6 Vård på institution och boendeformer

Det här kapitlet handlar om

• vård på institution med mera
• olika boendeformer
• specialskolor.

6.1 Vård på institution med mera

106 kap. 9 § SFB För den som vårdas på en institution som tillhör eller till vars drift det betalas ut bidrag från staten, en kommun eller ett landsting, lämnas vårdbidrag endast om vården kan beräknas pågå högst sex månader. Detsamma gäller om han eller hon vårdas utanför institutionen genom dess försorg eller i annat fall vårdas utanför en sådan institution och staten, kommunen eller landstinget är huvudman för vården.

106 kap. 11 § SFB Om den för vilken vårdbidrag inte lämnas på grund av 9 § tillfälligt inte vårdas genom huvudmannens försorg, lämnas bidrag för sådan tid om denna uppgår till minst tio dagar per kvartal eller till minst tio dagar i följd.

106 kap. 23 § SFB Bestämmelserna i 9 och 11 §§ tillämpas även i fråga om handikappersättning.

Den här bestämmelsen gäller även för personer som är blinda eller gravt hörselskadade med en garanterad rätt till handikappersättning enligt 50 kap. 7 § SFB.

Om en person får sådan vård som avses i 106 kap. 9 § SFB, och därför inte får handikappersättning, tillfälligt inte vårdas genom huvudmannens försorg kan hen få dag-handikappersättning. Det är först när tiden uppgår till minst tio dagar per kvartal eller till minst tio dagar i följd vid kvartalsskifte som daghandikappersättning kan betalas ut. Utbetalning görs med 1/30-del av månadsbeloppet per dag (106 kap. 37 § SFB). Med kvartal menas en period på tre sammanhängande kalendermånader oavsett när under året den inleds.

Försäkringskassan beslutar i förekommande fall om att byta från handikappersättning till daghandikappersättning och vice versa. Om förutsättningarna för rätt till handikappersättning har ändrats ska Försäkringskassan pröva ärendet i sin helhet.

Med vård på institution kan avses vård på till exempel sjukhus (även hospice) och kriminalvårdsanstalt. Hur man ska se på vissa boendeformer framgår av följande avsnitt.

En del personer med funktionsnedsättning som bor hemma får vård på institution med regelbundna mellanrum. Sådan växelvård innebär att personen får hjälp i sitt eget hem under till exempel två veckor för att sedan åka till en institution för att få vård där i två veckor. Då betalar Försäkringskassan ut löpande handikappersättning.

Rätten till handikappersättning till den som växelvis vårdas på institution och i eget hem bör beräknas på hjälpbehovet och merkostnaderna under de perioder som personen bor hemma (RAR 2002:9 till 50 kap 4 § SFB).

Service på elevhem vid statlig specialskola, vid riksgymnasier för döva och hörselskadade ungdomar eller vid riksgymnasier med gymnasieutbildning anpassad till rörelsehindrade ungdomar bör inte anses som sådan vård som avses i RAR 2002:9 till 106 kap. 9 och 23 §§ SFB.

6.2 Boendeformer som kan påverka handikappersättningen

I det här avsnittet finns exempel på boendeformer som kan påverka rätten till handikappersättning och daghandikappersättning. Vad boendeformerna kallas och vilken service man kan få varierar från kommun till kommun. Därför kan Försäkringskassan behöva utreda vilken slags boendeform som personen har blivit beviljad enligt LSS eller SoL.

När en person bor i den här typen av boendeform tillgodoser personalen ofta en del av eller hela personens hjälpbehov. Försäkringskassan ska utreda om det finns hjälpbehov som inte tillgodoses av boendet. En annan situation som vi ska utreda är när personen vistas utanför boendet och behöver hjälp som inte tillgodoses genom annat samhällsstöd. Det kan till exempel vara om hen periodvis bor eller vistas någon annanstans. Det ska också utredas om personen har merkostnader som kan beaktas.

Det kan bli aktuellt att betala ut daghandikappersättning om boendet innebär att personen får sådan vård som avses i 106 kap. 9 § SFB. Det förutsätter att personen inte vårdas genom huvudmannens försorg i den omfattning som framgår av 11 § samma kapitel. Bestämmelserna gäller vårdbidrag, men ska enligt 106 kap. 23 § SFB även tillämpas i fråga om handikappersättning. Se även avsnitt 6.1.

