Hoppa till huvudinnehåll

5 Allmänna bestämmelser om rätten till underhållsstöd

I detta kapitel beskrivs de allmänna bestämmelserna och situationer som gäller för rätten till underhållsstöd.

5.1 Barnkonventionen​

FN:s konvention om barnets rättigheter (barnkonventionen) är lag i Sverige sedan 2020. Många av Försäkringskassans förmåner rör barn, och vår handläggning kan påverka barns situation på olika sätt. Därför ska vi följa barnkonventionen i all vår handläggning.

Konkret betyder det att vi alltid ska beakta barnets bästa när vi fattar beslut eller vidtar åtgärder som rör ett barn. På så sätt säkerställer vi barnets rättigheter och har ett barnrättsperspektiv.

Bedömningen av vad som är barnets bästa ska göras som en del av vår ordinarie handläggning, precis som vi hanterar förmånsspecifika regler, utredningsmetodik, kommunikation och bemötande. Hur och i vilken utsträckning barnets bästa ska beaktas måste vägas mot andra regler och intressen inom Försäkringskassans verksamhet.

Att barnets bästa ska beaktas innebär däremot inte att det i sig självständigt kan grunda rätt till ersättning om det inte finns stöd för det i bestämmelserna om underhållsstöd.

Att beakta barnets bästa innebär också att du som anställd hos Försäkringskassan har ett ansvar för att agera vid indikationer på att ett barn far illa, till exempel uppgifter som tyder på att det förekommer våld i hemmet. Om du misstänker något sådant ska du göra en orosanmälan till socialtjänsten.

Läs mer
  • I riktlinje (2016:02) om Anmälan till socialnämnden vid kännedom om eller misstanke att ett barn far illa och polisanmälan vid misstanke om brott
  • I vägledning (2004:7) Förvaltningsrätt i praktiken om barn och barnrättsperspektivet
  • Om barnets bästa på Barnombudsmannens hemsida
  • Om barns rättigheter på Försäkringskassans intranät

5.2 Barn vars föräldrar inte bor tillsammans​

Ett barn har rätt till underhållsstöd om föräldrarna inte bor tillsammans. Barnet måste bo varaktigt och vara folkbokförd hos en förälder, boföräldern. Hen ska dessutom bo i landet och vara vårdnadshavare för barnet om det är under 18 år (17 kap. 2 § och 18 kap. 2 § SFB).

Om barnet fyllt 18 år kan det få förlängt underhållsstöd. I kapitel 8 finns mer att läsa om förlängt underhållsstöd.

5.2.1 Varaktigt eller växelvist boende​

Ett barn som bor varaktigt hos båda föräldrarna, så kallat växelvist boende, kan inte få fullt underhållsstöd. Det följer av definitionen av boförälder och bidragsskyldig förälder i 17 kap. SFB.

För att avgöra om barnet bor varaktigt hos en förälder kan du behöva beräkna vistelsetiden, alltså hur mycket tid barnet vistas hos respektive förälder. Du bör då räkna in hela den faktiska vistelsetiden, det vill säga även delar av den första och den sista dagen i vistelsen. Det innebär att en enda övernattning leder till att del av två dagar räknas med. Även del av dag utan övernattning bör beaktas (RAR 2001:1 till 18 kap. 2 § SFB).

5.2.2 Gränsen mellan umgänge och växelvist boende​

Med växelvist boende avses normalt att barnet vistas ungefär lika mycket hos den ena som hos den andra föräldern (prop. 1999/2000:118, Underhållsstöd vid växelvis boende s. 14).

Rättsfall

I ett avgörande från HD uttalas att det normalt är fråga om umgänge, och inte varaktigt boende, när barnet vistas hos den ena föräldern endast en tredjedel av tiden (NJA 1998:43). I domen uttalar HD att även om skillnaden i vistelsetider hos de båda föräldrarna är mindre, bör bedömningen ofta bli densamma. Alltså att det inte rör sig om ett växelvist boende om det inte finns faktorer som klart pekar i en annan riktning. Sådana faktorer som förutom vistelsetiden kan få betydelse vid bedömningen är enligt HD var barnet var folkbokfört, hur barnets boende är ordnat, vart barnet har sina tillhörigheter och hur barnets försörjning delas mellan föräldrarna.

Det saknas vägledande domar från RR om växelvist boende. Dåvarande Riksförsäkringsverket har emellertid gett ut en rättsfallsöversikt över kammarrättsdomar som gäller växelvist boende och underhållsstöd (RFV anser 2003:3). Kammarrättsdomar som meddelats därefter avviker inte från den praxis som framgår av RFV:s översikt.

En tolkning som kan göras utifrån förarbeten och rättspraxis som stöd för den praktiska hanteringen och bedömningen av när ett barn kan anses varaktigt bo hos var och en av föräldrarna vid växelvist boende är följande.

Om barnet vistas i genomsnitt färre än 12 dagar (40 procent) per månad hos den ena föräldern ska detta betraktas som umgänge och inte som att barnet bor varaktigt hos den föräldern. I denna situation finns alltså inte växelvist boende.

Om vistelsen hos en av föräldrarna i genomsnitt är mellan 12 och 13 dagar per månad, kan det eventuellt röra sig om växelvist boende. Det krävs då att det finns fler faktorer än vistelsetidens längd som klart pekar i den riktningen. Sådana faktorer är hur barnets försörjning är fördelad mellan föräldrarna, hur barnets boende är ordnat och var barnet förvarar sina tillhörigheter. Ju större skillnaden i vistelsetiden mellan föräldrarna är desto större betydelse har övriga faktorer. Detta gäller i särskilt hög grad om barnet till övervägande del vistas hos en förälder som är ensam vårdnadshavare.

Barnets anknytning till hemmet​

Kammarrätten i Göteborg har bedömt att det inte finns något uttryckligt krav på att föräldern och barnet måste tillbringa all dygnsvila tillsammans, eller att föräldern måste ha den omedelbara vården och tillsynen om barnet, för att bestämmelserna om underhållsstöd vid växelvist boende ska vara tillämpliga (KRNG mål nr 1480–15).

I målet framkom det att barnet bodde varannan vecka hos modern och varannan vecka hos fadern, men vistades hos farföräldrarna eller faderns sambo under måndag‒torsdag medan fadern arbetade på annan ort. Fadern hade svarat för barnets kostnader och ansågs ha ansvaret för barnet under hela veckan, även om han inte hade den omedelbara vården eller tillsynen om barnet. Slutsatsen var med hänsyn till samtliga omständigheter att barnet vistades halva tiden hos respektive förälder, trots att barnet inte fysiskt vistades tillsammans med fadern under hela veckan. Följaktligen hade barnet rätt till underhållsstöd vid växelvist boende.

