1 Inledning

Bilstöd är en av de förmåner som riktar sig särskilt till personer med funktionsnedsättning. Det här kapitlet beskriver bakgrunden till bilstöd.

Rubriker i detta kapitel:

• Bilstödets historik
• Bilstöd ur ett samhällsperspektiv
• Bestämmelserna om bilstöd
• Ändrade regler 2017
• Ändrade regler 1 oktober 2020
• Ändrade regler 1 juli 2021
• Övergångsbestämmelser

1.1 Bilstödets historik

Det första statliga stödet för bil och förflyttning till personer med funktionsnedsättning infördes i slutet av 1940-talet.

År 1988 gjordes omfattande förändringar av reglerna om bilstöd och reglerna fick då den utformning som de än i dag har till stora delar. Bilstödet är en betydelsefull förmån för att främja delaktigheten i samhället för personer med funktionsnedsättning och har till syfte att

• fungera som ett hjälpmedel vid försörjning för personer med funktionsnedsättning
• möjliggöra ett aktivt, självständigt och oberoende liv för personer med funktionsnedsättning.

År 1988 utökades bidragsgrupperna till fem stycken, se kapitel 3. Bilen skulle inte längre enbart anses vara ett hjälpmedel för att få sin försörjning, utan skulle även ses som ett hjälpmedel för att minska ett förflyttningshandikapp. En annan förändring som genomfördes var att bilstöd endast skulle kunna beviljas var sjunde år, i stället för vart femte år. De ökade möjligheterna till rörlighet medför bättre förutsättningar att delta i samhällslivet och etablera kontakter med andra människor (prop. 1987/88: 99 s. 15, om förbättrat bilstöd till handikappade).

Liksom tidigare skulle anpassningsbidrag kunna beviljas om det med hänsyn till den sökandes funktionsnedsättning fanns behov av anpassning av fordonet för att han eller hon ska kunna bruka det (prop. 1987/88:99 s. 24).

Ett viktigt syfte med reformeringen av bilstödet var också att ge ett väsentligt förbättrat bidrag från samhället. Därför kom bilstödet att omfatta dels ett icke inkomstprövat bidrag för köp av bil, så kallat grundbidrag, dels ett inkomstprövat anskaffningsbidrag.

1.2 Bilstöd ur ett samhällsperspektiv

Ur ett samhällsperspektiv finns olika åtgärder och former av stöd för att underlätta för personer med funktionsnedsättning att resa och förflytta sig. Det gäller främst anpassning av de kollektiva färdmedlen, färdtjänsten och riksfärdtjänsten samt bilstödet. Ansvaret för insatserna är delat mellan staten och kommunerna (SOU 2005:26, Mobil med bil, Ett nytt synsätt på bilstöd och färdtjänst s. 21). Från och med den 1 juli 2014 finns lagen (2014:132) om mobilitetsstöd som ett komplement till reglerna om färdtjänst. Lagen innebär att en kommun, som komplement till färdtjänst, får lämna ekonomiskt stöd (mobilitetsstöd) för anskaffning och anpassning av ett motorfordon till en person med funktionsnedsättning, som inte har rätt till bilstöd enligt SFB, för att öka hens möjligheter att förflytta sig.

Den egna bilen är för många människor en symbol för frihet och möjlighet att förflytta sig. Den som har tillgång till bil kan själv välja när man ska uträtta ärenden, besöka andra eller resa. För personer med funktionsnedsättning kan bilen även vara den enda möjligheten att förflytta sig också mycket korta sträckor, så pass korta att en person utan funktionsnedsättning aldrig skulle ha behövt använda kollektivtrafik eller bil (SOU 2005:26, s. 41).

För förhållandevis många människor kommer kollektivtrafiken, om den anpassas väl att utgöra ett tänkbart transportalternativ. För de personer som trots detta inte kan använda allmänna kommunikationer utgör bilen skillnaden mellan ett passivt liv och en mer aktiv tillvaro. Bilen ger alltså dessa personer en möjlighet att leva ett liv på egna villkor. Bilen knyts så att säga till personens behov och ska stå till förfogande för hen. Bilen blir på så sätt att betrakta som ett hjälpmedel. (SOU 2005:26, s. 41)

1.3 Regelverket som styr rätten till bilstöd

Bestämmelserna som reglerar rätten till bilstöd finns i:

• Kap. 52 SFB
• avdelning H SFB
• 5 kap. 3–4 §§ SFBP
• förordning (2010:1745) om bilstöd till personer med funktionshinder
• Riksförsäkringsverkets föreskrifter (RFFS 2004:7) om bilstöd.

