16 Fordringar mot gäldenärer i utlandet
16.1 Allmänt
I detta kapitel redogörs för hantering av fordringar när gäldenären bor utomlands och saknar utmätningsbara tillgångar i Sverige. För återkravsfordringar finns ett europeiskt samarbete (Se förordning 883/2004 och förordning nr 987/2009). Dessa regler beskrivs i avsnitt 16.2–16.5.
Indrivning av fordringar som faller utanför förordning 883/2004 beskrivs i avsnitt 16.6.
16.2 Förordning 883/2004 eller förordning 1408/71?
Förordning 883/2004 med tillämpningsförordningen 987/2009 har numer i stort sett ersatt rådets förordning (EEG) nr 1408/71 om tillämpning av systemen för social trygghet när anställda, egenföretagare eller deras familjemedlemmar flyttar inom gemenskapen, och rådets förordning (EEG) nr 574/72 om tillämpning av förordning (EEG) nr 1408/71 om tillämpning av systemen för social trygghet när anställda, egenföretagare eller deras familjemedlemmar flyttar inom gemenskapen.
I vägledning 2017:1, Övergripande bestämmelser i SFB, unionsrätten och internationella avtal under beskrivningen av förordning 1408/71 och 547/72 kan du läsa om när de äldre bestämmelserna ska tillämpas.
16.3 Tillämpningsområde för förordning 883/2004 och förordning 987/2009
Förordning 883/2004 och förordning 987/2009 tillämpas gentemot EU-länderna, EES-länderna (Norge, Island och Liechtenstein) samt gentemot Schweiz.
De flesta förmåner som Försäkringskassan hanterar omfattas. Några förmåner som inte omfattas är aktivitetsstöd, bostadsbidrag när det gäller delen bidrag till kostnader för bostaden, etableringsersättning samt dess stödförmåner, familjebidrag och underhållsstöd.
Den administrativa kommissionen har fastställt ett lägsta belopp för de fordringar som får drivas in enligt förordningarna. Gränsen är 350 euro i december 2014.
16.4 Avräkning
Av artikel 84.1 i förordning 883/2004 framgår att icke berättigade förmåner som en institution i ett medlemsland har betalat ut, får krävas tillbaka enligt de regler som gäller i det andra medlemslandet. Felaktigt utbetalda förmåner ska i första hand avräknas enligt bestämmelserna i artikel 72, se avsnitt 5.7. (Artikel 71 i förordning 987/2009)
Reglerna i artikel 72.1 i förordning 987/2009 innebär att Försäkringskassan, på begäran av ett annat land, verkställer avdrag i de utbetalningar som Försäkringskassan administrerar, vilket du kan läsa om i avsnitt 5.7. Men reglerna innebär också att Försäkringskassan ibland begär att ett annat land ska göra en avräkning på sina utbetalningar för Försäkringskassans räkning.
Eva flyttade till Danmark med sin familj i september månad för att arbeta där. Försäkringskassan upptäcker därefter att Eva har fått en felaktig förmånsutbetalning i juli månad. Försäkringskassan beslutar om återkrav enligt de nationella bestämmelserna om återkrav och skickar ett beslut till Eva. Hon är inte villig att betala tillbaka pengarna.
Handläggaren av fordringsärendet lämnar en begäran om avräkning till institutionen i Danmark. Försäkringsinstitutionen i Danmark beslutar om att hålla inne utbetalningen av den löpande förmån som Eva får därifrån. Försäkringsinstitutionen i Danmark överför därefter det begärda beloppet till Försäkringskassan.
16.5 Indrivning enligt förordning 987/2009
Om det inte går att kräva tillbaka hela eller en del av fordran genom avräkning, ska det belopp som återstår drivas in med stöd av artiklarna 75–85 i förordning 987/2009 (artikel 71 i förordning 987/2009).
Kronofogden ansvarar för verkställighet av Försäkringskassans fordringar hos exekutiva myndigheter i ett annat medlemsland. Verkställigheten ska utföras enligt de förfaranden som föreskrivs i det landets lagstiftning. Det är Kronofogden som ansvarar för indrivning och tillämpar då artiklarna 76, 77, 79, 80.2, 81, 82, 84 och 85 i förordning 987/2009.
