Hoppa till huvudinnehåll

6 Vård på institution eller annan vård utanför hemmet

Detta kapitel behandlar

  • Vård på institution
  • Ferievårdbidrag
  • Annan vård eller vistelse utanför hemmet

6.1 Allmänt​

Ett mål för samhällets insatser är att barn och ungdomar med svåra funktionsnedsättningar ska ges möjlighet att så långt det är möjligt växa upp i sina föräldrahem. En förutsättning för detta är ofta att föräldrarna kan ges ett bra samhällsstöd som anpassas till olika situationer och efter skiftande behov. Vårdbidraget är ett sådant stöd.

Många av de behov och kostnader som vårdbidraget är avsedda för kvarstår för föräldern vid kortare vård utanför hemmet. Detta anger förarbetena som skäl för att betala ut vårdbidrag i dessa fall. (Prop. 1987/88:46 s. 18)

6.1.1 Vård som det offentliga är huvudman för​

När Försäkringskassan prövar rätten till vårdbidrag ska det samhällsstöd som en förälder får från kommun eller landsting för ett barn med sjukdom eller funktionsnedsättning beaktas.

När ett barn med sjukdom eller funktionsnedsättning vårdas på en institution som tillhör eller till vars drift det betalas ut bidrag från staten, en kommun eller ett landsting, utges vårdbidrag endast om vården beräknas pågå högst sex månader. Detsamma gäller om han eller hon vårdas utanför institutionen genom dess försorg eller i annat fall vårdas utanför en sådan institution och staten, kommunen eller landstinget är huvudman för vården (106 kap. 9 § SFB).

En institution kan till exempel vara ett sjukhus, ett hem för vård eller boende, särskilda ungdomshem, vårdhem, kriminalvårdsanstalter och häkten.

Annan vård utanför institution genom dess försorg eller annat fall där staten, kommunen eller landstinget är huvudman kan till exempel vara en bostad med särskild service för barn och ungdom eller familjehem. I rättsliga ställningstagandet (FKRS 2018:13) framgår det att vård i familjehem ska räknas som sådan vård som avses i 106 kap. 9 § SFB. Se avsnitt 6.4.

Om föräldern inte får vårdbidrag då barnet vårdas på en institution eller utanför institutionen kan föräldern ändå få ersättning då barnet vårdas i föräldrahemmet. Ersättning betalas ut för tid som barnet vårdas utanför institutionen om denna tid uppgår till minst tio dagar per kvartal eller minst tio dagar i följd vid kvartalsskifte. Ersättningen – så kallat ferievårdbidrag – lämnas då för varje sådan dag med 1/30-del av månadsbeloppet (106 kap. 11 och 37 §§ SFB). Se vidare avsnitt 6.3.

Vissa barn med sjukdom eller funktionsnedsättning som bor hemma får vård på institution med regelbundna mellanrum. Denna så kallade växelvård innebär att barnet får hjälp i sitt eget hem under till exempel två veckor för att sedan åka till en institution för att få vård där i två veckor.

Rätten till vårdbidrag för ett barn med sjukdom eller funktionsnedsättning som växelvis vårdas i ett familjehem och i föräldrahemmet bör beräknas utifrån barnets vård och tillsynsbehov samt merkostnaderna under de perioder som barnet bor hemma (RAR 2002:15 till 22 kap. 3 § första stycket SFB).

6.1.2 Vårdbidrag vid längre sjukhusvistelse​

Om den beräknade vårdtiden är längre än sex månader och en förälder i betydande omfattning regelbundet behöver vara närvarande på institutionen som en del i behandlingen av barnet, kan vårdbidrag utges för svårt sjukt barn under högst tolv månader. (106 kap. 10 § SFB)

Inom dagens barnsjukvård är det närmast ett krav från sjukvårdens sida att en förälder ska finnas hos ett svårt sjukt barn då barnet vårdas på sjukhus. Ett skäl till detta är att sjukvården så långt möjligt vill förebygga negativa psykologiska konsekvenser av sjukhusvistelsen. Ett annat skäl är att dagens barnsjukvård skulle fungera sämre utan de stora vårdinsatserna från föräldrarnas sida (prop. 1997/98:1 utgiftsområde 12, s. 27–28).