SFB är en sammanhållen socialförsäkringslag. Den trädde i kraft den 1 januari 2011 och ersätter ungefär 30 av de tidigare gällande socialförsäkringsförfattningarna.

Från den 1 januari 2011 överfördes bestämmelserna om bilstöd till kapitel 52 i SFB. Det innebär att merparten av bestämmelserna om bilstöd regleras i lag. Före år 2011 fanns bestämmelserna i förordningen (1988:890) om bilstöd till personer med funktionshinder. Till förordningen fanns lagen (1988:360) om handläggning av ärenden om bilstöd till personer med funktionsnedsättning. I samband med att SFB infördes upphörde de tidigare författningarna att gälla.

Lagstiftaren har dock ansett att vissa paragrafer i förordningen (1988:890) om bilstöd lämpar sig bättre i en författning av lägre dignitet än SFB. Dessa paragrafer har därför inte skrivits in i SFB. I stället infördes en ny förordning (2010:1745) om bilstöd till personer med funktionshinder. Den nya förordningen förkortas på samma sätt som den tidigare, det vill säga FBF.

I och med SFB omfattas bilstöd av vissa gemensamma bestämmelser som inte gällde för bilstöd tidigare, t.ex. reglerna om utredningsbefogenheter som bl.a. innefattar möjligheten att göra hembesök.

Rekommendationer om tillämpningen av bestämmelserna om bilstöd finns i Riksförsäkringsverkets allmänna råd (RAR 2002:4) om bilstöd till personer med funktionshinder. Försäkringskassan har också uttalat sig om tillämpningen av vissa bestämmelser i rättsliga ställningstaganden.

Det finns även bestämmelser inom EU-rätten och andra internationella konventioner som kan påverka bedömningen av vem som kan få bilstöd. Se Försäkringskassans vägledning (2017:1) Övergripande bestämmelser i SFB, unionsrätten och internationella avtal.

Barnkonventionen och barns rättigheter

Sedan den 1 januari 2020 gäller Förenta nationernas konvention om barnets rättigheter (barnkonventionen) som svensk lag (lagen [2018:1197] om Förenta nationernas konvention om barnets rättigheter). I barnkonventionen definieras barn som människor under 18 år (artikel 1). Syftet är att ge alla barn oavsett bakgrund rätt att behandlas med respekt och att få komma till tals. En av grundprinciperna i barnkonventionen är att barnets bästa ska beaktas vid alla åtgärder som berör barn.

Barnkonventionen innehåller fyra vägledande grundprinciper. De ska vara styrande för tolkningen av övriga artiklar, men har också en självständig betydelse. I korthet är principerna följande:

• Alla barn är lika mycket värda och har samma rättigheter. Ingen får diskrimineras (artikel 2).
• Vid alla beslut som rör barn ska i första hand beaktas vad som bedöms vara barnets bästa (artikel 3).
• Barn har rätt till liv, överlevnad och utveckling (artikel 6).
• Barn har rätt att uttrycka sin mening och höras i alla frågor som rör barnet. Hänsyn ska tas till barnets åsikter, utifrån barnets ålder och mognad (artikel 12).

Hur och i vilken utsträckning barnets bästa ska beaktas när Försäkringskassan utreder och beslutar om bilstöd måste vägas mot andra regler för förmånen. Det betyder att en prövning av barnets bästa i förhållande till socialförsäkringsbalken aldrig kan ges en så långtgående betydelse att det blir det enda stödet för bifall. Ett beslut om att exempelvis avslå ansökan om viss ersättning måste fortfarande fattas om utredningen i ärendet visar på att avslagsbeslut är det riktiga, även om det i det enskilda fallet kan finnas förutsättningar som visar på att det hade varit bäst för barnet om Försäkringskassan hade bifallit ansökan. Försäkringskassan ska inte bara ta hänsyn till barnets bästa när beslut fattas om rätten till ersättning utan även när vi handlägger ärenden. Ett exempel på det är hur vi genomför utredningssamtal. Om barnet inte bör vara med i samtalet kan vi genomföra det när barnet förväntas vara i skolan eller inom barnomsorg.

