4 Övriga förutsättningar för rätt till vårdbidrag

Det här kapitlet behandlar

• Allmänt om bedömning av rätten till vårdbidrag
• Väsentliga bedömningsmoment
• Förälder
• Åldersvillkor för barnet
• Sjukdom eller funktionsnedsättning
• Särskild tillsyn och vård i sex månader
• Merkostnader

4.1 Allmänt om bedömning av rätten till vårdbidrag

Vid bedömningen av rätten till vårdbidrag är det barnets behov av särskild tillsyn och vård samt förälderns merkostnader på grund av barnets funktionsnedsättning som är det centrala. För att ha rätt till vårdbidrag måste också andra kriterier vara uppfyllda. Den som ansöker om vårdbidrag och barnet som ansökan gäller måste tillhöra svensk försäkring. Den sökande måste också vara förälder eller likställd med förälder.

Bestämmelserna som anger kriterierna för rätt till vårdbidrag innehåller ett större eller mindre bedömningsutrymme. Att lagstiftaren har lämnat ett bedömningsutrymme beror dels på önskan att ge utrymme för individuella bedömningar, dels på att det inte har ansetts möjligt eller önskvärt att förutse och reglera alla de situationer som kan komma att inträffa. Bedömningen av rätten till vårdbidrag görs när utredningen är klar, det vill säga när det finns tillräckligt med underlag för att kunna ta ställning till om alla villkor för rätt till vårdbidrag är uppfyllda.

Även om man slutgiltigt tar ställning i ärendet först då man har ett tillräckligt besluts-underlag kan man vara tvungen att för sig själv göra preliminära ställningstaganden under handläggningens gång för att veta om ytterligare utredningsåtgärder behöver vidtas. Om det preliminärt bedöms att ett visst kriterium är uppfyllt behöver ställning tas om underlaget i ärendet är tillräckligt för att kunna ta ställning till om övriga kriterier för rätt till vårdbidrag är uppfyllda eller om ytterligare utredningsåtgärder behöver vidtas.

Samtidigt är det givetvis så att om det tidigt står klart att ett visst krav inte är uppfyllt, till exempel att det inte föreligger något särskilt vård- och tillsynsbehov, behövs inga ytterligare utredningsåtgärder innan ställning tas till rätten till vårdbidrag.

När utredningen är fullständig ska en bedömning och sammanvägning av de olika momenten göras för att komma fram till om vårdbidrag ska beviljas och i så fall enligt vilken nivå. Ett ställningstagande måste också göras om vårdbidraget ska beviljas tillsvidare eller om det ska vara tidsbegränsat.

anteckning

Vägledning (2004:7) beskriver utförligt vad som ingår i Försäkrings-kassans utredningsskyldighet och hur man utreder ett ärende för att kunna fatta ett beslut på ett fullständigt underlag.

4.2 Väsentliga bedömningsmoment

22 kap. 3 § SFB En försäkrad förälder har rätt till vårdbidrag för ett försäkrat barn, om

1. barnet på grund av sjukdom, utvecklingsstörning eller annat funktionshinder behöver särskild tillsyn och vård under minst sex månader, eller
2. det på grund av barnets sjukdom eller funktionshinder uppkommer merkostnader Om en förälder har flera barn som avses i första stycket grundas bedömningen av rätten till vårdbidrag på det sammanlagda behovet av tillsyn och vård samt på de sammanlagda merkostnaderna.

För att Försäkringskassan ska kunna fatta beslut om rätt till vårdbidrag måste beslutsunderlaget innehålla alla uppgifter som krävs för att kunna bedöma de väsentliga momenten (22 kap. 3 § SFB). Det finns ett antal kriterier som måste vara uppfyllda för att en förälder ska kunna få vårdbidrag och dessa kan formuleras om till frågor som ska besvaras:

• Omfattas den som söker vårdbidraget och barnet av svensk försäkring?
• Är den som söker förälder till barnet?
• Har barnet sjukdom, utvecklingsstörning eller annan funktionsnedsättning?
• Är barnet på grund av sjukdom, utvecklingsstörning eller annan funktions-nedsättning under minst sex månader i behov av särskild tillsyn eller vård?
• I vilken omfattning behöver barnet särskild tillsyn eller vård?
• Innebär barnets sjukdom eller funktionsnedsättning något annat merarbete för föräldern?
• Uppkommer på grund av barnets sjukdom eller funktionsnedsättning merkostnader?
• Finns flera barn med en sjukdom eller en funktionsnedsättning?

4.3 Försäkringstillhörighet

Se kapitel 3.

4.4 Vem räknas som förälder?

Vårdbidraget betalas ut till en förälder till barnet. Det kan också delas mellan föräldrarna. I detta avsnitt beskrivs vilka personer som kan räknas som föräldrar till barnet och vilka som är likställda med föräldrar.

Det kan noteras att det inte finns något krav på att föräldern avstår från arbete för att vårdbidrag ska kunna beviljas.

4.4.1 Förälder enligt föräldrabalken

Definitionen av förälder finns i 1 och 4 kap. föräldrabalken (FB) vilket framgår av 2 kap 14 § SFB. Huvudregeln är att mannen i äktenskapet anses som pappa till barnet, om mamman är gift med honom när barnet föds. Om mamman inte är gift när barnet föds ska faderskapet fastställas genom en faderskapsbekräftelse eller en dom. Det gäller även om mannen i äktenskapet av någon anledning inte ska anses som barnets pappa (1 kap. FB).

4.4.2 Adoptivföräldrar

Adoptivbarn räknas som barn till den som adopterat barnet, inte till de biologiska föräldrarna. Om en make adopterar den andra makens barn eller adoptivbarn anses barnet som makarnas gemensamma (4 kap. FB).

En person kan inte betraktas som adoptivförälder förrän adoptionen är formellt genomförd.

4.4.3 Personer likställda med föräldrar

22 kap. 2 § SFB Följande personer likställs med förälder när det gäller vårdbidrag:

1. förälders make som stadigvarande sammanbor med föräldern,
2. förälders sambo som tidigare har varit gift med eller har eller har haft barn med föräldern,
3. särskilt förordnad vårdnadshavare som har vård om barnet, och
4. blivande adoptivförälder vid adoption av ett barn som inte är svensk medborgare och som inte är bosatt här i landet när han eller hon får barnet i sin vård.

Registrerade partner enligt den nu upphävda lagen (1994:1117) om registrerat partnerskap likställs med gifta par. En registrerad partner till en person som har ett barn med en funktionsnedsättning kan därför beviljas vårdbidrag.

En eller två särskilt förordnade vårdnadshavare utses av tingsrätten. Det kan ske om föräldrarna brister i omsorgen om barnet eller om barnet har rotat sig i ett föräldra-hem. Det kan också bli aktuellt om föräldrarna är varaktigt förhindrade att utöva vårdnaden eller om en eller båda föräldrarna avlider (6 kap. 7–9 §§ FB).

4.4.4 Att ta ställning till i utredningen

De här frågorna ska besvaras i utredningen, men listan är inte uttömmande. Tänk också igenom vilka följdfrågor som kan behöva ställas.

• Vem är det som vårdar barnet? Förälder? Sambo? Särskild förordnad vårdnadshavare? Adoptivförälder?
• Är den som har ansökt om vårdbidrag förälder, adoptivförälder, make eller sambo med föräldern?
• Om den som söker eller vårdar barnet är en sambo till föräldern, har denne tidigare varit gift med föräldern eller har de eller har de haft barn med varandra?

