8 Omprövning och efterkontroll av handikappersättning

Det här kapitlet handlar om

• omprövning av rätten till handikappersättning
• omprövning i samband med prövning av en annan förmån
• omprövning med anledning av ändrade förhållanden
• efterkontroll
• anmälningsskyldighet
• minskning eller indragning
• återbetalningsskyldighet.

8.1 Allmänt om omprövning

50 kap. 14 § SFB Omprövning vid ändrade förhållanden Rätten till handikappersättning ska omprövas i följande fall:

1. när beslut fattas om sjukersättning, aktivitetsersättning eller allmän ålderspension, och
2. när andra förhållanden som påverkar behovet av handikappersättning har ändrats.

Handikappersättning kan begränsas till viss tid (50 kap. 10 § SFB) eller gälla tills vidare.

En grundläggande förvaltningsrättslig princip är att ett gynnande beslut inte får återkallas. Från denna princip har det i rättspraxis utvecklats vissa undantag. Det finns också särskilda regler i socialförsäkringsbalken om när en ersättning får dras in eller sättas ned, liksom när rätten till en ersättning ska omprövas. När det gäller handikappersättning reglerar 50 kap. 14 § SFB i vilka situationer rätten till handikappersättning ska omprövas. Om inget av de förhållanden som beskrivs i bestämmelsen har inträffat ska någon omprövning inte göras.

Det är Försäkringskassan som ska visa att förutsättningarna för omprövning är uppfyllda. Därefter ska den enskilde visa att hen har rätt till handikappersättning.

Ett beslut ska omprövas med stöd av punkt 1 i bestämmelsen även om personens behov inte har ändrats. För att kunna ompröva ett beslut enligt punkt 2 ska Försäkringskassan först avgöra om förhållanden som påverkar rätten till handikappersättning har ändrats. Det ställningstagandet gör utredaren i en efterkontroll. Om förhållandena är ändrade så att de påverkar rätten till handikappersättning ska Försäkringskassan göra en omprövning. Då prövas rätten till handikappersättning även med hänsyn till nya författningar, annan normering och rättspraxis.

När rätten till handikappersättning omprövas enligt 50 kap. 14 § SFB ska rätten till ersättning bedömas utifrån de förutsättningar som gäller vid tiden för omprövningen. Förutsättningarna styrs av författningar, rättspraxis och annan normering, rättsfallsöversikter eller rättsliga ställningstaganden. Om förutsättningarna har ändrats sedan den senaste prövningen kan det påverka personens fortsatta rätt till ersättning. Alla förutsättningar för rätten till handikappersättning ska fortfarande vara uppfyllda, vilket innebär att Försäkringskassan inte är bunden av den bedömning som gjordes vid föregående prövning.

Omprövningstidpunkten är det datum då den särskilt utsedda beslutsfattaren beslutar, inte när den försäkrades situation faktiskt förändrades.

Ett beslut efter omprövning kan innebära att personen har rätt till handikappersättning i samma omfattning som tidigare, att ersättningen minskas eller att den upphör. Eftersom besluten kan vara betungande för personen har Försäkringskassan ett stort utredningsansvar. Hur omfattande utredningen behöver vara får bedömas i varje enskilt fall.

Uppgifter från tidigare prövningar kan vara en utgångspunkt för att bedöma om ytterligare uppgifter behövs vid en omprövning. Utifrån personens förutsättningar som gäller vid tidpunkten för den aktuella prövningen behöver utredaren ta ställning till om de uppgifter som redan finns om personen är tillräckliga. Är de inte tillräckliga måste de kompletteras och utredaren tar i så fall ställning till på vilket sätt.

Vid en omprövning ska utredaren bedöma om det hjälpbehov och de merkostnader som ligger till grund för rätten till handikappersättning är oförändrade. Om handikappersättningen ska minska eller upphöra ska den särskilt utsedda beslutsfattaren avgöra ärendet. Hen beslutar också när omprövning görs i samband med ansökan.