Bevisbördan när barnets boende ändras​

Kammarrätten i Göteborg har prövat frågan om vem som ska visa att det inte längre är frågan om växelvist boende. Kammarrätten anser att det är den som väcker frågan som ska bevisa att förhållandena har ändrats (KRNG mål nr 3416–06). Det gäller även när barnets varaktiga boende hos den ena föräldern har övergått i ett växelvist boende hos båda föräldrarna.

Även om det är den som väcker frågan som har bevisbördan har Försäkringskassan en omfattande utredningsskyldighet. Det innebär att det är myndigheten som har det yttersta ansvaret för att underlaget i ärendet blir sådant att ett beslut som överensstämmer med de faktiska förhållandena kan fattas.

Du kan läsa mer om bevisbördan och Försäkringskassans utredningsskyldighet i Försäkringskassans vägledning (2004:7) Förvaltningsrätt i praktiken.

Interimistiskt förordnande​

RR har i en dom prövat situationen då det finns ett interimistiskt förordnande om barnets vårdnad och boende. RR konstaterade att det vid tidpunkten för Försäkringskassans beslut om rätten till underhållsstöd fanns ett av tingsrätten interimistiskt förordnande som angav att barnet skulle bo hos modern och ha ett i förordnandet närmare preciserat umgänge med fadern. RR betonade att ett interimistiskt förordnande är en tillfällig lösning i avvaktan på att domstolen beslutar något annat. RR menade vidare att ett interimistiskt förordnande kan komma att bestå så pass lång tid att det som förordnats blir av varaktig karaktär. I det aktuella fallet ansåg emellertid RR att den tid som förflutit från förordnandet fram till Försäkringskassans omprövningsbeslut om underhållsstöd (knappt fem månader) var för kort för att förordnandet skulle kunna uppfattas annat än som ett provisorium. Med hänsyn till detta och till övriga omständigheter ansågs barnet inte vistas varaktigt hos fadern (RÅ 2004 ref. 138). Domen kan endast anses vägledande i fall där barnets vistelse är reglerad i ett interimistiskt förordnande.

5.3 Föräldrarna bor tillsammans​

Barnets föräldrar får inte bo tillsammans om underhållsstöd ska kunna betalas ut. Det finns inte något krav på att föräldrarna ska ha levt isär under en längre period för att rätten till underhållsstöd ska inträda (prop. 1995/96:208, s. 81).

Ett barn har rätt till underhållsstöd om det bor varaktigt och är folkbokförd hos en eller två särskilt förordnade vårdnadshavare (18 kap. 7 § SFB). I dessa fall har det ingen betydelse för rätten till underhållsstöd om föräldrarna bor tillsammans (prop. 1995/96:208, s. 82).

5.3.1 Föräldrarnas boende och folkbokföringsadress​

Barnets föräldrar bör i första hand anses bo tillsammans om de enligt folkbokföringslagen (1991:481) (FbL) ska vara folkbokförda på samma adress. Normalt kan man därför utgå från den faktiska folkbokföringen (prop. 1995/96:208, s. 81).

Skatteverket kan i vissa fall folkbokföra ”bostadslösa” personer på den adress som de har störst anknytning till. Det gäller till exempel om personen är hemlös, vägrar medverka till utredningen av boendet eller om posten är ställd till den fastigheten. Det är ett alternativ till att Skatteverket registrerar kommunen som folkbokföringsort (tidigare registrerades församlingen) (prop. 2012/13:120 Folkbokföringen i framtiden, s.85). Det kan leda till att en bidragsskyldig blir folkbokförd på samma adress som boföräldern utan att faktiskt bo där. Om boföräldern kan visa varför den bidragsskyldiga föräldern är folkbokförd på samma fastighet, kan det vägas in i Försäkringskassans bedömning. Se även avsnitt 5.3.2 om bevisbördan och Försäkringskassans utredningsskyldighet.

En person som däremot tillbringar dygnsvilan på växlande orter på grund av arbetsförhållanden folkbokförs vanligen enligt huvudregeln, det vill säga där personen har sin egentliga hemvist (prop. 2012/13:120, s.85). Det kan alltså finnas situationer där en förälder regelmässigt tillbringar sin dygnsvila hos familjen, men ändå är folkbokförd någon annanstans. I dessa fall bör föräldrarna anses bo tillsammans och då kan underhållsstöd inte betalas ut (prop.1995/96:208, s. 81).

Det kan också vara så att folkbokföringsfastigheten är densamma, men föräldrarna bor i skilda lägenheter i ett flerfamiljshus. Då ska underhållsstöd kunna lämnas (prop. 1995/96:208, s. 81).

5.3.2 Den som ansöker om eller den som underhållsstöd betalas ut till har bevisbördan​

När barnets föräldrar är folkbokförda på samma adress ska de anses bo tillsammans. Det är den som ansöker om underhållsstöd eller som stödet betalas ut till som ska visa att detta är fel (18 kap. 3 § SFB).

Föräldrar som är gifta med varandra ska anses bo tillsammans även om de inte är folkbokförda på samma adress. Även i den här situationen är det den som ansöker om underhållsstödet eller som stödet betalas ut till, som ska visa att de inte bor tillsammans (18 kap. 3 § SFB).

Om det kommer fram andra omständigheter som gör det sannolikt att föräldrarna bor tillsammans, måste den som ansöker om eller får underhållsstöd visa att de inte gör det (18 kap. 3 § SFB).

Genom den här lagkonstruktionen är det alltså föräldern, eller den studerande vid förlängt underhållsstöd, som ska visa att föräldrarna inte bor tillsammans. Om Försäkringskassan får upplysningar som gör det sannolikt att föräldrarna bor tillsammans, ska Försäkringskassan begära att sökanden kommer in med uppgifter så att rätten till underhållsstöd kan utredas (prop. 1995/96:208, s. 84). Den som ansöker om underhållsstöd, eller den studerande vid förlängt underhållsstöd, kan till exempel visa att föräldrarna inte bor tillsammans genom intyg från utomstående personer som har särskild insyn i boendesituationen eller genom att skicka in en betänketidshandling om äktenskapsskillnad. Om den sökande inte kan visa att de bor isär ska Försäkringskassan utgå från att föräldrarna bor tillsammans (se HFD 3828-17 och 4104-17, jfr. HFD 2018 ref. 70).

