Hoppa till huvudinnehåll

7 Indrivning

I detta kapitel beskrivs olika indrivningsåtgärder och när de är aktuella.

7.1 En fordrans händelseförlopp​

I statens verksamhet ska hög effektivitet eftersträvas och god hushållning iakttas (1 kap. 3 § Budgetlag [2011:203]). Därför ska Fordringshanteringen präglas av affärsmässighet.

Om en fordran inte har betalats i tid ska gäldenären få en påminnelse så snart som möjligt (10 § hanteringsförordningen). Blir fordran inte betald ska Försäkringskassan göra det myndigheten kan för att få betalt (11 § hanteringsförordningen). Efter en påminnelse gör Försäkringskassan en bedömning av gäldenärens betalningsförmåga.

När gäldenären har betalningsförmåga utreder Försäkringskassan möjligheterna att besluta om kvittning och bedömer eller förhandlar om en eventuell avbetalningsplan eller bedömer om en indrivning är möjlig. Fordran kan avskrivas om åtgärderna för indrivning inte är försvarliga med hänsyn till kostnaderna (15 § hanteringsförordningen).

När Försäkringskassan bedömer att gäldenären saknar betalningsförmåga ska Försäkringskassan i de flesta fall besluta att avbryta indrivningen. Angående valet mellan att avbryta indrivningen och ansöka om betalningsföreläggande, se avsnitt 10.4.

Om kravet prövas av domstol och domstolen har beslutat om inhibition ska indrivningen alltid avbrytas. När Försäkringskassan har ansökt om betalningsföreläggande och gäldenären bestrider hos Kronofogden ska Försäkringskassan, om det är affärsmässigt motiverat, begära överlämnande till tingsrätten för att få tvisten avgjord av domstol. Domen verkställs sedan av Kronofogden på Försäkringskassans begäran.

7.2 Påminnelse​

Om en fordran inte betalas senast på förfallodagen ska Försäkringskassan skicka en påminnelse så snart som möjligt till gäldenären (10 § hanteringsförordningen).

Påminnelsen ska innehålla uppgifter om kapitalbelopp, avtalad påminnelseavgift och vilken dag som gäldenären senast måste betala (KAMFS 2006:1).

Observera att det bara är aktuellt med påminnelseavgift om Försäkringskassan har kommit överens med gäldenären om en avbetalningsplan och påminnelseavgift ingår i avtalet. Se vidare kapitel 6.

7.3 Utredning om gäldenärens betalningsförmåga​

När Försäkringskassan handlägger en fordran måste Försäkringskassan bedöma gäldenärens betalningsförmåga. Detta gäller också för dödsbo. Oavsett om Försäkringskassan kommer överens om en avbetalningsplan, ansöker om betalningsföreläggande eller verkställighet hos Kronofogden ska det inte vara någon skillnad i bedömningen av gäldenärens betalningsförmåga. Försäkringskassan ska därför använda samma beräkningssätt som gäller när Kronofogden bestämmer förbehållsbeloppet vid utmätning. Instruktion, räknesnurra och blankett finns på Kronofogdens webbplats www.kronofogden.se.

Försäkringskassan kan få mer information om gäldenärens betalningsförmåga genom funktionen fråga Kronofogden, ringa Kronofogden eller genom att beställa ett registerutdrag från Kronofogden.

Efter utredning om betalningsförmåga har handläggaren tre indrivningsmöjligheter att välja mellan att

  • avbryta indrivningen
  • göra avdrag på ersättning (kvittning)
  • ansöka hos Kronofogden om indrivning.

Se vidare kapitlen 8–10.

7.4 Avskrivning av fordringsärenden​

Ett fordringsärende kan avskrivas oavsett fordringens storlek om det inte är troligt att fordringen kommer att betalas. I så fall är det inte affärsmässigt motiverat att fortsätta bevaka ärendet. Handläggaren ska göra en helhetsbedömning av omständigheterna i varje enskilt fall. Här listas några kriterier som bör ingå i bedömningen.