4.5 Åldersvillkor för barnet

22 kap. 6 § SFB Vårdbidrag lämnas till och med juni det år då barnet fyller 19 år eller den tidigare månad när rätt till förmånen annars upphör.

Det finns inte någon nedre åldersgräns angående för när vårdbidrag kan beviljas för barnet.

4.6 Sjukdom eller funktionsnedsättning

En förutsättning för att vårdbidrag ska kunna beviljas är att barnet har en sjukdom, utvecklingsstörning eller annan funktionsnedsättning, 22 kap. 3 § SFB.

Orsaken till barnets tillsyns- och vårdbehov ska vara medicinsk. Vårdbidrag kan inte beviljas om barnet har särskilda behov enbart på grund av t.ex. sociala orsaker. (Prop. 1981/82:216 s. 40)

Utvecklingen av begreppen

Bestämmelsens utformning har varit likartad sedan införandet, även om vissa begrepp har ändrats. Vid införandet kunde den som ”på grund av sjukdom, psykisk efterblivenhet, vanförhet eller annat lyte” och var i behov av särskild tillsyn och vård beviljas vårdbidrag. Någon särskild diagnos krävdes inte. Lagstiftaren menade att det inte var möjligt att göra någon avgränsning med hänvisning till särskilda slag av funktionsnedsättning eftersom det sannolikt skulle röra sig om en mycket heterogen grupp av såväl medfödda som förvärvade funktionsnedsättningar (prop. 1964:94 s. 21).

Bestämmelserna och begreppen har ändrats med tiden. Ändringarna har inte inneburit någon ändring i sak, utan det har närmast varit fråga om att modernisera begreppen.

Den senaste ändringen i bestämmelsen genomfördes 1988 och man använder sedan dess begreppen ”sjukdom, utvecklingsstörning eller annat funktionshinder”. Det bör dock uppmärksammas att begreppen har förändrats. 2007 ändrade terminologirådet hos Socialstyrelsen definitionen av begreppet funktionshinder och ordet handikapp försvann. Begreppet funktionsnedsättning beskriver numera nedsättning av fysisk, psykisk eller intellektuell funktionsförmåga. Funktionshinder beskriver i sin tur den begränsning som en funktionsnedsättning innebär för en person i relation till sin omgivning. Lagstiftaren underströk denna förändring i samband med att Sverige 2008 tillträdde Förenta nationernas internationella konvention om rättigheter för personer med funktionsnedsättning (prop. 2008/09:28 s.8). På grund av denna ändring används i denna vägledning ordet funktions-nedsättning, även om det fortfarande står funktionshinder i lagen.

Det krävs inte någon fastställd diagnos av det medicinska tillståndet som gör att barnet behöver särskild tillsyn eller vård eller att det uppkommer merkostnader. Det räcker med att det är klarlagt att barnet har ett medicinskt tillstånd men diagnosen behöver inte vara fastställd. Det har inte någon betydelse att diagnosen ändras från ett ansökningstillfälle till ett annat så länge som barnet har kvar samma behov av tillsyn och vård.

4.7 Särskild tillsyn och vård i minst sex månader

Av 22 kap. 3 § SFB framgår att barnet ska behöva särskild tillsyn och vård under en period om minst sex månader. De sex månaderna räknas från och med den tidpunkt då behovet av tillsyn och vård uppstod (RÅ 2007 ref. 66). Vid bedömningen av varaktigheten har det alltså inte någon betydelse när ansökan om vårdbidrag kom in, men vårdbidrag kan beviljas tidigast från och med ansökningsmånaden (22 kap. 6 § SFB).

Det är inte det medicinska tillståndet i sig som ger rätt till vårdbidrag, utan dess konsekvenser. Med hänsyn till att konsekvenserna av en sjukdom eller en funktions-nedsättning kan se olika ut hos olika barn – trots att diagnosen är densamma – måste en individuell bedömning alltid göras.

4.7.1 Begreppet särskild

Med särskild menas behov som går utöver dem som finns hos barn utan funktions-nedsättning. Det innebär att bestämmelsen inte kan tillämpas i samma utsträckning när det gäller små barn, eftersom små barn alltid kräver mycket tillsyn (prop. 1964:94 s. 21). En bedömning måste därför alltid göras utifrån vilken tillsyn eller vård ett barn i samma ålder utan funktionsnedsättning behöver.

4.7.2 Begreppen tillsyn och vård

Begreppet tillsyn innefattar allt från bundenhet till tillsyn av övervakande karaktär. Ett barn kan behöva tillsyn på grund av att det annars kan rymma, hitta på farliga saker, råka ut för eller orsaka olyckor m.m., se RFV Anser 2004:4. Men det är inte endast de aktiva insatserna som ska vägas in i bedömningen utan en helhetsbedömning måste göras.

Barnets behov av tillsyn påverkar förälderns bundenhet till barnet. Med bundenhet menas inte att föräldern behöver vara vid barnets sida hela tiden. Föräldern kan vara bunden till barnet på så sätt att han eller hon behöver ha ständig uppsikt över barnet, även om barnet befinner sig i ett annat rum. Det kan också handla om att föräldern alltid behöver finnas tillgänglig i fall något händer när barnet exempelvis är i skolan. Alternativt finns begränsningar i förälderns möjlighet att arbeta.

Tillsyn av en strikt övervakande karaktär innebär att barnet hela tiden måste ha föräldern vid sin sida.

Begreppet vård innefattar direkta vårdinsatser och annan behandling, men det är inte bara sjukvård i dess snäva bemärkelse som ska beaktas. Ett barn ska kunna utvecklas så långt som möjligt utifrån sina förutsättningar. För att göra det kan barnet behöva olika hjälpinsatser exempelvis i form av träning, rutiner och struktur, trygghet, stimulans samt aktivering och motivering. Det kan även röra sig om hjälp vid läxläsning (4313-10, Domsnytt 2011:78).

I lagens förarbeten påpekas särskilt att barnets behov av träning är att se som ett naturligt led i en aktiv vårdinsats, och att det därför självfallet ska beaktas vid bedömningen av rätten till vårdbidrag. Med hänvisning till att det var en sådan naturlig del av vårdinsatsen fanns enligt lagstiftaren inte något behov av en särskild bestämmelse som gav uttryck för att träning ingick i begreppet vård. (prop. 1974:129 s. 102, s. 111).

Bedömningen att barnet har god kännedom om sitt eget hälsotillstånd påverkar behovet av tillsyn och vård från föräldern (jfr KRNG mål nr 4863-09, Domsnytt 2010:46). Samtidigt kan det för ett barn som självständigt kan klara av att läsa sitt hälsotillstånd ändå finnas ett visst behov av övervakning vid behandlingar, eller att vårdnadshavaren behöver delta i besök i vården (jfr KRNSU mål nr 2578-09, Domsnytt 2010:29).

Vad som däremot inte får påverka bedömningen är vårdens eller tillsynens kvalitet eller förälderns förmåga att utföra insatserna (jfr FÖD 1975:1761). Försäkringskassan kan inte avslå en ansökan eller dra in ett vårdbidrag på grund av att det finns anledning att tro att barnet inte får sina behov tillgodosedda. I ett sådant läge är det lämpligt att Försäkringskassan erbjuder sig att hjälpa föräldern att ta kontakt med andra samhällsorgan som kan ge hjälp och stöd.

Barns ålder

Mycket små barn behöver alltid omfattande tillsyn. Det betyder att utrymmet för tillämpningen av bestämmelserna är mindre när det gäller barn i späd ålder. En bedömning får göras utifrån behovet av särskild behandling som krävs på grund av funktionsnedsättningen (prop. 1964:94 s. 21).

