kap. 33 § SFB). Föräldrapenning på sjukpenningnivå beräknades på inkomster upp till 10 prisbasbelopp (se 12 kap. 26 § SFB).

Från den 1 januari 2022 är taket för SGI 10 prisbasbelopp. En fortsatt begränsning till 7,5 prisbasbelopp gäller även fortsättningsvis vid utbetalning av många ersättningar som annars baseras på SGI, däribland tillfällig föräldrapenning och graviditetspenning (se 10 kap. 11 § och 13 kap. 33 § SFB).

2.5 Uppgifter som ska användas för att beräkna årsinkomsten​

25 kap. 6 § SFB Om den försäkrades förhållanden inte är kända för Försäkringskassan, ska beräkningen av den försäkrades sjukpenninggrundande inkomst grundas på

  1. de upplysningar som Försäkringskassan kan få av den försäkrade eller dennes arbetsgivare, eller
  2. den uppskattning av den försäkrades inkomster som gjorts vid inkomst- beskattningen.

Bestämmelsen beskriver vilka typer av uppgifter som Försäkringskassan ska använda för att kunna beräkna den årsinkomst som ska ligga till grund för SGI.

Det första ledet i bestämmelsen ”om den försäkrades förhållanden inte är kända” härstammar från äldre tider då en försäkringskassa, framförallt på landsbygden, antogs kunna känna till vilka inkomster dess medlemmar hade (SOU 1944:15, s. 205). I dag förutsätts inte Försäkringskassan ha någon sådan kännedom om de försäkrades förhållanden.

Förutom det ska årsinkomsten beräknas med hjälp av upplysningar som Försäkringskassan kan få av den försäkrade själv eller hens arbetsgivare, eller den uppskattning av den försäkrades inkomster som gjorts vid inkomstbeskattningen.

Försäkringskassan är skyldig att utreda ärenden så som deras beskaffenhet kräver (110 kap. 13 § första stycket SFB). Det innebär att vi kan behöva hämta uppgifter om olika förhållanden från andra uppgiftslämnare än de som nämns i 25 kap. 6 § SFB.

Det finns också en allmän bestämmelse om att Försäkringskassan får göra förfrågningar hos såväl den försäkrades arbetsgivare som någon annan som kan antas kunna lämna uppgifter, om det behövs för att avgöra en fråga om ersättning eller för att tillämpa reglerna i SFB på något annat sätt (110 kap. 14 § 1 SFB). Bestämmelsen i 25 kap. 6 § SFB innebär inte någon begränsning av detta, utan ska i stället peka på vilken typ av uppgifter som normalt sett ska användas för att beräkna årsinkomsten. Bestämmelsen innebär alltså att Försäkringskassan inte ska beräkna årsinkomsten för den som har en arbetsgivare bara genom att till exempel ta del av lönestatistik för den försäkrades yrke eller genom att granska den försäkrades bankkonto eller liknande.

2.5.1 Anställda​

Den försäkrade lämnar själv uppgifter om inkomst av anställning till Försäkringskassan i samband med att hen ansöker om en ersättning eller begär ett beslut om SGI.

Försäkringskassan ska jämföra dessa uppgifter med månadsuppgifterna från Skatteverket (månatliga arbetsgivardeklarationer på individnivå) enligt Riksförsäkringsverkets allmänna råd (2002:2) om sjukpenninggrundande inkomst och årsarbetstid. Där står det så här:

”Beräkningen av den sjukpenninggrundande inkomsten bör grundas på en jämförelse av de inkomstuppgifter som den försäkrade lämnat till Försäkringskassan och de inkomstuppgifter på individnivå som arbetsgivaren redovisat till Skatteverket. En lämnad inkomstuppgift som varierar från de uppgifter som redovisats till Skatteverket med högst fem procent bör godtas, om inga andra skäl talar emot.”

Det allmänna rådet innebär att vi räknar ut en årsinkomst utifrån månadsuppgifterna och jämför med årsinkomsten som den försäkrade själv har uppgett. Om uppgifterna stämmer överens talar det för att den försäkrades uppgift är riktig. Vi beslutar då om SGI utifrån den uppgiften utan att utreda vidare.