  • Hur lång tid har gått utan att det har kommit in någon betalning på kravet? En tumregel är att en fordran kan skrivas av efter ungefär fem år utan inbetalning. Men beroende på övriga omständigheter kan det vara affärsmässigt motiverat att fortsätta bevaka fordran även efter längre tid, respektive att avskriva ärendet efter kortare tid.
  • Varför har betalningen uteblivit? Har gäldenären haft betalningsförmåga, men andra skulder har hindrat utmätning? Då kan skulden komma att betalas vilket är ett argument mot avskrivning. Har gäldenären flyttat utomlands? Det försvårar indrivningen och talar för avskrivning.
  • Har något hänt i gäldenärens situation som talar för bättre ekonomi framöver? (T.ex. om gäldenären har studerat en tid men nu söker arbete.)
  • Hur stor är fordringen (mindre belopp avskrivs lättare)? Om gäldenären har bestritt en ansökan om betalningsföreläggande och beloppet är för litet för att det ska vara affärsmässigt motiverat att processa i tingsrätten om kravet, så talar det för avskrivning. Avskrivning bör dock inte ske om kravet är yngre än två år.
  • Hur gammal är fordringen? Ju närmare preskriptionsdagen bedömningen görs, desto mindre sannolikt är det att förutsättningarna för indrivning förbättras innan preskription.
  • Oavsett gäldenärens ekonomiska situation bör en fordran aldrig skrivas av om skulden grundar sig på att gäldenären medvetet har lämnat felaktiga uppgifter till Försäkringskassan.

7.4.1 När är ett belopp för litet för ytterligare indrivningsåtgärder?​

Om ingen betalning har kommit in efter påminnelse, ska handläggaren ta ställning till om ytterligare indrivningsåtgärder är motiverade med hänsyn till skuldens belopp och gäldenärens betalningsförmåga. Detta ställningstagande ska göras inför varje indrivningsåtgärd som medför en kostnad eller en större arbetsinsats (till exempel ansökan om betalningsföreläggande, begäran om överlämnande till tingsrätt eller ansökan om stämning).

Om handläggaren bedömer att gäldenären har ekonomiskt utrymme för att betala skulden så är det vanligen affärsmässigt motiverat att ansöka om betalningsföreläggande, även om skulden är liten. Det beror på att Försäkringskassan i flertalet fall får ersättning för sitt arbete och ansökningsavgiften.

Försäkringskassan bör inte begära överlämnande till tingsrätt eller ansöka om stämning om skuldbeloppet är för lågt för att det ska vara affärsmässigt motiverat att processa i tingsrätten.

7.5 Skyldighet att samråda​

Myndigheter under regeringen är i vissa fall skyldiga att samråda med Kammarkollegiet om statliga fordringar.

Enligt ett beslut av Kammarkollegiet är Försäkringskassan undantagen från skyldigheten att samråda med Kammarkollegiet. Samråd enligt hanteringsförordningen ska därför i stället göras internt inom Försäkringskassan.

Samråd ska ske före beslut om att

  • avbryta indrivningsförsök
  • anta ett ackordsförslag
  • efterge en fordran eller
  • ansöka om att en betalningsskyldig ska försättas i konkurs.

(19 § hanteringsförordningen och KAMFS 2006:1)

Skyldigheten att samråda gäller om fordringens eller fordringarnas kapitalbelopp överstiger ett prisbasbelopp. I ackordsärenden ska samråd alltid ske om en annan statlig myndighet är fordringsägare även om fordran är lägre än ett prisbasbelopp. (KAMFS 2006:1)

Dessutom ska samråd ske om ett ärende ska avskrivas enligt avsnitt 7.4 eller därför att fordringen är preskriberad, om fordringens kapitalbelopp överstiger ett basbelopp.

Innan en handläggare beslutar i en fråga som kräver samråd ska handläggaren samråda med en specialist.

7.5.1 Metodstöd – skyldighet att samråda​

Ett underlag inför beslut om åtgärd ska innehålla följande upplysningar:

  • gäldenärens namn och personnummer
  • skuldens storlek och vad den består av
  • senaste kravåtgärd och datum för denna
  • uppgifter om gäldenärens inkomster och skulder som inte är äldre än 12 månader
  • förslag till beslut.

Underlaget kan vara i form av PM eller journalanteckning. Specialistens synpunkter ska dokumenteras i journalen.