Även om det är den som ansöker om eller den som underhållsstöd betalas ut till som har bevisbördan har Försäkringskassan en omfattande utredningsskyldighet, vilket innebär det är myndigheten som har det yttersta ansvaret för att underlaget i ärendet blir sådant att ett beslut som överensstämmer med de faktiska förhållandena kan fattas.

Du kan läsa mer om bevisbördan och Försäkringskassans utredningsskyldighet i vägledning (2004:7) Förvaltningsrätt i praktiken.

5.3.3 När ska en bidragsskyldig anses bo tillsammans med familjen?​

Att föräldrar lever på skilda håll under ibland till och med ganska långa perioder innebär inte alltid att sammanlevnaden kan anses ha brutits. Försäkringsöverdomstolen (FÖD) har i två rättsfall, FÖD 1989:42 och FÖD 1983:6, prövat om en bidragsskyldig ska anses bo tillsammans med sitt barn.

Rättsfall

En bidragsskyldig förälder var intagen på kriminalvårdsanstalt i ett år och tre månader. Strafftiden var så pass lång att föräldrarna inte kunde anses bo varaktigt tillsammans. Den intagna föräldern fullgjorde inte sin underhållsskyldighet. Bidragsförskott kunde betalas ut. (FÖD 1989:42)

Rättsfall

En bidragsskyldig förälder var utländsk medborgare. Han fullgjorde en ettårig militärtjänstgöring i hemlandet. Under denna tid ansågs han bo varaktigt tillsammans med sin son i Sverige och bidragsförskott beviljades därför inte. (FÖD 1983:6)

Högsta förvaltningsdomstolen (HFD) har uttalat sig om vad som avses med uttrycket bo tillsammans. Enligt HFD är det inte bara den faktiska boendesituationen som är avgörande. Även föräldrar som har en sådan hushållsgemenskap som normalt präglar ett sammanlevande bör omfattas av uttrycket att ”bo tillsammans”, även om de inte fullt ut delar bostad (se HFD 2018 ref. 70 samt HFD mål nr 3828-17 och 4104-17 ).

Makar som lever i olika länder under längre perioder kan anses bo tillsammans, om de fortsatt har kontakt med varandra och uttrycker en önskan om att återförenas och leva tillsammans som en familj. Det gäller även om makarna endast har kontakt via exempelvis telefon eller e-post. Om den sökande föräldern däremot kan visa att hen inte har träffat eller haft kontakt med sin make eller maka under flera års tid kan hushållsgemenskapen anses bruten. Detta gäller även om den sökande föräldern inte har ansökt om äktenskapsskillnad, och alltså inte har visat en tydlig avsikt att avsluta äktenskapet (KRNJ mål nr 1527-19, KRNJ mål nr 1780-19 och KRNJ mål nr 1981-19).

Det är det enskilda ärendet som avgör vilka utredningsåtgärder och vilket underlag som krävs för att vi ska kunna fatta ett beslut. Du kan läsa mer om Försäkringskassans utredningsskyldighet i vägledning (2004:7).

Metodstöd – den bidragsskyldiga föräldern är intagen på kriminalvårdsanstalt​

För att utreda om det finns rätt till underhållsstöd under tiden den bidragsskyldiga föräldern är intagen på kriminalvårdsanstalt behöver du kontrollera om det finns en dom och om domen har vunnit laga kraft eftersom det är först då som strafftiden är bestämd.

I utredningen av rätten till underhållsstöd behöver du ta hänsyn till hela den tid som föräldrarna inte lever tillsammans. Det betyder att både den eventuella häktningstiden och strafftiden tillsammans kan ha betydelse för din bedömning. Du kan behöva kontakta Kriminalvårdens aktregister för att få de uppgifter du behöver.

Till Kriminalvårdens aktregister kan du behöva ställa frågor som:

  • Finns det en dom som har vunnit laga kraft?
  • Hur lång är strafftiden enligt domen?
  • När kan personen tidigast bli frigiven?
  • Hur lång var häktningstiden?

Om den bidragsskyldiga är intagen på kriminalvårdsanstalt i ett annat land kan du behöva kontakta kriminalvården i det landet eller begära att den sökande föräldern lämnar in de uppgifter som behövs för att göra en bedömning i ärendet.

5.3.4 Barnets boende​

Även om ett barn är folkbokfört hos en förälder kommer ibland frågan upp om barnet bor varaktigt tillsammans med hen. Det sker bland annat när barnet på grund av studier bor på annan ort än den där boföräldern är bosatt.

Som exempel på problematiken kring begreppet ”varaktigt bor” finns tre avgöranden av FÖD. Det är FÖD 1988:2, FÖD 1990:21 och FÖD 1993:7 och ett avgörande från Regeringsrätten, RÅ 2008 ref. 80 mål 171–2005.

Folkbokföringsadressen är i de allra flesta fall samma som den där barnet bor varaktigt, men i praktiken kan barnet bo någon annanstans (prop. 1995/96:208, s. 82).

Rättsfall

I avgörandet FÖD 1988:2 gick ett barn i årskurs 3 på en 4-årig teknisk utbildning. Familjen flyttade till en annan ort och barnet folkbokfördes där tillsammans med den övriga familjen. Barnet fortsatte skolgången i den skola som hon påbörjat utbildningen i. Hon fick även en lägenhet på skolorten. Motsvarande utbildning fanns i närheten av föräldrahemmet, men barnet ville fullfölja utbildningen på samma skola.

Barnet beviljades studiehjälp i form av inackorderingstillägg. Enligt studiestödsförordningen anses en studerande som har rätt till inackorderingstillägg inte ha brutit sambandet med föräldraekonomin. FÖD bedömde att barnet hade rätt till bidragsförskott trots att det faktiskt inte bodde tillsammans med en av föräldrarna. Vid bedömningen av rätten till förlängt bidragsförskott för studerande ansåg FÖD att man måste ta hänsyn till de riktlinjer som varit vägledande för utformningen av reglerna för studiestöd. Skilda bedömningar i bosättningsfrågan skulle leda till svårförståeliga resultat och motverka syftet med den samverkan som finns mellan de olika ekonomiska stödformerna för de studerande och deras föräldrar.

Att barnet hade kunnat få motsvarande utbildning nära föräldrahemmet kunde enligt domstolen därför inte läggas till grund för att vägra förlängt bidragsförskott.

