1 Inledning

1.1 En allmän försäkring mot tillfälligt inkomstbortfall

Många ersättningar från den allmänna försäkringen i Sverige syftar till att ge kompensation när man går miste om inkomst i vissa situationer då man inte kan jobba, till exempel när man är sjuk eller vabbar. Tanken är att den allmänna försäkringen i viss mån ska ersätta de inkomster som går förlorade när den som är sjuk eller som vårdar barn inte arbetar eller arbetar i mindre omfattning än annars. Eftersom försäkringen ska ge ersättning för förlusten av inkomst så beror ersättningens storlek på hur stora inkomster man går miste om. Det är dock inte alla tänkbara inkomster som kan ersättas genom försäkringen. Bestämmelserna om sjukpenninggrundande inkomst (SGI) avgör vilka inkomster som kan ge rätt till ersättning från den allmänna försäkringen.

Medan de övergripande reglerna om försäkringsskyddet i de inledande kapitlen i SFB bestämmer vem som kan få ersättning, bestämmer reglerna om SGI vad man kan få ersättning för, det vill säga hur stor ersättningen blir. De ersättningsspecifika reglerna bestämmer slutligen i vilka situationer man kan få ersättningen. Vissa ersättningar kan bara beräknas på SGI och kan därför endast beviljas till försäkrade personer som har en SGI.

Trots att det heter ”sjukpenninggrundande inkomst” så är det flera olika ersättningar som beräknas på SGI. De räknas upp i 24 kap. 3 § SFB. SGI har även betydelse för andra ersättnignar än de som regleras i SFB, till exempel ersättning i form av dagpenning till värnpliktiga och hemvärnsmän.

1.2 Historik – systemet med SGI

Ursprungliga regler om sjukpenningförsäkring och sjukpenningklass

Enligt de ursprungliga reglerna i lagen (1947:1) om allmän sjukförsäkring när den trädde i kraft 1 januari 1955 kunde endast de som hade en årsinkomst av förvärvsarbete om minst sexhundra kronor vara sjukpenningförsäkrade. Den som var sjukpenningförsäkrad kunde få sjukpenning som betalades ut till ett fast belopp som inte var beroende av inkomst, men det fanns också en tilläggssjukpenning vars storlek bestämdes av sjukpenningklass. Vilken sjukpenningklass man placerades i berodde på ens årsinkomst av tjänst. Med årsinkomst avsågs den för året beräknade inkomst i pengar eller naturaförmåner som någon kunde antas komma att tills vidare åtnjuta av förvärvsarbete i allmän eller enskild tjänst. Egenföretagare kunde alltså inte placeras i en sjukpenningklass och få tilläggssjukpenning, men de kunde komplettera den obligatoriska sjukförsäkringen med en frivillig sjukförsäkring.

När lag (1962:381) om allmän försäkring (AFL) infördes 1962 överfördes systemet med sjukpenningklasser till den nya lagen. Men det gjordes vissa förändringar i sjukförsäkringen, en viktig nyhet var att egenföretagare automatiskt kom att anslutas till försäkringen för tilläggssjukpenning och få samma sjukpenningskydd som anställda. När egenföretagare placerades i sjukpenningklass fick dock deras årsinkomst inte beräknas högre en vad inkomsten för en anställd med liknande arbetsuppgifter skulle ha.

Införandet av SGI

Med tiden stod det emellertid klart att systemet med sjukpenningklasser var behäftat med brister. Bland annat ansågs det problematiskt att kompensationsgraden utföll olika inom en och samma sjukpenningklass och att tröskeleffekter uppstod vid förflyttning mellan klasserna. I samband med att sjukpenningförmånerna gjordes skattepliktiga och pensionsgrundande för allmän tilläggspension 1974, infördes också bestämmelserna om SGI (prop. 1973:46). Det innebar att ersättningen kom att baseras direkt på årsinkomsten och inte via placering i en sjukpenningklass.

Liksom tidigare var det årsinkomsten, nu i form av SGI, som avgjorde vem som var försäkrad för sjukpenning. De som hade en SGI kunde få sjukpenning som då alltid var kalenderdagsberäknad. Det innebar att ersättningen per dag alltid var SGI delat med 365. Även skattepliktiga förmåner räknades i årsinkomsten och ingick i SGI. För egenföretagare fick SGI inte bestämmas till ett högre belopp än vad en anställd med motsvarande yrke skulle ha.