Särskilt utsedd beslutsfattare ska vid omprövning även fatta beslut när det gäller så väl oförändrad rätt med oförändrat innehåll som vid oförändrad rätt med förändrat innehåll. Ett beslutsbrev med omprövningshänvisning ska skickas ut om innehållet har förändrats. Om innehållet är oförändrat räcker det med ett meddelandebrev om genomförd omprövning. Av journalen måste det ändå framgå att beslut är fattat. Förändrat innehåll innebär att en merkostnad har minskat eller inte längre finns kvar eller att omfattningen av hjälpbehovet har ändrats. Om det visar sig att hjälpbehovet eller merkostnaderna har ökat bör utredaren informera personen om möjligheten att ansöka om högre ersättning.

Ändring av handikappersättning ska gälla från och med månaden närmast efter den månad när anledningen till ändring uppkom (50 kap. 15 § SFB). Det gäller inte när handikappersättningen ändras på grund av nytt prisbasbelopp.

Läs om övergångsbestämmelserna till den lag som trädde i kraft den 1 januari 2019 i kapitel 10.

8.2 Omprövning i samband med vissa beslut

50 kap. 14 § SFB Rätten till handikappersättning ska omprövas i följande fall:

1. när beslut fattas om sjukersättning, aktivitetsersättning eller allmän ålderspension […]

Försäkringskassan ska alltid ompröva beslutet om handikappersättning i samband med att personen beviljas sjukersättning, aktivitetsersättning eller allmän ålderspension eller får en annan nivå av dessa förmåner.

I förarbetena till bestämmelsen beskrivs bakgrunden till att handikappersättningen ska omprövas i samband med beslut om dessa förmåner. Det står att den som har fått handikappersättning för att kunna arbeta inte längre kan åberopa samma hjälpbehov när hen slutar arbeta. Däremot kan omständigheterna vid pensioneringen vara eller bli sådana att personen behöver hjälp i den dagliga livsföringen eller får merkostnader som ger rätt till handikappersättning. Även i andra fall är pensionen i regel en så stor förändring att det finns skäl att pröva om Försäkringskassan ska betala ut handikappersättning i fortsättningen och i så fall med vilket belopp. (Jämför prop. 1974:129 s. 79 och 110).

Om en person beviljas sjukersättning, aktivitetsersättning eller allmän ålderspension ska omprövningen av handikappersättningen alltid leda till ett beslut av en särskilt utsedd beslutsfattare. Det gäller oavsett om nivån på handikappersättningen ändrats eller inte. Det är också den särskilt utsedda beslutsfattaren som ska ompröva handikappersättningen när den som får sjukersättning eller aktivitetsersättning på en lägre nivå beviljats hel ålderspension, hel sjukersättning eller hel aktivitetsersättning.

8.2.1 Sjukersättning och aktivitetsersättning

När någon beviljas aktivitetsersättning eller sjukersättning ska beslutet om handikappersättning omprövas. Det gäller även vid beslut om ändrade nivåer, men inte vid omräkningsbeslut. Även när den som har aktivitetsersättning på en viss nivå beviljas sjukersättning på samma nivå ska beslutet omprövas.

Steglös avräkning eller vilande sjukersättning och aktivitetsersättning

Den som har sjukersättning eller aktivitetsersättning kan prova att arbeta eller studera och ändå ha kvar sin rätt till ersättning. Försäkringskassan beslutar om steglös avräkning och vilande ersättning efter ansökan från personen. När någon ansöker om steglös avräkning eller vilande ersättning ska Försäkringskassan ompröva rätten till handikappersättning.

Om det vid omprövningen kommer fram omständigheter som skulle kunna ge rätt till en högre handikappersättning bör utredaren informera personen om möjligheten att göra en ny ansökan. Det gäller även personer med synnedsättning som har en garanterad rätt till handikappersättning på en högre nivå om de inte får hel sjukersättning eller aktivitetsersättning.

Beroende på omständigheterna i det enskilda fallet kan det nya beslutet tidsbegränsas till samma period som den steglösa avräkningen eller vilande ersättningen, eller gälla för en längre period. Om beslutet inte tidsbegränsas till samma period bör Försäkringskassan göra en efterkontroll när tiden för den steglösa avräkningen eller vilande ersättningen har gått ut.