Inackorderingstillägg kan också beviljas av kommunen enligt samma riktlinjer och kan då styrka sambandet med familjeekonomin.

Det blir allt vanligare att även grundskolestuderande går i skola på annan ort. Ofta rör det sig om så kallade friskolor som finansieras genom kommunala bidrag från barnets hemkommun. Barnet ska då vara folkbokfört hos boföräldern och inackorderingstillägg betalas vanligtvis inte ut. I dessa fall anses barnet varaktigt bo hos boföräldern.

Rättsfall

Regeringsrätten bedömde att en 15-årig flicka inte bott varaktigt hos sin mamma som hon var folkbokförd hos, när hon faktiskt bodde hos sina morföräldrar. Flickan, som var folkbokförd hos sin mamma, bodde hos sina morföräldrar under ett års tid. Mamman fick under denna tid underhållsstöd. Regeringsrätten framhöll att folkbokföringen normalt är en utgångspunkt för bedömningen av var ett barn ska anses varaktigt bosatt. Men när det står klart att folkbokföringen inte överensstämmer med den faktiska bosättningen ska bedömningen göras med hänsyn till barnets anknytning till boförälderns hem och ekonomi. Utredningen visade att flickan flyttat direkt till morföräldrarna efter att ha varit bosatt hos pappan. Det var inte utrett att mamman skulle ha svarat för dotterns försörjning på sådant sätt att dottern kunde anses varaktigt bosatt hos modern. Flickan hade således inte rätt till underhållsstöd för den aktuella tiden. (RÅ 2008 ref. 80)

När barnet försvunnit eller förts bort​

Det kan bli aktuellt att bedöma om en förälder har fortsatt rätt till underhållsstöd om barnet förs bort eller försvinner, till exempel i samband med en naturkatastrof. Detta eftersom det finns ett strikt krav på att barnet ska bo varaktigt hos boföräldern, vilket beror på att underhållsstödet ska täcka den bidragsskyldiges del av barnets försörjning (17 kap. 3–4 §§ SFB).

Försäkringskassan har ett rättsligt ställningstagande (FKRS 2006:8) om hur barnets rätt till underhållsstöd påverkas i de här situationerna.

Rättsligt ställningstagande (FKRS 2006:8)

När ska varaktigt boende anses ha upphört om ett barn försvinner i samband med en naturkatastrof eller under andra liknande omständigheter?

När ett barn försvunnit ska utbetalningen av underhållsstöd innehållas interimistiskt. Om utredningen visar att omständigheterna är sådana att det är sannolikt att barnet inte kommer tillbaka, ska slutligt beslut om indragning fattas. Visar utredningen att det är mera sannolikt att barnet kan komma tillbaka ska underhållsstödet fortsatt innehållas interimistiskt. Om barnet inte kommit tillbaka inom tre månader ska det interimistiska beslutet ersättas med ett slutligt beslut.

När ska varaktigt boende anses ha upphört när barnet förts bort av den andra föräldern?

När ett barn förts bort och bor med den tidigare bidragsskyldiga föräldern, och hen är vårdnadshavare för barnet, ska underhållsstödet dras in. Om barnet förts bort från en förälder som är ensam vårdnadshavare och hen agerar för att få tillbaka barnet ska underhållsstödet i stället hållas inne interimistiskt. Om barnet inte kommit tillbaka inom tre månader ska det interimistiska beslutet ersättas med ett slutligt beslut.

5.4 Uppgift om vårdnadshavare och vem som är förälder​

Som framgår av föregående kapitel är en förutsättning för rätt till underhållsstöd att föräldrarna inte bor tillsammans. Ytterligare en förutsättning för att få underhållsstöd är att boföräldern är vårdnadshavare, antingen ensam eller tillsammans med den förälder som är bidragsskyldig. En eller två särskilt förordnade vårdnadshavare kan också ha vårdnaden om barnet. Se även kapitel 3 om vårdnad.

5.4.1 Utredning av vårdnadsförhållanden och vem som är förälder​

Normalt framgår vem som är förälder och vem som är barnets vårdnadshavare av folkbokföringen, men ibland behöver Försäkringskassan utreda detta. En utredning kan behöva göras för att klargöra

  • vem den andra föräldern är för att veta om föräldrarna bor tillsammans eller inte
  • om den som ansöker om underhållsstöd är förälder och vårdnadshavare för barnet och därmed kan ha rätt till underhållsstöd.

Försäkringskassan kan normalt godta Skatteverkets bedömning av var barnet ska vara folkbokfört. Det går emellertid inte att säga att Skatteverkets bedömning i folkbokföringsfrågan har någon egentlig prejudiciell verkan. Detsamma gäller vid andra bedömningar som Försäkringskassan har att göra i ärenden om underhållsstöd och även i andra ärenden inom Försäkringskassans verksamhetsområde (Justitieombudsmannen [JO] beslut, dnr 5368-2006).

Detta innebär att Försäkringskassan inte är bunden av folkbokföringsuppgifterna, utan om så behövs, ska utreda ärendet och begära in handlingar som visar vem som är barnets förälder och vårdnadshavare. Det är den sökande föräldern som ska lämna in handlingarna. Det är viktigt att rätt förälder är registrerad.

Utredningen kan bli aktuell i en rad situationer, till exempel när barnet föddes utomlands, den bidragsskyldiga föräldern bor utomlands eller om förälder eller barn är nyanländ i Sverige.

Vid utredning av föräldraskap och vårdnadsförhållanden kan följande handlingar bli aktuella att hämta in:

  • födelsebevis
  • faderskaps- eller föräldraskapsbekräftelse
  • domar rörande faderskap eller föräldraskap
  • domar, avtal eller beslut som rör vårdnad
  • domar, avtal eller beslut om underhållsbidrag
  • giftermåls- eller skilsmässohandlingar.

Dessa handlingar finns att få i de flesta länder, men det finns vissa undantag när det pågår krig eller naturkatastrofer.

En DNA-analys är inte en rättslig handling och kan inte ensamt visa en persons relation till barnet.

Om det saknas uppgifter om barnets andra förälder i folkbokföringsregistret och föräldern är bosatt utomlands, finns det regler om vilka utländska faderskaps- eller föräldraskapsavgöranden som kan erkännas i Sverige. Se avsnitt 5.6.