Vanliga diagnoser inom vårdbidrag

Diabetes

Nivån på vårdbidrag beror på barnets förmåga att själv kunna hantera sin diabetes eller på om skötseln kompliceras av annan sjukdom eller funktionsnedsättning.

Det är även viktigt att uppmärksamma att en individuell bedömning alltid måste göras. Faktorer som kan påverka bedömningen är exempelvis om insulinpumpen krånglar, om det krävs många blodsockerkontroller eller om blodsockernivån svänger. Det kan också ha betydelse om barnet förnekar sin sjukdom, äter i smyg, slarvar med mat eller med att kontrollera och justera sin insulindosnivå. En annan faktor som kan ha betydelse är om det rör sig om ett barn med en nydebuterad diabetes eller ett barn som haft diabetes i många år. Även ett barn i övre tonåren kan behöva extra tillsyn och vård vid en nydebut, bland annat med hänsyn till att en förälder kan behöva medverka vid läkarbesök.

Neuropsykiatriska diagnoser

Neuropsykiatriska diagnoser är vanliga inom vårdbidrag. Viktigt att komma ihåg är emellertid att det är konsekvensen av funktionsnedsättningen som är av relevans för bedömningen av behovet av stöd, inte diagnosen i sig. En viss diagnos ger således inte en schablonmässig rätt till en specifik nivå av vårdbidrag.

Det finns ett antal faktorer som kan påverka bedömningen, faktorer som får vägas samman. Exempel på sådana faktorer är om barnet behöver hjälp med hygien och påklädning, kommunicering, strukturer eller medicinering. Det kan även finnas olika svårigheter, exempelvis med motoriken, med sociala regler, med impulsivitet och koncentration, aggressivitet eller sömnproblem.

Läs mer

Läs mer om vårdbidrag för barn med neuropsykiatrisk funktionsnedsättning i Domsnytt 2010:42. Kammarrättens domar som behandlas där visar att det är konsekvensen av funktionsnedsättningen som är av relevans för bedömningen av behovet av stöd, inte diagnosen i sig. En viss diagnos ger således inte en schablonmässig rätt till en specifik nivå av vårdbidrag, utan det är viktigt att se till varje barns individuella behov utifrån konsekvensen av funktionsnedsättningen. Se även rättsfallsöversikt RFV anser 2004:4 ”Vårdbidrag – ett urval av kammarrättsdomar 2000–juni 2004 avseende barn med neuropsykiatriska diagnoser” Utgången i de mål som refereras i översikten är i hög grad beroende av omständigheterna det individuella fallet.

Blind eller gravt hörselskadad

Inom handikappersättning finns fastlagda nivåer för blinda och personer med en grav hörselskada. Någon sådan bestämmelse finns inte inom vårdbidrag. En individuell prövning behöver göras vid prövning av rätten till vårdbidrag för föräldern till ett barn med en grav hörselnedsättning på samma sätt som prövning av rätten till vårdbidrag för ett barn med en annan funktionsnedsättning.

anteckning

I kommentaren till Domsnytt 2017:11 framgår bland annat att oavsett barnets diagnos ska en individuell bedömning göras av barnets behov av särskild vård och tillsyn på samma sätt som bedömning av rätten till vårdbidrag för ett barn med en annan funktionsnedsättning.

4.8 Annat merarbete

Ett barns sjukdom eller funktionsnedsättning kan innebära ett merarbete som kan ligga till grund för beslut om rätten till vårdbidrag.

Försäkringskassan ska i bedömningen utgå ifrån barnets funktionsnedsättning och det eventuella merarbete som nedsättningen orsakar. Omfattningen på merarbetet kan variera, men förälderns förmåga och engagemang ska inte vägas in i bedömningen. Det ska dock vara fråga om skäligt merarbete (RÅ 2009 ref. 20).

Annat merarbete kan till exempel vara

• städning, klädvård, och vård av hjälpmedel
• inlärning och träning av till exempel teckenspråk
• inlärning av ny teknik som behövs för att stödja barnet
• inköp av varor, matlagning och bakning
• tidskrävande kontakter med olika instanser beroende på barnets särskilda behov

anteckning

I Domsnytt 2012:06 redovisas ett antal domar som gäller merarbete utöver vård och tillsyn för föräldern i samband med att assistansersättning beviljats för barnet. Domsnytt tar även upp Försäkringskassans uppfattning om att skilja på föräldrarnas uppdrag och assistenternas för att tillgodose barnets behov av särskild vård och tillsyn eller annat merarbete. De domar som redovisas i domsnyttet är dock inte uttömmande av vad som kan anses vara annat merarbete.

Förvärvsarbete

Vid bedömningen av vårdbidragets storlek är det lämpligt att ta hänsyn till hur mycket vårdinsatsen tidsmässigt begränsar en förälders möjlighet att förvärvsarbeta. En förälder som arbetar heltid kan ändå ha rätt till vårdbidrag. Barnets vård- och tillsynsbehov kan vara så pass omfattande att föräldern utför ett merarbete som är så omfattande att det finns rätt till vårdbidrag. Merarbetet är däremot sällan så omfattande att vårdbidraget kan bli helt (FÖD 1982:9). Det krävs inte att någon av föräldrarna avstår från förvärvsarbete till någon del för att ha rätt till vårdbidrag (prop. 1973:47 s. 63).

Förskola

Enligt 8 kap. 3 § skollagen (2010:800) har en kommun skyldighet att anvisa plats i förskola eller fritidshem.

Om ett barn på grund av sin sjukdom eller funktionsnedsättning inte kan vistas på förskolan ska den omständigheten vägas in i bedömningen av rätten till vårdbidrag. Att kommunen kan erbjuda en anpassad barnomsorgsplats påverkar inte bedömningen (FÖD 1991:3).

Vid bedömningen av rätten till och nivån på vårdbidraget, är det lämpligt att ta hänsyn till det vård- och tillsynsbehov som uppkommit genom att barnet inte har kunnat vistas inom förskoleverksamheten. Det gäller under förutsättning att Försäkringskassan finner det medicinskt styrkt att barnet inte bör vistas i barnomsorg.

Att ta ställning till under utredningen

Inför utredningen ska handläggaren vara förberedd och påläst om barnets funktionsnedsättning. Förälderns dagliga merarbete på grund av det vård- och tillsynsbehov som orsakas av barnets funktionsnedsättning ska utredas. Utredningen ska baseras på vilket sätt och i vilken omfattning barnet behöver hjälp och tillsyn, utöver vad som är normalt för åldern.

När barnets behov av vård utreds är det lämpligt att diskutera frågor som är relevanta utifrån respektive barns funktionsnedsättning och ålder. Utgångspunkten är att försöka sätta sig in i barnets vardag. Man ska ta hänsyn till dygnets alla timmar, till vem som utför vården och tillsynen och till när det görs. Ett sätt att få överblick kan vara att skapa ett schema över barnets liv.

Behöver barnet tillsyn utöver vad som är normalt för åldern, till exempel vid vistelse inomhus eller utomhus, vid lek och olika aktiviteter, vid kontakt med andra barn etc.? Tänk på hur, varför och när barnet behöver utökad hjälp eller tillsyn. I samtalet med föräldern är det viktigt att tänka vilket vård och tillsynsbehov barnet har utifrån sjukdomen eller funktionsnedsättningen.

De här frågorna ska besvaras i utredningen, men listan är inte uttömmande. Tänk också igenom vilka följdfrågor som kan behöva ställas.