Barnets bästa ska vara vägledande när vi bedömer om och hur ett barn som själv ansöker om bilstöd ska få information och få komma till tals i utredningen. Vilken information barnet ska få, och hur barnet ska få den, behöver anpassas till det enskilda barnets förutsättningar att ta till sig informationen. Det kan ibland innebära att information inte ska ges eller att bara viss information ges beroende på vad som är bäst för det enskilda barnet i förhållande till barnets ålder, mognad och tidigare kunskaper. Informationen och hur den ges ska anpassas till det enskilda barnets förutsättningar att ta till sig den. Om det görs en bedömning om att barnet inte bör ges informationen ska den information som påverkar ärendets handläggning eller ärendets beslut istället ges till barnets vårdnadshavare eller annan behörig. Läs mer om när ett barn ansöker i avsnitt 2.1.

Att beakta barnets bästa innebär att det som utgångspunkt är olämpligt att låta ett barn föra en annan persons talan. Det är endast i undantagsfall förenligt med barnets bästa. Att beakta barnets bästa innebär även att barn inte ska behöva tolka åt sina föräldrar eller andra vuxna. En anledning till detta är att barnet inte alltid bör få reda på den information som ges i samtalet. En annan anledning är att ansvaret för eventuella feltolkningar och informationsöverföring inte bör ligga på ett barn. Det är Försäkringskassan som ansvarar för hur en utredning ska genomföras. Det innebär att vi också ansvarar för att ordna en tolk när det behövs. Det kan dock finnas undantagssituationer när barn kan behöva förklara något enkelt för den vuxne. Det kan till exempel vara information om att vi kan anlita tolk för att informera om vad saken gäller, vilket språk som är aktuellt att boka tolk till eller att få en tidsbokning bekräftad. Det som ska förklaras får inte gälla ärendets innehåll eller konsekvenser.

Läs mer

Mer information om barnkonventionen finns på Barnombudsmannens webbplats barnombudsmannen.se. Av Försäkringskassans riktlinjer (2016:02) Anmälan till socialnämnden vid kännedom om eller misstanke att ett barn far illa och polisanmälan vid misstanke om brott, framgår vad man ska göra om man misstänker att ett barn far illa.

1.4 Ändrade regler 2017

År 2017 ändrades reglerna i syfte att göra bilstödet mer ändamålsenligt och effektivt. De nya reglerna skapar incitament för den försäkrade att köpa det fordon som är bäst lämpat utifrån hens behov av anpassningar. Efteranpassningar av fordon bör bara göras när behoven inte kan tillgodoses genom köp av ett fordon som redan i sitt originalutförande har lämpliga mått, egenskaper eller anordningar.

Ändringarna innebar i huvudsak följande:

• halverat grundbidrag för inköp av bil från 60 000 kronor till 30 000 kronor
• höjda inkomstnivåer i anskaffningsbidraget
• nytt bidrag för inköp av bil, ett så kallat tilläggsbidrag.
• möjlighet att bevilja anpassningsbidrag för körträning både före och efter en anpassningsåtgärd

Bilstödet riktas därför i högre grad till dem som har bristande ekonomiska förutsättningar för inköp av bil och de som får extra kostnader för detta inköp.

Vissa begränsningar för när anpassningsbidrag kan lämnas infördes:

• Det ska inte kunna lämnas för kostnader som tilläggsbidraget lämnas för eller hade kunnat lämnas för.
• Det ska i princip inte kunna lämnas om behovet av anpassning kan tillgodoses genom köp av en lämplig bil.

Dessutom infördes en bestämmelse om att funktionskontroll i princip alltid ska göras av utförda anpassningar för att säkerställa att utförda anpassningar fungerar för den försäkrade på ett trafiksäkert sätt och krav på återbetalning om den försäkrade skulle vägra att medverka till funktionskontrollen.

Dock ska äldre bestämmelser fortfarande tillämpas i vissa fall, se avsnitt 1.8.2.

