Hoppa till huvudinnehåll

10 Näringsbidrag

I kapitlet redovisas

  • vem som har rätt till näringsbidrag
  • grundläggande krav för rätt till näringsbidrag
  • i vilka situationer näringsbidrag kan betalas ut
  • näringsverksamhetens omfattning och ägarförhållanden
  • upprätthållande av näringsverksamhet
  • med vilket belopp näringsbidrag betalas ut.

10.1 Rätten till näringsbidrag​

Syftet med näringsbidraget är att göra det möjligt för en bidragsberättigad som driver en näringsverksamhet eller är anställd i en näringsverksamhet som hans eller hennes make driver, att fortsätta med verksamheten efter tjänstgöringens slut (prop. 1977/78:127 s. 21). Syftet med näringsbidraget är alltså inte att kompensera för inkomstbortfall under tjänstgöringen.

10.1.1 Vem kan ha rätt till näringsbidrag?​

Rätt till näringsbidrag har

  • totalförsvarspliktiga som genomgår grundutbildning som är längre än 60 dagar (7 kap. 2 § förordningen om förmåner till totalförsvarspliktiga)
  • rekryter som genomgår militär grundutbildning som är längre än 60 dagar (12 § förordningen om militär grundutbildning)
  • hemvärnssoldater eller frivillig personal vars tjänstgöring ska pågå minst fyra dagar i följd. Tjänstgöringen får inte ge rätt till dagpenning eller lön enligt de grunder som gäller för anställd personal. Vid annan tjänstgöring kan hemvärnspersonal och frivillig personal också ha rätt till näringsbidrag enligt förordningen om förmåner till totalförsvarspliktiga (12 § förordningen om förmåner till frivilliga och 17 § förordningen om förmåner till hemvärnssoldater).
    • Vid tjänstgöring under höjd beredskap kan frivillig personal ha rätt till näringsbidrag (14 § förordningen om förmåner till frivilliga).
  • officersaspiranter (13 § officersförordningen).

Näringsbidrag kan även betalas till den som genomgår annan värnplikt eller civilplikt, till exempel repetitionsutbildning (7 kap. 2 och 3 §§ förordningen om förmåner till totalförsvarspliktiga).

10.2 Grundläggande krav för rätt till näringsbidrag​

Ett grundläggande krav för att kunna få näringsbidrag är att den bidragsberättigade helt eller delvis försörjer sig på näringsverksamheten. Verksamheten ska drivas av den bidragsberättigade eller hans eller hennes make.

Företagsformen som sådan påverkar alltså inte möjligheten att få näringsbidrag. Näringsverksamheten kan drivas som en enskild firma eller ett bolag.

Näringsbidrag kan beviljas både för att upprätthålla och för att tillfälligt lägga ned näringsverksamheten under tjänstgöringstiden, på villkor att det kan antas att det finns förutsättningar för fortsatt drift av verksamheten.

De grundläggande kraven framgår av 7 kap. 19 och 20 §§ förordningen om förmåner till totalförsvarspliktiga.

10.2.1 Försörjning från näringsverksamheten​

Den bidragsberättigade måste helt eller delvis ha sin försörjning av näringsverksamheten för att kunna beviljas näringsbidrag (7 kap. 19 § förordningen om förmåner till totalförsvarspliktiga). Det innebär att även om näringsverksamheten ger relativt små inkomster så kan näringsbidraget betalas ut under förutsättning att verksamheten bidrar till försörjningen (prop. 1989/90:136 om ändring i familjebidragslagen [1978:520] s. 5).

Detta innebär att näringsverksamheten måste visa ett överskott för tiden före tjänstgöringen. Detta styrks enklast genom att det vid ansökan bifogas kopia av senaste årsbokslut och självdeklaration eller slutskattesedel. Om verksamheten är nystartad får den bidragsberättigade i stället redogöra för vilken typ av utgifter och inkomster som verksamheten hittills har haft och eventuellt bifoga utdrag ur de räkenskaperna.

