2 Ansökan
Det här kapitlet handlar om
- ansökan om handikappersättning
- undertecknande
- ställföreträdare och ombud
- åldersvillkor
- läkarutlåtande
- avsevärd tid
- försäkringsmedicinsk rådgivare
- avvisa och avskriva ansökan.
2.1 Ansökan om handikappersättning
110 kap. 4 § första stycket SFB Den som vill begära en förmån (sökanden) ska ansöka om den skriftligen. Detsamma gäller begäran om ökning av en förmån.
Vägledning (2004:7) Förvaltningsrätt praktiken innehåller en utförlig beskrivning av vad som gäller vid ansökan om en förmån. Reglerna finns i 19–22 §§ FL och i 110 kap. 4 § SFB. I vägledning (2004:7) kan du till exempel läsa om
- när en handling anses ha inkommit till myndigheten
- heder och samvete
- uppgiftsskyldigheten
- informationsskyldigheten
- rätten att ändra sin ansökan
- komplettering av ansökan
- avvisning ofullständig ansökan.
Det finns inte något krav på att använda en speciell blankett. Om någon skriftligt meddelar Försäkringskassan att hen vill ha handikappersättning ska man anse detta som en ansökan.
Den som har fått handikappersättning begränsad till en viss tid ska ansöka igen om hen vill få sin rätt till fortsatt handikappersättning prövad. Då utreder Försäkringskassan förutsättningslöst rätten till fortsatt handikappersättning. Försäkringskassan bör meddela den som beviljats tidsbegränsad handikappersättning i god tid om att det finns möjlighet att söka fortsatt ersättning.
110 kap. 6 § andra stycket SFB Om vårdbidrag eller handikappersättning har beviljats för begränsad tid får den tid för vilken förmånen ska lämnas förlängas utan att ansökan om detta har gjorts.
Om ansökan om fortsatt handikappersättning inte har kommit in i tid och det därför blir ett glapp i ersättningen kan det tidigare beslutet förlängas. Det kan ske under förutsättning att personen skulle ha haft rätt till ersättning om ansökan kommit in i rätt tid och nivån är densamma.
Om någon ansöker om handikappersättning för tiden före juli det år hen fyller 19 år ska ansökan inte avvisas på grund av att den sökande är för ung. Se vidare avsnitt 4.4.
Om någon som redan är beviljad handikappersättning med 69 procent av prisbeloppet gör en ny ansökan så ska den ansökan prövas. Handikappersättningen kan till exempel ha beviljats utifrån vissa merkostnader och vid ett senare tillfälle ansöker personen om ersättning även för ytterligare merkostnader. Det ska framgå i ärendet att Försäkringskassan tagit ställning till varje merkostnad även om personen redan har den högsta nivån. Om det vid prövningen av ansökan framgår att det har skett förändringar som påverkar behovet av handikappersättning, både gällande hjälpbehov och merkostnader, läs mer i avsnitt 8.3.
2.1.1 Ansökan om högre handikappersättning
Den som beviljats handikappersättning och som vill få högre ersättning ska ansöka igen (110 kap. 4 § SFB).
En prövning av sjukersättning, aktivitetsersättning eller ålderspension kan påverka nivån på handikappersättningen. Om nya förutsättningar tillkommit som ger anledning till att pröva en högre nivå av handikappersättning behövs det en ny ansökan från den försäkrade.
2.1.2 Ansökan när den sökande har avlidit
Handikappersättning kan betalas ut till dödsbo (jfr RÅ 1996 ref. 2). Det kan innebära att en ansökan om handikappersättning för tiden före dödsfallet kan undertecknas av dödsboet, antingen av samtliga dödsbodelägare, eller av en delägare som har fullmakt från de övriga. Detta eftersom dödsboet generellt träder in i en avliden persons ställe.
Ärendet handläggs och bedöms på samma sätt som om ansökan lämnats av den som avlidit. Även om den sökande har hunnit ge in en ansökan innan den avlider kan dödsboet förklara att det vill träda i den avlidnes ställe och att Försäkringskassan ska pröva ansökan.