Läs mer

Regler för vilka som kan söka, hur långa perioder som kan beviljas och hur förlängning av perioderna går till finns i vägledning (2013:1) Sjukersättning, vägledning (2013:2) Aktivitetsersättning och vägledning (2013:3) Sjukersättning och aktivitetsersättning – beräkning, steglös avräkning m.m.

8.2.2 Ålderspension

När en person beviljas allmän ålderspension på någon nivå eller vid ändring av nivån ska rätten till handikappersättningen alltid omprövas. Det gäller även för den som har hel sjukersättning och som får hel ålderspension. Genom en omprövning bedöms om förhållandena som ligger till grund för rätten till handikappersättning är oförändrade och om rätten till handikappersättning finns kvar.

Tidpunkten för att börja ta ut allmän ålderspension är rörlig men kan tidigast tas ut från 61 års ålder. Det innebär att Pensionsmyndigheten betalar ut pensionen från den tidpunkt som personen ansöker om.

När man får ålderspension är det vanligt att merkostnaderna på grund av funktionsnedsättningen minskar eftersom man inte längre har några kostnader för att ta sig till arbetet. Även ett hjälpbehov för att kunna arbeta kan ändras vid ålderspension.

Tjänstepension regleras mellan arbetstagare och arbetsgivare och jämställs inte med ålderspension i lagens mening. Men det förhållandet att man slutar arbeta och tar ut tjänstepension kan ändå innebära ändrade förhållanden som påverkar behovet av handikappersättning. Omprövning ska i så fall göras med stöd av 50 kap. 14 p. 2 SFB.

8.3 Omprövning med anledning av ändrade förhållanden

50 kap. 14 § SFB Rätten till handikappersättning ska omprövas i följande fall:

1. […]
2. när andra förhållanden som påverkar behovet av handikappersättning har ändrats.

Rätten till handikappersättning ska omprövas när förhållanden som påverkar behovet av handikappersättning ändras, det vill säga när personens merkostnader eller behov av hjälp har ändrats. Ett ändrat behov av handikappersättning kan också bero på förändringar i samhället. Nya författningar, annan normering och rättspraxis kan dock inte ses som sådana ändrade förhållanden som gör att omprövning ska göras.

Ändrade förhållanden kan vara tillfälliga eller långvariga. Rätten till handikappersättning behöver inte omprövas om en person under högst 6 månader har lägre merkostnader eller ett minskat hjälpbehov (FKRS 2006:07).

Försäkringskassan får impulser på olika sätt, till exempel från Skatteverket, Kriminalvården, från andra ärenden på Försäkringskassan eller från personen själv. Impulserna ger anledning att utreda om förhållanden som ligger till grund för rätten till handikappersättning har ändrats. Beroende på vilka ersättningar det gäller kan det behövas en efterkontroll (se 8.3.1). Om det då visar sig att förhållandena har ändrats så att behovet av handikappersättning påverkats ska en omprövning göras.

Den särskilt utsedda beslutsfattaren beslutar om minskning, högre nivå eller ersättning på samma nivå i vissa fall, till exempel när personen ansökt om ersättning på högre nivå och tidigare merkostnader ersatts med nya, men den tidigare nivån av handikappersättning inte påverkas.

Ansökan om högre nivå

Den som vill ha handikappersättning på en högre nivå på grund av ett ökat hjälpbehov eller nya merkostnader ska alltid göra en ny ansökan. I samband med att ansökan prövas ska Försäkringskassan efterkontrollera det tidigare beslutet för att se om förhållanden som påverkar behovet av handikappersättning har ändrats.

• Om förhållandena inte har ändrats så mycket att nivån påverkas får tidigare beviljad handikappersättning inte sänkas. Nivån är alltså skyddad, men inte själva kostnaden eller hjälpbehovet. Om till exempel en merkostnad inte längre kan godtas får utredaren utreda konsekvensen av att en tidigare godtagen kostnad inte beaktas utan ersätts av en annan kostnad. Om resultatet blir en högre nivå av handikappersättning kan Försäkringskassan bevilja ansökan. I annat fall kvarstår ersättningen på samma nivå.
• Om förhållandena har ändrats så mycket att det motiverar en omprövning enligt 50 kap. 14 § SFB ska en omprövning göras. Nivån är då inte längre skyddad.