10.2.2 Näringsverksamhet som drivs som ett bolag​

Om näringsverksamheten drivs som ett bolag måste den bidragsberättigade eller maken äga aktier eller andelar i bolaget. Dessutom måste någon av dem, eller båda tillsammans, ha ett väsentligt inflytande över verksamheten, huvudsakligen genom ägande. (7 kap. 19 § förordningen om förmåner till totalförsvarspliktiga)

Det som avgör om näringsbidrag kan beviljas är inflytandet över näringsverksamheten. Själva aktie- eller andelsinnehavets storlek har alltså mindre betydelse. Detta ger ett större utrymme för att väga samman alla omständigheter som kan tala för att den bidragsberättigade eller hans eller hennes make driver näringsverksamhet.

Ett inflytande som grundar sig enbart på ett anställningsavtal kan aldrig ge rätt till näringsbidrag. En sådan anställd kan nämligen inte anses bedriva någon näringsverksamhet. (Prop. 1989/90:136 s. 7)

Genom avtal kan någon som saknar aktier eller andelar i företaget få en sådan rätt att använda den juridiska personens tillgångar att han eller hon kan betraktas som en självständig företagare. Genom detta inflytande driver han eller hon en egen näringsverksamhet och kan ha rätt till näringsbidrag om övriga förutsättningar är uppfyllda. (Prop. 1989/90:136 s. 7)

Det finns andra former av avtal som gör att den bidragsberättigade kan ha rätt till näringsbidrag, till exempel om flera delägare i ett handelsbolag har ett avtal sinsemellan. Avtalet kan gälla vem som ska ha inflytande i bolaget, vem som ska sköta bolagets verksamhet och hur näringsverksamhetens överskott ska fördelas. Ett sådant avtal är inte att anse som ett anställningsavtal utan som ett så kallat delägaravtal och förekommer oftast i familjeföretag. Trots att det är den juridiska personen som formellt driver näringsverksamheten kan den bidragsberättigade alltså ha rätt till näringsbidrag. Det gäller även om aktie- eller andelsinnehavet är relativt litet. Dock måste den bidragsberättigades inflytande i företaget ha blivit väsentligt genom avtalet. (Prop. 1989/90:136 s. 8)

10.3 Upprätthållande av näringsverksamhet​

Den bidragsberättigade kan få näringsbidrag om näringsverksamheten drivs vidare under tjänstgöringen och om han eller hon anlitar särskilt avlönad arbetskraft som ersättare för sig själv under tjänstgöringstiden. Näringsbidraget beviljas då för den anställdes lönekostnad. Bidraget betalas dock bara ut om det kan antas att det finns förutsättningar för fortsatt drift av verksamheten.

Det här framgår av 7 kap. 19 § förordningen om förmåner till totalförsvarspliktiga.

10.3.1 Anlitad arbetskraft​

Anlitad arbetskraft är oftast någon utomstående. Frågan om en delägare i näringsverksamheten ska anses som anlitad arbetskraft har prövats av RegR. RegR fann att det inte finns något som hindrade att en delägare i kommanditbolag anses som ersättare. Näringsbidrag kunde alltså betalas ut för ersättarens lön även i detta fall. (RÅ 1993 ref. 73)

I vissa fall betalas näringsbidrag bara ut om det finns särskilda skäl. Det gäller om den som anlitas är barn till den bidragsberättigade eller maken och är under 16 år. Detta gäller också när föräldrar eller syskon anlitas.

Särskilda skäl kan vara att den närstående har avstått från sin ordinarie förvärvsverksamhet eller har kommit resande från en annan ort för att hjälpa till i verksamheten under tjänstgöringstiden (prop. 1977/78:127 s. 35–36).

10.3.2 Vilka krav ställs på lönekostnaden?​

För att näringsbidrag ska kunna beviljas för ersättare för den bidragsberättigade krävs att lönekostnaden är skälig (7 kap. 19 § förordningen om förmåner till totalförsvarspliktiga).

En skälig lönekostnad är normalt den marknadsmässiga lönen för det utförda arbetet. Även en högre kostnad kan anses som skälig, exempelvis om omständigheterna i det konkreta fallet är sådana att överkvalificerad arbetskraft måste anlitas eller anställd personal gör större insatser genom övertidsarbete (prop. 1977/78:127 s. 35).

Till lönen läggs i förekommande fall semesterlön (16 § semesterlagen [1977:480]). Även socialavgifter enligt socialavgiftslagen (2000:980) ska läggas till.