2.2 Undertecknande av sökande
Den som söker handikappersättning ska underteckna ansökan. Detta följer av 110 kap. 4 § SFB. Ansökan kan även undertecknas av en förvaltare eller god man om det kan anses ingår i uppdraget. Detta följer av 12 kap. FB (prop. 2008/09:200 Social-försäkringsbalk s. 473).
Ansökan ska vara skriftlig (110 kap. 4 § SFB). Det innebär att ansökan ska vara egenhändigt undertecknad, antingen med en underskrift på papper eller med en elektronisk signatur med e-legitimation när ansökan görs på Mina sidor.
När det gäller andra som kan bistå med hjälp i samband med ansökan finns utförligare beskrivning om till exempel ombud, ställföreträdare och fullmaktshavare av framtidsfullmakt i vägledning (2004:7) Förvaltningsrätt i praktiken.
2.3 Åldersvillkor
50 kap. 8 § SFB Handikappersättning kan lämnas tidigast från och med juli det år då den försäkrade fyller 19 år.
50 kap. 4 § SFB Rätt till handikappersättning har en försäkrad som innan han eller hon fyller 65 år har fått sin funktionsförmåga nedsatt […]
Den som har rätt till handikappersättning vid 65-årsdagen har rätt till fortsatt ersättning om förhållandena är oförändrade.
För att man ska ha rätt till handikappersättning efter 65 års ålder måste man dess-förinnan ha fått sin funktionsförmåga nedsatt för avsevärd tid i sådan omfattning att förutsättningarna för rätt till handikappersättning är uppfyllda. Stödbehovet man hade på grund av sin funktionsnedsättning innan man fyllde 65 år, och hur behovet då tillgodosågs, måste utredas. Ett läkarutlåtande som beskriver funktionsnedsättningen före 65 års ålder behöver ingå i beslutsunderlaget. Detta gäller oavsett om man var försäkrad i Sverige eller inte vid 65-årsdagen.
I Försäkringskassans rättsliga ställningstagande (FKRS 2023:15) Merkostnader efter att åldersvillkoret för merkostnadsersättning har uppnåtts anges att efter att den enskilde uppnått åldersvillkoret i 50 kap. 4 § första stycket SFB ska en merkostnad endast beaktas om motsvarande merutgift uppkom innan åldervillkoret uppnåddes. Det rättsliga ställningstagandet utgår från de två domstolsavgöranden som beskrivs nedan. Även om ställningstagandet gäller merkostnadsersättning kan det ge vägledning för handikappersättning. Till skillnad från vad som gäller för merkostnadsersättning är åldersvillkoret vid handikappersättning alltid 65 år.
Med att merutgiften ska ha uppkommit innan åldersvillkoret uppnåddes menas endast att den ska ha uppkommit, inte till vilket belopp. Till exempel spelar det inte någon roll hur lång tid innan den enskilde fyllt 65 år som en god man påbörjat sitt uppdrag. Det avgörande bör i stället vara att den enskilde behöver betala arvode för någon del av uppdraget som utförts innan dess. Om den enskilde till exempel inte behöver betala något arvode för året som hen fyllde 65 år utan först för ett senare år borde det inte anses ha uppkommit någon merutgift innan den enskilde fyllde 65 år.
Det krävs en helhetsbedömning för att avgöra om en merkostnad motsvarar en merutgift som uppkom innan den enskilde uppnådde åldersvillkoret. I helhetsbedömningen bör man utgå från syftet med kravet, nämligen att förhållanden som inträffar efter att den enskilde har fyllt 65 år inte ska ligga till grund för högre ersättning (jfr prop. 1974:129 s. 79 och 101 och RÅ 2005 ref. 38).
Det är vanligtvis samma merkostnad om merkostnaden och det bakomliggande behovet finns kvar oförändrade sedan tidigare och inget har förändrats som påverkar bedömningen av om det är en merkostnad. Vi ska väga in om det har varit avbrott i merkostnaden eller i det bakomliggande behovet. Det ska också vägas in om och hur behovet tillgodoses nu jämfört med tidigare. Men det finns inget krav på att behovet ska tillgodoses på samma sätt som tidigare. Det finns inte heller krav på att det inte får ha varit något avbrott i behovet eller merkostnaden. Om en merkostnad har ökat behöver vi utreda om det beror på ett förhållande som har inträffat efter att den enskilde har fyllt 65 år. Det ska också vägas in i helhetsbedömningen.