Det är ett förhållandevis litet antal barn som har vårdtider på sjukhus som överstiger sex månader. Detta kan bli aktuellt för de svårast sjuka och de mest vård- och tillsynskrävande barnen. Främst gäller det svårt cancersjuka barn. I dessa fall krävs att föräldern i inte obetydlig omfattning regelbundet behöver vara närvarande på institutionen för att vårdbidrag ska utges under längre tid än sex månader. Detta behov bör styrkas med läkarintyg (prop.1997/98:1, utgiftsområde 12, s. 28 och bet.1997/98:SfU1, s. 90).

Familjer som har sitt barn på sjukhus under lång tid har dessutom i allmänhet stora merkostnader på grund av barnets sjukdom även då barnet ligger på sjukhus. Det kan röra sig om kostnader för bland annat besöksresor, fördyrade matkostnader, extra barntillsynskostnader för hemmavarande syskon m.m. (Prop. 1997/98:1, utgiftsområde 12, s. 28)

6.2 Ferievårdbidrag​

Om barnet får sådan vård som avses i 106 kap. 9 § SFB och föräldern på grund av det inte längre får vårdbidrag, kan föräldern ha rätt till ferievårdbidrag. Ferievårdbidrag betalas ut för de dagar som barnet inte vistas på institutionen, familjehemmet eller liknande. Det betalas inte ut när barnet vistas utanför institutionen, familjehemmet och liknande men vårdas genom dess försorg, till exempel om barnet gör en resa tillsammans med familjehemmet. Dessutom krävs det att barnet inte vårdas genom institutionen, familjehemmet eller liknandes försorg under minst 10 dagar per kvartal, eller minst 10 dagar i följd för att ferievårdbidraget ska betalas ut. Läs mer om storleken på ferievårdbidraget i avsnitt 7.3.4 och om beslut om ferievårdbidrag i avsnitt 8.7. Läs om sammanvägning vid ferievårdbidrag i avsnitt 7.4.1.

När Försäkringskassan får veta att ett barn vårdas på en institution enligt 106 kap. 9 § SFB är det viktigt att tillsammans med föräldern utreda om barnet under denna tid kommer att vistas i föräldrahemmet under exempelvis helger och vissa lov. Vårdbidraget ska dras in om barnet inte ska vistas i föräldrahemmet någon gång under de kommande sex månaderna (22 kap. 3 § och 106 kap.11 § SFB).

Syftet med ferievårdbidrag är att underlätta för barn med sjukdom eller funktionsnedsättning att vistas hemma och att därigenom få ökade möjligheter till stimulans och kontakt med föräldrar och andra anhöriga.

Vid beräkningen av tid då barnet tillfälligt inte vårdas genom huvudmannens försorg föreskriver RFV att dag för resa jämställs med dag för vistelse utanför institutionen eller motsvarande om vistelsen omfattar minst två dagar i följd (3 § RFFS 2000:15).

Uppgår tiden då barnet vårdas utanför huvudmannens försorg till minst sex timmar i följd bör föräldern ha rätt till vårdbidrag för sådan dag. Föräldern kan även ha rätt till vårdbidrag om vistelsen i hemmet är kortare än sex timmar. Det gäller i fall då barnets sjukdom eller funktionsnedsättning medför att barnet endast kan vistas hos sina föräldrar under kortare tid än sex timmar. (RAR 2002:15 till 106 kap. 9 och 11 §§ SFB)

Bestämmelserna om när vårdbidrag kan lämnas när ett barn får sådan vård som avses i 106 kap. 9 § SFB ses som en regel om utbetalning. Därför påverkas inte rätten till vårdbidrag när bidraget omvandlas till eller från ferievårdbidrag. Se också kapitel 11.3.

6.3 Annan vård eller vistelse utanför hemmet​

I följande avsnitt följer en genomgång av olika boendeformer för vård eller vistelse utanför hemmet. Gemensamt för boendeformerna är att den service som kan fås ofta motsvarar det hjälpbehov som legat till grund för vårdbidraget. Det kan dock finnas kvar ett hjälpbehov som inte tillgodoses via boendeformens service. Föräldern kan då ha rätt till vårdbidrag.