6.2.1 Bostad med särskild service för barn och ungdom

Bostad med särskild service är en insats enligt 9 § 8 LSS. Insatsen ses som ett komplement till föräldrahemmet. Boende i sådan bostad kan vara orsakat både av barnets eller den unges skolsituation och av mycket omfattande omvårdnadsbehov. Bostäderna kan också vara center för fördjupade och specialiserade habiliterings-insatser. Barn och ungdomar som behöver bostad med särskild service bör kunna vara i alla åldrar upp till dess att deras skolgång inom det allmänna skolväsendet för barn och ungdom upphör. (Prop. 1992/93:159, s. 81)

Bostaden delas av ett litet antal barn. Den bör vara utformad som en vanlig bostad och fungera så hemlikt som möjligt. Behovet av bostad med särskild service kan bero på att barnet eller ungdomen på grund av funktionsnedsättning behöver undervisning eller vård som inte finns i hemkommunen.

Bostäderna ska kunna användas flexibelt och efter barnets och familjens behov. Det är fråga om bostäder med mångsidiga användningsmöjligheter där olika inslag av förstärkta resurser kan erbjudas. Det är ofta fråga om att tillgodose komplicerade omvårdnadsbehov och det är i första hand omvårdnadsbehovet som föranleder valet av denna boendeform. (Prop. 1992/93:159, s. 81–82 och 179)

Den service som personen kan få via bostad med särskild service för barn och ungdomar täcker i de allra flesta fall samma hjälpbehov som har legat till grund för Försäkringskassans bedömning av rätten till handikappersättning.

Försäkringskassan ska ompröva rätten till handikappersättning när en person flyttar till en servicebostad (50 kap. 14 § SFB). Boendet i en bostad med särskild service motsvarar vård på institution och det kan därför bli aktuellt med daghandikappersättning. Se kapitel 8.

6.2.2 Bostäder med särskild service för vuxna

Boende med särskild service för vuxna är en insats enligt 9 § 9 p LSS. Kännetecknande för bostäder med särskild service för vuxna är att man ska kunna få stöd, service och vård dygnet runt. Insatsen innefattar servicebostad, gruppbostad och särskilt anpassad bostad (prop. 1992/93:159 s. 83–87).

Det är svårt att klart avgränsa och skilja de olika boendeformerna från varandra. Under senare år har en rad mellanformer utvecklats för att tillgodose olika individuella behov utifrån lokala förutsättningar.

Servicebostad

Servicebostad innebär att personen har en egen bostad från vilken hen dygnet runt kan tillkalla närbelägen servicepersonal. Lägenheterna är fullvärdiga bostäder och ofta anpassade efter individuella behov. I servicebostaden finns ofta tillgång till annan gemensam service, till exempel restaurang, matdistribution och hobbylokaler. (Prop. 1992/93:159, s. 86 och 180)

Servicebostäder kan vara till exempel servicehus, servicelägenheter och boende-serviceenheter. Den service som en person får genom servicebostadens personal täcker i de allra flesta fall samma hjälpbehov som har legat till grund för Försäkringskassans bedömning av rätten till handikappersättning.

Försäkringskassan ska ompröva rätten till handikappersättning när en person flyttar till servicebostad (50 kap. 14 § SFB), se kapitel 8.

Boendet i servicebostad motsvarar inte vård på institution m.m. Det blir därför inte aktuellt att betala ut daghandikappersättning. (106 kap. 23 § jämförd med 9, 11 och respektive 37 §§ SFB)

Gruppbostäder

Syftet med gruppbostäder är att vuxna med funktionsnedsättning som inte klarar eget boende eller att bo i servicebostad ändå ska kunna lämna föräldrahemmet och skapa sig ett eget hem. Gruppbostäder ersätter också bland annat vårdhemsboende. En gruppbostad är ett bostadsalternativ för personer som har ett så omfattande tillsyns- och omvårdnadsbehov att det är nödvändigt att personal mer eller mindre kontinuerligt finns närvarande.

Bostadslägenheten i gruppbostaden ska vara personens permanenta bostad, vilket ställer särskilda krav på bostadsstandarden. Huvudregeln är att de generella byggbestämmelser som gäller för bostäder i allmänhet också ska gälla för bostadslägenheter i en gruppbostad (prop.1992/93:159, s. 86–87 och 180).

I en gruppbostad finns fast anställd personal som bas. De ska i huvudsak täcka de boendes hela stödbehov i form av hjälpbehov.

Gruppboende ska inte förväxlas med kollektiva boendeformer där till exempel flera personer som har personlig assistans på eget initiativ bor tillsammans, men där var och en för sig har personlig assistans.

