Hoppa till huvudinnehåll

11 Allmänt om eftergift

Detta kapitel innehåller en övergripande beskrivning av reglerna om eftergift.

11.1 Syftet med eftergift​

Eftergift kan beviljas för att mildra konsekvenserna av det stränga personliga ansvar som följer av återbetalningsskyldigheten och för att anpassa återbetalningsbeloppets storlek till den försäkrades ekonomiska och sociala situation (se Rune Lavin, Återbetalning av social ersättning, s. 159).

Genom att bevilja eftergift kan en myndighet bestämma ett återbetalningsbelopp som är skäligt med hänsyn till omständigheterna (se Lavin, s. 159). Det är denna skälighetshänsyn som ska ligga till grund för bedömningen av om eftergift ska beviljas.

11.2 Reglering av eftergift​

Huvudregeln om eftergift finns i 108 kap. 11 § SFB och den gäller för alla förmåner som omfattas av SFB.

Vissa förmåner omfattas av andra regler om eftergift än 108 kap. 11 §. Exempelvis reglerar 108 kap. 12–14 §§ eftergift av bostadsbidrag. Beskrivning av eftergift av bostadsbidrag, aktivitetsstöd, utvecklingsersättning, etableringsersättning, etableringstillägg och bostadsersättning finns i kapitel 13.

11.3 Eftergift ska alltid prövas om den försäkrade är återbetalningsskyldig​

Försäkringskassan ska alltid pröva om en försäkrad som är återbetalningsskyldig ska beviljas eftergift. Det gäller även de förmåner som omfattas av strikt återbetalningsskyldighet. Ett undantag är bostadsbidragsärenden där vissa förutsättningar måste vara uppfyllda för att eftergift ska kunna prövas (se avsnitt 13.1.1).

Försäkringskassan ska utreda skälen för eftergift på eget initiativ. Det har ingen betydelse om den försäkrade har begärt eftergift eller inte eller på vilket sätt Försäkringskassan fått kännedom om skälen för eftergift.

Om den försäkrade åberopar en omständighet som skäl för eftergift, ska han eller hon också kunna klarlägga den omständigheten. Det innebär att om den försäkrade exempelvis vid kommunicering av ett återkravsbeslut begär eftergift av ekonomiska skäl, ska den försäkrade visa att han eller hon inte kan betala tillbaka. Se mer om den enskildes bevisbörda i avsnitt 5.4.

11.4 En sammanvägd bedömning​

Vid bedömningen av om eftergift ska beviljas, ska alla skäl som talar både för och emot eftergift vägas in. Denna sammanvägda bedömning kan vara komplicerad.

Det finns flera olika omständigheter som kan göra att Försäkringskassan beviljar eller inte beviljar den försäkrade eftergift, till exempel den försäkrades ekonomiska och sociala situation och hur och vem som orsakat den felaktiga utbetalningen. Det räcker dock inte att bara konstatera att den försäkrade i nuläget inte har betalningsförmåga, utan även andra omständigheter ska vägas in i bedömningen.

I RÅ 2008 ref. 2 har Högsta förvaltningsdomstolen ansett att de faktorer som kan behöva beaktas vid eftergiftsprövningen bland annat är

  • orsaken till den felaktiga utbetalningen
  • hur lång tid som gått sedan utbetalningen
  • beloppets storlek
  • den återbetalningsskyldiges ekonomiska förhållanden
  • den återbetalningsskyldiges hälsa
  • den återbetalningsskyldiges försörjningsmöjligheter.

Högsta förvaltningsdomstolen ger som referens till detta uttalande Lavin, Återbetalning av social ersättning, 1986, s. 156 f.

11.5 Eftergiftsbedömningar i rättspraxis​

Av rättspraxis framgår tydligt att bedömningarna av vad som utgör särskilda skäl skiljer sig åt mellan olika mål. Omständigheter som i ett mål kan motivera ett beslut om hel eftergift kan i ett annat bedömas som otillräckliga även för delvis eftergift. Denna skillnad kvarstår om man jämför bedömningen i mål med till synes likvärdiga förhållanden.

