4 Vem kan återkrävas och till vem ska beslutet skickas?
Detta kapitel beskriver vem Försäkringskassan kan kräva tillbaka ersättning från och i vilka situationer som återkravsbeslutet ska skickas till annan än den försäkrade.
4.1 Huvudregel – Återkravet ska ställas mot den som beviljats ersättningen
Huvudregeln är att det är den som har beviljats en ersättning som blir återbetalningsskyldig oavsett om det finns ett ombud, en god man, en förvaltare eller en förmyndare.
4.2 Återkrav mot minderårig
Försäkringskassan ska normalt inte ställa återkrav mot en försäkrad som är minderårig (under 18 år).
Det kan finnas särskilda skäl för att ställa ett återkrav mot en minderårig. Exempelvis kan den minderårige själv ha lämnat oriktiga uppgifter eller hans eller hennes ställföreträdare vill betala tillbaka ersättningen.
När det finns en särskilt förordnad vårdnadshavare för ett minderårigt barn ska återkravet ställas till den särskilt förordnade vårdnadshavaren. Det beror på att han eller hon har vårdnad om barnet.
4.2.1 Metodstöd – återkrav mot minderårig
Om handläggaren bedömer att det finns särskilda skäl för att ställa ett återkrav mot den minderårige, ska bedömningen först stämmas av med en ansvarig för återkrav på GF VO Rättsligt stöd. För att stämma av det mejlar handläggaren F GFR Rättsligt stöd.
Om handläggaren bedömer att återkravet inte ska ställas mot den minderårige ska handläggningen avbrytas och ärendet avslutas med en notering att det avslutas på grund av att den försäkrade är minderårig.
4.3 Återkrav av assistansersättning
108 kap. 9 a § SFB När det gäller beslut enligt 2 § om återbetalning av ersättning får Försäkringskassan besluta om återkrav av assistansersättning från den försäkrades förmyndare, annan ställföreträdare eller den till vilken ersättningen har betalats ut enligt 51 kap. 19 § i stället för från den försäkrade. Återkrav mot någon annan än den försäkrade får uppgå till högst det belopp som denne tagit emot. Om det inte finns särskilda skäl, ska hela beloppet återkrävas från den försäkrades förmyndare i stället för från den försäkrade, om denne är under 18 år. Om det finns flera förmyndare, svarar de solidariskt för återkravet.
När förutsättningarna i 108 kap. 2 § är uppfyllda kan ett beslut om att återkräva assistansersättning riktas till någon av följande personer i stället för till den försäkrade:
- den försäkrades förmyndare
- annan ställföreträdare
- den till vilken ersättningen betalats ut enligt 51 kap. 19 § SFB, vilket exempelvis kan vara en anordnare.
Även om ersättningen har tagits emot av någon annan än den försäkrade kan den försäkrade bli återbetalningsskyldig.
Om förutsättningarna är uppfyllda både för att kräva tillbaka ersättning från den försäkrade och anordnaren, kan Försäkringskassan välja att ställa återkravet till anordnaren. Det här gäller oavsett om den försäkrade är över eller under 18 år. Försäkringskassan kan dock inte ställa återkrav både till den försäkrade och anordnaren.
Om den försäkrade har orsakat felutbetalningen och anordnaren varit i god tro, finns det inte förutsättningar att ställa återkrav till anordnaren. Försäkringskassan ska då ställa återkravet till den försäkrade.
Om den försäkrade är under 18 år, ska återkravet i regel ställas till förmyndarna. Men om det finns särskilda skäl ska återkravet ställas till den försäkrade. Särskilda skäl kan vara att barnet är nära 18 år och själv har ansökt om assistansersättning, eller att förmyndaren placerat alla tillgångar hos barnet (prop. 2012/13:1, utgiftsområde 9, s. 231). Försäkringskassan godtar dock inte längre ansökningar om assistansersättningar från minderåriga, se vägledning (2003:6) Assistansersättning och vägledning (2004:7) Förvaltningsrätt i praktiken. De nämnda situationerna kan alltså bedömas utgöra särskilda skäl, men i första hand ställs återkravet mot den anordnare som tagit emot ersättningen även i de här situationerna. Det kan även finnas andra omständigheter som kan utgöra särskilda skäl. Se avsnitt 4.2.1 om vad som gäller när det kan finnas särskilda skäl för att ställa krav mot en minderårig.