Den service en person kan få genom gruppbostadens personal täcker i de allra flesta fall samma hjälpbehov som har legat till grund för bedömningen av rätten till handikappersättning. Därför ska Försäkringskassan göra en omprövning av rätten till handikappersättning när en person flyttar till gruppbostad (50 kap. 14 § SFB), se kapitel 8.

Det kan finnas merkostnader som följer av funktionsnedsättningen och som därmed kan grunda rätt till handikappersättning. Boendet i gruppbostad motsvarar inte vård på institution med mera (106 kap. 23 § jämförd med 9 och 11 §§ SFB). Det blir därför inte aktuellt att betala ut daghandikappersättning enligt 106 kap. 37 § SFB.

Rättsfall

FÖD har i ett mål funnit att boende i sådan gruppbostad för vuxna som avses i 4 § första stycket 5 lagen (1985:568) om särskilda omsorger om psykiskt utvecklingsstörda m.fl. inte är att anse som sådan vård på institution som avses i 9 kap. 5 § andra stycket AFL (numera 106 kap. 23 § jämförd med 9 och 11 §§ SFB). (FÖD 1990:39)

FÖD fann i ett annat mål att en person som bodde i gruppbostad hade sitt hjälpbehov tillgodosett genom landstingets försorg. Avgörande för personens rätt till handikappersättning var därför om de merkostnader som han skäligen hade på grund av sin funktionsnedsättning uppgått till sådant belopp att de kunnat anses betydande (FÖD målnr 1735/91).

Eftersom gruppbostad inte är att anse som vård på institution kan personer som ansöker om handikappersättning för att de är gravt hörselskadade eller blinda bli beviljade ersättning om de uppfyller övriga villkor. Även personer som tidigare blivit beviljade handikappersättning på den garanterade lägsta nivån med anledning av grav hörselskada eller blindhet får behålla ersättningen vid flytt till gruppboende.

6.2.3 Särskilda boendeformer för service och omvårdnad enligt SoL

Kommunen ska tillhandahålla olika boendeformer för personer med särskilda behov (5 kap. 5 § andra stycket och 7 § tredje stycket SoL).

Till de särskilda boendeformerna för service och omvårdnad hör ålderdomshem och andra servicehus. Hit hör även gruppboende för äldre och sjukhus eller motsvarande som förts över till kommunerna (ädelreformen). Dessutom räknas bostäder med särskild service för personer som till följd av fysiska, psykiska eller andra skäl möter betydande svårigheter i livsföringen (psykädelreformen).

Servicelägenhet

Servicelägenhet innebär att personen har en egen lägenhet där det är nära till service. Personalen kan ge hjälp och tillsyn och kommunen har rätt att ta ut en avgift för detta.

Kostnader för hjälp och tillsyn för en person med funktionsnedsättning som bor i en servicelägenhet bör godtas som merkostnader. Det är viktigt att utreda vad som ingår i en sådan avgift eftersom det kan finnas kostnader som är inkluderade i avgiften och behöver räknas av, till exempel kostnad för mat.

Som merkostnader bör godtas högst de kostnader som kommunen beräknar för hjälpen. Motsvarande behov bör inte räknas in i hjälpbehovet. (RAR 2002:9 till 50 kap. 4 § SFB)

6.3 Specialskolor

Detta avsnitt behandlar

• riksgymnasier för gravt hörselskadade ungdomar
• riksgymnasieplatser med rh-anpassad utbildning.

Service på elevhem vid statlig specialskola, vid riksgymnasier för gravt hörselskadade ungdomar eller vid riksgymnasier med gymnasieutbildning anpassad till rörelsehindrade ungdomar motsvarar inte sådan vård som avses i 106 kap. 23 § jämförd med 9 § SFB) (RAR 2002:9 till 106 kap. 9 och 23 §§ SFB). Det blir därför inte aktuellt att betala ut daghandikappersättning (106 kap. 37 § SFB).

6.3.1 Familjehem

Familjehem avser flera olika funktioner inom samhällets stöd till barn, ungdomar och vuxna. Ett boende i familjehem innebär att barnet eller ungdomen inte bor i sitt föräldrahem.

Boende i familjehem enligt LSS innebär att ett barn eller ungdomen bor i en annan familj än den egna (9 § 8 LSS, prop. 1992/93:159, s. 179). LSS-insatsen familjehem är en frivilligt vald boendeform och familjehemmet är i första hand ett komplement till föräldrahemmet.