Moderskapspresumtion​

För moderskap finns det nästan inga regler i föräldrabalken (FB). Rättslig status som förälder följer i stället av de oskrivna principerna ”det är alltid säkert vem som är mor” och ”modern är den som födandet visar”. Samma principer gäller för en kvinna som efter äggdonation föder ett barn (1 kap. 7 § FB). Moderskapet uppstår automatiskt för kvinnan när barnet föds och gäller alltså direkt från och med tidpunkten för barnets födelse (se bl.a. Prop. 2021/22:188 s. 16 samt SOU 2022:38 s. 240).

Faderskapspresumtion – om mamman är gift med en man när ett barn föds räknas maken som pappa​

Det händer att en boförälder i ansökan anger en annan förälder till barnet än den som Skatteverket har registrerat. I FB står att om en kvinna är gift med en man när hon föder ett barn, anses hennes make vara pappa till barnet (1 kap. 1 § FB). Denna faderskapspresumtion kan bara brytas genom en dom från domstol eller genom att mannen i äktenskapet godkänner en annans persons bekräftelse av faderskapet, föräldraskapet eller moderskapet (1 kap. 2 § FB). Det här gör att Försäkringskassan inte kan göra en egen bedömning och begära in underlag rörande faderskapet, eftersom faderskapet bara kan ändras på ovan angivna sätt.

Om boföräldern säger att det är en annan person som är förälder till barnet, ska vi i stället hänvisa boföräldern till att inleda en utredning om vem som är förälder hos socialnämnden. Om tingsrätten ändrar vem som är förälder till barnet, eller om mannen i äktenskapet godkänner en annan persons bekräftelse av faderskapet eller föräldraskapet, gör Försäkringskassan en ny prövning av rätten till underhållsstöd utifrån de uppgifter som är aktuella då. Om boföräldern vill gå vidare med sin ansökan med den registrerade pappan fortsätter du handläggningen av ärendet som vanligt. Samma hantering gäller vid föräldraskapspresumtion, se nedan.

Föräldraskapspresumtion – om mamman är gift eller registrerad partner med en kvinna när ett barn föds räknas den kvinnan som förälder​

Om mamman vid barnets födelse är gift eller registrerad partner med en kvinna, ska den kvinnan anses vara barnets förälder. Detsamma gäller om mamman är änka och barnet föds inom sådan tid att det kan ha blivit till före kvinnans död. (1 kap. 9 § FB)

Föräldraskapspresumtionen kan precis som vid faderskapspresumtionen endast brytas genom en dom från domstol eller genom att kvinnan i äktenskapet godkänner en annan persons bekräftelse av faderskapet, föräldraskapet eller moderskapet. (1 kap. 9 a § FB)

FB innehåller från och med 1 januari 2019 även bestämmelser som gäller vid ändrad könstillhörighet, alltså när en person har ändrat sitt juridiska kön, se 1 kap. 10–14 §§ FB. I avsnitt 6.1.1. finns metodstöd vid krav på medverkan när en person ändrat juridiskt kön.

5.4.2 Blivande adoptivförälder​

En person som med socialnämndens medgivande har tagit emot ett barn för att adoptera det, likställs med en förälder som har vårdnaden om ett barn om barnet inte är svensk medborgare och inte är bosatt här i landet när personen får barnet i sin vård (2 kap. 15 § och 17 kap. 6 § SFB). Underhållsstöd kan alltså betalas ut även innan det finns beslut om adoptionen.

5.4.3 Förlängt underhållsstöd​

Barn som har fyllt 18 år och som därmed saknar vårdnadshavare, kan få förlängt underhållsstöd om det bor med en av föräldrarna eller med någon som var särskilt förordnad vårdnadshavare (jfr 18 kap. 2 och 7 p. 2 §§ SFB). Barnet behöver inte ha bott med förälder eller särskilt förordnad vårdnadshavare innan barnet fyllt 18 år för att kravet om bosättning enligt 18 kap. 2 § SFB ska anses vara uppfyllt.

5.5 Utländska vårdnadsavgöranden m.m.​

I de fall som en konvention eller förordning inte reglerar vilka avgöranden som kan godkännas i Sverige, är huvudregeln att utländska avgöranden om vårdnad om barn anses sakna rättsverkan i Sverige (Gösta Walin, Föräldrabalken och internationell föräldrarätt, fjärde uppl. 1986, s. 559). Nedan beskrivs de förordningar och konventioner som reglerar om ett utländskt avgörande kan erkännas i Sverige.

5.5.1 Bryssel II-förordningen​

Den 25 juni 2019 antogs Bryssel II-förordningen: rådets förordning (EU) 2019/1111 om behörighet, erkännande och verkställighet av avgöranden i äktenskapsmål och mål om föräldraansvar, och om internationella bortföranden av barn.

Förordningen tillämpas fullt ut sedan den 1 augusti 2022. Den gäller i förhållandet mellan EU:s medlemsländer med undantag för Danmark.

Den nya Bryssel II-förordningen är en omarbetning av rådets förordning (EG) nr 2201/2003 av den 27 november 2003 om domstols behörighet och om erkännande och verkställighet av domar i äktenskapsmål och mål om föräldraansvar samt om upphävande av förordning (EG) nr 1347/2000.

Bryssel II-förordningen omfattar civilrättsliga frågor om äktenskapsskillnad och föräldraansvar, samt regler om vilket medlemslands domstol som kan pröva en tvist med en internationell anknytning. Den innehåller också regler om erkännande och verkställighet av avgöranden i EU.

Med föräldraansvar menas enligt förordningen alla rättigheter och skyldigheter som en fysisk eller juridisk person har för ett barn eller barnets egendom genom ett avgörande, antingen på grund av lag eller genom en överenskommelse med rättslig verkan. I detta ingår vårdnad och umgänge (artikel 2.2.7 Bryssel II-förordningen).

Begreppet civilrättsliga frågor har fått en mer utvecklad förklaring i den nya förordningen. Det anges uttryckligen att det bör ses som ett självständigt begrepp som ska tolkas i enlighet med fast rättspraxis från EU-domstolen.

I den nya förordningen stärks barns och föräldrars rättssäkerhet. Ett exempel på det är att domstolen nu är skyldig att låta barn uttrycka sina åsikter.

Alla avgöranden om föräldraansvar görs även direkt verkställbara i andra EU-länder och kravet på verkställbarhetsförklaring avskaffas. Detta innebär att det blir generellt möjligt för en part att vända sig direkt till en verkställande myndighet för att få ett utländskt avgörande verkställt. Samtidigt har ett antal rättssäkerhetsgarantier införts, s.k. vägransgrunder. Förenklat tar de sikte på allvarliga brister i utländska avgöranden eller förfaranden. (Se artiklarna 38–41, 58, 59 och 68 samt prop. 2021/22:189 s. 27 och 49 f.).

