3 Försäkringstillhörighet
Det här kapitlet handlar om
- försäkrad och gällande skydd
- laglig vistelse
- förordning 883/2004 och internationella regelverk
- anmälan till Försäkringskassan.
3.1 Försäkrad och gällande skydd
Försäkrad och gällande skydd 4 kap. 3 § SFB
Försäkrad är den som uppfyller de krav i fråga om bosättning, arbete eller andra omständigheter som avses i 2 § samt gällande krav på försäkringstider. För att omfattas av socialförsäkringsskyddet ska den försäkrade dessutom uppfylla de andra villkor som gäller för respektive förmån enligt 5–7 kap.
Bosättning i Sverige 5 kap. 2–3 §§ SFB
Vid tillämpning av bestämmelserna i denna balk ska, om inget annat särskilt anges, en person anses vara bosatt i Sverige om han eller hon har sitt egentliga hemvist här i landet. Den som kommer till Sverige och kan antas komma att vistas här under längre tid än ett år ska anses vara bosatt här i landet. Detta gäller dock inte om synnerliga skäl talar mot det. En utlänning som enligt 4 § andra stycket folkbokföringslagen (1991:481) inte ska folkbokföras ska inte heller anses vara bosatt här. En i Sverige bosatt person som lämnar landet ska fortfarande anses vara bosatt här i landet om utlandsvistelsen kan antas vara längst ett år.
I vägledning (2017:1) Övergripande bestämmelser i SFB, unionsrätten och internationella avtal – Försäkringskassans uppdrag vad gäller vissa gemensamma gränsöverskridande frågor kan du läsa mer om bland annat
- bosättningsbaserade förmåner
- bosättning i Sverige
- uppehållstillstånd
- socialförsäkringsskydd i samband med inflyttning till Sverige
- förmåner vid utlandsvistelse
- speciella försäkringssituationer.
För att ha rätt till handikappersättning krävs att man
- är försäkrad i Sverige
- omfattas av det svenska socialförsäkringsskyddet
- uppfyller de särskilda förmånsvillkoren.
Handikappersättning är en bosättningsbaserad förmån och det krävs därför som huvudregel att man är bosatt i Sverige för att vara försäkrad (jämför 5 kap. SFB).
Även om Försäkringskassan konstaterar att man är försäkrad i Sverige krävs det dessutom att man uppfyller de andra villkor som gäller för förmånen enligt 5–7 kap. SFB (jämför 4 kap. 3 § andra stycket SFB). Detta gäller exempelvis SFB:s bestämmelser om krav på uppehållstillstånd för personer som behöver det och bestämmelserna om förmåner vid utlandsvistelse.
Ibland måste Försäkringskassan också ta hänsyn till olika internationella regelverk, till exempel EU:s förordningar, avtal om social trygghet och andra avtal som Sverige har ingått med andra länder. Det kan bli aktuellt när det rör sig om en gränsöverskridande situation, det vill säga när minst två länder är inblandade. Det kan till exempel vara att man flyttar till ett annat land, bor och arbetar i olika länder eller har sin familj i ett annat land. Det innebär att bestämmelserna i SFB ibland inte kan upprätthållas i en viss situation. Det står mer om detta i kapitel 2 i vägledning (2017:1).
Handikappersättning ingår i förordning 883/2004 och är en kontantförmån vid sjukdom (sickness benefit in cash), vilket förenklat är förmåner som ges i form av pengar och som ingår i en samordning av medlemsländernas sociala trygghetssystem. Jämför med bilstöd som är en vårdförmån vid sjukdom (benefit in kind) och som ges i form av en tjänst och inte samordnas på samma sätt. I vissa situationer gäller inte krav på bosättning när förordningen ska tillämpas. Det innebär att Försäkringskassan enligt förordningen inte får kräva att personer är bosatta i Sverige för att svensk lagstiftning ska gälla. Det gäller till exempel för handikappersättning, där den som arbetar i Sverige men bor i ett annat medlemsland skulle kunna ha rätt till handikappersättning. Det gäller under förutsättning att övriga kriterier för förmånen är uppfyllda.
Vägledning (2017:1) beskriver även om bedömning av om förmåner sammanträffar, det vill säga vad Försäkringskassan behöver utreda när det finns indikationer eller uppgifter om att en person har en förmån från annat medlemsland.
Handikappersättning ingår i följande avtal om social trygghet som Sverige har med andra länder:
- Förordningen (2002:380) om tillämpning av konventionen den 30 mars 1978 mellan Sverige och Jugoslavien rörande social trygghet i förhållandet mellan Sverige och Bosnien-Hercegovina, SÖ 2002:18.
- Förordningen (1983:325) om tillämpning av konvention den 30 juni 1982 mellan Sverige och Israel om social trygghet, SÖ 1983:39.
- Förordningen (1991:1333) om tillämpning av en konvention den 9 februari 1988 mellan Sverige och Kap Verde om social trygghet, SÖ 1991:48.
- Förordningen (1982:249) om tillämpning av en konvention den 4 januari 1980 mellan Sverige och Marocko om social trygghet, SÖ 1982:13.
- Förordningen (1988:106) om tillämpning av en konvention den 29 juni 1987 mellan Sverige och Förenade Konungariket Storbritannien och Nordirland om social trygghet. Artikel 3 A bilaga 2 i förordningen [1992:1090] om ändring i förordningen (1988:106) om tillämpning av konventionen mellan Sverige och Storbritannien och Nordirland, SÖ 1988:1, SÖ 1988:2.
Vad avtalen innebär, vilka begränsningar som finns för att förmånerna inte går att exportera med mera, kan du läsa mer om i vägledning (2017:1).
3.1.1 Anmälan till Försäkringskassan
Den som bosätter sig i Sverige utan att vara folkbokförd här ska anmäla till Försäkringskassan att hen har bosatt sig i Sverige. Likaså ska en person som har handikappersättning och som avser att bosätta sig i ett annat land anmäla detta till Försäkringskassan, eftersom det kan påverka rätten till handikappersättning. (110 kap. 43 och 46 §§ SFB). Försäkringskassan får impuls från folkbokföringen på Skatteverket när en person har utvandrat.
Vägledning (2017:1) beskriver vad som gäller för bosättningsbaserade förmåner vid utlandsvistelse i allmänhet, men också när förordning 883/2004 är tillämplig.