Domstolarna lägger sällan ett enda förhållande till grund för sitt beslut om eftergift. I stället är det som ovan beskrivits fråga om en sammanvägd bedömning. Varje sådan sammanvägd bedömning är unik för de förutsättningar som råder i det enskilda ärendet.

Rättspraxis ger alltså inte ett entydigt besked om vilka omständigheter som utgör särskilda skäl för eftergift, eller om hur rätten till eftergift påverkas av att vissa omständigheter ses i ett sammanhang. Men den här vägledningen beskriver sådana omständigheter som domstolarna tar hänsyn till när de bedömer om en försäkrad ska beviljas eftergift. Det kan ge stöd vid bedömningen av om eftergift ska beviljas i ett specifikt ärende.

11.6 Beakta omständigheter som rör den försäkrade​

Vid bedömningen av om försäkrad ska beviljas eftergift ska Försäkringskassan enbart ta hänsyn till sådana omständigheter som berör den försäkrade. Det gäller även om den försäkrade är avliden och det eventuella återkravet kommer att ställas mot dödsboet.

11.7 Hur stor del av beloppet kan efterges?​

Det är omständigheterna i det enskilda ärendet som avgör eftergiftens storlek. Försäkringskassan kan efterge hela beloppet, delar av beloppet, utbetalningar som avser en viss period och så vidare.

11.8 Eftergift enligt RAR 2002:14 – belopp under 1 000 kr​

Försäkringskassan har tagit fram generella rekommendationer om att eftergift bör beviljas i vissa situationer. Rekommendationerna finns i Försäkringskassans (Riksförsäkringsverkets) allmänna råd (RAR 2002:14) om återkrav. Rekommendationerna om eftergift gäller för alla förmåner som omfattas av 108 kap. 11 § SFB samt för ersättning enligt FEA, men inte för förmåner som omfattas av andra eftergiftsregler än 108 kap. 11 §. Observera att RAR 2002:14 även gäller för bostadsbidrag.

Kostnaderna för utredning i ett återkravsärende och den därpå följande fordringshanteringen kan överstiga vad som slutligen kan återkrävas. Försäkringskassan bör därför bevilja eftergift om

  • Försäkringskassan har orsakat den felaktiga utbetalningen och det felaktigt utbetalade beloppet är mindre än 1 000 kronor före skatteavdrag
  • den försäkrade har förorsakat den felaktiga utbetalningen genom försummelse och
    • Försäkringskassans utredning visar att försummelsen är ursäktlig och
    • det felaktigt utbetalade beloppet före skatteavdrag är mindre än 1 000 kronor.

En förutsättning för att försummelsen ska anses ursäktlig bör vara att den försäkrade inte återkommande har orsakat felaktiga utbetalningar genom försummelse.

Om en och samma händelse har gjort att flera förmåner har betalats ut felaktigt bör det sammanlagda värdet av de felaktiga utbetalningarna ses som en felaktig utbetalning.

Det kan dock i vissa fall bli aktuellt att inte bevilja eftergift även när det felaktigt utbetalade beloppet är lågt. Det kan till exempel vara när Försäkringskassan har betalat ut samma belopp för samma tid vid två närliggande tillfällen. Det kan också gälla om den försäkrade själv kontaktar Försäkringskassan och påpekar att han eller hon har fått felaktig ersättning och vill betala tillbaka ersättningen.

11.9 Skilja på eftergift i bedömning av återkrav och eftergift vid fordringshantering​

Det finns en särskild eftergiftsregel i förordningen (1993:1138) om hantering av statliga fordringar. Den regeln får inte blandas ihop med de regler om eftergift som beskrivs i det här kapitlet och kapitlen 12 och 13. Se vidare om eftergift vid fordringshantering i vägledning (2005:2) Fordringshantering hos Försäkringskassan.