7 Vårdbidragets nivåer

Det här kapitlet behandlar

• Bakgrund
• Vårdbidragets nivåer
• Flerbarnsprövning

7.1 Vårdbidragets nivåer

Vårdbidrag kan betalas ut som hel, tre fjärdedels, halv eller en fjärdedels förmån. Ett helt vårdbidrag motsvarar 250 procent av prisbasbeloppet och övriga nivåer motsvarande del av helt vårdbidrag. Nivån på förmånen beror på barnets behov av vård och tillsyn samt hur stora merkostnaderna är (22 kap. 4 § SFB). Vårdbidrag kan betalas ut för

• det merarbete som barnets behov av vård och tillsyn för med sig
• en sammanvägning av merarbete och merkostnader
• enbart merkostnader (22 kap. 3, 11–14 §§ SFB).

7.2 Bakgrund

Vad som bör gälla för de olika nivåerna har varken angetts i förarbetena till nuvarande eller tidigare lag. Det framgår inte heller hur sammanvägningen av merarbete och merkostnader ska göras. Längre fram i detta avsnitt beskrivs olika faktorer som kan påverka bedömningen av vilken nivå på vårdbidrag som kan betalas ut. För att förstå bakgrunden till de olika nivåerna följer här en sammanfattning.

Helt vårdbidrag

Vårdbidrag infördes som en nivå och kunde beviljas om personen på grund av sjukdom eller funktionsnedsättning för avsevärd tid och i avsevärd omfattning var i behov av särskild tillsyn och vård. Varken av lag eller av förarbeten framgår exakt vilken tillsyn och vård som krävdes för att vårdbidrag skulle beviljas. Men med hänsyn till begreppen avsevärd tid och avsevärd omfattning får det anses troligt att det rörde sig om barn med omfattande funktionsnedsättningar. Något som också har stöd i lagens intentioner. Genom vårdbidraget skulle barn med funktionsnedsättning kunna vårdas i hemmet. Hem- och familjemiljö menade lagstiftaren var av betydelse för alla barn och det var angeläget att samhället stimulerade till vård i hemmet. Samtidigt medförde vården ofta kostnader, dels beroende av avstående av arbetsinkomst, dels beroende av andra kostnader (prop. 1964:94 s. 19–20). Att det rörde sig om barn med svåra funktionsnedsättningar har även stöd ändringen av vem som beviljades vårdbidraget. Från och med 1974 beviljades föräldern i stället för barnet vårdbidrag eftersom ersättningen snarast var att betrakta som en inkomstbortfallsersättning (prop. 1973:47 s. 26).

Bedömningen av att behovet skulle föreligga i avsevärd omfattning skulle ske med ledning av den särskilda arbetsinsats som vårdaren fick göra och de särskilda kostnader som barnets funktionsnedsättning medförde. Viss ledning skulle även kunna hämtas från den praxis som fanns gällande tillämpningen av invaliditetstillägg (prop. 1964:94 s. 21). Av RFV:s anvisningar framgick senare att inte enbart vårduppgifternas art utan även deras frekvens samt tillsynsbehovet och vårdarens bundenhet skulle beaktas (prop. 1973:47 s.16).

Det var inte lagstiftarens mening att alla barn skulle vårdas i hemmet, utan enbart där det ansågs som den rätta vårdformen (prop. 1964:94 s. 20). Något som möjligen kan förstås så att även om ersättningen tog sikte på barn med svåra sjukdomar och funktionsnedsättningar var tanken att barn med de allra svåraste tillstånden skulle fortsätta att vårdas på institution. När vårdbidrag infördes fanns inte personlig assistans.

Halvt vårdbidrag

Kravet på att det skulle finnas ett behov av tillsyn och vård i avsevärd omfattning togs bort 1975 i samband med att ytterligare en nivå infördes (prop. 1974:129). Bakgrunden till ändringen var bedömningen att det fanns barn som inte uppfyllde kriterierna för vårdbidrag, men där det ändå fanns ett behov av ett stöd. Exempel barn med diabetes.

Införandet av ytterligare en nivå innebar att inte enbart de barn som hade de mest omfattande funktionsnedsättningarna kunde berättigas vårdbidrag.

En fjärdedels vårdbidrag

1988 infördes en fjärdedels vårdbidrag. Syftet var att tillgodose en del av dem som enligt dåvarande bestämmelser inte ansågs berättigade till bidrag. Det gällde särskilt dem som hade regelbundna, ofrånkomliga kostnader i kombination med visst merarbete. Till denna kategori menade lagstiftaren hörde främst föräldrar till barn med diabetes och barn med betydande allergiska besvär av olika slag (prop. 1987/88:46 s. 17).