Det finns kompletterande bestämmelser i lagen (2022:948) med kompletterande bestämmelser till Bryssel II-förordningen.

5.5.2 Avgöranden som inte ska godkännas​

Ett avgörande om vårdnad och umgänge som har meddelats ska inte erkännas i dessa situationer:

  • om avgörandet strider mot grunderna i den svenska rättsordningen, med hänsyn till barnets bästa
  • om avgörandet har meddelats i någons frånvaro och hen inte har delgivits stämningsansökan i tillräckligt god tid
  • om någon ansöker om att avgörandet inte ska erkännas och hävdar att det hindrar hen från att utöva sitt föräldraansvar, om avgörandet har meddelats utan att personen i fråga har fått möjlighet att yttra sig
  • om avgörandet är oförenligt med ett senare avgörande i frågor om föräldraansvar som har meddelats i det medlemsland där erkännande begärs
  • om avgörandet är oförenligt med ett senare avgörande i frågor om föräldraansvar som har meddelats i ett annat medlemsland eller i ett icke-medlemsland där barnet har hemvist, förutsatt att det sista meddelade avgörandet uppfyller de nödvändiga villkoren för att erkännas i det medlemsland där erkännande begärs
  • om barnet skulle ha placerats i ett annat medlemsland men den placeringen inte har gjorts enligt artikel 82 (artikel 39.1 Bryssel II-förordningen).

Ett avgörande i ett mål om föräldraansvar behöver inte heller erkännas om barnet inte fick möjlighet att uttrycka sina åsikter trots att barnet var i stånd att göra det. Det gäller med undantag för

  • om avgörandet endast gällde barnets egendom, förutsatt att det inte var nödvändigt att ge en sådan möjlighet mot bakgrund av sakfrågan
  • om det inte fanns tid att låta barnet uttrycka sin åsikt eftersom ärendet var brådskande (artikel 39.2 Bryssel II-förordningen).

5.5.3 Bryssel II-förordningen har företräde​

Förordningen ersätter alla gällande konventioner som ingåtts mellan två eller flera medlemsländer och som avser frågor som regleras i förordningen (artiklarna 94–99 i Bryssel II-förordningen).

Förordningen har således företräde framför bland annat 1980 års konvention om erkännande och verkställighet av avgöranden rörande vårdnad om barn samt återställande av vård av barn (Europarådskonvention). Företrädet gäller endast i förbindelserna mellan medlemsländerna.

Konventionerna gäller fortfarande beträffande frågor på vilka förordningen inte är tillämplig.

5.5.4 Norden​

Mellan Danmark, Finland, Norge och Sverige gäller en konvention som innehåller privaträttsliga bestämmelser om äktenskap, adoption och förmyndarskap (1931 års nordiska äktenskapskonvention). Även frågor som har samband med dessa sakområden kan behandlas enligt den nordiska äktenskapskonventionen, till exempel vårdnad av barn.

Enligt Bryssel II-förordningen har Sverige och Finland rätt att avge förklaring om att den nordiska äktenskapskonventionen ska gälla även i fortsättningen. Sverige och Finland har avgivit förklaringar som innebär att konventionen gäller i stället för bestämmelserna i Bryssel II-förordningen (jfr artikel 94.2 Bryssel II-förordningen).

5.5.5 Europarådskonventionen​

Sverige tillträdde Europarådskonventionen i samband med att lagen (1989:14) om erkännande och verkställighet av utländska vårdnadsavgöranden med mera trädde i kraft. Huvudregeln är att ett avgörande om vårdnaden om barn, om umgänge med barn eller om rätten att ta vård om barn och som har meddelats i en stat som har tillträtt Europarådskonventionen, gäller även i Sverige. Med barn avses den som är under 16 år.

I vissa fall får ett sådant avgörande dock inte erkännas och verkställas här. Så är fallet till exempel om ett utländskt avgörande skulle vara uppenbart oförenligt med grunderna för rättsordningen i Sverige i fråga om familj och barn (en regel om s.k. ordre public). Bestämmelsen är avsedd att tolkas restriktivt och användas endast i klara fall (prop. 1988/89:8 om olovligt bortförande av barn i internationella förhållanden, s. 35 f.)

Beträffande vilka länder som har tillträtt Europarådskonventionen, se bilaga 1.

5.5.6 Schweiz​

I förhållande till Schweiz gäller särskilda regler i fråga om erkännande och verkställighet av bland annat vårdnadsavgöranden (lagen [1936:79] om erkännande och verkställighet av dom som meddelats i Schweiz).

Dessa regler innebär att sådana avgöranden gäller i Sverige under vissa förutsättningar och kan verkställas här. Eftersom både Sverige och Schweiz har tillträtt Europarådskonventionen gäller 1936 års lag och 1989 års lag vid sidan av varandra (prop. 1988/89:8 om olovligt bortförande av barn i internationella förhållanden, s. 23).

5.5.7 Övriga länder​

Utländska avgöranden i frågor om vårdnad erkänns inte utan stöd i lag (jfr NJA 1974 s. 629). Däremot har svenska domstolar i vissa fall prejudiciellt tillmätt ett utländskt avgörande betydelse, det vill säga lagt det till grund för sitt beslut om till exempel underhållsbidrag.

Att i princip alltid vägra att erkänna ett utländskt avgörande om vårdnad skulle innebära att avgörandet inte i något rättsligt hänseende, varken civilrättsligt eller utifrån offentligrättsliga aspekter, skulle kunna läggas till grund för svenska myndigheters beslut.

När det blir aktuellt att bedöma om ett utländskt avgörande om vårdnad ska erkännas eller inte, kan detta göras med ledning av artikel 39 i Bryssel II-förordningen.

Exempel

Ett utländskt föräldrapar är inte gifta med varandra. En domstol i deras hemland har beslutat att pappan ska få vårdnaden om barnet. Pappan och barnet flyttar till Sverige. Eftersom domen inte strider mot vare sig Bryssel II-förordningen eller principerna om barnets bästa som kännetecknar svenska vårdnadsavgöranden, anses pappan som vårdnadshavare vid bedömningen av rätten till underhållsstöd.

