Sammanfattning

Den här vägledningen beskriver hur Försäkringskassan hanterar fordringar på grund av återkravsbeslut fattade före den 1 september 2022, på grund av återkravsbeslut som inte kan överklagas, på grund av felbetalning (condictio in debiti) och på grund av skadestånd. Hanteringen av fordringar på grund av återkravsbeslut som kan överklagas och som har fattats efter den 1 september 2022 beskrivs i vägledning (2024:02) Återbetalning. I många avseenden gäller samma regler och i så fall hänvisas läsaren till den nya vägledningen.

Fordringshanteringen hos Försäkringskassan styrs i stor utsträckning av regler utanför socialförsäkringen som är generella för alla typer av fordringar. Den centrala lagstiftningen är förordningen (1993:1138) om hantering av statliga fordringar (hanteringsförordningen) och inkassolagen (1974:182). Kammarkollegiet har utfärdat föreskrifter till hanteringsförordningen (Kammarkollegiets föreskrifter [KAMFS 2006:1] om hantering av statliga fordringar).

Inkassoverksamhet ska bedrivas enligt god inkassosed (4 § inkassolagen). Datainspektionen är den myndighet som utfärdar allmänna råd om hur inkassolagen ska tillämpas.

Socialförsäkringsbalken (SFB) är en sammanhållen och heltäckande socialförsäkringslag. Den trädde i kraft den 1 januari 2011 och ersätter ungefär 30 av de tidigare gällande socialförsäkringsförfattningarna. SFB omfattar i stort sett samtliga socialförsäkringsförmåner som administreras av Försäkringskassan, Pensionsmyndigheten och Skatteverket. Aktivitetsstöd och statligt tandvårdsstöd är exempel på ersättningar som inte omfattas av SFB.

Bestämmelser om kvittning finns i 108 kap. 22 § SFB och i 9 kap. 5 § lagen (2010:11) om införandet av socialförsäkringsbalken (SFBP). Räntebestämmelserna finns i 108 kap. 15, 16, 18–21 §§ SFB.

Det finns möjlighet att felaktigt utbetalda förmåner kan krävas tillbaka genom avräkning mellan behöriga institutioner inom EU/EES land och Schweiz. Svenska fordringar kan drivas in i det andra EU-medlemslandet.