• Behöver barnet hjälp med personlig hygien? Vid vilka moment och hur?
• Behöver barnet hjälp med av- och påklädning? Vid vilka situationer och hur? Morgon–kväll, vid utomhusaktiviteter, fritidsaktiviteter m.m.?
• Behöver barnet hjälp med förflyttningar/handräckning? När och hur och i vilka situationer?
• Behöver barnet hjälp vid måltider? På vilket sätt? Behöver föräldern motivera barnet att äta och dricka?
• Behöver barnet hjälp med att kommunicera? På vilket sätt? Används hjälpmedel?
• Behöver föräldern delta i olika träningsprogram eller kurser för att kunna kommunicera med barnet?
• Behöver barnet någon behandling, till exempel medicinering, injicering, omläggning av bandage eller insmörjning?
• Deltar föräldern i behandlingen? I så fall, på vilket sätt och i vilken omfattning utför föräldern någon behandling?
• Behöver barnet särskild aktivering, påminnelser, vägledning, instruktioner, uppmuntran, träning eller stimulans? På vilket sätt? Hur ofta?
• Behöver föräldern delta i olika träningsprogram, kurser etc. för att kunna aktivera, träna eller stimulera barnet?
• Behöver föräldern delta i planerings- och samordningsarbete som rör olika insatser kring barnet?
• Behöver föräldern delta i vägledning och handledning för att kunna informera och instruera övriga familjemedlemmar, kamrater, skolpersonal, avlösar-service, stödfamilj, färdtjänst, sjukhuspersonal m.fl.? Detta gäller till exempel vid inskolning i förskola, skolstart, stadiebyte, byte av skola, inför större operationer etc.
• Vistas barnet i förskola eller familjedaghem? Vilka tider vistas barnet där?
• Har barnet personlig assistent, resursperson eller får barnet annan särskild hjälp eller stöd på grund av sitt funktionshinder eller sin sjukdom och i så fall i vilken omfattning?
• Går barnet i skolan, i sådana fall vilken slags skola går barnet i?
• Vilka tider vistas barnet i skolan?
• Hur tar barnet sig till och från skolan?
• Om barnet inte går i skolan, varför går barnet inte i skolan?
• Får barnet på grund av sitt funktionshinder eller sjukdom hjälp i hemmet av en förälder eller annan person, till exempel med särskild läs- och skrivträning? Vari består hjälpen och vilken tid tar den etc.?
• Vistas barnet på fritidshem eller familjedaghem?
• Behöver barnet tillsyn för att förhindra eller avstyra situationer som kan vara farliga, för att inte barnet ska råka ut för eller orsaka olyckor eller liknande? Vad händer? Kan situationen avvärjas? Vad kan orsaken vara till att den farliga situationen uppstår?
• Behöver barnet tillsyn när han eller hon sover?
• Klarar barnet att vara ensam utan förälderns närvaro? I vilka situationer kan barnet vara ensam respektive inte vara ensam?
• På vilket sätt måste föräldern närvara? Behöver föräldrarna finnas i beredskap? I vilken omfattning?
• Behöver barnet struktur och styrning i vardagen? Hur arbetar föräldern med det?
• Behöver barnet hjälp i samspelet med andra personer? För att förstå och tolka omvärlden? Vad gör föräldern för att underlätta för barnet att samspela med andra barn och vuxna?
• Behöver barnet hjälp med att sätta gränser, träna sitt beteende? På vilket sätt arbetar föräldern med det?
• Behöver barnet hjälp med att läsa läxor eller liknande? På vilket sätt stödjer föräldern barnet med det utöver vad som kan vara vanligt förekommande för åldern?
• Använder barnet eller föräldern hjälpmedel? Vilka i så fall?

4.9 Merkostnader

När vårdbidrag infördes kunde merkostnader beaktas i helhetsbedömningen av om vårdbidrag skulle beviljas, men enbart de merkostnader som var direkt relaterade till behovet tillsyn och vård. Senare genomfördes en ändring som innebar att även andra merkostnader kunde beaktas, exempelvis slitage på kläder och skor samt fördyrade matkostnader (prop. 1974:129, s. 102). I dag kan merkostnader både beviljas som en del av ersättningen och som ett rent bidrag för merkostnader.

4.9.1 Vad är merkostnader?

Merkostnader är de kostnader som en förälder har på grund av barnets sjukdom eller funktionsnedsättning och som går utöver de kostnader som är normala för barn utan funktionsnedsättning i motsvarande ålder (prop. 1981/82:216, s.14). Merkostnaderna ska vägas in i bedömningen när Försäkringskassan prövar rätten till vårdbidrag (22 kap. 3 § SFB). Hänsyn ska tas både till sådana kostnader som direkt hör samman med barnets sjukdom eller funktionshinder och till sådana kostnader som är en följd av dessa (prop. 1981/82:216, s.22). Det finns inget krav på en fastställd diagnos för att ersättning för merkostnader ska kunna beviljas.

Merkostnader kan vara kostnader som familjen inte alls skulle ha haft om barnet inte varit sjukt eller haft en funktionsnedsättning. Det kan också vara kostnader som på grund av barnets sjukdom eller funktionsnedsättning blir mer omfattande än vad de annars skulle ha varit. Det kan till exempel handla om att barnet sliter eller behöver mer kläder än ett barn utan funktionsnedsättning eller att barnets sjukdom eller funktionsnedsättning medför att familjens utgifter för förbrukningsartiklar ökar eller medför extra kostnader för tvätt, inredning eller utrustning i hemmet (prop. 1981/82:216 s. 22).

Det är viktigt att ställa merkostnaderna i förhållande till barnets funktionsnedsättning eller sjukdom. Merkostnadernas art och storlek varierar mellan olika typer av sjuk-domar och funktionsnedsättningar och mellan olika individer. Det finns därför inte några schabloner för olika sjukdomar, funktionsnedsättningar eller typer av mer-kostnader. De utgifter som uppstår på grund av barnets behov och som anses som rimliga och motiverade ska beaktas vid bedömningen av merkostnader. Det är en sammanvägning av merkostnaderna som ska ligga till grund för bedömningen. En enskild merutgift behöver därför inte vara betydande för att kunna tas med i utredningen.

För att kunna bedöma rätten till vårdbidrag är det viktigt att utredningen visar vilka merkostnader som föräldern uppger. Merkostnaderna behöver inte styrkas med kvitton, men man bör fråga föräldern som söker vårdbidrag hur han eller hon har beräknat merkostnaderna och även hur länge de förväntas kvarstå.

Engångskostnader

När vi bedömer de sammanlagda merkostnaderna ska Försäkringskassan utgå från merkostnaderna per år. Alla kostnader som föräldern förväntas ha ska alltså räknas ihop och slås ut på ett år. (FKRS 2018:11). Det gäller även om en viss kostnad bara finns under en kortare tid.

Exempel

Om föräldern har en kostnad till följd av barnets funktionsnedsättning under tre månader som totalt uppgår till 3 000 kronor. Då blir kostnaden på ett år 3 000 kronor.

Framtida kostnader

Vid bedömningen av merkostnader är det lämpligt att också beakta kostnader som föräldern inte redan har men som kan beräknas uppkomma (prop. 1981/82:216 s. 14).

En kostnad ska i första hand betraktas som ersättningsberättigande från och med när föräldern har att betala den. I de fall föräldern vill att en framtida kostnad ska räknas som en merkostnad, ska Försäkringskassan bedöma

• vad den begärda framtida merkostnaden kan komma att uppgå till
• om den är skälig
• hur sannolikt det är att föräldern kommer att ha kostnaden
• när den förväntas uppkomma (FKRS 2018:11).