Tre fjärdedels vårdbidrag

1992 infördes en fjärde nivå av vårdbidrag. Anledningen var att steget mellan ett halvt och ett helt vårdbidrag ansågs för stort. I förarbeten nämndes föräldrar som hade ett halvt vårdbidrag på grund av att barnets behov av tillsyn och vård i sig berättigade till ett halvt vårdbidrag men där det tillsammans med merkostnaderna inte uppgick till ett helt vårdbidrag (prop. 1991/92:106 s. 27).

7.3 Vårdbidragets nivåer

22 kap. 4 § SFB

Vårdbidrag lämnas alltefter tillsyns- och vårdbehovets omfattning och merkostnadernas storlek som hel, tre fjärdedels, halv eller en fjärdedels förmån enligt 11 och 12 §§.

Nivån på vårdbidraget beror på barnets behov av vård och tillsyn samt hur stora merkostnaderna är. Vårdbidrag kan betalas ut för

• det merarbete som barnets behov av vård och tillsyn för med sig
• en sammanvägning av merarbete och merkostnader
• enbart merkostnader.

Ersättningsnivåer enligt 22 kap. 11 § SFB för vårdbidrag baseras på det fastställda prisbasbeloppet för aktuellt år.

• Helt vårdbidrag motsvarar 250 procent av prisbasbeloppet.
• Tre fjärdedels vårdbidrag motsvarar 187,5 procent av prisbasbeloppet.
• Halvt vårdbidrag motsvarar 125 procent av prisbasbeloppet.
• En fjärdedels vårdbidrag motsvarar 62,5 procent av prisbasbeloppet.

När det gäller vårdbidrag för enbart merkostnader, se avsnitt 7.3.2.

7.3.1 Allmänt råd – RAR 2002:15

Om vårdinsatserna omfattar minst sju timmar per vecka och det finns ett uttalat tillsynsbehov eller betydande merkostnader bör föräldern ha rätt till en fjärdedels vårdbidrag. För att anses som betydande bör merkostnaderna uppgå till minst 25 procent av prisbasbeloppet.

7.3.2 Merkostnadsvårdbidrag

Vårdbidrag grundat enbart på merkostnader kan betalas ut med 36 eller 62,5 procent av prisbasbeloppet (22 kap. 13 § SFB).

7.3.3 Merkostnadsersättning utöver helt vårdbidrag

I vissa fall kan ett barns behov av särskild tillsyn och vård vara så stort att det ger rätt till helt vårdbidrag utan att merkostnaderna inräknas. Om merkostnaderna då är minst 18 procent av basbeloppet ska merkostnadsersättning betalas ut utöver det hela vårdbidraget. Merkostnadsersättningen kan betalas ut med 18, 36, 53 eller 69 procent av prisbasbeloppet beroende på hur stora merkostnaderna är. (22 kap. 14 § SFB)

7.3.4 Ferievårdbidrag

Ferievårdbidrag betalas ut med 1/30 del av det fastställda vårdbidragets månadsbelopp och avrundas till närmaste högre krontal. Detta gäller när ferien avser del av en kalendermånad. (Se 106 kap. 37 § SFB)

7.3.5 Ersättning för merkostnader

Skattefri merkostnadsdel

En viss del av vårdbidraget kan utges som ersättning för merkostnader (22 kap. 12 § SFB). Denna merkostnadsdel av vårdbidraget är skattefri (11 kap. 31 § inkomstskattelagen (1999:1229) och kan bestämmas till följande procent av prisbasbeloppet:

• 18 % om merkostnaderna uppgår till 18 men inte 36 %.
• 36 % om merkostnaderna uppgår till 36 men inte 53 %.
• 53 % om merkostnaderna uppgår till 53 men inte 69 %.
• 69 % om merkostnaderna uppgår till 69 % eller därutöver.

För att ha rätt till en skattefri merkostnadsdel krävs att merkostnaderna faktiskt uppgår till lägst det belopp som respektive nivå innebär (prop. 1981/82:216, s. 14).

När en fjärdedels vårdbidrag utges för både tillsyns- och vårdbehov samt merkostnader kan merkostnadsdelen bestämmas till 18, 36 eller 53 procent av basbeloppet. En fjärdedels vårdbidrag som är 62,5 procent av prisbasbeloppet räcker inte till högre merkostnadsdel.

Skattefri merkostnadsersättning

Merkostnadsersättning som lämnas utöver helt vårdbidrag beräknas på samma sätt som då merkostnaderna är en del av vårdbidraget (22 kap. 14 § SFB).