Om vi inte betalar ut vårdbidrag för att boendet innebär sådan vård på institution eller motsvarande som avses i 106 kap. 9 § SFB och vården kan beräknas pågå mer än sex månader, kan det bli aktuellt att betala ut ferievårdbidrag.

Boendeformernas benämningar och innehåll kan variera från kommun till kommun. Det är därför lämpligt att Försäkringskassan tar in dokumentation och beslut som styrker vilken slags boendeinsats enligt till exempel LSS eller SoL som barnet har beviljats. I följande avsnitt lämnas en kort redogörelse för några vanligt förekommande boendeformer och information om hur bedömningen av rätten till vårdbidrag påverkas av dem.

6.4 Vård utanför institution eller i annat enskilt hem genom huvudmannens försorg​

Bostad med särskild service för barn och ungdom

Bostad med särskild service för barn och ungdom är en insats enligt LSS (9 § LSS). Insatsen ses som ett komplement till föräldrahemmet. Boende i sådan bostad kan vara orsakat både av barnets eller den unges skolsituation och av mycket omfattande omvårdnadsbehov. Bostäderna kan också vara center för fördjupade och specialiserade habiliteringsinsatser (prop. 1992/93:159, s. 81).

Bostaden delas av ett litet antal barn eller ungdomar. Den bör vara utformad som en vanlig bostad och ska fungera så hemlikt som möjligt. Behovet av bostad med särskild service kan vara föranlett av att barnet eller den unge på grund av funktionsnedsättning behöver undervisning eller medicinsk eller annan vård som inte finns tillgänglig i hemkommunen. Bostäderna ska kunna användas flexibelt och efter barnets och familjens behov. Det är fråga om bostäder med mångsidiga användningsmöjligheter där olika inslag av förstärkta resurser kan erbjudas. Det är ofta fråga om att tillgodose komplicerade omvårdnadsbehov och det är i första hand omvårdnadsbehovet som föranleder valet av denna boendeform. (Prop. 1992/93:159, s. 81–82 och 179)

Elever i särskolan som behöver bo utanför föräldrahemmet kan till exempel erbjudas boende i bostad med särskild service för barn och ungdom eller i familjehem.

Den service som barnet kan få via bostad med särskild service för barn och ungdom avser i de allra flesta fall samma hjälpbehov som har legat till grund för bedömningen av rätten till vårdbidrag. Det är därför lämpligt att Försäkringskassan gör en omprövning av vårdbidraget när ett barn påbörjar sin vistelse i ett sådant boende. Försäkringskassan betalar bara ut vårdbidrag om den bedömer att vården kan beräknas pågå högst sex månader. Däremot kan det vara aktuellt att betala ut ferievårdbidrag om barnet vistas hemma vid veckoslut och skollov om förutsättningarna för detta är uppfyllda.

Familjehem

Familjehem avser flera olika funktioner inom samhällets stöd till barn.

Boende i familjehem enligt LSS innebär att ett barn bor i en annan familj än den egna (9 § 8 LSS, prop. 1992/93:159, s.179). LSS-insatsen familjehem är en frivilligt vald boendeform. Familjehemmet kan i första hand ses som ett komplement till föräldrahemmet.

Familjehem enligt SoL innebär ett enskilt hem som på uppdrag av socialnämnden tar emot barn som behöver vårdas eller bo i ett annat hem än det egna (6 kap. 1 § SoL).

Ett boende i familjehem innebär att barnet inte bor i sitt föräldrahem. Det är ett av samhällets stöd till unga människor. Kommunen betalar familjehemsersättning i form av arvode och ersättning för omkostnader till familjehemsföräldern. Svenska Kommunförbundet lämnar årligen rekommendationer till kommunerna på ersättningens storlek beroende på omfattningen av det stöd den familjehemsplacerade personen behöver. Ersättningen lämnas bland annat i form av ett beskattningsbart arvode som är sjukpenninggrundande.