Om ett vårdnadsavgörande inte kan godkännas gäller svensk rätt vid bedömningen av rätten till underhållsstöd. Det innebär bland annat att om modern är ogift anses hon vara ensam vårdnadshavare för sitt barn. Är hon gift med eller skild från barnets pappa anses vårdnaden vara gemensam.

5.5.8 Avgörande om vårdnad saknas​

Saknas ett utländskt avgörande om vårdnaden gäller svensk rätt vid bedömningen av rätten till underhållsstöd. Det innebär bland annat att om modern är ogift anses hon vara ensam vårdnadshavare för sitt barn. Är föräldrarna gifta eller har varit gifta anses vårdnaden vara gemensam för barnet.

Underhållsstöd kan endast lämnas om barnets boförälder bor i Sverige och om barnet är under 18 år krävs att boföräldern är vårdnadshavare för barnet.

5.6 Utländska avgöranden om faderskap och föräldraskap​

När ett barn flyttar till Sverige registrerar Skatteverket barnets föräldrar i folkbokföringen om relationen är bevisad och kan erkännas i Sverige och om det finns författningsstöd för registreringen. Det spelar ingen roll var faderskapet eller föräldraskapet är fastställt, utan både svenska och utländska presumtioner och fastställelser kan ligga till grund för Skatteverkets registrering.

Om Skatteverket inte registrerar båda föräldrarna till barnet i folkbokföringen är de skyldiga att underrätta socialnämnden om det (7 § förordning (2001:589) om behandling av personuppgifter i Skatteverkets folkbokföringsverksamhet).

Skatteverket har bara lagligt stöd att registrera uppgift om en aldrig folkbokförd förälder till ett folkbokfört barn i dessa situationer:

  • om föräldern är vårdnadshavare
  • om föräldern hade samordningsnummer när barnet folkbokfördes
  • om det finns en underrättelse av fastställt faderskap eller föräldraskap från socialnämnden eller en svensk domstol.

Om den ena föräldern inte är registrerad i folkbokföringen kan Försäkringskassan behöva utreda om faderskapet eller föräldraskapet är fastställt i utlandet, och i så fall pröva om fastställandet kan erkännas i Sverige.

Bestämmelser om vilka utländska avgöranden om faderskap eller föräldraskap som kan erkännas i Sverige finns i lagen (1985:367) om föräldraskap i internationella situationer (IFL) och lagen (1979:1001) om erkännande av nordiska föräldraskapsavgöranden (NFL).

Sedan den 1 augusti 2022 gäller en föräldraskapspresumtion i internationella situationer. Det innebär att en kvinna som är eller har varit gift med barnets mamma under vissa förutsättningar automatiskt anses som barnets förälder i Sverige. Även utländska domstolsavgöranden och fastställelser av föräldraskap för en kvinna som är eller har varit gift eller sambo med barnets mamma ska under vissa förutsättningar erkännas i Sverige (se 2 a, 7 och 8 §§ IFL). Utländska domstolsavgöranden och fastställelser genom bekräftelse gäller i vissa fall i Sverige även om de har meddelats före den 1 augusti 2022 (se övergångsbestämmelser i SFS 2022:1322 p. 2 samt prop. 2021/22:188 s. 41 ff.).

Om du konstaterar att det utländska faderskaps- eller föräldraskapsavgörandet inte kan erkännas i Sverige eller om det inte finns något fastställt faderskap eller föräldraskap, ska du kräva att föräldern medverkar till att faderskapet eller föräldraskapet fastställs, se avsnitt 6.1.

Vilka utländska faderskap och föräldraskap kan erkännas?​

Det finns olika sätt att fastställa faderskap eller föräldraskap på:

  • Faderskapspresumtion. Om en gift kvinna föder barn presumeras (antas) hennes make vara pappa till barnet.
  • Föräldraskapspresumtion. Om barnets mamma är gift med en kvinna presumeras makan vara förälder till barnet.
  • Avgörande om faderskap eller föräldraskap. När en domstol avgjort vem som är den andra föräldern till barnet.
  • Faderskaps- eller föräldraskapsbekräftelse. När den andra föräldern har skrivit under en handling och bekräftat att hen är förälder till barnet.

Beroende på vad som ligger till grund för fastställandet behöver vi kontrollera olika omständigheter för att kunna avgöra om det kan erkännas i Sverige. I normalfallet behöver vi bara göra grundläggande kontroller för att avgöra om faderskapet eller föräldraskapet kan erkännas, och det behövs oftast inte några mer ingående undersökningar (prop. 1984/85:124 s. 56).

En situation när det däremot behövs mer ingående undersökningar är om någon av parterna invänder mot domen eller en faderskaps- eller föräldraskapsbekräftelse som har legat till grund för Försäkringskassans handläggning (prop. 1984/85:124 s. 56).

Faderskapspresumtion​

En man som är eller har varit gift med ett barns mamma anses vara barnets pappa

  • om han anses vara det enligt lagen i det land där barnet bodde vid födelsen eller
  • om inte någon annan ska anses vara barnets pappa enligt den lagen, och om det också är i enlighet med lagen i det land där barnet blev medborgare vid födseln (2 § IFL).

Om barnet fick hemvist i Sverige vid födelsen, ska frågan om faderskapet alltid bedömas enligt svensk lag.

En utländsk faderskapspresumtion är giltig även om äktenskapet mellan mamman och pappan inte kan erkännas i Sverige. Äktenskapet måste dock vara giltigt enligt lagen i det land som frågan om faderskapspresumtionen prövats mot, alltså lagen i det land där barnet vid födelsen antingen fick hemvist eller blev medborgare.

I vissa utländska lagar finns bestämmelser som säger att en man blir rättslig far till ett barn om han gifter sig med mamman efter barnets födelse (legitimation). Ett sådant faderskap kan dock inte erkännas i Sverige med stöd av 2 § IFL, eftersom bedömningen ska göras utifrån förhållandena vid barnets födelse.

Att en man är presumtiv far kan visas med exempelvis ett födelsebevis, civilregisterutdrag eller annan handling som visar att mannen var gift med barnets mamma vid tidpunkten för födelsen.

Detta gäller både för nordiska och icke-nordiska faderskapspresumtioner, eftersom det inte finns några bestämmelser om faderskapspresumtion i NFL.