Det kan finnas situationer där merkostnaderna bara till viss del beror på förändringar i funktionsförmågan efter att den enskilde fyllde 65 år. För att avgöra vilka kostnader som ger rätt till merkostnadsersättning bör vi göra en skälighetsbedömning. Vi ska bedöma hur stor del av en merkostnad som kan anses bero på den nedsatta funktionsförmågan som fanns innan den enskilde fyllde 65 år.
HFD har i rättsfallet RÅ 2005 ref. 38 prövat frågan om rätt till handikappersättning på en högre nivå för en försäkrad som fyllt 65 år. Den försäkrade ansökte om höjning, och hänvisade till en merkostnad för ett medicinskt hjälpmedel som inte fanns att tillgå före hens 65-årsdag. Enligt HFD framgick det av förarbetena att avsikten med bestämmelserna om handikappersättning var att en ersättning inte ska kunna höjas på grund av förhållanden som inträffar efter att den försäkrade fyllt 65 år. Det fanns också stöd för den tolkningen i praxis från Försäkringsöverdomstolen. HFD uttalade att merkostnader endast kan ersättas om behovet av stöd uppkommit innan den försäkrade fyllt 65 år. I målet kunde inte den aktuella merkostnaden beaktas, eftersom merutgiften uppkommit först efter att den försäkrade fyllt 65 år. Det aktuella hjälpmedlet blev tillgängligt först senare.
I Försäkringsöverdomstolens dom den 27 april 1993, mål nr 663/91:12, hade den försäkrades avgift för hemtjänst ökat, på grund av att den blev inkomstprövad. Ökningen inträffade efter att den försäkrade fyllt 65 år. Försäkringsrätten ansåg att handikappersättningen inte skulle höjas till följd av att merutgifterna ökat. Detta eftersom deras tolkning utifrån bestämmelserna om handikappersättning var att hjälpbehov och merutgifter som uppkommit efter det att den försäkrade fyllt 65 år inte skulle beaktas. Försäkringsöverdomstolen ändrade inte försäkringsrättens avgörande.
2.4 Försäkringstillhörighet
Se kapitel 3.
2.5 Läkarutlåtande
2 § HVF Till ansökan ska läkarutlåtande om den sökandes hälsotillstånd ges in. Detta gäller dock inte om särskilda skäl talar emot det. Förordning (2010:1713).
Krav på läkarutlåtande vid ansökan Den som ansöker om handikappersättning ska lämna in ett läkarutlåtande om hälsotillstånd om det inte finns särskilda skäl som talar emot det. Det är lämpligt att ett läkarutlåtande lämnas på den blankett som Försäkringskassan har fastställt, men om en läkare på annat sätt lämnar motsvarande uppgifter om personens funktionsnedsättning behövs inte blanketten. Endast läkare kan skriva läkarutlåtande (jfr. HFD 2016 ref 42).
För att kunna pröva en ansökan i sak trots att det inte har bifogats något läkarutlåtande måste det finnas särskilda skäl. Ett sådant skäl kan vara att Försäkringskassan redan har tillgång till läkarutlåtande eller annat medicinskt underlag utfärdat av en läkare. Underlaget behöver innehålla uppgifter som har betydelse för bedömningen av rätten till handikappersättning. Ett utlåtande innehåller ofta uppgift om diagnos och ska innehålla information om funktionsnedsättning, aktivitetsbegränsning och hur dessa förväntas utvecklas över tid. Det är omständigheterna i det enskilda ärendet som avgör hur omfattande information ett läkarutlåtande eller ett annat medicinskt underlag behöver innehålla.
Om läkarutlåtande har bifogats ansökan eller Försäkringskassan anser att det finns särskilda skäl är de formella kraven enligt bestämmelsen uppfyllda och utredningen kan påbörjas (prövas i sak).
Om ett läkarutlåtande inte bifogats ansökan och Försäkringskassan bedömer att det inte finns särskilda skäl ska Försäkringskassan meddela den enskilde om att hen behöver komplettera sin ansökan. Om ett läkarutlåtande inte kommer in trots påminnelse kan det bli aktuellt att avvisa ansökan. Läs mer i avsnitt 2.7.1.