Om den försäkrade ska komma in med underlag, och i sådana fall vilka, beror på det enskilda ärendet. Ett sådant underlag kan exempelvis vara ett köpeavtal.

Läs mer

Läs mer om bakgrund och överväganden i rättsliga ställningstagandet (FKRS 2018:11).

Andra huvudmän

Ansvaret för olika samhällsuppgifter är uppdelat mellan stat, kommun och landsting. De olika huvudmännen har olika ansvarsområden när det gäller stödformer, tjänster och ekonomiska stöd. Den som har ett ansvar att tillhandahålla en vara eller tjänst har också i vissa fall en möjlighet och ett ansvar att prioritera vad som ska tillhanda-hållas. Detta kan innebära att kostnader uppstår för föräldern eftersom det till exempel kan handla om att inte tillhandahålla en viss behandling eller tjänst.

I flera verksamheter får de ansvariga huvudmännen ta ut avgifter. För föräldern kan många avgifter som är kopplade till ett barns sjukdom eller funktionsnedsättning innebära höga kostnader. Även om högkostnadsskydden ska minska den enskildes kostnader tar systemet inte någon hänsyn till att samma person kan ha många olika former av avgifter.

Avgifter kan helt eller delvis räknas som merkostnader i de fall en huvudman med hänvisning till lag eller annan författning tar ut en avgift för en viss vara eller tjänst. Avgiften kan också räknas som merkostnad om det finns ett högkostnadsskydd. Då räknas avgiften upp till högkostnadsskyddet som merkostnad. Dessa merkostnader kan ses som en följd av barnets sjukdom eller funktionsnedsättning eftersom behovet av varan eller tjänsten annars inte skulle ha uppkommit.

4.9.2 Ersättning för privat alternativ eller till närstående

Ersättning som lämnas till en anhörig eller annan närstående för att tillgodose barnets behov av vård och tillsyn är inte en merkostnad. Däremot kan tiden för hjälpen räknas med vid bedömningen av behovet av hjälp i den dagliga livsföringen.

Enligt 22 kap. 3 § SFB kan vårdbidrag beviljas för ett barn som på grund av sjukdom eller funktionshinder har merkostnader. Endast de kostnader som går utöver vad som är normalt för friska barn i motsvarande ålder och omständigheter i övrigt beaktas (prop. 1981/82:216 s. 14).

Försäkringskassan har gjort ett rättsligt ställningstagande som handlar dels om hur merkostnader ska beräknas om föräldern använt sig av privata alternativ till den offentliga vården eller till offentliga tjänster för barnet, dels om ersättning som betalas till anhöriga.

Av det rättsliga ställningstagandet framgår att om man väljer ett privat alternativ till en vara eller tjänst som man kunnat få genom en ansvarig offentlig huvudman, kan kostnaden betraktas som en merkostnad högst upp till det belopp som huvudmannen skulle ha tagit ut för varan eller tjänsten.

Ersättning som lämnas till en anhörig eller annan närstående för att tillgodose hjälpbehov i den dagliga livsföringen är inte en merkostnad. Däremot kan tiden för hjälpen räknas med vid bedömningen av behovet av hjälp i den dagliga livsföringen. (FKRS 2009:2)

Läs mer

Läs mer i rättsligt ställningstagande (FKRS 2009:2) Merkostnader inom handikappersättning och vårdbidrag om bakgrund och överväganden om ersättning för privata alternativ för varor, tjänster, hälso- och sjukvård eller ersättning till en närstående.

4.9.3 Exempel på merkostnader

Nedan följer ett antal exempel på merkostnader samt en sammanställning av hur RFV:s allmänna råd (RAR 2002:15) påverkar bedömningen av merkostnader.

Det är viktigt att uppmärksamma att Regeringsrätten vid ett par tillfällen har uttalat att den omständigheten att en viss kostnad inte finns upptagen i Försäkringskassans allmänna råd eller vägledningar eller går att hänföra till någon av de kostnads-kategorier som Försäkringskassan använder inte i sig är skäl för att inte godta den som en sådan merkostnad som kan grunda rätt till handikappersättning (RÅ 2008 ref. 27 och 2005 ref. 45). Detta innebär att om det kan konstateras att kostnaden i fråga är orsakad av barnets funktionsnedsättning ska hänsyn tas till kostnaden vid bedömningen av rätten till vårdbidrag.

Merkostnader vid sjukhusvistelse

När det gäller sjukhusvistelser är det inom dagens barnsjukvård närmast ett krav från sjukvårdens sida att en förälder ska finnas hos ett svårt sjukt barn då barnet vårdas på sjukhus. Ett skäl till detta är att sjukvården så långt möjligt vill förebygga negativa psykologiska konsekvenser av sjukhusvistelsen. Ett annat skäl är att dagens barn-sjukvård skulle fungera sämre utan de stora vårdinsatserna från föräldrarnas sida (prop. 1997/98:1 utgiftsområde 12, s. 27–28).

Familjer som har sitt barn på sjukhus under lång tid har i allmänhet stora merkost-nader på grund av barnets sjukdom. Det kan röra sig om kostnader för bland annat besöksresor, parkeringsavgifter, fördyrade matkostnader och extra barntillsyns-kostnader för hemmavarande syskon (prop. 1997/98:1 utgiftsområde 12, s. 28).

Bostad och bostadsbyte m.m.

Ett barns sjukdom eller funktionsnedsättning kan medföra att föräldern får mer-kostnader för boendet. Vid bedömningen måste man dock tänka på att det är normalt med kostnad för sitt boende och att det endast är de merkostnader som sjukdomen eller funktionsnedsättning föranleder som kan ligga till grund för vårdbidrag.

Om familjen behöver använda ett redan befintligt rum för träning och/eller hjälpmedel kan detta inte vara en merkostnad då man inte fått ökade kostnader på grund av hur rummet används. Enligt lagen (2018:222) om bostadsanpassningsbidrag ska kommunen ge bidrag för att anpassa en bostad om den behöver anpassas för att fungera för ett barn med funktionsnedsättning Dessutom ska kommunen genomföra nödvändiga åtgärder av bostadens fasta funktioner samt ge bidrag till anpassningar i anslutning till bostaden. Eftersom kommunen ansvarar för att ge bidrag till anpassning av bostaden behöver man normalt inte räkna med sådana kostnader vid beräkning av merutgifter. Föräldern/föräldrarna kompenseras av kommunen för bostadsanpassningen och kostnaden kan därför inte anses vara en merkostnad. Om kommunen har bedömt att en anpassning av bostaden enligt lagen om bostads-anpassningsbidrag, inte är nödvändig kan kostnaderna för bostadsanpassningen i regel inte heller anses som rimliga och motiverade merkostnader vid bedömningen av rätten till vårdbidrag (jfr KRNJ mål nr 2238-2003).

Om ett barns funktionsnedsättning medför att familjen behöver byta bostad kan bytet medföra att bostadskostnaden blir högre. Familjen kan till exempel behöva flytta till en bostad på bottenvåningen, till ett hus med hiss eller till en bostad som har bättre läge i förhållande till barnets förskola eller skola. Vid bedömningen om en förälder kan få räkna med merkostnader för en speciell bostad måste utredningen visa de omständigheter som anges för merkostnader för bostaden. Kostnaderna kan endast beaktas som merkostnad om bostadsbytet bedöms som motiverat med hänsyn till barnets funktionsnedsättning. Det finns inte någon tidsgräns för hur lång tid en förälder kan få räkna med merkostnader för en speciell bostad. Vid bedömningen ska hänsyn tas till eventuellt bostadsbidrag.