Lönekostnad och driftsöverskott

Ersättarens lönekostnad måste också överstiga det genomsnittliga normala driftsöverskott som näringen kan beräknas ge under tjänstgöringstiden (7 kap. 19 § förordningen om förmåner till totalförsvarspliktiga). Vid beräkning av driftsöverskottet utgår man ifrån den normala avkastningen för ett kalenderår. Avkastningen per månad under tjänstgöringstiden anses i genomsnitt utgöra en tolftedel av den totala avkastningen (prop. 1977/78:127 s. 35).

Resultatreglerande åtgärder, till exempel avskrivningar, bör inte räknas in i driftsöverskottet (RAR 2002:10 till 7 kap. 19 § förordningen om förmåner till totalförsvarspliktiga).

När näringsverksamheten drivs som ett aktiebolag bör den bidragsberättigades lön exklusive socialavgifter anses som det genomsnittliga normala driftsöverskottet (RAR 2002:10 till 7 kap. 19 § förordningen om förmåner till totalförsvarspliktiga).

Om näringsverksamheten drivs i någon annan form bör endast den bidragsberättigades andel av driftsöverskottet läggas till grund för beräkning av näringsbidragets storlek. Om den bidragsberättigades make är delägare eller äger företaget ensamt bör dock hela verksamhetens resultat beaktas. (RAR 2002:10 till 7 kap. 19 § förordningen om förmåner till totalförsvarspliktiga)

Anledningen till att hela näringsverksamhetens resultat bör beaktas i dessa fall är att makarnas andel bör ses som en helhet. Det kan vara deras båda andelar som gör att de anses ha ett så pass omfattande ägarintresse att de kan antas ha ett väsentligt inflytande över bolaget. Om man inte skulle se till bådas andel skulle inte näringsbidrag kunna beviljas.

10.4 Vilande näringsverksamhet​

Om näringsverksamheten läggs vilande under tjänstgöringen kan näringsbidrag betalas för sådana kostnader under tjänstgöringstiden som är nödvändiga för att verksamheten ska kunna återupptas. Även här är dock ett grundkrav att det finns förutsättningar för att fortsätta verksamheten efter tjänstgöringen.

Detta framgår av 7 kap. 20 § förordningen om förmåner till totalförsvarspliktiga.

Det är naturligtvis svårare för den bidragsberättigade att visa att dessa villkor är uppfyllda när verksamheten har pågått kort tid eller när tjänstgöringstiden är lång (prop. 1977/78:127 s. 35).

10.4.1 Nödvändiga kostnader​

Om en näringsverksamhet inte kan drivas under tjänstgöringen kan näringsbidrag beviljas för sådana kostnader som är nödvändiga under tjänstgöringstiden för att verksamheten ska kunna återupptas efter tjänstgöringen (7 kap. 20 § förordningen om förmåner till totalförsvarspliktiga).

Näringsbidrag bör huvudsakligen betalas för löpande omkostnader, exempelvis lokalhyror, räntekostnader och försäkringspremier (prop. 1977/78:127 s. 36).

Vid bedömning av vilka löpande kostnader som ska ligga till grund för näringsbidraget räknas inte amorteringar på lån med eftersom det är fråga om indirekt sparande. Inte heller avskrivningar tas med, eftersom det handlar om resultatreglerande åtgärder som kan förskjutas i tiden.

Vid bedömning av om en kostnad ska anses som nödvändig bör man ta hänsyn till om kostnaden kan påverkas eller inte. Kostnader som är möjliga att ta bort eller minska räknas inte med. Det kan till exempel vara kostnader för avregistrering av fordon, begäran om vilandeförklaring av försäkringar och permittering av personal.

10.5 Näringsbidragets storlek​

Näringsbidrag betalas ut med högst 49 000 kronor per månad (7 kap. 21 § förordningen om förmåner till totalförsvarspliktiga).

Det innebär att den som tjänstgör 15 dagar kan få maximalt 24 500 kronor även om kostnaden för hel månad överstiger 49 000 kronor (11 kap. 8 § första stycket förordningen om förmåner till totalförsvarspliktiga).

Näringsbidraget är skattepliktigt (11 kap. 25 § IL). Det framgår i vägledning (2005:1) Utbetalning av förmåner, bidrag och ersättningar hur skatteavdrag för näringsbidrag ska göras.

Försäkringskassan är skyldig att lämna kontrolluppgift för utbetalda näringsbidrag. Detta följer av 15 och 16 kap. skatteförfarandelagen (2011:1244).