Om ferievårdbidrag utges för flera barn med funktionshinder i samma familj grundas rätten till skattefri merkostnadsersättning på de sammanlagda merkostnaderna för dessa barn (FÖD 1994:20).

Skattefritt merkostnadsvårdbidrag

Vårdbidrag som utges för bara merkostnader (22 kap. 13 § SFB), merkostnadsvårdbidrag, är också skattefritt (11 kap. 31 § IL) och kan utges med följande procent av prisbasbeloppet

• 36 % om merkostnaderna uppgår till minst 36 %
• 62,5 % om merkostnaderna uppgår till minst 62,5 %

7.4 Flerbarnsprövning

Av 22 kap. 3 § SFB framgår att om en förälder har flera barn med en sjukdom eller en funktionsnedsättning ska bedömningen göras av det sammanlagda behovet av tillsyn och vård.

Principen om sammanvägning infördes 1983 (prop. 1981/82:216). Tidigare skulle varje barn bedömas för sig, vilket kunde innebära att en förälder kunde uppbära flera vårdbidrag. Detta är fortfarande möjligt, men efter en sammanvägning av familjens behov. I de fall att det finns flera barn i familjen där barnen inte var för sig uppfyller kraven för vårdbidrag ska bidrag ändå kunna betalas ut om det totala behovet av stöd motiverar det. Bidraget anses då betalas ut för alla barnen. Vid en sammanvägning där flera barn uppfyller kraven för vårdbidrag kan exempelvis beaktas om det finns flera barn där behovet av stöd är högre än som motsvarar ett halvt vårdbidrag, men lägre än vad om motsvarar ett helt. Avgörande blir familjens totala behov av stöd. En sammanvägning kan göras även om en förälder begär bidrag för ett barn och den andre föräldern bidrag för ett annat barn i familjen. Har vårdbidrag beviljats för vård av mer än ett barn ska vårdbidraget omprövas om förhållandena för något av barnen ändras. (Prop. 1981/82:216 s. 22)

När det finns flera barn med sjukdom eller funktionshinder i en familj är det alltid hela familjens situation som ska beaktas vid bedömningen av vårdbidrag (prop. 1981/82:216 s. 18 och 22). Vid en flerbarnsprövning är utgångspunkten således vilken individuellt anpassad vård och tillsyn varje barn behöver och i vilken omfattning. Det ska sedan vägas in i vilken omfattning insatserna blir mer effektiva med anledning av att det finns fler barn med funktionsnedsättning i samma familj.

Om det i en familj finns flera barn med likartad funktionsnedsättning eller sjukdom sker ofta en anpassning i familjens livsmönster på grund av det första barnet med funktionsnedsättning. Ytterligare barn med funktionsnedsättning i familjen medför därför inte alltid dubbel arbetsinsats eller dubbla kostnader. Vid bedömningen är det angeläget att ta hänsyn till vad barnens sjukdom eller funktionsnedsättning innebär totalt för familjens situation (prop. 1981/82:216 s. 22).

Att barnen har samma diagnos behöver dock inte betyda att vårdtyngden relativt sett blir lättare.

Det viktigt att se till vilka situationer och i vilken utsträckning vårdåtgärder vidtas samt hur detta kan samordnas när det finns fler barn med funktionsnedsättning i samma familj. Bedömningen måste göras med hänsyn till varje barns sjukdom eller funktionsnedsättning.

7.4.1 Sammanvägning

När barnens sammanlagda behov ger rätt till mer än ett helt vårdbidrag kan de olika vårdbidragsnivåerna kombineras. Familjen kan till exempel få ett och en fjärdedels vårdbidrag, ett och ett halvt vårdbidrag och så vidare.

Ett barn kan aldrig ge rätt till mer än ett helt vårdbidrag. Har familjen till exempel rätt till vårdbidrag för två barn kan högst två hela vårdbidrag betalas ut.

Vid en flerbarnsprövning kan alla nivåer av vårdbidraget bli aktuellt. Det innebär att också den lägsta nivån, en fjärdedel, kan betalas ut för flera barn med funktionhinder i samma familj.

Familjens behov av stöd ska vägas samman även då föräldrar ansöker om rätt till vårdbidrag för var sitt barn i samma familj. Av lagen följer att vårdbidrag endast kan betalas ut som hel, tre fjärdedels, halv eller en fjärdedels förmån (22 kap. 4 § SFB). Däremot kan föräldrarna dela utbetalningen av vårdbidraget (22 kap. 16 § SFB).

Om Försäkringskassan vid en sammanvägd bedömning finner att endast en fjärdedels vårdbidrag kan beviljas ska rätten till vårdbidrag ges till den förälder som står för den huvudsakliga vården och tillsynen av barnet (22 kap. 15 § SFB).