Barnets behov av särskild tillsyn och vård ska normalt tillgodoses av familjehemsföräldern i samma utsträckning som annars av barnets förälder. Den vård som barnet kan få i familjehemmet ska alltså i de allra flesta fall tillgodose samma hjälpbehov som har legat till grund för bedömningen av rätten till vårdbidrag. Det är därför sannolikt att förhållandena har ändrats på ett sådant sätt att beslutet om rätt till vårdbidrag ska omprövas när ett barn flyttar till familjehem.

I rättsliga ställningstagandet (FKRS 2018:13) framgår det att vård i familjehem ska räknas som sådan vård som avses i 106 kap. 9 § SFB.

Om vården i familjehemmet kan beräknas pågå högst sex månader, kan vårdbidrag fortfarande betalas ut till föräldern (se 106 kap. 9 § SFB). Om vården beräknas pågå längre, kan i stället ferievårdbidrag betalas ut om förutsättningarna för det är uppfyllda (se 106 kap. 11 § SFB). Du kan läsa mer om ferievårdbidrag i avsnitt 6.2.

6.5 Annan vistelse utanför hemmet​

Specialskolor

De flesta specialskolorna för elever i grundskoleålder (årskurs 1–10) kan erbjuda boende. Elever som avses är barn som är döva eller med hörselnedsättning i kombination med utvecklingsstörning, barn med medfödd eller tidigt förvärvad dövblindhet, barn med synnedsättning och ytterligare funktionsnedsättning och barn med grav språkstörning. Efter grund- och specialskolan kan det bli aktuellt att barnet börjar på riksgymnasium för elever med hörselnedsättning eller för elever med rörelsehinder. Bestämmelser om specialskolan och Rh-anpassade utbildningar finns i 12 och 15 kap. skollagen (2010:80).

Service på boenden vid specialskolor eller elevhem vid riksgymnasier för döva eller rörelsehindrade, bör inte anses som sådan vård som avses i 106 kap. 9 § SFB (RAR 2002:15 till 106 kap. 9 och 11 §§ SFB). Detta betyder att Försäkringskassan inte kan betala ut ferievårdbidrag för de veckoslut och skollov som eleven vistas i föräldrahemmet. Försäkringskassan kan däremot bevilja vårdbidrag om förutsättningarna för detta är uppfyllda.

Läs mer

Läs mer om specialskolan och Rh-anpassade utbildningar på specialpedagogiska skolmyndighetens hemsida www.spsm.se.

6.6 Avbrott i vården​

Med avbrott menas att en förälder som får vårdbidrag tillfälligt är förhindrad att vårda barnet. Under ett sådant avbrott kan vårdbidrag betalas om avbrottet varar högst sex månader. Om det finns särskilda skäl kan vårdbidrag betalas även under ett avbrott som varar ytterligare högst sex månader. (22 kap. 8 § SFB)

I förarbetena har bland annat uttalats att en grundtanke med vårdbidraget är att föräldrarna själva ska vårda barnet. Detta innebär emellertid inte att bidraget alltid bör dras in då barnet under en avgränsad period behöver vistas utanför sitt normala hem. Det kan gälla fall då barnet går i skola på annan ort och kan bo hos någon annan på skolorten. Vidare kan en förälders sjukdom, studier eller ett tillfälligt arbete på annan ort innebära att föräldern måste låta någon annan person överta den faktiska vården av barnet med funktionsnedsättning. En för tillfället olämplig familjebostad kan också medföra att barnet under en viss tid måste bo utanför föräldrahemmet. (Prop. 1981/82:216, s. 16 och 17)

Som villkor för att vårdbidraget ska fortsätta att betalas ut måste enligt förarbetena vidare gälla att placeringen utanför hemmet är tillfällig. Det ekonomiska ansvaret ska ligga kvar hos föräldern. Det är inte nödvändigt att begränsa den tillfälliga vistelsen enbart till anhöriga. Det väsentliga är att föräldern fortfarande har huvudansvaret för barnet (prop. 1981/82:216, s. 17).

Det går dock inte att i alla situationer dra en skarp gräns mellan vad som är korttidsvistelse i form av boende i en stödfamilj och vad som är boende i familjehem utan detta får avgöras från fall till fall.