I de fall som Försäkringskassan ställer återkrav mot den försäkrade ingår det i anordnarens uppdrag att bistå den försäkrade med att betala tillbaka ersättning som inte använts för assistans (jfr prop. 2007/08:61 s. 25). Det kan därför vara lämpligt att skicka en kopia av beslutet till anordnaren. Den försäkrade måste då ge sitt samtycke till det.
4.4 Återkrav av bostadsbidrag
Makar (eller sambor) som gemensamt ansökt om och beviljats bostadsbidrag är i rättslig mening solidariskt ansvariga för att betala tillbaka för mycket utbetalt bidrag. Det gäller både preliminärt och slutligt bostadsbidrag. Återkravet ställs normalt mot båda makarna, men kan i vissa fall riktas mot en av dem på grund av att återkravet omfördelas efter att en av makarna begärt omfördelning (se 11 § Riksförsäkringsverkets föreskrifter [RFFS 1996:12] om inkomstprövning och avstämning vid beslut om bostadsbidrag).
4.5 Återkrav av underhållsstöd
I ärenden om underhållsstöd ska Försäkringskassan återkräva den som ersättningen har betalats ut till. I 18 kap. 15–19 §§ SFB regleras till vem eller vilka som underhållsstöd kan betalas ut.
4.6 Återkrav av vårdbidrag
I ärenden om vårdbidrag ska Försäkringskassan kräva tillbaka ersättning med det belopp som föräldern har fått felaktigt. Det är bara en förälder som kan beviljas vårdbidrag enligt 22 kap. 3 § SFB. Föräldrarna kan visserligen begära att båda föräldrarna ska få utbetalningar enligt 22 kap. 16 § SFB, men återkravet kan trots det enbart ställas mot den föräldern som har beviljats vårdbidrag med det belopp som den föräldern har fått felaktigt.
Om båda föräldrarna uppfyller villkoren för vårdbidrag, får den förälder som står för den huvudsakliga tillsynen och vården av barnet vårdbidrag enligt 22 kap. 15 § SFB, och det är alltså mot den föräldern som återkravet ska ställas.
4.7 Återkrav av omvårdnadsbidrag och merkostnadsersättning
Ansvaret för återbetalning av omvårdnadsbidrag och merkostnadsersättning är enskilt, oavsett om ansökan om förmånerna gjordes gemensamt med någon annan. Återkravet kan bara omfatta det belopp som personen har mottagit.
4.8 Återkrav när den försäkrade har ett ombud, en god man eller en förvaltare
Det är den som har beviljats ersättningen som blir återbetalningsskyldig även om det finns ett ombud, en god man eller en förvaltare. Det här gäller med undantag för återkrav av assistansersättning, där det finns särskilda regler om till vem återkrav kan ställas och vem som blir återbetalningsskyldig. Se avsnitt 4.3 för att läsa om det som gäller assistansersättning.
Läs mer i vägledning (2004:7) Förvaltningsrätt i praktiken om vem vi ska skicka kommunicerings- och beslutsbreven till i dessa situationer.
4.9 Återkrav mot bolag och ekonomiska föreningar
När Försäkringskassan ska ställa ett återkrav mot ett bolag eller en ekonomisk förening är det viktigt att utreda vem som företräder bolaget respektive den ekonomiska föreningen.
Bolagsverket har uppgift om vilka som tecknar firman i ett aktiebolag, handelsbolag och kommanditbolag. Se vidare www.bolagsverket.se.
4.9.1 Handelsbolag
Ett handelsbolag finns när två eller fler fysiska eller juridiska personer har avtalat att gemensamt bedriva näringsverksamhet i bolag och bolaget har registrerats i handelsregistret (1 kap. 1 § lagen [1980:1102] om handelsbolag och enkla bolag [HBL] och 1 § handelsregisterlagen). Ett handelsbolag är en juridisk person på så sätt att bolaget har rättigheter och skyldigheter och kan föra talan inför domstolar (1 kap. 4 § HBL).
I ett handelsbolag ansvarar varje delägare solidariskt och personligt för bolagets förpliktelser (2 kap. 20 § HBL). Bolagets skulder kan utkrävas hos vem som helst av bolagsdelägarna.