1.5 Ändrade regler 1 oktober 2020

Den 1 oktober 2020 ändrades reglerna för bilstöd igen. Ändringarna innebar i huvudsak följande:

• Bilstöd ska som huvudregel endast kunna beviljas för bilar vars utvändiga höjd är högst 2 050 millimeter.
• Tilläggsbidrag A höjs från 30 000 till 50 000 kronor.
• Tilläggsbidrag B höjs från 40 000 till 60 000 kronor.
• Anpassningsbidrag ska i vissa fall kunna lämnas även för anordningar som är att anse som standardutrustning i bilen eller för normalt förekommande tilläggsutrustning till bilen.
• Anpassningsbidrag kan beviljas för fordon som är äldre än fyra år eller har körts mer än 6 000 mil utan att det finns särskilda skäl – om anpassningsbidrag har beviljats till den försäkrade för fordonet tidigare.

De nya reglerna förtydligar också att bedömningen av om ett fordon är olämpligt med hänsyn till anpassningen som behövs ska göras med hänsyn till formen av denna anpassning.

I vissa fall ska de äldre bestämmelserna fortfarande tillämpas, se avsnitt 1.8.3.

1.6 Ändrade regler 1 juli 2021

Genom förordningsändringen som trädde i kraft den 1 juli 2021 gjordes ett tillägg i bestämmelsen i 4 a § förordningen (2010:1745). Tillägget innebär att Försäkringskassan initialt bara ska begära in ett kostnadsförslag. Om det finns anledning att ifrågasätta skäligheten av kostnaden i det första begär vi ytterligare ett.

Vidare infördes en ny bestämmelse i 5 a §. Den innebär att om den försäkrade begär det, så ska Försäkringskassan utfärda ett intyg som visar att bilstöd har betalats ut för fordonet. Med intyget kan den försäkrade få färdas med bilen i vissa miljözoner.

Förordningsändringen innehöll inga övergångsbestämmelser. Det innebär att bestämmelserna ska tillämpas från den 1 juli 2021.

1.7 Ändrade regler 1 december 2022

Åldersgränsen för bidragsgrupp 1 och 2 höjdes till 66 år den 1 december 2022. Det här enligt en ny lydelse av 52 kap. 10 § SFB. Ändringen var en anpassning till höjningarna av åldersgränserna för pension i det allmänna pensionssystemet.

1.8 Övergångsbestämmelser

1.8.1 För personer med bilstöd före 1 oktober 1988

Förordning (1988:890) om bilstöd till personer med funktionshinder trädde i kraft den 1 oktober 1988. För den som har haft bilstöd enligt tidigare regler finns det övergångsbestämmelser. I dem står bland annat att personer med funktionsnedsättning som vid utgången av september 1988 hade en bil som köpts med bilstöd, eller som befriats från skatt enligt tidigare regler, ska likställas med personer som fått bilstöd enligt punkt 1 i de nya reglerna. Det gäller om personen efter den 30 september 1988 lämnat arbetsmarknaden med förtidspension, sjukbidrag, sjukersättning eller aktivitetsersättning enligt socialförsäkringsbalken. (Jämför 5 kap. 3 § SFBP och prop. 1987/88:99, s. 14)

Dessa övergångsbestämmelser innebär att bidrag kan lämnas enligt 52 kap. 10 § 2 SFB till en person som inte först har tillhört 52 kap. 10 § 1 SFB, eftersom personer som fått bilstöd enligt äldre bestämmelser i vissa fall likställs med dem som fått bilstöd enligt 52 kap. 10 § 1 SFB.

1.8.2 Om ansökan har kommit in före den 1 januari 2017 eller om anpassningen har utförts före den 2 juli 2017

Till lagändringarna som trädde i kraft den 1 januari 2017 finns övergångsbestämmelser:

Lag 2016:1066

1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 2017.
2. Äldre föreskrifter gäller fortfarande i ärenden i vilka en ansökan om bilstöd har kommit in till Försäkringskassan före ikraftträdandet.
3. Föreskrifterna i 52 kap. 22 a och 25 §§ tillämpas endast om anpassningen har utförts efter den 1 juli 2017.