Även om läkarutlåtande inte har bifogats ansökan kan Försäkringskassan redan ha tillgång till ett medicinskt underlag. Det blir då en avvägning i det enskilda ärendet om det är lämpligt att komplettera det medicinska underlaget eller om det är bättre att begära ett läkarutlåtande.
Om det tar tid att få in ett läkarutlåtande ska Försäkringskassan ta ställning till hur länge det är rimligt att vänta utifrån omständigheterna i ärendet. Sådana omständigheter kan till exempel vara väntetider i vården eller att medicinsk utredning pågår.
När medicinskt underlag behöver kompletteras Även om Försäkringskassan bedömer att det medicinska underlaget är tillräckligt för att ansökan ska prövas i sak kan underlaget ändå behöva kompletteras för att utredningsskyldigheten ska anses vara uppfylld.
Försäkringskassan ansvarar för att se till att den enskilde förstår vilket underlag som behövs, och när det behöver komma in till myndigheten. Försäkringskassan ansvarar också för att begära in kompletteringar från hälso- och sjukvården om det anses lämpligt. Det kan till exempel göras genom att man ställer kompletterande frågor till den läkare som har utfärdat utlåtandet eller begär in underlag från andra medicinska professioner inom hälso- och sjukvården. Försäkringskassans ansvar att begära in kompletteringar beror på att vi har ansvaret för att ärendet blir tillräckligt utrett för att ett materiellt riktigt beslut ska kunna fattas.
Om den komplettering som är begärd i enlighet med Försäkringskassans utredningsskyldighet inte kommer in betyder det ändå att ansökan ska prövas i sak eftersom de formella kraven enligt bestämmelsen har bedömts vara uppfyllda. Det vill säga ansökan ska inte avvisas.
Om det pågår en medicinsk utredning som kan påverka vår bedömning ska Försäkringskassan om möjligt vänta in läkarens ställningstagande innan beslut fattas i ärendet. Försäkringskassan bör dock även i dessa fall vara aktiv och säkerställa så effektiv handläggning som möjligt. Försäkringskassan kan dock inte alltid fatta beslut på det underlag som finns om den medicinska utredningen drar ut på tiden på grund av omständigheter som varken den sökande själv eller Försäkringskassan kan påverka. Det kan till exempel handla om väntetider i vården. Om läkaren bedömer att funktionsnedsättningen kommer att bestå i vart fall under en viss tid som är längre än ett år så skulle man kunna fatta ett tidsbegränsat beslut som gäller så lång tid.
Det är Försäkringskassan som ansvarar för att ärendena blir tillräckligt utredda. Utredningsskyldigheten beskrivs närmare i Försäkringskassans vägledning (2004:7) Förvaltningsrätt i praktiken.
2.5.1 Läkarutlåtande utan ansökan
När ett läkarutlåtande kommer in utan en ansökan behöver Försäkringskassan utreda varför det har skickats in eftersom det inte kan ses som en ansökan om en förmån, oavsett om det kommer in på blankett 7806 Läkarutlåtande för handikappersättning eller i ett annat format.
Att ett läkarutlåtande kommer in till Försäkringskassan kan antyda att den enskilde har för avsikt att ansöka om en särskild förmån, men det kan ha skickats in av någon annan. Därför behöver Försäkringskassan fråga om den enskilde har för avsikt att ansöka om handikappersättning. Om det ändå inte kommer in någon ansökan avskrivs ärendet.
Läkarutlåtande som kommer in utan ansökan kan inte avvisas eftersom den enskilde inte har uttryckt en avsikt att ansöka om förmånen.
2.5.2 Nedsatt funktionsförmåga för avsevärd tid
För att man ska ha rätt till handikappersättning måste man ha nedsatt funktionsförmåga för avsevärd tid (50 kap. 4 § SFB), vilket i detta sammanhang innebär minst ett år (prop. 1962:90 s. 289 och KRNS 6395–1995). Se avsnitt 4.3.