Ändrade förhållanden

Omprövning ska göras när förhållanden som påverkar behovet av handikappersättning har ändrats. Första frågan är därför om någon förändring i personens situation påverkar rätten till ersättning. I så fall ska det tidigare beslutet omprövas och bedömningen görs på samma sätt som vid en ny ansökan. Kostnader som tidigare har godtagits som merkostnader behöver i så fall inte godtas, eller kan godtas med ett annat belopp. Vid en omprövning får ny författning, normering och rättspraxis beaktas. Om det inte finns några ändrade förhållanden som påverkar behovet av handikappersättning finns ingen anledning att beräkna merkostnaderna på nytt.

Förändringar i samhället

Vad som anses vara en normal kostnad kan ändras med tiden. Rätten till handikappersättning kan därför påverkas av förändringar i samhället. Om det händer under den tid som en person har handikappersättning kan rätten till ersättning behöva omprövas.

8.3.1 Metodstöd – efterkontroll

Begreppet efterkontroll används endast när det handlar om att ta ställning till om förhållandena har ändrats på så sätt att beslutet ska omprövas enligt 50 kap. 14 § p. 2 SFB. Även om funktionsnedsättningen är oförändrad kan hjälpbehov och merkostnader ändra sig över tid. I de fall Försäkringskassan har beviljat handikappersättningen med lång giltighetstid eller utan tidsgräns är det därför lämpligt att med ett visst intervall göra en efterkontroll för att se om förhållandena har ändrats. Det blir också aktuellt när Försäkringskassan har fått en intern eller extern impuls som kan påverka rätten till ersättning. Impulserna kan ge anledning att genom en efterkontroll utreda om förhållanden som ligger till grund för rätten till handikappersättning har ändrats. Om förhållandena har ändrats så mycket att behovet av handikappersättning påverkats ska en omprövning göras.

Efterkontroll görs lämpligen vart tredje år. Om det finns skäl att göra efterkontrollen längre fram än om tre år ska utredaren motivera vilka skäl som finns för en omprövning med längre mellanrum.

Utifrån de uppgifter som ligger till grund för det ursprungliga beslutet ska man ta ställning till om förhållandena har ändrats på ett sådant sätt att behovet av handikappersättning har påverkats.

Efterkontrollen kan visa att

• förhållandena inte har ändrats så att rätten till handikappersättning har påverkats, eller om de visserligen har ändrats på ett sådant sätt men förändringen är tillfällig, ska rätten till handikappersättning inte omprövas. När efterkontrollen leder till att rätten till ersättning inte ska omprövas fattas beslut i journal. Det innebär att utredaren dokumenterar att ett beslut har fattats och vad beslutet innebär. Vid behov skickas ett beslutsmeddelande som motsvarar innehållet i journalanteckningen till den försäkrade.
• förhållandena har ändrats så att behovet av handikappersättning har påverkats. Detta gäller även om det i utredningen framkommer att det också skett andra förändringar som sammantaget leder till att nivån ska vara oförändrad. Då ska beslutet omprövas.

Om det vid efterkontrollen framkommer att hjälpbehovets omfattning eller merkostnadernas storlek har ökat på ett sådant sätt att personen kan ha rätt till handikappersättning på en högre nivå är det lämpligt att informera om möjligheten att ansöka om det.

I samband med beslut om personlig assistans eller assistansersättning

När någon som har handikappersättning beviljas personlig assistans från kommunen eller assistansersättning från Försäkringskassan påverkas ofta rätten till handikappersättning. Därför ska Försäkringskassan alltid göra en efterkontroll i dessa fall för att se om förhållandena har ändrats så att behovet av handikappersättning har påverkats. Försäkringskassan ska inte betala ut flera ersättningar som kompenserar samma behov.

