8 Återbetalningsskyldighet enligt 108 kap. 2 § SFB – den försäkrade har orsakat den felaktiga utbetalningen
Den försäkrade är återbetalningsskyldig om han eller hon har orsakat en felaktig utbetalning genom att
- lämna oriktiga uppgifter, eller
- inte fullgöra sin uppgifts- eller anmälningsskyldighet.
Det innebär att det saknar betydelse om den försäkrade förstod att uppgifterna var felaktiga, eller kände till att han eller hon hade en uppgifts- och anmälningsskyldighet.
8.1 Den som lämnar oriktiga uppgifter är alltid återbetalningsskyldig
När en försäkrad har orsakat en felaktig utbetalning genom att lämna oriktiga uppgifter är han eller hon återbetalningsskyldig (108 kap. 2 § SFB). Det gäller även om den försäkrade inte hade för avsikt att orsaka den felaktiga utbetalningen. Det saknar också betydelse om han eller hon hade förstått att uppgifterna var oriktiga. Den försäkrade kan till exempel ha angett att han eller hon skulle vara föräldraledig en viss dag, men arbetade i stället, eller han eller hon kan ha uppgett en för hög inkomst.
8.2 Om den försäkrade inte fullgjort uppgifts- eller anmälningsskyldighet
Om den försäkrade har förorsakat den felaktiga utbetalningen genom att ha brustit i sin uppgifts- eller anmälningsskyldighet är han eller hon alltid återbetalningsskyldig (108 kap 2 § SFB).
Den som ansöker om, har rätt till eller får en förmån enligt SFB ska anmäla ändrade förhållanden som påverkar rätten till eller storleken av förmånen (110 kap. 46 § SFB). Dessa regler omfattar alltså även en skyldighet att anmäla till Försäkringskassan när förhållandena ändras under den tid som den försäkrade får ersättning. Uppgifts- och anmälningsskyldigheten gäller även om den försäkrade inte förstår att de ändrade förhållandena påverkar rätten till ersättning.
I vissa fall kan det bli aktuellt att tillämpa de regler som gällde före 2011, eftersom det är de regler som gällde när uppgifts- eller anmälningsskyldigheten uppstod som ska tillämpas. Om ett återkravsbeslut gäller ersättning som betalades ut innan SFB trädde i kraft ska Försäkringskassan alltså tillämpa de regler om uppgifts- och anmälningsskyldighet som fanns då.
I bilaga 1 i denna vägledning finns en sammanställning av de regler om uppgifts- och anmälningsskyldighet som gällde innan SFB trädde ikraft 2011.
8.2.1 När uppkommer uppgifts- eller anmälningsskyldigheten?
En försäkrad ska anmäla sådana ändrade förhållanden som påverkar rätten till ersättning så snart som möjligt och senast 14 dagar efter det att han eller hon fick kännedom om förändringen (110 kap. 47 § SFB).
8.2.2 Anmälan ska vara klar, tydlig och definitiv
För att uppfylla sin uppgifts- eller anmälningsskyldighet måste den försäkrade ha lämnat en definitiv uppgift om det relevanta förhållandet. Ett rimligt krav är också att uppgiften är så klar och tydlig att den inte behöver utredas vidare. (En analys av vissa frågor om återbetalning och eftergift, rättsfallsöversikt, Anser [2012:1], s. 8)
Vilken avsikt som den försäkrade hade med anmälan har inte någon betydelse för bedömningen av om den försäkrade fullgjort sin anmälningsskyldighet. En försäkrad som lämnar en uppgift om inkomstökning till stöd för beräkning av den sjukpenninggrundande inkomsten (SGI) får till exempel anses ha lämnat denna uppgift även i ett ärende om livränta.
Här följer tre domar som behandlar den försäkrades uppgifts- och anmälningsskyldighet.
Kammarrätten i Stockholm fann att den försäkrade fullgjort sin uppgifts- och anmälningsskyldighet när denne lämnade uppgifter i en bilaga till ansökningsblanketten. Kammarrätten konstaterade att den försäkrade visserligen inte hade angett aktuell inkomst i själva ansökan men att fullständig uppgift om inkomsten fanns i bilagan. (KRNS 6454-2009)
Kammarrätten i Jönköping fann att uppgiftsskyldigheten i ett sjukersättningsärende inte var uppfylld i ett fall. Den försäkrade hade då informerat Försäkringskassan om sin avsikt att återgå i arbete, men inte anmält när han faktiskt börjat arbeta. (KRNJ 2833-2009)
Kammarrätten i Stockholm fann att en fåmansföretagare inte uppfyllt sin anmälningsskyldighet vid uttag av lön bara genom att ha diskuterat frågan med Försäkringskassan. (KRNS 4789-2009)
8.2.3 Om den försäkrade har anmält uppgifter till Försäkringskassan i annat sammanhang
En försäkrad kan ha flera olika ersättningar från Försäkringskassan och hans eller hennes ändrade förhållanden kan påverka rätten till flera av dessa ersättningar. Om den försäkrade lämnar uppgifter till Försäkringskassan om dessa ändrade förhållanden anses han eller hon ha fullgjort sin anmälningsskyldighet för alla ersättningar som påverkas av uppgifterna. Försäkringskassan har ett ansvar för att tillföra uppgifterna till övriga ärenden eller ersättningar som den försäkrade har. Det kan till exempel vara så att den försäkrade har anmält att han eller hon har fått en högre inkomst för att få en ny SGI, men inte påpekat att han eller hon också får bostadsbidrag. I denna situation ska anmälan om ändrad inkomst även gälla ärendet om bostadsbidrag.
I ett ärende tog den försäkrades ställföreträdare kontakt med Försäkringskassan och meddelade att kommunen beslutat att den försäkrade skulle beredas plats i ett särskilt boende med stöd av LSS. Uppgiften lämnades på en av Försäkringskassans blanketter. På blanketten hade ställföreträdaren markerat att lämnade uppgifter avsåg vårdbidrag trots att den också hade betydelse för rätten till underhållsstöd. Av HFDs avgörande framgår att den försäkrade ansågs ha uppfyllt sin anmälningsskyldighet i ärendet om underhållsstöd. (RÅ 2010 not. 122)
Domstolarna har i flera avgöranden kommit fram till att anmälningsskyldigheten får anses uppfylld om den försäkrade anmäler ändrade förhållanden till någon enhet inom Försäkringskassan. I ett mål om bostadsbidrag formulerade Kammarrätten i Stockholm det som att anmälningsskyldigheten inte innebär att bidragstagaren måste vända sig särskilt till bostadsbidragsavdelningen, utan att Försäkringskassan är att betrakta som en enhet (KRNS 2229-2001).
Högsta förvaltningsdomstolen har i ett mål förtydligat att om Försäkringskassan har uppgifter i ett ärende som även är relevanta i ett annat ärende, behöver de uppgifterna inte lämnas in på nytt, eftersom uppgifterna är kända för Försäkringskassan. Det medförde att felaktigt utbetalad föräldrapenning inte kunde återkrävas eftersom personen varken ansågs ha brustit i sin upplysnings- och anmälningsskyldighet, insett eller skäligen borde ha insett att denne inte hade rätt till föräldrapenning (HFD 3218-16).