Familjehem enligt SoL är ett enskilt hem som på uppdrag av socialnämnden tar emot personer som behöver vårdas eller bo i ett annat hem än det egna (6 kap. 1 § SoL). Kommunen betalar familjehemsersättning i form av arvode och ersättning för omkostnader till familjehemsföräldern. Sveriges kommuner och regioner lämnar årligen rekommendationer till kommunerna om ersättningens storlek beroende på omfattningen av det stöd den familjehemsplacerade personen behöver. Ersättningen lämnas bland annat i form av ett beskattningsbart arvode som är SGI-grundande, se vidare www.skl.se

Den service som personen kan få i familjehemmet täcker i de allra flesta fall samma hjälpbehov som har legat till grund för bedömningen av rätten till handikappersättning. Därför ska Försäkringskassan ompröva rätten till handikappersättning när en person flyttar till familjehem (50 kap. 14 § SFB).

I Försäkringskassans rättsliga ställningstagande (FKRS 2018:13) Omvårdnadsbidrag och merkostnadsersättning – familjehem anges att vård i familjehem ska räknas som sådan vård som avses i 106 kap. 9 § SFB.

Om vården i familjehemmet kan beräknas pågå högst sex månader kan handikappersättning fortfarande lämnas. Om vården beräknas pågå längre kan det bli aktuellt med daghandikappersättning (se 106 kap. 23 § jämförd med 9 och 11 §§ SFB). Du kan läsa mer om daghandikappersättning i avsnitt 6.1 och 10.6.

6.3.2 Riksgymnasier för gravt hörselskadade ungdomar

Gravt hörselskadade ungdomar har rätt till gymnasieutbildning som är anpassad efter deras funktionsnedsättning. Örebro kommun får i sin gymnasieskola anordna utbildning för döva ungdomar från hela landet. Denna utbildning vänder sig även till den som på grund av språkstörning behöver insatser av samma slag som gravt hörselskadade. Utbildningen ges av Riksgymnasiet för döva (RGD). Örebro kommun får även anordna utbildning som bygger på muntlig kommunikation med tekniska hjälpmedel för hörselskadade ungdomar från hela landet. Utbildningen ges av Riksgymnasiet för hörselskadade (RGH). Se 10 kap. 1 § gymnasieförordningen (2010:2039).

För elever som behöver och önskar det ska Örebro kommun anvisa kost och logi. Eleven betalar en avgift för boendet. Efter inkomstprövning kan det utgå ett riksgymnasiestöd från Centrala studiestödsnämnden (CSN). Hemkommunen ska svara för att eleven har tillgång till den hjälp i övrigt som hen behöver på grund av sin funktionsnedsättning. (10 kap. 11 § gymnasieförordningen)

Den service en person kan få genom elevhemmets personal täcker i de allra flesta fall samma hjälpbehov som har legat till grund för bedömningen av rätten till handikappersättning. Därför ska Försäkringskassan göra en omprövning av rätten till handikappersättning i samband med att personen flyttar till ett elevhem som tillhör riksgymnasium för gravt hörselskadade (50 kap. 14 § SFB). Detta gäller dock inte om hen endast får den garanterade ersättningen till den som är blind eller gravt hörselskadad (50 kap. 12 och 13 §§ SFB).

6.3.3 Riksgymnasieplatser med rh-anpassad utbildning

Svårt rörelsehindrade ungdomar har rätt till rh-anpassad gymnasieutbildning (11 kap. gymnasieförordningen). Riksgymnasieplatser med rh-anpassad utbildning finns för närvarande inom den reguljära gymnasieskolan i Stockholm, Göteborg, Kristianstad och Umeå.

Den som antagits som riksgymnasielev vid någon av dessa kommuners gymnasieskolor har rätt att få följande särskilda omvårdnadsinsatser i anslutning till utbildningen:

• Habilitering i form av vård, behandling och träning.
• Boende i elevhem med tillgång till personlig omvårdnad dygnet runt, för de elever som behöver det.

Detta administreras av Specialpedagogiska skolmyndigheten (SPSM). Respektive kommun är huvudman för utbildningen.

Den service som personen kan få genom elevhemmets personal täcker i de allra flesta fall samma hjälpbehov som har legat till grund för bedömningen av rätten till handikappersättning. Därför ska utredaren göra en omprövning av rätten till handikappersättning när personen flyttar till elevhem som tillhör riksgymnasium för rörelsehindrade (50 kap. 14 § SFB).