Vi kan besluta om SGI utifrån den försäkrades inkomstuppgift om skillnaden mellan den och årsinkomsten som vi har beräknat utifrån månadsuppgifterna är högst fem procent och ingenting annat talar mot att hen har den inkomsten. Det beror på att månadsuppgifterna kan innehålla naturliga variationer. Man kan inte förvänta sig att en årsinkomst som beräknas på månadsuppgifter alltid exakt visar vilken årsinkomst den försäkrade kan komma att ha enligt bestämmelserna om SGI.

Om skillnaden är större än fem procent måste vi utreda mer. Vi börjar med att kontrollera om vi har några uppgifter som kan förklara skillnaden, till exempel att den försäkrade har fått ersättning från Försäkringskassan under sexmånadersperioden som gör att månadsuppgifterna visar på en lägre inkomst. I andra fall kan det behövas ytterligare uppgifter från den försäkrade eller från dennes arbetsgivare som kan visa på hur det förhåller sig med hens inkomster. I avsnitt 11.3 och 11.4 finns metodstöd som beskriver mer om hur utredningen kan gå till.

Delägare i aktiebolag

En delägare i ett fåmansaktiebolag som också arbetar i bolaget betraktas som anställd, eftersom aktiebolaget är en juridisk person. Vad som är fåmansaktiebolag framgår av 56 kap. 2 § IL. En fåmansaktiebolagsdelägare kan ha ett avgörande inflytande över vad bolaget betalar i lön. Därför är det inte alltid lämpligt att bestämma SGI bara utifrån uppgifter från arbetsgivaren. Detsamma gäller för den som inte är delägare, men som genom eget eller närståendes innehav av aktier eller sin ställning i bolaget har väsentligt inflytande i det.

Precis som för övriga anställda kan Försäkringskassan använda månadsuppgifterna från Skatteverket för att avgöra om en fåmansaktiebolagsdelägare kan antas ha den årsinkomst som hen har uppgett. Om skillnaden mellan den försäkrades inkomstuppgift och månadsuppgifterna är större än fem procent kan vi dock behöva utreda inkomsten på ett annat sätt än för andra anställda för att få in ett tillräckligt beslutsunderlag. Vi kan till exempel ta ledning av vad den försäkrade har tagit ut i lön tidigare. Vi kan också behöva granska bolagets finanser för att avgöra vilken lön bolaget har råd att betala framöver. Se avsnitt 4.1.

Det finns särskilda regler om hur SGI beräknas för den som har ett nystartat aktiebolag. Reglerna innebär att vi kan behöva uppgifter om annat än inkomsten, till exempel vilka arbetsuppgifter den försäkrade utför i bolaget. Se avsnitt 3.2 och 11.5.6.

Ekonomisk förening

En ekonomisk förening driver ekonomisk verksamhet som medlemmarna deltar i och drar nytta av. Föreningen bildas av minst tre personer eller företag (juridiska personer). En ekonomisk förening registreras hos Bolagsverket och blir då en juridisk person. Eventuell ersättning som tas ut från föreningen hanteras som lön, på samma sätt som för den som arbetar i eget aktiebolag.

2.5.2 Egenföretagare​

För den som har inkomst av näringsverksamhet går det i regel inte att uppskatta framtida inkomster med hjälp av ett löneavtal mellan hen och en arbetsgivare. Det kan också vara svårt att veta i förväg hur mycket hen kommer att tjäna innan inkomster och utgifter har sammanställts och avdrag med mera har gjorts. Därför är det ofta nödvändigt att ta hjälp av uppgifter från inkomstbeskattningen för att beräkna den årsinkomst som en person med inkomst av annat förvärvsarbete kan antas komma att ha framöver. Se avsnitt 4.2.

Det finns särskilda regler om hur SGI beräknas för den som har ett nystartat företag. Reglerna innebär att vi kan behöva uppgifter om annat än inkomsten, till exempel vilka arbetsuppgifter den försäkrade utför i företaget. Se avsnitt 3.4 och 11.6.1.