Föräldrarna kan också utifrån den sammanvägda bedömningen beviljas varsin del av vårdbidraget. Om Försäkringskassan vid en sammanvägd bedömning finner att det totala vård- och tillsynsbehovet samt merkostnadernas storlek berättigar till tre fjärdedels vårdbidrag, skulle den ena föräldern till exempel kunna beviljas ett halvt vårdbidrag och den andra beviljas en fjärdedels vårdbidrag.

Ett annat alternativ är att utbetalningen delas mellan föräldrarna. Delning av utbetalning redovisas i avsnitt 9.2.

Ansökan för varsitt barn

En sammanvägning bör också göras då föräldrarna ansöker om vårdbidrag för varsitt barn i familjen (prop. 1991/92:106 s. 27 och 41).

Ferievårdbidrag

Sammanvägningen görs endast för de barn som vårdas hemma. Om det för ett barn endast är aktuellt att betala ut ferievårdbidrag kan detta barn inte ingå i bedömningen (22 kap. 3 § andra stycket jämförd med 106 kap. 11 § SFB).

Sammanboende utan gemensamma barn

Sammanboende par utan gemensamma barn kan ansöka om vårdbidrag för sina respektive barn med funktionsnedsättning. I en sådan situation ska någon sammanlagd bedömning inte göras av behovet av tillsyn och vård och storleken på merkostnaderna. Detta är en följd av det föräldrabegrepp som används när det gäller vårdbidrag (22 kap. 2 § jämförd med 22 kap. 3 § SFB).

Sammanboende med både egna och gemensamma barn

När personer som är sammanboende både har barn var för sig och gemensamma barn kan det bli aktuellt att göra en flerbarnsprövning. Det kan till exempel bli aktuellt då en förälder söker vårdbidrag för

• sitt eget barn och det gemensamma barnet
• den andre förälderns barn och det gemensamma barnet.

I båda fallen är den sökande förälder eller likställd med förälder till barnen. En sammanlagd bedömning av barnens behov ska därför göras (flerbarnsprövning). (22 kap. 2 § jämförd med 22 kap. 3 § SFB)

7.4.2 Merkostnadsdel

Om en förälder beviljas mer än ett helt vårdbidrag för flera barn tillsammans kan även en viss del av varje ytterligare helt, halvt, tre fjärdedels eller en fjärdedels vårdbidrag betalas ut som ersättning för merkostnader.

Eftersom ett halvt, tre fjärdedels och ett helt vårdbidrag kan generera en merkostnadsdel på högst 69 procent kan merkostnadsdelen för en förälder som beviljats mer än ett helt vårdbidrag bestämmas till 18, 36, 53, 69, 87, 105, 122 eller 138 procent av basbeloppet. För en förälder som beviljats ett och en fjärdedels vårdbidrag kan merkostnadsdelen bestämmas till högst 122 procent av basbeloppet. Detta eftersom en fjärdedels vårdbidrag högst kan generera en merkostnadsdel på 53 procent (se avsnitt 7.3.5).

7.4.3 Merkostnadsersättning

Om behovet av särskild tillsyn och vård för ett barn grundar rätt till ett helt vårdbidrag utan att merkostnader beaktas, har en förälder rätt till en skattefri ersättning för merkostnader som motsvarar minst 18 procent av basbeloppet (22 kap. 14 § SFB).

Om en förälder vårdar fler barn med sjukdom eller funktionsnedsättning har han eller hon därför endast rätt till merkostnadsersättning utöver vårdbidraget om vård- och tillsynsbehovet för ett barn är så stort att det ger rätt till ett helt vårdbidrag. Har föräldern rätt till sådan merkostnadsersättning för ett barn prövas därefter rätten till vårdbidrag med ledning av barnens sammanlagda behov av tillsyn och vård och storleken på merkostnaderna. De merkostnader som har gett rätt till särskild merkostnadsersättning ska då inte beaktas (prop. 1991/92:106 s. 27–28 och 41).

7.4.4 Merkostnadsvårdbidrag

Merkostnadsvårdbidrag som betalas ut antingen med 36 procent eller 62,5 procent av basbeloppet kan även betalas ut vid en flerbarnsprövning om de sammanlagda merkostnaderna uppgår till minst 36 procent eller 62,5 procent av prisbasbeloppet. Ger de sammanlagda merkostnaderna rätt till högre ersättning kan de båda nivåerna kombineras. Det innebär att merkostnadsvårdbidrag för flera barn kan betalas ut med 36, 62,5, 72, 98,5 125 etc. procent av basbeloppet (22 kap. 2 § jämförd med 22 kap. 12 § SFB).