Försäkringskassorna beslutade om en persons SGI i samband med att hen registrerades hos en försäkringskassa. Om personens årsinkomst förändrades skulle hen direkt anmäla det till sin försäkringskassa som då ändrade SGI:n utifrån den framtida förväntade årsinkomsten från och med den dag då anmälan om de nya inkomsterna hade skett. Om ett ersättningsärende uppstod så baserades ersättningen på den SGI som fanns registrerad. På så sätt bestämdes SGI alltid i förväg. Om en person hade missat att anmäla inkomstförändringar så kunde hen i allmänhet inte få tillgodogöra sig dessa i efterhand.

Viktiga förändringar av regelverket för SGI

SGI-systemet ser i grunden likadant ut i dag som när det infördes, men det har genom åren byggts ut och reformerats i flera avseenden.

År 1987 infördes regler om årsarbetstid och arbetstidsberäknad sjukpenning. Anledningen till det var att de tidigare reglerna medförde att de vars arbetstid inte var densamma varje dag kunde bli såväl under- som överkompenserade vid framför allt korta sjukfall (prop. 1986/87:69).

Den 1 juli 1994 (prop. 1993/94:59) avskaffades skyldigheten att anmäla inkomstförändringar när de skedde. I stället ska ändrade inkomstförhållanden anmälas till Försäkringskassan endast i samband med ett ersättningsärende. En möjlighet att frivilligt anmäla sin inkomst och på begäran få ett beslut om sin SGI, även om det inte är aktuellt med ett ersättningsärende, behölls dock.

Den 1 januari 1997 blev enbart inkomst i pengar sjukpenninggrundande. Det betyder att skattepliktiga ersättningar som inte innebär inkomst i pengar numera inte är sjukpenninggrundande (prop. 1995/96:209).

År 2001 infördes socialförsäkringslagen, SofL. Det var en genomgripande förändring som innebar att bestämmelserna om vem som var försäkrad för sjukpenning och andra ersättningar inte längre avgjordes av SGI utan av bestämmelserna i SofL (prop. 1998/99:119). Detta påverkade SGI på olika sätt, bland annat infördes en bestämmelse om att bara inkomster från arbete i Sverige är sjukpenninggrundande. En undantagsregel för ersättning från utländsk arbetsgivare togs samtidigt bort. Bestämmelserna om efterskyddstid i SofL fick också stora följdverkningar för SGI, särskilt vid kortare avbrott eller inskränkningar av förvärvsarbete.

Den 1 juli 2010 ändrades bestämmelserna om SGI för egenföretagare (prop. 2009/10:120). Förändringarna innebär bl.a. att egenföretagares SGI inte längre skulle begränsas till som mest vad en anställd med motsvarande yrke skulle tjäna, en generösare beräkningsgrund för egenföretagares SGI under verksamhetens uppbyggnadsskede och ändrade karensregler. Den 1 januari 2013 blev det möjligt för en egenföretagare att utöver 7, 14, 30, 60 och 90 karensdagar även välja en (1) karensdag (prop. 2012/13:1, utgiftsområde 10).

Den 1 januari 2011 trädde SFB i kraft och AFL upphörde att gälla. Reglerna i AFL flyttades till den nya balken med annan paragrafordning och vissa redaktionella ändringar. Många regler som tidigare funnits i föreskrifter togs också upp i lagtext.

Utöver ovanstående har ett flertal förändringar i lagstiftningen skett, framförallt har reglerna om SGI-skydd utökats till att omfatta allt fler situationer.

Regelverket för SGI har också varit föremål för utredning och översyn vid ett flertal tillfällen, varvid förslag på förändringar lämnats beträffande alternativa beräkningssätt med mera. Här kan nämnas följande arbeten.

• Sjuk- och arbetsskadekommitténs delbetänkande Försäkringsskydd vid sjukdom (SOU 1995:149) och dess slutbetänkande En allmän och aktiv försäkring vid sjukdom och rehabilitering (SOU 1996:113).
• Utredningens för översyn av inkomstbegreppet inom bidrags- och social-försäkringssystemen (IBIS) betänkande Förmån efter inkomst – Samordnat inkomstbegrepp för bostadsstöden och nya kvalifikationsregler för rätt till sjukpenninggrundande inkomst (SOU 1997:85).
• En arbetsgrupp inom Socialdepartementet redovisade 1999 sitt uppdrag med beredning av IBIS betänkande i promemorian Beräkningsunderlag för dagersättning – sjukpenning, föräldrapenning m.m. (Ds 1999:19).
• Utredningens om skyddstider för sjukpenninggrundande inkomst (SGI-utredningen) slutbetänkande Sjukpenninggrundande inkomst – Skydd och anpassning (SOU 2003:50).
• Parlamentariska socialförsäkringsutredningens delbetänkande Harmoniserat inkomstbegrepp (SOU 2012:47) och slutbetänkande Mer trygghet och bättre försäkring (SOU 2015:21).