Försäkringskassan ansöker om verkställighet hos Kronofogden när det är aktuellt med verkställighet enligt förordningen. Finns det inte någon exekutionstitel i ärendet ska Försäkringskassan först ansöka om stämning i tingsrätten. Anledningen till att ett betalningsföreläggande inte söks är att det ofta uppstår delgivningsproblem i utlandsärenden och tingsrätterna använder fler delgivningsmöjligheter än Kronofogden.
Av artikel 78.3–4 i förordning 987/2009 framgår vilka uppgifter som ska uppges vid ansökan.
16.5.1 Exekutionstitlar äldre än fem år
Det finns inte någon skyldighet att bistå med indrivning när en fordran från ett annat medlemsland är mer än fem år gammal. Man räknar tiden från den tidpunkt då exekutionstiteln utfärdades (Artikel 82.1.b i förordning 987/2009).
Om den andra staten går med på det kan även exekutionstitlar som är äldre än fem år drivas in.
16.5.2 Preskriptionstid
Frågor om preskriptionstid regleras dels genom svensk lagstiftning vad gäller fordran och/eller exekutionstiteln för fordran, och dels genom gällande lagstiftning i den anmodade partens medlemsland när det gäller verkställighetsåtgärder i det anmodade medlemslandet. (Artikel 83.1 i förordning 987/2009)
Det innebär att en fordran i Sverige preskriberas tio år efter tillkomsten om inte preskriptionen avbrutits innan dess (se kap. 14), men att den preskriptionsavbrytande verkan av verkställighetsåtgärder i ett annat land bedöms utifrån det landets lag.
16.5.3 Valutafrågor
Vid tillämpning av bestämmelserna om avräkning ska växelkursen mellan två valutor vara den referensväxelkurs som offentliggörs av Europeiska centralbanken. Den dag som ska gälla för fastställandet av växelkursen fastställs av administrativa kommissionen. (Artikel 90 i förordning 987/2009)
Den växelkurs som användes vid omräkningen av det belopp som ska dras av eller betalas ut (vid avräkning och indrivning) är den växelkurs som gäller den dag då begäran sändes första gången. Detta framgår av punkt 6 i Administrativa kommissionens beslut nr H3 av den 15 oktober 2009 om den dag som ska gälla för fastställandet av de växelkurser som avses i artikel 90 i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 987/2009.
Fordringar ska drivas in i valutan som gäller i den anmodade partens medlemsland. Den anmodade parten ska överföra hela det fordringsbelopp som den har drivit in till den sökande parten. (Artikel 80.1 i förordning 987/2009)
16.6 Fordringar som inte omfattas av 883/2004
Indrivningsmöjligheterna i andra länder än EU-länderna, EES-länderna och Schweiz beror på vad som är grunden för kravet. För skadestånd på grund av brott gäller särskilda regler på grund av överenskommelser mellan Sverige och andra länder – en svensk dom kan ibland drivas in i det andra landet och ibland inte.
Är grunden för kravet condictio indebiti, eller är grunden återkrav och kan inte förordning 883/2004 tillämpas så kan fordringen bara drivas in med hjälp av en exekutionstitel från det land där gäldenären bor eller har tillgångar. Konventioner på privaträttens område anses inte vara tillämpliga.
Är det frågan om ett stort belopp bör Försäkringskassan ändå överväga om indrivningsåtgärder ska vidtas i det enskilda fallet. Försäkringskassan kan ha uppgifter i de egna registren som är till hjälp. Det kan till exempel finnas uppgift om en aktuell adress eller uppgift om att det betalas ut en ersättning där det går att kvitta för en fordran. Om gäldenären har andra skulder till staten som till exempel skatter, böter eller TV-avgifter kan Kronofogden ha uppgift om en aktuell adress eftersom Kronofogden driver in vissa typer av fordringar även för personer som bor utomlands.