Om ett barn på grund av sin funktionsnedsättning genomgår utbildning på annan ort och en av föräldrarna bor tillsammans med barnet på skolorten under skolveckorna kan kostnaden för den dubbla bosättningen beaktas vid fastställandet av merkostnadsdelen av vårdbidraget, merkostnadsersättning utöver vårdbidrag eller merkostnadsvårdbidrag. Detta om kostnaderna för dubbel bosättning kan anses vara skäliga och bidrag för kostnaden inte har betalats ut från annat håll (se också FÖD 1988:27 och FÖD 1994:22).

Hjälpmedel

För att man ska kunna bedöma merkostnaderna för hjälpmedel i samband med rätt till vårdbidrag måste utredningen visa hur hjälpmedel ersätts inom den aktuella kommunen eller landstinget. Det finns inte någon enhetlig definition av vad som är ett hjälpmedel och det finns inte heller några fastställda listor över vilka produkter som räknas som hjälpmedel. Landsting och kommuner tar ut olika avgifter för att tillhanda-hålla hjälpmedel. Vissa hjälpmedel är gratis, andra erbjuds mot en avgift och mindre kostsamma hjälpmedel får föräldern köpa med eller utan rabatt.

Eftersom landstingen och kommunerna enligt 26 § HSL har rätt att ta ut avgifter för de hjälpmedel som de enligt lag är skyldiga att erbjuda kan kostnaden för hyra eller inköp godtas som merkostnad. Utredningen måste då visa att barnet behöver hjälpmedel på grund av sin sjukdom eller funktionsnedsättning och att varan är rekommenderad av en behörig person. Hjälpmedel ordineras ofta av läkare, arbetsterapeut eller motsvarande sakkunnig.

Om utredningen visar att dator eller datorbaserat hjälpmedel är nödvändigt på grund av barnets sjukdom eller funktionsnedsättning kan kostnaderna godtas som merkostnader. Det kan till exempel handla om särskilda anpassningar av datorn eller en speciell programvara. Datorer är i dag vanligt förekommande utrustning i de flesta hem, men det finns vissa barn med funktionsnedsättning som kan behöva ha tillgång till en egen dator som exempelvis hjälpmedel för läsning, skrivning eller kommun-ikation. I de fall där landstinget tillhandahåller hjälpmedel i form av dator och anpassningar på dator eller datorbaserat hjälpmedel kan högst de belopp som utrustningen skulle ha kostat hos huvudmannen godtas. Förälderns val ses då som ett privat alternativ och bedömningen ska ske enligt Försäkringskassans rättsliga ställningstagande (FKRS 2009:2).

Hund som hjälpmedel

Hundar kan i vissa fall användas om en form av hjälpmedel, till exempel ledarhundar för blinda. Dessutom finns det olika typer av assistanshundar, till exempel service-hundar och signalhundar.

Hunden ska vara utbildad för att utföra vissa sysslor eller för att uppmärksamma personen eller andra personer i närheten när en förändring i hälsotillståndet är på gång, till exempel vid diabetes och epilepsi. Hunden ska vara knuten till den person som har behovet. Det ska vara medicinskt styrkt att personen behöver en ledarhund eller assistanshund och på vilket sätt hunden ska tillgodose personens behov.

Inköp och utbildning av ledarhundar och assistanshundar bekostas på olika sätt. När hunden har certifierats eller blivit examinerad kan löpande kostnader som exempelvis mat, försäkring och vaccinationer, och även fortutbildning av hunden beaktas som merkostnader om ingen annan står för kostnaden.

Rättsfall

Kammarrätten i Göteborg har i en dom funnit att det inte finns något principiellt hinder för att godta merkostnader för andra hundar än ledarhundar. Merkostnader för hunden godtogs från det att den certifierats som servicehund (mål nr 6759-04).

Merkostnader för hälso- och sjukvård, kost m.m.

Eftersom landstinget har en skyldighet att erbjuda hälso- och sjukvård till dem som är bosatta inom landstinget behöver en person med funktionsnedsättning inte ha merkostnader för hälso- och sjukvård utöver de avgifter som följer. Det kan emellertid inte uteslutas att hänsyn ska tas till åtgärder som definieras som hälso- och sjukvård men som inte tillhandahålls av landstinget vid bedömningen av rätten till vårdbidrag. För att en merkostnad ska kunna godtas vid en sådan bedömning ska kostnaden uppstå på grund av barnets funktionsnedsättning eller sjukdom, behandlingen ska vara medicinskt motiverad och det ska vara utrett att landstinget inte kan erbjuda barnet en likvärdig behandling eller annan behandling som får anses som adekvat. (RÅ 2008 ref. 81, se också RÅ 2008 ref. 27).

Vid bedömningen om patientavgifter för vård i den öppna hälso- och sjukvården kan räknas som en merkostnad måste ställning tas till om vården är relaterad till barnets sjukdom eller funktionsnedsättning. Den hälso- och sjukvård som landstinget erbjuder bosatta inom landstinget omfattas till exempel av högkostnadsskyddet och vissa landsting erbjuder kostnadsfri sjukvård för barn och ungdomar. Om en avgift betraktas som en extra kostnad på grund av funktionsnedsättningen kan den godtas som en merkostnad. Om en förälder väljer ett dyrare privat alternativ ska bedömning-en ske enligt Försäkringskassans rättsliga ställningstagande (FKRS 2009:2).

Behandling i olika former är en tjänst som landsting respektive kommun ansvarar för. Någon kostnad utöver patientavgifterna godtas därför inte i de fall landstinget eller kommunen kan erbjuda den behandling som barnet behöver, eller någon annan likvärdig eller adekvat behandling.

Vårdavgifter för sluten vård räknas inte som merkostnad eftersom dessa kostnader motsvarar de kostnader som föräldern skulle ha haft om barnet i stället hade vistats i sin bostad.

Om ett barn vistas på sjukhus under lång tid måste en bedömning göras om vilka extra kostnader föräldern har. Det kan till exempel handla om besöksresor, parkeringsavgifter, fördyrade matkostnader och extra barntillsynskostnader för hemmavarande syskon. Vissa kostnader under barnets sjukhusvistelse kan vara merkostnader i sin helhet medan andra kostnader normalt finns men under barnets sjukhusvistelse blir större. Detta ska framgå av utredningen.

Kostnader för läkemedel som omfattas av lagen (2002:160) om läkemedelsförmåner m.m. och som är nödvändiga på grund av barnets sjukdom eller funktionshinder kan godtas som merkostnad upp till kostnaden för högkostnadsskydd. För barn under 18 år är läkemedel som omfattas av läkemedelsförmånen kostnadsfria. Även läkemedel som inte omfattas av lagen om läkemedelsförmåner kan godtas som merkostnad vid prövning av vårdbidrag, förutsatt att barnet behöver läkemedlet på grund av sjukdom eller funktionsnedsättning. Om det inte finns ett likvärdigt läkemedel som omfattas av lagen om läkemedelsförmåner räknas hela kostnaden/utgiften som en merutgift. Om det finns ett likvärdigt läkemedel som omfattas av lagen om läkemedelsförmåner räknas endast kostnaden upp till högkostnadsskyddet som en merkostnad. Valet jämförs med valet av ett privat alternativ i stället för vad som erbjuds av en offentlig huvudman. Se Försäkringskassans rättsliga ställningstagande FKRS 2009:2.

I vissa fall kan också kostnader för andra preparat än läkemedel godtas som merkostnader. Det ska då av utredningen framgå att föräldern har merkostnaden för preparatet på grund av barnets sjukdom eller funktionsnedsättning och att läkaren har ordinerat preparatet. Behovet av preparatet ska således ha uppkommit till följd av barnets sjukdom eller funktionsnedsättning och vara medicinskt motiverat.