2.6 Den försäkringsmedicinska rådgivarens roll
En Försäkringsmedicinsk rådgivare är en specialistläkare som arbetar för Försäkringskassan med att stötta utredarna i deras arbete. En försäkringsmedicinsk rådgivare kan hjälpa till med att förklara vad innehållet i de medicinska underlagen betyder och även att hjälpa till med analysen av vilka diagnoser, funktionsnedsättningar och aktivitetsbegränsningar som finns beskrivna i underlagen. En försäkringsmedicinsk rådgivare kan därmed konsulteras för att klargöra vad som kan läsas ut av det medicinska underlaget. Hen kan även ge stöd i bedömningen av om det medicinska underlaget behöver kompletteras och i vad som i så fall behöver utredas.
Den försäkringsmedicinska rådgivarens roll är att vara sakkunnig på det medicinska området. I de fall hen lämnar uppgifter som tillför ärendet något nytt ska dessa uppgifter dokumenteras och kommuniceras till den enskilde inför beslutet.
Läs mer om Försäkringskassans utrednings- och dokumentationsskyldighet i vägledning (2004:7).
2.6.1 Konsultation med försäkringsmedicinsk rådgivare
En försäkringsmedicinsk rådgivare kan konsulteras muntligen eller genom begäran om ett skriftligt yttrande. Inför en muntlig konsultation måste du bedöma om det är nödvändigt att den försäkringsmedicinska rådgivaren tar del av handlingar innan konsultationen. Du gör din bedömning utifrån sekretess och lämplighet med hänsyn till personuppgiftshantering och dataskyddsförordningen. Om du haft en muntlig konsultation dokumenterar du i samråd med den försäkringsmedicinska rådgivaren vad som kommit fram under rådgivningen. Ibland kan analysen av det medicinska underlaget vid en muntlig konsultation resultera i att det behövs ett skriftligt yttrande från den försäkringsmedicinska rådgivaren.
Läs mer om dokumentation, sekretess och ansvaret som anställd i staten i vägledning 2004:07. Läs mer om dataskyddsförordningen och personuppgiftshantering i Försäkringskassans vägledning 2001:3 Offentlighet, sekretess och behandling av personuppgifter.
2.7 Avvisa ansökan
110 kap. 10 § SFB Om ansökan är så ofullständig att den inte kan läggas till grund för någon prövning i sak ska den handläggande myndigheten avvisa den. Om ansökan inte i övrigt uppfyller föreskrifterna i 4 § andra stycket eller det som annars är särskilt föreskrivet ska myndigheten också avvisa ansökan om inte bristen är av ringa betydelse.
Innan Försäkringskassan kan avvisa en ansökan ska personen informeras om vad som saknas för att ett beslut ska kunna fattas. Hen måste också informeras om att ansökan kommer att avvisas om inte Försäkringskassan får in det som saknas. Det här är ett krav enligt 110 kap. 11 § SFB.
I vägledning (2004:7) Förvaltningsrätt i praktiken kan du läsa mer om avvisning.
2.7.1 Avvisning när det saknas läkarutlåtande
Försäkringskassan ska avvisa en ansökan om det trots påminnelse inte kommer in något läkarutlåtande i samband med en ansökan om handikappersättning. Ett saknat läkarutlåtande är en formell brist, eftersom det framgår av 2 § förordningen [2000:1047] om handikappersättning och vårdbidrag att ett läkarutlåtande ska bifogas ansökan om inte särskilda skäl talar emot det
Det gäller dock bara om det inte finns något annat medicinskt underlag som kan ligga till grund för beslut i ärendet eller underlag som finns i någon annan förmån.
Att en ansökan ska avvisas på grund av att ett läkarutlåtande saknas betyder inte att beslut kan fattas tidigare i ärendet. Om det dröjer innan läkarutlåtandet kommer in och det beror på omständigheter som personen inte själv kan påverka, till exempel väntetider inom vården, är det något som Försäkringskassan ska ta hänsyn till och som kan leda till att Försäkringskassan får vänta med att fatta beslut.
2.8 Avskriva ansökan
Det kan bli aktuellt att inte pröva ärendet i sak, till exempel på grund av att den enskilde återkallar ansökan. Försäkringskassan ska då besluta om att avskriva ärendet från vidare handläggning. För avskrivning när det finns ett läkarutlåtande men ingen ansökan, se avsnitt 2.5.1.
I vägledning (2004:7) Förvaltningsrätt i praktiken kan du läsa mer om avskrivning.