Tillämpning av äldre bestämmelser

Övergångsbestämmelsen i andra punkten innebär att äldre bestämmelser fortfarande ska tillämpas om en ansökan om bilstöd har kommit in till Försäkringskassan före ikraftträdandet den 1 januari 2017. Det är samma bestämmelser kommer att tillämpas under hela handläggningen av ett ärende om bilstöd fram till dess att ärendet är avgjort. Tilläggsbidrag enligt de nya bestämmelserna i 18 a–d §§ kan därför inte beviljas i ett ärende där ansökan om bilstöd har gjorts före den 1 januari 2017. De nya begränsningarna i 19 a § för anpassningsbidrag tillämpas inte heller i sådana äldre ärenden. Detsamma gäller de nya bestämmelserna om funktionskontroll och återbetalning.

Bestämmelserna i tredje punkten innebär att de nya bestämmelserna i 52 kap. 22 a och 25 §§ om funktionskontroll respektive återbetalning vid vägran att medverka till funktionskontroll ska tillämpas om anpassningen av en bil har utförts efter den 1 juli 2017. (Jämför prop. 2016/17:4 Ett reformerat bilstöd s. 90)

1.8.3 Om ansökan har kommit in före den 1 oktober 2020

Till lagändringarna som trädde i kraft den 1 oktober 2020 finns övergångsbestämmelser:

Lag 2020:509

1. Denna lag träder i kraft den 1 oktober 2020.
2. Äldre föreskrifter gäller fortfarande i ärenden i vilka en ansökan om bilstöd har kommit in till Försäkringskassan före ikraftträdandet.
3. Om en försäkrad har fått bilstöd för ett fordon med stöd av föreskrifterna i 52 kap. 8 § i den äldre lydelsen kan det till den försäkrade även fortsättningsvis lämnas bilstöd för det fordonet i fråga om åtgärder som avses i 52 kap. 8 § första stycket 2–4.

Tillämpning av äldre bestämmelser

Övergångsbestämmelsen i andra punkten innebär att äldre bestämmelser ska tillämpas om en ansökan om bilstöd har kommit in till Försäkringskassan före ikraftträdandet den 1 oktober 2020. Det är samma bestämmelser som kommer att tillämpas under hela handläggningen av ett ärende om bilstöd fram till dess att ärendet är avgjort. (Jämför prop. 2019/20:107 s. 36, Förbättrade möjligheter till bilstöd)

Om bilstöd lämnats till fordon högre än 2 050 millimeter före 1 oktober 2020

Den som fått bilstöd enligt äldre regler och köpt ett fordon med en utvändig höjd som är högre än 2 050 millimeter kan få anpassningsbidrag till det fordonet, även om ansökan har kommit in den 1 oktober 2020 eller senare. Övergångsbestämmelsen i tredje punkten innebär att höjdbegränsningen i den nya lydelsen av 52 kap. 8 § SFB inte utgör ett hinder mot att bevilja anpassningsbidrag i ett sådant fall. Men i ett sådant fall ska den nya lydelsen av 52 kap. 19 och 19 a § SFB tillämpas. (Jämför prop. 2019/20:107 s. 36 f.)

Hantering av äldre ärenden enligt version 12 av vägledningen

Ärenden som omfattas av andra punkten i övergångsbestämmelserna ska hanteras enligt version 12 av bilstödsvägledningen, se bilaga.

Den bilagda version 12 av vägledningen uppdateras inte.

1.8.4 Om den försäkrade fyllt 65 år före den 1 januari 2023

Den 1 december 2022 höjdes den övre åldersgränsen till 66 år i 52 kap. 10 § första stycket 1 och 2 SFB . Till ändringarna finns det övergångsbestämmelser:

Lag 2022:878

1. Denna lag träder i kraft den 1 december 2022.
2. Lagen tillämpas första gången för förmåner som avser tid från och med den 1 januari 2023. […]
3. Äldre föreskrifter gäller fortfarande för den som uppnår respektive åldersgräns före den 1 januari 2023. […]

Åldersgränsen 66 år tillämpas om bilstödsbeslutet fattas den 1 januari 2023 eller senare. Detta enligt den andra punkten i övergångsbestämmelserna. Den tidigare åldersgränsen 65 år ska fortsätta att tillämpas om den försäkrade har fyllt 65 år före den 1 januari 2023. Detta anges i den fjärde punkten i övergångsbestämmelserna.