En läkare ordinerar läkemedel vilket är baserat på att de av Socialstyrelsen är legitimerade läkare. Att läkaren ordinerar ett läkemedel kan ses som en rekommend-ation eftersom personen inte är skyldig att följa ordinationen. Läkaren kan ordinera ett läkemedel på recept. Det är dock bara godkända läkemedel som är recept-belagda. När det gäller läkemedel som inte är godkända som läkemedel enligt läkemedelslagen, exempelvis naturläkemedel, kan därför sägas att läkaren rekommenderar dessa. Om läkaren har ordinerat eller rekommenderat läkemedlet är av underordnad betydelse. Det viktiga är att behovet av preparatet är medicinskt motiverat (RÅ 2009 ref. 82, se även Domsnytt 2010:3).

Förbrukningsartiklar

Landstinget eller kommunen ska tillhandahålla förbrukningsartiklar som fortlöpande behövs på grund av allvarlig sjukdom eller efter behandling för en sådan sjukdom (8, 9 och 12 kap. HSL). Enligt hälso- och sjukvårdsförordning (2017:80) gäller det förbrukningsartiklar vid urininkontinens, urinretention eller tarminkontinens. Kostnaden ingår i högkostnadsskyddet för öppen hälso- och sjukvård, vilket innebär att Försäkringskassan kan godta merkostnader upp till högkostnadsskyddet. Även kostnader för sådant som inte erbjuds kostnadsfritt av landstinget, till exempel bandagematerial, kan godtas för den som behöver det på grund av sin funktions-nedsättning.

Dyrare kost

Om ett barn på grund av en sjukdom eller funktionsnedsättning är hänvisat till att äta en viss typ av kost kan detta medföra en merkostnad för föräldrarna. Barnet kan till exempel vara beroende av en mycket speciell sammansatt kost eller behöva utesluta ett visst ämne eller en råvara.

Försäkringskassan ska göra en individuell bedömning av kostnaden för dyrare kost i varje enskilt fall. Det medicinska behovet av specialkost avgörs av en läkare, dietist eller motsvarande sakkunnig. Om man behöver beräkna kostnaden för specialkost på grund av barnets funktionsnedsättning kan man kontakta en dietist eller motsvar-ande att förklara hur specialkosten skiljer sig från normalkost. Utifrån skillnaderna kan man sedan beräkna merkostnaden. Man kan också ta stöd av en försäkrings-medicinsk rådgivare. Man bör också ta vägledning av Konsumentverkets schablon-beräkningar av olika typer av matsedlar för olika åldersgrupper i bedömningen av dyrare kost (FÖD mål nr 807/87).

Det är endast kostnaden för barnets kost som kan räknas som en merkostnad. Hänsyn ska inte tas till eventuellt ökade matkostnader för hela familjen som till exempel beror på att hela familjen väljer att äta samma mat. (FÖD 656-1986).

anteckning

Beräkningarna och matsedlarna finns på Konsumentverkets webbplats, www.konsumentverket.se. Bakgrundsmaterial till Konsumentverkets matsedel finns i Rapport 2013:1 Konsumentverkets matsedel på samma webbplats.

Vid en del sjukdomar kan barn under 16 år få vissa varor utskrivna från vården på så kallad livsmedelsanvisning. Det kan till exempel vara glutenfria eller komjölks-proteinfria livsmedel, eller nutritionsprodukter som till exempel näringsdrycker och sondnäring. Det är Läkemedelsverket som bestämmer vilka produkter som ingår och för vilka diagnoser livsmedelsanvisning kan vara aktuellt. För varje uttag betalar man en egenavgift och denna avgift räknas inte med i högkostnadsskyddet.

I några landsting finns det ett ekonomiskt stöd för livsmedel, sondnäring eller kost-tillägg efter att den statliga livsmedelsanvisningen upphör vid 16 års ålder. Det är sjukvårdshuvudmannen som bestämmer vilka produkter som kan förskrivas och vilka avgifter den enskilde betalar. Därför kan stödet skilja mellan olika landsting. Försäkringskassan måste ta reda på om och i vilken omfattning landstinget kompenserar för livsmedel eller nutritionsprodukter för att kunna bedöma om barnet har någon merkostnad som kan ligga till grund för vårdbidraget. I bedömningen behöver man ta hänsyn till om barnet behöver produkterna i stället för eller utöver sin normalkost.

anteckning

Information om vem som har rätt till livsmedelsanvisning och vilka produkter kan förskrivas finns på Läkemedelsverket hemsida www.lakemedelsverket.se/

Resor

Ett barns sjukdom eller funktionsnedsättning kan ge upphov till merkostnader för resor som föräldern kan ta med i sin ansökan. Det går inte att generellt bedöma om merkostnader för resor uppstår på grund av barnets sjukdom eller funktions-nedsättning.

För att kunna bedöma om merkostnader för sjuk- och behandlingsresor ska beaktas i samband med rätt till vårdbidrag, måste utredningen visa hur det egna landstinget ersätter dessa resor. Enligt SFB ska sjukvårdshuvudmän lämna ersättning för resekostnader för personer som omfattas av sjukförsäkringen. Resekostnadsersättningen beräknas enligt de grunder som sjukvårdshuvudmannen bestämmer (lagen [1991:419] om resekostnadsersättning vid sjukresor) och betalas ut till föräldern eller det myndiga barnet. Vissa landsting har högkostnadsskydd för sjukresor vilket begränsar den egna kostnaden.

Det finns inte något krav på att personen ska ha väsentliga förflyttningssvårigheter eller hinder att anlita allmänna kommunikationer vid sjuk- och behandlingsresor.

Att ge lämplig vård och behandling ligger inom hälso- och sjukvårdens ansvars-område. Formen för vård och behandling avgörs av hälso- och sjukvården tillsammans med föräldern. Vid bedömningen om en avgift för vård på kurort, hälsohem eller utlandsvård kan godtas som en merkostnad måste utredningen visa att vården är medicinskt motiverad och att sjukvårdshuvudmannen inte står för kostnaden för vården eller annan vård som kan anses som adekvat. Eftersom vårdavgiften inom slutenvård på sjukhus motsvarar de kostnader som föräldern skulle ha haft om barnet i stället hade bott hemma godtas dessa avgifter inte som en merkostnad vid bedömningen av rätt till vårdbidrag.

Det är vanligt att barn deltar i olika fritidsaktiviteter utanför förskolan och skolan. Aktiviteterna liksom hur många aktiviteter barnet deltar i, varierar beroende på bland annat barnets ålder, vilket utbud som finns på bostadsorten och familjens förhåll-anden i övrigt. I dag är det också mycket vanligt att föräldrar skjutsar sina barn till de olika aktiviteterna.

När du ska bedöma om en resa till en fritidsaktivitet kan räknas som en merkostnad måste utredningen visa

• att den aktivitet som passar barnet bedrivs på längre avstånd från bostaden och därför medför längre resor än vad som annars hade varit fallet,
• att barnets sjukdom eller funktionsnedsättning medför svårigheter att delta i de aktiviteter som barn i motsvarande ålder på bostadsorten väljer.

Om barnets funktionsnedsättning medför att barnet utöver de vanliga aktiviteterna deltar i en aktivitet som är särskilt anpassad och lämpligt för barn med den aktuella funktionsnedsättningen kan även kostnaden för aktiviteten beaktas som en merkostnad.