Återkravet ska riktas mot handelsbolaget.
4.9.2 Kommanditbolag
Kommanditbolag är ett handelsbolag där en eller flera bolagsmän bara ansvarar för den kapitalinsats han eller hon har satt in, eller åtagit sig att sätta in, i bolaget (1 kap. 2 § HBL). En sådan bolagsman kallas kommanditdelägare. Alla bolagsmän i ett kommanditbolag får inte vara kommanditdelägare, utan det ska finnas minst en bolagsman som solidariskt och personligt ansvarar för bolaget förpliktelser (3 kap. 2 § och 2 kap. 20 § HBL). En sådan bolagsman kallas komplementär. Komplementären har ett obegränsat ansvar. Om komplementären försvinner från kommanditbolaget, övergår bolaget till att bli ett handelsbolag och delägarna blir personligt ansvariga för bolagets skulder (3 kap. 2 § HBL).
Återkravet ska ställas mot kommanditbolaget.
4.9.3 Aktiebolag
I ett aktiebolag är ingen aktieägare i regel personligt ansvarig för bolagets förpliktelser utöver det kapital var och en satt in i bolaget (1 kap. 3 § aktiebolagslagen [2005:551] [ABL]).
Återkravet ska därför riktas mot aktiebolaget.
4.9.4 Ekonomisk förening
En ekonomisk förening driver ekonomisk verksamhet för att främja medlemmarnas ekonomiska intressen. Den ska ha minst tre medlemmar (2 kap. 1 § lagen [1987:667] om ekonomiska föreningar [EFL]).
En ekonomisk förening ska registreras hos Bolagsverket och blir då en juridisk person. Den ekonomiska föreningens medlemmar är inte personligt ansvariga för föreningens skulder och andra förpliktelser utöver kapitalinsatsen. (1 kap. 2 och 3 §§ EFL och 2 § förordningen [1987:978] om ekonomiska föreningar)
Vem som tecknar föreningens firma finns beskrivet i föreningens stadgar och aktuellt årsmötesprotokoll.
Återkravet ska ställas mot den ekonomiska föreningen.
4.10 Återkrav mot myndigheter, kommuner och landsting
Om Försäkringskassan ska återkräva ett belopp från en myndighet, kommun eller ett landsting ska återkravet ställas mot denna. Den eller de personer som representerar myndigheten, kommunen eller landstinget ska styrka sin behörighet i samband med exempelvis svar på kommunicering. Behörigheten styrks genom utdrag ur arbetsordning eller annan handling.
4.11 Återkrav mot dödsbo
När en person avlider övergår ansvaret för den avlidna personens tillgångar och skulder till dödsboet. Om personen har fått för mycket ersättning, ska återkravet därför ställas mot dödsboet. Det följer av att dödsboet har tagit över den avlidnes tillgångar och skulder. (HFD 2011 ref. 74, Lavin, Återbetalning av social ersättning, 1986, s. 91)
Det är delägarna i boet som företräder boet, men de är inte personligen ansvariga för boets skulder om de inte har använt dödsboets tillgångar på ett felaktigt sätt. (Se vidare FÖD-dom 980-1986, är refererad 1987:33, HFD 7013-10, är refererad 2011:74 samt vägledning (2005:2) Fordringshantering hos Försäkringskassan).
Försäkringskassan utreder och beslutar om återkrav oberoende av bouppteckning, dödsboanmälan eller bodelning. Att dödsbodelägarna inte har känt till och därför inte tagit med Försäkringskassans krav i bouppteckningen eller har skiftat ut boets tillgångar påverkar inte Försäkringskassans utredning och beslut om återkrav.
Det kan bli aktuellt att ställa återkrav till ett dödsbo i två situationer
- Den försäkrade har avlidit efter att ersättningen betalats ut felaktigt, men innan Försäkringskassan hunnit ställa beslut om återkrav till den försäkrade
- Försäkringskassan har betalat ut en ersättning trots att rätten till ersättning har upphört på grund av att den försäkrade har avlidit, det vill säga den felaktiga utbetalningen har gjorts till dödsboet.
Dödsboet företräds av samtliga dödsbodelägare i förening. Ett vanligt, praktiskt förfarande är att dödsbodelägarna lämnar fullmakt till en av delägarna som då företräder dödsboet med stöd av fullmakterna.