När vi bedömer om den försäkrade har uppnått åldersgränsen enligt de äldre bestämmelserna görs det utifrån om den försäkrade fyllt 65 år vid tidpunkten för ansökan. Tidpunkten för ansökan är avgörande för om villkoret om den övre åldersgränsen är uppfyllt eller inte (RÅ 2010 ref. 31). Om en försäkrad inte hade fyllt 65 år när hen ansökte uppfyller hen villkoret om att vara under 65 år. Det gäller även om hen fyllt 65 år före den 1 januari 2023. Det innebär att en försäkrad kan bedömas ingå i bidragsgrupp 1 eller 2 utifrån åldersgränsen. Det gäller även om beslutet fattas den 1 januari 2023 eller senare. Det innebär också att en försäkrad inte kan ingå i bidragsgrupp 1 eller 2 om hen ansökt den 1 januari 2023, och har fyllt 65 år innan dess. Då prövar vi i stället om den försäkrade kan ingå i någon av de andra bidragsgrupperna som regleras i 52 kap. 10 § SFB.

1.8.5 Förordningen (2010:1745)

Trafikverket har i uppdrag att ta fram underlag om vilka anordningar som kan betraktas som originalmonterade och med vilka schabloniserade belopp bidrag ska kunna lämnas för sådana anordningar. Trafikverkets uppdrag regleras i bestämmelsen i 4 d § förordning (2010:1745). Av bestämmelsen framgår att Trafikverket ska en gång per år senast före oktober månads utgång lämna ett underlag som kan ligga till grund för en ändring av förteckningen som anges under punkten 2 i bilagan till förordningen (2010:1745). Förordningen (2010:1745) kommer därför att uppdateras regelbundet. Förordningen har ändrats med ikraftträdandedatum den 13 februari 2017 och den 1 augusti 2018.

Förordningsändringen som trädde i kraft den 13 februari 2017

I samband med lagändringen den 1 januari 2017 ändrades också förordning (2010:1745). Till förordningsändringen som trädde i kraft den 13 februari 2017 finns övergångsbestämmelser:

2017:2

1. Denna förordning träder i kraft den 13 februari 2017.
2. De nya bestämmelserna i 4–4 c §§ ska dock tillämpas för tid från och med den 1 januari 2017 och endast när en ansökan om bilstöd har kommit in till Försäkringskassan efter den 31 december 2016.

Övergångsbestämmelserna innebär att de nya bestämmelserna i 4–4 c § ska tillämpas från och med den 1 januari 2017 men endast för ansökningar som har kommit in till Försäkringskassan efter den 31 december 2016. För ansökningar som har kommit in före den 1 januari 2017 tillämpas äldre bestämmelser.

Förordningsändringen som trädde i kraft den 1 augusti 2018

Genom förordningsändringen som trädde i kraft den 1 augusti 2018 ändrades föreskrifterna i förteckningen under punkten 2 i bilagan till förordningen (2010:1745). Ändringen innebar bl.a. att fler anordningar betraktas som särskilda originalmonterade anordningar och vissa begrepp förtydligades. Till förordningsändringen finns övergångsbestämmelser:

2018:1382

1. Denna förordning träder i kraft den 1 augusti 2018.
2. De nya föreskrifterna tillämpas första gången i ärenden där ansökan har kommit in till Försäkringskassan efter den 31 juli 2018.

Övergångsbestämmelserna innebär att de nya föreskrifterna i förteckningen under punkten 2 i bilagan till förordningen (2010:1745) tillämpas för ansökningar som har kommit in till Försäkringskassan efter den 31 juli 2018. För ansökningar som har kommit in före den 1 augusti 2018 tillämpas de äldre föreskrifterna. Det innebär till exempel att tilläggsbidrag C kan lämnas för helläderklädsel (samtliga hela sittytor klädda med läder) om den sökande har kommit in med ansökan efter den 31 juli 2018. Men om den sökande har kommit in med ansökan före den 1 augusti 2018 kan tilläggsbidrag C inte lämnas för en sådan läderklädsel. Däremot kan den sökande ansöka om anpassningsbidrag för det.