Om ett barn har färdtjänst och betalar en avgift för detta bör du ta hänsyn till merkostnaderna vid bedömningen om rätt till vårdbidrag. Avgiften för färdtjänst kan variera mellan olika kommuner och utredningen måste därför visa vilka avgifter den aktuella kommunen tar ut. Avdrag bör också göras för vad resorna skulle ha kostat om allmänna kommunikationsmedel hade använts.

Lagen (1997:736) om färdtjänst reglerar bland annat hur och till vem kommunen kan bevilja tillstånd om färdtjänst. Av lagen framgår att tillstånd till färdtjänst ska med-delas för dem som på grund av funktionsnedsättning, som inte endast är tillfälligt, har väsentliga svårigheter att förflytta sig på egen hand eller resa med allmänna kommunikationsmedel. Tillstånd till färdtjänst får meddelas för viss tid eller tills vidare. Tillstånd får i skälig omfattning förenas med föreskrifter om vilket färdsätt som får användas, hur många resor tillståndet omfattar och inom vilket område resor får göras. Vidare framgår att det är kommunen där den sökande är folkbokförd, eller, om kommunens uppgifter överlåtits till trafikhuvudmannen i länet, trafikhuvudmannen som prövar frågan om tillstånd. Tillståndsgivaren får ta ut en avgift för resor med färdtjänst enligt grunder som bestäms av kommunen. Avgifterna ska vara skäliga och får inte överstiga tillståndsgivarens självkostnader.

En förälder kan ansöka om bilstöd enligt 52 kap. SFB för att köpa och anpassa en bil om barnet på grund av sin funktionsnedsättning har väsentliga svårigheter att förflytta sig på egen hand eller med allmänna kommunikationer tillsammans med föräldern.

anteckning

I vägledning (2003:1) Bilstöd till personer med funktionsnedsättning kan du läsa mer om bilstödets olika bidrag och vad som krävs för att man ska få bilstöd.

Om Försäkringskassan bedömer att en familj behöver en större bil finns rekommend-ationer i RAR 2002:15 till hur bedömningen ska göras av den merkostnad som kan godtas. Detta gäller skillnaden i inköpskostnaderna, kostnad för försäkring och kostnad för garage. Vid bedömningen ska också hänsyn tas till den merkostnad som blir på grund av skatt. Skatten till den större bilen ska ställas i förhållande till skatten för en medelstor bil. Detta följer av KRNJ mål 3210-09. (Se Domsnytt 2010:40)

Andra merkostnader

Om en frånskild förälder, under tid som den förvärvsarbetar, betalar ersättning till den andra föräldern för att vårda barnet, ska ersättningen inte tas hänsyn till som en merkostnad vid bedömningen av rätt till vårdbidrag (FÖD 1986:61).

Eftersom vårdbidragets syfte i sig är att kompensera en del av det inkomstbortfall som barnets omvårdnad kan medföra om en förälder måste avstå från förvärvs-inkomst, ska inte heller inkomstbortfall som föräldrar åberopar på grund av att de måsta avstå från förvärvsarbete på grund av barnets sjukdom eller funktionhinder räknas som en merkostnad. (Se FÖD 1029-1986)

4.9.4 Vägledande information

Det finns flera sätt att få information om olika sjukdomar och funktionsnedsättningar och deras konsekvenser, till exempel genom de olika funktionsrättsförbunden. De har en gemensam webbplats: www.funktionsratt.se. Andra webbplatser som kan vara användbara är till exempel Synskadades riksförbund, www.srf.nu, Diskriminerings-ombudsmannen, www.do.se och Socialstyrelsen www.socialstyrelsen.se. Förbunden ger också ut informationsskrifter och tidskrifter med olika beskrivningar av respektive funktionsnedsättning eller sjukdom.

Om barnet har en ovanlig sjukdom eller funktionsnedsättning kan det vara särskilt svårt att bedöma vilka konsekvenser sjukdomen eller funktionsnedsättningen medför för att tillgodose barnets behov av särskild vård och tillsyn. Ett bra ställe att hitta information om ovanliga diagnoser är Socialstyrelsens kunskapsdatabas, www.socialstyrelsen.se/ovanligadiagnoser. Där finns information om sjukdomar eller skador som finns hos högst 100 personer per miljon invånare och som leder till omfattande funktionsnedsättning. Det finns dessutom en samling länkar till andra webbplatser med ytterligare information. Information om sjukdomar och behandlingar finns också på Vårdguiden www.1177.se.

Kommun och landsting

Regionala skillnader förekommer för avgifter och kostnader inom olika kommuner och landsting. För att kunna bedöma merkostnad i det enskilda fallet måste kostnaden för yrkandet utredas. Det innebär att kontakt med respektive kommun och landsting måste ske för att kontrollera regional kostnad.

Statliga myndigheter

Information om uppgifter om allmänna levnadskostnader kan hämtas från Konsumentverket.

Konsumentverket beräknar varje år skäliga levnadskostnader för några av de vanligaste hushållsutgifterna. Beräkningarna gäller månadskostnader för en rimlig konsumtion av

• livsmedel
• kläder och skor
• hygien (personlig)
• fritid och lek
• mobiltelefon
• förbrukningsvaror
• hemförsäkring
• barn- och ungdomsförsäkring
• hemutrustning (inklusive dator)
• media, fast telefoni, internet med mera.

Ett av ändamålen med beräkningarna är att de ska kunna användas av olika myndigheter och organisationer vid hushållsekonomiska beräkningar och analyser. Kostnadsberäkningarna ska motsvara en skälig konsumtion, det vill säga varken miniminivå eller lyxstandard. De ska täcka kostnader för de produkter som i regel behövs för ett normalt vardagsliv. Detta grundläggande skäliga behov av varor och tjänster antas inte skilja sig åt i någon större utsträckning mellan hushållen och ska därmed inte vara beroende av till exempel hushållens inkomster (2013:4 Konsumentverkets beräkningar av referensvärden för några av hushållens vanligaste utgifts-områden).

När Försäkringskassan ska bedöma merkostnader för de nämnda levnads-kostnaderna är det lämpligt att ta vägledning av Konsumentverkets beräkningar, som publiceras årligen i broschyren ”Koll på pengarna”. Kostnadsbeloppen finns också på Konsumentverkets webbplats. www.konsumentverket.se

Information om kostnader för värme och vatten kan hämtas från Energimyndigheten. www.energimyndigheten.se

Information om kostnader kring fordon kan hämtas från Transportstyrelsen. www.transportstyrelsen.se

Information om beräkning av bostadsförmånsvärde kan hämtas hos Skatteverket. www.skatteverket.se

Att ta ställning till under utredningen

För att kunna bedöma rätten till vårdbidrag är det viktigt att utredningen visar vilka merkostnader den försäkrade har och hur de är sammankopplade med funktions-nedsättningen. Listan är inte uttömmande. Tänk också igenom vilka följdfrågor som kan behöva ställas.

• Hur har föräldern beräknat sina merkostnader?
• Hur länge förväntas de kvarstå?
• Är merkostnaden orsakad av barnets sjukdom eller funktionsnedsättning?
• Är merkostnaderna rimliga och motiverade?
• Är det sannolikt utifrån förälderns livssituation att han eller hon hade haft den uppgivna kostnaden även om barnet inte hade haft en funktionsnedsättning?
• Är detta en kostnad som är normalt förekommande, dvs. som de flesta människor har?
• Finns det någon annan stödform som täcker kostnaderna och som annan huvudman – stat, kommun eller landsting – är ansvarig för?
• Kan annan huvudman erbjuda likvärdig eller annan behandling som får anses som adekvat?