Föräldraskapspresumtion​

En kvinna som är eller har varit gift med barnets mamma ska anses som barnets förälder i dessa situationer:

  • om hon anses vara det enligt lagen i det land där barnet hade sin hemvist vid födelsen
  • om inte någon annan kvinna än mamman ska anses vara barnets förälder enligt den lagen, då det följer av lagen i det land där barnet blev medborgare vid födelsen (2 a § IFL)

Om barnet fick hemvist i Sverige vid födelsen ska frågan om föräldraskapet alltid bedömas enligt svensk lag.

Nordiska föräldraskapsavgöranden​

Huvudregeln är att nordiska föräldraskapsavgöranden även gäller i Sverige, det vill säga en lagakraftvunnen dom om eller en fastställelse av faderskap eller föräldraskap från Danmark, Finland, Island eller Norge. Med dom jämställs en förlikning som har ingåtts inför domstol i Danmark (1 och 2 §§ NFL).

Ett nordiskt föräldraskapsavgörande gäller dock inte i Sverige om

  • avgörandet står i strid med en annan faderskaps- eller föräldraskapsdom som är giltig i Sverige, om denna dom har meddelats i en rättegång som påbörjades innan rättegången i det nordiska landet inleddes eller innan den nordiska fader- eller föräldraskapsbekräftelsen gjordes
  • avgörandet står i strid med en faderskaps- eller föräldraskapsbekräftelse som är giltig i Sverige, om den fastställdes innan rättegången i det nordiska landet inleddes eller innan den nordiska bekräftelsen gjordes
  • det pågår en rättegång i Sverige eller utomlands angående faderskapet eller föräldraskapet som kan leda till en dom som gäller i Sverige och denna rättegång påbörjades innan den nordiska rättegången inleddes eller innan den nordiska fader- eller föräldraskapsbekräftelsen gjordes
  • det skulle vara uppenbart oförenligt med grunderna för den svenska rättsordningen att erkänna domen eller fastställelsen (ordre public) (3 § NFL).

Utomnordiska avgöranden​

Ett faderskap eller föräldraskap som är fastställt av en utomnordisk domstol gäller i Sverige om det har vunnit laga kraft (7 § IFL). En förutsättning är att det fanns skäl att pröva frågan just i det landet, till exempel om det var en parts hemvist när processen inleddes, om någon av parterna är medborgare där eller om det finns en annan anknytning.

Ett utomnordiskt faderskaps- eller föräldraskapsavgörande gäller dock inte i Sverige om

  • den person som enligt avgörandet är den andra föräldern inte fick kännedom om processen i tillräcklig tid eller rimliga möjligheter att föra sin talan i den utländska rättegången
  • avgörandet strider mot en svensk dom
  • avgörandet strider mot ett annat utländskt avgörande som är giltigt i Sverige och där rättegången började tidigare än den här rättegången
  • avgörandet strider mot en faderskaps- eller föräldraskapsbekräftelse som är giltig i Sverige och som fastställdes innan den utländska rättegången började
  • det pågår en rättegång om faderskapet eller föräldraskapet i Sverige
  • det pågår en annan rättegång utomlands som började tidigare än den här rättegången, och den pågående rättegången kan antas leda till ett avgörande som blir giltigt i Sverige (7 § andra stycket IFL)
  • om domen är uppenbart oförenlig med grunderna i den svenska rättsordningen (till exempel om föräldern har yttrat sig mot sin vilja, genom hot eller tvång, inför domstolen) (12 § IFL).

Du behöver inte utreda undantagen ingående, men du ska kontrollera om det finns ett redan fastställt faderskap eller föräldraskap eller om det pågår en fastställelseprocess i Sverige eller utomlands. Det gör du genom att fråga boföräldern eller genom att kontrollera i pågående eller avslutade ärenden.

Ett faderskap eller föräldraskap som är fastställt genom en dom kan normalt visas genom att föräldern visar upp domen.

Utomnordiska bekräftelser av faderskap och föräldraskap​

En utomnordisk faderskaps- eller föräldraskapsbekräftelse gäller i Sverige om den är giltig enligt lagen i det land där barnet eller den som har lämnat bekräftelsen hade hemvist eller i ett land där någon av dem var medborgare (8 § IFL). Det är också viktigt att bekräftelsen följer den form som en sådan bekräftelse ska ha i det land där den är upprättad.

En utomnordisk faderskaps- eller föräldraskapsbekräftelse gäller dock inte i Sverige om

  • den strider mot en dom som är giltig i Sverige, och där rättegången började innan den här bekräftelsen gjordes
  • den strider mot en tidigare fastställelse som gjordes före den här fastställelsen och som är giltig i Sverige
  • det pågår en rättegång i Sverige som började innan den här bekräftelsen gjordes
  • det pågår en rättegång utomlands som började innan den här bekräftelsen gjordes och som kan antas leda till en dom som blir giltig i Sverige
  • bekräftelsen gäller faderskap och är uppenbart felaktig (8 § tredje stycket IFL).

Om den andra föräldern har utsatts för brott, tvång eller hot i samband med fader- eller föräldraskapsbekräftelsen så är den inte giltig i Sverige med stöd av 12 § IFL (ordre public).

Du behöver inte utreda undantagen ingående. Du behöver däremot kontrollera att det inte redan finns en annan erkänd bekräftelse eller, dom eller att det inte pågår en rättegång om faderskap eller föräldraskap. Det gör du genom att fråga boföräldern eller genom att kontrollera i pågående eller avslutade ärenden.

Om du är tveksam till om handlingen kan erkännas i Sverige kan du kontakta socialnämnden för att höra hur nämnden har bedömt den. Du är dock inte bunden av nämndens tolkning men kan ta ledning av nämndens bedömning.

5.7 Förlängt underhållsstöd​

Ett barn som fyllt 18 år och inte är eller har varit gift har rätt till förlängt underhållsstöd om hen bedriver studier som ger rätt till förlängt barnbidrag eller till studiehjälp enligt 2 kap. studiestödslagen (1999:1395). Deltidsstudier och studier som omfattar kortare tid än åtta veckor ger inte rätt till förlängt underhållsstöd (18 kap. 6 § SFB). Läs mer om förlängt underhållsstöd i kapitel 8.

5.8 Barn hos särskilt förordnad vårdnadshavare​

Ett barn har också rätt till underhållsstöd om det bor varaktigt och är folkbokfört hos en eller två särskilt förordnade vårdnadshavare som bor här i landet. Om barnet fyllt 18 år måste det bo hos någon som var särskilt förordnad vårdnadshavare för barnet när det fyllde 18 år. Barnet kan då få underhållsstöd i förhållande till båda föräldrarna (18 kap. 7 och 26 §§ SFB).