Sammanfattning

Vägledningen beskriver hur indrivning av underhållsbidrag går till i internationella ärenden och vilka svenska och internationella regler som ligger till grund för handläggningen. Vägledningen ska vara ett stöd i det dagliga arbetet på Försäkringskassan med att tillämpa reglerna på ett riktigt sätt.

De övergripande reglerna för Försäkringskassans arbete med dessa internationella ärenden återfinns i

• FN:s konvention av den 20 juni 1956 om indrivning av underhållsbidrag i utlandet (New York-konventionen)
• konventionen med Danmark, Finland, Island och Norge angående indrivning av underhållsbidrag från den 23 mars 1962 (nordisk indrivningskonvention)
• socialförsäkringsbalken (SFB), som från och med den 1 januari 2011 har ersatt lagen (1996:1030) om underhållsstöd (USL)
• rådets förordning (EG) nr 4/2009 om domstols behörighet, tillämplig lag, erkännande och verkställighet av domar samt samarbete i fråga om underhållsskyldighet (underhållsförordningen)
• Haagkonventionen av den 23 november 2007 om internationell indrivning av underhåll till barn och andra familjemedlemmar (2007 års Haagkonvention) som för EU trädde ikraft den 1 augusti 2014.

Reglerna om underhållsbidrag finns primärt i 7 kap. föräldrabalken (FB). Det är viktigt att ha kunskaper om den svenska lagstiftningen om underhållsbidrag, bland annat för att Försäkringskassan ska kunna informera myndigheter i andra länder om de svenska reglerna. Därför behandlar ett kapitel i vägledningen bestämmelserna i FB på en övergripande nivå.

Det finns internationella regler för indrivning av underhållsbidrag som Sverige ska rätta sig efter i samarbetet med andra länder. Reglerna behandlar frågor om erkännande och verkställighet av domar, lagval, domsrättsfrågor och administrativt samarbete. De består av EU-förordningar, multilaterala konventioner och bilaterala överenskommelser med merparten av USA:s delstater.

Bestämmelserna om administrativt samarbete mellan myndigheter finns i underhållsförordningen, New York-konventionen och 2007 års Haagkonvention. Dessa tre instrument är grunden för Försäkringskassans handläggning. De beskriver vilken hjälp som Försäkringskassan kan få från andra länder och vilken hjälp vi själva ska ge till andra länder.

Underhållsförordningen gäller inom EU och ska tillämpas från och med den 18 juni 2011. Det innebär att alla frågor som gäller underhållsskyldighet i gränsöverskridande ärenden inom EU är reglerade i ett rättsligt dokument som gäller för alla EU:s medlemsländer. Försäkringskassan är centralmyndighet för underhållsförordningen.

New York-konventionen gäller för övriga konventionsländer, främst Australien, Makedonien, Serbien, Montenegro, och Schweiz. I vissa ärenden med gamla avgöranden om underhåll kan New York-konventionen också komma att gälla i samarbetet med EU:s medlemsländer. Försäkringskassan är förmedlande och mottagande organ för ärenden enligt New York-konventionen.

2007 års Haagkonvention gäller mellan de länder som har ratificerat den: till exempel Albanien, Bosnien-Hercegovina, Norge, Ukraina, Storbritannien och Nordirland, samtliga EU-länder. m.fl. En lista på vilka länder som har ratificerat konventionen finns i bilaga 2. Det är EU och inte enskilda medlemsländer som anslutit sig till konventionen. I Sverige är Försäkringskassan centralmyndighet för 2007 års Haagkonvention. Underhållsförordningen gäller dock mellan medlemsländerna precis som tidigare.

Övriga internationella regler behandlar erkännande och verkställighet av utländska avgöranden samt regler för vilket lands lag som ska tillämpas och regler för vilket lands domstol eller myndighet som har rätt att pröva ett ärende om underhållsbidrag.