Handikappersättning som har beviljats med anledning av att personen är blind eller gravt hörselskadad ska efterkontrolleras i samband med beslut om personlig assistans eller assistansersättning om hen får högre handikappersättning än den garanterade nivån.

8.4 Anmälningsskyldighet

110 kap. 46 § SFB Den som ansöker om, har rätt till eller annars får en förmån enligt denna balk ska anmäla sådana ändrade förhållanden som påverkar rätten till eller storleken av förmånen. […]

110 kap. 47 § SFB Anmälan enligt 46 § ska göras så snart som möjligt och senast fjorton dagar efter det att den anmälningsskyldige fick kännedom om förändringen. […]

För den som är omyndig är det förmyndaren som är anmälningsskyldig. God man eller förvaltare enligt föräldrabalken för den försäkrade har samma skyldighet som den försäkrade att göra anmälan, om det kan anses ingå i uppdraget. Det följer av 12 kap. FB (prop. 2008/09:200, s. 473). Anmälan behöver dock inte göras om Försäkringskassan redan har kännedom om ändringen och därför saknar behov av en anmälan.

Om en anmälan som avses i första stycket inte görs får förmånen dras in för viss tid eller tills vidare. (110 kap. 52 § SFB)

Läs mer

Mer information om anmälningsskyldighet finns i vägledning (2005:3) Återkrav.

8.5 Återkrav och återbetalningsskyldighet

Det finns olika anledningar till att Försäkringskassan betalar ut för mycket handikappersättning. Beroende på omständigheterna kan den enskilde bli återbetalningsskyldig. Bestämmelserna om återbetalningsskyldighet och ränta finns i 108 kap. SFB.

När Försäkringskassan misstänker att en utbetalning har blivit fel ska vi utreda och ta ställning till om handikappersättning har betalats ut felaktigt eller med för högt belopp. Det beviskrav vi måste uppnå för att fullgöra vår bevisbörda i ett återkravsärende ska vara hög grad av sannolikhet. Se Försäkringskassans rättsliga ställningstagande (FKRS 2022:05) Beviskrav vid bedömning av återbetalningsskyldighet.

Om Försäkringskassan har betalat ut för mycket handikappersättning ska vi ta ställning till när ersättningen skulle ha minskats eller upphört om vi hade känt till alla relevanta förhållanden. Ställningstagandet gäller alltså förfluten tid, och görs vanligtvis i samband med att ett beslut om handikappersättning upphör för att det skulle ha omprövats om äldre bestämmelser om handikappersättning fortfarande skulle gälla. Ställningstagandet ska journalföras, men är inte en del av beslutet. Det används som ett underlag för att bedöma om återkrav ska prövas. Om återkrav ska prövas bedömer den som fattar beslut om återkrav om den enskilde är återbetalningsskyldig.

Läs mer

Mer information om bevisbörda och beviskrav i återkravsärenden samt återbetalningsskyldighet finns i Försäkringskassans vägledning (2005:3) Återkrav.

Metodstöd – utredning vid misstanke om felutbetalning för förfluten tid

Om Försäkringskassan misstänker att den enskilde har fått handikappersättning som hen inte har haft rätt till ska du utreda om ersättning har betalats ut felaktigt eller med för högt belopp. Du ska utreda mot beviskravet hög grad av sannolikhet. Utredningen ska dokumenteras i journalen och ligger sedan till grund för ställningstagandet om förfluten tid.

För att kunna avgöra om ersättning har betalats ut felaktigt eller med för högt belopp bör utredningen till exempel visa följande.

• Hur och när det uppmärksammades att handikappersättning betalats ut felaktigt eller med för högt belopp.
• Anledningen till att den enskilde inte uppfyller villkoren för att få den handikappersättning som betalats ut.
• Andra omständigheter som kan ha lett till att ersättning har betalats ut felaktigt eller med för högt belopp.
• För vilken period handikappersättning har betalats ut felaktigt eller med för högt belopp.
• Hur mycket ersättning som har betalats ut felaktigt eller med för högt belopp.